"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2024 02 29 13:30

Universums ålder

av Dr Gerald Schröder
(Översättning av Krister Renard)

Dr Gerald Schröder är före detta professor i kärnfysik vid MIT [Massachusetts Institute of Technology — en av världens absolut främsta tekniska högskolor, som har producerat ett flertal nobelpristagare] och medlem av US Atomic Energy Comission. Han är författare till Genesis and the Big Bang och den nyligen utgivna The Science of God.

[I allmänhet har 1917/1981 års svenska bibelöversättning använts nedan, utom i de fall då Schröder citerar vissa talmudiska tolkningar av Torah och dessa skiljer sig från den svenska översättningen. Jag har då valt att översätta direkt från Schröders arbete. Talmud utgår givetvis från den hebreiska grundtexten. Som vanligt anger fyrkantparentes mina egna kommentarer till texten]

 

En av de mest tydliga motsättningarna mellan Torah och den moderna vetenskapen finner vi i frågan om universums ålder. Är universum miljarder år gammalt, vilket vetenskapliga data tycks säga, eller är det, i enlighet med bibliska data, tusentals år gammalt. När vi lägger ihop Bibelns generationer, kommer vi nämligen fram till 5758 år. Samtidigt indikerar data från Hubbleteleskopet [rymdteleskopet] eller från markbaserade teleskop på Hawaii att universum är ca 15 miljarder år gammalt [numera, 2018, är den allmänt accepterade siffran 13,8 miljarder år].

När man försöker reda ut denna uppenbara konflikt, är det intressant att titta historiskt på olika trender när det gäller kunskap, eftersom några absoluta bevis i detta fall inte existerar. Vad som är tillgängligt, är att undersöka hur vetenskapen har förändrat sin världsbild, jämfört med den oföränderliga bild som Torah ger. Eftersom Torah inte kan förändras (jag vägrar att använda moderna bibelkommentarer, eftersom moderna kommentarer redan känner till den moderna vetenskapen, och därför alltid är influerad av denna).

Så de enda data jag använder när det gäller bibelkommentarer är gamla kommentarer. Detta betyder Bibeln själv (3300 år gammal), översättningen av Torah till arameiska av Inkelos (100 e Kr), Talmud (sammanställd omkring år 500 e Kr) och de tre viktigaste kommentatorerna av Torah. Det finns många, många kommentatorer, men toppen av berget utgörs av tre sådana kommentatorer, vilka är accepterade av alla: Rashi (1000-talets Frankrike), vilken ger en grundläggande förståelse av texten, Maimonides (1100-talets, Egypten), som behandlar de filosofiska begreppen, och sedan Nachmanides (1200-talets Spanien), den förste av kabbalisterna.

Dessa gamla kommentarer var färdigställda för hundratals eller tusentals år sedan, långt innan Hubble var påtänkt. Så det finns ingen möjlighet att Hubbles teorier eller några andra vetenskapliga data kan ha påverkat dessa kommentarer. Detta är själva kärnan i mitt försök att göra den kommande diskussionen objektiv.

 

Ett universum med begynnelse

1959 gjordes en undersökning bland ledande amerikanska forskare. Bland de många frågor som ställdes var, "Vad är Er uppfattning om universums ålder?" Till saken hör att astronomi var mycket populärt 1959 medan kosmologi — den djupa fysik som sysslar med att försöka förstå universum — just höll på att utvecklas. Svaret på denna fråga publicerades nyligen i Scientific American — världens mest lästa vetenskapliga tidskrift. Två tredjedelar av vetenskapsmännen gav samma svar. Det svar som två tredjedelar — dvs en överväldigande majoritet — av forskarna gav var, "Begynnelse? Det finns ingen begynnelse. Aristoteles och Platon lärde oss för 2400 år sedan att universum är evigt. Visst vet vi att Bibeln säger "I begynnelsen..." Det är en gullig historia, den hjälper barnen att gå och lägga sig på kvällarna. Men vi sofistikerade tänkare vet bättre. Det fanns ingen begynnelse."

Detta var 1959. 1965 upptäckte Penzias och Wilson ekot från Big Bang i den svarta kvällshimlen och paradigmet förändrades från ett universum som var evigt till ett universum som hade en begynnelse [vad Penzias och Wilson upptäckte var den s k "kosmiska bakgrundsstrålningen, som anses vara en rest av Big Bang, vilket så småningom renderade dem nobelpriset i fysik]. Vetenskapen hade därmed gjort ett enormt paradigmskifte när det gällde förståelsen av världen. Försök förstå konsekvenserna av detta! Vetenskapen sade att vårt universum hade en begynnelse, dvs indirekt att Bibelns första ord är korrekta. Man kan inte överskatta vikten av denna vetenskapliga upptäckt. Evolution och grottmänniskor är alla triviala problem jämfört med att vi nu förstår att vi har en begynnelse.

Självklart så bevisar inte det faktum att det fanns en begynnelse att det finns en "Begynnare". Huruvida den andra delen av ! Mos 1:1 är korrekt eller ej, vet vi inte utifrån ett sekulärt perspektiv. Den första halvan säger "I begynnelsen", den andra halvan säger "skapade Gud himmel och jord". Fysiken tillåter en begynnelse utan en begynnare. Jag tänker inte gå in på denna fråga här, men min nya bok The Science of God undersöker problemet mycket ingående.

