"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Varför just kristendomen?

Före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma. Jag, jag är Herren och förutom mig finns ingen frälsare. (Jes 43:10-11)

Frågan är inte i första hand om ett påstående är intolerant eller ej, frågan är om det är sant eller ej!
                Glue Fox

Vi har nu kommit fram den kanske mest brännbara och kontroversiella av alla trosfrågor, nämligen frågan om vilken religion som är den rätta. Många kristna som konfronteras med detta problem, svarar undvikande och brukar mumla något om att det finns många vägar till Gud och att vi måste vara toleranta och respektera andra människor. Huruvida den kristna tron är sann eller ej och hur detta i så fall kan förenas med andra, motsägande religioner, förbigår man med tystnad.

Fundamentalistiska muslimer, å sin sida, har som bekant inga större hämningar när det gäller att tala om vilken religion som är den sanna. Här är det dessutom inte bara en fråga om sanning, utan man menar sig också ha rätt att förbjuda alla andra religioner. I Saudiarabien får man t ex inte ens för personligt bruk föra med sig en Bibel in i landet. Ett annat och välkänt exempel på den muslimska inställningen till fria åsikter är dödsdomen över författaren Salmon Rushdie. I många muslimska länder är det också olagligt att konvertera från islam till en annan religion. I december 1990 så avrättades t ex pastor Hossein Soodmand i Mash-had i Iran för att han omvänt sig från islam till kristendomen. I januari 1994 mördades pingstpastorn Haik Hovsepian-Mehr i Teheran, dvs också i Iran, på grund av sin kristna tro. I det senare fallet begrovs offret på en muslimsk kyrkogård av myndigheterna utan att de anhöriga underrättades. Internationella protester fick sedan myndigheterna att begrava om mannen, men ett stort polisuppbåd hindrade de anhöriga från att undersöka kroppen. Det förekommer till och med att muslimska ungdomar som blivit kristna mördas av sina egna släktingar. Amnesty International har av denna anledning kritiserat svenska regeringen för att man utvisar omvända muslimer till bl a Iran, där de enligt Amnesty riskerar sina liv på grund av sin övergång till kristendomen.

I tidningen Magazinet förekom i nummer 26 den 30/6 2000 en artikel med rubriken "Omvända muslimer måste dö". Artikeln byggde på en intervju med sheikh Mahmoud, som är imam i Jönköpings islamiska församling. På frågan vad imamen anser om att muslimer som blir kristna, i vissa muslimska länder straffas med döden, svarade han, "För oss råder ingen tvekan om att det som står i Allahs lag är det bästa. Enligt islam skall den personen dömas till döden". Eftersom en avfällig muslim avrättas genom halshuggning, menar sheikh Mahmoud att den dömde slipper lida, på grund av att det går så fort. Sheikh Mahmouds uttalande har väckt visst uppseende i andra tidningar och det har diskuterats bland islamexperter om det utgör en korrekt tolkning av sharialagen. Nu hör till saken att sheik Mahmoud är utbildad på ett av Kairos finaste universitet och är utsänd av Egyptiska staten för att sprida islams budskap över världen. Det sistnämnda talar för att sheikh Mahmoud inte är någon udda extremist, utan att hans åsikter när det gäller koranen representerar den allmänt accepterade tolkningen.

För den som nu blivit övertygad om den materialistiska världsbildens svagheter och att det således är möjligt att tro på en övernaturlig Gud utan att begå intellektuellt självmord, är det naturligt att förr eller senare ställa sig den synnerligen berättigade frågan, "Vilken Gud skall jag då tro på? Hur kan jag veta att just den kristna tron är den rätta?" Finns det således någonting som ger kristendomen en särställning gentemot de övriga religionerna eller är kristendomen bara en religion bland andra? Är Allah och Buddha kanske också Gud? Kan man överhuvudtaget säga att någon religion är den enda rätta och därmed att majoriteten av jordens befolkning har fel? Ja, det finns många frågetecken, men finns det något utropstecken?

