"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Ännu en teori

En ytterligare möjlighet att harmoniera Bibeln med de vetenskapliga dateringarna är teorin om den återupprättade skapelsen. Enligt detta scenario så fanns det en ursprunglig skapelse, ofta kallad den preadamitiska skapelsen, långt före den skapelse som beskrivs i Bibeln. Den preadamitiska skapelsen urartade så småningom i synd och ondska och blev till slut så ond att Gud utplånade den, genom att dränka hela jorden.[1] För omkring 6 000 år sedan återupprättade Gud världen, vilket skedde på sex dagar. De vetenskapliga dateringarna, som talar om höga åldrar, kan således vara helt korrekta, eftersom den ursprungliga skapelsen är mycket gammal. Fossila lämningar av hominider, dvs "apmänniskor", kan också förklaras genom antagandet om en tidigare skapelse. De är helt enkelt fossila rester av degenererade människor från den preadamitiska skapelsen. Människan har således inte utvecklats från någon apa, utan fullt färdiga människor har i en perverterad värld i stället degenererat till apliknande varelser.

Om scenariot med en återupprättad skapelse är korrekt, så handlar Bibelns skapelseberättelse inte om hur den fysiska verkligheten ursprungligen skapades, utan om hur Gud restaurerar en tidigare, fullständigt förödd skapelse.

Teorin om den återupprättade skapelsen kan uppenbarligen förena en bokstavlig tolkning av Bibelns släkttavlor med den moderna vetenskapens resultat. Finns det då något i Bibeln som talar för denna teori, bortsett från att den rent formellt fyller sitt syfte. Ja låt oss först titta på skapelseberättelsens inledning:

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och jorden var öde och tom och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet. (1 Mos 1:1)

Det hebreiska ord som översatts till "var" i denna vers är "hayathah". En annan möjlighet, som bl a många judiska uttolkare av Skriften ansluter sig till, är att översätta "hayathah" med "blev", dvs "jorden blev öde och tom...". Jorden blev således öde och tom när den ursprungliga skapelsen förintades, och sedan berättar Första Mosebokens första kapitel om hur Skaparen återställer världen igen.

I vers 28 säger Gud till människorna att de skall uppfylla hela jorden, "Var fruktsamma och föröka er, och uppfyll jorden...". Läser man den äldre engelska bibelöversättning som brukar kallas King James Version, vilken säkert är den mest berömda och språkligt sett kanske den vackraste av alla bibelöversättningar, så står det på motsvarande ställe, "Be fruitful and multiply, and replenish the earth...". "Replenish" kan betyda att "återuppfylla", men det kan lika gärna innebära att "uppfylla helt". Det finns också flera andra möjliga översättningar. Väljer man det första alternativet, kan texten tolkas som att Gud säger till människorna att de skall gå ut och fylla upp jorden en gång till. Om detta är riktigt, måste rimligtvis jorden redan har varit befolkad en gång (men detta förutsätter således att "återuppfylla" är den korrekta översättningen, vilket inte behöver vara fallet).

Ett tredje bibelställe, som av vissa uttolkare anses styrka existensen av en preadamitisk skapelse, är 2 Pet 3:5-8, där det talas om att världen dränktes i vatten:

De bortser från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som hade uppstått ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Den värld som då fanns dränktes därför i vatten och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns är i kraft av samma ord sparade åt elden;

Andra menar att dessa verser handlar om syndafloden på Noa tid. Det finns också en del ytterligare ställen i Bibeln, vilka om man är välvillig, kan tolkas som att de möjligtvis talar om en tidigare skapelse. Alla ovanstående tolkningar är emellertid omstridda av forskarna och som sammanfattning kan man nog säga att det bibliska stödet för en preadamitisk skapelse är ytterst svagt. King James' "replenish" (återuppfyll) är t ex i den nyare engelska översättningen, New International Version (NIV), utbytt mot "fill the earth", dvs "uppfyll jorden". I den svenska bibelöversättningen står ju också "uppfyll jorden". Detta visar att översättningen "återuppfyll" inte kan ha något speciellt starkt stöd i grundtexten.

Ett visst vetenskapligt stöd för att en tidigare skapelse kan ha utplånats finns, om än ett mycket svagt sådant. Man är idag övertygad om att allt liv, eller i varje fall allt högre liv, på jorden har utplånats vid något eller några tillfällen. Orsaken menar man har varit att jättelika meteoriter (kanske flera tiotals kilometer eller mer i diameter) slagit ned på Jorden. Man tror sig ha hittat spår efter flera sådana katastrofala händelser. Den mest omfattande av dessa, den permiska massutplåningen, inträffade för ca 250 miljoner år sedan medan en mindre katastrof skedde för ca 65 miljoner år sedan. Här har vi emellertid återigen problemet med dateringar. Antingen är dessa dateringar helt felaktiga, eller också stämmer i alla fall inte Bibelns 6 000 år. Och då har vi ju inte vunnit något alls genom att införa en preadamitisk skapelse.[2]

Sammanfattningsvis så innebär teorin om den återupprättade skapelsen ett scenario som i och för sig är teoretiskt möjligt, men som måste anses vara mycket spekulativt.

Tillbaka till Det kristna skapelsescenariot

Du kan läsa mer om skapelsescenariot i:
Vad skall man tro då?

---

[1] Detta handlar inte om syndafloden, vilken skedde långt senare. Då den preadamitiska skapelsen dränktes, utplånades mänskligheten och allt annat liv fullständigt. Vid syndafloden räddades ju, förutom alla djurarter, åtta människor (Noa och hans familj) för att föra människosläktet vidare.
[2] En möjlighet är förstås att allt liv utplånades för 250 miljoner år sedan och att Gud för 6 000 år sedan restaurerade skapelsen. Fast då uppstår andra problem. Alla förhistoriska människor borde då dateras till 250 miljoner år eller äldre, vilket inte heller stämmer med observationer.

© Krister Renard