 

Allt börjar med Rosh Hashana

Den fråga vi nu står inför är, för hur länge sedan inträffade "begynnelsen"? Var det, som Bibeln verkar antyda, för 5758 år sedan, eller var det för 15 miljarder år sedan, vilket är den ålder som är allmänt accepterad av vetenskapssamhället?

Det första vi måste förstå är ursprunget till den bibliska tideräkningen. Det judiska årtalet 5758 är något man kommit fram till genom att lägga ihop de olika generationerna sedan Adam. Förutom detta fanns de sex skapelsedagar som ledde fram till skapelsen av Adam. Dessa sex dagar är också betydelsefulla.

Naturligtvis kan man fråga sig var vi skall lägga nollpunkten. På Rosh Hashana, det judiska nyåret, blåser vi i Shofar [ett rituellt blåsinstrument] tre gånger under Musafgudstjänsten. Omedelbart efter att man blåst i Shofar, läser man följande mening:

"Hayom Harat Olam — idag är världens födelse."

Denna vers verkar antyda att Rosh Hashana firar universums skapelse. Men så är inte fallet. Rosh Hashana firar en skapelse, men inte skapelsen av universum. Vi blåser tre gånger i Shofar för att fira den sista av de tre skapelser som förekommer under skapelseveckan. Först var det en skapelse av hela universum och naturlagarna. Sedan på dag fem, sker en skapelse som frambringar Nefesh, djurens själ. Slutligen, på slutet av dag sex, sker en ytterligare skapelse som frambringar Neshama, människans själ. Rosh Hashana högtidlighåller inte den första eller den andra skapelsen, utan skapelsen av Neshama, den mänskliga själen. Rosh Hashana infaller precis här. Vilket betyder att vi börjar räkna våra 5758 år från det att Adams själ skapades.

Vi har en klocka som börjar med Adam, och de sex dagarna är åtskilda från denna klocka. Bibeln har två klockor.

Detta kan tyckas vara en modern efterhandsrekonstruktion om det inte vore för det faktum att talmudiska kommentarer talar om samma sak för 1500 år sedan. I Midrash (Vayikra Rabba 29:1), en utläggning av Talmud, är alla de skriftlärda överens om att Rosh Hashana är en åminnelse av att Adams själ skapades och att de sex skapelsedagarna i Första Mosebok är separata. För 155 år sedan, när denna information först skrevs ned, var det inte på grund av att Hillel talade med sin tioårige son som sa, "Pappa, du kan inte tro det. Vi gick till museet idag och fick lära oss att universum är miljarder år gammalt" och Hillel säger, "Hmm, det är bäst att jag ändrar lite i Bibeln, låt oss hålla de sex skapelsedagarna separata från resten av den bibliska tideräkningen". Det var inte så det gick till.

Man måste leva sig in i hur människor tänkte för 1500 år sedan, när man färdades på åsnor och vi inte hade elektricitet eller ens blixtlås. Varför togs de sex dagarna bort från den bibliska kalendern? På den här tiden fanns ingen vetenskaplig anledning att göra så.

Orsaken till att de togs bort var att tiden beskrivs på ett annorlunda sätt under dessa sex skapelsedagar. "Och det blev afton och det blev morgon" är ett främmande, bisarrt och ovanligt sätt att beskriva tid.

Efter Adam anges tidens flöde helt och hållet i mänskliga termer. Adam och Eva levde i 930 år och Set levde i 912 år etc. Från Adam och framåt är tidens flöde till hundra procent ett mänskligt begrepp. Men före Adam är tiden ett abstrakt begrepp, "afton och morgon". Det är som att man tittar på händelser från ett perspektiv som är främmande för dessa händelser.

 

Ett djupare studium av texten

När vi försöker förstå tidens flöde här, måste vi komma ihåg att alla sex skapelsedagarna beskrivs i 31 meningar. Skapelseberättelsens sex dagar, vilka givit människor så mycken huvudvärk när de försökt att förstå vetenskap kontra Bibeln, är begränsade till 31 meningar. På MIT, i Haydenbiblioteket, har vi 50 000 böcker som behandlar universums utveckling: kosmologi, kemi, termodynamik, paleontologi, arkeologi, högenergifysik. Längre upp vid samma flod, vid Harvarduniversitetet, i Weigerbiblioteket, finns antagligen 200 000 böcker i samma ämnen. Bibeln ger oss 31 meningar. Man kan inte förvänta sig att man genom att läsa dessa meningar kommer att förstå varje detalj som finns i texten. Det är uppenbart att vi måste gräva djupare för att få fram den information vi letar efter.

Att vi måste gräva djupare är inte en efterhandsrekonstruktion. Talmud (Chagiga kapitel 2) säger att från Bibelns första mening fram till början av kapitel två så ges hela texten i form av en liknelse, ett poem med en text och en undertext. Låt oss än en gång försöka tänka oss in i hur människor tänkte för 1500 år sedan, den tid då Talmud sammanställdes. Varför skulle Talmud anse att det handlar om en liknelse. Trodde människor för 1500 år sedan att Gud inte kunde skapa allt på sex dagar? Var detta ett problem för dem? Idag har vi ett problem med kosmologi och vetenskapliga data. Men för 1500 år sedan, vad var problemet med sex dagar? Inget problem alls.