Som påpekats ovan så tycker många kristna att det är synnerligen obehagligt att diskutera frågor av denna typ. Ofta vill man inte ens tänka på dem utan sopar problemet under mattan. En grundläggande orsak till detta är säkert rädsla för att verka intolerant. Personligen har jag svårt att förstå en sådan inställning. Varför skulle man vilja vara kristen om man inte tror att det man tror på är sant? Och om det man tror på är sant, kan ju knappast den tro vara sann som säger motsatsen till vad den egna tron säger.

Bibeltrogna kristna som öppet går ut med sin tro, får löpa gatlopp i press, radio och TV, där de framställs som efterblivna, korkade och rent allmänt osympatiska, medan kristna som offentligt deklarerar att kristendom, islam, buddism, hinduism, fornnordisk asatro, shamanism och grekisk mytologi alla är lika sanna, håvar in applåder i samma media. "Tänk så toleranta och ödmjuka dom är", säger man, "och hu så förskräckliga kristna fundamentalister är som tror att dom har monopol på sanningen". Men käre gäst på min hemsida, om du är en av dem som hyser sådana tankar, då skulle jag vilja fråga dig följande: Tror du verkligen att just nu så går Oden och Tor omkring där uppe i Valhall tillsammans med de andra fornnordiska gudarna, drickande mjöd, kämpande mot jättar och kontrollerande människors öden här på jorden?! Tror du också att både Herren Sebaot, Allah, Oden, Zeus och indianernas "Store Ande" samtidigt har objektiv, faktisk existens utanför de troendes egna tankeliv? Samtidigt som Zeus, Apollon och de andra grekiska gudarna styr världen från Olympens höjder, styr alltså Oden och Tor, Allah och den kristna Guden från var sina håll också världen. För att inte tala om alla andra miljontals gudar. Bara i Indien lär det finnas ungefär hundra miljoner olika gudar. Eller vad sägs om de olika skapelseberättelserna? Är de alla lika sanna? Var det, som framgår av vissa indianska berättelser, människorna som tillsammans med djuren och jordens alla gudar skapade sol och måne eller var det Bibelns Gud som genom sitt Ord skapade dessa himlakroppar? Det verkar svårt att förstå hur båda dessa skildringar skulle kunna vara sanna samtidigt. Eller kanske universum skapades genom att en jättemyra bajsade fram alltihop en gång i forntiden, vilket är hur det gick till om man får tro en västafrikansk skapelseberättelse.

Någon kanske tycker att ovanstående är arrogant och gycklande. Ett hånfullt angrepp på ärliga sökare. Tyvärr är det inte så, utan det jag skriver ger dessvärre en korrekt bild av det faktiska, andliga tillståndet i västvärlden idag. I DN den 12/3 1996 fanns en artikel angående en undersökning som gjorts om ungdomars tro. Rubriken löd "Människan, trons centrum". Artikeln handlade framför allt om Vanja, 17 år, och hennes tro. Inledningsvis kunde man läsa, "Ja, hon tror på 'något som styr allting'. På något som finns överallt, i allt, i varje människa, i varje liten sak. Men 'Gud och Jesus och det där köret' det ger hon inte så mycket för". Artikeln fortsätter:

Det är människan som ensam måste forma sin världsbild. Organiserad trosutövning ger Vanja inte mycket för. I Vanjas eget "hopkok" ryms tro på det övernaturliga, på telepatisk kontakt, sanndrömmar, kontakt med de döda och med andeväsen. Bön har också sin plats; böner om stöd och böner av tack för allt det hon fått. Och efter döden har människan genom reinkarnation, ett nytt liv att vänta. Alla själar vandrar vidare. Vanjas Gud, hennes Något, är inte personlig, inte någon gubbe på ett moln. Och traditionell kristen tro känns främmande.

