"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2024 02 29 13:30

En ateist försvarar ID

Nättidskriften SALVO (Society, Sex, Science) har en mycket intressant intervju med en ateistisk filosof, som ovanligt nog försvarar intelligent design (intervjun återfinns här). Eftersom jag anser artikeln vara viktig, har jag för mina svenska läsares skull, gjort mig besväret att översätta intervjun till svenska. (mina egna kommentarer och förtydliganden i intervjun ges som vanligt inom fyrkanparensteser)


 

Bortom Tron (eller Bristen på Denna)

Vetenskapsfilosofen Bradley Monton tittar bortanför sin ateism för att objektivt utvärdera Intelligent Design [i allmänhet fortsättningsvis förkortat till ID].

Man behöver inte tro på Gud för att erkänna meriterna hos intelligent design. Professorn i filosofi vid University of Colorado, Bradley Monton, är ett exempel på detta. I sin bok Seeking God in Science: An Atheist Defends Intelligent Design [Att Söka Gud i Vetenskapen: En Ateist Försvarar Intelligent Design], förklarar Monton varför han anser att hypotesen [ID] har ett värde trots hans övertygelse att dess slutsatser ytterst sett är felaktiga. Här [i denna intervju] gör han samma sak, innan han diskuterar vad slags vetenskaplig upptäckt, som skulle krävas för att få honom att slutgiltigt överge sin skepticism och omfatta existensen av en skapare — ett genombrott som han i själva verket skulle välkomna, om inte annat så för att få slut på den långvariga osäkerhet som omger livets uppkomst.

Vad är det som får dig att ta ID på allvar?

ID:s undersökningar är en del av en lång tradition inom filosofin, kallad naturfilosofi, där man letar efter bevis i naturen för Guds existens. Intelligent Design utgör vid en första anblick en del av denna långa filosofiska och vetenskapliga tradition. Det är ett skäl till varför jag anser att ID borde tas på allvar. Det andra skälet är att jag finner motståndarnas argument alltför emotionellt drivna och inte så intellektuellt robusta som man skulle önskat. Jag blir upprörd över min ateistkollegor som presenterar dåliga argument mot ID och sedan förväntar sig att alla skall tro att de på något sätt har avgjort debatten genom dessa dåliga argument.

Varför tror du att vissa forskare vägrar att ta ID på allvar?

Det är en svår fråga att besvara, eftersom det till viss del är en fråga om mänsklig psykologi och sociologi. Men jag skulle vilja säga att en del ateister uppvisar en fundamentalism som hindrar dem från att ens föreställa sig att någon rimlig, rationell och intelligent person kan ha åsikter som skiljer sig från deras egna. Andra tror att vetenskapen är det slutgiltiga svaret på alla frågor — dvs att den kan besvara alla viktiga frågor som rör verkligheten. Det finns till och med vetenskapsmän där ute, som den teoretiske fysikern Steven Weinberg, vilka hävdar att vare sig religion eller filosofi kan säga oss något viktigt om verkligheten. Jag håller inte alls med om detta. Filosofi är i själva verket ett betydelsefullt forskningsfält. Denna disciplin kan analysera naturen hos etiska sanningar och vilka specifika sanningar det nu kan handla om. Filosofi kan också användas för att undersöka Guds existens på ett sätt som vetenskapen inte kan.

Du skriver i din bok att du inte till fullo omfattar ID. Enligt din uppfattning, vilka är några av ID:s svagheter?

Tidigare skulle jag ha sagt att den största svagheten var oförmågan hos ID-förespråkarna att lägga fram en teori som gör testbara förutsägelser, men detta har förändrats genom Jonathan Well's bok The Myth of Junk DNA [Myten om Skräp-DNA]. I denna så förutsade Wells att de påstådda sekvenserna av skräp-DNA i vårt genom, som många forskare menade inte användes till något — trots allt skulle vara funktionella för den mänskliga biologin. Under det senaste året så har empiriska undersökningar bekräftat att det i själva verket finns mycket mindre skräp-DNA än forskarna tidigare hade trott. Detta är ett bra exempel på en testbar förutsägelse, gjord av en företrädare för ID, vilken visat sig vara korrekt.