Så när de skriftlärda separerade dessa sex dagar från den bibliska kalendern, och sade att hela texten är en liknelse, så var det inte på grund av att de försökte bortförklara vad de hade sett i det lokala museet. Det fanns inget lokalt museum. Ingen var ute och grävde upp gamla fossil. Faktum är att en noggrann läsning av texten avslöjar att det finns information som är dold i lager under ytskiktet.

Tanken att leta efter en djupare mening i Torah är inte annorlunda än tanken att leta efter en djupare mening i vetenskapen. Om man går upp tidigt på morgonen och tittar ut, så ser man solen komma upp i öster. Väntar man några timmar så ser man solen går ner i väster. Den mest närliggande tolkningen är "där är solen och den roterar än en gång runt jorden". Men det finns mer att säga om saken. T ex att jorden roterar kring sin axel. Och om vi bortser från resten av universum, och bara tittar på systemet sol-jord, så är det inte solen som rör sig, fastän detta är det omedelbara förstahandsintryck man får.

I systemet sol-jord är det solen som är stilla och jorden som rör sig, roterande kring sin axel, vilket betyder att vi just nu, när vi sitter här, rör oss med ca 1000 km/h. Där rör sig molnen. Se hur de glider förbi. Men nej, det är inte vad som händer, eftersom vi alla rör oss. Vi känner det inte, eftersom vi rör oss likformigt utan acceleration. Så det känns som vi står still. Men i själva verket rör vi oss med ca 1000 km/h när vi roterar för att få en dag och en natt ur ett 24-timmarsdygn.

Vår jord rör sig samtidigt med ca 30 km/s i sin bana runt solen. Och hela solsystemet rör sig runt vår galax’ centrum med ungefär 250 km/s. Ursäkta mig, men det är per sekund. Känner vi av det? Nej! Så när Galilei hävdade att jorden inte står still, sattes han i husarrest.

Precis som att vi letar efter djupare insikter inom vetenskapen, måste vi leta efter djupare insikter i texten. För tusentals år sedan insåg man att det finns detaljer i texten som förstorar meningen utöver vad själva orden tycks säga. De är dessa detaljer jag vill se.

 

Naturens och människans historia

Det finns ännu tidigare judiska källor än de som nämnts ovan som hävdar att den bibliska kalendern är i två delar (som till och med är är äldre än Leviticus Rabba, vilken för oss 1500 år bakåt i tiden och som säger detta uttryckligen). I sitt avslutningstal till folket, säger Mose till de som vill se Guds fingeravtryck i Skapelsen, "Tänk på de dagar som förut var. Ge akt på förgångna släktens år. (5 Mos 32:7)" Nachmanides säger i Kabbalahs namn, "Varför delar Mose upp tideräkningen i två delar — ‘de dagar som förut var’ och ‘förgångna släktens år’? Jo, eftersom ‘de dagar som förut var’ är skapelseberättelsens sex dagar medan ‘förgångna släktens år’ är all tid efter Adam och framåt

Mose säger att man kan se Guds fingeravtryck i universum på endera av två sätt. Betrakta fenomenet med de sex dagarna och utvecklingen av ett universum, vilket får tanken att svindla. Eller om inte detta imponerar, betrakta samhället från Adam och framåt — den mänskliga historiens fenomen. Båda perspektiven visar på Guds avtryck.

Nyligen träffade jag i Jerusalem professor Leon Lederman, nobelpristagare i fysik. Vi talade vetenskap, vilket är ganska självklart. Och när vi diskuterat en stund sade jag, "Vad säger du om andlighet, Leon?" Och han svarade, "Schröder, jag diskuterar gärna vetenskap med dig, men vad andlighet beträffar, tala med folket på andra sidan gatan, teologerna." Men sedan fortsatte han, "Men det finns något nästan spöklikt i judarnas återkomst till landet Israel."

Intressant. Den första delen av Moses uttalande, "Tänk på de dagar som förut var" — om skapelseberättelsens sex dagar — det gjorde inget intryck på professor Lederman. Men "förgångna släktens år", människans historia — det gjorde intryck på honom. Professor Ledeman fann inget spöklikt i att eskimåerna äter fisk vid Polcirkeln. Och han fann inget spöklikt i att grekerna äter moussaka i Athen. Men han finner något verkligt spöklikt i att judarna äter falafel på Jaffa Street. Eftersom detta inte borde ha inträffat. Historiskt sett verkar det fullständigt orimligt att judarna skulle komma tillbaka till landet Israel. Ändå är det precis detta som hänt.

Och detta är en av det judiska folkets funktioner i världen. Att fungera som ett exempel. Vi vill inte göra alla till judar, men vi vill att alla skall förstå att det finns något bakom historien, som gör att den inte är helt slumpmässig. Att det finns en riktning i historiens flöde. Och världen har sett detta genom oss, genom det judiska folket. Det är inte en slump att Israel är på första sidan av New York Times mer än något annat.

 

Var är en dag?

Låt oss gå tillbaka till skapelseberättelsens sex dagar. För det första vet vi nu att när den bibliska kalendern säger 5758 år, så måste vi lägga till "plus sex dagar".