Denna inställning till tro och religion är symptomatisk för vår tid. Vanja lever uppenbarligen i föreställningen att man själv kan bestämma hurdan Gud är. Vanja vill ha en opersonlig gud, således är gud opersonlig. Hon tycker att vi skall återfödas, det är ju en trevlig tanke, alltså återföds alla människor. Men om nu Vanjas tro kan bestämma att vi återföds, ja då borde ju i konsekvensens namn någon annans tro kunna bestämma att vi inte skall återfödas. Man kan ju således undra om Vanjas tro även tvingar människor som inte vill återfödas, att återfödas. Eller är det så att bara de som vill återfödas, återföds. Det är nästan så det går runt i huvudet på en.

Hur långt från Vanjas resonemang ligger inte den moderna vetenskapen. Tänk om en fysiker skulle ha inställningen att "det är människan som ensam måste forma sin fysikaliska världsbild" utan att ta reda på hur det i själva verket är. Vi kan således strunta i observationer och helt enkelt bestämma t ex hur många grundämnen vi tycker att det borde finnas, eller hur många planeter i solsystemet vi vill ha. Personligen tycker jag att det vore trevligt om atomerna hade en helt annan uppbyggnad än vad läroböckerna anger. Jag tycker det skulle finnas fyra partiklar som bygger upp atomerna; monotron, bitron, tritron och kvadrotron. Sedan bestämmer jag att monotronen skall bestå av vispgrädde etc. Och vips så blir det så. Det vore också kul om planeten Mars vore bebodd av gröna marsipaner. Och i och med att jag tänker denna tanke, så uppstår givetvis liv på denna planet, eller hur? Och sen anser jag att vatten skall ha samma egenskaper som bensin, så jag tänker i fortsättningen tanka min bil med vatten. Billigt och bra, eller?

Nej, alla inser nog att den fysikaliska verkligheten är fullständigt oberoende av våra åsikter om densamma. De enda apparater som fungerar är där man tagit hänsyn till verkligheten när man konstruerat dem. Detsamma måste, som vi senare skall se, även gälla för den andliga verkligheten. Hur skulle t ex Guds egenskaper, om han nu verkligen finns och inte bara är en idé i Vanjas hjärna, kunna vara beroende av Vanjas åsikter om honom? Detta är naturligtvis fullständigt nonsens!

Den sanningssyn som Vanja företräder är den österländska. Där finns ingen absolut sanning, utan människan bestämmer själv vad som är sant. Den österländska sanningssynen yttrar sig på många sätt. Vid en ceremoni i början av november 2001 bytte tusentals kastlösa hinduer religion i hopp om att få ett bättre liv. På sikt verkar det som om de flesta kastlösa (ca 250 miljoner) kommer att konvertera till buddhismen. En mindre procent har uttryckt intresse för att i stället konvertera till kristendomen. Tanken är således att man kan välja religion ungefär som man väljer maträtt på konsumbaren i Rättvik.

Problemet med ovanstående är, att om hinduismen är sann, ja då hjälper det inte att gå över till buddhismen. Man kommer då i alla fall att återfödas i det lägsta tillståndet och få ett erbarmligt nästa liv, som konsekvens av att man som kastlös försökt höja sig över sin kastlöshet. Och är kristendomen sann, ja då hjälper det inte heller att gå över till buddhismen. Enligt den kristna tror finns ingen annan väg till Gud än genom Jesus Kristus. Förutsättningen för att man fritt skall kunna välja den religion som man gillar bäst, är att alla religioner är falska. Då spelar det ingen roll vad man väljer. Vissa religioner kanske kan få människor att må lite bättre, eller ge dem ett bättre liv här på jorden. Men när man dör, ja då är allt slut. Ingen himmel, inget paradis, inget nirvana. Å andra sidan, finns det en verklig Gud, som har en absolut existens oberoende av människan, ja då kan man inte välja hurudan denne Gud skall vara. Han är den han är. Det enda vi då kan göra är att efter bästa förmåga söka Gud och sedan böja oss för honom. Människan kan bara skapa sin egen sanning, om det inte existerar någon sanning! Och allt tyder på att det existerar absoluta, av människan fullständigt oberoende, sanningar.

