"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)
"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)
"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)
"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)
"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)
"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)
"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)
"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)
En mycket vanlig uppfattning, både bland kristna och icke-kristna, är att Bibeln entydigt säger att universum är ca 6 000 år gammalt. Många motståndare till kristendomen anser detta utgöra ett direkt bevis för att Bibeln mest innehåller myter och sagor.
Det första man nu kan fråga sig är hur man kommit fram till siffran 6 000 år? Ja, grundläggande så innehåller Bibeln till synes ganska kompletta släkttavlor, från den första människan, dvs Adam, ända fram till Jesus. I 1 Mos 11:10-12 läser vi t ex:
Detta är berättelsen om Sems släkt. När Sem var 100 år gammal födde han Arpaksad, två år efter floden. Och sedan Sem hade fött Arpaksad, levde han 500 år och födde söner och döttrar.
När Arpaksad var 35 år gammal, födde han Sela. Och sedan Arpaksad hade fött Sela, levde han 403 år och födde söner och döttrar.[1]
Genom dessa släkttavlor, som således sträcker sig från Adam till Jesus, kan man räkna ut att Adam skapades ca 4 000 f Kr. Eftersom Jesus föddes något före år 0, bör universum idag således vara ungefär 6 000 år gammalt. I mitten av 1600-talet menade sig ärkebiskop James Ussher på detta sätt ha kommit fram till att "exakt" årtal för skapelsen var 4004 f Kr. Hundra år senare hävdade Lightfoot, en vetenskapsman i Cambridge, utgående från Usshers beräkningar, att Adam skapades den 23 oktober år 4004 f Kr klockan 9 på morgonen, mesopotamisk tid. Eftersom Adam skapades på den sjätte dagen, bör således universum ha skapats fem dagar tidigare, dvs den 18 oktober.
Dessa och andra liknande beräkningar har väckt stort löje från många olika håll. Att hävda att universum skulle vara endast 6 000 år verkar ungefär lika korkat som att påstå att jorden är platt, menar belackarna. Det finns dock en viktig skillnad. Vi kan genom direkta observationer bevisa att jorden inte är platt. När det gäller universums ålder är det inte lika enkelt. Här handlar det om att tolka spåren av det förflutna, något som innebär oerhört stora osäkerheter. Vi får inte glömma bort att när det gäller historiska vetenskaper, som utvecklingsteorierna utan tvekan är, så studerar man icke-upprepbara fenomen, där säkerheten i slutsatserna blir allt mindre ju längre tid som förflutit sedan fenomenen i fråga ägde rum. Vi mäter så att säga det nuvarande och spekulerar utifrån detta om det förflutna.
Vetenskapen är generellt sett oförmögen att komma med absoluta bevis och detta gäller speciellt då vi studerar det förflutna. Antag t ex att en person påstår sig ha skapat universum för 1 minut sedan. Du kanske invänder att detta är omöjligt. "Existensen av barndomsminnen, fotoalbum etc visar definitivt att universum måste ha existerat i betydligt mer än en minut. Pyramiderna och andra arkeologiska fynd, historiska dokument, samt olika naturvetenskapliga observationer, talar dessutom för att jorden garanterat måste vara åtminstone många tusen år gammal." "Tja", säger då den påstådde skaparen, "men jag gjorde allting gammalt, med ruiner av tidigare civilisationer etc och varje människa skapades med en komplett uppsättning minnen". Detta skapelsescenario, hur absurt det än verkar, kan inte vederläggas vare sig genom logik eller vetenskapliga observationer, eftersom det är både motsägelsefritt och i överensstämmelse med fakta och observationer. Att varje sund människa omedelbart avfärdar påståendet som nonsens, är således inte grundat på logisk eller vetenskaplig bevisning, utan helt enkelt på "sunt förnuft". Detta exempel visar tydligt på den vetenskapligt logiska metodens begränsningar. Hur osannolikt och otroligt det således än kan verka, åtminstone för vårt förnuft, att universum skulle vara 6 000 år gammalt, kan denna möjlighet således inte helt uteslutas på logiska grunder. Att det inte kan uteslutas logiskt är å andra sidan inget bevis för att universum verkligen är 6 000 år.
