"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2024 02 29 13:30

Vad predikar mullorna?

Nedan följer några utdrag ur MEMRI:s översikt över predikningar som hållits i olika saudiarabiska moskéer de senaste åren och som finns utlagda i undervisningssyfte på Al-Minbar.

I en predikan den 13/9 1997 i Al-Salaammoskén i Al-Unayzah i Saudiarabien sade shejk Abd Al-Muhsin Al-Qadhi:

Idag skall vi tala om en av de förvrängda religionerna, om en tro som avviker från rättfärdighetens väg, om kristendomen, denna falska tro, och om det folk som Allah beskriver i sin bok som avvikare från rättfärdighetens väg. Vi skall undersöka deras tro, och vi skall ge en översikt över deras historia, full av hat, skändlighet och krig mot islam och muslimerna.
I denna förvrängda och deformerade religion, till vilken många av jordens invånare hör, kan vi se hur de kristna avviker starkt från rättfärdighetens väg genom att tala om begreppet treenighet. Vad dem beträffar, Gud är Fadern, Sonen och Den Helige Ande: tre är en.
De ser Jesus, frid vare med honom, som Allahs son. Det är de kristna som tror att Jesus blev korsfäst. Enligt dem hängdes han upp på korset med spikar genom händerna och han ropade, "Min Gud varför har du övergett mig?" Enligt dem, skedde detta för att han skulle sona mänsklighetens synder.
Oavsett dessa avvikelser från rättfärdighetens väg, kan man se åtskilliga muslimer, som endast känner till kristendomen utifrån vad de kristna säger om kärlek, tolerans, att ge sitt liv för att tjäna de behövande och andra förvrängda slogans. Trots allt detta kan man fortfarande hitta människor som stödjer tanken på föra de två religionerna närmare varandra, som om skillnaden vore obetydlig och kunde elimineras genom alla dessa ekumeniska konferenser, vars mål är politiska.

I en predikan i en moské i Mecka den 11/5 2001 sade shejk Adnan Ahmad Siyami:

[Islam] tror att endast Islam och "Kufurs läger" (= judar och kristna) existerar och att det inte finns någon annan väg att nå paradiset och bli befriad från helvetet än genom att vandra på vår profet Muhammeds väg och ansluta sig till islam. Alla andra vägar leder till helvetet. I ljuset av detta, mina troende bröder, hur kan det påstås att judendom, kristendom och islam alla är vägar som leder till Allah?

Många mullor har tydligen inte mycket till övers för de välmenande svenskar, inkluderande många präster i Svenska Kyrkan, som strävar efter samförstånd mellan islam och kristendom. Och för en gångs skull är jag helt överens med mullorna. Kristendom och islam är hundraprocentigt oförenliga. Båda kan omöjligen vara sanna samtidigt.

I Al-Rahmahmoskén i Mecka predikade shejk Marzouq Salem Al-Ghamdi mot ekumenisk harmoni och sade då bl a:

Om de otrogna lever bland muslimer, enligt de villkor som angetts av Profeten, är det inget fel i detta, förutsatt att de betalar sin skatt (Jizya) till den islamska myndigheten. Andra villkor är att de inte rustar upp en kyrka eller ett kloster, inte återuppbygger sådana som förstörts, att de under tre dagar ger mat och husrum till de muslimer som passerar deras hem, att de reser sig när en muslim vill sitta, att de inte imiterar muslimer i klädsel och tal, inte rider på hästar, inte äger svärd, inte beväpnar sig med någon form av vapen, att de inte säljer vin, inte visar korset, inte ringer i kyrkklockor, inte höjer rösten under bön, att de rakar sig så att de är lätta att identifiera, inte konspirerar mot muslimer och inte slår en muslim. Om de bryter mot dessa villkor har de inget skydd.

Vad säger herr välmenande svensk om detta månne? Personligen tycker jag det påminner om apartheid. Judar och kristna skall således behandlas som andra klassens människor i den kommande islamska världsstaten. Men det är klart, många välmenande, politiskt korrekta svenska tycker väl ovanstående särbehandling är ok. Det är ju muslimer som står för den, och man måste ju vara tolerant mot andra religioner.....?? Eehhhhh? Bara för att herr Ateist inte skall känna sig så nöjd, som jag förmodar han gör just nu, kan jag nämna att judar och kristna i Koranen kallas "Bokens Folk", eftersom de tror på Gamla Testamentet, som också är heligt för muslimerna. Koranen uppmanar muslimerna att behandla Bokens Folk "väl" (vad som menas med detta framgår ovan). Ateisterna, dvs gudsförnekarna, kommer däremot att få välja mellan att böja knä för Allah eller att få huvudet avhugget.

