"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
 (John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
 (Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
 (Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
 (Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
 (Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
 (Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
 (Okänd)

Senast ändrad: 2025 06 03 20:28

Litteraturförteckning

(Note: at the top of the page you can choose translation of this article to other languages, but don't expect the translation to be perfect — "Välj språk" means "Choose language")

(Föreliggande litteraturförteckning uppdateras inte längre från och med 1/1 2014. Litteraturhänvisningar sker i stället genom länkar i respektive artikel.)

Många av nedanstående böcker kan beställas via världens kanske största internetbokhandel Amazon i England (ibland har Amazon.com i USA titlar som saknas hos engelska Amazon — men då får man vara beredd på att betala tull på böckerna). Leveranstid från några dagar till ett par veckor, beroende på hur mycket pengar man vill lägga på frakten.

Du kan också beställa flera av titlarna nedan (plus många, många andra), som handlar om skapelse/evolution/intelligent design, genom tidningen Genesis' hemsida.

FILOSOFI OCH VETENSKAPSTEORI

Krister Renard: Vetenskap och tro, två vägar till en världsbild
Libris, 1989.
I denna bok diskuteras världsbildens grunder och författaren tar i anknytning till detta upp frågor som: Vad är vetenskap? Finns det några motsättningar mellan modern naturvetenskap och religion eller går dessa två att förena? Kan en vetenskapsman acceptera förekomsten av underverk? Finns det kanske viktiga frågor, som vetenskapen överhuvudtaget inte kan besvara? Och om så är fallet, var skall vi söka dessa svar? Författaren hävdar att vetenskapen bl a aldrig kan uttala sig i moral-, etik- eller jämlikhetsfrågor. För att få en fullständig verklighetsbeskrivning krävs därför både ett icke-vetenskapligt och ett vetenskapligt betraktelsesätt — tro och vetande — vilka tillsammans ger oss alla aspekter av verkligheten. Läsaren får under framställningens gång en populär men ändå korrekt översikt av viktiga vetenskapsteoretiska begrepp och idéer samt en introduktion till den moderna fysikens viktigaste teorier. Universums uppkomst, livets och arternas ursprung och medvetandet behandlas ingående, och i ett antal bilagor kan den speciellt intresserade tränga djupare in i ämnen som; relativitetsteori, kvantfysik, elementarpartiklar, kaos etc.

Francis A Schaeffer: How should we then live?
Fleming H Revell Co, 1976.
Francis Schaeffer är teolog och filosof. I denna bok redogör Schaeffer för sin syn på hur filosofi, vetenskap och konst vuxit fram i västerlandet. Perspektivet är kristet. Boken tar upp aktuella strömningar inom litteratur, film etc. Bl a behandlas Ingmar Bergmans världsbild ganska ingående. Moral, etik etc diskuteras också.

ALLMÄNT OM NATURVETENSKAP

Tyvärr finns inte speciellt mycket översatt till svenska när det gäller problematiken ”tro och vetande”. De flesta populära böcker som översatts och där kosmologiska och andra övergripande frågor diskuteras, utgår antingen från ett sterilt materialistiskt perspektiv eller också hänvisar man till österländsk mystik eller liknande. Följande böcker håller dock utomordentligt hög klass rent vetenskapligt sett och kan därför rekommenderas för den som vill sätta sig in i de moderna fysikaliska och kosmologiska teorierna.

John D Barrow: Theories of Everything
Vintage, 1988.
Denna bok är inte lättläst och man bör nog själv ha en naturvetenskaplig bakgrund eller ett starkt intresse åt detta håll för att läsa den. Den ger en utomordentlig översikt av fysikens och kosmologins senaste rön och diskuterar drömmen om att hitta en teori som kan förklara allt. Barrows slutsats är att detta kommer att förbli en dröm och inget annat. Han kommer också in lite grand på förhållandet mellan den kristna och den materialistiska världsbilden. En mycket givande bok för den intresserade.

Paul Davies: Gud och den Nya Fysiken
Prisma, 1983.
Den engelske fysikern Paul Davies har skrivit flera böcker, där han behandlar de svåra frågorna om universums uppkomst och varför universum ser ut som det gör. Den mest kända är kanske ovanstående titel. Författaren menar att vetenskapen är en säkrare väg till Gud än religionen, vilket naturligtvis kan ifrågasättas, men hur som helst så anser han att universums egenskaper pekar på att allting har ett intelligent ursprung, dvs en Skapare. Några ytterligare böcker av Paul Davies är: Den Kosmiska Planen, Prisma, 1990 samt I huvudet på Gud, Pocket Express, 1993.

StephenHawking: Kosmos — en kort historik
Prisma,1989.
Stephen Hawking är professor i fysik. Han är svårt handikappad och både förlamad och stum och kan endast kommunicera via en dator. Trots detta är han förmodligen den främste kosmologen idag. Professor Hawking menar att människor inte skall behöva känna sig avskurna från de stora intellektuella och vetenskapliga frågorna och har av denna anledning försökt skriva en enkel och förhållandevis lättfattlig bok om svåra frågor som relativitetsteori, kvantmekanik och kosmologi. Det är också, enligt honom, viktigt för en demokrati att människor har en baskunskap i naturvetenskap, eftersom denna påverkar våra liv i så hög grad. Boken har blivit en bestseller i många länder och har sålts i över 15 miljoner exemplar, vilket torde vara något av ett rekord när det gäller böcker av den här typen. Någon kallade den en gång lite elakt för "historiens mest olästa bok", med tanke på hur många som har den i sin bokhylla, men som förmodligen aldrig läst den.

Stephen Hawking menar att man kanske snart kommer att kunna ge en vetenskaplig förklaring av universums uppkomst och utveckling. Denna inställning har dock inte hindrat honom från att samtidigt vara öppen för vetenskapens begränsningar och för att det kan finnas något utanför rum och tid Den 23/9 1994 skrev Anna Schytt i Svenska Dagbladet följande: ”1600-talets naturvetenskapliga världsbild ruckade tron på en allvis Skapare. Naturlagarna hade sin egen logik och behövde inget ingripande ovanifrån. Många av dagens fysiker har på nytt vänt sig till Gud och den mest kände av dem, Stephen Hawking, har gått med i Maranata!”

John Horgan: The End of Science
Broadway Books, New York, 1997
Horgan är journalist på den populärvetenskapliga tidningen Scientific American. Han har under många år intervjuat världens mest framstående forskare inom olika naturvetenskapliga discipliner. Så småningom har han blivit alltmer skeptisk mot vissa forskares anspråk på att kunna förklara allt. John Horgans tes är att vetenskapen ger allt mindre utbyte i förhållande till de pengar som satsas. Några stora avgörande upptäckter i stil med kvantmekaniken och relativitetsteorin kan vi knappast förvänta oss. Det som återstår är en mera vardaglig vetenskap som kanske hittar botemedel mot AIDS och cancer eller löser energiproblemet utan negativa miljökonsekvenser. Vetenskapen har varit så framgångsrik att den börjar närmar sig gränsen för sitt kompetensområde (det område inom vilken den kan ge oss meningsfulla och säkra svar). Dagens alltmer fantasifulla kosmologiska teorier om universums ursprung eller de bisarra teorier om materiens minsta beståndsdelar, som vuxit fram under de senaste tio åren är i det närmaste omöjliga att verifiera genom experiment och observationer. Vetenskapen övergår således alltmer i metafysik och filosofi.

Krister Renard: Den moderna fysikens grunder — från mikrokomsos till makrokosmos
Studentlitteratur (sök på mitt namn), 1995.
Niels Bohr sade en gång, "Den som inte blir förvånad och upprörd över kvantmekanikens paradoxala resultat har inte förstått denna teori". Den moderna fysiken har både fascinerat, upprört och skrämt människor. En del har reagerat negativt och nästan uppfattat den som en förolämpning mot allt vad sunt förnuft heter, medan andra i stället i den moderna fysiken sett en befrielse från den klassiska fysikens mekaniskt sterila bojor av orsak och verkan. Denna bok försöker sätta in den moderna fysiken i sitt rätta sammanhang genom att på ett korrekt, men ändå så lättfattligt sätt som möjligt, diskutera dess grunder. Innehållet består av fyra block; ett inledande mindre avsnitt i vetenskapsteori och sedan tre mer omfattande avdelningar i speciell relativitetsteori, kvantmekanik och partikelfysik. Tyngdpunkten ligger på de tre senare teoriernas grunder. Även filosofiska aspekter berörs. Bl a så diskuteras det relativistiska tidsbegreppet ingående. Kvantmekanikdelen har blivit den mest omfattande, eftersom denna teori utan tvekan utgör det begreppsmässigt svåraste området inom den moderna fysiken. Fortfarande pågår en intensiv debatt när det gäller denna teoris metafysiska innebörd. Vågfunktionens tolkning samt de berömda osäkerhetsrelationerna behandlas därför utförligt. I partikeldelen, där bl a symmetribegreppet diskuteras, ges en kortfattad introduktion till gruppteori, vilken utan tvekan är ett av den moderna fysikens viktigaste matematiska hjälpmedel.

