"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

 

Biologismen som totalitär ideologi

kritik av Per Kornhalls bok Skapelsekonspirationen

 

 

I denna artikel kommer jag bara att ytligt beröra Intelligent Design (ID) — jag har flera, mer utförliga artiklar här

När astrofysikern John Barrow föreläste vid förra sommarens (2007) "Templeton-Cambridge Journalism Fellowship"-föreläsningar tog han upp frågan varför naturkonstanterna (ljusets hastighet, elektronens laddning etc) tycks "valda" för att universum skall kunna hysa liv. Hade elektronens laddning varit bara några procent större eller mindre än vad den är, hade inga kemiska föreningar kunnat existera. Liknande kritiska begränsningar gäller för mängder av olika naturkonstanter (läs närmare om detta här). Sannolikheten att alla naturkonstanter i ett slumpgenererat universum skall råka få precis rätt värden, så att liv kan existera, är försvinnande liten (fysikern Lee Smolin uppskattar i sin bok Three Roads to Quantum Gravity — PHOENIX PAPERBACK, 2000, sid 202 — denna sannolikhet till ca tio upphöjt till minus 230, dvs ett oerhört litet tal — för en förklaring till hur litet, läs här!). Det ligger nära till hands att fråga sig (vilket många fysiker gjort och gör) varför naturkonstanterna "råkat" få de "rätta" värdena. Dylika funderingar ogillas starkt av de militanta ateisterna. Richard Dawkins (ibland kallad ultradarwinismens svavelpredikant) var närvarande vid Barrows föreläsning och uttryckte efteråt stark kritik mot dennes sätt att resonera (det påminner ju otäckt mycket om intelligent design, eller hur?). Barrow skrattade då och sade, "Du har ett problem med sådana här idéer, Richard, eftersom du egentligen inte är en riktigt vetenskapsman. Du är biolog."

Barrow menar att biologi idag (och speciellt då evolutionsbiologi) inte är något annat än naturhistoria (kanske inte så konstigt att Sveriges största biologiska museum heter just Naturhistoriska Riksmuséet). "Biologer har en begränsad intuitiv förståelse av komplexitet. De är fast i en nedärvd konflikt från 1800-talet och är endast intresserade av resultat. Men resultat säger nästan ingenting om de lagar som styr universum.", menar Barrow. Han anser således att en sann vetenskapsman inte nöjer sig med att skrapa på ytan och konstatera att det finns mekanismer som tycks leda till ökad komplexitet hos levande organismer. En sann forskare måste, enligt Barrow, också fråga sig varför dessa mekanismer leder till ökad komplexitet. En fullständig förklaring måste därför inkludera en förklaring till varför naturlagar och naturkonstanter är som de är. Minsta förändring av någon naturkonstant eller naturlag, och evolutionen skulle vara omöjlig.

Per Kornhall påstår i sin bok Skapelsekonspirationen (Leopard Förlag, 2008) att alla som tycker sig se en intelligens bakom universum är usla forskare, förutom att de är omoraliska lögnare och rent allmänt lågt stående varelser. Även om han kanske inte använder exakt den formuleringen, är det ändå vad han indirekt säger. Barrow har skrivit 17 böcker och över 400 vetenskapliga artiklar, så jag har svårt att se hur Barrow skulle kunna passa in på Kornhalls beskrivning. Jag skall inte här diskutera Kornhalls vetenskapliga kompetens och meriter, men de kan definitivt inte mäta sig med Barrows. Såvitt jag vet har Kornhall doktorerat på någon art av lejongap som finns på Madagaskar. Avhandlingar av den typen finns det hundratusentals av och dylika arbeten innebär knappast någon vetenskaplig revolution. De flesta läses aldrig av någon annan än den nyblivna doktorns mamma, eftersom de är principiellt ointressanta. Missförstå mig inte! Jag påstår inte att det är fel att skriva sådana avhandlingar. Biologin måste givetvis katalogisera alla arter och någon måste då ägna sig åt lejongapen på Madagaskar. Vad jag menar är att dylika studier är ren rutin och de innebär ingen kunskap som är principiellt ny eller banbrytande. Det jag försöker säga med detta är att Kornhall inte är expert på det han diskuterar i sin bok, dvs evolutionsbiologi. Man är inte kvantfysiker bara för att man är fysiker. Inte heller är man evolutionsbiolog bara för att man är biolog. Precis som att de flesta fysiker bara har läst orienteringskurser i kvantmekanik, så har den absoluta merparten av biologerna bara läst mindre kurser i evolutionsbiologi. Visserligen finns evolutionen hela tiden i bakgrunden i nästan all biologiundervisning, men då som ett övergripande ramverk, som inte på allvar granskas eller kritiseras eller analyseras, utan som man utgår från som en absolut sanning. Per Kornhall är således inte någon expert på evolutionsbiologi, lika lite som hans internationelle "storebror", Richard Dawkins (vilken Kornhall tydligen betraktar som en oerhörd auktoritet), är det. Dawkins har inte lämnat några som helst väsentliga bidrag till evolutionsbiologin (hans teorier om memer är mer poetiska än vetenskapliga och hans "är det inte si är det väl så i stället"-resonemang i de populärvetenskapliga böcker han skrivit, har inget med verklig vetenskap att göra). Dawkins är dessutom inte professor i evolutionsbiologi, utan i "Public understanding of science", dvs i populärvetenskap. De verkligt stora stjärnorna inom evolutionsbiologin, som Ernst Mayr, Theodosius Dobzhansky och Stephen Jay Gold, uppvisar betydligt större ödmjukhet inför oerhört svåra frågor än vad Kornhall, Dawkins och deras gelikar gör.

Som lite kuriosa kan jag nämna att den professur som Dawkins innehar officiellt heter "Simonyi Professorship for the Public Understanding of Science". Charles Simonyi, är en amerikansk IT-miljardär och är bl a arkitekten bakom vissa delar av Microsoft Office (Word och Excel). Det är således Simonyi som bekostat en skräddarsydd Oxfordprofessur för Dawkins. Simonyi lär vid något tillfälle ha kallat Dawkins för "Darwins rottweiler". En pikant detalj är att Simonyi, i november 2008, gifte sig med svenskan Lisa Persdotter (32 år yngre än brudgummen). Bröllopet skedde i Christinæ kyrka i Göteborg och bruden hade dessutom gått på L M Engströms kristna gymnasium i staden. Undrar vad Dawkins, som den aggressive kristendomshatare han är, numera tycker om sin välgörare?

Som ett led i demoniseringen av kristna i allmänhet och ID i synnerhet skriver Kornhall på sidan 53 "ID-rörelsen vill vrida klockan tillbaka och föra det västerländska samhället till tiden före upplysningen, till tiden innan förnuftet fick börja råda över bibliska doktriner". Och sedan talar han om hur Upplysningen bidrog till att häxbränning och vidskepelse försvann och ersattes av förnuft och godhet. På sidan 77 skriver han i samma anda "Religiösa människor har alltid genom historien velat förbjuda vetenskap som på något sätt gått emot deras religion". Det Kornhall skriver är grovt missvisande, ja så grovt missvisande att det handlar om rent bedrägeri och lögn!!! Visst har det funnits och finns okunnighet bland troende, precis som det funnits och finns okunnighet bland ateister. Häxprocesserna är självklart inget jag försvarar och den typen av företeelser har överhuvudtaget ingenting med kristen tro att göra, om man med kristen tro menar det som Jesus undervisade oss om. Många av de största vetenskapsmännen har varit djupt religiösa/troende och inte alls "vridit någon klocka tillbaka" utan i stället utvidgat vetenskapens gränser och vår förståelse av universum. Kepler, Newton (2/3-delar av hans litterära produktion handlar om Gud), Faraday, Maxwell är några exempel. Även i vår tid finns nobelpristagare som är troende. Det finns överhuvudtaget ingen motsatsställning mellan vetenskap och tro (så länge inte någon av dessa överskrider sina gränser).
Dessutom, när det gäller Upplysningen, så innebar den inte enbart en övergång från mörker till ljus. Upplysningen hade själv mörka sidor. Genom sin övertro på människans godhet och förnuftets (logikens) omnipotens, fanns i själva upplysningstänkandet fröet till franska revolutionens blodbad (den var direkt inspirerad av Upplysningen), nazismens förintelse av miljoner och marxismens dödsläger i Gulag.

Klicka här för att gå till min artikel om Dummeligens. Där diskuterar jag, i ett avsnitt i slutet av artikeln, i mer detalj Upplysningens mörka sidor (använd webbläsarens sökfunktion för att hitta).

På sidan 81 skriver Kornhall om Carl von Linné:

Att säga att arter hade utvecklats var oerhört dramatiskt, på gränsen till hädelse och något Linné aldrig vågade göra, även om han kanske misstänkte det [min understrykning].

Under Linnéåret 2007 lyckades media nästan totalt förtiga att vår store biolog var en varm kristen. Det är i och för sig mycket möjligt att Kornhall har rätt här. Linné var säkert långt före sin tid i många avseenden. Men oavsett vad Linné eventuellt misstänkte när det gällde utveckling av nya arter (även jag tror ju att nya arter kan utvecklas utifrån evolutionens mekanismer, vilket jag diskuterar längre fram i denna text), trodde han definitivt på Gud som Skapare. I inledningen till sitt stora verk Systema naturae skriver han:

Jag såg den oändlige, allvetande och allsmäktige Guden på ryggen, då han gick fram, och jag hissnade. Jag spårade efter hans fotsteg över naturens fält och märkte utur varenda, även i dem jag näppeligen kunde skönja, en oändlig vishet och makt, en outrannsaklig, fullkomlighet. Jag såg där, huru alla djur underhölls av växterna, växterna av jorden, jorden av jordklotet; huru jordklotet välvdes natt och dag kring solen, som gav det liv."

Det tycks som att Linné inte bara "misstänkte" att det fanns en Skapare. Han visste! I skapelsens sinnrikhet och ändamålsenlighet såg den store biologen Skaparens (Designerns) hantverk.

