"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)
"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)
"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)
"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)
"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)
"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)
"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)
"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)
Enligt Bibelns skapelseberättelse är universum, livet och människan skapade av en övernaturlig Skapare. Denne är inte en del av det universum han skapat, lika lite som en byggmästare är en del av det hus han byggt. Gud består således inte av materia eller energi, utan är till sin substans andlig. Vad begreppet "ande" innebär vet vi inte. Vetenskapen har inget svar på detta och det enda vi vet är att det andliga är något för oss okänt och obeskrivbart. Eftersom Gud är utanför universum, är han också utanför rum och tid. Han är evig, allsmäktig och allestädes närvarande. Då han skapade universum "ur intet" så skapade han samtidigt rum och tid. Före universum fanns således ingen tid. Allt detta stämmer väl överens med bigbangteorin, vilken ju ursprungligen formulerades av den belgiske prästen och fysikern George Lemaître. Den bibliska skapelseberättelsen är således fullt förenlig med den allmänt accepterade vetenskapliga synen på universum.[1]
När det gäller andra religioners skapelseberättelser, går de allra flesta så direkt stick i stäv mot allt vad objektiva observationer och vetenskap heter, eller är så orimliga, att det är svårt att förstå hur en tänkande människa skulle kunna ta dem på allvar. Även om en del av dem i och för sig är vackra och rörande och kanske innehåller en viss symbolik, är det i stort sett fullständigt uteslutet att skapelsen verkligen kan ha gått till på detta sätt.
Enligt vissa indianska berättelser var det människorna som tillsammans med djuren och jordens alla gudar skapade sol och måne. En västafrikansk skapelseberättelse påstår att universum uppkom genom att en jättemyra "bajsade" fram alltihop en gång i forntiden. Många kulturer hävdar också att universum kläcktes fram ur ett jättelikt ägg. Det verkar emellertid svårt att förstå hur alla dessa beskrivningar skulle kunna vara sanna samtidigt. De förefaller ju tala helt emot varandra. Nej, skall man vara ärlig, så måste man nog erkänna att de flesta religioners skapelseberättelser är så absurda och så oförenliga med vad vi kan observera, att det förefaller närmast omöjligt att betrakta dem som seriösa alternativ. Jag har t ex svårt att tro att någon verkligen, innerst inne och på fullaste allvar, kan tro att det existerar jättelika myror som klämmer fram hela universa ur sina tarmar. Det observationella stödet för dylika hypoteser måste i varje fall anses vara ytterst svagt.
Vissa kulturer har eller har haft en syn på skapelsen som ganska väl stämmer överens med Bibeln. Enligt en gammal australiensk skapelseberättelse som alltså har sitt ursprung hos aboriginals, dvs Australiens urinnevånare tog Skaparen lera och formade en man och en kvinna. Berättelsen säger också att "han gjorde en människa som var en man och en kvinna". Därefter sade han åt dem att gå ut över hela landet och uppfylla detta. Han berättade också för dem vad de kunde äta; nötter, frukter etc. Detta påminner mycket om den bibliska berättelsen, där Gud skapade människan "av stoft från marken" till "man och kvinna", vilket rimligen måste tolkas som att det manliga och det kvinnliga tillsammans är det mänskliga. Människorna får sedan befallning att "föröka sig och uppfylla hela jorden".[2] Därefter talar Gud om för människan vad hon får äta, "Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med fröbärande trädfrukt. Detta skall ni ha till föda" (1 Mos 1:29). De båda berättelserna stämmer således mycket väl överens, åtminstone när det gäller människans tillblivelse.
När arkeologerna så småningom lyckades tyda sumerernas[3] kilskrift fann man bland deras lertavlor berättelser om både skapelsen och en syndaflod. Precis som Bibeln, talar sumerernas skapelseepos om en tid då det inte fanns något ont på jorden.
På den tiden fanns det ingen orm, ingen skorpion och ingen hyena. Det fanns inget lejon, ingen vildhund och ingen varg. Det fanns varken fruktan eller terror. Människan hade ingen konkurrens.[4]
Även syndafallet kan anas i följande rader:
Jungfrun åt det som var förbjudet. Jungfrun, syndens moder, begick en ond gärning. Det blev en smärtsam upplevelse för syndens moder.[5]
Många har tolkat detta som att Bibelns berättelser är sena omskrivningar av myter som sumererna tecknat ner, medan andra ansett att det därmed är bevisat att berättelserna har en gemensam källa. I varje fall menar man sig ha visat att Bibeln inte på något sätt är unik, utan att den bara är en samling myter bland många andra. De flesta kulturer kan också berätta om en allomfattande flod, en båt, något slags berg och några få räddade. Detta uppvisar stor likhet med Bibelns beskrivning av syndafloden. Inget av detta behöver emellertid innebära att Bibelns trovärdighet måste ifrågasättas. Snarare tvärtom! Mänsklighetens gemensamma ursprung förklarar på ett naturligt sätt varför olika kulturer har samma eller liknande berättelser. Gemensamt ursprung innebär ju gemensamma minnen.
Bibeln är full av förvånansvärt moderna naturvetenskapliga påståenden. I Första Mosebok 10:25 talas t ex om Peleg och att i hans tid jorden blev delad. Det hebreiska ordet "Peleg" betyder "delad av vatten", vilket fick Snider att 1850 föreslå den s k kontinentaldriftsteorin, en teori som långt senare, 1912, lades fram av Alfred Wegener. Denna teori mötte först mycket hårt motstånd och det dröjde ända till 1970-talets slut innan den fullt accepterades.
I Job 26:7 framförs den avancerade tanken att "jorden är upphängd på ingenting", vilket skall jämföras med andra samtidiga världsbilder, enligt vilken jorden var en skiva som hölls upp av en jätte eller något liknande.
I Tredje Mosebok 11:6 påstås att haren idisslar. Detta har citerats många gånger av "trons fiender" som ett bevis på hur felaktig Bibeln är. Idag vet vi emellertid att haren äter upp sin egen avföring för att denna än en gång skall passera genom matsmältningssystemet och på så sätt ge så mycket näring som möjligt. Första gången är avföringen lös och näringsrik. Den innehåller då bl a det för haren mycket viktiga vitamin B-12. Andra gången består avföringen av hårda och näringsfattiga kulor. Detta beteende kallas cecotrofi. Haren är således funktionellt sett en "idisslare" eller som biologerna föredrar att säga, en omtuggare. Det finns många, många andra liknande exempel, men utrymmet tillåter tyvärr inte att vi fördjupar oss i ämnet.
Det torde knappast råda någon tvekan om att Bibelns perspektiv på natur och skapelse är oerhört avancerat jämfört med andra liknande dokument från samma tid. Det finns helt enkelt inget annat skapelseepos som kan jämföras med Bibelns när det gäller storslagenhet och höghet och överensstämmelse med idag kända fakta. Bibelns skapelseberättelse är således inte en skapelseberättelse bland många andra, nej den är fullständigt unik![6]
Tillbaka till Det kristna skapelsescenariot
Du kan läsa mer om skapelsescenariot i:
Skapelse eller evolution en fråga om sanning