"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)
"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)
"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)
"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)
"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)
"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)
"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)
"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)
Vad är då demoner? Är inte det lite väl magstarkt att försöka lura i moderna människor att något så löjligt skulle existera!? Sånt trodde man ju på under medeltiden, men nu är det faktiskt 2000-talet!
För det första måste man då ha klart för sig att om demoner existerar, så gör de detta oberoende av vad både läsaren och jag tror. Frågan är således inte om det är löjligt att tro på demoner, utan frågan är om de existerar eller ej. Jesus själv var övertygad om att det fanns demoner och vid många tillfällen drev han ut sådana ur människor. Det finns ingenting i Skriften som säger att demonerna plötsligt försvann efter Jesus uppståndelse. Tvärtom så finns det mycket som talar för att demoner är verksamma än idag.
I programmet Cissi och Martin i TV1 24/11 1992 kl 2200 intervjuades en psykolog som specialiserat sig på människor med vissa sexuella problem. Han talade bl a om något han kallade "sexmissbrukare". En kvinna med detta problem berättade hur hennes sexutövande fått makt över henne. "Jag förväxlade kärlek med åtrå. Jag blev slav under beteendet. Det är precis som droger". I programmet nämndes också att det bara i Sundsvall såldes pornografi för över 3 miljoner kronor per år.
Den 5/5 1994 kunde man i Expressen läsa en artikel med rubriken "Sexsamtalen ruinerade Anders". Artikeln utgick från ett förtvivlat brev till tidningen.
Hejsan! Jag måste få prata med någon. Jag är en helt vanlig kille i 30-årsåldern som skulle ha levt ett helt normalt liv om jag inte hade skuldsatt mig långt över öronen till Telia. Jag har ringt 071-nummer för över 100 000 kronor och kan inte sluta. Det har blivit någon form av alkoholism. ...Jag har ett fast jobb men lönen är slut innan jag får den. ...Snälla! Hör av er till mig. Jag vill prata ut och kanske varna andra. Hälsningar Anders.
Tidningen Dagen redovisade 9/9 1987 en rapport från offentliga utskottsförhör i USA angående pornografi. Följande klipp är hämtat ur denna artikel:
Den andra sidan finns också med i utskottsförhören, dvs män som relaterar sina erfarenheter av pornografins slaveri. Hela deras liv centrerades runt de tidningar och filmer de såg. ...De försökte att bryta med denna dominerande makt. En chef för ett stort företag gjorde sig flera gånger av med sexmaterial till ett sammanlagt värde av över en miljon kronor, men han återföll ständigt. Gemensamt för de män som framträdde inför utskottet är att de nu lyckats leva pornografifritt under flera år. Men de vet att återfallet aldrig är långt borta. "Om jag kommer in i ett väntrum och ser en Playboy så flyr jag därifrån", säger en av dem. "Jag vet av bitter erfarenhet att om jag börjar bläddra i den, då är jag fast igen."
Jag är övertygad om att det bakom tvångsmässigt beteende av ovanstående typ många gånger finns demoniska krafter. Ofta används också uttryck i stil med "det verkade som om han var besatt" när man talar om personer med olika typer av tvångsmässiga handlingar eller i samband med bestialiska brott som Åmselemorden, Bostonstryparen, Mansonligan etc.
Hur skall man för övrigt förklara det kollektiva vanvett som ibland drabbar hela folkgrupper och till och med hela länder. Hur kunde t ex nästan hela de tyska och österrikiska folken, Europas kanske mest högtstående kulturfolk, hemfalla åt nazismens ofattbara barbari? Hur kunde två länder, vilka frambringat personligheter som Mozart, Beethoven, Mahler, Goethe etc, göra sig skyldiga till historiens mest fruktansvärda folkmord? Hur lyckades ett "obildat ligistgäng" som Hitler, Göring och Goebbels m fl dupera generaler, professorer, läkare och lärare? De som röstade fram Hitler till makten var ju inte i första hand arbetslösa och utslagna, utan studenter, lärare och andra intellektuella. Hur var detta överhuvudtaget möjligt? Flera av Nazitysklands generaler har efteråt berättat om den rädsla alla kände inför Adolf Hitler. När de väl stod inför denne, greps de ibland av sådan skräck att deras ben knappt ville bära dem, trots att de bara några minuter tidigare hade bestämt sig för att äntligen tala om för Hitler hur militärt felaktig hans taktik var. Och då måste man komma ihåg att preussiska generaler inte var några duvungar direkt. Tuffare och mer orädda officerare fick man nog leta efter. Hur kunde en före detta österrikisk korpral och misslyckad målarkludd injaga en sådan skräck i sina underlydande, samtidigt som han lyckades uppelda och inspirera massorna som få före honom?
