"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Ytterligare möjligheter

Som framkommit tidigare så är det scenario som nyss målats upp synnerligen spekulativt. Många forskare erkänner att det verkar helt osannolikt att en levande cell skulle kunna uppstå av sig själv, även om nu denna cell vore mycket mer primitiv än någon idag existerande cell. Sir Fred Hoyle, under flera årtionden en av de mest framstående kosmologerna, var på 1950-talet övertygad om att hela universum kryllade av liv. Han resonerade ungefär så här; antag att var tionde stjärna i vår vintergata har planeter och att var tionde planet har en sådan miljö (klimat etc) att liv kan existera där, och att slutligen på var tionde av dessa planeter liv verkligen uppstår. I så fall måste det finnas liv på kanske en miljon eller fler planeter bara i vår vintergata (galax)

Detta var på 50-talet innan det komplicerade cellmaskineriet var känt. Idag har Hoyle helt ändrat uppfattning, inte därför att han blivit troende, utan helt enkelt därför att han menar sig kommit fram till hur osannolik livets uppkomst i själva verket är. Man kan på sätt och vis säga att vi idag är längre ifrån att förklara livets uppkomst än vad vi var för 40 år sedan. Inte på grund av att vi blivit mer okunniga utan tvärtom. Allt eftersom vår kunskap om livets komplexa mekanismer vuxit, blir det allt svårare att tro att livet verkligen kunnat uppstå som en konsekvens av inomvärldsliga, slumpstyrda processer. Hoyle tror idag att vi förmodligen är ensamma i universum på grund av det osannolika i att levande organismer uppkommer ur död materia. Han har tillsammans med Chandra Wickramasinghe försökt göra en uppskattning av hur stor sannolikheten är att en funktionell, ytterst primitiv cell skulle uppstå på grund av slumpmässiga kemiska reaktioner i en tänkt ursoppa, innehållande alla de för livet nödvändiga molekylerna.[1] Utifrån antagandet att ett visst antal enzym är nödvändiga för att även den allra enklaste cell skall kunna fungera, kom de fram till den oerhört lilla sannolikheten av 10^{-40 000}.[2] Deras slutsats blev att även om hela universum hade varit fyllt av ursoppa, så hade ändå inte liv kunnat uppstå. Hoyle har på ett mer populärt sätt försökt att uttrycka ovanstående mikroskopiska sannolikhet. Även om denna bild är snudd på uttjatad, säger den ändå vad Hoyle menat att den skulle säga.

[Att tro att livet kan ha uppkommit genom slumpstyrd, molekylär växelverkan] ...är lika löjligt och osannolikt som påståendet att en tornado, som sveper fram genom ett skrotupplag, skulle kunna sätta ihop en Boeing 747 [jumbojet].[3]

Självklart kan man invända att Hoyles slutsatser bygger på en modell. Om denna modell är felaktig är också hans slutsatser förmodligen felaktiga. Ovanstående visar dock att problemet med livets uppkomst långt ifrån är så enkelt som de flesta läroböcker försöker göra gällande. När till och med en sådan auktoritet som Fred Hoyle, som trots allt tror på en materialistisk förklaring av universum och livet, ändå erkänner att fakta talar emot en sådan förklaring, finns det all anledning att stanna upp ett ögonblick och kanske fundera igenom problemet en gång till. Att så många forskare, trots att de inser svårigheterna, ändå håller fast vid livets spontana uppkomst genom biokemisk utveckling, beror helt enkelt på att de inte kan tänka sig någon annan möjlighet. Dvs hur osannolikt det än verkar, så måste det ändå ha gått till på detta sätt. Det kan ju inte existera något annat alternativ.

Om man emellertid vill vara fullständigt objektiv, dvs kasta bort alla förutfattade meningar, och studera livets uppkomst på Jorden så förutsättningslöst som möjligt, finns i huvudsak följande fem möjliga scenarion:

1. Biokemisk evolution (dvs ovanstående). Livet har uppkommit vid ett enda, eller ett litet fåtal tillfällen, som ett resultat av slumpmässiga fysikaliska och kemiska processer i universum. Livet är således en indirekt konsekvens av de naturlagar som råder.
2. Uralstring. Liv uppstår ständigt ur död materia.
   
3. Stationärt tillstånd. Livet har inget ursprung, utan har alltid existerat.
4. Kosmiskt ursprung. Livet har kommit till Jorden utifrån rymden.
5. Skapelse. Livet har skapats av en övernaturlig Skapare vid en speciell tidpunkt.

