"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Därför just kristendomen!

Om Gud har en objektiv existens, och inte bara är något som människan hittat på, så måste, som konstaterats tidigare, hans egenskaper vara oberoende av våra föreställningar om honom. Han kan då inte både ha en viss egenskap och samtidigt inte ha den, i varje fall inte om vi kräver att den s k lagen om det uteslutna tredje ska gälla. Enligt denna välkända, logiska lag kan ett påstående inte både vara sant och falskt samtidigt. Lagen om det uteslutna tredje förbjuder med andra ord existensen av motsägelser. Skulle det nu vara så att denna lag inte gäller, blir konsekvenserna synnerligen allvarliga, för att inte säga katastrofala. Bland annat så blir vetenskapens alla resultat ogiltiga, och varje försök till verbal kommunikation är egentligen dömt att misslyckas.

Antag att det inom ett logiskt system finns en enda motsägelse, dvs ett påstående som både är sant och falskt samtidigt. Man kanske kan tycka att detta inte borde vara så katastrofalt. Med hjälp av logikens egna lagar kan man dock ganska lätt bevisa att om vi har en enda motsägelse, så är därmed varje godtyckligt påstående sant inom systemet.[1] Ett sådant logiskt system är naturligtvis helt oanvändbart, eftersom det inte stämmer överens med verkligheten. Vi vet ju av erfarenhet att allt inte är sant.

Anledningen till att sanningsbegreppet under de senaste decennierna har urholkats, är just därför att man har accepterat sådana motsägelser, t ex "Gud kanske finns för dig, men för mig finns han inte" eller "Alla religioner är lika sanna, trots att de säger emot varandra". Tillåter man sådana motsägelser, blir som en logisk följd av detta allting automatiskt sant.[2] Vill jag att Gud skall vara personlig, ja då är han det. Vill jag å andra sidan att han skall vara en opersonlig kraft som bor i naturen, ja då är han det, etc. Människor tror sig tydligen på detta sätt kunna skapa sin egen sanning och därmed sin egen verklighet.

Vetenskapens framgångar och vår inre övertygelse och upplevelse av att verbal kommunikation faktiskt är möjlig, visar med all tydlighet att det finns mycket starka skäl att hålla fast vid lagen om det uteslutna tredje! Alla våra observationer av verkligheten talar för att denna lag gäller.

Ibland hör man i detta sammanhang uttalanden som, "Om Gud är allsmäktig är han väl inte begränsad av logikens lagar" eller i samma anda, "Om han nu är allsmäktig, kan han då skapa en så stor sten att han inte orkar lyfta den?" Det kristna svaret på i vad mån Gud är underkastad de logiska lagarna är följande:

Eftersom Gud har skapat logiken och är perfekt (felfri), kan han inte bryta mot dess lagar. De är ett uttryck för honom själv. Frågan om Gud kan bryta mot de logiska lagarna är ekvivalent med frågan om han kan gå emot sin egen natur, eller om han kan vara någon annan än den han är! Logikens lagar är helt enkelt ett uttryck för vem Gud är. Guds allsmäktighet innebär helt enkelt att han kan göra vad han vill, men han vill bara göra det som är i enlighet med hans karaktär.

I Heb 6:18 finner vi t ex "...i vilka han som Gud omöjligt kan ha ljugit." Att Gud inte kan ljuga, innebär inte någon begränsning av hans storhet och makt, utan är i stället en konsekvens av hans helighet och felfrihet. Logik och sanning är således två olika uttryck för Guds natur. Den rationella sidan av Gud avspeglar sig bl a i skapelsens harmoni och skönhet och det faktum att denna går att beskriva och förstå med matematikens och logikens hjälp. Gud är naturligtvis oerhört mycket mer än bara logik, och Bibeln framhäver i högre grad än något annat, hans kärlek. Det finns emellertid ingen motsägelse mellan Guds logik och hans kärlek! Dessa båda sidor kompletterar i stället varandra.