För att ta reda på vem Gud är, måste vi söka sanningen och böja oss under den! Precis som Job gjorde, när han fick möta Gud. Innan dess hade han haft alla möjliga felaktiga tankar om Guds natur. Men så uppenbarade sig Gud för honom och efter detta säger Job:

Vem var då jag som i oförstånd gav vishet namn av mörker. Jag talade ju om vad jag inte begrep, om det som var mig för underbart och det jag inte kunde förstå. ...Endast hörsägner hade jag uppfattat om dig, men nu har jag fått se dig med egna ögon. Därför tar jag det tillbaka och ångrar mig i stoft och aska (Job 42:3, 5-6)

När Job fick ett personligt möte med den levande Guden, fann han att många av hans idéer om Gud varit helt felaktiga, varför han korrigerade sig och tog tillbaka det som inte var sant.

Påståendet att alla religioner är likvärda, kanske verkar ödmjukt och tolerant. Det är emellertid bara skenbart. Den som hävdar att alla religioner är lika sanna, påstår nämligen i själva verket att alla religioner är lika falska. Någon andlig verklighet existerar inte i så fall, och de olika religionerna har skapats av människorna själva i deras försök att förklara det ännu oförklarliga. Bakom Fredrik den Stores till synes toleranta yttrande att "var och en blir salig på sin tro", finns således grundantagandet att ingen tro bygger på sanning. Bättre hade därför varit att säga att "ingen blir salig på sin tro". Man kan ju knappast bli salig på det som inte finns!

Låt oss nu, som en arbetshypotes, anta att det existerar en andlig verklighet. Det finns då i princip två möjligheter:

1. Alla religioner är olika uttryck för människans sökande efter Gud eller det gudomliga. Vissa religioner kommer då förmodligen att bättre än andra beskriva både den andliga och den fysiska verkligheten. Ju mer en religion stämmer överens med det vi kan observera, desto sannare bör den rimligen vara. Jag förmodar att läsaren t ex kan erkänna att Bibelns skildring av skapelsen stämmer betydligt bättre överens med fakta än den tidigare nämnda västafrikanska varianten. Det finns ju inga som helst belägg för att det existerar jättemyror av sådana dimensioner att de skulle kunna klämma fram ett universum ur sin ändtarm. Den kristna skapelseberättelsen däremot harmonierar väl med den vetenskapliga bigbanghypotesen, eftersom båda säger att det fysiska universum plötsligt uppstod ur intet, och att både rum och tid samtidigt blev till[1]. Skillnaden mellan dem är att Bibeln också talar om vad det var som orsakade denna plötsliga skapelse, nämligen en Skapare. Av naturliga skäl undviker sedan Bibeln att ta upp de tekniska aspekterna. Bibelns uppgift är ju inte att vara en lärobok i fysik eller kosmologi. Dess funktion är i stället att bl a visa människan vem hon är, på ondskans orsaker och hur den brutna relationen till Gud kan återupprättas.
2. En av religionerna utgör en uppenbarelse från Gud själv och är därför helt sann, medan de övriga är mer eller mindre grova förvanskningar av sanningen. Både judendom, kristendom och islam gör anspråk på att vara denna unika och sanna gudsuppenbarelse.