Det första alternativet har vi nyss behandlat utförligt. Enligt alternativ 2 — uralstring — så uppstår liv hela tiden ur död materia. När man ställer en kopp buljong på ett bord så kan man t ex iakttaga att det så småningom börjar krypa omkring diverse olika organismer i den. Förklaringen till detta trodde man tidigare var att liv uppstod spontant i buljongen, vilket kom att kallas uralstring. Redan de gamla egypterna trodde på detta fenomen. De menade t ex att grodor och paddor bildades av det slam som avsattes då Nilen svämmade över. Aristoteles skrev i samma anda att insekter och maskar uppstod ur daggdroppar. Bland ateister och fritänkare var uralstring länge den allmänt accepterade förklaringen till livets ursprung. På 1860-talet visade emellertid Louis Pasteur, genom en serie experiment, att uralstringsteorin var felaktig. Han kokade olika lösningar och förseglade dem sedan. Dessa lösningar företedde inga tecken på liv. Slutsatsen blev att det liv som observerats i buljong etc, inte hade uppstått i buljongen utan i stället funnits i den hela tiden eller tillförts utifrån (flugägg, mögelsporer etc). Pasteur ansåg sig därmed ha visat att det krävs liv för att åstadkomma liv. Alla levande organismer kommer således, menade han, ur andra levande organismer. Men var kom då den allra första levande varelsen ifrån? På detta hade Pasteur inget svar.

En teoretisk möjlighet är förstås nummer 3, dvs att livet alltid existerat. Universum och Jorden måste därmed också alltid ha existerat. Förhållandena på Jorden måste dessutom ha varit så pass oförändrade att de alltid kunnat uppehålla livets existens. Denna teori motsägs klart av observationer och fakta.[4]

Att livet skulle kommit till Jorden utifrån kosmos är givetvis en annan möjlighet. Observationellt är denna hypotes ganska lik skapelsehypotesen. I båda fallen kan man inte förvänta sig att på Jorden finna några spår av livets uppkomst (urceller, ursoppa etc), utan observationer kommer bara att visa att livet plötsligt uppkommit, fullt utvecklat. Detta alternativ utgör ingen egentlig förklaring till hur livet ursprungligen skapats utan innebär bara att man flyttar problemet till en annan plats. Frågan hur levande organismer kunnat bildas ur död materia enbart utifrån slumpmässiga kemiska och fysikaliska processer, var nu detta än skett, kvarstår.

Enligt det sista alternativet så har universum, Jorden och livet skapats av en övernaturlig Skapare. Att materialisten anser att skapelsescenariot är "ovetenskapligt" är helt ointressant. Materialismens utgångspunkt, enligt vilken det enda som existerar är materiella objekt och deras växelverkningar, är ett metafysiskt antagande och inte något uttryck för den yttersta verkligheten. Att vetenskapen inte kan handskas med det övernaturliga är inget bevis för att övernaturliga fenomen inte existerar.[5]

Teorin att livet kommit från kosmos är egentligen bara en variant av alternativ 1, dvs biokemisk utveckling, eftersom livet i så fall uppstått spontant någon annanstans i universum. Teorin om uralstring har bevisats vara felaktig och att livet alltid skulle existerat finns alltför mycket som talar emot. Återstår således biokemisk utveckling eller övernaturlig skapelse. Sannolikhetsmässigt talar oerhört mycket emot den biokemiska utvecklingen. Som vi tidigare konstaterat så tyder geologiska studier av den unga Jordens kemi på att det scenario som Oparin och Miller utgick från, inte är korrekt. Inte heller något av de andra scenariona kan ge någon tillfredsställande förklaring på livets existens. Vare sig den första levande urcellen uppkom i vattenbubblor, intill undervattensgejsrar eller i lermineral eller något liknande, kvarstår sannolikhetsaspekterna. Hur kan något så komplext som en RNA- eller DNA-molekyl uppkomma spontant, som en konsekvens av enbart slump och naturlagar, när inte ens alla världens forskare tillsammans lyckats sätta ihop sådana molekyler, trots att man i stort sett vet hur de är uppbyggda. Och även om forskarna så småningom skulle lyckas med detta, så bevisar det inte att dessa molekyler kunnat uppstå slumpmässigt. I så fall utgör det faktum att vi kan tillverka dvd-spelare ett bevis för att sådana kan uppkomma slumpmässigt i naturen!

Sammanfattningsvis kan vi således konstatera att inget av de fyra första alternativen verkar vara troliga förklaringar till livets uppkomst. Skapelsescenariot återkommer vi till senare.

Nobelpristagaren Francis Crick, som var en av de biokemister som på 1950-talet avslöjade DNA:ts uppbyggnad, framför i sin bok Life Itself[6] en alternativ teori som han kallar "directed panspermia", och som helt enkelt är en variant av alternativ 4 ovan. Crick finner de förhållanden, som rådde på jorden vid den tid då livet antas ha uppkommit, alltför ogynnsamma för att något så komplext som liv skulle kunnat uppstå. På sidan 88 skriver han:

En hederlig person, beväpnad med all kunskap som för närvarande står oss till buds, kan endast konstatera att i viss mening så ter sig livets uppkomst nästan som ett mirakel, så många är de villkor som måste ha varit uppfyllda för att få igång det hela.