Låt oss nu tillämpa ovanstående på vår diskussion om de olika trosuppfattningarna. Vi utgår fortsättningsvis från att lagen om det uteslutna tredje gäller. Alla våra observationer av verkligheten talar ju för att så är fallet. Om två religioner är logiskt motsägande, kan båda dessa religioner i så fall omöjligen vara hundraprocentigt sanna. Alla religioner kan således inte vara objektivt sanna samtidigt. Hur skall man då kunna avgöra var sanningen finns? Att den vetenskapliga metoden inte är tillämplig i detta sammanhang är säkert alla överens om. Är vi således hänvisade till blind tro? Ett förnuftsvidrigt språng ut i det okända! Nej långt därifrån. Sanningen får nämligen alltid konsekvenser. Man kan betrakta varje religion som ett sätt att förklara världen. Och då inte bara det andliga utan också de metafysiska frågorna om alltings ursprung, människans natur, meningen med vår existens (om det finns någon), ondskans uppkomst, kärlekens existens, lidandet, samvetet, människans evighetslängtan etc. Också de fysiska fenomenen, som kan uppfattas med våra sinnen, måste på ett övergripande sätt kunna beskrivas av och förstås utifrån en fungerande religion.

Vi har i tidigare kapitel sett att den moderna vetenskapen av många anses ha sitt ursprung i den judisk-kristna världsbilden. Vidare har visats att biblisk kristendom leder fram till ett väl fungerande, demokratiskt samhälle med hög levnadsstandard. Rent praktiskt kan vi således konstatera att kristendomen stämmer överens med den värld vi lever i. Den fungerar. Den kan både förklara den ordning i naturen på vilken all vetenskap bygger samt människans egendomliga blandning av godhet och ondska, som varje fungerande samhälle måste ta hänsyn till. Enligt min mening är kristendomen den enda religion, som kan ge meningsfulla och fullständiga svar på alla filosofiska och metafysiska frågor! Ta t ex lidandets problem. En hindu anser att Gud står över våra "futtiga distinktioner mellan gott och ont". Enligt det österländska tänkandet, som under de senaste decennierna också spritt sig alltmer till västvärlden, förnekar man nämligen lagen om det uteslutna tredje. Man menar att den är ogiltig och bara ett uttryck för det mänskliga förnuftets begränsningar. I det hinduiska och buddhistiska tänkandet bestrider man därför i realiteten förnuftets möjligheter att undersöka och förstå verkligheten. James W Sire säger t ex om hinduismen i sin bok The Universe Next Door[3]:

Att inse sin enhet med kosmos är att överskrida dualismen mellan gott och ont; kosmos är perfekt i varje ögonblick.

Är man lycklig är man således perfekt lycklig och är man ledsen är man perfekt ledsen! Ser man i ett TV-reportage ett döende barn i svältens Sudan, ser man alltså ett barn som är perfekt svältande och perfekt döende.

Till skillnad från den hinduiska uppfattningen är, enligt den kristna tron, svält och lidande inte uttryck för att kosmos är perfekt, utan tvärtom. Genom syndafallet kom ondskan in i världen. Den skapelse vi ser idag är därför en vrångbild av det goda kosmos som en gång skapades av Gud. Svält och lidande är manifestationer av det onda och i direkt strid mot Guds natur. Ett lidande barn är således inte alls något perfekt, utan något onaturligt och felaktigt. Enligt den kristna tron är det varje människas absoluta plikt att bekämpa det onda i alla dess former. Det är därför ingen slump att kristen mission på ett unikt sätt lägger så stor vikt vid att avhjälpa människors fysiska behov. Gud har omsorg om människan på alla plan, vilket uttrycks väldigt klart i Jakobs brev:

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro, men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: "Gå i frid, håll er varma och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver. Så är det också med tron: i sig själv utan gärningar är den död. (Jak 2:14-17)

Överallt på jorden kan man se konsekvenserna av den kristna kärleksläran. I Sverige och andra europeiska länder var de första sjukhusen i anknytning till klostren och i många utvecklingsländer står den kristna missionen idag för merparten av sjukvård och andra humanitära insatser. Som ett exempel bland många, många kan vi ta den tidigare nämnde svenske koreamissionären Gösta Öman. Han är idag (1998) 83 år gammal och fortfarande verksam, fast nu med hela världen som arbetsfält. Under sextiotalet arbetade han tillsammans med sin fru i Sydkorea. När de kom till landet rådde fruktansvärd hungersnöd, varför man till en början inriktade sig på att lindra svälten. Under sin tid i Korea försåg Gösta och hans fru med Guds hjälp ca 30 000 människor med mat under långa perioder, delade ut 400-500 ton kläder, byggde två sjukhus, flera yrkesskolor och barnhem, hjälpte omkring 37 000 spetälska till ett drägligt liv etc, etc. Allt utan att ha något samfund eller några SIDA-pengar bakom sig. Detta är konsekvenserna av levande, radikal kristendom! (Du kan läsa om Göstas fantastiska liv i boken Risundret, utgiven på Koinonia Förlag. Kan beställas på telefon: 0392/12777)

