"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

  Israel — älskat hatobjekt!

 

— Så du menar att om Israel drar sig tillbaka till 1967 års gränser, så kommer allt att bli frid och fröjd. Då kommer man att få fred med Syrien, Libanon och Saudiarabien och den palestinska frågan kommer i princip att vara löst?!
— Just det..
— Hmmmm, men om det nu är så, kan du förklara varför i så fall arabstaterna anföll Israel 1967? Då befann sig ju Israel bakom 1967 års gränser? Om nu araberna var nöjda med dessa gränser, varför sade då Egyptens president Nasser i ett radiotal den 27/5 1967 (den 5/6 bröt kriget ut), "Vårt huvudmål är utplånandet av Israel..."?

Antisemitismen är som en kameleont. Före Upplysningstiden förföljdes judarna i bl a Europa för sin religion. Efter Upplysningen gick detta inte längre att motivera intellektuellt. Då började man förfölja judarna för deras ras. Efter Förintelsen blev rasargumentet oacceptabelt och moraliskt omöjligt. Speciellt gällde detta i Västvärlden. Av uppenbara skäl. Då började man i stället i Europa (och givetvis också i islamvärlden) förfölja judarna för deras stat, dvs för Israel.
Hatet mot judar kommer idag inte från SD, utan huvudsakligen från islam (i islamvärlden förnekas både Upplysningen och Förintelsen — så där hatar man judarna både för deras religion, deras ras och deras stat) och från ett flertal vänsterrörelser (som hatar Israel över allt på jorden). Jämfört med islam och vänstern så utgör just nu högerextremister och nazister, även om de inte skall negligeras, ett betydligt mindre hot mot det judiska folket på grund av sin tämligen obetydliga numerär.

 

Få frågeställningar torde vara så värdeladdade och väcka så starka känslor som konflikten mellan Israel och de arabiska grannstaterna. En väsentlig del av problemkomplexet är givetvis motsättningen mellan palestinier och judar inom Israels gränser.

Den romantiska och positiva syn på Israel, som under 1960-talet var den dominerande i Sverige, har förändrats så att man idag nästan kan tala om ett intensivt Israelhat. Massmedia frossar i negativa artiklar om Israel och det judiska folket, medan man samtidigt romantiserar den arabiska sidan. Vissa s k "nyhetsreportrar" i TV ger en så skev bild av de faktiska förhållandena i Israel att det verkar närmast otroligt att någonting så vinklat får förekomma i nyhetsprogram på statliga televisionskanaler, dessutom i ett land som gör anspråk på att vara en demokrati. För mig framstår denna typ av falsk och vinklad nyhetsrapportering mer besläktad med vad som förekommer i extrema diktaturstater, där diktatorn har total kontroll över massmedia, än vad man kan förvänta sig i en demokrati!

Efter att exempelvis ha intervjuat några ytterst sympatiska och moderata palestinier, som fritt fått säga vad de vill utan att avbrytas eller klippas, avslutar man nyhetsinslaget genom att visa upp en extremt motbjudande, ortodox rabbin, som fullständigt sjuder av arabhat. Det hela blir inte bättre av att man kör upp ett vidvinkelobjektiv i vänster näsborre på rabbinen så att han ser närmast grotesk ut (ett vanligt journalistknep) och att man sedan klipper bort allt han säger som skulle kunna moderera det negativa intrycket. Jag tycker personligen att journalister av denna typ borde skämmas! De är en skam för sin yrkeskår!

Låt mig med ett konkret exempel visa på vad jag menar. I ett Aktuelltinslag kunde man för några år sedan se en viss israelhatande svensk journalist stå framför en brinnande soptunna i det palestinska Jeriko. Bakom honom stod några kvinnor och grät och skrek. Med flammorna i bakgrunden och tårfullda ögon, vrålade sagde journalist i mikrofonen, "Jeriko brinnor, Jeriko brinner..." Intrycket var att hela Jeriko brann och att tusentals peroner var döda. Samma kväll ringde en person jag känner hem till chefen för en resebyrå i Israel för att tala med denne om en kommande resa. "Han är inte hemma", sa hans fru, "han är i Jeriko med två turistbussar". "Ja men Jeriko brinner ju!" "Det har jag inte hört", blev svaret. Det som brann var i själva verket inte Jeriko, utan journalistens israelhat!

Oberoende av enögda och orättfärdiga journalister, som inte respekterar sanningen, finns givetvis en bakomliggande, absolut sanning. Hur är det i själva verket? Varför detta hat mellan judar och araber i allmänhet och judar och palestinier i synnerhet? För att förstå detta, kan man inte bara se på situationen just idag. Man måste gå bakåt i tiden och försöka förstå hur det hela började. Genom att enbart titta på hur det ser ut idag, förstår man ingenting.

Innan jag går vidare vill jag påpeka att jag inte tycker illa om palestinier. Tvärtom! Hade massmedia behandlat palestinierna lika orättfärdigt som de nu behandlar judarna, hade jag antagligen funnit mig föranlåten att ha en sida som försvarade palestiniernas rättigheter! Mina sidor om Israel är således inte i första hand sidor för Israel (även om jag hyser djupa sympatier för detta land, det kan jag inte förneka) utan för sanningen!

Jag tror inte att lösningen på konflikten innebär att det palestinska folket förnedras och förtrycks. Men jag tror inte heller att lösningen ligger i att staten Israel utplånas och att "judarna kastas i havet", som vissa arabiska ledare uttryckt det.

---

Tillbaka till "Om detta tycker jag inte"
Tillbaka till "Om detta tycker jag"
Tillbaka till "Det fruktansvärda som hänt"