Många menar, i enlighet med det första alternativet ovan, att det är fel att överhuvudtaget tala om sanning i samband med religioner. Det är inte fråga om att de olika religionerna är objektivt sanna, utan om olika kulturers sätt att söka den andliga verkligheten. Alla söker egentligen samme Gud och tillber samme Gud, oberoende av om de sedan kallar denne för Jesus Kristus, Gud, Allah eller något annat. I viss mån är detta naturligtvis korrekt. Enligt Bibeln är alla människor skapade av Gud och längtar efter att återförenas med honom. Det är endast Gud som till fullo kan fylla det tomrum och den saknad som finns inombords hos varje individ. Därför söker alla människor efter honom, fast de kanske inte alltid själva inser detta, utan ofta talar lite allmänt om meningen med livet, kärleken, att förverkliga sig själv eller någonting att tro på.

Den grekiske författaren och filosofen Plutarkos, som levde under första århundradet efter Kristus, skrev en gång:

Om vi genomkorsar hela världen är det möjligt att finna städer utan murar, utan skriftspråk, utan rikedomar, utan mynt, utan skolor eller teatrar: men en stad utan ett tempel, eller som inte praktiserar tillbedjan, böner och liknande har ännu ingen sett.

Alla de olika religionerna är således uttryck för människans obotliga gudslängtan. Detta betyder emellertid inte att alla religioner är sanna. Och då kommer vi in på alternativ två ovan. I Johannesevangeliets fjärde kapitel berättas om hur Jesus samtalar med en samarisk kvinna vid Sykars brunn. Då kvinnan frågar honom var man skall tillbe Gud, i Jerusalem eller på ett visst berg i närheten av Sykar, svarar Jesus:

Men den tid kommer, ja den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare skall tillbe Fadern i ande och sanning. (Joh 4:23)

Jesus kritiserar inte med ett enda ord samarierna för att de brister i sin hängivenhet eller övertygelse då de tillber Gud. Han säger bara att man måste tillbe i ande och sanning. Om man inte tillber det som är sant, är det meningslöst. Många muslimer eller hinduer kan säkert vara både mer hängivna och mer övertygade i sin tro än vad många kristna är. Man blir emellertid inte hjälpt av att tillbe det som inte finns, hur högt och länge man än ropar.

En missionär vid namn Gösta Öman berättade för mig hur han vid ett tillfälle talat med en muslim. Denne hävdade att han minsann bad mycket mer intensivt än många kristna. Gösta frågade då honom om han brukade få svar på sina böner. Muslimen blev helt konfunderad, eftersom han som muslim inte förväntade sig något bönesvar. För Gösta Öman, som själv upplevt enorma mirakler, var det en självklarhet att Gud svarade på bön, eftersom han lovat detta i sitt Ord. Jesus sade ju:

Ha tro på Gud. Sannerligen säger jag er, om någon säger till detta berg, häv dig upp och kasta dig i havet, och därvid inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så. Därför säger jag er: Allt vad ni ber om och begär, tro att det är er givet och det skall ske er så. (Mark 11:22-24)

En gång behövde t ex Gösta 700 000 kr för att betala en räkning i samband med ett sjukhusbygge i Korea, där han var verksam i många år. När det började bli dags att betala hade han bara 2 000 kr. Gud sade då till Gösta, som var hemma i Sverige för att försöka skaffa fram pengarna, att skänka dessa 2000 kr till en annan missionsorganisation. Samtidigt, borta i Korea, råkade en rik korean gå förbi Göstas hustrus grav, där det på gravstenen stod följande, "Om jag hade tio liv, ville jag ge dem alla för Jesus och hans verk på Jorden". Koreanen, som inte hade en aning om Göstas akuta penningbehov, blev så rörd av detta att han sålde ett stycke värdefull mark och skänkte alla pengarna till Göstas mission. Summan var exakt lika med 700 000 kr!

Bibeln utlovar att Gud hör våra böner och svarar på dem. Om Gud inte svarar på bön, är således Bibelns budskap falskt och därmed också kristendomen. Vad Gösta menade genom sin fråga till muslimen, var att den kristna trons sanning bevisas av att den fungerar.

