"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Sammanfattning

1. Vetenskapen kan endast studera växelverkan mellan materiella objekt i rum och tid. Om det existerar en andlig verklighet, kan denna omöjligen studeras vetenskapligt. Vetenskapen kan således vare sig bevisa eller motbevisa existensen av det andliga.

2. Den vetenskapliga metoden fungerar fullt ut endast då man studerar upprepbara händelser, dvs fenomen som kan upprepas på olika platser och vid olika tidpunkter. Engångsföreteelser, som mirakler eller de olika ursprungsfrågorna, t ex livets och arternas uppkomst, ligger därför till stor del utanför vetenskapens kompetensområde. Vetenskapen kan således varken utesluta existensen av under och mirakler eller existensen av en skapare.

3. En vetenskaplig teori utgör en modell av den materiella verkligheten. Den kan betraktas som ett slags färgade glasögon man tar på sig och ser världen genom. Varje vetenskaplig teori innebär en förenkling av det man studerar. Ingen vetenskapsgren ger därför hela sanningen. De olika grenarna kompletterar i stället varandra och ger tillsammans en mer fullständig beskrivning och förståelse av den materiella verkligheten. Eftersom vetenskapen endast sysslar med materiella fenomen, ligger det andliga utanför den samlade vetenskapens förklaringsförmåga. Om människan också har en andlig sida, kan hon därför aldrig till fullo förklaras vetenskapligt. Inte ens den samlade insatsen från fysik, kemi, biologi, psykologi, sociologi etc kan då ge en komplett människobeskrivning.

4. Om företrädare för en viss vetenskapsgren använder uttrycket "inget annat än" är det viktigt att vara på sin vakt. Vetenskapen innebär ju alltid en reduktion av komplexa processer till något mycket enklare. Vid reduktionen tappar man en massa information om det man studerar. Denna information kan sedan inte återskapas. Ingen vetenskaplig teori ger därför en uttömmande beskrivning av den totala helheten. Om en forskare gör anspråk på att hans perspektiv på verkligheten är det enda tillåtna och meningsfulla, sysslar han inte längre med vetenskap utan med ideologi. Företrädare för vissa vetenskapliga discipliner gör tyvärr ofta detta fel. Speciellt vanligt verkar det vara bland dagens biologer.

5. Vetenskapen är inget uttryck för den yttersta sanningen. Den enda vetenskapsgren, vars slutsatser är absolut sanna och objektiva, är matematiken. Priset man fått betala för detta är att matematiken inte handlar om verkligheten, utan utgör ett slutet logiskt system, en slags lek med symboler. För alla andra vetenskapliga discipliner, som således handlar om den fysiska verkligheten, är slutsatserna i princip obevisbara. En sådan teori kan endast troliggöras genom upprepade försök, men när som helst kan en ny observation omkullkasta hela teorin (vilket har hänt gång på gång under vetenskapens historia). En "sann" teori kan således aldrig verifieras i någon absolut mening. Däremot så kan en falsk teori falsifieras. Kravet på falsifierbarhet anses allmänt var ett nödvändigt krav på en vetenskaplig teori. En teori som är så svävande och diffus att den i princip är omöjlig att vederlägga, är således ovetenskaplig.

6. En vetenskaplig teori är sann om den är motsägelsefri (dvs inte säger emot sig själv) samt stämmer överens med verkligheten (observationer och experiment). Flera teorier kan ibland beskriva verkligheten lika bra och är då enligt den givna definitionen "sanna", trots att de kanske ger helt olika förklaringar till det observerade. En teori är således inte lika med verkligheten själv, utan endast en modell av densamma. För att undvika missförstånd kan man i stället för att säga att en teori är "sann", säga att den är "användbar".

7. Om flera teorier kan förklara samma fenomen, kan inte vetenskapen avgöra vilken teori som är att föredra. I praktiken väljer man oftast den enklaste, vackraste och mest övergripande teorin. Motiveringen till detta är inte vetenskaplig utan filosofisk. Det finns inget som säger att den enklaste förklaringen är lika med den absoluta sanningen. Detta visar klart och tydligt att vetenskap inte är ett uttryck för den yttersta verkligheten, utan att den vetenskapliga metoden helt enkelt utgör ett praktiskt verktyg för att handskas med den fysiska värld som vi lever i.

8. Inom alla vetenskapliga discipliner gäller att observationer och experiment tolkas utifrån det för tillfället rådande paradigmet. Ett paradigm är inte en hypotes eller en teori, utan innebär ett sätt att betrakta världen på. Observationer som inte ryms inom det gällande paradigmet förkastas eller omtolkas. Inga fakta kan således omkullkasta ett paradigm. Ett samhälles tänkande formas i viss mån av vetenskapens paradigmer. I skolan framställs det rådande paradigmet som så självklart att det är svårt att förstå hur det skulle kunna vara på något annat sätt. När ett paradigm så småningom faller, t ex på grund av att det blivit alltför klumpigt och komplicerat, ersätts det omedelbart med ett nytt paradigm.

9. All vetenskap utgår från obevisade och obevisbara filosofiska antaganden om världen. Ett sådant är att verkligheten är logiskt uppbyggd och därför kan förstås med hjälp av förnuftet. I ett universum som har uppstått av en slump, finns emellertid ingen anledning att göra ett sådant antagande. Detta har fått många framstående forskare att vara öppna för att universum kan ha ett intelligent ursprung. Ett annat antagande är att de fenomen vi studerar enbart är resultatet av inomvärldsliga orsakssamband. Vetenskapen utesluter således att något övernaturligt kan ingripa i det observerade. Detta är givetvis inget bevis för att det övernaturliga inte existerar, utan innebär bara att vetenskapen tvingas erkänna sin oförmåga att studera det övernaturliga. Dess "spelregler" säger helt enkelt att övernaturliga ingripanden betraktas som "fusk". Men att reglerna för ett visst spel förbjuder fusk betyder inte, som läsaren säkert vet, att fusk inte förekommer. Vetenskapen står således inte i någon motsatsställning till det andliga. Ibland brukar man lite enkelt säga att vetenskapen svarar på frågan "hur?", medan de andliga svaren handlar om frågan "varför?" Dessa två svar står inte i motsats till varandra, utan kompletterar i stället varandra.

Tillbaka till Vetenskap och tro
Tillbaka till avsnittet om den fria viljan

Du kan läsa om skapelse och evolution i:
Inledning