I en sann debatt skall man hålla sig till sakfrågor. Personangrepp avslöjar bara en brist på verkliga argument. På min hemsida och i offentliga sammanhang har jag försökt att i görligaste mån undvika att nämna personer vid namn. Tyvärr är det omöjligt att bemöta Kornhalls bok utan att gå in på personen Kornhall. På grund av Kornhalls sätt att argumentera och det förakt han uppvisar mot alla som inte tycker som han, är det nödvändigt att nämna lite om bakgrunden till hans bok. Den utgör inte ett sakligt inlägg i en pågående debatt om naturvetenskapliga och filosofiska teorier. Det påstår han ju inte heller, utan erkänner (sid 15) att hans bok är en partsinlaga (t o m en "bestämd partsinlaga"). Men den är mycket mer än så. Kornhall bedriver en personlig vendetta mot Livets Ord och Livets Ords skolor och detta har inte med evolution eller vetenskap att göra. Kornhall var medlem i Livets Ord i ca 17 år (säger han själv) och lämnade sedan plötsligt rörelsen med buller och bång. Det är uppenbart att han hyser en oerhörd bitterhet mot Livets Ord och dess medlemmar. Varför vet jag inte. Jag känner inte till att han på något som helst sätt skulle blivit illa behandlad. Skapelsetroendes förmenta "ovetenskaplighet" är, såvitt jag kan förstå, bara ett sätt att försöka stoppa Livets Ords skolor och helst hela församlingen. Kornhall bedriver flera kampanjer parallellt. Torbjörn Aronsson är en av de församlingsmedlemmar som Kornhall riktat sina kanoner mot. Aronsson är filosofie doktor i statskunskap, och snart dubbeldoktor (han håller på och doktorerar i teologi), och sitter i kommunfullmäktige i Uppsala. Detta tycker inte Per Kornhall om. Kornhall anser sig tydligen stå över den demokratiska process, genom vilken Aronsson blivit vald. Kornhall har också riktat sina kanoner mot en annan medlem i Livets Ord, Anders Gerdmar. Denne, som är docent i teologi, har skrivit en lärobok i Nya Testamentet, vilken används på Uppsala Universitet. Kornhall arbetar på att försöka få bort den boken från undervisningen (om du vill kontrollera det jag skriver är det enklast att googla på "Kornhall Aronsson" respektive "Kornhall Gerdmar" så får du mängder av träffar). Per Kornhalls demokratisyn tycks stämma betydligt bättre med Adolf Hitlers demokratisyn än vad den stämmer med Sveriges Grundlag!

På sidan 175 citerar Kornhall en artikel i Uppsala Nya tidning, skriven av professor Dan Larhammar. Denne, som är verksam på BMC (Biomedicinskt Centrum), skriver:

På Uppsala Universitet har jag vid några tillfällen träffat studenter som är medlemmar i Livets Ord. Dessa har haft mycket svårt att förstå vissa biologiska och biomedicinska resonemang på grund av sin blockering mot evolutionsbiologisk information.

Till saken hör att Larhammar inte bara är professor i molekylär cellbiologi utan också en av de mest militanta ateisterna i Sverige. Han är medlem i Humanisterna och fick deras Hedeniuspris år 2000. Jag minns artikeln i UNT och vill minnas att jag skrev ett svar i tidningen. Det professor Larhammar påstår är rent nonsens. Det är ju möjligt att Larhammar haft elever, på vilka hans beskrivning i någon mån stämmer. Men beskrivningen innebär en grov generalisering. Larhammar har garanterat haft många elever från Livets Ord, utan att veta om att de är medlemmar i församlingen. Jag känner flera församlingsmedlemmar som tagit examen på BMC. Minst två av dem har också doktorerat där. Det finns för övrigt ett flertal elever från Livets Ords Kristna Gymnasium som är färdiga läkare, fysiker, civilingenjörer etc, så deras vetenskapssyn kan väl inte vara alltför inskränkt. Jag antar att detta citat utgör ett led i Kornhalls demonisering av Livets Ord och dess medlemmar.

Jag har på många ställen på min hemsida diskuterat de totalitära drag som man tyvärr återfinner hos stora delar av den militanta ateismen (här och här hittar läsaren ett par artiklar som behandlar detta tragiska ämne). Boken Skapelsekonspirationen utgör ett flagrant exempel på detta. Den innehåller vissa vetenskapliga diskussioner som i och för sig är korrekta. Men det tycks som att detta mer är för att förvilla läsaren. Huvudbudskapet är att skapelsetroende eller ID-troende människor utgör ett hot mot mänskligheten och människovärdet och demokratin och att de därför måste stoppas med vilka medel som helst. En av huvudpunkterna i boken är faran med konfessionella friskolor, eftersom man där inte lär ut att allting har uppkommit av sig självt som ett absolut faktum. Dessa skolor måste då förbjudas och Kornhall efterlyser "mer muskler" åt Skolverket så att man kan få slut på eländet.

Boken är full av fel, förutom att Kornhall går till personangrepp mot alla som inte tycker som han, och kallar dem lögnare och allt möjligt. Eftersom det förekommer felaktigheter på i stort sett varje sida, skulle en fullständig genomgång av dessa leda till en lika lång text som hela boken. Så jag tänker bara ta upp enstaka exempel som jag tycker är representativa (tyvärr blir det ganska långt ändå).

1. För det första finns ett grundläggande fel i boken, nämligen att ID inte är vad Per Kornhall påstår att det är.

a) Kornhall diskuterar bara ID i samband med evolutionen. Detta är helt missvisande. Många ID-anhängare accepterar evolutionsteorin, helt eller delvis. Francis Collins, direktor för HUGO-projektet (det projekt som kartlagt människans genom) tycker sig se en designer bakom livet, men accepterar så vitt jag kan förstå hela evolutionsteorin. Hans ganska nyutkomna bok The Language of God anknyter till DNA-koden, vilken Collins menar är designad av en bakomliggande intelligens (det är ju grundläggande denna kod som Collins är expert på). Många av de fysiker som tycker sig se en designer bakom universum (Albert Einstein, Erwin Schrödinger, Werner Heisenberg, Paul Dirac, Paul Davies, John Barrow, Frank Tippler m fl) accepterar så vitt jag vet evolutionsteorin, men menar att en designer varit inblandad i uppkomsten av universum och dess naturlagar och naturkonstanter. Själv accepterar jag delar av evolutionsteorin (t ex att nya arter kan bildas) men anser att evolutionsteorin i sin nuvarande form inte kan förklara alla fenomen som har med livet att göra. Att bakterier kan bli resistenta mot antibiotika utgör inget absolut bevis för att bakterier kan bli till människor. Frågan för mig är inte om det försiggår en evolution, utan frågan är hur stora förändringar denna evolution kan åstadkomma (i min avdelning "Skapelse & evolution" har jag mängder av artiklar som diskuterar just detta).

b) Eftersom Kornhall bara kopplar ID till evolutionen blir hans text helt missvisande. Att det försiggår en evolution vet vi (även om vi som sagt kan diskutera omfattningen av den). Här har vi i alla fall observationer och en teori. Men förutom arternas uppkomst finns ytterligare två mycket svåra ursprungsproblem att förklara, nämligen universums och livets uppkomst. Kornhall påpekar korrekt att livets uppkomst inte kan förklaras av evolutionsteorin, men släpper sedan denna viktiga tråd. Och även om han kortfattat också berör universums uppkomst, påverkar inte heller detta hans fortsatta resonemang. Vi har inga som helst teorier för hur universum och livet uppkommit. Bara tänkbara scenarion. Bigbang handlar om universums utveckling efter att det uppkommit (hur kan någonting uppkomma ur ingenting?). Många ID-anhängare accepterar, som påpekats ovan, evolutionen medan de tycker sig se en designer bakom universum (behandlas här) och livet (behandlas här). Genom att inte nämna detta får Kornhall alla ID-anhängare att framstå som idioter (vilket väl är meningen antar jag). Detta är djupt oärligt och man undrar vem som egentligen har bristande moral. Vad Kornhall säger, när han idiotförklarar alla ID-anhängare, är i själva verket, "Den som inte tror att universum uppkommit av sig självt ur ingenting och då fått de ytterst speciella egenskaper som krävs för att hysa kolkemi, och som sedan inte tror att livet (som är så komplext att vi är ljusår från att ens kunna kopiera det) uppkommit i en vattenpöl eller i havet av sig självt, är en okunnig idiot, en fara för demokratin och mänskligheten, och borde beläggas med munkavle (Kornhall arbetar uppenbarligen på just detta)". Formulerar man det så, kanske man lättare inser hur fanatiskt Kornhall resonerar. Därmed idiotförklarar han t ex Albert Einstein, som i mängder av uttalanden talar om en intelligens bakom universum (jag diskuterar detta bl a här). Kornhall kritiserar mig i sin bok för att jag talar om det "evolutionära prästerskapet". Jag talar då inte om evolutionsbiologer i allmänhet, utan om de evolutionsbiologer för vilka evolutionen blivit en absolut sanning, som inte får ifrågasättas — biologi har därmed blivit biologism, dvs vetenskap har blivit ideologi. Kornhalls sätt att avfärda ID visar att det ligger något i min formulering, eftersom hans sätt att uttrycka sig inte är vad man skulle förvänta sig av en objektiv vetenskapsman med ett öppet sinne. Däremot är det precis vad man skulle förvänta sig av en Överstepräst som fått sin allra heligaste tro trampad i smutsen.

2. Enligt Kornhall påstår ID-anhängarna att ID är vetenskap, som skall jämställas med andra vetenskapliga teorier och därför ingå i skolans undervisning. Det stämmer inte. Här finns olika åsikter och jag kan bara stå för det jag står för. Jag personligen anser inte att ID är vetenskap, i varje fall inte strikt naturvetenskap. Men frågan är inte om ID är vetenskap eller ej. Frågan är om ID är sann eller ej. Vetenskapen har inte monopol på sanning. Vetenskapen är en metod, vars spelregler vuxit fram under århundraden, och som går ut på att man skall kunna studera och analysera den fysiska verkligheten så objektivt och korrekt som möjligt och sedan kommunicera de erhållna resultaten med andra forskare utan förvrängningar och missuppfattningar. För att vetenskapen skall kunna uppfylla detta har man, helt korrekt, valt att exkludera övernaturliga förklaringar i sina modeller. Men, detta utgör ingen begränsning av det övernaturliga, utan är en begränsning hos vetenskapen. Priset för vetenskapens objektivitet och styrka är att den inte omfattar den totala verkligheten. Om det t ex finns en övernaturlig Designer bakom universum, kan således inte vetenskapen studera detta, och kommer därför att dra ofullständiga eller till och med felaktiga slutsatser. Naturvetenskap är bara ett, bland många olika sätt, att studera den totala verkligheten. Vetenskapen kan t ex inte uttala sig om det som är viktigast för oss människor; mening, vänskap, kärlek, konst etc. Där måste vi gå utanför logik och objektiva mätningar, om vi på ett meningsfullt sätt skall kunna förstå och bedöma.

Jag påstår således inte att ID är vetenskap, men eftersom ursprungsfrågorna är så oerhört svåra frågor, måste man uppvisa stor ödmjukhet när man uttalar sig. Därför tycker jag det är rimligt att man i undervisning i ursprungsfrågor nämner att vi inte vet speciellt mycket och att det finns andra möjliga tolkningar. Det innebär inte att ID skall ha lika stor plats på biologitimmarna som evolutionsteorin. Men det är en annan historia som jag diskuterar i andra artiklar.

På sidan 155 i boken skriver Kornhall om mig:

Under en uppmärksammad föreläsning i Linköpings universitets lokaler 2006 lär han [dvs jag — Kristers kommentar] ha sagt att ID inte är vetenskap. Anförandet handlade mest om vetenskapsfilosofi och vad som är sanning. De åsikter han stolt manifesterar på sin hemsida, uttryckte han inte i sammanhanget och en del som var där och lyssnade blev nog besvikna. Men om han offentligt säger att ID inte är vetenskap, och samtidigt propagerar för den på sin hemsida. Vad menar karln då egentligen? Själva poängen med ID är ju att den utger sig för att vara en vetenskap.