När man uttalar sig om de olika religionerna, måste man inse att det är skillnad mellan att tycka att en annan människa har fel och att inte respektera denne. Om någon t ex påstår att jorden är en platt skiva, som hålls upp av en grön jätte, kommer vederbörande att möta massor av invändningar från olika människor. Detta betyder inte att kritikerna saknar respekt för "plattjordsanhängaren" som människa, utan endast att de anser att han har fel i sak. Att jag påstår att en ateist, en muslim eller en hindu alla har fel, innebär inte att jag inte respekterar dem som människor, eller att jag anser mig ha rätt att påtvinga dem mina åsikter och min tro. Faktum kvarstår dock att om Gud existerar, så har alla ateister fel! Och om Bibeln bokstavligen är sann, ja då är islam och hinduismen falska religioner!

Förutom att man inte vill framstå som intolerant och trångsynt är en ytterligare orsak till kristnas ovilja att uttala sig om andra religioner antagligen att man många gånger inte riktigt själv vet vad man tror på. I Östersundsposten hade man i december 1992 en artikel med titeln "Visst finns helvetet". Man ställde där tolv frågor till fem präster. Fråga nummer ett var, "Är Herren, Allah och Buddha samma Gud?" En kyrkoherde i Östersund svarade, "Ja", medan en hovpredikant från Frösön, var ännu klarare i sin oklarhet och gav svaret, "Tveklöst ja". Detta trots att inte ens en gång Buddha själv betraktade sig som en gud[2].

Hur ser då Bibeln på denna fråga? Ja, låt oss först gå till Jesu egen undervisning. I Johannesevangeliets fjortonde kapitel vers 6 säger han, "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig". I samma evangelium 8:24 läser vi, "Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder". Jesus själv säger således mycket klart att det inte finns någon annan väg till Gud än genom honom. I Apostlagärningarna 4:12 predikar Petrus för de högsta styresmännen och de äldste i Jerusalem och bekräftar då Jesu anspråk:

Jesus är stenen som ratades av er husbyggare men blev till en hörnsten. Hos ingen annan finns frälsningen, och ingenstans under himlen finns något annat namn som kan rädda oss.

Dessa oerhörda sanningsanspråk är stötande för många människor. Av denna anledning undviker man helst att läsa vissa bibelställen. Men Skriften är mycket klar och entydig på denna punkt. I GT går Gud mycket hårt till rätta med varje form av avgudadyrkan, dvs tron på falska gudar. Profeten Jesaja ägnar t ex hela kapitel 44 åt att varna för avguderi. Han beskriver bl a hur man fäller ett träd och sedan gör upp eld på en del av det och värmer sin mat, medan man av en annan del av samma träd tillverkar en avgudabild som man sedan faller på knä inför:

När man så har värmt sig, säger man, "Gott nu är jag varm, nu njuter jag av brasan." Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig en bild, och för den faller man ned och tillber, man bönfaller inför den och säger: "Rädda mig, ty du är min Gud". (Jes 44:16-17)

Detta är en dårskap säger Jesaja och det torde vara ganska svårt att säga emot honom. I nästa kapitel talar Herren själv genom samme profet:

Ty så säger Herren, han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den, och som inte har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos: Jag är Herren och eljest ingen. (Jes 45:18)

Har inte jag, Herren, gjort det, jag, förutom vilken ingen Gud mer finns, ingen Gud som är rättfärdig, och som frälser, nej, ingen finns vid sidan av mig. (Jes 45:21)

Den som har skapat allt är således Bibelns Gud och det är endast genom honom som människan kan frälsas. Han allenast är värd vår tillbedjan och lovsång.