I så fall, varför kan du inte till fullo stödja ID?

Jag anser att forskare inom ID behöver göra mycket mer när det gäller testbara förutsägelser. Jag erkänner att detta är svårt. Jag säger inte att det är ett lätt projekt. Det skulle emellertid vara bra om de hade ett mer komplett forskningsprogram som kunde leda till nya vetenskapliga teorier. Jag tror att detta är möjligt, fast det är enormt svårt att komma med nya vetenskapliga teorier som resulterar i ett paradigmskifte. Hittills har det bara varit personer som Newton, Einstein och Kopernikus som lyckats med detta. Men man vet aldrig; kanske så kommer någon en vacker dag att utveckla en paradigmskiftande teori, som ger stöd för ID.

Så vad är styrkorna hos ID?

Den huvudsakliga styrkan är att ID får människor att tänka igenom noggrant när det gäller i vilken omfattning det finns vetenskapliga bevis för antingen Gud eller någon annan skapare. Plus att de vetenskapliga argumenten i sig är intressanta och viktiga att fundera över. T ex så anser jag Michael Behes undersökningar av irreducibelt komplexa system vara ett extremt intressant forskningsområde, även om argumentet i sig skulle visa sig vara felaktigt. Att lägga sådana argument som Behes på bordet, hjälper helt enkelt vetenskapen att gå framåt.

Samma sak gäller de mer fysikinriktade områdena av ID, som det arbete som utförts av Guillermo Gonzalez och Jay Richards. De anser att vårt universum är idealiskt lämpat, inte bara för existensen av liv, utan också för att kunna observeras. Varför finns det en korrelation mellan de områden i universum som kan bebos av varelser som oss och de områden som är lämpade att göra observationer från, och därmed kunna utforska universum? Det är en intressant fråga, men såvitt jag vet så har ingen ateistisk fysiker ens tänkt på detta, innan Gonzalez och Richards tog upp ämnet. Företrädare för intelligent design får människor att tänka i nya banor när det gäller vetenskap och vetenskapliga undersökningar.

Vad anser du om teorin om multiuniversa — denna tro att det i själva verket finns ett oändligt antal universa där ute, och att detta gör vårt eget universum mer sannolikt och mindre speciellt?

Det finns två sätt att uppfatta hypotesen om multipla universa. Det första är att dessa andra universa är spatio-temporalt [rumsligt och tidsligt] isolerade, vilket innebär att varje universum existerar i sin egen del av verkligheten utan någon förbindelse eller koppling till något av de andra universa. Det andra sättet att se det hela på, är att dessa universa är kopplade till varandra. Kanske finns någon slags trädstruktur, som tillåter ett universum att ge upphov till andra universa. Fysiker talar också om bubbeluniversa, vilka poppar upp från den bakomliggande strukturen hos ett universum.

Vare sig vi talar om den första möjligheten eller den andra, så finns det emellertid problem, som gör hypotesen om multipla universa tveksam. I fallet med spatiotemporalt isolerade universa är det oklart hur vi överhuvudtaget skulle kunna få några bevis för existensen av dessa universa, bortsett från gudomlig uppenbarelse. Och när det gäller kopplade universa så måste man fråga sig, "Hur uppstod hela den fysiska verklighet som tillåter ett universum att producera ett annat, eller att ett bubbeluniversum poppar upp och börjar existera? Måste det inte även här finnas en osannolik optimering och fininställning associerad med existensen av dessa fysiska realiteter?" Som du ser så åstadkommer inte hypotesen om multipla universa speciellt mycket. Oändligt många universa är otillräckligt när det gäller att bortförklara den uppenbara designen i vårt eget universum.

Anser du att man borde undervisa om intelligent design i den allmänna skolan?

