"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Darwinismen — en teori i tiden

Evolutionsteorin kom att i 1800-talets England fungera som en deodorant, så att man inte kände stanken från rasismen och vulgärkapitalismen (utsugningen av kolonierna, 12-åringar som arbetade 14 timmar per dygn i gruvorna etc). Den sade helt enkelt det som de rika önskade höra, för att med gott samvete kunna fortsätta utnyttja de mindre lyckligt lottade.

 

Inför sekelskiftet år 1900 frågade en Londontidning sina läsare vilka böcker under 1800-talet som de ansåg mer än andra hade fått folk att ändra sina åsikter och även påverkat historiens gång. Svaren varierade givetvis, men alla var eniga om en sak. På alla listor fanns nämligen Charles Darwins Om arternas uppkomst med. Det torde knappast råda någon tvekan om att Darwins teori påverkat moderna människors tänkande i högsta grad. Många människor har lämnat sin kristna tro, eftersom de ansett att darwinismen en gång för alla vederlagt tanken på en övernaturlig Skapare. Andra, icke troende, har av samma skäl upplevt det som intellektuellt omöjligt att överhuvudtaget överväga kristendomen som ett tänkbart alternativ. Detta har bekräftats av flera undersökningar som gjorts i olika länder. Och det stämmer också överens med min egen erfarenhet, efter att under ca 15 år ha rest land och rike runt och talat om "skapelse-evolution" och "tro-vetande". Många, många gånger har jag mött människor som baserat sin ateism på evolutionsteorins påstående att allt uppkommit genom naturliga processer.

Trots total avsaknad av några som helst bindande bevis, accepterades Darwins teori som en av vetenskapens säkraste teorier på bara tjugo år. "Sanningen är att evolutionsläran var en hypotes som stelnade till en dogm innan den blivit grundligt analyserad."[1], skrev den engelske författaren E W Tomlin vid ett tillfälle. Samtidigt behövde Einsteins allmänna relativitetsteori, som lades fram 1911, och där man fann avgörande bevis redan efter 10 år, ca 50 år på sig för att vinna allmän acceptans bland forskarna. Hur kommer detta sig? Ja, Bibeln talar om människor "som inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar." (2 Tim 4:3). De säger, "Profetera inte för oss vad sant är, tala till oss sådant som är oss välbehagligt..." (Jes 30:10) Man grips lätt av misstanken att en starkt bidragande orsak till det anmärkningsvärt snabba accepterandet av Darwins teori, var att den sade precis det som människor vid den här tiden önskade höra.

För det första fick materialismen en stark förbundspartner. Plötsligt trodde man sig kunna förklara livet och de olika arterna utan någon besvärande Skapare som ställde krav på en. Darwinismen gav människan en ursäkt att göra sig av med Gud. Människan blev äntligen sin egen herre, trodde hon.

Men det fanns också mer jordnära skäl. Historikern Jeremy Rifkin skriver i boken Algeny:

Vad Darwin upptäckte var inte så mycket naturen som sådan utan snarare förhållandet under industrialismens tillkomst, vilket han sedan omedvetet projicerade på naturen. Genom detta förfarande, såg han till att ge biologisk legitimation för sin egen klass' politiska åsikter i början av borgarklassens era.[2]

Det finns åtskilliga vetenskapshistoriker som menar att det långt ifrån var en slump att utvecklingsläran "upptäcktes" i just England i mitten av 1800-talet. Englands kolonialvälde och utsugningen av de fattiga i det egna landet fick här ett slags rättfärdigande, en moralisk makeup.[3] "Den starkare tar ju vad han vill från den svagare, sådan är naturens ordning." Darwin själv trodde att de "lägre" raserna så småningom skulle elimineras av de mer "civiliserade" raserna:

När två människoraser möts, kommer de att bete sig som två djurarter — de slåss, äter varandra och ger varandra sjukdomar etc; men sedan kommer den mera slutgiltiga kampen att visa vem som överlever, nämligen de som har den mest lämpade konstitutionen och instinkten.[4]