När man som kristen blir hånad och utskrattad för sina åsikter finns det i princip två fällor man lätt kan hamna i:
1. Av rädsla för att bli förlöjligad så kompromissar man med Bibelns budskap och förnekar stora delar av detta.
2. Eftersom Paulus säger att Evangeliet är en dårskap i världens ögon, så utgår man från att det bara är i sin ordning att man blir bespottad och förlöjligad för allt man säger. Dvs bara för att människor skrattar åt att världen skulle vara 6 000 år, så måste detta vara sant. Tecknet på att något är sant är således att det väcker löje och hån.
Problemet med den första varianten är att man förr eller senare tappar sin tro. Man tvingas nämligen att förneka mer och mer i Skriften för att bli accepterad av de som inte tror. Dessutom presenterar man en urvattnad kristendom, som ingen människa vare sig blir hjälpt av eller vill ha. När det gäller den andra fällan, så är det en sak att försvara sin tro, även om man blir hånad och kritiserad. En annan sak är emellertid att försvara sina egna fantasifulla hopkok. Risken finns då att man i stället för att bli en "dåre" för Gud, gör Gud till en "dåre" för en själv, dvs våra egna dumma påhitt får människor att skratta åt Bibelns författare och till och med åt Gud, när de egentligen borde skratta åt oss. Det ligger också en frestelse i detta, vilken åtskilliga kristna fallit för under historiens gång, och det är att man tror sig vara mer andlig, ju mer absurda saker man tror på. En sådan inställning är i själva verket en form av högmod och exklusivitet, och är fullständigt obiblisk.
Kyrkofadern Augustinus kände sig redan på sin tid föranlåten att ge följande kommentar om kristna som självsäkert, utan några djupare kunskaper, uttalar sig om "himmel och jord, stjärnornas storlek, avstånd, rörelser etc och om djurens och växternas natur och om andra ting":
För en kristen är det både olämpligt och skadligt att mena sig ha Bibelns auktoritet att tala i dessa frågor och dock tala så dåraktigt, att den icke troende endast med svårighet kan hålla sig för skratt, när han hör hur orimligt fel den kristne har. Och problemet är inte att denna person blir utskrattad för sina dumheter, utan att Bibelns författare misstänks för att ha undervisat så. Därmed bedöms de såsom okunniga och förkastas av människor utanför den kristna församlingen. Och dessa människor, vars frälsning vi så djupt och uppriktigt önskar, går förlorade.[2]
Ovanstående skrevs redan omkring år 400, men är lika aktuellt idag. Här gäller det sannerligen att ha tungan rätt i mun. Det Augustinus kritiserar, är ju inte att någon kompromisslöst står upp för det kristna budskapet. Självklart måste man hålla fast vid det man tror vara sant, och det till varje pris. Nej här handlar det om att man försvarar en obiblisk tradition och presenterar den som en omistlig del av det kristna budskapet, ja såsom en uppenbarelse från Gud. Historiskt sett har det förekommit många exempel på detta. Vi har tidigare sett hur katolska kyrkan tvingade Galilei att förneka att jorden kretsade kring solen, trots att jorden faktiskt kretsar kring solen! Det nämndes då att katolska kyrkans dåvarande geocentriska världsbild, enligt vilken jorden var universums centrum, inte alls kom från Bibeln, utan från de gamla grekerna. I efterhand försökte man sedan rättfärdiga sin ståndpunkt med lösryckta bibelcitat, t ex Psalm 93, där man i vers 1 kan läsa, "Därför står jordkretsen fast och vacklar inte". Jorden är således orörlig, menade man. Psalm 93 är emellertid en lovsång till Gud, där hans makt och majestät och oföränderlighet upphöjs. Att ur en poetisk kärlekssång till den Högste dra slutsatser om universums fysiska uppbyggnad är ett flagrant exempel på det som Augustinus lite längre fram i sin bok beskriver som "De drar sig inte ens för att citera den [Bibeln] felaktigt i enlighet med vad de anser kommer att tjäna deras syften, och de pratar en massa utan att begripa, vad de ordar om". Som kristen måste man alltså fråga sig vad som är bibliskt och vad som kommer från kyrkotraditionen, innan man låser fast sig vid en viss lära. Det är sannerligen inte bara materialister som kan ha förutfattade meningar.
För att återvända till problemet med universums ålder, så måste vi nu undersöka om Bibeln verkligen otvetydigt säger att universum är 6 000 år eller om det är vissa kristna traditioner och tolkningar som säger detta. Om det första alternativet är sant, ja då måste man som kristen hålla fast vid det, annars förnekar man ju att Bibeln är Guds uppenbarelse och borde i så fall inte kalla sig kristen.