Jag anser att det skulle vara pedagogiskt meningsfullt att göra detta, speciellt eftersom jag vet, utifrån min egen erfarenhet som lärare under de senaste tretton åren, att det är fel att ignorera frågeställningar som eleverna kanske hört om eller i varje fall säkert kommer att höra om i framtiden. Visste du t ex att riktlinjerna för lärare i Kalifornien, när det gäller K-12 elever [dvs elever från förskola t o m årskurs 12], säger att om en elev frågar om intelligent design, så skall man svara eleven att detta inte hör hemma i klassrummet — det skall han i stället tala med sin familj eller pastor om? Att förbjuda diskussion och debatt på detta sätt är dålig pedagogik. Lärare borde vara ärliga när det gäller alla bevis och berätta för eleverna att frågan om livet uppkomst fortfarande är öppen för debatt.

Undervisar du dina egna elever om ID?

Som "tenured professor" [tenure innebär i USA att man har en fast tjänst och inte kan avsättas annat än för mycket grova överträdelser — en professor som inte är tenure kan lätt bli uppsagd även för mindre övertramp, t ex att han ifrågasätter den rådande, ateistiska världsbilden] så tillåts jag att tala om i stort sett vad som helst som jag vill tala om i klassrummet. Så ja, jag talar om ID i min kurs i vetenskapsfilosofi och eleverna är mycket intresserade. På high school framställdes vetenskap för dem som en monolitisk kropp av fakta, utan att de fick förståelse för hur teorier utvecklas eller hur de teorier vi har idag skapades av forskare, vilka förkastade tidigare teorier och det på sätt som ofta var kontroversiella och inbegrep vetenskapliga revolutioner och komplicerade mänskliga, psykologiska faktorer. Därför förstår de inte hur vetenskapen arbetar. Jag har funnit att ID är ett effektivt sätt att lära eleverna hur vetenskapen i själva verket fungerar och att det handlar om ett mänskligt projekt fullt av kontroverser.

Tror du att den akademiska friheten är begränsad för ID-förespråkare som inte är tenure?

Det finns dokumenterade fall, där professorer har fått problem när de diskuterat ID, och jag anser att detta är synnerligen olyckligt. I den akademiska världen skall idéer och tankar respekteras oavsett hur kontroversiella de än må vara. Forskare, som håller en hög akademisk och intellektuell standard, måste tillåtas att fullfölja de frågeställningar som de önskar fullfölja, även när det gäller frågor som går emot den gällande ortodoxin — dvs som bryter mot den standardkanon som bestämmer hur man får tänka. ID borde tillåtas i den akademiska världen, eftersom de flesta av dess förespråkare är duktiga akademiker. Det råder ingen tvekan om detta. Människor som Michael Behe och Jonathan Wells skall tillåtas att arbeta med empiriska och filosofiska undersökningar på det sätt som de anser bäst leder till sanningen.

Hur har andra akademiker reagerat på det du skriver och säger när det gäller ID?

Den kraft med vilken jag har attackerats är verkligen löjlig. Jag höll en föreläsning om ID här på University of Colorado, och ett antal av skolans biologiprofessorer krävde att jag skulle få sparken [typiskt biologer — Kristers kommentar]. En av dem, Michael Klymkowsky, gick så långt så att han höll en egen föreläsning som svar på min. Tyvärr, för honom, så slutade det hela med en röra, där han felaktigt framställde mina åsikter [typiskt biologer — Kristers kommentar] och sedan misslyckades med att själv ge bra argument. Inledningsvis var åhörarna till största delen på hans sida, men mot slutet visste de inte vad de skull tro, eftersom hans argument var så svaga [återigen typiskt biologer — Kristers kommentar].

Så jag har fått ta emot orimlig kritik som denna, men jag har också fått stöd, speciellt från filosofer som inte har satsat på någon viss häst i ID-striden. De har inte gjort sig något större besvär att undersöka ID, men de uppskattar mitt förutsättningslösa perspektiv. De har också berättat för mig att de störs av alla trångsynta och känslomässigt drivna attacker från vetenskapsmän och filosofer när det gäller ID. Det har känts hjärtevärmande att få det stödet.

Du har skrivit att argumenten för ID har gjort dig mindre säker på din ateism. Vad skulle krävas för att du skulle överge den helt?

