"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Sanningens svärd

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande. led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap. (Heb 4:12-13)

Pilatus frågade: "Du är alltså kung?" Jesus svarade: "Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst." (Joh 18:37)

 

Såå, du har kommit på att det
fanns en länk från svärdet! Grattis!!!

Du kanske undrar vad jag menar med sanningens svärd. Du kanske till och med retar dig på att jag verkar göra anspråk på att sitta inne med någon slags yttersta sanning.

Svärdet — sanningens svärd — symboliserar att jag tror att det finns en absolut sanning. En sanning som är oberoende av de inneåsikter och paradigm som för tillfället gäller, och i massmedia och den allmänna debatten anses vara så självklara att man inte kan förstå hur någon, som är vid sina sinnens fulla bruk, kan tycka annorlunda.

Jag gör inte anspråk på att sitta inne med den absoluta sanningen om allting. Men jag tror att denna sanning existerar, och att den är oberoende av vad både du och jag tror, tycker eller önskar. Vi kan inte bestämma vad som är sant, bara förutsättningslöst försöka finna sanningen. Sanningen böjer sig således inte för oss, utan vi måste böja oss för den.

Jorden blir inte platt bara för att någon tror att den är platt. Atomernas lagar förändras inte med våra åsikter. Gud upphör inte att existera bara för att människor i en viss tid förnekar att Han finns. Inte heller existerar Gud bara för att en majoritet av människor tror på Honom. Nej finns Han, då är detta ett faktum oberoende av våra åsikter, och finns Han inte, ja då är detta också ett faktum oberoende av våra åsikter. Och om Gud har en objektiv existens, ja då har Han också vissa egenskaper. Allt som har en objektiv existens har nämligen egenskaper och dessa egenskaper är absoluta och oberoende av åsikter och ideologiska dogmer. Guds egenskaper kan således inte bestämmas av teologer eller beteendevetare. Det enda vi kan göra, både när vi studerar naturen eller funderar över Gud, är att så förutsättningslöst som möjligt försöka närma oss sanningen.

Ibland hör man människor säga, "Ja det må vara din sanning, men min sanning är helt annorlunda". Problemet med denna typ av resonemang är att sanningen varken tillhör dig eller mig (jag talar inte här om huruvida min mammas köttbullar är godare än din mammas köttbullar, dvs sådant som tillhör området tycke och smak och liknande). "Min sanning" och "din sanning" är fullständigt meningslösa begrepp. Sanningen står på egna ben och "tillhör" inte någon människa, något politiskt parti, någon ideologi eller någon religion. Sanningen är helt enkelt det som är sant. Såsom det i själva verket är. Det som stämmer överens med fakta. Människan kan inte bestämma vad som är sant utan har att i ödmjukhet böja sig under sanningen (att det sedan ibland kan vara svårt att komma fram till vad som är sant är en helt annan diskussion — oavsett om vi vet vad som är sant, så finns ändå en absolut sanning bakom allt, som vi efter bästa förmåga måste söka; ärligt, objektivt och förutsättningslöst). Varje läkare eller ingejör vet att han/hon måste arbeta utifrån anatomins eller fysikens sanningar. Den som inte gör detta kommer att skändligen misslyckas inom sitt yrke.

Sanningen är inte beroende av majoritetens åsikter, nej inte ens av majoriteten av den svenska journalistkårens och/eller kulturelitens åsikter (ojj! — nu hädar jag nästan). Vad som är sant är oberoende av, och kan inte bestämmas av, kommittéer, styrelser, utskott, parlament, partistämmor, konsensusen i ett visst land eller experter etc, etc. Vad som är sant kan inte avgöras genom omröstningar och majoritetsbeslut (givetvis finns det saker som kan avgöras på detta sätt, t ex om vi skall ha höger- eller vänstertrafik och liknande — men detta har ingenting med absolut sanning att göra). Sanningen är vad den är och måste sökas. I ödmjukhet och med insikt om att den kan ligga utanför mina egna förutfattade meningar. Ja till och med utanför vad jag anser vara möjligt. Utgångspunkten för den som söker sanningen måste vara absolut ärlig och förnuftig (givetvis måste man söka andliga sanningar med lite andra verktyg än man söker naturvetenskapliga sanningar — verkligt förnuft är ju att anpassa sina verktyg efter det studerade objektets natur). Och när man väl funnit den, ja då måste man böja sig under den (eller om man är oärlig, medvetet förkasta den). Sanningen är vad den är. Är jorden rund, ja då är den rund, även om 99,99% eller t o m 100% av mänskligheten menar att den är platt. Finns Gud, ja då är detta sant, även om massmedia, skolans läroböcker och de intellektuella i ett visst land vid en viss tidpunkt förnekar Honom.

Självklart måste man vara ödmjuk inför andra människors åsikter. Jag försöker inte tvinga någon att tycka som jag. Däremot så har man rätt att tro att absolut sanning existerar och att efter bästa förmåga söka denna. Och även att argumentera för den. Och givetvis har man också rätt att kritisera påståenden och tankesystem man anser vara falska.

Idag anses allting vara sant och begreppet sanning har i hög grad reducerats till en åsikt bland andra. Många människor blir numera djupt sårade om man säger emot dem och menar att de har fel (vilket visar att prestige för dessa människor är viktigare än sanning). Men om det nu finns en absolut sanning, ja då är alla påståenden, som säger emot denna absoluta sanning, felaktiga. På mina websidor diskuterar jag ämnen som har med absolut sanning att göra. Att jag själv tror att det jag för fram är sant i absolut mening är väl ganska självklart. Varför skulle jag annars tro på det? Ingen skulle väl medvetet och avsiktligt välja att tro på något som han eller hon innerst inne är övertygad om inte är sant. Sedan finns naturligtvis möjligheten att jag har fel, precis som möjligheten finns att du har fel. Så därför, käre läsare, vädjar jag till dig; lägg din prestige åt sidan och ge det jag skriver en ärlig chans.

Tillbaka till huvudsidan.