Om det nu inte finns någon annan Gud än den Gud som uppenbaras i Bibeln, kan man givetvis undra vad det spelar för roll om man tillber en och annan avgud. Denna finns ju ändå inte. Å andra sidan kan man naturligtvis fråga sig vad vitsen kan vara att tillbe något som inte existerar. Det som inte existerar lär ju knappast kunna hjälpa en ur svårigheter och faror. Paulus lägger emellertid en annan och betydligt allvarligare aspekt på avgudadyrkan:

Vad vill jag säga med detta? Att det som offras till avgudar är något i sig eller att avgudar är något? Nej, men att det som de offrar, offrar de åt demoner och inte åt Gud. (1 Kor 10:19-20)

Paulus säger här att människor som dyrkar falska gudar i själva verket tillber demoner (i nästa artikel i denna serie diskuteras demoner mer i detalj) och att detta är orsaken till att Gud inte kan acceptera avgudadyrkan.

Den kristne filosofen och författaren C S Lewis gjorde en gång en sammanfattning av hur de olika religionerna förhåller sig till varandra (sett utifrån det kristna perspektivet). Jag har tagit mig friheten att göra min egen tolkning av denna sammanfattning (för att göra den mer pedagogisk och tydlig — jag hoppas C S Lewis förlåter mig om jag eventuellt tagit mig alltför stora friheter i min tolkning). Alltså, så här förhåller sig de olika religionerna till varandra (enligt mig och förhoppningsvis har jag någon uppbackning av C S Lewis):

Det existerar bara en enda Gud, Herren Jehova, den treenige Gud (Fadern, Sonen och den Helige Ande) som uppenbaras i GT och NT. Gud, som har skapat universum ur intet, är inte materiell utan är Ande (vad detta är vet vi inte) och Sanning och dväljs utanför rum-tiden och är därför allestädes närvarande och evig. Vid sidan av Gud finns andliga varelser som är Guds tjänare (änglarna). Bland dessa har ärkeänglarna en ledande roll. Några kända ärkeänglar är Gabriel, Mikael och Rafael. Det finns också andra andliga varelser, vilka är fiender till Gud (och till människan). Den främste av dessa fiender är Djävulen (som också går under namnen Satan, Lucifer, Belsebub etc). Denne var den främste och den skönaste av ärkeänglarna (Lucifer betyder "Ljusets Ängel") men greps av högmod och ville sätta sig över Gud och blev därför utkastad från himlen. Djävulen är således en fallen ärkeängel. Vid sidan av Djävulen finns myriader av demoner, vilka enligt Bibeln är fallna änglar som valde att följa Djävulen när han förvisades från himlen. De religioner som inte är kopplade till Bibelns Gud, och som inte bara är sagor och traditioner, utan som relaterar till verkliga, andliga krafter, är således kopplade till Djävulen och hans demoner (precis som Aposteln Paulus skriver i citatet ovan — 1 Kor 10:19-20).

Judendomen intar en särställning bland religionerna, eftersom den är bärare av Guds ursprungliga, men inte slutgiltiga, uppenbarelse till människan. Som en följd av detta utgör judendomen själva fundamentet för kristendomen.

Förutom judendom finns bara 2 stora grundläggande religioner:

1. kristendomen (monoteism), vilken utgör Guds slutgiltiga uppenbarelse till människan.

2. Hinduismen (polyteism), vilken utgör människans (och Djävulens) slutgiltiga förvanskning av Guds uppenbarelse till människan.

Islam är en kristen irrlära med avsikt att hindra människan att bli frälst. I islam finns mycket inom kristendomen med (Abraham, Mose, Jesus, Maria etc). Koranen erkänner också att Jesus föddes genom jungfrufödsel. Däremot förnekar Koranen allt som möjliggör Frälsningen (dvs det som är kristendomens mål och mening). Koranen säger klart och tydligt att Jesus inte är gudomlig (sura 5:19) och att Jesus aldrig korsfästes (sura 4:156). Det senare innebär att Jesus inte kan ha uppstått (Jesus kan ju inte uppstå från de döda om Han inte dog). Koranen säger vidare att Jesus inte är Guds Son (sura 6:101). Sura 9:30 säger till och med "Må Gud förgöra" den som säger att "Kristus är Guds son". Att tro och bekänna att Abraham, Mose och Jesus var Guds profeter (i islam är Jesus en profet underställd Muhammed, och inget mer) leder inte till frälsning. Även Djävulen tror så. Frälsningens hemlighet ligger i det Jesus gjorde på Korset och sedan Hans Uppståndelse. Och det Jesus gjorde på Korset får bara mening om Jesus var Gud kommen till Jorden för att ta på sig det straff som vi alla förtjänar på grund av våra onda gärningar och vår underlåtenhet att göra alla de goda gärningar som vi har möjlighet att göra men inte bryr oss om att göra (av egoism, likgiltighet, lathet, snålhet etc).