En del människor har börjat tro på Gud utifrån en gudomlig uppenbarelse, vilket är intellektuellt legitimt enligt min mening. Jag önskar att jag kunde ha den typen av djup uppenbarande erfarenhet, eftersom jag då kunde sluta kämpa med filosofiska argument, och med i vad mån universums finavstämning pekar mot en Skapare. Men faktum är jag inte haft en sådan uppenbarelse. En massa människor har inte heller haft det. Vilket leder oss till att leta efter alternativa former av bevis. Jag anser inte de historiska bevisen för kristendomen — eller någon annan religion för den delen — vara speciellt övertygande. Det är inte så att dessa bevis är definitivt felaktiga; det är bara det att de inte är övertygande nog för mig. Utan uppenbarelse och historiska bevis, är bästa sättet att finna Gud, enligt min mening, genom vetenskapen, och det är en av orsakerna till att jag är så motiverad att fundera över ID.

Så vilken typ av vetenskapliga bevis skulle vara övertygande nog för att du skulle ändra dig?

Det skulle vara beviset för ett intellekt eller en själ, som utgör en fundamental del av universum. Vad mig beträffar, så måste Gud vara ett rent mentalt väsen, inte förbunden med den fysiska verkligheten på det sätt som vi är genom våra kroppar. Så om vi kunde upptäcka någon form av bevis för att en själ eller ett intellekt utgör en fundamental byggsten hos universum, så skulle detta bidra starkt till att göra mig till en troende. Och om vi kunde hitta bevis för att den fysiska världen inte är kausalt sluten — att själen inte bara är ett fundamentalt väsen utan att den också spelar en kausal roll för världens struktur — så skulle detta vara ett övertygande bevis för Guds existens. Om det nu kommer att visa sig att själen spelar en roll i enbart våra hjärnprocesser, så skulle inte det få mig att tro på Gud, även om det skulle gör mig mer öppen för tanken. Men om vi skulle upptäcka att själen ingriper på andra sätt i världen, vid sidan av våra hjärnprocesser, så skulle detta sannerligen vara en rykande pistol.

Finns det andra forskare därute som är ateister och som anser att argumenten för ID har någon giltighet?

Thomas Nagel är den förste jag kommer att tänka på, som någon som menar att argumenten för intelligent design har relevans, även fast han är ateist och inte är benägen att tro på Gud. I sin nya bok Mind and Cosmos [Själ och Kosmos] så pläderar han för en teleologisk teori för verkligheten, vilken skiljer sig från den vanliga, naturalistiska [materialistiska/ateistiska] vetenskapssynen, men också skiljer sig från ID-hypotesen [teleologi — ej att förväxla med teologi (läran om Gud) — innebär att naturen är målstyrd, dvs den styrs inte bara av blinda naturlagar utan dessa lagar leder mot ett förutbestämt mål]. Enligt Nagel så är universum grundläggande målorienterat. Det har en teleologisk struktur, vilket vi en dag kommer att upptäcka genom vetenskapliga undersökningar. Delvis använder sig Nagel av ID-argument, vilka han anser stöder existensen av en teleologisk struktur, snarare än det stöder existensen av en designer.

Förutom Nagel finns det ett antal ateistiska fysiker därute, som är öppna för ID-argument. Delvis beror detta på, tror jag, att fysikerna sysslar med att studera verklighetens fundamentala struktur, vilket leder till alla möjliga djupa frågor. Och när man börjar ställa frågor av den typen — varför har vi de fysikaliska lagar som vi har? Varför har vi tre rumsdimensioner? Varför finns det ett universum överhuvudtaget? [frågor som biologer och ateister sällan eller aldrig ställer] — så ligger designhypotesen nära till hands. Även om jag personligen förkastar den, torde det framgå klart utifrån vårt samtal idag att jag anser att denna hypotes måste tas på allvar.

(Bradley Monton är Associate Professor i Vetenskapsfilosofi vid University of Colorado. Han har en BA i fysik och filosofi från Rice University och doktorerade i filosofi vid Princeton University.)