Hugh Ross: The Creator and the Cosmos
Navpress Publishing Group, 1993.
Författaren till denna bok är personligt kristen och astrofysiker. Han presenterar här på ett enkelt och lättförståeligt sätt den naturvetenskapliga världsbilden. Boken redovisar mängder med vetenskapliga resultat, vilka alla talar för att det måste finnas en intelligens bakom universum. Bl a så diskuterar han ganska ingående de olika naturkonstanternas speciella värden. Tyvärr finns Ross’ bok inte översatt till svenska, men den läsare som behärskar engelska språket rekommenderas att läsa den.

Ett par böcker som också kan rekommenderas för den som läser engelska är: ”Science and Creation” av John Polkinghorne, utgiven på New Science Library 1988, och ”Physicist and Christian” av William G Pollard, utgiven på The Seabury Press 1961. Båda dessa författare var professorer och framstående fysiker, vilka lämnade vetenskapen för att bli präster i den Anglikanska Kyrkan. Deras böcker visar på ett utomordentligt sätt att tro och vetande mycket väl kan förenas. Det är således fullt möjligt att vara framgångsrik forskare inom den naturvetenskapliga sektorn och samtidigt vara övertygad kristen.

SKAPELSE OCH EVOLUTION

Jan Adriansson: Den tidlösa utvecklingen
Bokförlaget Nya Doxa, 1992.
Jan Adriansson är fil dr i sociologi och verksam vid Uppsala Universitet. I sin bok kritiserar han både evolutionsläran och den materialistiska världsbilden. Framställningen bygger delvis på Dentons bok, men innehåller också många andra argument. Inte heller Adriansson är kristen, tvärtom så får sig också skapelsetron en känga av honom. Både denna bok och den föregående är intressanta, eftersom de visar att det finns en växande kritik mot utvecklingsläran även från icke kristet håll.

Michael Behe: Darwin’s Black Box: The Biochemical Challenge to Evolution
Free Press, 1996.
Behe är professor i biologi vid Leigh University i Bethlehem, Pennsylvania. Hans specialitet är biokemi. Professor Behe menar att hans biokemiska studier har lett honom till slutsatsen att livet och arterna har uppkommit genom ”intelligent design”, dvs intelligent konstruktion. Han stöder sig då bl a på principen om ”irreducibel komplexitet”, vilken gäller för vissa biologiska system. Sådana system kan enligt Behe omöjligen uppkomma genom kumulativa, evolutionära förbättringar, eftersom alla systemets delar måste finnas och vara arrangerade så att de samarbetar för att systemet överhuvudtaget skall fungera. Som exempel tar Behe bl a ögat, immunförsvaret och blodets förmåga att koagulera. De evolutionister som recenserat boken har varit aningen snorkiga, men ingen har kunnat angripa hans vetenskaplighet. I en recension i The Philadelphia Inquirer, den 29/10 1996, section B, sidan 1 skriver recensenten David Boldt, ”Vad som har förvånat honom [dvs Behe] mest är hur tunn den forskning som försöker förklara mikrobiologiska fenomen i själva verket är, och hur villiga många trots detta är att acceptera darwinismen ’på tro allena’”. Som exempel på detta tar Behe en studie han gjort av artiklar i Journal of Molecular Evolution, en tidskrift med hög vetenskaplig standard, vars uppgift är att studera evolutionen på molekylär nivå. Under de senaste tio åren har enligt Behe, denna tidskrift publicerat 886 artiklar, av vilka ”95 diskuterade den kemiska syntesen av molekyler som ansågs nödvändiga för livets uppkomst, 44 föreslog matematiska modeller för att förbättra sekvensanalyser [används då man t ex jämför proteiner hos olika arter], 20 sysslade med evolutionära konsekvenser av observerade strukturer och 719 var analyser av proteiner eller polynukleotidsekvenser. Det fanns noll artiklar som diskuterade detaljerade modeller för övergångsformer vid utvecklingen av komplexa, biomolekylära strukturer”.

Francis Collins: Evolutionens Gud
Libris förlag, 2009.
Militanta ateister påstår, ofta mycket bestämt, att det inte finns en enda framstående forskare som tycker sig se en Designer i naturen. Och speciellt finns inte någon betydande biolog som ansluter sig till designargumentet. Således är detta argument inte värt att tas på allvar. Författaren till boken Evolutionens Gud, Francis S Collins, var den som under många år ledde det mänskliga genomprojektet (HGP), där människans DNA kartlades. Detta torde vara ett av de mest omfattande och mest framgångsrika forskningsprojekten i biologins historia, med tusentals forskare inblandade. Collins måste av detta skäl rimligen räknas som en av vår tids mer framstående biologer. Eftersom hans utgångspunkt i boken är att det bakom universum finns en Designer (Bibelns Gud), är därmed ateisternas påstående ovan fel. Vilket skulle bevisas!

Ovanstående utgör inledningen till min recension av Collins bok i Världen idag. Hela recensionen kan läsas här.

Richard Dawkins: Den blinde urmakaren
Wahlström & Widstrand, 1988.

Richard Dawkins: Den själviska genen
Prisma,1989.
Båda dessa böcker utgör försvar för evolutionen och dessutom ett klart avståndstagande från varje form av religion. Man skulle kunna travestera ett uttalande som på 50-talet gjordes om den militante ateisten och fiolosofiprofessorn i Uppsala, Ingemar Hedenius, och säga, ”Det finns ingen Gud och Richard Dawkins är hans profet”. Personligen anser jag att Dawkins på ett trovärdigt sätt visar på existensen av mikroevolution, medan när han försöker bevisa de stora evolutionsstegen så övergår han från vetenskap till ”operation övertalning”. En del av Dawkins åsikter och argument har redan presenterats och kritiserats på andra ställen i föreliggande framställning och läsaren hänvisas dit.

William A Dembski: Intelligent Design
InterVarsity Press, 1999.
William Dembski är doktor både i matematik och filosofi. Han har forskat bl a på Princton och MIT (en av världens främsta tekniska högskolor). I sin bok försöker Dembski ange de kriterier som utgör tecken på "intelligent design" (till skillnad från strukturer som genererats av slumpprocesser i kombinatione med naturlagar). För att läsaren verkligen skall förstå dagens vetenskapssyn är det nödvändigt att också ge ett historiskt perspektiv. Boken börjar därför med en tillbakablick på hur man i olika tider betraktat vetenskap, filosofi och teologi. Grunden för Dembskis resonemang är begreppet "specified complexity" (specifik komplexitet). Designade objekt uppvisar nämligen både komplexitet och är specifika. Det finns exempelvis nästan oändligt många olika sätt att konfigurera de atomer som ingår i en grushög. Just den speciella konfiguration, som utgör den aktuella grushögen, är således ytterst osannolik. Detta är inget bevis för intelligent design, eftersom atomerna inte är konfigurerade på något specifikt sätt, dvs en konfiguration som kan relateras till någon ordnad struktur utanför grushögen. Ett exempel Dembski använder är en lång följd av ettor och nollor. Det finns oerhört många kombinationsmöjligheter, dvs varje kombination är mycket osannolik. En godtycklig följd är ändå inget tecken på design. Om å andra sidan följden skulle se ut ungefär så här;

0110111011111011111110111111111110...

vore det sannolikt att den skapats av en intelligens. I detta fall består den av 2,3,5,7,11, etc ettor, med en nolla mellan varje serie av ettor. Följden räknar således helt enkelt upp primtalen. I detta fall har vi en specifik följd, som kan relateras till en ordnad struktur utanför talföljden (dvs primtalen). Denna strukturs existens är inte på något sätt relaterad till eller beroende av talföljden i fråga. Dembski ger en annan illustration. Antag att man skjuter pil mot en vägg och sedan ritar en måltavla på väggen, med pilen i mitten (man anpassar kraven till var pilen hamnet). Detta talar inte för en skicklig bågskytt, som med avsikt placerat pilen i en viss punkt på väggen. Måltavlan måste finnas innan pilen avlossas, precis som att primtalen existerar innan talföljden ovan genereras. Enbart komplexitet bevisar inte ett intelligent ursprung. Inte heller bevisar en speciell struktur ett intelligent ursprung. Slumpen skulle säkert lätt kunna generera de första 5 primtalen. Men en speciell struktur plus stor komplexitet antyder ett intelligent ursprung. Det är nästan uteslutet att slumpen, under den tid universum existerat, skulle kunna generera en talföljd med de första 100 primtalen. Begreppet "specifik komplexitet" är nära släkt med Behes "irreducibel komplexitet" (se sammanfattningen av Behes bok ovan). Några kapitel i Intelligent Design är ganska svåra, och speciellt kapitel 6 kräver vissa matematiska förkunskaper (gymnasiekunskaper svarande mot gymnasiets naturvetenskapsprogram). För den verkligt intresserade är boken mycket givande och värdefull.