I en serie program om Adolf Hitler som visades på Discoverykanalen i maj 1996 förekom åtskilliga uttalanden som styrker ovanstående. Ulrich de Maizière, som var medlem av Hitlers generalstab, sade bl a om denne, "Den här mannen utövade ett osannolikt stort demoniskt inflytande på människor. Det var endast ett fåtal som inte påverkades av detta. Det här är mycket svårt att förstå om man inte själv har upplevt det". Winrich Behr, officer vid Stalingrad, berättade om fältmarskalker som talade med honom och Rommel innan de skulle träffa Hitler. "De sa att de minsann skulle säga ett sanningens ord. Två dagar senare sa de att han var en enastående människa och att han hade förklarat allt för dem. Efter 24 timmar hade det runnit av. Men oavsett om man tror att det är någon form av hypnos eller om han gjorde så starkt intryck på andra människor, så kan man inte förneka det."
Hittills har varken psykologer, psykiatrer eller andra beteendevetare kunnat förklara vad som egentligen hände i Tyskland och Österrike under nazitiden. Efteråt upplevde många människor det som om de vaknade upp ur en ond dröm. "Vad hände egentligen? Hur kunde vi göra detta?" Sak samma i Sovjet under Stalintiden. Nu efteråt säger många ryssar, "Hur kunde vi bli lurade på detta sätt? Vi förstår inte hur vi kunde ange våra grannar och vänner och därmed sända dem till Stalins dödsläger? Varför? Hur?"
En möjlig orsak till att vi inte kan hitta någon rationell förklaring till Hitlers, Stalins eller Pol Pots oerhörda makt över människor eller till det som nyligen skett i före detta Jugoslavien, skulle ju kunna vara att det helt enkelt inte finns någon sådan förklaring, utan att det i stället är fråga om ondskefulla, andliga, demoniska krafter, som verkar. Man kan naturligtvis aldrig förklara ett fenomen genom att förneka den sanna orsaken till fenomenet. Att kommunismen föll som ett korthus så oväntat, och att människor bakom järnridån plötsligt inte längre lät sig tryckas ned och manipuleras, kanske berodde på att den demoniska andemakt som härskade över Sovjetunionen och dess satellitstater, plötsligt förlorade sitt inflytande.
Ett av avsnitten i den nyss citerade TV-serien om Hitler avslutades med följande kommentar: "Hans rike dog med honom. Utan honom, ondskans boning, upplöstes nazistdiktaturen likt ett spöke."
Alla minns vi väl de skakande men samtidigt rörande TV-bilderna från Rumänien, när folkmassorna plötsligt förlorat respekten för Ceausescus säkerhetspolis och strömmade ut på gator och torg. Något som varit helt otänkbart bara en vecka tidigare.[1] När det andliga oket väl brutits, hade den mänskliga maktapparaten inga som helst möjligheter att kontrollera folket längre och av den anledningen rasade hela systemet ihop. Alla vaknade upp som ur en ond dröm. Orimligt?! Tja, än så länge har i varje fall ingen lyckats komma med någon bättre eller mer trovärdig förklaring.
Den 26/9 1993 kl 2200 visades i TV1 ett dokumentärprogram med titeln Seriemördare. Man berättade där att det i USA för 20 år sedan begicks ca 9 000 mord per år men att siffran nu var uppe i 25 000. Det hade blivit allt vanligare med s k "recreation killers", något som kanske kan översättas med hobbymördare eller nöjesmördare, dvs människor som inte mördar för vinnings skull, utan som njuter av att tillfoga andra smärta, lidande och död. Det berättades bl a om en seriemördare i England som sysslade med svart magi (djävulsdyrkan). Han band offren och torterade dem sedan till döds. I den misstänktes bostad hittade polisen fullt av teckningar med demoniska och sadistiska motiv.
