"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Maskiner och liv

Det som kännetecknar både maskiner och levande organismer är således att de innehåller information. En maskin och en levande cell är visserligen uppbyggd av atomer, dvs består av materia och energi och är därmed beroende av fysikens och kemins lagar. Dessa lagar kan dock inte ensamma beskriva eller förklara maskinen som maskin eller cellen som cell. Ur de fysikaliska lagarnas synpunkt är det ingen skillnad mellan en död människa och en levande människa eller mellan en sönderslagen maskin och en fungerande maskin.

Den ungerskfödde läkaren och filosofen Michael Polanyi skriver:

Maskinen är en maskin genom att den byggts och sedan styrs enligt ingenjörsvetenskapens principer. De kemiska och fysikaliska lagarna är likgiltiga inför dessa principer; de skulle fortsätta att verka på delarna av maskinen även om den slogs sönder. Men de tjänar maskinen medan den fungerar; maskiner är beroende av kemins och fysikens lagar för sin funktion.[1]

Han motiverar detta med hjälp av bl a följande tre påståenden:

1. Maskiner skapas inte genom kemisk-fysikalisk jämvikt.
2. De funktionella termer, som krävs för att karakterisera en maskin kan inte definieras i kemiska och fysikaliska termer.
3. Ingen fysikalisk eller kemisk teori kan tala om för oss att vi har en maskin framför oss eller vad dess funktion är.

Den sista punkten kan illustreras på följande sätt. Antag att vi i en superdator har lagt in alla fysikens och kemins lagar och samband. Vi låter nu denna dator analysera någon "maskin", t ex en cd-spelare. Datorn kan givetvis utifrån sina kunskaper i fysik och kemi beskriva hur cd-spelarens olika delar fungerar var för sig, eftersom dessa lyder under de fysiska och kemiska lagarna. Däremot kan datorn inte (om man inte lagt in ytterligare information utöver fysikens och kemins lagar i programmet) tala om för oss hur kemins och fysikens lagar samverkar i cd-spelarens olika delar eller att vi överhuvudtaget har en cd-spelare framför oss. Inte heller kan datorn beskriva den upplevelse och avkoppling (dvs cd-spelarens funktion) som en människa kan få genom att t ex lyssna på underbar musik i en cd-spelare. Ingenjörsvetenskapens lagar innefattar någonting utöver fysikens och kemins lagar. Maskinen har ett bestämt syfte (apobetics), relaterat till något utanför maskinen. Något som inte är reducerbart till enbart materia och energi.

Enligt termodynamikens första lag (energiprincipen) kan energi varken förstöras eller skapas utan endast omvandlas mellan olika former. Denna lag är giltig för den materiella verkligheten, vilken består av materia och energi. Enligt relativitetsteorin kan materia omvandlas till energi och tvärtom. Materia kan således betraktas som en form av energi. Entropi, som är ett mått på hur stor del av energin i ett system som kan användas till nyttigt arbete, och som är intimt kopplad till Shannons informationsbegrepp, lyder en annan fundamental naturlag, termodynamikens andra lag. Enligt denna går entropin hos ett slutet system[2] mot sitt maximim, vilket är liktydigt med att systemet blir mer och mer oordnat. En bil som lämnas i naturen, förvandlas t ex på några år till en rosthög. Nedbrytning, förruttnelse och död är alla konsekvenser av termodynamikens andra lag. En levande organism undviker denna nedbrytning genom att inte vara ett slutet system, utan hela tiden konsumera "negativ entropi" (dvs ta in näring). Detta gör att entropinivån hela tiden hålls i schack. Då döden inträder upphör tillflödet av negativ entropi, varvid entropin ökar och nedbrytningen påbörjas.

Den som menar att information kan reduceras till materia och energi och att det ovan förda resonemanget därför är felaktigt, står här inför ett problem. Om detta är sant borde det också vara möjligt att reducera entropi till energi och förklara alla termodynamiska processer med enbart energiprincipen utan att använda termodynamikens andra lag. Detta har ingen hittills lyckats med och inget tyder på att något sådant skulle vara möjligt.[3]

Aristoteles letade efter en komplett förklaring till allt som sker i Naturen. Denna förklaring skulle bygga på förnuft och logik. Idag talar vi om kausalitet, dvs orsak och verkan, och kausala samband har blivit ett grundbegrepp inom naturvetenskapen. Aristoteles hade ett mycket mer komplext kausalitetsbegrepp än vad vi har idag. Han menade att det fanns fyra olika orsaker till varje fenomen; den formella orsaken, den materiella orsaken, den effektiva orsaken och den finala orsaken. Dessa fyra orsaker placerade in varje fenomen i sitt rätta sammanhang, och det var nödvändigt att känna till alla fyra för att ett fenomen skulle anses vara fullständigt förklarat. Först då kunde man, enligt Aristoteles, säga att man förstod ett fenomen.