Men käre Per, vad menar du egentligen? Ingenstans på min hemsida påstår jag att ID är vetenskap. Det tycks som att Per Kornhall anser sig känna till mina åsikter bättre än vad jag själv gör. Han vet att jag anser ID vara vetenskap, fast jag inte själv vet om att jag anser det. Det tycks som att Kornhall har vissa svårigheter att förstå. Men så är han ju biolog, och vissa biologers logiska förmåga tycks vara starkt begränsad. Det är tydligt att kärnan i hans resonemang är just att ID påstår sig vara vetenskap. Eftersom ID inte är vetenskap, är ID således falsk vetenskap (pseudovetenskap) och skall därför inte tas på allvar. I och med jag inte tycker att ID är vetenskap, så faller hela Kornhalls argumentering. Alltså måste jag tycka att ID är vetenskap även om jag inte gör det.

3. I sin bok så missbrukar Kornhall citat å det grövsta (samtidigt som han anklagar ID-anhängare för att göra just detta). Låt mig ge några exempel.

a) Något som Kornhall ofta citerar från min hemsida, och då också i Skapelsekonspirationen (sidan 39 och framåt), är hämtat från en artikel med titeln "En strid på olika villkor". Till Kornhalls försvar skall sägas att han citerar ett långt avsnitt av artikeln, vilket ger läsaren en chans att bedöma det jag skriver. Problemet är emellertid att han inte tycks förstå meningen med artikeln. Dessutom är det mycket svårt att på min hemsida hitta citatet, eftersom det bara står "Renard 2007" i Kornhalls källförteckning. Källan skall givetvis anges så tydligt att det är enkelt att själv kontrollera vad som står där. Jag citerar inte min artikel här. Eftersom den är så pass kort, kan läsaren lika gärna kan ta del av hela artikeln (via den länk jag nyss gav).
I "En strid på olika villkor" tar jag upp hur kristna ofta kritiserar olika konsekvenser av ateismen (t ex fri abort, fri sexualitet). Ateisterna å sin sida skjuter ofta på själva fundamenten för kristendomen. Ett av dessa är att det bakom universum, livet och de olika arterna finns en Skapare. Problemet med att ägna större delen av sin energi åt att kritisera abort eller fri sex, är att dessa företeelser är en direkt logisk följd av det ateistiska perspektivet. Om ateismen är sann, och allt som existerar inklusive människan, bara är en produkt av slump och naturlagar, finns ingen mening och inget människovärde (i varje fall inte i någon absolut bemärkelse). Ett mänskligt foster blir i detta perspektiv inget annat än en cellklump med samma värde som en blindtarm eller tumör. Och varför skulle man inte skrapa ut en cellklump om man betraktar den som besvärande?! Min artikel utgör inte en konspiration för att ta över världen (vilket Kornhall antyder) utan är ett inlägg i en intern diskussion bland kristna (självklart har evolutionister liknande diskussioner internt). Vad skall vi koncentrera oss på? På konsekvenserna av ateismen, eller på själva grunden för ateismen? Att t ex filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö anser att man även skall ha rätt att döda födda barn, om man inte vill ha dem, är bara en logisk följd av ateismen. Vi dödar ju kor och grisar, varför då inte människor, om nu människan bara är ett djur bland andra djur (vilket är en direkt logisk följd av evolutionsperspektivet). Att Tännsjö är abortförespråkare är helt enkelt en konsekvens av hans grundläggande världsbild — ateismen. Han är helt logisk och konsekvent. Och det högaktar jag honom för (till skillnad från vissa kristna som stöder abort — de är bara förvirrade). Skulle Tännsjö få möta Jesus och böja knä för Honom, så skulle han omedelbart ändra inställning till abort, utan att någon behövde argumentera med honom. Det är precis därför jag menar att man bör prioritera grundläggande världsbildsfrågor (vilket inte utesluter att man också kan diskutera och analysera konsekvenserna av en världsbild — men det är en annan diskussion).

b) På sidan 49 skriver han om ID-anhängarna:

…Antagligen för att det inte är viktigt för dem att söka efter sanning, bevara vetenskaplig integritet eller hålla fast vid intellektuell hederlighet. Det viktiga är att vinna kampen om själarna och behålla sin tro. Detta tankesätt återkommer hos Krister Renard, gymnasieläraren på Livets Ords skola, som skriver på sin hemsida:

Och det är just detta som intelligent designrörelsen tagit fasta på. När människor väl börjat accepterat existensen av en Designer kommer detta säkert att leda till att de frågar sig vem denne Designer är. Förhoppningsvis leder detta till att många kommer att finna den sanne Designern. Den som med ärligt hjärta söker sanningen kommer också att finna den.

Det är sant att jag skriver så. Men vad har det med Pers påståenden att göra? Han anklagar, i texten som är kopplad till detta citat, oss ID-anhängare för intellektuell ohederlighet, att inte söka efter sanningen och att inte ha vetenskaplig integritet. Vad har det med att vilja påverka människor att göra? Per vill ju också påverka människor, t ex genom sin bok. Har han monopol när det gäller att påverka? ID är inte ett smart sätt att lura människor in i den kristna fållan. Det handlar om kommunikation. Om jag talar med en ateist och nämner att jag tror på en Skapare så blir frågan, "Hur vet du att det finns en Skapare?" — Jo därför att det står i Bibeln. Och därmed upphör all kommunikation, eftersom Bibeln inte är en auktoritet för en ateist. Men antag att jag i stället börjar tala om universums fantastiska struktur eller om de oerhört sinnrika och komplexa strukturerna i cellens inre. Där kanske ateisten och jag kan mötas och få en dialog. Alla normala människor känner stor förundran inför livets skönhet och komplexitet. Biologerna tycks ha tappat den förmågan och verkar ta universum, livet och de olika arterna som självklarheter. Som det minsta man kan begära.

c) På sidan 71 och framåt diskuterar Kornhall olika egenskaper hos pseudovetenskaper. En är "auktoritetstro". Återigen för han fram att ID är vetenskap, trots att jag inte anser det. Som exempel på min auktoritetstro (dvs att mitt vetenskapliga tänkande är underställt en bokstavstrogen tolkning av Bibeln och då speciellt Skapelseberättelsen) har han (sidan 73) följande citat från min hemsida:

Inget av detta påverkar på något sätt tillförlitligheten i Skriften. Inga grundläggande kristna doktriner, bud eller lärofrågor påverkas av någon av de motsägelsefulla eller svårtolkade ställen som finns i Bibeln.

Citatet är hämtat från en avdelning på min hemsida som diskuterar olika motsägelser i Bibeln (t ex att Johannesevangeliet påstår att Jesus bar sitt kors hela vägen, medan de andra tre evangelierna säger att han bar det en del av vägen och sedan inte orkade och att då en annan person fick bära det sista biten till avrättningsplatsen). I en sammanfattning diskuterar jag sådana problem i bibeltexten och menar att detta inte påverkar Bibelns auktoritet. En del av problemen beror helt enkelt på översättningssvårigheter medan andra beror på att vi har olika parallella berättelser (som Evangelierna) skrivna av olika personer (det är helt normalt att man då får vissa variationer — poliser brukar säga att om flera vittnen säger exakt samma sak, då vet man att de ljuger). I sammanfattningen skriver jag ovanstående, som således helt enkelt säger att dessa problem i bibeltexten inte påverkar Bibelns trovärdighet som historiskt dokument. Det har ingenting med min vetenskapssyn att göra. Bibeln är inte en vetenskaplig bok, och kan inte användas för att dra vetenskapliga slutsatser. Min vetenskapssyn är densamma som vad merparten av forskarsamhället (möjligen med undantag för biologerna) ansluter sig till. Dvs att vetenskapen ger oss användbara modeller av verkligheten men att dessa modeller inte utgör absoluta sanningar eller fakta, utan innebär tolkningar av fakta.

Direkt efter citatet ovan skriver Kornhall (sid 74), "Han [dvs jag — Kristers kommentar] skriver vidare:" Och sedan har han ett citat av mig hämtat från en helt annan avdelning på min hemsida, där jag diskuterar om det går att förena Darwins teori med kristen tro. Som källa för båda ställena anger han "Renard 2007". För läsaren är det således omöjligt att se att dessa två citat är hämtade från två helt olika avdelningar på min hemsida och därför inte har någon som helst koppling, och dessutom inte ens handlar om naturvetenskap. Djupt oärligt!!! Det sista citatet är hämtat från en artikel där jag diskuterar om man både kan vara bibeltroende kristen (kan det finnas några andra kristna) och acceptera evolutionen fullt ut. Det handlar för det första inte om en naturvetenskaplig diskussion utan om en principiell, teologisk diskussion (där jag inte klart tar ställning utan belyser konsekvenserna av olika förhållningssätt). Jag försöker här visa på att accepterandet av både Bibeln och evolutionen (enligt Darwin — det finns också andra evolutionsscenarion) leder till motsägelser. Detta innebär inte någon naturvetenskaplig slutsats utan handlar om filosofi eller snarare kanske teologi. Citatet är hämtat från en huvudavdelning som heter "Det kristna skapelsescenariot", där jag anlägger ett kristet perspektiv på diskussionen (vilket också titeln antyder). De mer vetenskapliga diskussionerna har jag på helt andra ställen på min hemsida. Kornhall tar alltså dessa två citat från teologiska diskussioner och påstår sedan att de visar på min naturvetenskapssyn.