Psykologernas ansträngningar att förklara seriemördarnas beteende var inte speciellt övertygande. Man försökte t ex förklara en av Englands värsta massmördare med att hans farfar dog när han var liten. "Han var väldigt fäst vid sin farfar." Detta, menade psykologerna, hade lett till hans överdrivna intresse för lik. Det första man då kan undra är naturligtvis varför det i så fall inte finns betydligt fler massmördare än vad det gör. Det är ju ganska många människor som förlorat någon nära och älskad anhörig under sin barndom. Den schweiziske psykologen Alice Millers påstående att nazismens terrorvälde och massmord hade sin grund i att Adolf Hitler fick mycket smisk som liten, utgör ett annat och ungefär lika trovärdigt försök att förklara eller snarare bortförklara det onda. Nej, skall man vara ärlig måste man nog acceptera och erkänna att både psykologi, psykiatri, kriminologi och sociologi står handfallna när det gäller ondskan och dess ursprung.
"Jamen vetenskapen har väl ändå bevisat att det inte finns demoner", tänker kanske någon nu. Nej, det har den inte, eftersom sådana frågor ligger utanför dess kompetensområde.[2] Vare sig naturvetenskaper, eller beteendevetenskaper som psykologi och psykiatri, kan förklara eller bortförklara andliga fenomen. Man har ju där redan från början uteslutit existensen av sådana företeelser. Demoner kan inte upptäckas genom EEG, kemisk analys, röntgen eller några andra vetenskapliga metoder, eftersom andliga objekt inte växelverkar med fysiska mätinstrument. Kanske psykiatrins bristande resultat när det gäller att bota vissa psykiska åkommor och problem helt enkelt beror på att dessa åkommor har en helt annan förklaring än vad man förutsätter. Anledningen till att det verkar som om en person är besatt, kan ju faktiskt vara att denne är besatt.
Läsaren kanske tycker att jag tjatar om detta med vetenskapens begränsningar i tid och otid. Problemet är emellertid att det verkar ha undgått de flesta människor i vårt land, att det faktiskt finns fenomen som inte kan studeras med den vetenskapliga metoden. Detta kan inte nog ofta poängteras. Jag skulle kunna ta hur många exempel som helst på dylika missuppfattningar av vetenskapens status. Hösten 1991 hade Jan Guillou en serie TV-program. I ett av dessa, strax före jul, diskuterades förekomsten av demoner. Först fick man se en film där katolska präster i USA sysslade med exorcism, dvs andeutdrivning. Till programmet hade inbjudits två präster, den ene var religionssociolog eller religionspsykolog om jag inte minns fel. Då Guillou frågade dessa "företrädare" för kristendomen om demoner existerade, talade prästerna nästan i mun på varandra i sin iver att förneka att något så absurt skulle kunna existera. "Idag vet man att det inte finns några demoner", var ungefär vad de sa. Underförstått var givetvis att detta var ett vetenskapligt faktum. Jag tyckte Jan Guillou nästan såg smått äcklad ut när han tittade på dessa präster, som så tydligt förnekade sin egen religionsstiftares lära. "Jamen Jesus trodde ju på demoner!", kommenterade han beskt. Det svar som en av prästerna gav, fick mig nästan att ramla ur tv-fåtöljen. "Ja Jesus ja, men han förstod inte bättre. Han var fången i sin tids tänkande." Man kan undra om denne präst någonsin tänkt igenom vad han tror på och vad hans tro innebär. Om Jesus bara var en vanlig människa, begränsad av sin tids tänkande, då är inte kristendomen en religion, utan en filosofi. Endast om Jesus var den han sade sig vara, nämligen Guds son, Messias, Frälsaren, är kristendomen vad den gör anspråk på att vara! Man kan säga mycket om detta, men under alla förhållanden så visar ovanstående hur till och med kyrkans egna tjänare förnekar det övernaturliga på grund av sina bristande kunskaper i vetenskapsteori.
