"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Evolution och etik

Eftersom de flesta människor i Sverige ansluter sig till evolutionsteorin, är det viktigt att beröra de konsekvenser som denna teori får när det gäller etik och moral. Låt oss först slå fast att evolutionen är fullständigt neutral i etiska frågor. Torbjörn Fagerström, professor i teoretisk ekologi i Lund skriver t ex i Forskning och Framsteg nr 1 1988 följande:

Evolutionen saknar mål och är fullständigt neutral i förhållande till människans värderingar. Varje försök att söka stöd i den moderna utvecklingsläran i etiska — eller oetiska — frågor är ett missbruk av denna vetenskap.

Överhuvudtaget kan inte etik, som ju handlar om hur saker och ting bör vara, härledas ur några som helst naturlagar, eftersom dessa endast beskriver det som är. Om människan till 100 procent är en produkt av en blind evolution, styrd av slump och nödvändighet, finns därför inget absolut människovärde. En åsikt som för övrigt majoriteten av svenska folket numera verkar bekänna sig till, åtminstone med sina läppar, om man får tro en undersökning som 1988 gjordes på teologiska institutionen[1] i Uppsala, där 512 slumpmässigt utvalda personer tillfrågades om sin syn på människovärdet. Två tredjedelar av dessa menade att människor och djur har samma värde, medan endast en tredjedel ansåg att människan har ett speciellt värde. Andra undersökningar som gjorts senare pekar i samma riktning.

Kjell Ulander skriver följande om vår tids syn på människovärdet i Genesis nr 4 1991 (sid 29):

Enligt den nyttomoral som helt nyligen förespeglats i svensk dagspress är inte människan mer värd än vad hennes medvetandegrad avslöjar. Det har till och med gått så långt att man ifrågasätter om det inte är ett slags rasism eller speciesism[2] att lägga etisk vikt vid arttillhörighet. Varför skulle människan tilldelas ett unikt värde, när hon har ett gemensamt stamträd med övriga arter? Förståndshandikappade tillhör de stora förlorarna om en sådan människosyn skulle få fotfäste i samhället.

Den kristna synen att människans värde är okränkbart redan från befruktningsögonblicket har starkt kritiserats av abortförespråkare. P C Jersild frågar sig t ex i DN (910609), Slår människovärdet ner som blixten vid befruktningsögonblicket? Svaret på denna fråga, dvs "när blir människan människa?", är avgörande inte bara för vår syn på fostret och dess rättigheter utan även på frågan om människovärde överhuvudtaget. Om det är så att ett foster blir människa först vid ett visst stadium av sin utveckling, får detta konsekvenser också för svårt sjuka och handikappade. Tanken att en människas värde är relaterat till hur utvecklad hon är fysiskt eller psykiskt, kan t ex leda till att en förståndshandikappad, som befinner sig under en viss av samhället fastställd intellektuell nivå eller medvetandegrad, eller en svårt handikappad eller sjuk person, riskerar att inte längre klassificeras som människa. (Klicka här för att läsa mer om människovärdet.)

För att nu knyta an till etikens problem så kan man konstatera, att om det inte finns något absolut människovärde, så finns inte heller någon absolut jämlikhet. Långtidssjuka, förståndshandikappade, människor med genetiska defekter och oönskade barn lever mycket farligt i ett sådant samhälle — om de överhuvudtaget lever alls. Darwins tankar i Människans härledning och könsurvalet kommer i ett sådant samhälle att vara ständigt aktuella:

Bland vildar utgallras snart de, som äro sjuka till kropp och själ, och de öfverlevande visa vanligen ett kraftfullt helsotillstånd. Vi civiliserade menniskor göra å andra sidan vårt yttersta för att hindra utgallringen, vi bygga asyler för de orkeslösa, de lytta och de sjuka, vi stifta fattiglagar, och våra läkare anstränga sin yttersta skicklighet att till sista ögonblicket rädda hvars och ens lif. ...Alltså fortplanta de civiliserade samhällenas sjukliga medlemmar sitt slägte. Ingen, som har gifvit akt på de tama djurens afvel, skall betvifla, att detta måste vara högeligen skadligt för menniskan. ...menniskan sjelf undantaget, är knappast någon så okunnig, att han låter sina sämsta djur frambringa afföda.[3]

