"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Outbildade idioter utgör inte
något större problem.
Välutbildade och intelligenta idioter
är däremot fullständigt livsfarliga.
De kan förstöra ett helt land på
nolltid."
(Okänd)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2020 06 19 19:52

Klimatet — en alltför viktig fråga för att låta känslor styra

Den som inte tror på Bibelns Apokalyps måste tydligen uppfinna sin egen apokalyps. Hur skall man annars tolka den strida ström av katastrofscenarion som avlöser varandra i vår tid?
            Okänd skribent på Internet

 

(Just nu, i början av april 2020, handlar nästan alla nyheter och all debatt om Coronaviruset. Klimatfrågan har hamnat i skugga och Greta Thunberg har försvunnit ut i kulisserna. "Men", som Tegnér skriver, "någon gång brytes det vandrande svärd..." och en dag har vi Corona bakom oss. Och förhoppningsvis har vi lärt oss något — fast det antagligen blev en dyrköpt läxa (t ex att varje land måste ha beredskapslager och egen matproduktion). Och då kommer klimatfrågan säkert att poppa upp igen med ny kraft. Huruvida Greta Thunberg också poppar upp igen är en öppen fråga. I själva verket har givetvis inte klimatfrågan i sig påverkats av Coronaviruset. Problemet finns kvar och vi har bara tillfälligtvis fått andra prioriteringar.)

Under de senaste månaderna har jag mottagit ganska många mail, i vilka jag ombetts att skriva något om klimatet. Eller kanske snarare var jag, personligen, står i denna fråga. Sagt och gjort, så gör jag nu mina läsare till viljes.

I skrivande stund (november 2019) framstår den globala uppvärmningen och dess påverkan på klimatet såsom varande den viktigaste frågan för mänskligheten. Ja inte bara den viktigaste, utan helt avgörande för människans och jordens framtid. Enligt många som gör anspråk på att vara experter (eller i varje fall pålästa) så är uppvärmningen helt eller till största delen orsakad av människan. Dvs huvudsakligen icke naturlig.

Observera! Det är viktigt att skilja mellan klimat och miljö. Dessa är två helt olika saker. Det som är skadligt för miljön (t ex gifter) behöver inte påverka klimatet. Och det som skadar klimatet behöver inte vara miljöfarligt. Koldioxid (i de halter vi har på jorden) är inget miljöproblem och asbest och DDT påverkar inte klimatet. Föreliggande artikelserie handlar i första hand om klimatet och inte om miljön.

Det är också viktigt att skilja mellan väder och klimat. Väder handlar helt enkelt om kortperiodiska atmosfäriska processer medan klimat handlar om långperiodiska processer. Meknismerna är huvudsakligen desamma. Skillnaden ligger således i tidsperspektivet och inte i de bakomliggande mekanismerna.

Enligt de mer extrema uttolkarna kommer mänskligheten och stora delar av djurlivet att gå under, alternativt att vi passerar point of no return, inom ca 10 år, om vi inte omedelbart vidtar drakoniska åtgärder. Inför världsdiktatur, slutar använda fossila bränslen, minskar köttkonsumtionen drastiskt etc, etc.

Enligt andra förståsigpåare är den uppvärmning vi just nu menar oss observera huvudsakligen resultatet av naturliga variationer och även om den har negativa konsekvenser, så kan människan inte göra så mycket åt det hela (annat än anpassa sig). Lika lite som vi skulle kunna stoppa en annalkande istid.

En tredje grupp, som också gör anspråk på att förstå vad de talar om när det gäller klimat, accepterar att det förekommer en uppvärmning och att en stor del av denna orsakas av människan. Men de ser inte denna uppvärmning som exceptionellt farlig och även om de menar att människan måste agera så anser de att vi har läget under kontroll och att det inte behövs några drastiska åtgärder. Det räcker med de åtgärder som redan finns planerade (när det gäller övergång till fossilfria drivmedel etc).

Vem av dessa har rätt? Eller kanske att de alla har lite rätt? Det är det jag nu skall försöka reda ut i denna serie artiklar.