För några år sedan köpte jag ett dinosauriefossil som daterats radiometriskt (genom två olika sönderfallskedjor) till 150 miljoner år. (Om läsaren besöker mig i Jerusalem, skall jag med största nöje visa detta fossil — ryggraden av en plesiosaurus). Min sjuåriga dotter säger nu, "Abba! Dinosaurier? Hur kan det ha funnits dinosaurier för 150 miljoner år sedan, när min bibellärare säger att världen inte ens är 6000 år gammal?" Så jag bad henne titta i Psaltaren 90:4. Där finner man något mycket uppseendeväckande. Kung David säger, "Ty tusen år är i Dina (Guds) ögon som den dag som förgick igår, ja, de är som en nattväkt." Kanske är tiden annorlunda sett utifrån Kung Davids perspektiv än det är utifrån Skaparens perspektiv. Kanske tiden är annorlunda.

Talmud (Chagiga kapitel 2), i sitt försök att förstå Torah, analyserar ordet "choshech" [mörker]. När ordet "choshech" uppträder i 1 Mos 1:2, förklarar Talmud att det betyder svart eld, svart energi, en slags energi som är så kraftig att den är osynlig. Två verser senare, i 1 Mos 1:4, förklarar Talmud att samma ord — "choshech" — betyder mörker, dvs frånvaro av ljus.

En del andra ord skall inte heller förstås utifrån sina vanliga betydelser. Till exempel "mayim" betyder normalt vatten. Men Maimonides säger att i skapelseberättelsen kan "mayim" också betyda universums byggstenar [Kristers kommentar: Det vanligaste ämnet i universum är vätgas, vilket på engelska heter hydrogen och betyder vattengenererare, eftersom det bildas vatten då man förbränner vätgas i syre. Väteatomens kärna består av en proton — och ibland av en eller två neutroner — och utgör enligt den moderna kosmologin byggstenen för alla andra ämnen, något som Maimonides således kom fram till utifrån Skriften långt innan människan kände till atomens hemligheter. Det finns uttolkare som menar att "vattnet ovan fästet" helt enkelt är den vätgas som finns överallt i universum.]

Ett annat exempel ges av 1 Mos 1:5, som säger, "Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen." Det är första gången som en dag kvantifieras: afton och morgon. Nachmanides diskuterar meningen med afton och morgon. Betyder det solnedgång och soluppgång? Det verkar uppenbarligen så.

Men Nachmanides påpekar ett problem i denna tolkning. Texten säger "Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen... afton och morgon, den andra dagen... afton och morgon, den tredje dagen". Sedan på den fjärde dagen så nämns solen. Nachmanides säger att varje intelligent läsare inser att det finns ett uppenbart problem. Hur kan vi ha begreppet afton och morgon de första tre dagarna om solen nämns först dag fyra? Vi vet att Bibelns författare — även om någon tror att det var ett gäng beduiner som satt runt lägerelden på natten — var smarta. Han eller hon eller de åstadkom en bestseller. Och som varit detta i tusentals år. Så man kan inte tillskriva att solen uppenbarar sig först dag fyra som ett uttryck för dumhet. Det måste finnas ett skäl till att den uppenbarar sig dag fyra. Och skälet är att allt eftersom tiden går och människan förstår mer och mer av universum, så kan man gräva djupare i texten.

Nachmanides säger att texten använder ordet "Vayehi Erev" — men det betyder inte att "det blev afton". Han förklarar att de hebreiska bokstäverna ajin, resh, bet — som bildar stammen i "erev" — är kaos. Blandning, oordning. Detta är orsaken till att afton kallas "erev", eftersom när solen går ner, så blir synintrycken suddiga. Den bokstavliga betydelsen är "det var oordning". Torahs ord för "morgon" — "boker" — utgör motsatsen till detta. När solen går upp blir världen "bikoret", ordnad, möjlig att urskilja. Därför behöver inte solen nämnas förrän dag fyra. Därför att från "erev" till "boker" finns ett flöde från oordning till ordning, från kaos till kosmos. Det är något som varje vetenskapsman kan intyga aldrig inträffar i ett system utan styrning. Ordning uppstår aldrig spontant ur oordning. Det måste finnas något som styr systemet. Vetenskapen har aldrig observerat något undantag från detta.

Ordning kan inte uppstå ur oordning genom slumpmässiga processer (rent teoretiskt kan detta ske, men sannolikheten är så oändligt liten att fysiken betraktar denna sannolikhet som noll). Så någon går till Döda Havet och säger, "Jag ser dessa ordnade saltkristaller. Menar du att Gud skapar varje kristall?" Nej, det är inte vad jag säger. Men saltkristallerna bildas inte slumpmässigt. De uppstår på grund av att naturlagarna, vilka är en del av skapelsekonceptet, "tvingar" saltkristaller att uppstå. Naturlagarna styr världens utveckling. Och det finns en enorm mängd av utveckling som finns kodad i de sex första dagarna. Men detta finns inte med direkt i själva texten. Annars skulle skapelse finnas i var och varannan mening.

Torah vill att människan skall förundras över detta flöde av ordning, som börjar i ett kaotiskt plasma och slutar med en symfoni av liv. Dag för dag fortskrider världen mot högre och högre nivåer. Ordning ur oordning. Det är ren termodynamik. Och detta beskrivs i termer som formulerades för 3000 år sedan.