Bland dagens bibeltroende kreationister finns ett stort spektrum av åsikter när det gäller dateringar. En del tror att universum är mycket gammalt, många miljarder år, medan andra menar att dess ålder ligger någonstans mellan 6 000 och 100 000 år. Innan vi går vidare kan vi åtminstone slå fast att man som evolutionist måste tro på ett mycket gammalt universum och en mycket gammal jord. Evolutionens lotteribetonade mekanismer kräver lång tid på sig för att åstadkomma något (om de nu verkligen kan åstadkomma något). Skulle man kunna bevisa att Jorden och universum är maximalt 100 000 år gamla, faller omedelbart alla utvecklingsteorier. Som skapelsetroende har man däremot frihet att antingen tro på ett ungt eller ett gammalt universum. Det finns ju inget som hindrar att en övernaturlig Skapare kan ha skapat allting på kort tid, för inte så länge sedan. Även långa tidsperspektiv är fullt förenliga med tron på en Skapare.
Låt oss nu försöka vara så förutsättningslösa som möjligt. Jag ber därför dig som är icke-troende att lägga ned alla förutfattade meningar om att inget övernaturligt kan existera och bara fråga dig vad som skulle kunna vara möjligt. Dig som är kristen, ber jag att lägga ned alla traditionella samfundstankar och fråga dig vad som är Skriftens klara ord. Vad säger Bibeln?
Vi har alldeles nyss sett att om man formellt räknar på släkttavlorna, så kommer man fram till att universums ålder är ca 6 000 år. Finns det då något som möjligen stöder ett sådant scenario? Ja för det första så finns inga historiska dokument som är äldre än ca 3 000 f Kr. Den skrivna historien börjar således för ca 5 000 år sedan, vilket i varje fall inte motsäger att universum skulle vara 6 000 år gammalt. För det andra så kan jordens befolkning idag på ca sex miljarder utan svårighet förenas med att mänskligheten existerat i 6 000 år. Det krävs inte någon orimlig exponentiell tillväxt för att antalet människor på jorden skall ha ökat från 2 personer till 6 miljarder på 6 000 år. Den som har grundläggande kunskaper i enkel gymnasiematematik kan lätt övertyga sig om att så är fallet. Man kan således inte av historiska eller befolkningsstatistiska skäl utesluta att den bokstavliga, bibliska tolkningen kan vara sann.
Det som starkast talar emot att universum, livet och människan skulle vara bara några tusen år är de olika vetenskapliga dateringarna, vilka sammantaget verkar tyda på att universum är ca 10 - 20 miljarder år gammalt, jorden ungefär 5 miljarder år och människan ca en halv till en miljon år. Att det gradualistiska perspektivet som sådant säger att alla förändringar sker långsamt och kontinuerligt kan vi helt bortse från, det är ju bara ett filosofiskt perspektiv. Dateringarnas samlade beviskraft är emellertid något som man inte utan vidare kan avfärda. [3] Visst finns det osäkerheter, ibland mycket stora sådana, men om de skulle vara så felaktiga att miljarder år i själva verket är 6 000 år, ja då måste det vara något allvarligt fel på t ex stora delar av den moderna fysiken. Och det är ju inte fråga om att en enstaka mätmetod ger höga åldrar, utan att flera olika metoder, som bygger på helt olika mekanismer olika typer av radioaktivt sönderfall, sedimentation i havet, salthaltsförändringar i havet, förändringar i jordens magnetfält etc till synes oberoende av varandra ger ganska samstämmiga åldersbestämningar. [4] Att alla dessa dateringar skulle vara i stort sett helt felaktiga, motsägs av fysikens förbluffande förmåga att med stor exakthet förutsäga och förklara de allra flesta observerbara fenomen, från det som sker i atomernas mikroskopiska värld till händelser i kosmos' ofantliga djup.
Det är visserligen sant att det bakom alla dateringar finns antaganden, t ex att det radioaktiva sönderfallet och sedimentationen i havet alltid skett med samma hastighet, eller att koncentrationen kol-14 i atmosfären hela tiden varit ungefär densamma. En världsvid översvämningskatastrof, som enligt Bibeln skedde på Noa tid, skulle mycket väl kunna avsätta tjocka sedimentlager på bara några få dagar. Detta är något som bl a har observerats lokalt i samband med jordbävningar på havets botten. Om ljushastigheten minskat sedan skapelsen, är det också teoretiskt möjligt att detta kan ha påverkat de radioaktiva ämnenas halveringstider, så att sönderfallet tidigare skett mycket snabbare. De radiometriska metoderna kommer då att ge alldeles för höga åldrar (i min artikel om dateringsmetoder diskuterar jag mer detaljerat radiometriska och andra dateringsmetoder och olika problem med dessa).