Den 7/11 1991 i 23-nyheterna i P3 omnämndes en undersökning av Jan Ahlberg i BRÅ (Brottsförebyggande Rådet). Denne hade utvärderat resultatet av 11 olika svenska behandlingsprojekt för narkomaner och kommit fram till att inget av projekten hade haft någon som helst behandlande effekt på patienterna. Naturligtvis är inte detta något bevis för att det existerar demoner, men en möjlig förklaring till de obefintliga behandlingsresultaten skulle kunna vara att man bortsett från den andliga sidan av problemet. Något som styrker detta är de oerhört goda resultat som LP-Stiftelsen (tillhör Pingströrelsen) har när det gäller att behandla alkoholister och narkomaner. Här tar man hänsyn till det andliga och hela behandlingskonceptet bygger på biblisk grund. Även Minnesotamodellen, som hjälpt så många drogmissbrukare över hela världen, bygger på det kristna konceptet. Den har sin utgångspunkt i Oxfordrörelsen, som var en väckelserörelse i 1920-talets Oxford.
Det är kanske bäst att påpeka att jag absolut inte påstår att det finns demoner bakom alla mänskliga problem. Här finns, som i så många andra sammanhang, två diken. Att skylla allting på demoner är givetvis helt fel. Det finns självklart många problem som har naturliga förklaringar. En stor del av de mentala sjukdomarna och tillstånden beror säkert på genetiska defekter, hjärnskador och kemiska förändringar,[3] medan andra beteendestörningar har sin grund i traumatiska upplevelser och andra miljöfaktorer. Det andra diket, där man totalt förnekar att det någonsin kan finnas andliga krafter bakom det som sker, är emellertid lika farligt och dumt. Speciellt om det nu råkar existera sådana krafter.
Om nu demoner finns, varifrån kommer de då? Ja, enligt Bibeln så har Gud skapat dels en andlig verklighet utanför rum-tiden med änglar och andra andevarelser, dels en fysisk verklighet i rum och tid med bl a växter, djur och människor. Precis som människan så har änglarna personlighet och fri vilja. Djävulen (Satan, Lucifer), som enligt vad Skriften säger var en av de högsta änglarna, gjorde uppror mot Gud därför att han själv ville göra sig till Gud.
Hur har du inte fallit från himmelen, du strålande morgonstjärna![4] Hur har du inte blivit fälld till jorden du folkens förgörare! De var du som sade i ditt hjärta: "Jag vill stiga upp till himmelen, högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron". (Jes 14:12-13)
På grund av detta blev han förvisad från himmelen:
Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub. Du fick ej stanna bland de gnistrande stenarna. Eftersom ditt hjärta var högmodigt och du förspillde din vishet för ditt pråls skull, därför slog jag dig ned till jorden... (Hes 28:16-17)
När Djävulen kastades ut från himmelen tog han med sig myriader av änglar som förletts av honom att också göra uppror mot Gud. Jesus talar t ex i Matt 25:41 om "den eviga elden som väntar djävulen och hans änglar". Även om inte Bibeln uttryckligen säger detta, så verkar ett rimligt antagande vara, att det vi kallar demoner helt enkelt är sådana fallna änglar. Ordet "demon" kommer från grekiskans daimon och betyder i NT helt enkelt en andlig varelse, som är fientligt inställd till Gud. Demonerna, som alltså är personligheter utan fysiska kroppar, försöker hitta en kropp att bo i för att kunna manifestera sig själva.[5] På grund av sitt fallna tillstånd hatar de Gud och strävar efter att på alla sätt förstöra det som Gud älskar mest, människan. Man kan säga att Djävulen och hans änglar befinner sig i ungefär samma situation som Saddam Hussein vid Gulfkriget. Djävulen vet att han är besegrad av det Jesus gjorde på Golgata för 2000 år sedan, och strävar nu efter att förstöra så mycket som möjligt innan hans tid är ute. Och precis som att Saddam i besinningslöst raseri tände eld på alla Kuwaits oljekällor, så är Djävulens mål att "stjäla, slakta och förgöra" som Jesus säger i Joh 10:10.