Apropå pseudovetenskap så anger Kornhall som en ytterligare egenskap "bristande upprepbarhet" (sid 74). Här målar han in sig i ett hörn (bortsett från att han slår in öppna dörrar, eftersom ID inte nödvändigtvis påstår sig vara vetenskap). Samma sak gäller nämligen de vetenskaper som försöker förklara universums, livets och de olika arternas ursprung. Vi kan inte upprepa uppkomsten av universum (i varje fall ligger något sådant oerhört långt fram i tiden), utan är begränsade till att studera spåren av det tidiga universum. Samma sak gäller livets uppkomst. Livets spontana uppkomst är så otroligt osannolik att många forskare tror att det bara uppkommit en enda gång på vår planet. Således finns ingen upprepbarhet när vi försöker förstå hur livet kommit till. Och även om vi i våra laboratorier så småningom skulle kunna få liv att uppstå, eller om vi genom matematiska modeller skulle kunna ge en teoretiskt möjlig förklaring till livets uppkomst, bevisar detta inte att livet uppkom på detta sätt. Det bevisar bara att livet skulle kunna ha uppkommit på detta sätt. Dessutom skulle det med all säkerhet ligga oerhört mycket intelligent arbete bakom sådana framgångar. Dvs det vi i själva verket då skulle ha bevisat, är att det krävs intelligens för att liv skall uppstå. När det gäller evolutionen finns visserligen en slags upprepbarhet i den bemärkelsen att vi känner till vissa regelbundna/upprepbara mekanismer bakom denna (att dessa mekanismer bevisligen kan skapa resistenta bakterier, bevisar inte att de kan förändra bakterier till människor — hur lång tid de än har till sitt förfogande). Men eftersom slumpen tillhandahåller råmaterialet (mutationer) till evolutionen, är denna inte strikt deterministiskt förutsägbar eller upprepbar. Vi kan således inte förutsäga den framtida utvecklingen, bara i efterhand förklara varför det blev som det blev. Efterhandsförklaringar (ibland kallat retrodiction) har dock inte samma vetenskapliga tyngd som förutsägelser (prediction). Det går alltid att hitta scenarios och mekanismer som i efterhand kan förklara varför det blev som det blev. Om "bristande upprepbarhet" eller svårigheter att upprepa våra observationer utgör ett kriterium på pseudovetenskap, ligger således ursprungsvetenskaperna farligt nära pseudovetenskaperna. Detta borde rimligen stämma ursprungsforskarna till ödmjukhet och försiktighet (och det gör det ofta, med undantag för biologerna, som tycks märkligt omedvetna om problemets svårighetsgrad — ja de tycks överhuvudtaget vara totalt omedvetna om att det finns en disciplin som heter vetenskapsfilosofi).

Kornhalls sätt att plocka citat gör att hans text tappar mycket i trovärdighet. Citerar han mig på det sätt som visats ovan, finns anledning att misstänka att han kanske är lika oärlig när han citerar andra ID-anhängare.

4. Boken är full av vetenskapliga fel och missuppfattningar. Han har ett långt kapitel (kapitel 5) där han tar upp några vanliga missförstånd om evolution. Vissa delar är i och för sig ganska bra och jag håller med om mycket av vad han skriver (jag förnekar inte att det finns okunniga kristna som har fel uppfattning om vad evolutionsteorin säger). Hade han bara nöjt sig med att redogöra för det rent vetenskapliga hade han kanske kunnat åstadkomma en riktigt bra sammanfattning av de observationer som talar för evolutionen. Tyvärr gör den hårda tonen och fanatismen att texten motverkar sitt eget syfte. Vad sägs t ex om avslutningen (sid 111) på detta kapitel?:

Påståendet att organismer har utvecklats och att vi har ett gemensamt ursprung är inte "bara en teori". De är historiska faktum. Det är lika rimligt att betvivla att evolutionen har skett som att tvivla på att Gustav Vasa har funnits eller på att Lunds domkyrka blivit byggd. Den som inte tror att evolutionen har skett trots att det finns en sådan oerhörd mängd bevis, sällar sig till samma intellektuella kategori som den som hävdar att jorden är platt och att månen är en ost.

För det första är förklaringsmodeller (teorier) inte fakta. De innebär tolkningar av fakta och fakta kan alltid tolkas på flera olika sätt. Det är inte säkert att den enklaste eller vackraste eller mest politiskt korrekta tolkningen alltid är lika med sanningen. Fossil och dateringar (vilka dessutom i sin tur inrymmer osäkerheter) är fakta. Evolutionen, vare sig man med detta ord menar ett allmänt evolutionsscenario eller någon specifik evolutionsteori (t ex darwinismen), så utgör detta en tolkning av fakta. Att jämföra tanken på en intelligens bakom universum, en tanke som många framstående forskare uttryckt, med att tro att månen är en ost är så djupt man överhuvudtaget kan sjunka i ohederlighet. Som jag sagt ovan, så omfattar ID också universums och livets uppkomst. Jag undrar om Kornhall menar att den som inte tror att universum uppkommit av sig själv ur ingenting "sällar sig till samma intellektuella kategori som den som hävdar att jorden är platt och att månen är en ost"?

5. Kornhall diskuterar begreppet information på några ställen och menar att det inte är några som helst problem att förklara hur information kan uppkomma genom darwinismens mekanismer. Kornhall är inte fysiker och här är han definitivt inte på sin mammas gata. Det han skriver här är så fel att det blir svårt att förklara vad som är fel (man brukar tala om "not even wrong" när det gäller teorier som är så felaktiga att man inte ens kan säga vad som är fel). Några saker dock. På sidan 63 skriver han:

För att designargumentet skall vara användbart så måste det vara sant att ordning och syfte bara kan observeras som ett resultat av design. Men det är uppenbart att så inte är fallet, som när det gäller snöflingor och andra kristaller (och vi kan från och med Darwin tillägga: det naturliga urvalet).

Det är givetvis svårt för biologer att uttala sig om begrepp som information, entropi och komplexitet (därför borde de kanske inte heller uttala sig). Själv har jag under åratal läst och funderat över dessa begrepp och vore jag yngre skulle jag ägna mig på heltid åt att försöka utveckla bättre teorier och definitioner inom dessa områden. Information och entropi är besläktade och den matematiska definitionen av båda ligger mycket nära varandra. När Shannon definierade begreppet information, kallade han det till en början för informationsentropi. Shannons definition är mycket användbar när man skall beräkna informationskapaciteten i t ex en dataöverföring, men har inget att göra med det vi människor normalt menar med information. T ex så innehåller en A4-sida full av bokstaven q (qqqqqq…, dvs ingen information alls) mer information enligt Shannons definition än en A4-sida med en meningsfull text (jag har några artiklar på min hemsida som behandlar informationsbegreppet).

När Per jämför ordningen hos en snöflinga med ordning och syfte, vilket måste tolkas som att snöflingan innehåller någon slags information, så har han helt fel. En snöflingas, eller en kristalls, struktur är helt och hållet resultatet av de ingående byggstenarnas (atomernas) egenskaper. Vattenmolekyler har helt enkelt egenskapen att sätta sig samman till snöflingor med sexfaldig symmetri vid vissa kombinationer av tryck och temperatur. Detta har inget som helst med information att göra. Information innebär att byggstenarna antagit en konfiguration som inte är ett resultat av byggstenarnas egenskaper. Om jag häller ut bläck på ett papper, formar sig inte bläckmolekylerna av sig själva till bokstäver som bildar ord och en meningsfull text på något existerande språk. Genom bläckstråleskrivaren eller pennan tvingar jag bläcket att anta en sådan konfiguration (som inte strider mot naturlagarna men som inte heller fullständigt kan förklaras utifrån dessa). De atomer och molekyler som bygger upp livet har på samma sätt inte någon inbyggd strävan efter att forma sig till levande celler. För detta krävs ett oerhört avancerat cellmaskineri som vida överträffar de flesta mänskliga maskiner i komplexitet och sinnrikhet (här ger jag några exempel på detta). Information (vare sig i shannonsk eller i verklig mening) uppstår aldrig som resultat av atomers eller andra byggstenars lagbundna beteende, dvs av deterministiska processer. Det kan man enkelt bevisa utifrån informationsteorins grundläggande lagar (jag har ett sådant bevis här).

6. På sidan 105 diskuterar Kornhall termodynamikens andra lag, som just handlar om entropi. Här tar han upp ett vanligt missförstånd hos skapelsetroende. Termodynamikens andra lag säger att ett slutet system (ett system som inte utbyter energi med sin omgivning) går mot maximal entropi, dvs maximal oordning (entropi kan lite löst sägas vara ett mått på oordningen i ett fysikaliskt system — ju större entropi, desto större oordning). Vissa skapelsetroende menar att detta motbevisar evolutionen. Det är fel, eftersom jorden inte är ett slutet system. Jorden mottar enorma energimängder från solen. Formellt har Kornhall helt rätt i sin kritik. Men det är mer komplicerat än så. Utan att gå in på detaljer (den intresserade läsaren hittar en mer ingående analys av andra lagen här) vill jag bara nämna några saker. Rent tekniskt tycks det som att Kornhall blandar ihop lagarna lite. Han påstår att andra lagen (termodynamikens andra lag) säger att värme aldrig går från en kall kropp till en varmare. Inom fysiken brukar man kalla detta för nollte lagen, eftersom den lagen var den första termodynamiska lag man upptäckte. Andra lagen säger just det jag skriver ovan, dvs att entropin i ett slutet system går mot sitt maximum. Andra lagen och nollte lagen är inte samma lag, även om de i någon mening är relaterade till varandra. Nåja, detta är kanske tekniska trivialiteter. Det spelar ju egentligen ingen roll vilket nummer vi sätter på lagarna, bara vi är överens om vad de säger. Värre är att Kornhall antyder, att eftersom termodynamikens andra lag inte förbjuder utvecklingen mot alltmer komplexa system, så blir evolutionen av komplexa system möjlig för ett icke slutet system (och givetvis också livets spontana uppkomst). Men så enkelt är det inte. Att något inte är förbjudet, visar inte att det är troligt eller ens praktiskt möjligt. Det visar bara att det inte är förbjudet. Det är t ex inte förbjudet att vinna högsta vinsten på alla lotterier i Sverige vecka efter vecka i 50 år genom att köpa en enda lott till varje dragning. Men det är så osannolikt att det aldrig kommer att inträffa.

Apropå termodynamiska lagar så kan man på sidan 140 läsa att en av ID-rörelsens teoretiker, William Dembski, menar sig ha upptäckt en fjärde termodynamisk lag, lagen om bevarande av information. Det kanske inte spelar så stor roll, och man kan väl inte heller begära att en biolog skall känna till det, men denna tanke uttrycktes redan på 1960-talet av Peter Medawar (nobelpristagare i medicin 1960), som talade om "lagen för konservering av information". Så Dembski är definitivt inte ensam om sådana tankar. Kornhall påstår också att denna lag är vederlagd. Det låter sig sägas, men information är ett oehört komplext begrepp, som vi inte till fullo förstår eller tillfredsställande kan definiera, och som inte helt och hållet låter sig fångas i matematiska termer.

I ett formellt logiskt system utgår man från axiom (obevisbara antaganden) och definitioner och drar sedan slutsatser med hjälp av logikens lagar. Här ser vi ett tydligt exempel på hur information bevaras. Man kan nämligen bevisa att de slutsatser som dras utifrån axiomen inte kan innehålla mer (shannonsk) information än axiomen. Ingen information skapas således genom logiska processer (genom implikation). Pythagoras sats innehåller därför inte mer information än Euklides axiom. Analogt uppstår inte heller information genom deterministiska, lagbundna processer (t ex genom naturlagar som verkar). Vilket påpekats ovan. Den som vill läsa mer om detta kan gå till följande två länkar (kräver matematikkunskaper på gymnasienivå — Naturvetenskapsprogrammet):

Shannons informationsdefinition
Ett bevis för att information inte kan skapas genom logisk slutledning

Vidare hävdar Kornhall på sidan 105 att "Därmed skulle livet själv vara emot en naturlag och det krävs ett mirakel, ett gudsingripande, för att det skall kunna uppstå och tillväxa… …Det i sin tur betyder att en gud hela tiden skulle behöva ingripa för att hålla livet igång."