 

Tidens skapelse

[Nedanstående utläggning bygger, enligt Schröder, på Nachmanides tolkning av den hebreiska grundtexten och stämmer inte med den svenska översättningen eller med de engelska översättningar jag kontrollerat — KJV och NIV. Shröders citat från Torah har därför översatts direkt till svenska, utan att snegla på någon auktoriserad bibelöversättning. Det finns emellertid all anledning att tro att Nachmanides vet vad han talar om, varför nedanstående inte automatiskt kan avfärdas som lösa spekulationer. Tvärtom! Det råder nog ingen tvekan om att alla översättningar har svagheter och att man noggrant måste analysera grundtexten för att verkligen förstå svåra delar av den.]

Varje skapelsedag är numrerad. Ändå finns det en diskontinuitet i det sätt på vilket dessa dagar numreras. 1 Mosebok 1:5 säger, "Och det blev afton och det blev morgon, Dag Ett [Day One]". Men den andra dagen talar inte om "afton och morgon, Dag Två". I stället säger den "afton och morgon, en andra dag [a second day]". Och Torah fortsätter med detta mönster; "afton och morgon en tredje dag... en fjärde dag... en femte dag... den sjätte dagen". Endast när det gäller den första dagen använder grundtexten en annorlunda form: inte "första dag" utan "Dag Ett" ("Yom Echad"). Många engelska översättningar gör misstaget att skriva "en första dag" ["den första dagen" i den svenska översättningen]. Det är för att översättarna vill att allt skall vara snyggt och konsekvent. Men de missar då det kosmiska budskapet i texten, eftersom det, som Nachmanides säger, finns en kvalitativ skillnad mellan "en" [One] och "första" [first]. "En" är absolut, "första" är komparativ [jämförande].

[Observera skillanden mellan "one" och "a", som båda översätts till "en" på svenska!]

Nachmanides förklarar att på "Dag Ett" så skapades tiden. Det är en fenomenal insikt. Tiden skapades. Jag kan förstå skapandet av materia, till och med skapandet av rummet. Men tiden? Hur skapar man tid? Man kan inte ta på tid. Man kan inte ens se den. Man kan se rummet, man kan se materia, man kan uppleva energi, man kan se ljusenergi. I dessa fall förstår jag skapelsen. Men skapelsen av tid? För åttahundra år sedan fick Nachmanides denna insikt från det sätt på vilket Torah använder frasen "Dag Ett". Och detta är exakt vad Einstein visat oss genom relativitetsteorins lagar; att det var en skapelse, inte bara av rum och materia, utan också av tiden själv.

 

Einsteins relativitetsteori

Vi betraktar universum och säger, "Hur gammalt är universum? Tittar vi bakåt i tiden är universum omkring 15 miljarder år gammalt." Detta är vårt tidsperspektiv. Men vad är Bibelns tidsperspektiv? Hur ser den på tiden? Kanske ser den tiden på ett annat sätt. Och det gör all skillnad i världen. Albert Einstein lärde oss att Big Bang inte bara skapade rum och materia, utan att tiden är en del av det hela. Tiden är en dimension. Tiden påverkas av vårt perspektiv. Hur vi ser och upplever tiden beror på varifrån vi betraktar den. En minut på månen går fortare än en minut på jorden. En minut på solen går ännu långsammare. Tiden på solen är utsträckt, så att om vi kunde placera en klocka på solen så skulle vi se hur den gick långsammare. Skillnaden är liten, men den är mätbar och den är också uppmätt. Om man kunde odla apelsiner på solen så skulle de mogna långsammare. Varför? Därför att tiden går långsammare. Skulle man känna att tiden gick långsammare där? Inte om man själv lever på solen, eftersom vårt hjärta skulle slå långsammare. Var man än befinner sig så är vår biologi synkroniserad med den lokala tiden.

Om man kunde se från ett system till ett annat, så skulle man se tiden väldigt olika. Eftersom den beror på faktorer som hastighet och gravitation, så skulle man se tiden på ett sätt som skiljer sig från observatör till observatör.

Låt oss ta ett exempel: En kväll sitter vi runt middagsbordet och min elvaåriga dotter frågar, "Hur kunde det finnas dinosaurier? Hur kan det handla om miljarder år enligt vetenskapen — och tusentals år enligt Bibeln, på en och samma gång?" Så jag bad henne att tänka sig en planet där tiden är så annorlunda att medan det gått två år på jorden så har endast tre minuter förflutit på denna planet. Sådana ställen existerar faktiskt, de har observerats. Det skulle vara svårt att leva där, eftersom förhållandena är mycket extrema, och det vore omöjligt att resa dit, men i tankeexperiment kan vi göra det. Två år förflyter på jorden medan tre minuter förflyter på planeten. Så min dotter säger, "Bra, sänd mig dit. Jag tänker tillbringa tre minuter där. Då hinner jag göra två års läxor medan jag är där. Jag kommer tillbaka hem, inga läxor under två år."

