"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Vetenskaplig sanning

När man säger att en teori är sann är det viktigt att göra åtskillnad mellan ontologisk och epistemologisk sanning. Ontologi innebär "det innersta varandets natur" (das Ding an sich) medan epistemologi är läran om kunskap (hur vet vi och hur vet vi att vi vet?). Vetenskapen är begränsad till det epistemologiska planet och kan aldrig uttala sig om verklighetens innersta natur.

Att en vetenskaplig teori eller modell är sann innebär varken mer eller mindre än att följande två villkor är uppfyllda:

1. Modellen är motsägelsefri (konsistent)
2. Modellen stämmer överens med våra observationer av verkligheten.

Vetenskaplig sanning utgör således inte någon absolut sanning. Varje teori som uppfyller ovanstående två krav är således sann, oavsett om verkligheten är uppbyggd på det sätt som teorin säger. Det är detta som gör att filosofiska principer i stil med Occams rakkniv[1] är användbara i vetenskapliga sammanhang. Eftersom en vetenskaplig modell ändå inte uttalar sig om den absoluta verkligheten, kan man lika gärna välja den enklaste teorin, helt enkelt av praktiska skäl. Talar man däremot om den yttersta verkligheten, blir Occams rakkniv och liknande tankeekonomiska principer meningslösa. Felet när man tillämpar dylika resonemang på verkligheten själv, är att man då förutsätter att verkligheten styrs av filosofiska principer. Det finns emellertid ingenting som säger att den enklaste förklaringen alltid är lika med den yttersta sanningen, något som forskarna vid ett flertal tillfällen fått erfara.

Ett bra illustration av det vetenskapliga sanningsbegreppet är följande: Inom fysiken finns två teorier för tyngdkraften, eller som man också säger, gravitationen. Den första och mest kända teorin är Newtons gravitationsteori, enligt vilken gravitationen är en attraktiv kraft som verkar mellan alla materiella kroppar. Ungefär 1911 kom Albert Einstein med en alternativ förklaring till tyngdkraften. Enligt Einstein är inte gravitationen en kraft, utan beror på att rum och tid kröks i närheten av materiella kroppar. Orsaken till att en kastad boll rör sig längs en krökt bana (en kastparabel), är i detta perspektiv inte att den påverkas av en kraft, utan beror på att rum-tiden är krökt i närheten av jorden. Vi skall inte gå in närmare på detta, jag har full förståelse om läsaren blir indignerad över sådana "dumheter". Men faktum är att det inte är några dumheter. Einsteins teori kan förklara alla fenomen i samband med gravitationen lika bra som, eller till och med bättre än, vad Newtons teori kan.

Vilken av de två modellerna är då sann?! Svaret är att båda är vetenskapligt sanna, eftersom båda två ger en motsägelsefri och med verkligheten överensstämmande beskrivning av fenomenet gravitation. Båda teorierna uppfyller således de två kraven ovan. Frågan om vilken av modellerna som är absolut sann, ligger utanför vetenskapens kompetensområde. Att båda skulle vara absolut sanna samtidigt verkar orimligt. I så fall vore ju gravitationen både en kraft och inte en kraft på en och samma gång! Kanske det bästa svaret är det som för några år sedan gavs av en nobelpristagare vid en utfrågning på Tekniska Högskolan i Stockholm, när han fick frågan om det verkligen var möjligt att två så väsensskilda förklaringar kunde vara sanna samtidigt. Vederbörande tittade med spelad indignation på frågeställaren och sade till stor munterhet för auditoriet, "You are not supposed to ask that question (du antas inte ställa den frågan)".

På grund av ovanstående menar en del vetenskapsteoretiker att risken för missförstånd vore betydligt mindre om man i stället för att säga att en teori är sann eller falsk, använde begreppen användbar respektive oanvändbar.

Tillbaka till Vetenskap och tro
Tillbaka till avsnittet om Fakta och teori
Tillbaka till avsnittet om Reduktionismen

Du kan läsa mer om vetenskap och tro i:
Predikatlogiken — den yttersta sanningen eller begränsad, användbar metod?

---

[1] Enligt denna bör man välja den enklast möjliga förklaringen. Man bör t ex inte införa onödiga begrepp i sina teorier. Vissa menar att det därför är fel att införa en Gud i sina modeller. Men tänk om Gud existerar i alla fall?!