"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Måste man gå emot sitt förnuft och uppenbara fakta för att kunna tro på Bibelns skapelseberättelse?

Enligt min mening är svaret på detta nej! När det gäller universums uppkomst finns överhuvudtaget ingen motsättning mellan Bibeln och de mycket osäkra vetenskapliga hypoteser som försöker förklara detta fenomen. Vi har ju till och med sett att bigbangteorin har ett kristet ursprung och således stämmer väl överens med det bibliska scenariot, vilket också talar om en plötslig skapelse ur intet. När bigbangteorin presenterades, så var för övrigt många forskare, bl a Albert Einstein, emot denna teori av just detta skäl. De tyckte förmodligen att det kändes som ett steg tillbaka i den vetenskapliga utvecklingen, när Bibelns skapelseberättelse plötsligt blev mer sannolik i stället för tvärtom.

När det gäller livets uppkomst finns överhuvudtaget inga seriösa teorier, utan här handlar det enbart om lösa spekulationer, vilka alla utgår från att livet måste ha uppstått av sig självt, eftersom det inte kan ha gått till på något annat sätt. Vi har ju till och med sett att framstående forskare tvingats anta att livet kommit till jorden utifrån rymden, eftersom de insett hur osannolik den spontana övergången mellan icke-liv och liv är. Ett sådant antagande utgör ju egentligen också ett slags skapelsescenario, eftersom att man då hänvisar till okända mekanismer för att förklara livets existens.

Det är först när vi kommer in på arternas utveckling som vi verkar stå inför en direkt konfrontation mellan vetenskap och tro. Under förutsättning att evolutionsteorin är absolut sann, dvs att arterna verkligen kommit till på det sätt som denna teori förutsäger, ja då kan omöjligen Bibelns skapelseberättelse vara riktig.

Som redan påpekats flera gånger tidigare, så utgör evolutionsteorin, precis som alla andra vetenskapliga teorier, en tolkning av fakta. Den är således inte själv ett faktum, utan innebär en möjlig tolkning av fakta[1]. Precis som när det gäller gravitation kan man förklara arternas utveckling på flera olika sätt utifrån observerade fakta. Och då talar jag inte om absurda, löjliga förklaringar. Jag hävdar att det går att hitta en alternativ förklaring, som är helt kompatibel med skapelseberättelsen, samtidigt som den tar hänsyn till alla fakta minst lika bra som darwinismen.[2]

Skapelseberättelsen hävdar att Gud skapade de olika djuren och växterna, var och en "efter sin art". Självklart fanns ingen docentur i klassificerande biologi vid den här tiden, varför det hebreiska ordet "minh" som översatts "art" med all säkerhet inte alls har något gemensamt med dagens moderna artbegrepp.

I 3 Mos 11:13 - 9 talas om diverse olika orena "fåglar" som inte får ätas. I uppräkningen ingår "örnen, lammgamen,..., härfågeln och fladdermusen". Dessa verser har ofta använts av motståndare till kristen tro för att "bevisa" hur felaktig Bibeln är. "Fladdermusen är ju ingen fågel, utan ett däggdjur", konstaterar man förnöjt. "Och eftersom Bibeln har fel här, har den säkert fel överallt." Det ord i grundtexten som översatts med "fågel" är det hebreiska ordet "oph" Slår man upp detta ord, finner man emellertid att grundbetydelsen är "vinge". En korrektare översättning än "bland fåglarna skall ni räkna dessa som orena..." hade därför varit "bland de bevingade varelserna skall ni räkna dessa som orena..." Och då försvinner ju motsägelsen. Fladdermusen är uppenbarligen en bevingad varelse.

Det är tydligt att de bibliska klassificeringarna av djur och växter inte nödvändigtvis alltid sammanfaller med dagens vetenskapliga klassificeringar. Detta måste man givetvis ta hänsyn till när man försöker tolka Bibelns texter.

Antag nu att de djur och växter som Gud skapade utgjorde några slags grundarter, t ex "urhund", "urfågel", "urhäst" etc. Efter syndafallet, när enligt Bibeln döden kom in i världen, började en mikroevolution (att sådan existerar har vi tidigare konstaterat) att äga rum. Från urhunden utvecklades vargar, rävar, hyenor, sjakaler etc. Ur urhästen (eventuellt Eohippus) kom moderna hästar, zebror, åsnor, m fl. Etc, Etc. Ovanstående kan illustreras på följande sätt.

Till vänster ser vi det klassiska utvecklingsträdet, där alla arter anses ha uppkommit ur en urcell. Till höger en tänkbar biblisk modell. Båda dessa tolkar samma fakta, med samma nu levande arter och samma utdöda arter. Den högra modellen stämmer dock betydligt bättre överens med fakta. De fossila gapen mellan de stora utvecklingsstegen (t ex kräldjur till fågel), som är ett allvarligt argument mot den klassiska darwinismen, får här sin naturliga förklaring. De saknas av den enkla anledningen att de aldrig har existerat.

Enligt denna modell[3] så har ingen utveckling skett från enkla till mer komplexa organismer. Fyrkammarhjärtat har inte utvecklats ur tvåkammarhjärtat, fjädrar har inte utvecklats ur reptilfjäll etc. Däremot har det skett en artbildning och förändring genom mikroevolution, men denna förändring har hela tiden legat på ungefär samma komplexitetsnivå. Möjligen har det i vissa fall skett en tillbakagång, dvs arter har vid olika tillfällen degenererat från mer komplexa till enklare på grund av t ex inavel och genetisk drift. Detta är givetvis fullt tänkbart, eftersom degeneration inte kräver någon osannolik, kumulativ evolution. Och det stämmer dessutom överens med vår praktiska erfarenhet, som säger oss att system och strukturer hela tiden bryts ner och degenererar då de lämnas åt sig själva. Motsatsen inträffar i stort sett aldrig. Kanske är de s k "apmänniskorna", om de nu verkligen är släkt med oss, helt enkelt degenererade människor.

Tillbaka till Det kristna skapelsescenariot

Du kan läsa mer om skapelsescenariot i:
Hur gammalt är universum?

---

[1] I tidigare avsnitt har vi dessutom sett att många observationer direkt talar emot denna tolkning.
[2] Påståendet att det omöjligen kan existera en övernaturlig Skapare är ju inget faktum, utan en åsikt.
[3] Detta scenario har bl a föreslagits av den tyske molekylärbiologen professor Sigfried Scherer i München. Denne arbetar för närvarande med att utifrån genetiska studier försöka avgöra vilka dessa "urarter" varit.

© Krister Renard