En bra tanke. Vi antar att hon var elva år när hon lämnade jorden och att hennes vänner också var elva år. Hon tillbringar tre minuter på planeten och kommer sedan hem (resan tar ingen tid antar vi). Hur gammal är hon när hon kommer tillbaka? Elva år och tre minuter. Och hennes vänner är 13 år, medan hon är elva år och tre minuter.

Hade hon tittat ner på jorden från planeten hade hon upplevt hur alla på jorden rörde sig oerhört snabbt. Om vi i stället tittade upp på henne, skulle vi se hur hon rörde sig mycket långsamt.

Vilket är korrekt? Handlar det om tre år? Eller tre minuter? Svaret är att båda svaren är korrekta. De inträffar båda samtidigt. Detta är Albert Einsteins arv till oss. Det finns bokstavligen miljarder avlägsna ställen i universum där — om man kunde placera en klocka på dessa ställen — tiden skulle ticka fram så långsamt, att från vårt jordiska perspektiv (om vi levde så länge) 15 miljarder år skulle förflyta, medan samtidigt endast sex dagar skulle förflyta på dessa avlägsna ställen. Ingen vetenskapsman ifrågasätter detta.

 

Tidsresor och Big Bang

Men kan detta hjälpa oss att förklara Bibeln? Under alla förhållanden verkar Talmud och de som kommenterar Talmud mena att skapelseberättelsens sex dagar var vanliga 24-timmarsperioder.

Låt oss undersöka problemet lite mer ingående. De klassiska judiska källorna säger att före begynnelsen så vet vi inte vad som fanns. Vi kan inte uttala oss om vad som föregår universum. Midrash ställer sig frågan, "Varför börjar Bibeln med bokstaven ב" [kallas Bet och är andra bokstaven i det hebreiska alfabetet]? Jo, eftersom Bet [som ser ut ungefär som ett bakochframvänt C] är sluten i alla riktningar utom framåt [i hebreiskan läser man från vänster till höger, dvs "framåt" blir i detta fall åt vänster]. Således kan vi inte veta som vad varit före universums skapelse — endast efter. Första bokstaven är ett Bet — slutet i alla riktningar utom framåt.

Nachmanides, kabbalisten, utvecklar detta påstående. Han säger att fastän de sex dagarna är 24 timmar var, innehåller de "kol yemot ha-olam" — alla åldrar och alla hemligheter i världen.

Nachmanides säger att innan universum så fanns det ingenting... men sedan, plötsligt, så uppstod hela skapelsen som en minimal liten punkt. Han anger en storlek på denna punkt: någonting väldigt litet, som ett senapskorn. Och han säger att detta är den enda fysiska skapelsen. Det fanns ingen annan fysisk skapelse; alla andra skapelser var andliga. Nefesh (djurens själ) och Neshama (människans själ) är andliga skapelser. Det finns endast en fysisk skapelse och den var från början en obetydlig punkt. Punkten är allt det var. Allt annat var Gud. I den punkten fanns allt råmaterial som skulle användas för att skapa allt annat. Nachmanides beskriver dess substans som "dak me’od ein bo mamash" — mycket tunn, inget innehåll i den. Och när denna punkt eller prick utvidgade sig, så blev dess substans — så tunn att den inte har någon essens — till materia så som vi känner den.

Nachmanides fortsätter, "Miosheyesh, yitfos bo zman" — från det ögonblick som materian formades från denna substanslösa substans, börjar tiden verka på skapelsen. Han skriver inte att "tiden börjar". Tiden skapades vid begynnelsen. Men tiden "börjar verka på skapelsen". När materian kondenseras, sammanbinds, växelverkar — utifrån den substans som är så tunn att den saknar essens — det är då som Bibelns klocka startar.

Vetenskapen har visat att det endast finns en "substanslös substans" som kan transformeras till materia. Och det är energi. Einsteins berömda ekvation E=mc2 talar om för oss att energi kan övergå till materia. Och så fort den övergår till materia börjar tiden verka.

Nachmanides har kommit med ett fantastiskt påstående. Jag vet inte om han kände till relativitetsteorins lagar. Men idag känner vi till dem. Vi vet att energi — ljusstrålar, radiovågor, gammastrålar, röntgenstrålar — alla rör sig med ljusets hastighet, 300 000 km/s [enligt de senaste mätningarna 299 792,458 km/s]. Vid ljushastigheten står tiden still. Universum åldrades, men tiden verkar endast när det finns materia närvarande. Detta ögonblick, innan Bibelns klocka börjar ticka, varade bara 1/100 000 sekund. Ett oerhört kort ögonblick. Men under detta ögonblick expanderade universum från en obetydlig prick, till att bli ungefär lika stort som vårt solsystem [vars radie är flera miljarder kilometer]. Från och med denna tidpunkt har vi materia och tiden flyter framåt. Klockan börjar här.