 


Några kommentarer: Eftersom Monton är ateist så ser han problematiken på ett annorlunda sätt än vad jag som kristen gör. Detta är helt naturligt och inget att orda om. Men samtidigt ligger hans tankar förvånansvärt nära hur jag själv tänker (kanske delvis beroende på att han i likhet med mig har en bakgrund i fysiken). Och han tycks vara anmärkningsvärt förutsättningslös i sitt resonerande. Ovan säger han t ex "En del människor har börjat tro på Gud utifrån en gudomlig uppenbarelse, vilket är intellektuellt legitimt enligt min mening." Och sedan beklagar han att han själv inte fått någon sådan uppenbarelse, eftersom detta skulle underlätta allting för honom.

De flesta ateister är inte alls så här öppna. De är överhuvudtaget inte beredda att tänka utanför sina ideologiska banor. Om man t ex säger till en ateist, "Låt oss anta att Gud finns och se vad det får för konsekvenser", så säger ateisten oftast, "Det vägrar jag. Jag är inte beredd att ens tänka tanken att Gud skulle kunna ha någon form av objektiv existens. Jag utesluter detta alternativ totalt, och kan inte ens betrakta det som en teoretisk möjlighet." Vilket är synnerligen ologiskt. Och dessutom ovetenskapligt. Vetenskapliga framsteg innebär att man testar olika hypoteser och deras konsekvenser. Och då bl a genom tankeexperiment, "Antag att det skulle vara så här… då får vi följande konsekvenser…". Och sedan jämför man dessa konsekvenser med verkligheten. På samma sätt måste en öppen människa, genom tankeexperiment, kunna undersöka olika konsekvenser av Guds existens, och sedan jämföra detta med observationer.

Inte heller betraktar ateisten (annat än i undantagsfall) uppenbarelse som en giltig väg till kunskap. Samtidigt anser ateisten, i likhet med de flesta människor oavsett tro, att det talade eller skrivna ordet från en annan person överför verklig information och därmed kunskap. När deras man eller hustru förklarar sin kärlek till dem, avfärdar de inte detta såsom meningslösa vibrationer i luften (ljudvågor), trots att denna kärlek inte kan bevisas genom deduktion eller induktion (dvs genom logik/vetenskap). Mänsklig kommunikation kan betraktas som en form av uppenbarelsekunskap, där en människa, genom språket (eller kroppspråk eller på andra sätt), uppenbarar för en annan människa sina innersta tankar och känslor. Uppenbarelse i kristen mening innebär att Gud själv talar till människor. Den kristna erfarenheten är full av exempel på att Gud på många olika sätt — genom Bibeln, drömmar, syner, profetiska tilltal och direkta uppenbarelser — kan kommunicera med den människa som är villig att lyssna. Bibeln gör anspråk på att innehålla uppenbarelser från Gud (givetvis innehåller den mycket annat också — historiska fakta, poesi, berättelser om olika människor och deras handlingar etc), vilka ger människan kunskaper som hon aldrig, på egen hand, skulle kunnat komma fram till genom vetenskap eller logik (t ex hur Gud skapade universum, livet och människan, vad som är meningen med människan och hennes liv, varifrån ondskan kommer och vad som är rätt fel). Monton är intressant här, eftersom han är beredd att på allvar testa hypoteser och världsbilder som han själv inte delar.

Hans tankar kring multipla universa är också intressanta, eftersom han tar upp de verkligt grundläggande frågorna och inte bara skrapar på ytan. Precis som vad jag själv skriver i olika artiklar, så måste vi ställa oss de fundamentala frågorna. Att förklara universum genom andra universa eller genom fluktuationer i ett subkvantvakuum (vilka sedan gett upphov till vårt universum) utgör inte någon verklig, yttersta förklaring till hur vårt universum uppkommit [1]. En sådan förklaring måste innefatta svar på frågan hur det hela ytterst sett startade. Varifrån kom subkvantvakuumet? Vad fanns före subkvantvakuumet och hur har detta uppkommit och fått de egenskaper som gör att detta vakuum sedan kan frambringa universa som hyser liv och intelligens? Varför har vi fått de naturlagar vi har? Etc. Dessa frågor ställer sig aldrig biologer. Och de flesta ateistiska fysiker är inte heller beredda att gå hela vägen. Utan man nöjer sig med skjuta problemet ett steg bakåt.