 

IPCC — en inte helt fläckfri aktör

En organisation som ofta citeras i klimatsammanhang, och som allmänt räknas som en stor auktoritet, är IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change). Denna mellanstatliga organisation, som etablerades 1988, utgör FN:s klimatpanel. IPCC utför ingen egen forskning utan dess uppgift är att publicera utvärderingar av forskningsläget när det gäller klimatförändringar orsakade av människan. Själva uppdraget kan ses som diskutabelt, eftersom forskning inte kan begränsas till ett enda perspektiv (antropogen/mänsklig påverkan på klimatet). Forskning, värd namnet, måste vara förutsättningslös och kan inte inskränkas till att enbart studera vissa parametrar. IPCC kan således snarare betraktas som en utredningsorganisation (där man fått ett visst uppdrag) än en forskningsorganisation. Vilket i och för sig inte behöver vara fel, så länge som man redovisar att det inte handlar om objektiv forskning utan forskning utifrån ett visst perspektiv.

IPCC sammanställer forskningsresultat från hundratals forskare från hela världen, att användas som underlag för beslutsfattare och media. Flera exempel tyder på att IPCC tidvis överdriver hoten i sina sammanfattningar. Några exempel är "Hockeyklubban" 1998, "Himalaya-skandalen" 2007 och "Climategate" 2009 (se del 4 i denna artikelserie). Dessa sammanfattningar görs dessutom av andra personer än de som skrivit själva forskningsrapporterna, vilket är en stor, stor svaghet och öppnar upp för oavsiktliga missförstånd och även ren manipulation. Flera kända forskare har kritiserat och lämnat IPCC. En del menar att organisationen är politiskt styrd och inte kan ses som en opartisk, vetenskaplig institution. Och även om IPCC inte själva sysslar med forskning, utan bara sammanställer forskningsresultat, så kommer deras uppdrag (att studera antropogen klimatpåverkan) att påverka de sammanställningar man gör.

Ovanstående har tyvärr skadat trovärdigheten hos IPCC (läs t ex följande sammanfattning av kritiken mot IPCC, publicerad i Science 15/2 2010). Dvs IPCC tycks lida av samma sjuka som alltför många andra FN-organ. I skrivande stund har f ö WHO (Världshälsoorganisationen) hamnat i blåsväder efter att man uppenbarligen helt gått i Kinas ledband i samband med Coronapandemin, vilket lett till att USA fryst sina bidrag till WHO. Australien har uttryckt mycket, mycket skarp kritik mot både WHO och Kina. Korruption, nepotism, tvivelaktig människo- och demokratisyn och politiskt motiverade beslut är en följetong bland de olika FN-organen.

 

Några brasklappar

Klimatfrågan innehåller många, många olika aspekter. Det finns mängder av tekniska lösningar för att producera energi klimatsmart. Någon läsare kanske kommer att undra varför jag inte i de kommande artiklarna i mer detalj tar upp bränsleceller och vågkraft (för att ta några exempel). Svaret är att eftersom ämnet är så stort kan jag omöjligen gå in på tekniska detaljer (annat än enstaka gånger). På Internet hittar man hur mycket som helst. Den läsare som vill tränga in i detaljer om hur t ex elbilar och bränsleceller fungerar, rekommenderas att googla på lämpliga ord och uttryck. Söker man på engelska finns mycket mer information, men jag är imponerad av hur mycket som faktiskt finns på svenska. Läsaren uppmanas att vara försiktig, eftersom det finns mycket som är oseriöst. Detta gäller både Internetsidor som företräder konsensusperspektivet (klimatalarmismen — om man får säga så) och sidor som företräder kritik mot klimatalarmismen (men som inte nödvändigtvis kan klassas som klimatförnekare, eftersom de erkänner att det finns ett problem, men inte tror att undergången är nära).

Huvudfåran i min argumentering är inte i första hand att diskutera klimatsmarta lösningar och andra detaljer utan att visa att våra klimatteorier och därmed våra klimatsimuleringar är osäkra och måste tas med viss skepsis. Att så är fallet är ingen åsikt, utan en följd av matematiska, metodologiska och obsevationella svårigheter och begränsningar.

En viktig grundprincip är försiktighetsprincipen. Denna kan tillämpas oavsett vilka slutsatser vi drar om den globala uppvärmningen. Om man inte är helt säker på att något är ofarligt skall man, enligt denna princip, behandla detta något som potentiellt farligt. Dvs om vi inte är helt säkra på att våra utsläpp är klimatmässigt ofarliga, bör vi vidtaga åtgärder för att minska utsläppen så mycket som möjligt. Detta ger dessutom en positiv miljöeffekt (och när det gäller miljön så vet vi att vissa utsläpp, t ex bilavgaser i storstäder, är direkt farliga).