Det finns också en hel del observationer som talar för en ung jord och ett ungt universum (det handlar då inte om 6 000 år utan om 100 000-tals år i stället för miljarder år för närmare detaljer, se länken ovan). Som alltid så handlar det om tolkningar och allmänt så är dessa observationer omtvistade, ibland av vetenskapliga skäl men många gånger enbart för att de inte stämmer in med det allmänt accepterade evolutionsparadigmet. Att evolutionister tenderar att bortse från dateringar som ger låga åldrar är i och för sig helt naturligt, eftersom allt som talar emot det rådande paradigmet i vanlig ordning förnekas eller omtolkas, eller också läggas till handlingarna som för tillfället obegripligt. Å andra sidan bortser många kristna givetvis av liknande skäl från de dateringar som ger höga åldrar. Så här står helt enkelt åsikt mot åsikt. Den totala mängden vetenskapliga observationer talar emellertid, enligt min mening, emot ett universum som bara är 6 000 år, även om vi som sagt samtidigt inte får glömma bort vetenskapens begränsningar. Inga vetenskapliga påståenden utgör ju några absoluta sanningar.
Låt oss nu anta att de vetenskapliga dateringarna är något så när korrekta, dvs universum är ca 10-20 miljarder år gammalt och människor har gått omkring på jorden i ca en halv till en miljon år. Kan detta på något sätt harmonieras med Bibelns skapelseberättelse? Finns det någon möjlighet att sträcka ut det bibliska tidsperspektivet till miljoner och miljarder år?
Låt oss först helt kort titta på vad skapelsens sex "dagar" kan innebära. Bibeln säger ju att Gud skapade allting på sex "dagar", varav människan på den sjätte dagen, och sedan vilade på den sjunde dagen. Det hebreiska ordet för dag är "jom". Slår man upp detta ord i en ordbok, visar det sig att det kan betyda allt möjligt, bl a "millenium", dvs tusen år och "period". Man kan alltså, utan att göra avkall på sin bibeltrohet, läsa Första Mosebokens första kapitel som att skapelsen skedde under sex "perioder".[5] Dessa kan ju ha varit hur långa som helst. Skriften säger också på flera ställen, att "För Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag". Så någon motsättning behöver inte existera i detta avseende mellan vetenskapens och Bibelns skapelsescenarion. Något som ytterligare talar emot tolkningen av skapelsens dagar som 24-timmarsperioder är att solen skapades först på fjärde[6] dagen "till att utmärka särskilda tider, dagar och år" (vers 14). 24-timmarsdygnet är relaterat till jordens rotation i förhållande till solen, varför det i varje fall verkar osannolikt att de tre första skapelsedagarna var på 24 timmar.[7]
Man kan således tänka sig att Gud ingrep övernaturligt i skapelsen under sex olika skeenden. Mellan varje sådan skapelseakt förflöt kanske miljoner eller till och med miljarder år innan Gud fortsatte sitt verk. Som vi strax skall se så existerar Gud utanför tid och rum. Vi måste därför vara medvetna om att Guds syn på tid med all säkerhet är totalt annorlunda än vår egen begränsade syn på detta svåra begrepp. Kanske är inte bara tusen år som en dag för Herren, utan en miljard år är kanske som en sekund för den som lever utanför tiden!
Einsteins allmänna relativitetsteori säger att tiden kan gå olika fort för olika observatörer. Ju större gravitation desto långsammare går tiden. En klocka går alltså långsammare på Jupiter än på Jorden, eftersom tyngdkraften på Jupiter är oerhört mycket starkare än på vår planet. Denna effekt är endast direkt observerbar under extrema förhållanden, men är experimentellt verifierad med hjälp av ytterst noggranna atomur.[8] Detta faktum kan leda till många möjliga tolkningar. I sista stycket i denna artikel redovisas en sådan.
Under de fem första "dagarna" skapades, enligt vad Bibeln säger, universum, stjärnor, planeter (och därmed jorden), livet och alla arter utom människan. Om vi antar att dessa "dagar" i själva verket var perioder av olika längd, vilket som vi sett mycket väl kan vara förenligt med den hebreiska grundtexten, så försvinner de flesta motsättningar mellan Bibeln och de vetenskapliga dateringarna.
