"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Mänsklighetens bästa är alltid
tyrannens alibi!"

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Om du ropar "Gud är stor"
samtidigt som du spottar på
skändade kroppar av judiska
kvinnor, så hävdar jag att
din gud inte är en gud värd
att tillbe!

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Sharp CE-150, fickdator från 1980-talet

En hyllningsskrift

 

Nu skall jag berätta om en fantastisk dator jag varit ägare av. En Sharp CE-150. Den tillverkades mellan 1981 och 1985 och för att vara från denna period var den helt enkelt ett litet underverk.

Sharp CE-150 i sitt fodral. Sharp kallade denna dator för "pocket computer" (fickdator). Själva datorenheten (med en liten LCD-skärm, som bara kunde visa alfanumeriska tecken, hade ett tangentbord som var förvånansvärt lätt att skriva på samt en fyrfärgsskrivare (till vänster).

I överdelen av fodralet kunde man förvara sladdar, nätenheten, papper till skrivaren (vi ser två sådana rullar) och extra bläckpatroner. Själva datorenheten kunde tas loss och var då ganska smidig (ungefär dubbelt så stor som en räknedosa). Dvs man behövde rejält stora fickor om CE-150 skulle förtjäna att kallas "pocket computer". Skrivaren hade fyra små patroner av typ kulspets (svart, röd, blå och grön, vill jag minnas). Den var grafisk och bokstäver ritades helt enkelt. Den var förvånansvärt snabb och hade hög upplösning och kunde rita användbara grafer. CE-150 var således inte bara en leksak. Den var dyr, minns jag. Men var värd varje krona.

Förutom datorn med tillbehör behövde man en extern kasettbandspelare. Program man gjorde eller beräkningsresultat kunde sparas på detta sätt. Och sedan laddas in vid behov. Eller delas med andra. Apropå kassettbandspelare så frågar sig kanske vän av ordning hur mycket internt minne CE-150 hade. I sitt grundutförande hade den 3,5 kilobyte (observera kilobyte, inte mega- eller gigabyte). Så man fick lära sig att koda effektivt. Mycket effektivt. Man kunde sätta in en extra minnesmodul och kunde då komma upp i 32 kilobyte! Wow!!! Men det var förvånansvärt hur pass avancerade beräkningar den klarade av. Givetvis fick man avstå från häftiga, grafiska effekter, men det kan man leva med.

CE-150 programmerades i Basic. Detta är ett underskattat språk, eftersom det ofta var nybörjarspråket när man lärde sig programmering. Basic hade fördelen att dels vara enkelt att koda i och dels att det var ett interpreterande språk, dvs varje kommando exekverades innan nästa kommando lästes in. Detta var en fördel för en nybörjare, eftersom man kunde ändra i ett kommando och sedan direkt testa hur detta påverkade programmet. Nackdelen var att det blev långsamt och inte optimerat. Nästan alla programspråk idag kompileras. Detta innebär att när man skrivit koden så kör man den i en kompilator som översätter koden till maskinspråk (ettor och nollor). En bra kompilator optimerar också koden, dvs hittar genvägar och snabbar upp exekveringen. Den Basicversion som fanns i CE-150 var anmärkningsvärt avancerad.

Jag gjorde en hel del ganska omfattande program för denna dator. Bl a ett program för att navigera efter sol och stjärnor, vilket kallas astronomisk navigation. En av orsakerna till att jag köpte den var nämligen för att ha den under den segling jag och en god vän vid namn Ann-Sofie sedan gjorde till Brasilien 1985-1987. Det här var långt före GPS:ens tid och för oceansegling var det astronomisk navigation som gällde (dvs sextant).

Vid sådan navigation måste man ha en s k Nautikalalmanacka. Den gäller för ett kalenderår och innehåller bl a solens läge på himmelssfären för varje sekund under detta år (anges i deklination och timvinkel, vilka svarar mot latitud och longitud på jordklotet). Dessutom innehåller den motsvarande data för månen, de ljusstarkaste planeterna och ett stort antal stjärnor. När man mätt en himlakropps höjd (vinkeln mellan himlakroppen och horisonten, vilken mäts med en sextant) och sedan i Nautikalalmanackan slagit upp aktuella astronomiska data för den himlakropp man använder, måste man sedan göra ganska komplicerade beräkningar, vilka upptar ett par A4-sidor om man gör dem för hand. Det program jag gjorde ersatte både Nautikalalmanackan och gjorde alla de beräkningar som behövdes.

Klicka här, för en kortfattad förklaring till hur astronomisk navigation fungerar.

CE-150 var verkligen gediget byggd och jag hade den i två år ombord på en liten segelbåt (8,5 m lång), som sammanlagt tillbringade flera månader ute på öppet hav, med fukt, salthaltig luft och ibland stänk av saltvatten. Den fungerade oklanderligt under dessa två år och under ytterligare 10, innan den pensionerades. Jag lyfter på hatten för Sharp CE-150! Japansk kvalitet när den är som bäst!

Medans jag ändå är i nostalgimode vill jag gärna ta upp en annan sak. Förutom mitt program för astronomisk navigation gjorde jag också ett program för att beräkna tidvatten. Normalt använder man tabeller för att ta reda på tidvattnet i en viss hamn. Dessa tabeller täcker bara en del av världen och är som ganska tjocka böcker. De gäller för ett år, dvs varje år måste man köpa nya tabeller. Dvs nu pratar jag om hur det var då. För 40 år sedan. Idag har man nog inga tabeller utan använder datorer. Antagligen finns idag appar till smartphones som gör samma sak. Men som sagt, det jag skriver här handlar om hur det var då.