Här visar Kornhall att han inte förstår speciellt mycket av begrepp som information och entropi. Han tillämpar nu själv termodynamikens andra lag på samma felaktiga sätt som han nyss anklagade kristna för att göra. För det första kan ett nytt liv uppstå på grund av att det finns information lagrat i det befruktade ägget. DNA:t innehåller en fullständig beskrivning av den nya individen och det finns dessutom ett färdigt maskineri, som kan läsa av denna information, och ur den skapa de nödvändiga proteinerna och enzymerna, plus att det finns tillräckligt med energi lagrat för att inledningsvis kunna driva de nödvändiga processerna (fram till dess att den nya individen själv kan börja ta in energi utifrån). Det behövs därför inte något ingripande av "en gud" för att starta ett nytt liv. Inte heller behöver en gud "ingripa för att hålla livet igång" (lika lite som det behövs en Gud för att hålla en bilmotor igång). Här är termodynamikens andra lag tillämplig. Den säger ju att ett isolerat, slutet system går mot maximal oordning. Men en levande organism är inte ett slutet system, eftersom energi hela tiden tillförs. Det är förvånande att en biolog inte känner till att levande varelser intar föda. För den som inte vet det kan jag påpeka att det kallas att äta. Fysiker brukar ibland lite skämtsamt säga att äta innebär "att inta negativ entropi". Genom att tillföra energi, undviker man att entropin ökar. Slutar man äta, leder det till att man dör och sedan börjar kroppen brytas ner, dvs entropin går mot sitt maximum (helt enligt termodynamikens andra lag). Trots att Kornhall helt korrekt skriver att andra lagen endast gäller för slutna system, är han tydligen oförmögen att tillämpa detta på sitt eget resonemang. Jag kan nämna att en alternativ tolkning av begreppet entropi har att göra med, "hur stor del av den totala energin i ett system, som är tillgänglig för nyttigt arbete". Ju lägre entropi, desto mer av systemets energi kan användas för att producera arbete. Utifrån detta är det inte svårt att inse varför tillförsel av energi förhindrar entropin att öka.

Någon kanske tycker att jag motsäger mig själv, när jag skriver att man genom att tillföra energi undviker att entropin ökar. Således kan alltså energitillförsel skapa ordning?! Fel! Här handlar det om ett redan fungerande, stabilt och komplext system, med förmåga att reglera sin energiomsättning, och som innehåller avancerad information i sitt DNA. Ur detta kan man inte dra slutsatsen att sådana system kan uppkomma enbart genom energitillförsel, utan någon styrande intelligens. När man t ex vid kremering av en kropp tillför energi, ökar inte ordningen, eftersom reglersystemen då upphört att fungera. Så tillförsel av energi till "död materia" kan inte förklara hur "död materia" kan bli levande. Däremot kan energitillförsel således förklara hur levande materia kan fortsätta att vara levande.

7. Kornhall ger på flera ställen olika exempel som anses bevisa eller troliggöra evolutionen. Det är ungefär samma exempel som Richard Dawkins brukar ge i sina böcker.

a) På sidan 104 visar Kornhall hur man kan simulera evolutionen med hjälp av en papperssvala, genom att man slumpmässigt ändrar lite på vingar och kropp, och sedan väljer ut de papperssvalor som flyger bäst. Jag hänvisar läsaren dit, eftersom det skulle bli alltför långt att citera hela exemplet. Det han beskriver är i själva verket en form av intelligent design. Visserligen förekommer slumpmässiga förändringar, men det är hela tiden en människa som avgör vilka förändringar som skall behållas och vilka som skall förkastas. Den som gör simuleringen har ett klart övergripande mål i sikte, nämligen att skapa ett plan med optimala flygegenskaper. Så kan inte evolutionen arbeta. Den har inget mål i sikte utan varje förändring bedöms bara kortsiktigt. Varje förändring måste omedelbart ge en överlevnadsfördel för att spridas i populationen. Det är svårt att förstå hur uppkomsten av komplexa organ som består av många olika delar, vilka alla är nödvändiga för funktionen, skulle kunna uppstå på detta sätt. Även om en mutation skulle innebära en litet steg på vägen mot t ex flygförmåga (men inte ge flygförmåga) kanske nästa mutation leder i en helt annan riktning. Evolutionen leder därför inte direkt mot ett komplext mål på det sätt som exemplet försöker visa på (här ges en mer utförlig kommentar till Kornhalls exempel med papperssvalan, Shakespeares verk — se nedan, etc).

Teknisk utveckling sker däremot ibland just på detta sätt. Man testar blint olika möjligheter, eftersom man kanske inte har någon teori som kan förutsäga exakt vilken väg man skall välja. Utvecklingen av flygplan skedde tidigare (innan vi hade tillräckligt kraftfulla datorer) ungefär som Kornhalls exempel illustrerar, där man t ex testade hundratals olika vingprofiler i vindtunnlar för att se vilken som gav störst lyftkraft eller bäst högfartsegenskaper eller vad man nu ville optimera. När man skulle utveckla de hårddiskar som vi idag har, och som rymmer hundratals gigabyte, testade man ca 65 000 olika material till läs- och skrivhuvudet för att få fram det som var optimalt, dvs precis i enlighet med Kornhalls exempel (i min avdelning "Skapelse & evolution" hittar läsaren många artiklar som diskuterar evolutionen och olika försök att förklara uppkomsten av komplexa system). När det gäller simuleringar finns f ö alltid en grundläggande svaghet, nämligen att vi inte vet i vad mån en simulering verkligen avspeglar verkligheten. Vid t ex datorsimuleringar lägger vi in information i programmet, som kanske inte finns i naturen. En simulering kanske säger mer om själva simuleringsmodellen än vad det säger något om verkligheten. Så under inga förhållanden bevisar Kornhalls exempel evolutionen, möjligen kan exemplet fungera som en pedagogisk liknelse, som visar hur redan fungerande organ kan anpassas till en föränderlig miljö (mikroevolution).

b) På sidan 102 tar Kornhall ett annat exempel, nämligen att genom slumpmutationer åstadkomma Shakespeares kompletta verk. Han erkänner det omöjliga i att åstadkomma detta enbart genom att slumpa fram bokstäver. "Men", frågar han sig, "vad händer om vi tillåter oss att låsa de positioner där bokstäverna råkar bli rätt och sedan fortsätter att slumpa på de återstående ännu inte besatta positionerna? (Det här liknar det naturliga urvalet i den evolutionära processen, eftersom en funktion som visar sig vara bra förs över till nästa generation)."

Även detta exempel handlar snarare om intelligent design eller teleologi (målstyrning), eftersom "utvecklingen" styrs mot ett övergripande, förutbestämt mål (Shakespeares kompletta verk). Evolutionen kan inte fungera på detta sätt. Den skulle kanske kunna få några bokstäver rätt innan utvecklingen börjar gå åt ett helt annat håll än mot Shakespeares kompletta verk. Mutationer måste omedelbart öka sannolikheten för att överleva, om de skall spridas i populationen.

Det är i och för sig sant att "en funktion som visar sig vara bra förs över till nästa generation". Förutsättningen är att dock att den är bra för den omedelbara överlevnaden. Men det är inte säkert, eller ens troligt, att en funktion som så småningom kommer att vara bra för t ex flygförmåga, men som ännu inte ger flygförmåga, samtidigt är bra för den omedelbara överlevnaden och därför förs över till kommande generation och att detta dessutom upprepas i tiotals- eller hundratals steg i en obruten linje (vilket det måste göra för att en fungerande flygförmåga skall uppkomma). Evolutionen kan ju, till skillnad från människan, inte planera för framtiden. Kornhalls exempel är således grovt missvisande.

Vad Per Kornhall möjligen simulerar här är det man ibland kallar mikroevolution, där enstaka mutationer (t ex lite ljusare päls) omedelbart ger en överlevnadsfördel (det nya anlaget låses). Komplexa organ, som för sin funktion kräver många samverkande delar (t ex synsinnet med ljuskänsliga celler, synnerv, syncentrum i hjärnan etc), kan inte uppstå på detta sätt. Först när alla delarna är på plats har vi ett fungerande organ. Innan dess har vi ingen funktion alls, dvs innan alla delarna är på plats kommer anlagen för det nya organet inte att spridas i populationen. Problemet med makroevolution, dvs uppkomsten av nya komplexa organ, kvarstår.

c) På sidorna 90-91 försöker Kornhall visa på att uppkomsten av ögat inte bara är möjlig utan också trolig. Han "visar" detta genom snygga bilder, där man ser hur ett öga gradvis kan förbättras och bli allt mer funktionellt. Detta bevisar inte på något som helst sätt att ett öga verkligen kan uppkomma på det sätt som antyds. Problemen är enorma.

Att man kan rita en serie av gradvis mer och mer avancerade ögon bevisar ingenting. Man måste kunna visa att darwinismens (eller någon annan evolutionsteoris) mekanismer verkligen kan åstadkomma dessa förändringar och då inte bara de enskilda förändringarna utan hela ensemblen av förändringar. Och det är ju precis detta som ID ifrågasätter. Första steget i Kornhalls modell är en "enkel pigmentfläck med nervanknytning". Denna fläck måste uppenbarligen kunna omvandla ljus (infallande fotoner) till någon form av elektriska signaler och sedan skicka dessa signaler vidare. Det låter kanske enkelt men är i själva verket oerhört komplext. Låt mig kort ge en bild av hur denna omvandling sker i våra näthinnor:

När ljus i form av en foton träffar näthinnan, absorberas fotonen av en organisk molekyl kallad 11cisretinal, vilket leder till att denna molekyl inom picosekunder [biljontedels sekunder] ombildas till transretinal. Förändringen av retinalet åstadkommer en motsvarande förändring av proteinet rhodopsin, till vilket det är bundet. Som en konsekvens av detta proteins omvandling ändras dess egenskaper på ett speciellt sätt. Det växelverkar nu med ett annat protein kallat transducin. Innan växelverkan med rhodopsinet, så är transducinet hårt bundet till en liten organisk molekyl kallad GDP, men när transducin binds till rhodopsin, dissocieras GDP från transducinet och en molekyl kallad GTP, som är nära relaterad med, men kritiskt annorlunda än GDP, binds till transducinet.