Jehovas Vittnen och Mormonismen kan i likhet med islam betraktas som kristna irrläror (men som ligger betydligt närmare kristendomen än islam). Speciellt Jehovas Vittnen uppvisar stora likheter med islam, i den bemärkelsen att man bortförklarar mycket av Guds övernaturliga handlande med snusförnuftiga logiska eller kvasilogiska argument (typ "hur kunde Gud väcka upp sig själv om han själv var död?" och liknande). Därmed jämställer man sig med Gud själv, eftersom man uppenbarligen menar att människan kan förstå allt som Gud kan göra. Dvs om människan inte fullt ut förstår Jesu uppståndelse eller treenigheten, ja då är Jesu uppståndelse och treenigheten omöjliga (muslimer och Jehovas Vittnen använder ofta denna typ av argument och menar sig därmed bevisa att kristendomen är en falsk religion). Både mormoner och speciellt Jehovas Vittnen och muslimer låter således sina intellekt begränsa vad Gud kan och inte kan göra. I mina ögon är detta hädelse.

(Efter att ha samtalat med många mormoner och Jehovas Vittnen har jag emellertid blivit övertygad om att en del mormoner och Jehovas Vittnen är kristna utan att veta om det och utan att bekänna sig som kristna.)

Buddhismen är en mänsklig, hinduisk irrlära med avsikt att skapa ett mer humant system än hinduismen (Buddha var säkert en god människa). Buddhismen försöker lösa lidandets problem genom likgiltighet (dvs genom att höja sig över den fysiska världens problem i stället för att lösa dem). Kristendomens lösning på lidandets problem är att strida mot lidandet, genom kärlek, sanning och praktisk handling.

Resten av religionerna är antingen:

1, Ockultism och häxkonster, där man tillber existerande ockulta, demoniska krafter (de afrikanska naturreligionerna, satanism, Baalsdyrkan, inkaindianernas och aztekernas vidriga människooffersreligioner etc).

2. Mänskliga vishetsläror (ateism, konfucianism, taosim, shintosim, zoroastrism m fl).

3. Klassiska sagor (asatro, de grekiska gudasagorna och liknande).

4. Nypåhittade sagor (t ex Scientologin).

5. En mix av alla dessa, eventuellt uppblandade med bitar från judendom/kristendom/österländska religioner med kanske flygande tefat och lite demoniska krafter som glasyr [Teosofi, Antroposofi, Rosenkreuzare, spiritism (som kanske ibland ligger närmare punkt 1), olika domedagssekter som Peoples Temple i Guyana och Branch Davidians i Texas — de två senare slutade med blodbad 1978 med 909 döda respektive 1993 med 82 döda etc, etc].

Du kan läsa mer om de olika religionerna och deras förhållande till kristen tro i:
Finns verkligen demoner?

---

[1] Bigbangteorin formulerades ursprungligen av den belgiske prästen abbé George Lemaître som också var fysiker och expert på allmän relativitetsteori. Enligt Lemaître stämmer Bibelns skapelseberättelse väl överens med bigbangmodellens scenario.
[2] Att Allah och Bibelns Gud inte kan vara samma gud har redan visats på annat ställe.