Låt mig ta ett ofta använt exempel för att förklara Aristoteles fyra orsaker: Antag att vi har ett hus. Den formella orsaken svarar på frågan, "Vad är ett hus? Vad karakteriserar ett hus?" Den materiella orsaken förklarar av vilken substans (materia) huset är frambringat. Den effektiva orsaken till huset är arbetarnas insats (utan denna skulle ju inte huset bli byggt). Den finala orsaken, slutligen, förklarar vad ändamålet (meningen) med huset är (kallas också teleologi).

Den effektiva orsaken är vad vi idag menar med orsak. För Aristoteles var emellertid den finala orsaken den absolut viktigaste, eftersom den förklarade meningen med fenomenet, dvs fenomenets verkliga innebörd.

När den moderna vetenskapen växte fram, genom bl a René Descarte, Francis Bacon och Galieo Galilei, upptäckte man snart att den enda orsak man egentligen kunde handskas med, med hjälp av logik och matematik, var den effektiva orsaken. Bacon kallade den finala orsaken för "lika ofruktsam som en jungfru vigd åt Gud". I stället för att försöka besvara frågan "Varför?" övergick vetenskapen till att försöka besvara den betydligt mindre omfattande frågan "Hur?". Naturfilosofi blev naturbeskrivning. Det vi kan fråga oss är vad vi idag menar med begreppet "att förstå". Frågan är om vi idag kan säga att vi verkligen förstår naturen. Snarare beskriver vi naturen.

1700-talsfilosofen Giambatista Vico menade att vetenskapen i dess moderna form endast ger oss begränsad kunskap. Fullständig förståelse, dvs förståelse i Aristoteles mening, kan vi bara få om artefakter, dvs maskiner och konstruktioner, som vi själva tillverkat. Där kan vi förklara alla fyra orsakerna. Som en konsekvens av detta kan vi, enligt Vico, aldrig få fullständig kunskap om naturliga fenomen. Endast Gud kan ha denna typ av kunskap om naturen.

Det är här som den moderna människan går fel, enligt min mening. Många forskare och filosofer talar idag om ett meningslöst universum, och stöder sig då på den moderna vetenskapens upptäckter. Steven Weinberg, teoretisk fysiker och nobelpristagare, skriver t ex i sin bok De tre första minuterna, "Ju mer universum tycks begripligt, desto mer tycks det vara poänglöst". Problemet är att Weinbergs slutsats så att säga är inbyggd i själva den vetenskapliga beskrivningen. Vetenskapen kan inte göra ansapråk på att säga något viktigt om själva tillvaron, bara om den vetenskapliga världsbilden. Den moderna människans problem är att hon förväxlar vetenskapens begränsade världsbild med den totala helheten. Eller för att använda ett klassiskt uttryck, man förväxlar kartan med verkligheten.

Jag tror att vi här har nyckeln till våra svårigheter när det gäller att på ett fullödigt sätt definiera begrepp som information, mening etc, och att försöka avgöra vad som är designat eller ej. Den moderna människan kräver att alla definitioner skall grundas i logik och matematik, och endast använda begrepp som kan observeras av vetenskapens instrument. Utifrån detta krav måste vi begränsa oss till att studera den effektiva orsaken, dvs svara på frågan "Hur?". Och så långt är allt gott och väl. Problemet uppstår när man försöker tvinga in den totala verkligheten i den effektiva orsakens tvångströja, och sedan kallar allt som inte ryms inom dessa begränsningar för pseudofenomen. Weinbergs påstående att Universum är poänglöst är inget annat än ett cirkelresonemang, eller om vi så vill, ett analytiskt påstående i stil med "alla trianglar har tre hörn". För att kunna förstå och beskriva fenomen som information, mening och design, måste man i sin beskrivning inrymma samtliga fyra Aristoteles orsaker. Priset man får betala för detta är att man då måste gå utanför vetenskapen, och därmed göra avkall på logik och objektivitet. Gör man inte detta, kommer man att missa sanningen. För vissa människor tycks det vara viktigare att hålla fast vid den vetenskapliga metoden än att att komma fram till sanningen. Kanske dessa människor finner samma trygghet i vetenskapen som en 12-åring kan finna i sin frimärkssamling, där han har en fullständigt ordnad och kontrollerad värld med alla tyska frimärken med blomstermotiv, i årtalsordning, på sidan 12.

Tillbaka till Livets uppkomst

Du kan läsa mer om livets uppkomst i:
Varken liv eller maskiner uppstår av sig självt

---

[1] I tidskriften Chemistry & Engineering Aug 21, 1967.
[2] Ett slutet system är ett system som är isolerat från omvärlden och där energi varken kan tillföras eller bortföras.
[3] Entropibegreppet är intimt kopplat till tidsirreversibla processer. Att hävda att entropin utgör en meningslös fysikalisk storhet är därför i princip detsamma som att påstå att tiden är reversibel (symmetrisk), dvs att ingen skillnad finns mellan förfluten tid och framtid.