Jag läste vid ett tillfälle om en missionär, som arbetat med blinda i muslimska länder. Många gånger hade han fått den förvånade frågan, "Varför håller du på med detta? Det är ju Allahs vilja att de skall vara blinda." Inom islam betonas nämligen Guds allmakt så starkt att Gud indirekt också blir ansvarig för det onda. Därför finns egentligen ingen anledning för en muslim att bekämpa sjukdom och lidande. Det är ju Guds vilja. Ändå vet varje människa i sitt hjärta att lidande är något onaturligt som med alla medel måste bekämpas. Hon vet också, att om Gud skapat lidandet så vore han inte värd att dyrkas! Då vore ju Guds moraliska standard lägre än en normal människas.

Är det inte för övrigt ganska anmärkningsvärt att ingen frågar sig varifrån det goda kommer, när samtidigt så många människor, både filosofer och lekmän, ofta ställer sig frågan varifrån ondskan kommer. Detta tyder på att alla människor innerst inne vet att det goda är det ursprungliga och naturliga, och att det onda är som en cancersvulst i Skapelsen. Oavsett alla filosofier och intellektuella spekulationer, så vet alltså varje människa innerst inne att Bibelns beskrivning av ondskan är sann.

Som redan sagts så finns det tre stora religioner som hävdar en absolut sanning och det är judendom, kristendom och islam. De har alla sina rötter i Gamla Testamentet[4]. Var och en av dessa tre religioner gör anspråk på att sitta inne med det enda rätta och sanna svaret. Sådana oerhörda sanningsanspråk får många människor att reagera negativt och tala om intolerans och hårdhet, en reaktion som inte är helt obefogad. Om en religion gör anspråk på att sitta inne med sanningen men i själva verket inte gör detta, blir resultatet med nödvändighet katastrofalt. Enligt min mening är detta förklaringen till att islamsk fundamentalism får så fruktansvärda konsekvenser. När till och med Guds sanna lag, isolerad från hans kärlek, leder till förtryck, hur mycket värre måste det då inte bli om lagen dessutom bygger på en falsk grund!

Innebär detta att man måste förkasta varje religion som kommer med absoluta sanningsanspråk? Svaret är "Nej!" Om en religion gör anspråk på att sitta inne med hela sanningen och verkligen också gör detta, ja då utgör den religionen lösningen på människans problem! Det vore oerhört tragiskt om man skulle kasta bort den enda sanna lösningen bara för att man sett de tragiska konsekvenserna av de falska lösningarna.

Ordet "religion" kommer från latinets religáre, vilket bl a har betydelsen "övertänka" och "sammanbinda". Religion innebär således en mänsklig aktivitet, en strävan att försöka sträcka sig utanför sig själv mot den Gud man innerst inne i sitt hjärta vet existerar. Det vi kallar religion, utgör alltså människans fåfänga försök att genom egna ansträngningar bli ren och acceptabel inför Gud och att genom egen kraft försöka lösa ondskans och lidandets problem. Sammanfattningsvis skulle man därför kunna säga att alla religioner är olika uttryck för människans sökande efter Gud, medan kristendomen ensam innebär Guds sökande efter människan. Kristendomen är inte en religion. Den är en relation!

Du kan läsa mer om de olika religionerna och deras förhållande till kristen tro i:
Vad är det för speciellt med kristendomen?

---

[1] Ett enkelt bevis för detta, som inte kräver några specialkunskaper i formell logik återfinns här.
[2] Chesterton insåg tydligen det när han skrev, "När man slutade tro på Gud innebar detta inte att man började tro på ingenting, utan att man i stället började tro på precis vad som helst".
[3] InterVarsity Press, 1976, sid 141. I denna bok ges f ö en inträngande analys av det österländska tänkandet.
[4] Även islam betraktar GT och NT som heliga böcker. Jesus anses här som den näst främste profeten efter Muhammed. Man tror på att han föddes av en jungfru och att han gjorde under, men anser det vara hädelse att hävda att han är Gud eller Guds son (se också avsnittet om islam).