Vi kan idag se hur människovärdet alltmer urholkas i den s k "civiliserade" delen av världen. Abort, något absolut otänkbart för 60 år sedan, har i vår tid blivit ett preventivmedel.[4] Dödshjälp är något annat som alltmer börjar göra sitt intåg. I Nazityskland tillämpade man obligatorisk dödshjälp när det gällde mentalsjuka och kroniskt sjuka. Den som varit sjuk i mer än fem år granskades av två läkare, vilka sedan utifrån denna bedömning avgjorde om vederbörande skulle avlivas eller ej. Detta gällde inte bara s k "undermänniskor" (Untermenschen) utan även tyska medborgare, dvs arier.[5] Efter andra världskriget dömdes en SS-officer till döden för att han försökt tvinga holländska läkare att införa samma dödshjälpsprogram som i Tyskland. Idag, 50 år senare, är Holland ett av de länder i världen som har det mest "utvecklade" dödshjälpssystemet. Man har till och med gett aktiv dödshjälp till en kvinna som led av svår depression, och som inte alls var fysiskt sjuk. Personligen trodde jag att läkarnas uppgift, även när det gäller svåra depressioner, var att försöka bota patienten, inte ta livet av denne.

Ovanstående har medfört att många patienter i östra Holland, som är äldre eller lider av kroniska sjukdomar, hellre lägger in sig på tyska sjukhus än på holländska, vilket de kan göra då båda länderna är medlemmar i EU. Det måste vara något allvarligt fel när man inte längre vet om läkaren kommer att göra allt för att bota en eller om han i stället helt enkelt kommer att avliva en. I ett debattprogram i TV i september 1996 menade en läkare att den allmänna opinionen bland läkarkåren i Sverige var att man skulle vägra ge aktiv dödshjälp. En filosofiprofessor, som deltog i debatten, konstaterade då helt lugnt att det bara var en tidsfråga innan Sveriges läkare hade vant sig vid tanken. Och det är inte utan att man tror honom. Tyvärr! Det var ju bara en tidsfråga innan mängder av tyska läkare aktivt deltog i medicinska experiment på koncentrationslägerfångar, inkluderande barn.

Nobelpristagaren Francis Crick, en av de två biokemister som upptäckte DNA-spiralen, gjorde vid ett tillfälle följande uttalande i Pacific News Service [6] i USA:

...inget nyfött barn borde förklaras vara människa innan det fått sina arvsanlag undersökta. Skulle barnet inte bestå provet, har det förverkat rätten att leva.

Hans nobelpriskollega James Watson framförde några år tidigare liknande tankar i tidskriften Prism [7]:

Om ett barn inte levandeförklarades förrän tre dagar efter förlossningen, kunde alla föräldrar beredas tillfälle att ta ställning, medan bara ett fåtal har möjligheten under det nuvarande systemet. Läkaren kunde sedan låta barnet dö om föräldrarna så ville och därmed spara en massa elände och lidande.

Båda dessa framstående forskare vill således gå ännu längre än vad vi normalt menar med abort. Även födda barn skulle under de första dagarna kunna "elimineras" om de hade något handikapp, fel kön eller var fula i största allmänhet. Abort, dödshjälp, inkluderande avlivning av människor med vissa typer av kroniska sjukdomar, sterilisering av personer med genetiska sjukdomar som t ex diabetes, är alla helt i enlighet med evolutionsperspektivet.[8] Orsaken till att människovärdet i västvärlden idag befinner sig på reträtt är helt enkelt att evolutionen som religion, där en mänsklig individ är betydelselös i det stora hela, har fått breda ut sig på kristendomens bekostnad. Hitler hade i princip rätt när han såg kristendomen som en "protest mot naturen". Det kan knappast råda någon tvekan om att biblisk kristendom och darwinism befinner sig på absolut, total kollisionskurs.