Michael Denton: Evolution, a theory in crisis
Burnett Books, 1985.
Denton, som är molekylärbiolog, ger en noggrann men ganska populär genomgång av de bevis som under senare tid ackumulerats mot Darwins evolutionslära. Utgångspunkten är inte kristen, utan strikt vetenskaplig. Argumenteringen går ut på att Darwins teori, kompletterad med de senaste rönen inom genetik, molekylärbiologi etc, endast kan förklara den s k mikroevolutionen, dvs hur olika arter genom smärre förändringar anpassar sig till en varierande miljö. De stora utvecklingsstegen, som t ex övergången från kräldjur till fågel, saknar enligt Denton stöd både när det gäller fossila fynd och teoretisk förklaring.

Michael Denton: Nature's Destiny
The Free Press, 1998.
I denna rätt nyutkomna bok tar Denton upp ett mycket intressant ämne. Andra författare har påvisat hur de fysikaliska naturkonstanternas speciella värden (som t ex elektronens laddning och gravitationens styrka) tycks programmerade för att tillåta existensen av liv i universum. Förändrar man en enda konstant så får vi ett universum där liv, i varje fall i någon form vi kan föreställa oss, omöjligen skulle kunna existera. Denton går ett steg vidare och ställer sig frågan, "Om det finns liv där ute i universum, skulle det kunna skilja sig avsevärt från jordiska livsformer, när det gäller storlek, grundläggande kroppsplan, biokemiska egenskaper etc. Hans slutsatser är att detta är mycket osannolikt. De fysikaliska och kemiska egenskaperna i universum begränsar starkt hur tänkbara livsformer, och då speciellt intelligenta sådana, skulle kunna vara uppbyggda. Avancerad teknologi förutsätter t ex att man kan tämja elden, vilket är omöjligt för varelser som är en tiopotens mindre än människan. För att en eld skall kunna brinna, måste den ha en viss storlek. Organismer stora som en råtta, kan inte handskas med eld. Deras armar är så korta att de skulle brännskadas när de försökte underhålla elden. Denton visar också hur osannolikt livets existens i själva verket är. Hade vattnets termiska egenskaper varit annorlunda, hade atmosfär och vatten inte råkat filtrera bort solens skadliga strålning etc, ja då hade livet knappast kunnat existera på jorden. Och detta är bara några av hundratals olika exempel som återfinns i denna tankeväckande bok.

Philip E Johnson: Darwin on Trial
Monarch Publications, 1994.
Författaren till denna bok är professor i juridik och expert på juridisk bevisföring. Johnson granskar ”bevisen” för evolutionsläran på ungefär samma sätt som man kritiskt granskar bevisen i en rättegång. Därav boktiteln (”Darwin inför rätta”). Hans slutsats är att bevisen är ofullständiga och att många av evolutionens förespråkare inte är så objektiva som de vill göra gällande. För den som inte är speciellt intresserad av biologiska detaljer är denna bok perfekt, eftersom argumenteringen mer ligger på det vetenskapsteoretiska planet. De flesta böcker som kritiserar evolutionen brukar förbigås med tystnad från biologiskt håll, eller också förlöjligas de på olika sätt utan att man egentligen bemöter argumenten. Johnsons bok har emellertid av många biologer tagits på allvar och väckt en viss debatt inom dessa led. Personligen tycker jag att denna bok utgör det kanske bästa kritiska inlägget mot evolutionsteorin.

Marvin L Lubenow: Bones of Contention
Baker Book House, 1992.
Boktiteln är en ordlek. ”Bones of Contention” syftar dels på bokens innehåll, där de olika fossilfynden och teorierna för människans utveckling behandlas. ”Bones of contention” är också ett engelskt talesätt som ungefär betyder ”tvistefråga”. De olika fynden av förhistoriska människor, s k hominider, diskuteras ingående. Författaren visar på de motsägelser som finns när det gäller människans ursprung. I tabellform redovisas olika fossil och deras dateringar, vilket mycket klart avslöjar hur mycket gissningar och antaganden som ligger bakom de teorier om människans ursprung som i skolans läroböcker presenteras som säkra fakta. Författarens slutsats är att de påstådda rester av ”apmänniskor” som hittills hittats, mycket väl kan tolkas som antingen utdöda, specialiserade apor eller som varianter av moderna människor.

Richard Milton: Facts of Life
Corgi Books, 1994.
Författaren är varken kristen eller kreationist (skapelsetroende). Milton, som är vetenskapsjournalist, hade under många år skrivit artiklar om bl a paleontologi. Eftersom han tyckte sig ha upptäckt vissa brister i evolutionsteorin, började han undersöka denna, vilket så småningom ledde fram till en bok. Denna har redan delvis diskuterats i avsnittet om evolutionsteorin. Om Philip Johnsons bok (föregående titel) till stor del uppehåller sig vid principiella frågor, så ägnar sig Milton mer åt ”hard facts”. Han redovisar olika konkreta observationer som på olika sätt talar emot utvecklingsläran. Bl a så tar han upp observationer som tyder på en ung jord. Trots att man försökt bortförklara dem, har man inte lyckats. Ett exempel på en sådan observation är kol14-halten i atmosfären som hela tiden ökar. Med tanke på den kosmiska strålningen borde det ta ca 30 000 år för kol-14-halten att stabilisera sig och uppnå ett jämviktstillstånd. Det är svårt att förstå varför denna halt fortfarande ökar, om nu jordens atmosfär verkligen är miljarder år gammal. Milton menar att detta tillsammans med en del andra observationer talar för att jorden kan vara så ung som 175 000 år.

Mats Molén: Vårt Ursprung?
XP Media, 2000.
Bokens undertitel är: Om universums, jordens och livets uppkomst samt historia. Mats Molén är geovetare och har arbetat i sex år med denna omfångsrika bok. Dess huvudsakliga syfte är att undersöka evolutionsfilosofins yttersta fundament. Boken innehåller en sammanställning av de olika bevisen för evolutionen och är speciellt intressant därför att den bl a ger en ganska komplett översikt över de flesta argument som talar emot evolutionsscenariot. För den läsare som är intresserad av olika detaljer, t ex långa listor över dateringsmetoder som tyder på en ung jord etc, är boken en guldgruva även om läsaren rekommenderas att vara skeptiskt mot vissa uppgifter. Det är självklart omöjligt för en författare att i detalj kontrollera allt som finns med i ett arbete som spänner över ett så stort område. Och egentligen är det inte så viktigt om man håller med författaren eller ej i alla detaljer. Det intressanta med boken är att den sammanfattar mängder med data, som man annars skulle få bedriva ett omfattande litteraturstudium för att finna.

J P Moreland (editor): The Creation Hypothesis
Inter Varsity Press, 1994.
Boken innehåller sju artiklar skrivna av tio olika författare, varav några av de mer kända är; Stephen C Meyer, William Dembski och Hugh Ross. Förordet är skrivet av Phillip E Johnson (författaren till Darwin on Trial). Boken omfattar över 300 sidor och de olika artiklarna är följaktligen ganska omfångsrika. Innehållet spänner över de viktigaste områdena när det gäller frågan om skapelse/evolution. Vetenskapsteori och filosofi diskuteras ingående av flera författare. Både Dembski (som är matematiker) och Meyer är verksamma inom den s k "Intelligent Design"-rörelsen och argumenterar delvis utifrån detta perspektiv. Livets uppkomst och komplexitet behandlas ur flera olika aspekter, både molekylärbiologiskt och informationsteoretiskt. Universums ursprung, och de olika argument som är kopplade till den "antropiska principen", diskuteras i detalj av Hugh Ross, som är fysiker och astronom och mycket kunnig inom just detta område. Den avslutande artikeln, med titeln "Origin of the Human Language Capacity" (Den Mänskliga Språkförmågans Ursprung), tar upp den intressanta frågan om hur språket en gång har uppkommit. Artikeln är bland det absolut bästa och fullständiga jag läst i detta ämne. Boken är relativt svårläst, inte för att den är dåligt skriven, utan för att den lägger diskussionen på en relativt hög nivå. För den som verkligen är intresserad av ämnet, och är beredd att satsa både tid och kraft, är denna bok en guldgruva och ett måste i bokhyllan. Det är i alla fall min personliga uppfattning.