Det problem som återstår är människans ålder. Här är det betydligt svårare att förena långa tidsperioder med en bibeltrogen syn. Även om man tar hänsyn till osäkerheter i dateringsmetoderna, verkar det svårt att sammanjämka deras 500 000 till 1 miljon år med att de första människorna enligt Bibelns släkttavlor skapades för ungefär 6 000 år sedan. Här står vi inför ett svårlöst problem och det verkar som om man antingen tvingas ta avstånd från vissa delar av accepterad vetenskap eller också förneka att skapelseberättelsen skulle vara gudomligt inspirerad och därmed sann.[9]
Problemet med biskop Usshers och liknande beräkningar är att långt ifrån alla bibeltroende teologer är överens om att de patriarkaliska namnen i släkttavlorna alltid följer förhållandet far-son. Judarna hade vid den här tiden ett annat och vidare sätt att se på släktskap än vad vi har idag. Att så är fallet framgår t ex av Matt 1:1, där det står "Släkttavla för Jesus Kristus, son av David, som var son av Abraham". Trots att det står att Jesus var Davids son, så var det i själva verket ca 25 generationer mellan dem. Inte heller David var direkt son till Abraham.
Betänker man att de första elva kapitlen i Första Mosebok omspänner lika lång tid, eller till och med längre tid, som resten av Bibeln, verkar det rimligt att anta att denna del av Skriften är synnerligen komprimerad. Endast det allra viktigaste är medtaget. Kanske fanns det många anonyma generationer, under vilka inget av betydelse inträffade, och som man av detta skäl avstått från att ta med?! Ungefär som att skolans historieböcker utelämnar mindre viktiga svenska kungar, som t ex kung Alf. Vem har hört talas om honom?! Visste läsaren t ex att han var av Ynglingaätten och son till Alrek? Själv kan jag inte minnas att jag någonsin hört talas om kung Alf.
Att vissa mindre viktiga saker faktiskt har utelämnats i Bibeln, framgår t ex av 1 Mos 1:16-17. Där talas om hur Kain gick "bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden". Där låg han med sin hustru och hon födde Hanok. Tidigare har bara Adam, Eva, Kain och Abel nämnts. Tydligen hade Adam och Eva betydligt fler barn[10], men dessa nämns inte vid namn, antagligen på grund av att de historiskt sett var ointressanta.[11]
Edwin Orr skriver i sin bok Tro och Vetande i harmoni att det mycket väl kan vara så att de enda namn som tas med i Bibelns släktregister är "huvudmän för familjer och grundläggare av dynastier".[12]
Den så kallade Eva- eller lustgårdshypotesen nämndes i samband med att de biokemiska bevisen för evolutionen diskuterades. Enligt denna teori så tyder studier av den s k molekylära klockan i mitokondrie-DNA, som ärvs från mor till dotter, på att alla kvinnor härstammar från en gemensam urmoder som levde för 143 000 till 200 000 år sedan. Andra studier av den könsbestämmande y-kromosomen, som endast ärvs från far till son, tycks på samma sätt visa att alla män kommer från en urfader, vilken gick omkring här på jorden för ca 270 000 år sedan. Om man tar hänsyn till de molekylära klockornas ganska stora osäkerheter, verkar det inte helt orimligt att de första människorna skapades för kanske så där en 50 000 till 100 000 år sedan.
För att återvända till släkttavlorna, så kan vi konstatera att om deras 6 000 år skall kunna utsträckas till de allmänt accepterade radiometriska dateringarna av människans ålder till mellan en halv och en miljon år, så måste uppenbarligen väldigt många generationer ha hoppats över. Även om denna möjlighet inte direkt kan uteslutas, så verkar den inte speciellt sannolik. Men låt oss som en kompromiss, och med vetenskapligt stöd av lustgårdshypotesen, anta att människan skapades för ca 100 000 år sedan. För att Bibelns 6 000 år skall kunna expanderas till 100 000 år, visar en grov överslagsberäkning att släkttavlorna måste innehålla ungefär var 15:e generation. Mellan varje angivet led i släkttavlorna har således i genomsnitt 14 anonyma led förekommit.[13] Att "huvudmän för familjer och grundläggare av dynastier" föds endast en gång var 15:e generation verkar väl inte helt orimligt. Fast att det inte är orimligt betyder förstås inte att det måste vara sant.