Men om nu detta är riktigt, varför ser då inte världen ut värre än vad den gör? Jag menar att detta är en konsekvens av människans samvete. Innerst inne, i sina "hjärtan" så vet alla människor att död och lidande är något onaturligt. Per Ahlmark skrev t ex, då han brevväxlade om döden med cancerforskaren Georg Klein, att "döden är en förolämpning". Därför kämpar många människor, trots att de samtidigt tror att evolutionen är den absoluta sanningen, mot lidandet i världen. De hjälper handikappade till en dräglig tillvara, de skänker pengar till medicinsk och annan hjälp i tredje världen etc.

Det är egentligen oerhört motsägelsefullt när personer, som menar att evolutionsperspektivet ger oss hela sanningen om livet och människan, samtidigt är beredda att offra pengar, ja kanske till och med sina liv, för att en svårt sjuk medmänniska skall överleva. Ännu mer motsägelsefullt är det givetvis när man är beredd att offra människoliv (och kanske till och med sig själv) för att rädda en utrotningshotad art av valar. Under hela utvecklingens gång har ju arter försvunnit och nya uppstått. Varför skulle det då vara så förskräckligt om blåvalen och den vita hajen skulle dö ut? "Ja men människans intelligens sätter ju evolutionen ur spel", menar då vissa. Hur kan den göra det? Evolutionisterna hävdar ju att människan till 100 procent är en produkt av evolutionen. Då måste väl även hennes intelligens vara en del av denna. Valfångst är således bara en del av evolutionen. Med Richard Dawkins terminologi så har generna bara lyckats skaffa sig ännu effektivare "överlevnadsmaskiner", vilka har tillgång till sprängmedel och harpunkanoner.

Dussintals motsägelsefulla teorier och åsikter susar runt i moderna människors huvuden, t ex    1. Evolutionen ger oss hela sanningen om alla levande varelser.    2. Människan har ett unikt värde.    3. Vi måste göra allt för att hindra att valar och andra arter utrotas. Om 1 är sann kan emellertid inte 2 och 3 samtidigt vara sanna. En sida av evolutionen är nämligen att dåligt anpassade arter försvinner i konkurrensen om livsrummet. Ingen art har i detta perspektiv något speciellt värde. Evolutionens enda mål är "bevarandet av DNA-molekylen" enligt Richard Dawkins, en av darwinismens mest kända förespråkare. Är hela sanningen att finna i evolutionsperspektivet kan det inte heller vara sant att människan är mer värd än någon annan art. Människan reduceras till ett djur bland andra djur.

Tillbaka till Det kristna skapelsescenariot

Du kan läsa mer om skapelsescenariot i:
Några olika ursprungsscenarion

---

[1] Jeffner/Pettersson/Bråkenhielm.
[2] Speciesism innebär "rasism" mellan olika arter. Att påstå att människor är mer värda än spindlar eller kor är exempel på speciesism.
[3] Bonniers förlag, 1872, Förra bandet, sid 126-127.
[4] I USA används s k födelseabort vid mycket sena aborter. Den går till så att "läkaren" förlöser hela fostret utom huvudet. Därefter klipper man upp ett hål i nacken på barnet, varefter hjärnan sugs ut. Denna teknik används av juridiska skäl. Skulle hela barnet födas fram levande, så vore det mord att sedan avliva det. Mellan 600 och 2 000 barn dör varje år genom den här fruktansvärda abortmetoden. Att sedan kalla detta för "utskrapande av livmoderinnehåll", innebär ett skickligt kamouflerande av vad det i själva verket handlar om, och är samma typ av förförelse som när nazisterna kallade överlagt mord på sex miljoner människor för "den slutliga lösningen" (Endlösung). Läs om födelseabort här (ej för känsliga personer)! Du kan också söka på "partial birth abortion" på nätet.
[5] Detta behandlas i en skakande artikel med titeln "Medical Science under Dictatorship" av Leo Alexander i New England Journal of Medicine 241:39-47, 14/7 1949. Alexander var bl a expertvittne vid Nürnbergrättegången.
[6] i januari 1978.
[7] i maj 1973.
[8] I Sverige tvångssteriliserades ca 65 000 personer mellan 1935 och 1975, något som på senare tid debatterats flitigt i svenska massmedia.

© Krister Renard