Robert Shapiro: Planetary Dreams
John Wiley & Sons, Inc.,1999
Robert Shapiro är kemiprofessor vid New York University och expert på DNA. Sin doktorsgrad tog han under handledning av nobelpristagaren Robert B Woodward, en framstående expert på organisk analys. Shapiro är starkt kritisk till de allmänt accepterade teorierna för livets uppkomst och menar att upptäckten av liv någon annanstans i universum, skulle visa på en livsprincip som gynnar uppkomsten av liv (uppkomsten av liv är då lagbunden, och man kan sannerligen fråga sig varför sådana lagar skulle uppstå i ett slumpgenererat universum). Robert Shapiro hävdar att vår förståelse av livets uppkomst för närvarande i stort sett är lika med noll. Något som de flesta läroböcker inte verkar hålla med om. Där ges läsaren intrycket av att vi i stort sett vet ungefär hur livet kommit till, det återstår bara några smärre detaljer att fylla i. Shapiro håller således inte alls med om detta. Han menar också att om forskare en dag kommer att kunna syntetisera liv på ett laboratorium, så visar detta inte på att livet uppkommit av sig självt. Tvärtom, det är i så fall ett exempel på intelligent design, dvs att det krävs en intelligent "Skapare" (forskaren) för att skapa liv.

I boken framförs kritik mot påståendet att man genom försök lyckats bevisa att komplexa organiska molekyler kunnat sättas samman av sig själva. Beviskedjan är många gånger ofullständig menar Shapiro, eftersom de molekyler som utgjort byggstenar för den mer komplexa molekylen, framställts syntetiskt, och således inte uppkommit spontant i samma miljö som slutprodukten. Visserligen har man eventuellt i andra försök lyckats framställa små mängder av denna byggsten, men försöksbetingelserna har då varit helt annorlunda (och dessutom olika för varje byggsten). I den miljö, där den komplexa slutprodukten bildats, har inte funnits några som helst förutsättningar för att vissa av byggstenarna skulle kunna produceras.

Shapiros bok visar klart och tydligt att skolans läroböcker är direkt felaktiga i sin framställning av livets uppkomst. Om detta är medvetet (dvs oärligt) eller beror på läroboksförfattarnas okunnighet vet jag inte. Det är dessvärre lika pinsamt för svenska skolan, läromedelsförlagen och författarna, oavsett vilket.

Jonathan Wells: Icons of Evolution
Regnery Publishing, Inc, 2000.
Jonathan Wells är biolog och har två doktorsexamina, en från Yale och en från University of California, dvs från två mycket ansedda universitet. Han är också troende, vilket fick en recensent av boken att i Nature påstå att Wells var en bedragare, eftersom han inte i sin bok talar om att han är troende, och därmed underförstått inte är objektiv. Det är ju ett ganska löjligt påstående, eftersom ingen begär att en ateist, som skriver en bok som talar för evolutionen ( t ex Richard Dawkins), måste tala om att han är ateist (och därmed inte heller objektiv). Hur som helst, Wells bok är bra på många sätt. Med "evolutionens ikoner" så menar han de olika observationer som i läroböcker etc, förs fram som absoluta bevis för evolutionen. Exempel är Millers försök när det gäller livets uppkomst (beskrivet här), fjärilarna i Manchester, Darwins finkar, etc, etc. Trots att man t ex vet att exemplet med fjärilarna i Manchester är felaktigt, (resonemanget bygger på att fjärilarna sitter och sover på björkstammar dagtid, vilket man idag vet att de inte gör), fortsättar man ändå att hänvisa till det i många läroböcker. Wells bok kanske inte innehåller så mycket nytt, men i och med att den systematiskt går igenom evolutionens "ikoner", är den mycket värdefull. Han redogör också för många intressanta detaljer när det gäller Darwin, Heckel m fl, som i varje fall jag inte kände till.

SAMHÄLLE OCH SOCIALA FÖRHÅLLANDEN

Stéphane Courtois (redaktör): Kommunismens Svarta Bok
Bokförlaget DN, 1999.
"Hur förvandlades idén om frihet, jämdställdhet och universiellt brödraskap till systematisk diskriminering av sociala och etniska grupper, massdeportationer och massakrer? Växte terrorväldet fram eller vilade det redan i ideologins grundvalar?"

Dessa frågor ställs i baksidestexten på en av de mest fruktansvärda böcker jag någonsin läst. Inte fruktansvärt dålig utan fruktansvärt fruktansvärd. Under ledning av Stéphane Courtois har en grupp forskare, bl a tack vara att allt fler av de forna kommunistländernas arkiv blivit tillgängliga och att vittnen nu börjat träda fram, tagit fram nya och avslöjande uppgifter om världens kommunistiska diktaturer. I fem delar avslöjar man kommunismens alla illgärningar i både det gamla Sovjet och Kina samt de andra "mindre" länderna som Nordkorea, Kampuchea och Kuba. Även Östtyskland, Polen och Balkanstaterna behandlas. Största utrymmet ängnas dock åt Sovjetkommunismen och dess fruktansvärda skräckvälde, eftersom det till stor del var där det hela började.

Varför skall man då läsa en sådan bok? Jo, jag tror att det är viktigt att lära sig av historien. Kommunismen är ytterligare ett av många bevis på att blodiga revolutioner aldrig kan lösa människans grundläggande problem. Det är inte omständigheterna som det är fel på, det är människan själv som är problemet. Speciellt vill jag rekommendera denna bok för den som försöker hävda att människan innerst inne är god och att om bara omständigheterna blir de rätta så kommer allt att lösa sig. För mig personligen utgör denna bok ett avgörande bevis för att människan framför allt behöver räddas från sig själv.

Paul Johnson: Moderna Tider
Ratio, 1987.
Paul Johnson är journalist och historiker och ger i denna bok en översikt av den historiska utvecklingen från 1920- till 1980-talet. Hans perspektiv är det borgerligt-liberala och boken ansågs, när den kom ut, så kontroversiell av vänsteretablissemanget att vissa kulturskribenter slog knut på sig själva när det gällde att ösa galla över den. Givetvis berodde detta på att Johnson bröt mot det sanningsmonopol som vänstern under 70- och 80-talet ansåg sig ha rätt till. 1975 påstod t ex statssekreterare Pierre Vinde i denna anda på en socialistkongress i Suresnes, att ”alla reformer och all debatt i Sverige idag sker på socialismens villkor”. Hur som helst så är Johnsons bok befriande objektiv, eftersom den inte utgår från några utopiska ideologier i sin analys. Boken är späckad med litteraturhänvisningar för den läsare som vill fördjupa sig eller som kanske tvivlar på det som författaren säger. När man har läst Johnsons bok så förstår man hur skev och vinklad den politiska och livsåskådningsmässiga debatten har varit i Sverige under de senaste 30 åren. Utländska journalister har många gånger påpekat detta och har lite elakt försökt förklara det med att ”Sverige är ett så litet land att det bara får plats en åsikt i taget där”.
ÄvenJohnsons bok De intellektuella, utgivenpå Timbro 1989, kan rekommenderas som läsning. Han granskar där de olika ideologiernas grundare, t ex Karl Marx, och visar hur deras personliga liv långt ifrån stämde överens med deras egna lärosatser.

Ulf Nilson: Sverige: Sluten Anstalt
Endast internetupplaga i egen regi, 1998.
Författaren skriver i inledningen, "en bok som förklarar — för den som vågar läsa — varför Sverige ligger illa till inför 2000-talet". Ulf Nilsson var en av Sveriges mest kända och orädda journalister på sin tid. Han avled 2018. Han var en orädd kritiker av samhället och medias självpåtagna censur. Från att ha varit stjärnjournalist på flera av de stora tidningarna blev han alltmer åsidosatt eftersom han skrev saker som man inte fick säga på den tiden (och inte heller idag). Ulf Nilsson var också författare och skrev ett flertal böcker. Under slutet av sitt liv kände han att han skulle sammanfatta sina tankar om Sverige och Sveriges framtid i bokform. Det visade sig att inte ett enda svenskt förlag ville ge ut boken. Den var alltför kontroversiell. Det faktum att alla stora svenska förlag refuserade hans bok utgör ett bindande bevis för att bokens innehåll är med sanningen överensstämmande.

Några år före hans död (jag kommer inte ihåg vilket år det var) träffade jag Ulf NIllson i ett sammanhang och han berättade om förlagens motvilja mot hans bok och att han tänkte publicera den för gratisläsning på Internet. Jag erbjöd mig då att lägga upp den på min hemsida, där den nu finns som en pdf-fil för nedladdning.

