"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)
"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)
"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)
"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)
"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)
"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)
"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)
"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)
Filosofen William Paley formulerade en gång det berömda s k "urmakarargumentet", enligt vilket existensen av en klocka är ett bevis för existensen av en urmakare. Enligt vår erfarenhet så uppstår ju inte maskiner spontant i naturen.
Inte heller skulle någon människa vid sina sinnens fulla bruk anse klockans existens vara förklarad genom att någon påstod att den bara utgjorde en av många möjliga kombinationer av materiella former.[1]
På samma sätt menade Paley att existensen av levande organismer bevisar att det måste finnas en Skapare. Upplysningsfilosofen David Hume kritiserade detta i sin Dialoges Concerning Natural Religion, där han hävdade att Paley visserligen hade rätt när det gällde maskiner men att levande varelser hade egenskaper som maskiner saknade, och att därför Paleys argument var irrelevant i detta fall. Det intressanta är nu att den moderna biokemin övertygande visat att en levande cell inte är någonting annat än en oerhört komplicerad maskin (M + X). Humes invändning mot Paleys urmakarargument är därför ogiltig, och vi måste återigen fråga oss om inte existensen av så komplicerade maskiner som celler och organismer bevisar existensen av en konstruktör. Den tidigare omnämnde Michael Denton skriver:
Det är endast under de senaste tjugo åren genom den molekylärbiologiska revolutionen och med framstegen inom cybernetik och datorteknologi som Humes kritik en gång för alla visats vara ogiltig och analogin mellan organismer och maskiner slutligen blivit övertygande.[2]
Paleys argument är uppenbarligen knutet till problemet att förklara hur information kan uppstå i naturen. Ingen observation hittills har bekräftat att verklig information kan uppstå enbart som en konsekvens av slump och naturlagar.[3] Enligt vår erfarenhet har all verklig information ett intelligent ursprung. Betänker man att en cell är fullkomligt späckad med information, är det därför svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå hur någonting så komplicerat skulle kunna uppstå spontant.
I juninumret 1994 av Scientific American diskuterades vad som händer med information som försvinner in i ett s k svart hål.
Vad händer med den kunskap de [t ex ett uppslagsverk eller en elefant] förde med sig, detaljerna om de atomer de var uppbyggda av? Om, som Hawking trodde, denna information är förlorad för evigt, befinner sig fysiken i svårigheter. Medan information i praktiken visserligen kan vara omöjlig att återvinna, har Gerard 'T Hooft vid Utrecht University [nobelpristagare i fysik 1999] visat att kvantmekaniken förutsäger att informationen i princip måste finnas kvar (sid 8).
Kvantmekaniken säger således att information i likhet med energi är oförstörbar. På samma sätt som att energi varken kan uppstå eller förstöras utan endast kan omvandlas mellan olika energiformer, verkar en rimlig tolkning utifrån den kvantmekaniska teorin vara att information inte bara är oförstörbar utan att den inte heller kan uppstå av sig själv. Är detta korrekt, har vi här ett synnerligen starkt argument mot att livet skulle ha uppkommit spontant genom enbart inomvärldsliga processer.
Ett problem när det gäller att förklara livets uppkomst är att det både krävs DNA (information) och RNA (som avläser denna information och sätter samman proteiner efter de instruktioner som finns i DNA:t) för att liv skall kunna existera. Att både DNA och RNA mer eller mindre samtidigt skulle uppstått verkar vara att begära det omöjliga av slumpen. Även om vi antar att det rört sig om förhållandevis primitiva former av DNA och RNA, förefaller detta ligga långt utanför vad slumpen rimligen skulle kunna åstadkomma. Som nämnts tidigare så har man som lösning på problemet föreslagit att någon form av RNA skulle kunnat fungera både som DNA, RNA och proteiner i ett primitivt förstadium till en levande cell. Ett stöd för detta menar man sig ha fått genom vissa experiment som verkar tyda på att RNA under vissa förhållanden kan fungera som en katalysator. Utifrån ovanstående diskussion om information ser vi dock att problemet kvarstår oberoende av huruvida enbart RNA skulle räcka för att få igång det första livet eller ej. Ur informationssynpunkt spelar det nämligen ingen roll om all information ursprungligen fanns lagrad i enbart RNA-molekyler eller om den var uppdelad mellan DNA- och RNA-molekyler. Den totala informationsmängden måste ändå vara densamma. Sannolikhetsargumentet mot livets spontana uppkomst kvarstår således oförändrat.
Något som ytterligare visar på komplexiteten hos en cell är upptäckten av s k smarta gener. Sådana gener känner av kombinationer av signaler som sänds ut från andra gener. Först när rätt kombination tas emot, aktiveras den smarta genen. Det finns till och med indicier på att sådana gener kan vara sammankopplade i komplexa s k Booleska nätverk, vilka styrs genom logiska funktioner (not, and och or) precis som en dator. Problemet med livets uppkomst blir således inte trivialare ju mer vi upptäcker av det oerhört avancerade cellmaskineriet, utan snarare tvärtom.
Att det existerar högre, icke-reducerbara nivåer av information än vad Shannons definition inbegriper, går som redan påpekats inte att bevisa utifrån matematik och logik. Detta ligger i sakens natur. Speciellt gäller detta den femte och högsta nivån, den apobetiska. Det som inte kan reduceras till matematik och logik kan naturligtvis inte heller undersökas eller förklaras på denna nivå. Tyvärr är det vanligt att människor vägrar acceptera en sådan begränsning av logikens möjligheter. Det som inte förnuft och logik kan förklara kan ju inte existera menar man. Detta påstående utgör, som vi gång på gång konstaterat, givetvis inte något objektivt, vetenskapligt uttalande, utan är helt enkelt det dogmatiska grundpostulatet i den materialistiska upplysningsfilosofin och således enbart ett uttryck för en personlig tro eller åsikt. Dessutom motsägs det av all vår erfarenhet. Att man på ett fullödigt sätt skulle kunna representera t ex van Goghs Sädesfält med slåtterkarl eller Beethovens Hammarklaversonat med logisk-matematiska beskrivningar av dessa verk, vilka ger exakt samma upplevelser som verken själva, är under alla förhållanden något som återstår att bevisa.
Tillbaka till Livets uppkomst
Tillbaka till avsnittet "Verklig information —
ett försök till definition"
Du kan läsa mer om livets uppkomst i:
Liv i universum, eller finns gröna gubbar?