Djävulen står för närvarande inför ett dilemma. Hittills har han i västvärlden lyckats skapa en bild av sig själv som en löjlig figur, iförd röda, åtsittande trikåer och med en eldgaffel i handen. En bild som är så löjeväckande att ingen förnuftig människa skulle kunna tänka sig att tro på något sådant. Och detta har passat honom fint, eftersom en sabotör, vars existens ingen tror på, har fördelen av att kunna operera helt ostört. Den sanna bilden av djävulen är emellertid inte lika skrattretande. Den hittar vi i nazisternas dödsläger, i röda khmerernas förintelser av oliktänkande i Kampuchea eller hos någon bestialisk massmördare som styckar sina offer och sedan äter upp dem. Då fastnar skrattet i vrångstrupen och människor blir allvarliga och rädda. Samtidigt som djävulen har haft nytta av att kunna arbeta i det tysta, längtar han emellertid också efter att bli tillbedd. Det verkar därför som om han av denna anledning mer och mer i våra dagar öppet börjar visa sin sanna natur, vilket samtidigt innebär att "vanliga, normala människor" i allt större utsträckning kommer att få upp ögonen för ondskans verkliga karaktär, och som en följd av detta kommer att vända sig till Gud.
Djävulsdyrkare är inte längre något man enbart förknippar med den mörka medeltiden eller larviga skräckfilmer, utan är idag en realitet. Det är inte ovanligt att vissa typer av popgrupper klart deklarerar att de är djävulsdyrkare och till och med bjuder fram publiken för att lämna sina liv åt djävulen! En s k "deathmetalgrupp", som hösten 1992 besökte Fryshuset i Stockholm, deklarerade öppet att de tillbad Satan och att de gillade honom därför att han stod för "våld, hat och ondska". I DN den 12/3 1996 fanns en recension från en rockkonsert. Där kunde man läsa om ett av de deltagande "dödsmetallbanden":
Det var i första hand Entombed [bandets namn, som betyder "begravd"]. De idoga dödsrockarna har gjort sig kända som ett av landets bästa liveband. De går på som ett slagskepp: tungt, tajt och helsvart. Sångaren L-G Petrov har en tröja med talet "666" [vilddjurets tal i Bibeln, en symbol för ondskan] och på ryggen står det "Beelzebub" [ett av Bibelns namn på Djävulen].
När Lundby Kyrka på Hisingen i Göteborg i februari 1993 totalförstördes av en anlagd brand, spekulerades omedelbart i tidningarna om att det kanske var satansdyrkare som låg bakom. Polisundersökningen ledde så småningom fram till att tre unga män i tjugoårsåldern greps och åtalades för branden. Under polisförhören erkände ungdomarna att de hade haft satanistiska motiv. Sommaren 1993 tände två tonårsflickor eld på Salabacke Kyrka i Uppsala. Kyrkan blev i det närmaste helt förstörd. Flickorna har berättat att de gjorde detta som en hyllning till satanismen och "greven". Den senare är en norsk hårdrocksmusiker och satanist som bränt ner flera norska kyrkor och dessutom åtalats för mord. Våren 1994 dömdes han till 21 års fängelse för sina brott. I slutet av 80-talet avslöjades för övrigt en djävulsdyrkarsekt i USA, vilken mördat dussintals människor, tagit ut deras hjärnor och kokat dem i offrens blod för att sedan äta upp dem. Vi kommer säkert att få se mer av sådant även i vårt land i en nära framtid.[6]
Vid tragedin i Columbine High School i Littleton, den 20 april 1999, tog sig två beväpnade elever in på skolan och mördade 13 personer innan de slutligen tog livet av sig själva. Senare undersökningar har visat att de två eleverna var påverkade av nazism, ockultism och satanism. Nazismen innefattar dessutom i sig själv ockultism. Heinrich Himmler, chefen för SS och en av de viktigaste personerna bakom Förintelsen, och hela SS, var djupt inblandade i ockultism och hedniska riter var vanligt förekommande.
Den 19-åring som i april 2002 mördade 17 lärare och elever vid Gutenberggymnasiet i den tyska staden Erfurt var satanist och hårdrockare. När polisen undersökte hans dator, fann man att han brukade underteckna sina e-mail med "Satans son".