Klicka här för att läsa eller ladda ned boken. Klickar du på länken kan du läsa boken i din webbläsare. Högerklickar du på länken och väljer "Save link as" (eller något liknande, beroende på webbläsare) kan du ladda ner boken på din dator eller platta.

Max Weinreich: Hitler's Professors
Yale University Press, 1999.
Denna klassiska bok utkom redan 1946, men har nu givits ut igen. Max Weinreich visar hur stora delar av de ledande tyska akademikerna ställde upp villigt och glatt och med stor entusiasm för Adolf Hitler och hans parti. Och detta långt innan nazisterna hade tagit makten i Tyskland. Boken är full av citat och källhänvisningar där många framstående och internationellt erkända tyska professorer avslöjar avgrunder av antisemitism och tillbedjan av maktens stövlar. Ett av de värsta exemplen på tyska forskare, som helhjärtat stödde det nazistiska maktövertagandet och även behandlingen av judar, är fysikprofessorerna Philipp Lenard (nobelpriset 1905) och Johannes Stark (nobelpriset 1919). Dessa använde hela sina aukoritet för att föra fram nazismens läror och bidrog på så sätt till att nazismen snabbt kom att betraktas som legitim även bland de tyskar som till en början var avvaktande och frågande. I ett citat framgår t ex att Lenard ansåg "att judarna måste sänkas ned i jordens inre" (sid 13).

I likhet med föregående bok så visar Weinreichs bok både på alla människors förmåga till ytterlig ondska och dessutom att denna ondska inte på något sätt minskar med ökande kunskap, snarare tar den sig än mer djävulska uttryck hos en människa med hög intelligens och utbildning. Både marxismen och nazismen utgör bevis på att människans försök att själv skapa ett paradis på jorden ofta i själva verket leder till ett helvete redan här i jordelivet.

Jung Chang och Jon Halliday: MAO, The Unknown Story
Jonathan Cape, 2005
En massiv tegelsten på drygt 800 sidor, varav ca 150 är källhänvisningar, index etc. Jung Chang är kinesiska och John Halliday engelsman. De har i över 12 år forskat kring personen Mao Tse Tung. Chang, som givetvis talar kinesiska, har forskat i arkiv i Kina och intervjuat över 150 nära medarbetare och vänner till Mao. Halliday talar ryska och har koncentrerat sig på de arkiv från forna Sovjetunionen, som idag är tillgängliga för forskning. Där har han bl a undersökt relationen mellan Stalin och Mao och hur Stalin privat såg på Mao. Bakom boken ligger således ett gediget arbete och det torde vara svårt att bara vifta bort den bild av Mao som växer fram i boken. Det är bilden av ett ondskefullt monstrum, ja bilden av den nakna, vidriga ondskan. Mao utgör utan tvekan arketypen för de intellektuella psykopater jag talar om i min artikel om denna farliga grupp av människor (återfinns i avdelningen "Dagens adrenalinkick"). Boken är bedövande i sin tyngd och man mår lätt illa när man läser om Ordförande Mao. Som så många andra starka ledare omgav han sig med menlösa jasägare, och skulle någon opponera sig försvann denne snabbt, inte bara från Maos närhet, utan också från jordelivet. Boken är oerhört intressant och viktig och fick jag bestämma skulle alla svenskar tvingas att läsa den. Man kan lära sig mycket om hur ondskan fungerar genom att läsa om Maos liv. Att Mao alltid vann sina strider, berodde på hans totala hänsynslöshet, där t o m hans motståndare (som ingalunda var några oskyldiga lamm) togs på sängen, inför Maos totala hänsynslöshet när det gällde människoliv. Det är ganska intressant att se hur ondskan alltid uppvisar ungefär samma tecken. Den tyske prästen Dietrich Bonhoffer, som hängdes av nazisterna strax före krigsslutet, brukade tala om den "dumma ondskan". Han menade att det fanns en koppling mellan ondska och dumhet. Man behöver ju bara tänka på när nordkoreanska tidningar skrev om den nuvarande diktatorn Kim Jong-Il och dennes golfspel, och hävdade att varje gång Kim Jong-Il slog bollen så blev det hole-in-one. Man har svårt att tänka sig något mer hjärndött och förljuget. På samma sätt var det i Kina. Man planerade vid ett tillfälla att skapa ett nytt universitet som enbart skulle studera Maotsetungism. Alla ämnen där skulle handla om Ordförande Maos oändliga och outgrundliga visdom.

Changs och Hallidays bok, som numera finns översatt till svenska (Mao, Den sanna historien), är så omfattande att det är svårt att ge en sammanfattning. Grundläggande så får man följa Maos liv, från födelse till död. Men boken handlar inte bara om Mao, utan också om Kinas andra ledare, och även Kinas relationer till andra länder. Du som fortfarande betraktar Ordförande Mao som en av mänsklighetens positiva centralgestalter rekommenderas speciellt att läsa boken.

LIVSÅSKÅDNING, ETC

Torbjörn Freij: New Age — de nygamla lögnerna från Eden
Salt och Ljus, 1984.
Torbjörn Freij, som är journalist och pastor, ger här en sammanfattning av vad som menas med begreppet new age. Även om det finns många andra böcker i ämnet, och denna bok har några år på nacken, så har den fördelen av att vara både lättläst och inte alltför tjock. Boken går igenom och förklarar kortfattat de olika yttringar som new age tar sig i vårt land. Läsaren får en skrämmande inblick i det nätverk av olika organisationer som planerar att ”ta över världen” när den nya tidsåldern inträder.

James W Sire: The Universe next door
Intervarsity Press, 1976.
En utomordentlig sammanfattning av de olika möjliga livsåskådningar som finns. Teism, deism, rationalism, marxism, nihilism, existensialism, new age etc behandlas. En inträngande analys av det österländska tänkandet ges. Boken är lättläst och ger en mycket god bild av de olika världsbilder som dessa livsåskådningar leder till.

OM KRISTEN TRO

John Bunyan: Kristens Resa
Utgiven på många olika förlag (minst 70 olika upplagor i Sverige).
Näst Bibeln den bok som tryckts i flest exemplar. Enbart i England, Skottland och Irland har den gått ut i 1300 upplagor! Publicerades första gången 1678. Beskriver i allegorisk form alla de faror och problem som kan möta en kristen men ger också en djup insikt i vem vår Frälsare är och vad Han gjort för oss. Boken handlar om pilgrimen Kristen som lämnar staden Fördärv för att söka det eviga livet. På sin väg möter han personer som Munkristen, Trofast, jätten Förtvivlan, Herr Smickrare och Herr Ateist. Han besöker också staden Fåfänglighet, där en marknad — Fåfängans marknad — pågår året runt. Här får han vara med om en ”rättegång” där hans vän Trofast döms till döden för sin tro. Jurymedlemmar är bl a herrar Blindman, Illvilja, Högmodig, Vällustälskare, Lögn och Grymhet.
Bunyan var väckelsepredikant i England under senare delen av 1600-talet. Han tillbringade över tolv år (1660 - 1672) i fängelse på grund av att han predikade utanför den engelska statskyrkan. Då han dömdes hette det bl a, ”... har sedan den och den tiden ondskefullt och djävulskt avhållit sig från att komma till statskyrkan och avlyssna gudstjänsten där. I stället har han medverkat i ett flertal olagliga möten och konventiklar, vilka förorsakat detta konungarikes trogna undersåtar mycken oro och söndring”. 1672 fick Bunyan nådigt tillstånd av den engelske kungen Karl II ”att undervisa på varje plats, som vi i sagda vårt edikt tillstatt må upplåtas till dylikt bruk”.
Den kände Londonpredikanten C H Spurgeon menade att Kristens Resa var den näst Bibeln viktigaste boken och läste den minst en gång om året. Jag håller helt med Spurgeon och bortsett Bibeln finns ingen bok som betytt mer för mig.

Colin Chapman: Livsfrågorna och kristendomen
EFS-förlaget
En populär apologetik med originell uppläggning som vill förmå läsaren att själv överväga och ta ställning till de vanligaste svaren på de stora livsåskådningsfrågorna. Ett viktigt grepp är här de många och ibland ganska långa citaten från olika författare och tänkare som ger tyngd åt de ståndpunkter som beskrivs. Colin Chapman har stor erfarenhet av kristet studentarbete och är numera International Fellowship of Evangelical Students' regionssekreterare för islamländer.