Föreliggande serie av artiklar avser att belysa klimatfrågan objektivt och försöka avgöra vad som är känslor och panikångest och vad som är vetenskap och fakta. I den allmänna debatten framstår domedagsperspektivet (som verkar omfattas av majoriteten) ganska så sekteristiskt, där svansföringen förvisso är hög, men där fakta och logiska resonemang inte alltid har företräde framför starka känslor och anspråk på moralisk överlägsenhet.

Observera att min klimatserie inte gör anspråk på att vara en vetenskaplig text. En sådan måste uppfylla alla vetenskapens spelregler (vilket ofta innebär källförteckningar som är längre än själva texten etc).

I stället för att ha hundratals länkar i en artikel, föredrar jag, med vissa undantag, att kortfattat försöka förmedla innehållet i de källor jag använder (sedan får läsaren avgöra om denne vill lita på mig eller ej). Problemet är nämligen att länkar tenderar att bli döda. Efter ett år eller två kanske bara hälften av länkarna fungerar. Om då en stor del av argumenteringen finns i dessa länkar, blir således artikeln på ganska kort tid mer eller mindre oläslig. Och det kan ju vara ok i en blogg, som sysslar med aktuella nyheter och som ingen läser en vecka efter att den skrevs. Men på min hemsida försöker jag ha artiklar som är mer beständiga än så. Alltså vill jag vara så lite beroende av länkar som möjligt.

Jag vänder mig till vanliga människor som inte är vana att läsa vetenskapliga texter, och mängder av källor och fotnoter skulle bara förvirra och göra texten svårläst. Jag har med ett urval av källor, och generellt kan den läsare som vill, hitta källor till det mesta genom att googla på väl valda sökord. Jag ger mig inte in i detaljerade resonemang, eftersom detta skulle leda till en ännu mycket längre text (tusentals sidor), vilket givetvis inte är något alternativ. I stället försöker jag hålla resonemangen enkla och koncisa så att läsaren kan följa med och själv dra slutsatser. Jag hoppas och tror att den bild jag ger av klimatfrågan övergripande är korrekt. Jag tar tacksamt emot korrigeringar av faktafel i texten (och givetvis också stavfel, vilka aldrig går att undvika helt).

Vissa läsare klagar över att jag i mina artiklar på hemsidan (och då bl a i föreliggande artiklar om klimatet) enbart ger argument mot den allmänt accepterade uppfattningen (t ex klimatalarmismen). Man menar således att jag inte sysslar med objektiv vetenskap utan med propaganda. Jag håller inte alls med i denna kritik. Att företräda alla åsikter hör hemma i en lärobok. Vissa artiklar på min hemsida har karaktär av lärobok, t ex flertalet av artiklarna om flyg. En del av innehållet i mina klimatartiklar har också undervisande karaktär (en stor del av innehållet i del 3, 5 och 6 är av den typen). Men många artiklar utgör debattinlägg. En stor del av texten i min klimatserie är av denna typ (framför allt i del 1 och 7). Det betyder inte att jag kommer med felaktiga fakta, i varje fall inte avsiktligt (fel kan man hitta överallt — även i de bästa läroböcker). I ett debattinlägg måste man inte företräda alla åsikter. Dvs jag behöver inte ha 50% text som försvarar det jag kritiserar och 50% som kritiserar det jag kritiserar. Eftersom media huvudsakligen (åtminstone hittills) företrätt klimatalarmismen mycket ensidigt, finns ingen som helst anledning att jag skall ha ungefär lika många argument för som mot klimatalarmismen i mina texter. Läsaren har ju matats med det klimatalarmistiska perspektivet så fort vederbörande satt på TV:n eller slagit upp sin dagstidning. Min text om klimatet är lång redan som den är. Skulle jag dessutom ge lika mycket utrymme till konsensusperspektivet så skulle texten bli dubbelt så lång. Plus att läsaren dessutom skulle tycka att det blir tjatigt, eftersom läsaren redan känner till alla dessa argument.