Grundidén till hans teori är att livet uppstått på någon planet som haft oerhört mycket mer gynnsamma förhållanden för detta än Jorden. Så småningom har en avancerad civilisation utvecklats där. Kanske inför hotet om att dö ut på grund av att planetsystemets sol höll på att slockna eller explodera, eller kanske av någon annan orsak, skickade man ett rymdskepp innehållande primitiva livsformer till vår planet. På grund av de stora avstånden i rymden kunde nämligen varelserna själva inte följa med, eftersom resan skulle ta för lång tid, kanske tiotusentals år eller mer. Därför sände de i stället mikroorganismer, som skulle klara både den långa resan utan föda och vatten och de extrema miljöförhållanden som skulle möta dem på den unga planeten Jorden. Crick kan också tänka sig andra liknande scenarion.

När en forskare av Cricks kaliber tvingas hänvisa till osynliga rymdvarelser för att förklara livet, finns det sannerligen stor anledning att ifrågasätta teorierna för prebiologisk utveckling. Även om Crick förmodligen skulle fnysa åt den som tror på en Skapare, är hans teori minst lika spekulativ. Att som de flesta läroböcker gör, ge sken av att problemet i stort sett är löst, tyder på att läroboksförfattarna antingen är vetenskapligt ohederliga eller också synnerligen okunniga. När man t ex använder Millers försök som ett avgörande bevis på livets spontana uppkomst, visar man att man knappast förstått problematiken. Steget från oorganiska ämnen till aminosyror är ju trivialt jämfört med steget från aminosyror till den allra enklaste, självkopierande molekyl med förmåga att överleva.

Trots att forskare av nobelpristagarklass i decennier varit sysselsatta med att försöka framställa liv eller livsliknande former i laboratorier har ingen ännu lyckats med detta. Man har inte ens lyckats framställa ett enda funktionellt protein på detta sätt.[7] Men även om någon en gång i framtiden skulle lyckas med bedriften att syntetisera liv, vore inte detta något bevis för att livet uppkommit av sig självt. Det vore i själva verket ett definitivt och avgörande bevis på motsatsen, nämligen att det krävs en intelligent och medveten skapare för att framställa liv.

Robert Shapiro, professor i kemi och DNA-expert (dog 2011), beskriver i sin bok Planetary Dreams (John Wiley & Sons Inc, 1999 — se också litteraturförteckningen) vad som antagligen skulle hända den dag människan i ett laboratorium lyckats framställa ett primitivt levande system baserat på RNA i stället för DNA:

När denna händelse inträffar, kommer media antagligen att beskriva den som ett bevis för ett avgörande steg i livets uppkomst. Jag instämmer, med en invändning. Det som vetenskapsmännen då illustrerar är ett exempel på intelligent design. Ingen bättre benämning kan användas på en process där vetenskapsmännen försöker skapa ett levande system i ett laboratorium, under det att de använder all uppfinningsrikedom och alla tekniska resurser som står till deras förfogande. Vare sig de använder syntetiska kemikalier eller material hämtat från naturen, vore vi berättigade att kalla detta levande system för artificiellt eller människotillverkat liv.

Shapiro menar också i sin bok, att när man påstår att alla för livet nödvändiga aminosyror etc uppkommit vid prebiotiska försök, typ Millers, så utgör detta ofta en grov överdrift. Man redovisar inte hela sanningen. Han skriver bl a:

Som Dr Soup nämnde så kan ribos [en sockerart som utgör en viktig beståndsdel i RNA] skapas genom upphettning av formaldehyd, vanligen i alkalisk miljö. Dessvärre är den blandning som då produceras en enda röra. Man får lite grand ribos, men i små mängder, tillsammans med nära besläktade substanser. Samma sak gäller produktionen av adenin [en av de kvävebaser som ingår i DNA och RNA] från lösningar av cyanid; mängder av ämnen produceras. Prebiotiska kemister tar emellertid sedan rent adenin och värmer det tillsammans med ren ribos under helt nya förhållanden. Reaktionen går dåligt men lite adenosin [som utgör föreningen av adenin och ribos och är en viktig byggsten i RNA] kanske produceras. Resultatet anses nu utgöra ett bevis för den prebiotiska produktionen av adenosin. Och nu blir det legitimt att använda höga koncentrationer av rent adenosin för nästa steg. Adenin, ribos och adenosin har ansvänts som en språngbräda, en taktik som är acceptabel i kemisk syntes, men skrattretande som en modell för vår tidiga jord.

