"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Materialismen

Materialismen är den livsåskådning som grundläggande hävdar att det enda som existerar är växelverkningar mellan objekt bestående av materia och energi (egentligen handlar det ju om två olika yttringar av samma sak — materia kan omvandlas till energi och vice versa). Den arena, på vilken detta "drama" utspelar sig, brukar kallas rum-tiden. Det är inte så vanligt att människor säger sig vara materialister. Väldigt många ideologier har dock materialismen som grund, och anhängarna till dessa är således, utan att kanske vara medvetna om det, materialister. Förutom att materialismen begränsar den totala verkligheten till materia och energi i rum och tid, upphöjer den samtidigt människan till alltings mått. Materialismen hävdar nämligen att människan har kapacitet att anlalysera och förstå den totala verkligheten. Indirekt säger materialismen, att det människan i princip inte kan förstå, det kan helt enkelt inte existera (materialismen har således sina rötter i upplysningsfilosofin). Man kan givetvis erkänna att det finns saker som vi för närvarande inte kan förklara, men det kan omöjligen existera något som vi i princip inte skulle kunna förstå, och kommer att förstå så småningom. På ett sätt kan man säga att materialismen garanterar att det faktiskt förhåller sig så. Dessvärre, dvs dessvärre för materialismen, så handlar det om ett cirkelresonemang. Genom att definitionsmässigt påstå att inget annat existerar än materia och energi i rum och tid (detta eventuellt utvidgat till ännu okända men för människan i princip begripliga objekt och fenomen), så har man ju garanterat att vi faktiskt har kapacitet att förstå allt (eftersom man bortdefinierat det som vi eventuellt inte kan förstå). Låt mig ta en liknelse. Antag att vi har en mystisk sekt, "kikarsekten", som hävdar att allt som existerar kan studeras med en 7 x 50 kikare (en vanlig fältkikare), och att det som inte kan studeras med en sådan kikare omöjligen kan existera. Sekten bortdefinierar därmed existensen av bakterier etc, eftersom sådana inte syns med en kikare. De allra flesta skulle tycka att medlemmarna i denna sekt var ganska så korkade. Ändå är det i princip precis så många materialister resonerar.

Nära kopplad till materialismen är humanismen. Observera, jag talar här inte om att vara human (mänsklig) eller om humaniora (språk, historia och liknande på universitetet — till skillnad från naturvetenskap). Den humanistiska filosofin innebär helt enkelt att man gör människan till alltings mått. Människans fattningsförmåga blir då liktydigt med vad som kan vara sant (det hon inte kan förstå kan inte vara sant). Människans ego (antingen individuellt eller i grupp) blir yttersta målet för allting i universum. Rätt och sanning blir i detta perspektiv slavar under människans godtycke.

Ur materialismens och humanismens grundpostulat har ett antal materialistiska ideologier uppstått (marxism, socialism etc). Det är ingen som helst tvekan om att "humanismen" är det övergripande paradigmet i vår tid. Allt, och jag menar allt, tolkas och värderas utifrån humanismens fem premisser (se nedan). Det som bryter mot dessa "heliga" premisser betraktas som stötande och motbjudande eller möjligen löjligt och korkat (jag kan inte hitta något bättre ord än "heliga" när det gäller att beskriva humanismens premisser, eftersom människor i Sverige och Västvärlden betraktar dessa med samma vördnad och underdånighet, som den djupt troende betraktar sin heliga skrift). Nedanstående figur utgör ett försök att illustrera humanismen och dessa samband med olika ideologier etc.

(den världsbild vars utgångspunkt är människan själv)

Tillbaka till Vetenskap och tro.

Du kan läsa mer om vetenskap och tro i:
Matematikens osannolika användbarhet