Dessutom anser jag inte att jag ensidigt företräder något visst perspektiv. Jag har med mängder av argument för och emot och är öppen för olika möjligheter (vilket framgår om man läser mina artiklar noggrant). Det jag framför allt kritiserar är att politisk aktivism (med tydlig dragning åt vänster) smugit sig in i klimatdiskussionen och att man drar väldigt långtgående slutsatser utifrån osäkra observationer och klimatmodeller (det är ju precis så ideologi fungerar). Den politiska aktivismen avslöjar sig bl a i hur man demoniserar den som har "fel" åsikt när det gäller klimatet. Detta i enlighet med Godwins Regel, som lite fritt formulerat säger: "När en känsligt ämne diskuteras under en längre tid, kommer sannolikheten att närma sig 1 för att någon av parterna börjar jämföra motparten med nazisterna och Adolf Hitler. Jämförelsen utfaller dessutom inte sällan till nazisternas och Hitlers fördel."

I viss mån kan man se mina klimatartiklar som en kritisk granskning av de klimatalarmistiska teorierna (samtidigt som jag försöker ge en översikt av hela klimatkomplexet). En sådan granskning går ut på att hitta fel och brister. Detta är en viktig del av det vetenskapliga spelet. Vid en doktorsdisputation är t ex opponentens huvuduppgift inte att försvara avhandlingen, utan att kritiskt granska den. Försvaret sköts av den som disputerar. Och på samma sätt sköts försvaret av klimatalarmismen av merparten av media och institutioner runt om i vårt land och i världen. Och jag är opponenten. Huruvida "klimatavhandlingen" (alarmscenariot) skall godkännas eller ej, överlåter jag åt läsaren att avgöra.

 

Tips

Jag är den förste att erkänna att min klimatserie består av väldigt mycket text (totalt nästan 90 A4-sidor). Men det som är svårt låter sig inte alltid sägas kortfattat. En alltför kort text riskerar att bli helt meningslös, eftersom det då blir omöjligt för en lekman att i grunden förstå det författaren försöker förmedla. Tanken är att även den som inte har goda grunder i matematik och naturvetenskap skall få möjlighet att förstå sammanhangen och på så sätt själv kunna dra sina slutsatser. Därför diskuterar jag också mer allmänna vetenskapliga frågeställningar. Den som inte förstår kan ju inte själv dra några slutsatser utan är hänvisad till att (precis som Greta Thunberg) lita blint på vad andra säger. Den läsare som är kunnig i vetenskap och matematik kan ju hoppa över dessa avsnitt för att spara tid.

Artikelrubrikerna säger, hoppas jag, tillräckligt för att ge läsaren en uppfattning om innehållet. Del 6 borde intressera i stort sett vem som helst. Där går jag bl a igenom olika typer av elbilar och tar upp praktiska frågor som hur hur snabbt ett elbilsbatteri tappar i kapacitet och hur ofta man måste byta detta och hur mycket ett batteribyte kostar, dvs sådant som är praktiskt att veta för den som funderar på att skaffa sig en elbil. Jag diskuterar också i denna artikel olika fossilfria energikällor som vindkraft och solkraft och mycket annat. I del 7 sammanfattar jag de tidigare artiklarna och redovisar min egen ståndpunkt. Del 7 innehåller hänvisningar till tidigare artiklar, så att läsaren kan ta del av de mer detaljerade resonemang som finns där. Så orkar du bara läsa två delar, rekommenderar jag att du läser del 6 och del 7. Men, om du inte själv vet väldigt mycket om matematik och vetenskap, tycker jag att du även skall läsa övriga delar. Speciellt del 2 och del 3 ger en nödvändig bakgrund så att man kan förstå problemen med simuleringar och den matematik som är involverad i den matematiska beskrivningen av klimatet. I del 4 går jag igenom en del påståenden som görs om klimatet och undersöker också hur temperaturer, vattenstånd och koldioxidhalt varierat under hela vår planets historia. I del 5 diskuterar jag klimatmodeller och alternativa förklaringar till den globala uppvärmning som pågår just nu. Del 1, slutligen, handlar om klimatdebatten, där politisk aktivism och ideologi och starka känslor blandas med vetenskap, och försöker ge en förklaring till varför det tycks vara så svårt att föra en sansad och meningsfull debatt i Sverige (inte bara om klimatet utan rent allmänt).

 


Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.

© Krister Renard