Ovanstående är bara en liten del av de kemiska processer som så småningom leder fram till att en elektrisk impuls via synnerven fortplantas till hjärnans syncentrum. Även om man givetvis kan tänka sig enklare kemiska komplex för att åstadkomma ungefär samma sak, är under alla förhållanden problemet enormt. Om bara någon av dessa kemiska reaktioner uteblir, får vi ingen elektrisk impuls till synnerven, dvs det primitiva anlaget som gett en ljuskänslig cell har då ingen funktion och kommer att försvinna ur populationen. Men även om nu ovanstående komplex av kemiska reaktioner har uppstått i någon cell, krävs dessutom en synnerv för att överföra informationen till hjärnan (eller motsvarande, eftersom vi talar om primitiva organismer). Utan synnerv ingen funktion alls. Inte heller detta är tillräckligt. "Hjärnan" måste ha fått ett syncentrum, som kan ta emot och tolka informationen från ögat och dessutom måste individens beteende anpassas till det nya organet. Om t ex den aktuella individen, som precis begåvats med ljuskänsliga celler, synnerv och syncentrum, skulle upptäcka ett annalkande rovdjur och simma rakt in i gapet på detta, skulle ju det nya anlaget av uppenbara skäl snabbt försvinna ur populationen. Alla de uppräknade delarna krävs för ett fungerande synsinne. Fattas en enda del, fungerar inte synsinnet lite sämre, det fungerar överhuvudtaget inte alls. Detta brukar Michael Behe (en av de ID-anhängare som kritiseras och demoniseras i Kornhalls bok) kalla irreducibel komplexitet. Evolutionen kan inte planera för framtiden och spara anlag som kan vara bra att ha senare (vilket t ex människan kan när hon avlar), utan ett nytt anlag måste, som tidigare påpekats, omedelbart ge utslag i kampen för tillvaron, för att spridas inom arten.

Richard Dawkins brukar i ungefär samma anda säga att fem procent syn är bättre än ingen syn alls, tio procent syn är bättre än fem procent syn, etc och menar sig genom detta ha förklarat ögats gradvisa uppkomst. Det som både han och Kornhall glömmer bort är det första steget. Givet ett primitivt öga (kanske bara några ljuskänsliga celler) med förbindelse till "hjärnan", ett syncentrum i hjärnan och ett beteende som gör att individen reagerar adekvat (ökar sin chans att överleva) utifrån syninformation, kan det inte uteslutas att detta protosynsinne kanske skulle kunna förbättras gradvis genom evolutionens mekanismer. Men problemet är, hur uppstår från början detta komplex av kemiska reaktioner och flera olika organ samtidigt? Allt det jag räknat upp ovan måste ju finnas på plats innan individen har någon som helst nytta av det nya organet.

"Men antag nu", säger den övertygade evolutionisten, "att det uppstår en ljuskänslig cell och att den från början har en annan, positiv funktion, t ex ökar förmågan att producera D-vitamin. Då kommer det nya anlaget att spridas inom populationen och så småningom kanske en ny mutation sker som kan kombineras med de ljuskänsliga cellerna, så att dessa får en ny funktion etc, etc". Problemet är att då har vi kommit in på avdelningen spekulationer. Sådana resonemang brukar man kalla "just so stories". Att förklara uppkomsten av alla komplicerade organ genom långa kedjor av "är det inte si är det väl så istället" innebär att man lämnat den strikta vetenskapen. Dylika resonemang kan ligga till grund när man utvecklar nya teorier (brain storming t ex), men för att man skall kunna tala om en verklig teori, måste spekulationerna så småningom ersättas med en stringent modell. Problemet är givetvis att det är svårt att med säkerhet förklara exakt hur ögat uppkommit. Ursprungsteorier är historiska teorier, där man studerar det som en gång skett. Även om man skulle kunna åstadkomma utvecklingsprocesser i våra laboratorier, bevisar inte detta att det var så det gick till. Det visar bara att det skulle kunna ha gått till så. Ödmjukhet är därför på sin plats när det gäller så svåra frågor som universums, livets och arternas uppkomst. De totalitära anspråk på sanning som Kornhall gör, stämmer illa med problemets svårighetsgrad. Genom att vilja tillskansa sig monopol på vilka åsikter som skall vara tillåtna när det gäller alltings uppkomst, visar Kornhall att han mer är ideolog än vetenskapsman.

d) På sidan 118 försöker Kornhall visa hur ett irreducibelt komplext system kan uppstå gradvis. Som exempel använder han en valvbro. En sådan bro är inte stabil förrän man satt dit den mittersta, kilformade stenen. När man bygger en sådan bro måste den därför stöttas upp av ställningar. Först när kilstenen är på plats, kan man ta bort ställningarna. Kritiken mot irreducibel-komplexitets-argumentet går ut på att det på liknande sätt kan ha funnits organ som "stöttat upp" en viss funktion, men som sedan tillbakabildats i evolutionen. Därför kan ett organ tyckas vara irreducibelt komplext, eftersom de kemiska reaktioner eller organ som fungerade som stöd, försvunnit (detta brukar filosoferna kalla "cranes and scaffolds" — kranar och byggnadsställningar). Det finns mycket att säga om detta argument. Kornhalls exempel säger ingenting om biologisk utveckling och bevisar inte att irreducibelt komplexa system kan uppstå av sig själva. Det enda Kornhall bevisar är att en valvbro inte är irreducibelt komplex. Samma sak gäller resonemangen om musfällan på sidan 144 och framåt. Behe brukar ta en musfälla som exempel på något som är irreducibelt komplext. Tar man bort t ex fjädern, fungerar inte musfällan sämre, den fungerar inte alls. Det finns många olika försök att visa hur en fungerande musfälla skulle kunna uppkomma gradvis (googla på "Behe mouse trap") och Kornhall hänvisar till dessa. Behe å sin sida menar sig ha visat att dessa motexempel inte fungerar. Det spelar egentligen ingen roll vem som har rätt här. Musfällan är bara en lättförståelig liknelse för att förklara vad som menas med irreducibel komplexitet och bevisar ingenting. Även om musfällan inte skulle vara irreducibelt komplex, bevisar detta i så fall bara att en musfälla inte är irreducibelt komplex. Problemet med uppkomsten av komplexa system kvarstår i alla fall. För den som verkligen vill sätta sig in i ovanstående kan jag rekommendera boken Agents Under Fire (Rowman & Littlefield Publishers Inc, 2004) av Angus Menuge. Författaren diskuterar in i minsta detalj alla aspekter av ovanstående och drar slutsatsen att irreducibel komplexitet är ett meningsfullt begrepp och ett stort problem för evolutionsteorin. Boken är ganska svårläst men problemet är ju också svårt (för en närmare diskussion om irreducibel komplexitet och försöken att bortförklara detta, läs här).

e) Som jag nämnt tidigare så diskuterar inte Kornhall livets uppkomst i sin bok, trots att ID i lika hög grad handlar om livets uppkomst som om arternas utveckling. Hade han gjort detta, så hade han ställts inför oerhört mycket större svårigheter när det gäller att avfärda ID. För det första kan inte den första cellen ha uppkommit "i små steg under lång tid" (evolutionens magiska trollformel). För att en gradvis utveckling skall vara möjlig, måste det finnas en minnesfunktion i de bildade strukturerna, som innehåller information om deras uppbyggnad och som utvecklingen kan utgår från och bygga vidare på. I nu existerande celler lagras denna information i DNA:t. Innan det fanns DNA, eller något förstadium till DNA, kan ingen gradvis utveckling av livet ha skett. Den första levande strukturen måste således ha uppkommit genom ett enda gigantiskt slumpsprång (DNA-molekylen är en av de mest komplicerade molekyler vi känner till). Vi talar då om sannolikheter som är så försvinnande små att universums uppskattade livslängd på 15 miljarder år bara är som en droppe i havet i förhållande till den tid som skulle krävas för att vi skall förvänta oss att så osannolika händelser skall inträffa.

Richard Dawkins skriver i sin bok The God Delusion att livets uppkomst kan tillskrivas en lycklig slump. Filosofen Anthony Flew (läs mer om honom här), en gång i tiden kallad "världens mest notoriske ateist," men som nu bytt sida (eftersom han anser att det vi idag vet om cellens oerhörda komplexitet pekar mot en designer), hade i en intervju följande kommentar till Dawkins formulering, "Om det är ditt bästa argument, då är spelet över".

Ett ännu värre problem med den första cellens uppkomst är att det krävs mer än bara information om vilka proteiner som skall ingå i en organism. Det måste också finnas ett oerhört komplext cellmaskineri som läser av informationen i DNA:t och sedan hämtar in de olika aminosyrorna och sätter ihop dem i rätt ordning, veckar de sammansatta molekylerna på rätt sätt och sedan transporterar dem till rätt organell i cellen. Betänker man att en cell innehåller ca en miljard proteiner och enzymer får man en uppfattning om problemets komplexitet. Det måste t ex finnas reglerkretsar i cellen som ser till att de olika proteinerna tillverkas i rätt mängd vid rätt tillfälle. Utan cellmaskineriet förblir DNA:ts information passiv och ingenting byggs upp (ungefär som att ha en dvd-skiva men ingen dvd-spelare). Vem uppstod först, DNA:t eller cellmaskineriet? Hönan eller ägget? Båda tycks nödvändiga för den andra. Nu finns ju teorier att RNA kan fungera både som cellmaskineri (vilket är dess funktion idag) och som informationslagrare. Men även om så skulle vara fallet löser det inte problemet. Cellmaskineriet består av mycket mer än RNA. "Men tänk om den första cellen var oerhört mycket enklare än dagens celler?" Visst, det är fullt möjligt. Men en fungerande cell kan inte vara hur enkel som helst. En cell måste t ex vara omgiven av ett membran för att endast släppa igenom rätt ämnen och hålla syre ute (komplexa organiska molekyler bryts ned av syre). Den måste ha metabolism (energiomsättning) annars bryts den ned (enligt termodynamikens andra lag). Den måste också kunna skaffa sig den nödvändiga näringen. Vidare måste den ha förmåga att kopiera sig själv, något som är oerhört komplext. Det betyder att även den enklast tänkbara cell måste ha haft en förbluffande komplexitet. Och som sagt, allt detta måste ha uppstått i ett enda slumpsprång.

Om Kornhall hade uppvisat minsta förundran inför allt detta, och erkänt det osannolika i livets spontana uppkomst, men kanske sagt något i stil med, "Givet oerhört lång tid kanske det till synes omöjliga i alla fall är möjligt" så skulle jag ha respekterat honom. Nu vill han i stället förbjuda all diskussion när det gäller ursprung. Och speciellt då i skolan. Vilket är mycket intressant. Av gammal hävd har ju just skolor och universitet varit tummelplatser för en öppen diskussion och utbyte av åsikter. Kornhall vill tydligen förvandla våra skolor och universitet till cementklumpar av politisk korrekthet, med Kornhall själv som Överstepräst! En inställning som jag inte kan respektera och som jag strider mot med all min kraft!.