C S Lewis: Kan man vara kristen?
Libris, 1978.
En av de kanske allra bästa presentationer av den kristna tron som överhuvudtaget skrivits. Boken vänder sig till människor som vill veta vad den kristna tron innebär. Den tar också upp många vanliga missuppfattningar av kristendomen. Lewis, som var professor i litteraturhistoria i Oxford, har ett härligt språk och den som har möjlighet bör läsa honom på originalspråket. Han har också skrivit den populära barnboksserien om landet Narnia. En tecknad filmserie som bygger på dessa böcker har flera gånger visats i svensk TV. C S Lewis var under en stor del av sitt liv ateist, innan han vid ganska mogen ålder blev kristen. Han dog 1963.

Lee Strobel: Fallet Jesus
Libris, 2002.
Lee Strobel, som har en examen i juridik, var tidigare en prisbelönt kriminalreporter på Chicago Tribune och på den tiden ateist. Efter att hans hustru blivit kristen, beslöt han sig för att undersöka kristendomen på samma sätt som man undersöker ett rättsfall. Strobel intervjuar i boken framstående experter på teologi och biblisk arkeologi och liknande ämnen, och ber dem redogöra för vad som talar för och mot evangeliernas bild av Jesus. Boken utgör en utmärkt sammanfattning av de arkeologiska fynd, handskrifter etc som talar för att det bakom evangelierna finns en verklighet. Vad har vi för handskrifter? Hur gamla är de äldsta? Finns andra historiska källor som bekräftar evangelierna? Detta är några av de frågor han ställer. Han tar också upp många exempel på argument, som enligt ateisterna motbevisar den kristna tron, och vederlägger dessa. Lee Strobels undersökning av den kristna tron ledde till att han själv blev kristen (något som hänt många tvivlare, jag själv är en av dem som blev kristen på detta sätt). Idag arbetar Strobel som undervisande pastor i en församling i Chicago.

Peter Kreeft: Back to Virtue
Ignatius, 1992
"Back to Virtue" betyder "Tillbaka till dygderna". Författaren, som är katolik, är en av vår tids skarpaste kristna tänkare. På bokens baksida kan man läsa, "Vi har reducerat alla dygder till en: att vara snäll. Och vi mäter Jesus utifrån vår standard i stället för att mäta oss utifrån Hans standard". Peter Kreeft diskuterar i sin bok de klassiska dygderna; vishet, rättvisa, mod etc och deras motsats, de sju dödssynderna. Bokens titel kan kanske få en normal svensk att tro att denna bok inte har något med vår tid att göra. Ingenting kunde vara mer fel. Denna bok är oerhört viktig och borde läsas av alla kristna. Den handlar helt enkelt om hur man praktiskt skall kunna leva som kristen. Budskapet är tidlöst. Kreeft har en enastående förmåga att klart analysera och förklara det kristna livet och dess relation till det samhälle vi lever i. "När är vår vrede rättfärdig och när är den en synd?" och "Vad är skillnaden mellan att vara dygdig och att vara etisk?" är några av de frågor som besvaras i boken. Kreeft visar också på skillnaden mellan att vara ödmjuk och att vara mesig och feg. Något som är synnerligen aktuellt i en tid när kristendomen tycks ha förvandlats till en tam liten fågel, som mer står för politisk korrekthet än utgör det salt i världen som Jesus talade om. Författaren kopplar också sitt resonemang till högaktuella frågor som abort och kärnvapen. Jag kan inte nog rekommendera denna bok, som jag hoppas så småningom kommer att översättas till svenska.

VÄCKELSEHISTORIA

Torbjörn Aronson: Guds Eld över Sverige
Trons Värld Ordbild, 1990.
Utan kännedom om kyrkans utveckling är det mycket svårt för att inte säga omöjligt att förstå varför det finns så många olika samfund och varför dessa ibland mer verkar bekämpa varandra än samarbeta, trots att de säger sig tro på samma Gud. Man brukar ju säga att, ”den som inte lär av historien är dömd att upprepa dess misstag”, och detta gäller i hög grad den kristna trons historik. Torbjörn Aronsons bok redogör framförallt för svensk väckelsehistoria efter 1945 men blickar också bakåt i tiden mot tidigare väckelserörelser.

ISRAEL

Sven Reichmann: Världens medelpunkt — Det moderna Israels historia
XP Media, 2006.
Det finns många bra och omfattande böcker om staten Israels bakgrund, historia och situation. Sven Reichmann har utan tvekan skrivit en av de allra bästa. Den är rykande aktuell, eftersom den är precis nyutkommen. Och dessutom har den fördelen av att vara skriven på svenska. Boken börjar med sionismens framväxt på 1800-talet och den judiska (och som en följd därav, den arabiska) invandringen till Israel. Ja egentligen går den ännu längre tillbaka i tiden, när den visar hur kristna grupper i 1600-talets England upptäckte att Bibelns profetior talar om att det judiska folket en gång skall återvända till Israel, och att detta så småningom ledde till ett starkt engelskt stöd för upprättandet av en judisk stat. Boken ger en mycket detaljerad beskrivning av situationen före första världskriget, när turkarna härskade över området, men sedan förlorade det, och engelsmännen, av Nationernas Förbund, efter kriget fick i uppdrag att förvalta "Palestinamandatet". Reichman diskuterar planerna på att bilda en judisk stat, men visar hur England snabbt bytte åsikt och började motarbeta judisk invandring till området. Ja till och med skickade tillbaka judar som flydde från förföljelserna i Nazityskland innan andra världskriget hade brutit ut. Delar av detta finns på mina sidor om Israel, men här får man en mycket mer detaljerad bild. Boken fortsätter sedan med tiden före och under andra världskriget, och den judiska massinvandringen efter krigsslutet. Israels olika krig, 1948 och framåt, och situtationen ända fram till de olika intifadorna behandlas utförligt. FN:s dystra roll i konflikten diskuteras på flera ställen. Bl a hur FN har två olika flyktingorgan, UNHCR och UNRWA. Det sistnämnda organet har enbart hand om de palestinska flyktingarna medan UNHCR har hand om alla andra flyktingar i världen. De två organen definierar begreppet flykting helt olika. Enligt UNHCR räknas inte barn som föds av flyktingar i de länder de flytt till, som flyktingar. Blir man medborgare i det land man flytt till, räknas man inte heller längre som flykting. Enligt UNRWA är barnbarn och barnbarnsbarn etc till de som flydde från Israel 1948 fortfarande flyktingar och kommer alltid att vara så. UNHCR försöker hjälpa flyktingar att börja ett nytt liv i de länder de flytt till, medan UNRWA stöder kravet att varje palestinsk "flykting" skall ha rätt att återvända till exakt den plats han/hon flydde från 1948. År 2000 var UNRWA:s budget 293 miljoner USD, varav arabstaterna stod för endast 2 procent! Man hittar mängder av lika anmärkningsvärda och graverande detaljer när det gäller FN och världssamfundet i boken. FN framstår dessvärre som en ren skurkorganisation när det gäller behandlingen av Israel. Och då menar jag förstås inte att man stöder flyktingar utan att man negativt särbehandlar Israel på ett sätt man inte behandlar något annat existerande land.
Att läsa en bok av den här typen och omfattningen är nästan nödvändigt för att man skall kunna förstå vad som händer i Mellanöstern. Speciellt med tanke på hur vinklade och israelfientliga svenska media är, med sin totala dominans av vänsteråsikter. Det är svårt att inte själv bli israelfientlig om man inte tar in annan information. Situationen i Mellanöstern kan omöjligen förstås utan att man tar hänsyn till den historiska bakgrunden (något som media aldrig gör). Israelhatarna i vårt land borde verkligen läsa den här boken, men risken att de gör det är förstås minimal. Men, vi som försvarar Israels rätt att existera, bör läsa den, med tanke på att vi måste ha sakliga argument för att kunna påverka och förändra opinionen. Vilket går, eftersom sanningen alltid, i långa loppet, är starkare än lögnen. Men sanningen måste backas upp med oemotsägliga argument

ISLAM

Brigitte Gabriel: BECAUSE THEY HATE
St. Martin’s Griffin, 2006.
Underrubriken till bokens titel är: A Survivor of Islamic Terror Warns America (En överlevande från islamsk terror varnar Amerika). Brigitte Gabriel är uppvuxen i Libanon och kommer från en kristen familj. Detta land hade under hennes barndom en kristen majoritet. Muslimer och kristna samexisterade i landet utan alltför stora friktioner. Libanon var vid den här tiden, vid sidan av Israel, Mellanösterns mest demokratiska land med fri press, yttrandefrihet och en hög nivå på universitetsutbildningen. Många rika araber skickade sina söner för att studera vid Universitet i Beirut. Libanon brukade kallas "Medelhavets pärla" och Beirut gick under namnet "Medelhavets Paris".