Det faktum att Bibeln säger att "det blev afton och det blev morgon, Dag Ett" visar på Bibelns tidsuppfattning. Einstein visade att tiden varierar från plats till plats i universum, och att tiden i universum varierar beroende på från vilket perspektiv man ser den. Bibeln säger att "det blev afton och det blev morgon, Dag Ett"

Om nu Torah betraktade tiden utifrån Moses och berget Sinais perspektiv, skulle inte texten lytt "Dag Ett". Eftersom vid Sinai så hade redan miljoner dagar passerat revy. Och eftersom det fanns många dagar med vilka man kunde jämföra "Dag Ett", så skulle texten i stället lytt "en första dag". När det gäller den andra dagen i skapelseberättelsen säger Bibeln "en andra dag", eftersom det fanns redan en första dag att jämföra med. Den andra dagen kunde man säga, "Vad hände den första dagen?" Men man kunde inte säga på den första dagen, "Vad hände den första dagen?", eftersom "första" innebär en jämförelse — en existerande följd av dagar. Och det fanns ingen sådan följd. Dag ett var det enda som fanns.

Även om nu Torah såg tiden utifrån Adams perspektiv, skulle texten ha lytt "en första dag", eftersom enligt Torah själv så finns det sex dagar. Torah säger "Dag Ett", eftersom Torah ser enbart framåt från begynnelsen. Och den säger, "hur gammalt är universum?" Sex dagar. Vi räknar bara tiden fram till Adam. Sex dagar. Vi ser bakåt i tiden och säger att universum är 15 miljarder år gammalt. Men alla vetenskapsmän vet att när vi säger att universum är 15 miljarder år gammalt, så finns det en andra hälft av meningen som vi aldrig uttalar. Den andra halvan lyder: Universum är 15 miljarder år gammalt sett utifrån de rum-tidskoordinater som gäller för oss. Detta är Einsteins syn på relativitet.

Nyckeln är att Torah ser framåt i tiden, från de helt annorlunda rum-tidskoordinater, som existerade då universum var litet. Men sedan dess har universum expanderat. Rummet sträcks ut och denna uttänjning av rummet förändrar helt och hållet vår uppfattning av tiden.

Låt oss i tanken förflytta oss tillbaka i tiden miljarder år, ända till begynnelsen av tid. Vi låtsas nu att det finns intelligenta varelser vid tidens begynnelse, precis när tiden börjar verka (det hela är ett tankeexperiment och har ingen anknytning till verkligheten). Antag att de intelligenta varelserna har tillgång till en laser, och att denna kommer att skjuta iväg en ljuspuls en gång per sekund. Varje sekund — en puls. Puls. Puls. Ljuspulserna skjuts iväg och miljarder år senare, långt ner på tidsaxeln, så har vi här på jorden en stor satellitantenn, och tar emot ljuspulserna. Vi antar också att dessa pulser överlagrats med information (precis som man gör i fiberoptik när man sänder information mellan datorer). Informationen säger, "Jag sänder en puls per sekund till dig." Efter en sekund sänds nästa puls etc.

Ljus färdas med 300 000 km/s. Så avståndet mellan de två ljuspulserna är från början 300 000 km. Nu rör de sig genom rymden i miljarder år, och de når jorden flera miljarder år senare. Men vänta ett ögonblick. Är universum statiskt? Nej. Enligt de kosmologiska teorierna så expanderar universum. Och detta innebär att universum expanderar ut i ett tomrum utanför universum? Nej. Det enda som existerar är universum. Det finns inget rum utanför universum. Universum expanderar genom att rummet tänjs ut. Så när laserpulserna färdas i miljarder år och universum tänjs ut, och rummet tänjs ut, vad händer med dessa pulser? Rummet mellan dem tänjs också ut. Så avståndet mellan pulserna ökar hela tiden. Miljarder år senare, när den första pulsen anländer, säger vi, "Wow — en puls!" Och pulsen bär med sig information som säger, "jag sänder dig en puls varje sekund." Du samlar alla dina vänner och väntar på att nästa puls skall anlända. Kommer den en sekund senare? Nej! Ett år senare? Kanske inte. Kanske kommer den miljarder år senare. Hur lång tid pulsen har färdats genom rummet, kommer att bestämma hur mycket rummet hunnit expandera under pulsens färd till jorden. Detta är grundläggande kosmologi.

 

15 miljarder år eller sex dagar?

Idag ser vi bakåt i tiden. Vi ser 15 miljarder år bakåt när vi tittar ut mot universum. Torah, som ser framåt från när universum var oerhört litet — miljarder gånger mindre än idag — säger sex dagar. I själva verket kan båda dessa siffror vara korrekta.

Det som är så spännande med de senaste årens kosmologi är att vi nu har kvantitativa data för universums expansion, som gör att vi kan räkna fram förhållandet mellan begynnelsens tidsperspektiv och dagens tidsperspektiv. Detta är inte längre science fiction. Vilken som helst av de senaste läroböckerna i kosmologi ger samma siffror. Förhållandet mellan tiden vid universums begynnelse och dagens tid är en biljon (en miljon miljoner). Det är en etta med 12 nollor efter. Så när varelser som lever vid universums begynnelse säger, "Jag sänder dig en puls varje sekund", skulle vi ta emot dessa pulser varje sekund? Nej. Vi skulle ta emot en puls var biljonte sekund på grund av universums expansion.

Torah säger inte varje sekund, eller hur? Den säger sex dagar. Hur skulle vi se dessa sex dagar? Om Torah säger att "vi sänder information under sex dagar", skulle vi ta emot den informationen under sex dagar. Nej, vi skulle ta emot den informationen under sex biljoner dagar. Eftersom Torahs perspektiv ser från begynnelsen och framåt.