När det gäller Montons beskrivning av hur han behandlats av sina meningsmotståndare, bland speciellt biologerna, så nickar jag igenkännande. Jag har haft ett antal sådana debatter, både offentliga och privat via brev, mail eller mellan 4 ögon, och måste tyvärr konstatera att det tycks nästan omöjligt att få en seriös debatt i de här frågorna. Nästan uteslutande bemöts man med hån och förakt, man blir idiotförklarad och motståndaren tycks helt ovillig att på allvar tänka igenom de argument jag kommer med. I samma avdelning som den här artikeln så har jag flera artiklar där jag beskriver några sådana debatter jag själv deltagit i (här finns några exempel på detta).

Beträffande Thomas Nagel och hans bok Mind & Cosmos, som Monton nämner, så läste jag den för något år sedan. Jag har för övrigt en del citat från Nagel i olika artiklar på hemsidan. Som underrubrik på framsidan av Mind & Cosmos står, "Varför den neo-darwinistiska föreställningen när det gäller naturen nästan helt säkert är falsk" (neo-darwinism är Darwins evolutionsteori utökad med de senaste rönen inom genetik molekylärbiologi, etc). Nagel vänder sig starkt mot naturalismen, dvs föreställningen att den totala verkligheten till fullo kan förklaras logiskt/materialistiskt. Låt mig avsluta med slutorden i boken:

Jag är beredd att slå vad om att dagens rättänkande samstämmighet [när det gäller att den materialistiska förklaringen är den enda rätta och sanna] kommer att framstå som skrattretande om en eller två generationer — fastän denna samstämmighet givetvis kan komma att ersättas av en konsensus, som är precis lika felaktig. Människans vilja att tro verkar vara oändlig.

[1] Eftersom vårt universum uppvisar tecken på att vara anmärkningsvärt finavstämt för att tillåta existensen av kolkemi (livets kemi), så har detta fått en del forskare och filosofer (bl a Albert Einstein) att postulera en designer bakom universum. Med finavstämt menar man då att diverse olika naturkonstanter (den elektriska elementarladdningen m fl) tycks vara valda för att universum skall kunna hysa liv (läs mer om detta här). Även små förändringar av dessa konstanter (ca ±5 procent när det gäller den elektriska elementarladdningen) leder till ett universum som inte kan hysa liv. Att samtliga naturkonstanter, av en ren slump, skulle fått de rätta värdena för att tillåta existensen av liv, är mikroskopiskt liten. Detta kan tolkas som att det finns en Designer bakom vårt universum.
Givetvis har ateistiska forskare försökt visa att detta argument inte håller. Till detta har man bl a använt teorin för multipla universa. Om det finns oändligt många universa så menar man att dessa har olika kombinationer av värden på de olika naturkonstanterna (i vårt universum är ljushastigheten ca 300 000 km/s och i ett annat universum är den 60 km/h etc). Har man tillräckligt många blandade kortlekar, så kommer dessa att innehålla alla matematiskt möjliga blandningar av korten, och på samma sätt måste tillräckligt många universa innehålla alla möjliga "blandningar" av naturkonstanterna, menar man. Endast i de universa där naturkonstanterna tillåter liv, så finns det varelser som kan fråga sig varför "vårt" universum är så speciellt. I de andra universa finns ingen som kan ställa frågan. Detta menar man ger en tillfredsställande förklaring till varför vårt universum tycks vara så speciellt, utan att vi behöver blanda in en Designer. Moton (och detta gäller också mig) håller inte med om detta. I så fall måste vi ställa oss frågan hur alla dessa universa uppkommit och vad det är som satt igång det hela från allra första början, när det inte existerade någonting, inte ens rum och tid. Och argumentet att detta något (eller universum) alltid har existerat är inte heller någon slutgiltig förklaring, eftersom vi då måste ställa oss frågan varför detta något existerar i stället för ingenting. Dessutom är det väldigt motsägelsefullt att vissa ateister kan acceptera existensen av oändligt många, eventuellt icke vetenskapligt observerbara universa, för att bli av med Gud, samtidigt som man inte kan acceptera en icke vetenskapligt observerbar Gud. Det framstår inte som konsekvent! Det borde i stället stämma till en viss ödmjukhet.


Tillbaka till "Intelligent Design"

© Krister Renard