I boken får vi en insiderberättelse om utvecklingen i landet efter att palestinierna kom dit 1970. De hade då kastats ut från Jordanien efter att nästan ha förstört landet. De försökte under sin tid i Jordanien, under Yassir Arafats ledning (en av de ondaste människor som någonsin levat), ta över landet, upprättade egna enklaver, terroriserade jordanierna och gjorde ett flertal mordförsök på kung Hussein. Till slut så tröttnade jordanierna på de palestinska inkräktarna (som tackade för att de välkomnats dit genom att försöka ta över landet). Vid strider mellan jordanska trupper och palestinier under september 1970 dödades minst 10 000 palestinier. Jordanierna var så ursinniga på palestinierna för vad de hade gjort i Jordanien, att inga fångar togs. Alla tillfångatagna palestinier sköts kallblodigt direkt. Det är detta som palestinierna kallar Svarta September, som helt och hållet var deras eget fel (detaljerna ovan om Svarta September finns inte i boken men jag ger dem för att läsaren skall få en bakgrund). Brigitte Gabriel beskriver hur palestinierna eggade upp Libanons muslimer och sådde hat mot de kristna och snart var inbördeskriget i gång. Hon berättar också om grova övergrepp och massmord på kristna libaneser, och hur världspressen förteg detta. Det förekom också övergrepp från kristna mot muslimer, bl a ett omskrivet angrepp mot ett palestinsk flyktingläger där ett antal palestinier dog. Detta slogs upp stort av världspressen, som också våldsamt överdrev antalet döda (dvs de accepterade okritiskt det antal som muslimerna uppgav). Dessutom var detta flytkingläger ett tillhåll för de palestinska terrorgrupper som plågat och mördat Libanons kristna i åratal.

Muslimerna fick hjälp från bl a Iran med tunga vapen och fick så småningom övertaget. Gabriel berättar om hur de kristna som bodde i hennes by fick åla sig fram i skydd när de skulle handla mat. Hela tiden låg muslimska krypskyttar i beredskap att sätta en kula i ett huvud som stack upp. Barn sköts lika gärna som vuxna. Dvs situationen var jämförbar med hur det var i Jugoslavien under inbördeskriget där. I det senare fallet kom dock världssamfundet till undsättning, eftersom det var muslimerna som låg i underläge. I Libanon var det kristna som slaktades, och då var inte världspressen så intresserad (islam är ju höjd över all kritik). USA och Frankrike och Israel ingrep så småningom och räddade på detta sätt livet på oräkneliga kristna libaneser. Idag är Libanon ett muslimskt land, där Hizbollah (och Syrien och indirekt Iran) har makten och styr med järnhand. Det framkommer också av boken hur muslimerna utnyttjade sina demokratiska rättigheter för att på sikt avskaffa demokratin. Naiva vänsternissar demonstrerade sida vid sida med muslimerna för att hjälpa dem att få igenom sina särintressen. När muslimerna väl kom till makten gjorde de processen kort med vänstern, som idag inte har något som helst inflytande utan har tvingats fly eller gå under jorden eller mördats.

Gabriels bok är en mycket talade beskrivning av hur det går till när islam tar över ett land. Ungefär som när en gökunge knuffar ut de rättmätiga ungarna i boet. Och efteråt så förklarar sig muslimerna som de rätta ägarna till landet och påstår att de bott där "sedan urminnes tider" (och världspressen bockar och bugar i sin ynklighet).

Så småningom flydde Brigitte Gabriel, först till Israel och sedan till USA, där hon nu bor. Hon reser omkring och håller föredrag i USA och varnar amerikanerna för vad som kommer att hända i deras land om de inte ser upp med islam.

Jag anser att den här boken borde vara obligatorisk läsning. Den ger en skrämmande bild av Sveriges framtid. Vänta bara!

Wafa Sultan: A GOD WHO HATES
St. Martin’s Griffin, 2009.
Wafa Sultan, som är utbildad psykiatriker, har sin bakgrund i Libanons grannland Syrien. Hon beskriver sin uppväxt och det ofattbara kvinnoförtryck som finns i islamvärlden. Boken är bl a tillägnad hennes brorsdotter Mayyada, som begick självmord för att undkomma det djävulska äktenskap hon tvingats in i genom sharíalagen. Sultan är en oerhört kraftfull kvinna, som i likhet med Gabriel (se föregående bok) debatterar och föreläser och varnar för islam. När hon så småningom lyckades ta sig från Syrien, emigrerade hon till USA. Hon har bl a blivit känd för en debatt hon hade 2006 på den arabiska TV-kanalen Al-Jazeera (som har försökt efterlikna västerländska kanaler genom att ge mångfald och djupa analyser, men den här gången gick man för långt, och efter programmet med Wafa Sultan tvingades man be arabvärlden om ursäkt). Sultan debatterade med en mulla och ämnet var islam. Läsaren kan själv se ett utdrag från debatten (Klicka här!).

Den utlösande faktorn som fick Wafa Sultan att lämna islam var när en av hennes lärare under läkarutbildningen mördades av Muslimska Brödraskapet (som nu fått makten i Egypten). När hon hörde mördarens rop, "Allahu Akbar" (Gud är stor) så kände hon att en sådan djävulsk gud ville hon inte ha något att göra med. Hon menar, precis som jag, att problemet inte i första hand är islamisterna. Problemet är Allah själv — en gud som hatar (vilket ju också är titeln på hennes bok).

Precis om Gabriel så ger Wafa Sultan en bakgrund till situationen i hennes hemland (dvs Syrien). Gå man bakåt i tiden så var alawiter (en riktning inom islam som inte anses renlärig) och kristna oerhört förtryckta av muslimerna (sunni). Det förekom regelbundna massakrer på alawiter och kristna, vilket världspressen i vanlig ordning förteg. Men alawiter och kristna var mer högutbildade än muslimerna och grundade så småningom Baathpartiet, vilket skulle verka för en sekulariserad stat, där alla religioner skulle kunna existera sida vid sida. Valspråket var "Religionen för Gud och landet för alla". Baathpartiet fick så småningom mer och mer inflytande, bl a på grund av den franska närvaron i Syrien och till slut bildade man regering. Tyvärr fick Hafez al-Assad (pappa till den nuvarande presidenten), som har alawitisk bakgrund, så småningom makten. Eftersom han tillhörde en grupp som tidigare varit en förföljd minoritet, var han misstänksam mot allt och alla och livrädd för att sunnimuslimerna skulle få makten igen. Detta ledde (i vanlig ordning) till att de tidigare förtryckarna nu blev de förtryckta). Och på den vägen är det.

Muslimerna eggades upp mer och mer av Muslimska Brödraskapet och en våg av terror sköljde genom landet. När Assad själv med knapp nöd undgick att mördas gjorde han processen kort med Brödraskapet (det är ju fördelen med en diktatur). 10000-tals militanta muslimer dödades (tyvärr drabbades också många oskyldiga — och det är ju nackdelen med en diktatur). I princip krossades Brödraskapet helt i Syrien. Men nu började i stället saudierna pumpa in pengar till de militanta muslimerna. Det finns säkert mycket negativt att säga om Syriens nuvarande president. Men det finns säkert mycket negativt att säga om motståndsrörelsen i Syrien. Det är nog inte riktigt så enkelt som världspressen skildrar det. Och det är inte säkert att Syrien blir ett paradis även om regimen faller. Syriens kristna bävar inför vad som i så fall skall komma (det jag skriver om det pågående upproret är givetvis mina egna tankar, men det som sker nu kan bättre förstås utifrån den bakgrund som Wafa Sultan ger).

De två böcker jag redogör för ovan kan inte utan vidare avfärdas. De är skrivna av två kvinnor som talar arabiska, som levt i många, många år i respektive länder och som känner kulturen utan och innan, och med egna ögon sett vad som hänt där. Som med egna ögon sett det fruktansvärda kvinnoförtrycket, hatet, våldet, ondskan etc. De vet! Till skillnad från naiva, politiskt korrekta, okunniga européer och amerikaner, som tror att all kritik av islam är rasism och fobi. Men fobi innebär en obefogad rädsla (t ex att vara rädd för blåsippor). Arachnofobi (rädsla för spindlar) är egentligen ingen fobi, i varje fall inte om man bor i länder, där det finns spindlar med dödliga bett. När det gäller islamofobi, så är detta uttryck missvisande. Rädslan för islam är inte obefogad. Tvärtom! Det är bara att läsa islams heliga skrifter så inser man vilket öde som väntar Europas och USA:s befolkning den dagen islam får makten där.