Sex biljoner dagar är ett mycket intressant tal. Vad skulle detta bli i år? Dela med 365 och vi kommer fram till 16 miljarder år. Väsentligen samma siffra som vetenskapen anger. Ingen dålig gissning för att vara tusentals år gammal.

Överensstämmelsen mellan dessa tal är anmärkningsvärd. Jag talar inte som teolog. Jag gör ett vetenskapligt påstående. Jag drog inte fram dessa siffror ur en hög hatt. Det är därför jag gjorde ovanstående förklaring så detaljerad, så att läsaren kan följa den steg för steg.

Vi kan nu gå ytterligare ett steg längre. Låt oss betrakta tidens utveckling dag för dag, utifrån universums expansionsfaktor. Varje gång universums storlek fördubblas kommer vår tid att gå dubbelt så långsamt. När universum var litet skedde fördubblingarna oerhört snabbt. Men allt eftersom universum växer minskar takten av fördubblingar exponentiellt, dvs fördubblingarna går allt långsammare. Detta diskuteras i "The Principles of Physical Cosmology", en lärobok som används över hela världen.

(för den intresserade läsaren kan nämnas att den exponentiella förändringen av universums expansion är kopplad till ett speciellt tal, tio upphöjt till tolv. Detta är i själva verket den temperatur vid vilken kvarkar inte längre kan existera som fria partiklar och energin kondenserar till materia: 10,9·1012 Kelvin dividerat med universums nuvarande temperatur, 2.73 Kelvin [vid 1012 Kelvin och högre är kvarkarna masslösa, eftersom Higgsfältet då har ett förväntningsvärde lika med noll — det är Higgsfältet som ger vilomassan hos punktpartiklar, dvs partiklar som inte är uppbyggda av andra mer elementära partiklar]. Detta är det ursprungliga förhållandet som förändras exponentiellt allt eftersom universums expanderar.)

Vi får följande resultat:

a. Den första av de bibliska dagarna varade 24 timmar utifrån "begynnelsen av tid perspektivet". Men från vårt tidsperspektiv varade den 8 miljarder år.

b. Den andra dagen varade 24 timmar utifrån Bibelns perspektiv. Från vårt tidsperspektiv varade den hälften av föregående dag, dvs 4 miljarder år.

c. Den tredje dagen varade också hälften av föregående dag, dvs 2 miljarder år.

d. Den fjärde dagen — en miljard år.

e. Den femte dagen — en halv miljard år.

f. Den sjätte dagen — en kvarts miljard år.

När man adderar dessa sex dagar får man en ålder av universum på 15 och 3/4 miljarder år. Samma som vad den moderna kosmologin säger. Är detta en slump?

Men det finns mer. Bibeln säger oss också vad som hände under var och en av dessa sex dagar [de första havslevande djuren skapades dag 5 etc]. Vi kan nu gå till kosmologi, paleontologi, arkeologi och se huruvida dessa vetenskaper bekräftar ovanstående uppskattning av de första sex dagarnas längd. Låt mig komma med en antydan av hur en sådan jämförelse skulle falla ut. Vetenskapen bekräftar vår uppskattning av de första sex dagarnas längd tillräckligt mycket för att åstadkomma kalla kårar längs ryggraden.

[Schröder menar här att om man jämför Skapelseberättelsens dateringar, tolkade enligt ovan, med vetenskapens dateringar, så kommer dessa att överensstämma förvånansvärt väl. De första havslevande djuren skapades t ex i början av dag fem, dvs enligt ovanstående beräkningar för ca 750 miljoner år sedan ("början" är ingen exakt tidsangivelse och kan tolkas som för 750 till 600 miljoner år sedan). Enligt vetenskapliga dateringar uppstod de första havslevande djuren under sen prekambrium — denna epok slutade för ca 600 miljoner år sedan när kambrium börjar. Vetenskapen säger således att de första havslevande djuren uppkom för något mer än 600 miljoner år sedan, vilket stämmer bra överens med 750-600 miljoner år (enligt Schröders modell). Observera att det som i skapelseberättelsen kallas dag ett i själva verket är dag två. Detta beror på att den första dagen har nummer noll — "dag ett" är således den andra dagen etc.]


Korrektion av Schröders kalkyl för Universums ålder

Schröder har senare (2011) korrigerat kalkylen ovan en smula, eftersom han hade missat att ta hänsyn till att den kosmiska mikrovågsstrålningen också har påverkats av universums expansion. Enligt de korrigerade resultaten är längden på de sex första dagarna (sett från dagens tidsperspektiv):

Dag 1:    7,1 miljarder år
Dag 2:    3,6 miljarder år
Dag 3:    1,8 miljarder år
Dag 4:    0,89 miljarder år
Dag 5:    0,45 miljarder år
Dag 6:    0,23 miljarder år

Universums nuvarande ålder blir då 14,07 miljarder år, vilket ligger väldigt nära den i dag allmänt accepterade siffran 13,8 miljarder år. Vi ser också att början av dag fem (när havsdjuren skapades) innebär 680 miljoner år (0,45 miljarder plus 0,23 miljarder) eller något senare, vilket stämmer ännu bättre med vad fossilfynden anger.

Tillbaka till avsnittet "Hur gammalt är Universum?"

© Krister Renard