Ett mycket starkt argument mot att släkttavlorna skulle vara fullständiga, är tiden de anger för syndafloden (klicka här för att läsa mer om Syndafloden). En direkt tillämpning av ärkebiskop Usshers metod ger nämligen att denna översvämningskatastrof inträffade 2 348 f Kr.[14] Det var ungefär vid denna tid som de stora pyramiderna byggdes i Egypten (under tredje till sjätte dynastierna, dvs 2686 - 2181 f Kr). Dateringarna av dessa torde vara ganska säkra, eftersom det bl a finns historiska dokument som stöder dem. Kol-14-metoden ger dessutom ungefär samma resultat (kol-14-dateringar kan betraktas som ganska säkra när det gäller åldrar upp till 10 000 år, vilket diskuteras i min artikel om dateringsmetoder). Om pyramiderna byggdes strax före floden, borde de visa tecken på att ha varit översvämmade, vilket de definitivt inte gör.[15] Dessutom talar allt för att den egyptiska kulturen fortsatte att existera utan avbrott långt efter att pyramidbyggena var avslutade. Vi vet t ex att man på grund av rädsla för gravplundrare övergav idén med pyramider och övergick till att begrava faraonerna i dolda gravkammare i den s k Konungarnas Dal, strax utanför nuvarande Luxor (alternativet att floden skulle ha skett mellan pyramidperioden och att man begravde faraoner i Konungarna Dal verkar alltför absurt). Pyramiderna kan inte heller ha byggts omedelbart efter floden, eftersom Bibeln säger att endast åtta personer överlevde denna. Det måste rimligtvis ha dröjt ganska länge innan en så avancerad kultur som den egyptiska kunnat uppstå ur åtta personer. Inte heller är det lätt att förklara hur dessa åtta på något hundratal år kunnat ge upphov till Egyptens miljoner invånare. Byggandet av pyramiderna måste rimligen ha engagerat tiotusentals eller till och med hundratusentals egyptier. Och pyramidbygge var ju inte det enda som skedde i Egypten vid den här tiden. Det måste finnas bönder som producerar mat etc, etc.
(Gerald Schröder, tidigare professor vid MIT och ledamot av US Atomic Energy Comission, och troende jude, har intresserat sig för frågan om universums ålder utifrån Bibelns perspektiv. I sin mycket intressanta artikel (som jag översatt till svenska) "Universums Ålder" undersöker han vad de gamla rabbinerna kommit fram till genom att detaljstudera den hebreiska grundtexten och jämför detta med vad den Allmänna Relativitetsteorin säger. Det visar sig att dessa rabbiner, redan på 1100 till 1500-talet, drog förvånansvärt avancerade slutsatser om universum och dess ålder. Slutsatser som ligger förvånansvärt nära den moderna vetenskapens slutsatser. Klicka här för att läsa Schröders originalartikel på engelska.)
Tillbaka till Det kristna skapelsescenariot
Du kan läsa mer om skapelsescenariot i:
Ännu en teori
[1] Det kan ju utifrån dagens
perspektiv verka underligt att människor kunde bli så gamla på
den här tiden. Teoretiskt borde vi emellertid även idag bli mycket
äldre än vad vi blir, med tanke på att kroppens celler hela
tiden förnyas. En åldring borde således kunna ha lika smidig
hud som ett barn. Ingen vet egentligen med säkerhet varför vi
åldras. Enligt Bibeln kom sjukdom och död in i världen vid
syndafallet. Det troligaste är att någonting hände med
cellmaskineriet vid detta tillfälle. Kanske beror åldrandet helt
enkelt på att små kopieringsfel hela tiden smyger sig in vid
celldelningarna, vilket leder till en allt sämre funktion hos cellerna med
stigande ålder. Ju längre tid en individ levat, desto fler fel har
ju då hunnit ackumuleras. Men oberoende av genom vilken mekanism
åldrandet sker, kan det inte uteslutas att andra mekanismer än idag
förekom för mycket länge sedan. Gradualismens credo, att det
nuvarande är nyckeln till det förflutna, är ju inget
vetenskapligt faktum, utan en filosofisk utgångspunkt.
[2] Ur De Genesi ad Litteram, bok 1, kap
19:39.
[3] Dessvärre krävs ganska ingående
kunskaper i fysik för att förstå de olika dateringsmetoderna.