Richard Milton säger i sin bok Facts of Life:

På Darwins tid accepterades teorin delvis för att den gav stöd åt den rasism och europeiska patriotism, på vilken den brittiska härskarklassens merkantila imperium byggde och upprätthölls.[5]

Flera gånger under historiens lopp har i denna anda utvecklingsperspektivet använts för att rättfärdiga omänsklig behandling av andra folkgrupper eller samhällsklasser. Ett exempel är slaveriet i Nordamerika, där "kristna" människor, som regelbundet läste Bibeln och gick i kyrkan, ändå lyckades intala sig att de trots Jesu kärleksbudskap hade rätt att ha slavar, eftersom de själva tillhörde en överlägsen ras. Herrefolkstanken i Nazityskland fungerade på samma sätt. "Den starkare tar det han vill ha från den svagare, sådan är naturens ordning!"

Mycket talar alltså för att Darwins teori kom i rätt tid för att legitimera ett orättfärdigt system. Karl Marx var en stor beundrare av Charles Darwin och sände honom ett signerat exemplar av sin bok Das Kapital, vilket fortfarande finns kvar i Darwins bibliotek (det är dock tveksamt om Darwin någonsin läste Das Kapital). Marx var antagligen imponerad av darwinismen, eftersom den stämde överens med hans eget perspektiv. Att arbetarklassen så småningom skulle ta makten, var enligt marxismen inte en rättvisefråga, utan berodde helt enkelt på att denna klass var "starkare" än borgarklassen och därför skulle komma att konkurrera ut den senare. Den starkares överlevnad med andra ord. Både marxism och nazism, samt även vissa former av kapitalism, har använt darwinismen för att rättfärdiga och bevisa sina ideologier.

Eftersom jag av erfarenhet vet att ovanstående resonemang har en tendens att uppröra många, vill jag för säkerhets skull påpeka att jag absolut inte påstår att var och en som tror på evolutionen sympatiserar med Rockefeller eller Adolf Hitler! Jag säger det än en gång för säkerhets skull, för att undanröja alla missförstånd. Jag menar således inte att man är nazist eller något liknande bara för att man tror på evolutionsteorin. Däremot kan man säga att Darwin i citatet ovan, i likhet med Hitler, och även Stalin, men till skillnad från de flesta människor i vår tid, drog de logiska konsekvenserna av utvecklingsläran. Hitler hjälpte helt enkelt evolutionens grymma mekanismer på traven, genom att eliminera långtidssjuka och andra "olämpliga" individer.

Darwinismen är således inte ett tillräckligt villkor för t ex nazismen. Men en sak är säker, darwinismen är ett nödvändigt villkor för nazismen. Även om det är sant att alla evolutionister inte är nazister, så är det lika sant att alla nazister är evolutionister.

Tror man på en slumpmässig evolution och samtidigt envetet hävdar jämlikhet och människovärde, bortser man från sin utgångspunkt och får därför en motsägelsefull världsbild. Människovärde och jämlikhet kan aldrig baseras på blinda naturlagar, speciellt inte sådana som talar om den "bättre anpassades" överlevnad!

Tillbaka till Det kristna skapelsescenariot

Du kan läsa mer om skapelsescenariot i:
Evolution och kristen tro, går dessa att förena?

---

[1] "Fallacies of Evolutionary Theory", The Encyclopaedia of Ignorance, Pergamon Press, 1978, sid 228.
[2] The Viking Press, New York 1983, sid 108.
[3] Självklart fanns det också andra skäl till att darwinismen fick så starkt fäste nästan direkt. Man kan säga att tiden var mogen för denna typ av tankegångar. Upplysningsidéerna, den franska revolutionen och industrialismen ledde till att Europa vid den här tiden rent allmänt präglades av en stark utvecklingsoptimism.
[4] Francis Darwin (1887) The Life and Letters of Charles Darwin, vol 1, sid 316.
[5] Corgi Books, 1992, sid 263.

© Krister Renard