Viktiga hamnar kallas standardhamnar. För dessa finns tidvattnet publicerat dag för dag under ett år (tider för hög- och lågvatten samt deras höjder i förhållande till sjökortets nollnivå, vilken kallas chart datum). Normalt är det två högvatten och två lågvatten per måndygn (ca 24 tim 50 min). Ofta har de två högvattnen ungefär samma höjd och motsvarande för lågvattnen. Medan man i andra hamnar har ett högt högvatten och ett betydligt lägre högvatten (och dito för lågvattnen). Detta kallas halvdaglig olikhet. I vissa delar av världen är det lägre högvattnet så lågt att det inte märks och på sådana ställen har vi således i praktiken ett högvatten och ett lågvatten per dygn. Standardhamnar utgör en bråkdel av alla hamnar (annars skulle tidvattentabellerna blir ett helt bokverk på 20 band). Mindre hamnar kallas sekundärhamnar. Varje sådan hamn är kopplad till en standardhamn. När man vill veta tidvattnet för en sekundärhamn slår man upp tid och höjd för dagens hög- och lågvatten i primärhamnen. Sedan går man till tabellen för sekundärhamnar. Där kan man se hur mycket tidvattnet i sekundärhamnen är tidsförskjutet relativt standardhamnen. Och sedan multiplicerar man tidvattnets höjd i standardhamnen med en faktor som är olika för varje sekundärhamn och får på så sätt fram höjden i sekundärhamnen. I många småhamnar och havsvikar, uppe i floder etc, så finns inga tidvattentabeller alls. Men det finns hydrologiska och astronomiska data tillgängliga, så att man utifrån dessa data kan räkna fram dagens tidvatten nästan överallt. Om man har tillräckliga kunskaper.

När jag arbetade på kryssningsfartyget Lindblad Polaris gjorde vi kryssningar runt Baja California (den långa, smala halvön söder om San Diego i Californien). I programmet för passagerarna ingick i varje kryssning att åka gummibåt in i ett mangroveträsk och studera växt- och djurliv där. Problemet var att det inte fanns tidvattentabeller för området. Ibland när passagerarna kom dit i gummibåtar var det lågvatten och det gick inte att åka in där. Dvs dagens program var förstört. Eftersom jag läst oceanografi erbjöd jag mig att göra ett datorprogram för att beräkna tidvattnet i området. Jag gjorde programmet i min CE-150 som jag hade med ombord. Sedan köpte jag, på rederiets bekostnad, en Basickompilator (det finns sådana, vilket dramatiskt snabbar upp programmen) och kompilerade det för en Macintoshdator vi hade ombord (detta var runt 1988 och Macintoshdatorer kom 1984). Och sedan fick andrestryman, inför varja dag, göra en utskrift av dagens tidvatten i den aktuella hamnen eller viken. På så sätt visste man när det t ex var lämpligt att åka till mangroveträsket. Nedan visar jag två utskrifter från mitt tidvattenprogram gjorda på Sharp CE-150

Denna graf gjordes ombord på Lindblad Polaris. Bilden visar tidvattnet den 25/6 1988 för La Paz som är en hamn på insidan av Baja California. Vi har en stor halvdaglig olikhet. Den horisontella axeln visar tiden (24 h) och den vertikala visar vattnets höjd över sjökortets nollnivå (i meter). Att bara veta när hög- och lågvatten inträffar och hur högt vattnet är då, är ganska ofullständigt. I en graf får man en mycket bättre bild av tidvattnet. Av tidvattenkurvan ovan framgår att vattennivån t ex är ganska konstant från klockan 8 till klockan 12. Vi ser också att tidvattnets höjdskillnad är ganska blygsam. Vid det höga högvattnet (runt kl 18) är höjden drygt en meter och vid det låga lågvattnet (ca kl 01 på natten) är den ca 1 dm, dvs skillnaden mellan hög- och lågvatten är ca 0,9 m, dvs inte speciellt dramatiskt. Nu varierar inte bara tidvattnet under dygnet utan också under fjortondagarsperioder (spring och nip). Grafen kanske visar tidvattnt vid nip och en vecka senare så kanske vi hade dubbla tidvattnet

Denna graf gjordes ombord på Charossa (min segelbåt). Här ser vi tidvattnet i Belem i Brasilien den 19/12 1986. Denna stad ligger i Amazonflodsystemets mynning. Här är den halvdagliga olikheten liten, dvs vi har i princip två hög- och två lågvatten (med en viss höjdskillnad). Det högsta högvattnet under dygnet har höjden ca 3,1 m medan det lägsta lågvattnet har höjden 0,6 m, dvs höjdskillnaden mellan hög- och lågvatten är ca 2,5 m. Det största tidvattnet i världen, som finns i St John's på Newfoundland, har en höjdskilland på 28 m!

Ja, då får jag tacka för mig. Och hoppas att läsaren blivit både allmänbildad och fått lite datorhistoria på köpet.

Apropå datorhistoria så läs gärna denna artikel, där jag berättar om min morbrors dataföretag Siffer-Service, vilket startades 1954 Stockholm. Han var så att säga tidigt ute.

Och läs även denna spännande artikel som handlar om när vi höll på att förlisa med Lindbald Polaris under en av våra kryssningar runt Baja California.

Tillbaka till artikeln "Fysik för fotgängare"
Tillbaka till huvudartikeln om principle of least action