Ateister tenderar ofta att betrakta alla som inte delar den politiskt korrekta synen på universums, livets och arternas uppkomst som okunniga, eller fanatiska eller korkade. Det känns emellertid inte riktigt trovärdigt att så enkelt avfärda det Shapiro skriver. För det första var han inte kristen, dvs han hade inga ideologiska skäl att postulera en Skapare. Han trodde på livets spontana uppkomst, men inte på det sätt som skolans läroböcker beskriver. Att han skulle varit korkad eller okunnig verkar inte heller trovärdigt. Han fick sin doktorsgrad under nobelpristagaren R B Woodward och arbetade sedan med DNA-kemi tillsammans med en annan nobelpristagare, Alexander Todd (Lord Todd). Shapiro ägnade en stor del av sitt liv åt att forska på DNA (han var verksam vid New York University i 50 år) och skrev mer än 125 vetenskapliga artiklar och ett antal böcker (se t ex Wikipedia).

Att tro att naturen, med slumpen som drivkraft, skulle kunna åstadkomma det som inte alla världens biokemister tillsammans lyckats åstadkomma, verkar vara ett utslag av intensivt önsketänkande, även om man tar hänsyn till att naturen haft hundratals miljoner eller till och med miljarder år på sig.

Om man nu är beredd att erkänna de oerhörda svårigheterna med det biokemiska utvecklingsscenariot men ändå vill hålla fast vid att livet har en naturlig förklaring, återstår en möjlighet som vi ännu inte nämnt, nämligen att livet eventuellt kan vara en direkt konsekvens av fysikens och kemins lagar. Det handlar således i detta fall inte om någon biokemisk evolution, orsakad av slump och naturlagar i kombination, utan om en lagbunden, deterministisk utveckling. Fysikens och kemins lagar leder helt enkelt, enligt detta scenario, ofrånkomligt till att liv uppstår. Detta måste rimligen innebära att livet uppkommit många gånger, ja att det kanske även just nu uppkommer på olika platser på jorden (dvs i princip så talar vi här om en form av uralstring). Då arternas utveckling tidigare diskuterades, nämndes kaosteorin, enligt vilken ett system som befinner sig långt från sitt jämviktsläge, kan gå mot allt större ordning och struktur. Ett litet fåtal forskare menar att detta eller något liknande skulle kunna vara förklaringen till livets uppkomst. Men i så fall återstår en om möjligt ännu värre fråga att besvara. Om nu universum och naturlagarna uppstått av en slump, varför råkade naturlagarna bli sådana att de ofrånkomligt leder fram till något så komplext som liv? Sannolikheten för ett sådant universum måste vara försumbart liten. Vi kommer att gå närmare in på detta problem då vi diskuterar universums uppkomst.

Filosofen Tomas Nagel, som ägnat sig bl a åt kunskapsteoretiska frågor, diskuterar i sin bok Utsikten från ingenstans uppkomsten av varelser som är kapabla att teoretisera om sig själva.

Min känsla är att det från början är så osannolikt att den enda möjliga förklaringen måste vara att det på något sätt är nödvändigt. ...universum måste ha fundamentala egenskaper som oundvikligen genom fysisk och biologisk evolution ger upphov till komplicerade organismer, vilka är i stånd till att utveckla teorier om sig själva och om det [dvs universum].[8]

Han menar också att en acceptabel förklaring måste visa "varför detta behövde hända, givet den relativt korta tiden sedan den Stora Smällen [big bang], och inte bara att det kunde ha hänt — som darwinismens förslag försöker att göra." Och sedan tillägger han "Jag tror att en förklaring av den ursprungliga utvecklingen av organiskt liv borde uppfylla samma villkor."

Tillbaka till Livets uppkomst

Du kan läsa mer om livets uppkomst i:
Information, den tredje storheten

---

[1] F Hoyle and C Wickramasinghe, Evolution from Space, J M Dent and Sons, London, 1981, sid 24.
[2] 10^-2 = 0,01=1%, dvs en chans på 100. 10^{-40 000} är således 0,00...[39 999 nollor]...01.
[3] Från "Hoyle on Evolution", Nature, vol 294, 12 nov 1981, sid 105.
[4] Då vi behandlar universums uppkomst i nästa avsnitt, kommer vi att ta upp ytterligare argument mot att universum alltid skulle ha existerat.
[5] Att definitionsmässigt utesluta skapelsealternativet innebär bristande objektivitet, eftersom man då inte är beredd att förutsättningslöst pröva varje möjlighet.
[6] Simon and Schuster, New York, 1981.
[7] Att man framställt funktionella protein med genteknik är en helt annan sak. Då använder man ett färdigt cellmaskineri, där både DNA och RNA redan finns. Vad jag menar är att ingen hittills, utan att använda genteknik, så vitt jag vet, lyckats syntetisera ett funktionellt protein utifrån aminosyror.
[8] Nya Doxa, Nora, 1991, sid 101.