"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2023 09 07 16:11

Hur kunde människan välja det onda om inte ondskan redan fanns? — Gud måste således ha skapat ondskan.

Ateister för ofta ungefär följande resonemang för att visa på hur motsägelsefull den kristna tron är:

Hur kunde ärkeängeln Lucifer välja att göra uppror mot Gud och hur kunde människan vid syndafallet välja det onda, om det inte redan fanns ondska? Och i så fall måste ju Gud ha skapat det onda och kan därför inte vara enbart god.

Bibeln säger att Gud skapade människan till sin avbild. Människan avspeglar därför många av Guds egenskaper; medvetande, förmåga till kärlek, fri vilja, förmåga att skapa, etc. Guds främsta attribut är utan tvekan kärlek. Guds avbild, människan, skapades i första hand för att älska. Sann kärlek kräver förmåga att göra fria val. Man måste välja att älska. En robot, styrd av mekaniska lagar, kan inte älska. I bästa fall kan den bete sig som om den älskade. Men även om en figur i ett dataspel säger att han älskar mig, betyder det inte att det finns Någon i datorn som verkligen älskar mig. Det är bara programsekvenser som exekveras och ingenting annat. Fri vilja är en absolut förutsättning för sann kärlek. Gud var således tvungen att ge människan en absolut, hundraprocentig fri vilja. Inte ens Gud kan kränka vår fria vilja!

Den fria viljan innebär en potential att både göra rätt och fel, gott och ont. Endast den som har potential att välja det onda kan berömmas för att han valt det goda. Och endast den som har potential att välja det goda kan straffas för att han valt det onda. Men hur kan man då välja det onda om det inte redan finns ondska? För att förstå detta, måste vi försöka analysera ondskans natur. Vi ställer oss därför frågan "Vad är ondska?"

Låt mig ge en bild; Mörker är inte något i sig. Man kan inte konstruera lampor som sänder ut svart ljus. Detta var faktiskt något jag funderade över som barn — varför kunde man inte ha en svart lampa, så att när man "tände" den så blev det kolsvart i rummet även mitt på dagen, om lampan var tillräckligt "stark". På så sätt skulle man slippa ha rullgardiner och persienner. En vacker tanke som tyvärr inte fungerar, eftersom mörker inte är någonting i sig, utan frånvaro av något, nämligen frånvaro av ljus (ljus består av fotoner — mörker är när inga fotoner finns — det existerar inga svarta fotoner). Belyser man en svart yta, absorberas alla de inkommande fotonerna och inga fotoner reflekteras. Det är därför den ser svart ut. En datorskärm som är svart, sänder inte heller ut några fotoner.

Kyla är på liknande sätt frånvaro av värme (värme är mikroskopiska rörelser av molekyler och atomer — absoluta nollpunkten, den ultimata kylan, är helt enkelt total frånvaro av mikroskopiska rörelser — atomerna kan ju inte mer än stå stilla). Det är således inte kylan som kommer krypande in genom väggarna på vintern, utan värmen som läcker ut genom väggarna.

Ondska är, precis som när det gäller mörker och kyla, frånvaron av någonting. Ondskan är helt enkelt frånvaron av godhet och kärlek. Ondskan förhåller sig till godheten som mörker till ljus eller kyla till värme. När kärleken försvinner, kommer ondskan in i världen. Precis som när det gäller värme så är det inte ondskan som kommer "krypande in genom väggarna", utan kärleken som "läcker ut". Ju mer kärleken försvinner, desto mer upplever vi ondska. Kärlekens absoluta motsats är egentligen inte hat, utan likgiltighet, som kan ses som kärlekens absoluta nollpunkt (den totala frånvaron av kärlek).

Även om ingen ondska ännu existerar, uppstår den så fort man väljer bort kärleken. Kärleken är utgivande, ondskan är självcentrerad (egoismen — den oheliga treenigheten; jag mig och mitt — är enligt min mening grunden till all ondska). Det fanns således ett val (både för änglar och människor). Nämligen valet att välja bort kärleken. Möjligheten till detta val betyder inte att Gud skapat ondskan. Ondskan är i själva verket en följd av de val vi själva, av fri vilja, gjort (för en djupare diskussion om ondskans natur hänvisas till min artikel "Ondskans ansikte").

Nu är ju detta en liknelse och alla liknelser har sina brister. Men jag tror ändå att min liknelse visar på något mycket viktigt. Bibeln talar ju för övrigt om godhet och ondska i termer av ljus och mörker, vilket styrker min argumentering.

Det finns också ytterligare en faktor att ta i betraktande. Vi har konstaterat att människan är skapad till Guds avbild — hon är skapad lite lägre än Gud, säger Psalm 8 (lite lägre än Elohim — ett av gudsnamnen — enligt den hebreiska grundtexten). En av de egenskaper som människan har gemensam med Gud är förmågan att skapa (konst, musik, vetenskap, uppfinningar etc, allt detta innebär skapande). En ytterligare möjlighet, om man nu inte vill betrakta ondskan enbart som frånvaro av kärlek, är att säga att även om ondskan inte fanns, så hade människan kapacitet att skapa den genom de val hon gjorde.

Beträffande änglarna så talar inte Bibeln så mycket om deras egenskaper, eftersom Bibeln är skriven för oss och inte för dem. Budskapet innehåller således det vi som människor behöver veta. Men det framgår av kontexten att även änglarna är fantastiska skapelser (det talas t ex om ärkeänglarna som har viktiga uppgifter i Guds planer). Detta betyder att både människan och änglarna har kapacitet att välja och att skapa, och därmed också att välja, eller till och med skapa, ondska.

Sammanfattningsvis; Ondskan behövde inte existera, för att människan och änglarna skulle kunna välja att göra onda saker. Ondskan är snarare en följd av våra val. Därför har Gud rätt att döma oss. Bibeln säger också att Gud är enbart god, inget ont finns hos Gud. Han är bara ljus, och inget mörker bor hos Honom. Ondskan kan således inte komma från Gud.

Och detta är det budskap som vi har hört av honom och förkunnar för er; att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom (1 Joh 1:5).

Tillbaka till Problem och motsägelser i Bibeln

© Krister Renard