8. På sidorna 69-71 diskuterar Kornhall begreppet peer review (jag har en detaljerad diskussion om peer review här). Peer review (översatt blir det ungefär "kollegial granskning") innebär att vetenskapliga artiklar först granskas av en eller flera forskare inom det aktuella området innan de publiceras. Granskarna, som kallas referees, kontrollerar att källorna stämmer, att eventuella matematiska härledningar är korrekt gjorda, att liknande artiklar inte redan finns publicerade etc. Peer review utgör en del av vetenskapens spelregler och syftar bl a till att filtrera bort ointressanta och felaktiga artiklar och därmed garantera en hög standard på vetenskapliga publikationer. Det finns dock vissa problem med peer review. På senare tid har flera nobelpristagare klagat över att samtliga deras banbrytande artiklar refuserats av olika vetenskapliga tidskrifter. Motiveringen har ofta varit att de insända artiklarna "inte stämmer med den gängse synen inom ämnet". Man får emellertid inte nobelpris genom att skriva det som "stämmer med den gängse synen", dvs det som alla redan vet. Artiklar som ger nobelpris är definitionsmässigt banbrytande och innebär ofta ett helt nytt sätt att se på saker och ting.

Även om peer review är en nödvändig process för att sortera bort det värsta skräpet, finns således risken att banbrytande artiklar stoppas, eller i varje fall fördröjs på grund av att referees inte förstår avancerade och helt nya tankegångar. De forskare som granskar insända manuskript tillhör sällan eliten inom forskarsamhället, utan är snarast medelmåttor. En nobelpristagare som fått artiklar stoppade av korkade referees, uttryckte sin frustration så här, "Peer review, när det är som sämst, innebär att intellektuella dvärgar granskar intellektuella jättar". Peer review innebär definitivt ingen garanti för vetenskaplig korrekthet, möjligen garanti för politisk korrekthet.

Kornhall gör stor sak av att ingen företrädare för ID lyckats få artiklar publicerade i någon allmänt accepterad vetenskapliga tidskrift. Denna slutsats drar han efter att ha sökt igenom en stor artikeldatabas. Huruvida hans slutsats är korrekt kan jag inte uttala mig om, men det är möjligt att han har rätt. Han nämner visserligen två artiklar som sluppit igenom granskningen, men dessa underkänner han (givetvis) som varande av "dålig kvalitet" och "innehållslösa" (den ena, skriven av Stephen C Meyer, diskuteras i min artikel om peer review).

Att ID-anhängare inte fått några (eller i varje fall ytterst få) artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter som tillämpar peer review processen är egentligen inte det minsta anmärkningsvärt.

1. Som påpekats ovan så utgör peer review en stark garanti för politisk korrekthet. Sannolikheten att en normal referee skulle tillstyrka publiceringen av en artikel som företräder ID är i stort sett noll. Den referee, som släpper igenom en sådan artikel, skulle finna att hans vetenskapliga karriär därmed är slut. Den redaktör som släppte igenom Meyers artikel försvann t ex snabbt ut i kylan (dvs fick sparken).

2. ID är inte vetenskap. Därför anser jag det i princip vara korrekt att man inte tar in ID-artiklar i biologiska facktidskrifter. Jag talar då om rent vetenskapliga artiklar. Men, och jag säger men, i många facktidskrifter pågår också debatter och en del av dessa är av filosofisk natur. Jag kan inte se varför man inte i en sådan debatt skulle kunna ta in artiklar skrivna av ID-anhängare (om artiklarna är bra). Ibland handlar debatten om just ID, och att då inte ta in inlägg från ID-anhängare, är ju att göra debatten till en skendebatt.

Att ID-anhängare inte får in artiklar om ID i vetenskapliga tidskrifter säger ingenting om huruvida ID är sann eller ej. Att en artikel uppfyller vetenskapens spelregler utgör ingen garanti för att det som står i artikeln är sant i någon absolut mening. Även om ID inte är vetenskap, kan ID ändå utgöra en absolut sanning. Dessutom, även om nu forskare som stöder ID inte lyckas publicera artiklar om ID, har ju dessa forskare publicerat sig inom sina rent vetenskapliga specialiteter. Michael Behe är t ex professor i molekylärbiologi, och självklart har han fått många artiklar i molekylärbiologi godkända genom en peer review process. Detta visar att hans vetenskapliga standard ligger i paritet med andra forskares. Även om nu ID inte är strikt naturvetenskap, finns således ingen anledning att utan vidare avfärda Behes m fl artiklar om ID. Det finns all anledning att tro att dessa artiklar håller lika hög standard när det gäller logik och objektivitet som deras mer normala vetenskapliga artiklar.

I princip finns det förmodligen ingenting som skulle kunna få en riktigt övertygad evolutionist att erkänna att det finns det minsta lilla av värde i ID. Om artiklar skrivna av ID-hängare stoppas genom peer review processen, ja då bevisar detta att ID är värdelöst och ointressant. Och om en ID-artikel skulle slinka igenom peer review processen, ja då är det fel på referees eller redaktören, dvs ID är under alla förhållanden värdelöst och ointressant. På sidan 72 skriver Kornhall att en egenskap hos pseudovetenskap är "ovilja till prövning". Och jag håller med. Det tycks dessvärre som att detta också gäller de militanta evolutionisterna. Dessa tycks helt oförmögna, och/eller ovilliga, att tänka en enda tanke utanför det egna paradigmet. Jag begär inte att Kornhall och andra ateister/evolutionister skall ändra åsikt. Men jag begär att han och hans "peerar" åtminstone skall försöka sätta sig in så pass mycket i ID så att deras beskrivning av ID stämmer in på vad ID-anhängarna tror och tycker. Nu handlar tyvärr evolutionisternas ID-kritik inte så mycket om ID, utan det man kritiserar är sin egen vrångbild och missuppfattning av ID. Precis som Don Quijote slåss man mot väderkvarnar. Därför blir debatten, och även Kornhalls bok, till stora delar en pseudodebatt. Ett slag i tomma luften.

9. Men låt oss lämna de tekniska/vetenskapliga aspekterna. Jag har tidigare nämnt Kornhalls antidemokratiska tendenser. På sidan 146 diskuterar han KDU:s ordförande Ella Bohlin och kritiserar henne för att hon i en intervju sagt sig vara skapelsetroende. På grund av detta utnämndes hon av Föreningen Vetenskap och Folkbildning (även om deras uppsåt ter sig gott — att avslöja pseudovetenskap och vidskepelse — verkar det tyvärr som att denna förening utgör en av den militanta ateismens tentakler) till "Årets förvillare 2005" (jag undrar när jag kommer att föräras med denna utmärkelse — jag ser fram mot att få hålla tal vid utdelningsceremonin). I motiveringen skriver man:

Detta är en oansvarig hållning hos en person i hög politisk ställning. ….. VoF vill fästa uppmärksamheten på den potentiellt mycket stora skada det skulle innebära om hennes åsikter i denna fråga omsattes i praktiken.

På sidan 147 skriver Kornhall "Just nu är skapelsetro och ID inte någon stor fråga inom kd. Men Alf Svensson svävade på målet en gång i radio…". Underförstått, Alf Svensson höll på att försäga sig och avslöja att han sympatiserade med skapelsetro. Som sagt, här visar verkligen Kornhall (och de militanta ateisterna) sina mörka, odemokratiska sidor. Ordförande i KDU och tidigare partiledare i kd är valda genom demokratiska processer. Per Kornhall anser sig tydligen stå över den demokratiska processen. Har man åsikter som Kornhall inte delar, har man ingen rätt att verka i det offentliga rummet (jag vill påminna läsaren om Kornhalls kampanj mot medlemmar i Livets Ord som jag nämnde i början av min artikel). Endast av Kornhall godkända åsikter skall tillåtas påverka Sverige. Det är inte utan att man får associationer till bruna skjortor och röda fanor.

10. Slutet av boken behandlar faran med konfessionella skolor och budskapet är att dessa måste stoppas. De utgör en fara mot både demokrati och människovärde. Utifrån vad Kornhall skriver och hur han agerar, tycks det snarare som att han och hans ateistkollegor är den verkliga faran för demokratin.

På sidan 193 i boken hittar vi en riktig godbit:

En annan del av statens ansvar är värnandet om alla dess medborgares fri- och rättigheter. Jag skulle vilja hävda att man inte tar detta ansvar när man inte bara tillåter utan också finansierar konfessionella friskolor. Det minsta barn kan begära av samhället är att staten skyddar dem från bigotta föräldrars isolering och hjärntvätt av dem. Inte minst från en pluralistisk synvinkel är det oerhört viktigt att all undervisning i samhället är icke konfessionell. Hur skall vi annars få ett samhälle där alla medlemmar kan delta och känna respekt för varandra?

Ojojoj, det känns nästan hopplöst att kommentera ovanstående, så många är de tankar som omedelbart dyker upp. Texten låter så väldigt bra. Massor av vackra ord och uttryck radas upp; "värnandet om alla medborgarnas fri- och rättigheter, skydda barnen från isolering och hjärntvätt, pluralistisk (ack vilket vackert ord — visst ger det underbara associationer?!), alla medlemmar i samhället skall kunna delta och känna respekt". Fantastiskt! Dessvärre lever Kornhall själv knappast upp till det han skriver. I ställer gör han sig skyldig till en mångfald av motsägelser.

Han talar om "pluralism", som är ett gammalt filosofiskt begrepp. Dess mer konkreta tolkning beskrivs av Wikipedia på följande sätt:

Från den filosofiska pluralismen, har begreppet införlivats i den politiska filosofin, där pluralism innebär att förespråka kulturell mångfald, minoriteters åsikter och värderingar, exempelvis ifråga om politik, religion, och kultur. Den moderna västerländska demokratin ses ofta som "pluralistisk (eller liberal) demokrati", eftersom den bygger på fri åsiktsbildning samt tanke- och religionsfrihet.

Boken Skapelsekonspirationen verkar definitivt inte eftersträva "kulturell mångfald, minoriteters åsikter och värderingar, exempelvis ifråga om politik, religion, och kultur" eller "fri åsiktsbildning samt tanke- och religionsfrihet". Tvärtom så argumenterar boken för att alla alternativa förklaringar till universums, livets och arternas uppkomst skall tystas och helst förbjudas.

Kornhall talar också om respekt. För vem? I varje fall inte för de troende.

Detsamma gäller "värnandet om alla dess medborgares fri- och rättigheter". Fri- och rättigheter måste rimligen innebära rättigheten att ha en annan syn på alltings ursprung än vad Per Kornhall har. "Jamen", kanske någon invänder, "det är ju vetenskapligt bevisat hur allting har uppkommit! Det handlar således inte om fri- och rättigheter utan om att skydda människor från vidskeplighet." Fel! Fel! Fel! När det gäller universums och livets uppkomst vet vi ingenting. Vi har lösa scenarion som försöker visa på hur det skulle kunna ha gått till. Men det handlar om spekulationer och inget annat. I boken The God Particle skriver partikelfysikern Leon Lederman, (nobelpriset 1988 för upptäckten av myonneutrinon) följande:

Vi vet ingenting om universum förrän det nått den mogna åldern av en biljontedels sekund, dvs en ganska kort tid efter skapelsen genom bigbang. När du läser eller hör någonting om universums födelse, så är det någon som berättar sagor — vi befinner oss då i filosofins domäner. Endast Gud vet vad som hände i begynnelsen.