[4] Ovanstående resonemang innebär en
förenkling. De olika dateringsmetoderna är delvis
beroende av varandra. Ändringar av jordens magnetfält dateras
t ex oftast med kalium-argonmetoden. Dateringar med hjälp av omkastningar
av jordmagnetismen bygger således indirekt på radiometriska
mätningar. Men även om nu dateringsmetoderna innehåller olika
typer av osäkerheter är det inte självklart att dessa är av
storleksordningen flera miljarder år.
[5] En invändning som ofta görs mot
denna tolkning är att det står "Och det blev afton och det
blev morgon den andra dagen". Men om det nu handlar om perioder,
så borde man kunna tolka "afton" och "morgon" som slutet respektive
början av en period. Att verkligen tolka Bibeln på rätt
sätt kräver att man inte bara är expert på
grundspråket, utan att man också vet hur judarna vid den här
tiden tänkte och uttryckte sig. Det finns många exempel i Bibeln
på påståenden som för oss verkar felaktiga eller
motsägelsefulla, därför att vi tolkar dem utifrån
vår kulturs sätt att tänka. Läser man dem på
rätt sätt, försvinner emellertid alla oklarheter. Vad de ord,
som i skapelseberättelsen översatts med "morgon" respektive "afton",
egentligen betyder i just detta sammanhang, torde vara omöjligt att
avgöra med absolut säkerhet.
[6] I första Mosebok kapitel 1 numreras
dagarna lite annorlunda. Den första dagen är dag noll, varför
den dag då sol och måne skapades där kallas "den tredje
dagen". Men det är i själva verket samma sak som den fjärden
dagen (dag 0, 1, 2 och 3 = 4 dagar).
[7] En vanlig invändning mot att
skapelseberättelsens dagar är långa perioder är att solen
skapades "dagen" efter det att växterna skapades. Växterna
behöver ju solljus och borde inte kunna leva i tusentals år utan
detta. Å andra sidan finns inget som säger att de sex
skapelseperioderna måste vara lika långa. Kanske var tredje
"dagen" mycket kort.
[8]
Enligt Einsteins Allmänna Relativitetsteori går tiden långsammare ju större gravitationen är och vice versa. GPS-systemet bygger på exakt tidsmätning. Varje satellit i detta navigationssystem innehåller tre atomur. På grund av att gravitationen på 20 000 km höjd (där satelliterna befinner sig), bara är 1/4 av vad den är på jordytan, så fortar sig atomuren på satelliterna med 42 μs/dygn (mikrosekunder/dygn). Detta kompenseras för genom att atomuren, vid tillverkningen, ställs så att de saktar sig lika mycket. När de kommer upp i sin bana kommer de då att gå rätt (för en mer ingående diskussion se min artikel om Allmän Relativitetsteori i avdelningen Modern Fysik.
[9] Den som inte är personligt kristen
kanske har svårt att förstå varför det är så
viktigt att tolka Bibeln precis som det står. Problemet är att
så snart man av olika skäl; rädsla att bli utskrattad,
tillbedjan av det egna förnuftet etc, börjar förneka delar av
Bibeln, slutar det oftast med att man till slut förnekar allt, till och
med Gud själv.
[10] Om Adam och Eva levde i ca 900 år och
födde barn under en stor del av den tiden, och dessa i sin tur födde
barn, så kan man lätt visa att det kan ha existerat 10 000
människor då Kain gick bort till landet Nod. Det är ju inte
svårt att förstå varför inte var och en av dessa
fått en egen fullständig biografi i Bibeln.
[11] Kain fick alltså barn med sin egen
syster eller halvsyster eller i varje fall nära släkting. Inavel
innebär ju normalt stor risk för missbildningar. Vi kan dock
förutsätta att Gud skapat de första människorna med en
mycket rik uppsättning gener. I detta fall medför inavel inte
större risk för missbildningar än vad som föreligger under
normala förhållanden. Endast då en begränsad och isolerad
population bestående av få individer, genom att uteslutande para
sig inbördes, så småningom utarmat genpoolen, blir inavel
något farligt som på sikt är förödande. Europas
olika kungahus har ju drabbats av detta problem vid flera tillfällen under
gångna sekler.
[12] Evangelipress, Örebro, 1968, sid
46.
[13] I vissa fall rör det sig uppenbart
om direkta fader-son-förhållanden, t ex Jakob och hans söner.
När jag talar om var 15:e generation så avser jag ett medeltal.