Både Brigitte Gabriel och Wafa Sultan är djupt oroade över islams expansion i USA (och Europa) och varnar den inhemska befolkningen för att vara naiv och godtrogen. Sultan berättar t ex om hur hennes arabiska väninnor, som bor i USA, förbannar USA när de är på tu man hand, samtidigt som de framställer sig som goda patrioter när det talar med journalister och arbetsgivare och infödda amerikaner. Jag tycker att man måste ta dessa två kvinnors varningar på stort allvar!

Raphael Israeli: Islamikaze
Frank Cass, London, 2003.
Raphael Israeli föddes i Marocko av judiska föräldrar och immigerade som ung pojke till Israel. Han arbetade under flera år som underättelseofficer i israeliska armén. Idag är han professor i islams och Mellanösterns historia. Han har skrivit 15 böcker och över hundra artiklar om Mellanöstern och kinesisk och islamsk historia. Först en förklaring till bokens titel. Israeli menar att "självmordsbombare" är ett missvisande uttryck. Syftet med dessa bombningar är ju inte att begå självmord, utan att skada fienden maximalt. Dessa bombningar är dessutom riktade mot specifika mål och operationerna är noggrant planerade och har en ideologisk och taktisk ledning. Inget av detta kännetecknar självmord. Däremot är likheterna stora med de japanska kamikazepiloterna under Andra Världskriget. Inte heller där var ju det primära syftet att begå självmord, utan det var att förstöra amerikanska krigsfartyg. Därför menar Israeli att Islamikaze är en mer adekvat benämning på de muslimska terrordåden.

I boken, som är en verklig tegelsten på ca 500 sidor, behandlar professor Israeli de muslimska självmordsattackerna och terrordåden, både de som är riktade mot Israel och de som är riktade mot Västvärlden i allmänhet och USA i synnerhet. Han undersöker hur politiker, intellektuella, mullor etc förhåller sig till t ex det som hände den 11 september 2001. Analysen illustreras av mängder av långa citat från predikningar i moskéer, tidningskrönikor i arabiska tidningar etc (vissa citat är på flera sidor, för att ingen skall kunna säga att citaten är förvanskade genom att man klippt ut icke representativa delar av texterna). Professor Israeli undersöker också kopplingarna mellan islam och terrordåd, och visar hur tanken på självmordsdåd vuxit fram och motiveras både bland shia- och sunnimuslimer (som tolkar koranen på delvis olika sätt).

Bilden är sannerligen inte uppmuntrande. Israeli kommer fram till att stödet för terrordåd mot Väst överhuvudtaget och Israel speciellt, är massivt. Även tidigare ganska moderata intellektuella skriver nu lyriskt om Hitlers behandling av judarna, och upphöjer Usama bin Laden till skyarna. Det stora problemet, och det som är så farligt enligt Israeli, är att de muslimska regimer som är något så när västvänliga, t ex Egypten, Saudi-Arabien och Jordanien, inte har folkets stöd. Under dessa icke demokratiska regimer jäser det och kokar av hat mot väst. Ett hat som hela tiden underblåses av mullornas predikningar, där kristna och judar demoniseras så grovt så att man nästan inte tror att det är sant. Tidningarna är fulla av lögner om hur judarna sprider aids bland egyptiska tonårsflickor, förgiftar palestiniernas brunnar med kemikalier som gör att de inte kan få barn. rövar bort arabiska och kristna barn för att använda deras blod i den judiska påskritualen, etc. Nästan alla, inkluderande universitetsprofessorer, tycks köpa dessa uppenbara lögner fullt ut. Skulle dessa västvänliga regimer falla, vilket inte är osannolikt, kan hela Mellanöstern explodera. Västvärlden försöker, enligt Israeli, hela tiden blidka muslimerna, som bara tar för sig utan att ge något i gengäld. I muslimska media beskriver man i målande ordalag hur kärleksfull och tolerant islam är och hur överlägsen islam är den judiska och kristna tron. Och västerländska politiker och intellektuella nickar inställsamt och skäms. Jag har dock svårt att se något annat än hat och intolerans hos islams företrädare. Jag har aldrig hört någon mulla någonsin uttrycka någon som helst medkänsla med lidande icke-muslimer, eller som uttalat sig med värme och tolerans om oliktänkande. Inte heller har jag hört talas om att man från islamskt håll skänkt pengar och nödhjälp till icke-muslimer (jag tar tacksamt emot rättelser från läsaren — ge mig bara ett enda citat där en islamsk präst någonstans på jorden uttalar sig kärleksfullt om icke-muslimer, eller där muslimska organisationer skänkt pengar till exempelvis nödlidande kristna eller judar, så skall jag omedelbart stryka ovanstående! — Obs! Jag talar inte här om individer, det finns mängder av muslimer som har ett gott hjärta och hjälper människor i sin närhet oavsett religion etc — jag talar om islams företrädare — mullorna).

Enligt Israeli (och han styrker sina påståenden med mängder av uttalanden från mullor, intellektuella, politiker etc, hämtade från tongivande tidningar och tv-program) finns ett oerhört förakt mot den västerländska civilisationen i arabvärlden och målet är att totalt utplåna USA, den västerländska demokratiska kulturen och den kristna tron. Muslimska terrodåd är, enligt mullorna och arabvärldens intellektuella, inte terrordåd, utan hjältedåd. När Israel och USA försöker skydda sig och slår tillbaka, då handlar det däremot om terrordåd, fullt jämförbara med vad Hitler gjorde under Andra Världskriget (en tolkning som många intellektuella i Sverige tycks ställa upp på). Inga mullor eller arabiska intellektuella, eller i varje fall ytterst få, har någonsin uttryckt någon sympati med terrorns offer, inte ens när den drabbar barn (under en kort tid efter elfte september var mullorna och journalisterna lite försiktiga med vad de skrev, eftersom man inte visste vad USA kunde ta sig till, men allt eftersom tiden gått uttrycks stöd för terrorn mer och mer öppet). Israeli menar att Västvärldens intellektuella och politiker är aningslösa och nästan hypnotiserade av islam, och att de frivilligt går mot sin egen kulturs undergång. Nu tror han i och för sig att Västvärlden kommer att vakna, och inse faran, men att det kanske kommer att vara i sista ögonblicket, och att det då kommer att kosta mycket lidande och blod att vrida klockan tillbaka.

Boken är oerhört skrämmande och man mår fysiskt illa när man läser den. Jag önskar att Israeli har fel, men dessvärre säger mitt förnuft mig att han har rätt. Personligen tror jag dessutom att det hela kan sluta ännu mer illa, än vad Israeli förutspår. Jag talar då om en total konfrontation med islam, både internt och externt, inom 10 till 20 år, med kanske tiotals miljoner döda i Europa, ja kanske till och en miljon eller mer döda bara i Sverige. Nej jag skojar inte! Otänkbart!? Tja, att Tyskland skulle vara i det närmaste utplånat 1945, med tiotals miljoner döda, och Berlin och de flesta andra tyska städer jämnade med marken, var också otänkbart 1935. Men, vi får väl hoppas att jag har fel.

ALLMÄNT

Simon Wiesenthal: Rättvisa — men inte hämnd!
Natur och Kultur, 1989.
Den som betvivlar ondskans existens bör lämpligen läsa denna bok, skriven av en man som sannerligen konfronterats med dess nakna ansikte. Flera gånger var han nära döden. Han berättar bl a om hur han i staden Lwow 1941 skulle avrättas tillsammans med ett hundratal judiska advokater, läkare och lärare. De fick ställa sig med ansiktet mot en mur och sedan gick en ukrainare längs ledet och sköt en i taget (ukrainarna var i allmänhet betydligt värre antisemiter än vad nazisterna var och ställde villigt upp när det gällde att fånga in och avrätta judar). När det nästan var Wiesenthals tur började kyrkklockorna ringa och någon av ukrainarna, ”goda ortodoxa kristna” som de var, ropade, ”Det räcker för idag! Det ringer till aftonsång.” Det är knappast förvånande att så många judar har en synnerligen skeptisk inställning till kristendomen.
Wiesenthal visar också att allt tal om det tyska folkets ”kollektiva skuld” är rent nonsens. Han ger flera exempel på SS-män och liknande som gjorde så gott de kunde för att hjälpa judar och andra fångar. ”Det gick att överleva tredje riket med rena händer”, säger han bland annat.

Tillbaka till Livsåskådning och kristen tro
Tillbaka till Vi behöver inte Jesus. Filosofer och politiker kan lösa alla problem
Tillbaka till "Vetenskap och Tro"
Tillbaka till "Skapelse och Evolution"
Tillbaka till "Alternativa Teorier"
Tillbaka till "Israel oktober 2000 — vad händer och varför?"
Tillbaka till "Peer-review, garanti för korrekthet — frågan är bara, är det vetenskaplig eller politisk korrekthet?

© Krister Renard