Demoniska makter är också inblandade i mycket av den ockultism som idag växer fram i västvärlden; astrologi och andra typer av spådom, spiritism, teosofi, olika typer av healing och allt annat som ingår i nyandligheten, eller som den också kallas, new age. Bibeln förbjuder uttryckligen varje slag av ockultism, eftersom detta är en form av avguderi, vilket också leder till andlig orenhet.
Ni skall inte vända er till andar som talar genom besvärjare eller spåmän. Sök inte sådana, så att ni blir orena genom dem. (3 Mos 19:31)
Hos dig må inte finnas någon som låter sin son eller dotter gå genom eld eller som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller häxeri, ingen som sysslar med besvärjelsekonster, ingen som frågar andar eller som är en spåman eller som söker råd hos de döda. Ty en styggelse för Herren är var och en som gör sådant... (5 Mos 18:10-12)
Skriften säger oss att den som sysslar med ockultism får gemenskap med, och blir beroende av, demoner och därför också ytterst av Djävulen själv. Det förekommer t ex att människor blir botade från sjukdom under ockulta seanser. Guds Ord säger att Djävulen ibland uppträder som "en ljusets ängel" (Lucifer) för att lura människor. Det som kan se väldigt bra ut för stunden, kan därför sluta med att man är värre däran än man var innan. En viktig skillnad mellan Gud och Djävulen är nämligen att Gud alltid ger mer än han tar, medan Djävulen alltid tar mer än han ger. Och det Djävulen framför allt vill ha, är människans själ! Den är mat för honom! Den som blivit helad under en ockult seans, kan därför finna att han fått betala ett oerhört högt pris för detta.[7]
Kristendomen befriar människor från ockultismens slaveri. Detta är omvittnat från sådana länder där trolldom och liknande förekommit i alla tider.
I Aftonbladet den 12/7 2001 fanns på sidan 16 en artikel med titeln "850 dödsoffer i häxjakt i Kongo". Av innehållet framgick att ca 850 människor hade dödats i en blodig häxjakt i nordöstra Kongo-Kinshasa. Grupper av människor hade attackerat andra, som de anklagade för häxeri, med knivar, påkar och stenar. Artikeln säger också att vidskepelse och tro på magi är vanligt förekommande i centrala Afrika. Missionärer har berättat för mig hur i många afrikanska byar alla är rädda för alla, och använder sig av olika magiska hjälpmedel för att skydda sig mot trolldom och onda andemakter. En stor del av vardagen är uppfylld av fruktan för demoner och för andras magiska attacker på ens liv och familj. Kristendomen befriar från allt sådant.
En god vän till mig arbetade under några år på en gymnasieskola nere i Zaire. Precis som de flesta skolor där, drevs detta gymnasium av en kristen missionsorganisation. Vännen berättade för mig om all vidskepelse som förekom. Hur elever, i stället för att sitta och plugga, tillbringade hela natten före en tentamen vid förfädernas gravar, läsande besvärjelser etc, och hur oerhört mycket av deras liv som byggde på fruktan för andar och för att andra skulle sätta trolldom på dem. De elever som blev personligt kristna, kunde alla vittna om den enorma befrielse detta innebar i deras liv. Från ett liv i fruktan för nästan allting, fick de ett liv i total frihet (Här kan du läsa om en besatt 13-årig afrikansk flicka som mördade 51 personer, bland dem hennes egen far).
En av Djävulens viktigaste inkörsportar i människors liv är just fruktan. Precis som att tro är den kanal genom vilken Gud kan verka i våra liv, så är fruktan den kanal genom vilken Djävulen kan få grepp om oss. Det är säkert ingen slump att mänskligheten under de senaste åren överösts med mer skräckserier, skräckromaner och skräckfilmer än någonsin, den ena vidrigare och äckligare än den andra. Den fruktan och de mardrömmar som detta skapar, både hos barn och vuxna, öppnar mer och mer upp för demoniskt inflytande i deras liv. Det är kanske om detta Jeremia talar, när han säger, "Ty döden stiger in genom våra fönster, han kommer in i våra palats..." (Jer 9:21). Genom TV stiger döden själv in i vår familj, mitt bland våra barn och ungdomar, och skapar människor som blir trälar under pornografi, våld och skräck i en osalig blandning.
Du kan läsa mer om de olika religionerna och deras förhållande
till kristen tro i:
Därför just kristendomen!