Men det är klart, Per Kornhall har väl förstått oändligt mycket mer om universums uppkomst än vad Leon Lederman gjort (Lederman är ju bara en enkel nobelpristagare i fysik). Eller också menar egentligen inte Lederman vad han skriver (det brukar ju vara standardinvändningen från militanta ateister).

Teorier för alltings ursprung ligger i vetenskapens utmarker. Dessa kan aldrig bevisas i någon absolut mening. Det ligger i sakens natur. Sådana teorier är historiska teorier, där vi inte kan upprepa det vi studerar på det sätt som man normalt kräver inom vetenskapen. Till stora delar är vi begränsade till att studera spåren av det som en gång varit. När det gäller evolutionen, är det utan tvekan bevisat (så långt som man nu kan bevisa en teori) att det försiggår en evolution. Arter förändras och nya arter bildas. Så långt är jag överens med Kornhall. Men att bakterier kan bli resistenta mot antibiotika och att växter kan anpassa sig till ett kallare eller varmare klimat (inom vissa gränser) bevisar inte att en encellig organism kan utvecklas till människor.

Dessutom, även om all kritik mot evolutionsteorin eller någon annan ursprungsteori (bigbang etc) skulle vara felaktig, måste det ändå vara tillåtet att föra fram den, om vi nu skall ha det pluralistiska samhälle med fri- och rättigheter, som Kornhall så vackert talar om.

Kornhall drar växlar på vetenskapen som den omöjligen kan leva upp till. Detta är att göra vetenskapen en otjänst. All sann vetenskap kännetecknas av ödmjukhet. Astronomen Carl Sagan sade en gång, "Extraordinära påståenden kräver extraordinära bevis". Påståendet att universum har uppkommit ur ingenting, att död materia kunnat bli liv, och att detta liv sedan av sig självt kunnat utvecklas till medvetna varelser med moral och känsla för skönhet och godhet, måste betraktas som ett synnerligen extraordinärt påstående. I synnerhet om man betänker hur speciellt vårt universum är och hur komplext livet är (vilket diskuterats ovan). Man kan knappast säga att den materialistiska syn på universums, livets och arternas uppkomst, som Kornhall företräder, stöds av extraordinära bevis. När det gäller universum och livet finns överhuvudtaget inga bevis alls. Inte ens ordinära sådana.

Kornhall skriver, "Det minsta barn kan begära av samhället är att staten skyddar dem från bigotta föräldrars isolering och hjärntvätt av dem". "Bigotta föräldrar"! Huruvida Kornhall vet vad ordet "bigott" betyder, har jag ingen aning om. Kanske tog han bara ett ord han tyckte lät bra. Jag kan i alla fall berätta att det betyder "tillgjort from". När han använder uttrycket "bigotta föräldrar" påstår han således att alla kristna föräldrar som tror på en Skapare är tillgjort fromma, dvs falska människor. Ett oerhört oförskämt påstående som innebär ett demoniserande av i stort sett alla bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?).

Han använder också uttrycket "hjärntvätt". Jag förmodar att Kornhall med hjärntvätt menar all påverkan med åsikter som Kornhall ogillar. Föräldrar skall således inte ha rätt att påverka sina barn, om nu föräldrarna har andra åsikter än vad Per Kornhall har! Än en gång ser vi den militanta ateismens mörka, ondskefulla sida. De enda åsikter som skall få uttryckas är de som Per Kornhall godkänner. Hitler och Stalin hade ungefär samma syn på yttrande- och åsiktsfrihet.

När Kornhall skriver "Det minsta barn kan begära av samhället är att staten skyddar dem från bigotta föräldrars isolering och hjärntvätt", menar han således att det är samhället som skall avgöra vilka värderingar, åsikter och kunskaper som skall implementeras i det uppväxande släktet. Kravet att samhället skall bestämma vilka åsikter barn och ungdomar skall ha, låter kanske rimligt. Men vad är då samhället? Jo samhället består av människor. Vad Kornhall egentligen säger är således att vissa människor eller grupper av människor (majoriteten, inflytelserika lobbygrupper eller kanske en diktator) skall bestämma vilka värderingar, åsikter och kunskaper som skall inpräntas i barn och ungdomar. Och Kornhall vill tydligen tillhöra just den bestämmande gruppen.

FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter säger bl a;

Konventionsstaterna förpliktar sig att respektera föräldrars, och i förekommande fall, förmyndares frihet att för sina barn välja andra skolor än dem som inrättats av offentlig myndighet, såvida läroplanerna täcker vad som från det offentligas sida må ha föreskrivits eller godkänts som minimistandard, ävensom deras frihet att tillförsäkra sina barn den religiösa och moraliska uppfostran, som står i överensstämmelse med deras egen övertygelse.

Det finns ett starkt skäl till varför man har just denna skrivning i FN-konventionen. Efter Andra Världskriget hade man bitter erfarenhet av vad som kunde hända i ett land, man tänkte då givetvis på Nazityskland, där statsmakten kunde ta total kontroll över barn och ungdomar, just genom att bestämma vilka åsikter de skulle ha. För att förhindra, eller i varje fall försvåra, att något sådant skulle kunna upprepas, ville man garantera föräldrars rätt att välja andra skolor än de statliga för sina barn. Visst finns det risker med detta. Men kanske är den risken mindre än alternativen. Kunskaper och värderingar är generellt sett inte objektiva. Även de av samhället kontrollerade skolorna är vinklade (den svenska skolan är dessutom lika konfessionell som Livets Ords skolor, eftersom den starkt företräder ateismen). Och även om kunskaper i sig kan vara ganska objektiva, finns det en subjektivitet i det urval man gör, när man bestämmer vilka kunskaper som skall läras ut i skolan. Värderingar är definitivt aldrig objektiva, inte ens om de företräds av en stat. Det måste således finnas alternativ i ett samhälle som kallar sig för en demokrati (givetvis inom vissa gränser). Per Kornhall anser sig tydligen inte bara ha rätt att enligt FN-konventionen tillförsäkra sina egna barn "den religiösa och moraliska uppfostran, som står i överensstämmelse med hans egen övertygelse", utan han vill också ta sig denna rätt när det gäller dina och mina barn. Det var precis för att förhindra detta som FN-konventionen fick den formulering den fick. Alla föräldrar har denna rätt! Även de föräldrar, vars åsikter Kornhall inte delar!

Kornhall framställer skapelse- och ID-anhängare som en fara för demokratin och mänskligheten. På sidan 182 citerar han Neill Shanks som skriver när det gäller ID:

…så representerar det ett allvarligt hot mot de värden som upplysningen gett till både undervisning, vetenskap och filosofi och som har medverkat till att skapa den moderna vetenskapen och våra moderna vetenskapliga institutioner.

På samma sida citerar han också Christer Sturmark:

Det är därför ID-rörelsen i USA, som nu börjar smitta av sig till Sverige är en fara för demokratin.

Jag utgår från att Kornhall delar dessa åsikter. ID utgör således ett hot mot demokratin. I vissa sammanhang har det till och med påståtts att ID hotar människovärde och tolerans. Mycket märkliga åsikter. Jag vill påminna läsaren om att Adolf Hitler var en varm anhängare av evolutionen. Traudl Junge, som var Hitlers sekreterare, skriver på sidan 113 i sin självbiografi I Hitlers tjänst (Historiska Media, 2005):

Ibland hade vi också intressanta diskussioner om kyrkan och mänsklighetens utveckling. Diskussioner är kanske för mycket sagt, för de utlöstes av någon fråga eller anmärkning från oss, och Hitler började därpå utveckla sina tankar som vi sedan lyssnade på. Han hade ingen som helst bindning till kyrkan, utan ansåg de kristna religionerna vara föråldrade, hycklande och människofiskande inrättningar. Hans religion var naturlagarna. Dem kunde han bättre underordna sin våldsdogm än den kristna läran om kärleken till nästan och fienden.

En annan stor beundrare av Charles Darwin var Karl Marx, vilken sände Darwin ett signerat exemplar av sin bok Das Kapital. Detta finns fortfarande kvar i Darwins bibliotek (det är dock tveksamt om Darwin någonsin läste Das Kapital). Det är uppenbart att evolutionsteorin sade precis det både Marx och Hitler (båda var grundare av våldsideologier som mördat hundratals miljoner människor) önskade höra. Evolutionsteorin bekräftade helt enkelt deras människosyn. Den bäst anpassade överlever på den svagares bekostnad. Helt i enlighet med dessa tankar, så mördades hundratusentals förståndshandikappade, långtidssjuka och invalidiserade i det nazistiska paradiset. Till skillnad från den nazistiska dödskulten så står de kristna på livets sida. Ja t o m på det ofödda barnets sida (vem gör det idag?). Hur skulle kristna människor kunna hota människovärdet och demokratin? Demokratin har i själva verket sin grund i den bibliska människosynen, som säger att alla människor har absolut samma värde och samma mänskliga rättigheter.

Vetenskap kan aldrig ge moral. I bästa fall kan den kanske vägleda oss i mycket begränsad omfattning. Vetenskap handlar om "är" medan moral handlar om "bör" "Är" kan aldrig bli "bör" genom enbart logiska manipulationer (steget från "är" till "bör" kan således inte tas utan att gå utanför vetenskap/logik). På sidan 51 skriver Kornhall "Kunskaper om oss själva [han avser då bl a de kunskaper om människan som evolutionsbiologin gett oss — Kristers kommentar] leder till att vi, om vi tillåter en öppen debatt [hhmmmm… — Kristers kommentar], kan fatta klokare beslut för oss och vår framtid." Låt mig då påminna om att de som ledde Förintelsen var läkare, psykiatriker och jurister. De flesta hade doktorsexamen (diskuteras här), dvs det saknades varken kunskaper eller intelligens. Det tycks mig som att intelligens och stora kunskaper inte nödvändigtvis är kopplat till hög moral. Vetenskapen är helt enkelt blind för vad som är rätt och fel. Är människan bara en produkt av en blind evolution, och allt som finns är materia och växelverkan mellan atomer, ja då finns dessutom ingen fri vilja och allt är bara inbillning. Om vi är genernas slavar, hur skulle vi då kunna ändra på oss till det bättre? Endast om vi har en verkligt fri vilja och moralisk insikt, kan en öppen debatt hjälpa oss att fatta klokare beslut. Richard Dawkins skrev i Scientific American, november 1995 (sid 67), "DNA varken bryr sig om eller är medveten om någonting. DNA bara är. Och vi dansar till dess musik". Dvs, endast om den materialistiska världsbilden är falsk, finns hopp om att vi skall kunna skapa en bättre värld. Genernas slavar kan bara dansa som marionetter till genernas musik.

På sidan 153 skriver Kornhall, "…det finns lärare på skolor i Sverige som medvetet försöker föra över sina egna trosföreställningar till eleverna…." En av dessa lärare heter tydligen Krister Renard, om man nu får tro Per Kornhall. En annan heter uppenbarligen Per Kornhall, om man nu får tro Krister Renard!!! Tror du mig inte — läs hans bok! Tack för mig.

---

© Krister Renard