[14] Om man utgår från den s k
Massoretiska grundtexten, på vilken bl a den svenska
bibelöversättningen huvudsakligen bygger. Utgår man i
stället från släkttavlorna i Septuaginta, den grekiska
översättningen av Gamla Testamentet från 250 f Kr, skedde
syndafloden 3261 f Kr. Detta visar definitivt att släkttavlorna inte
är helt entydiga.
[15] Däremot visar sfinxen, till skillnad
från pyramiderna, tecken på mycket kraftig erosion på grund
av strömmande vatten. Att sfinxen är äldre än pyramiderna
torde de flesta forskare vara överens om. Det finns till och med de som
menar att sfinxen härstammar från en gammal kultur som blomstrade ca
10 500 före Kristus, dvs 8 000 år före det att de stora
pyramiderna byggdes. Om detta är en korrekt tolkning, bör syndafloden
ha inträffat någon gång mellan 2 500 och 10 500 f Kr. Och
då rimligtvis närmare det äldre årtalet. Detta
förklarar varför den kultur som byggde sfinxen dog ut, och ger
också tillräckligt med tid för de 8 personer som överlevde
floden att hinna återbefolka stora delar av jorden innan pyramiderna
byggdes.
Det finns ett ytterligare indicium på att sfinxen är äldre än de tre stora pyramiderna i Giza. Till var och en av dessa (Cheops, Chefren och Mykerinos) hör ett tempel (detta gäller generellt för alla pyramider i Egypten), där Faraos kropp förbereddes innan den bars till pyramiden för gravsättning. Mellan dessa tempel och respektive pyramid finns en upphöjd vägbank, längs vilken begravningsprocessionen med Faraos kropp gick. Denna vägbank är alltid spikrak (mellan tempel och pyramid). Enda undantaget är vägbanken mellan Cheops tempel och Cheops pyramid, vilken gör en markant omväg runt Sfinxen (eftersom denna så att säga står i vägen). Men kunde man inte vridit Cheopspyramiden en aning då? Då hade man ju sluppit denna omväg. Svaret är att detta inte vore möjligt, eftersom de egyptiska pyramidernas sidor är orienterade relativt de fyra väderstrecken med en avvikelse på maximalt 3 bågminuter (ca 1/20° en anmärkningsvärd precision som inte överträffades förrän på 1400-talet e Kr, dvs nästan 4000 år senare). Pyramidernas exakta orientering relativt de fyra väderstrecken berodde på att vissa öppningar i pyramidens ena sida måste vara riktade mot polstjärnan (av religiösa skäl). Sfinxen måste således redan ha funnits när Cheopspyramiden byggdes. Och eftersom Cheopspyramiden är den äldsta av de tre pyramiderna vid Giza, blir slutsatsen att Sfinxen är äldre än dessa pyramider (hur mycket äldre går givetvis inte att avgöra utifrån detta argument).
För övrigt så ruinerade Keops nästan Egypten genom bygget av sin pyramid (enligt den grekiske historikern Herodotos, som levde på 400-talet f Kr), varför det verkar osannolikt att Keops skulle haft resurser att också bygga Sfinxen. Det finns många sfinxar och andra kombinationer av människa/lejon i Egypten, varav en del är tuesntals år äldre än Sfinxen vid Giza (man har t ex funnit lejonhuvade människoskulpturer vilka daterats till ca 8 000 f Kr). Sfinxens huvud är oproportioneligt litet i förhållande till kroppen. Det tror jag man kan säga är ett objektivt faktum. Det finns forskare som menar att Sfinxen från början hade ett proportioneligt lejonhuvud (eller möjligen ett Anubishuvud) och att detta långt senare skulpterades till ett mänskligt huvud. Detta blev då betydligt mindre eftersom man var tvungen att hugga bort material. En möjlighet, om Sfinxen är tuentals år äldre än pyramiderna (vid Giza), är att Sfinxen delvis var begravd av sand så att kanske bara huvudet stack upp, och att vid Floden så eroderades material bort varvid lejonhuvdet vanställdes. Långst senare, när pyramiderna vid Giza skulle byggas, så valde man att göra detta nära Sfinxen, eftersom denna plats hade en mytisk innebörd. Man grävde då fram Sfinxen helt ur sanden och skulpturerade om huvudet. Man har gjort datoranalyser av Sfinxens ansikte och menar att detta uppvisar likheter med Farao Keops (man har jämfört med existerande målningar av Keops). Eventuellt gjordes omskulptureringen av Sfinxen av Keops son Djedefre, för att ära pappan.