Homosexuella är ofta arga på bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?) för att de påstår att homosexualitet är en synd (det är dock inte de kristna som påstår detta, utan Bibeln). Men även om många kristna uppfattar homosexualitet som en sexuell störning, nedvärderar man inte den homosexuella människan, genom t ex hån eller förakt (det kanske finns kristna som gör detta, men i så fall lyder de inte Jesu kärleksbud). Guds kärlek gäller alla människor. Alla människor har samma värde. Något som islams prästerskap ofta kritiserar är Västvärldens tolerans, som ju indirekt bygger på den bibliska tanken att varje individ har ett oändligt värde. Islam har en betydligt oförsonligare attityd till homosexualitet och andra mindre vanliga sexuella yttringar (för att yttrycka sig politiskt korrekt). Shejk Sa'd Bin Abdallah Al-'Ajameh Al-Ghamdi diskuterade detta ämne i en predikan i Sa'id Al-Jandoulmoskén i Al-TAif:

Denna handling är inte främmande för eller ovanlig bland apors och grisars bröder (ett ofta använt uttryck för judar) och de förfallna bland de otrogna.
Det chockerar mig att läsa och höra om fräckheten hos alla nationers "Generalförrädare" [han refererar här till FN:s Generalsekreterare], som genom släktskap och lojalitet är en kombination av en jude och en kristen och leder folket till helvetet. ...Han har uppmanat till acceptans av otukt och spridande av vederstyggliga handlingar och homosexualitet, som är en sexuell perversion, och även inbjudit dessa slags människor till en konferens för att diskutera möjligheterna för dem till giftermål av tredje slaget [vad nu detta innebär — Kristers kommentar].

I det kommande muslimska världsriket verkar det knappast vara aktuellt med vare sig homoadoptioner eller giftermål för homosexuella.

I Muhammad Al-Fatihmoskén i Jedda hade shejk Adel Bin Ahmad Banáma följande att säga den 22/10 2000:

För tusende gången har [den islamska] nationen tappat minnet och sitter ned tillsammans med fienden för att diskutera fred, överenskommelser och fördrag. Judarna själva glömmer inte sitt hat. Idag sprider de överallt lögnen om Förintelsen och påstår att Hitler dödade sex miljoner judar i gaskammare. Fastän detta är ren lögn, har de gjort detta till en del av sin historia av prövningar och vedermödor, vilken spritts genom deras mäktiga propagandamaskin, och utövat utpressning mot världens länder med detta. De fick jättelika skadestånd av Tyskland, och anklagar fortfarande den som förnekar Förintelsen för antisemitism, och hetsar världen mot denne.

Shejk Muhammad Saleh Al-Munajjid hade följande uppmaning till muslimska föräldrar i en moské i Al-Damam:

Muslimer måste uppfostra sina barn till Jihad. Detta är den största vinsten med dagens situation: att uppfostra barnen till Jihad och hat mot judarna och de kristna och de otrogna; uppfostra barnen till Jihad och att tända Jihads eld i deras själar. Detta är vad som behövs nu.

Shejk Wajdi Hamza Al-Ghazawi (som f ö är den som ligger bakom internetsiten Al-Minbar) gjorde under en predikan i Al-Manshawimoskén i Mecka 6/10 2001 följande utläggning om Jihad:

Meningen med termen "terror" som används av media är Jihad för Allahs skull. Jihad är höjdpunkten av islam. En del av prästerskapet betraktar den som islams sjätte pelare. Jihad utgör — vare sig det handlar om Jihad för försvar av muslimer och islamskt territorium som Tjetjenien, Filippinerna och Afghanistan, eller Jihad för att sprida religionen — höjdpunkten av terror, vad beträffar Allahs fiender. Mujahedin, som ger sig ut för att förtjäna martyrdöden eller seger och återvänder med byte, är en terrorist vad anbelangar Allahs fiender. Därför skall inte den troende använda detta ord. Jihad, oh troende, är en integrerad del av vår religion. Ordet "terror" används för att skada denna mäktiga och välsignade grund.

Efter terrordåden den 11 spetember 2001 har världens ledare och intellektuella överbjudit varandra för få fram budskapet att dessa terrordåd inte har något alls med islam att göra. Tja, vad menar man då med islam? Det finns givetvis intellektuella muslimer och oerhört många andra muslimer som tar avstånd från terror. Dit hör dock inte islams uttolkare, prästerskapet. Och de bör rimligen veta vad deras religion säger. Här handlar det inte om liberalteologer, som av intellektuella skäl försöker bortförklara det mesta i Koranen. Nej här handlar det om djupt korantroende präster, som efter ett helt liv av studier av Koranen har kommit fram till bl a ovanstående.

Nu säger givetvis vän av ordningen, dvs den normale snälle och politiskt korrekte svensken, "Men tänk om MEMRI översätter fel då?! Hur vet du att deras översättningar är korrekta?" Svaret är väldigt enkelt. Om MEMRI skulle översätta fel, så skulle mängder av araber och arabofiler berätta detta för hela världen — i tidningar, på TV, på internet etc. Nu försöker man i stället tiga ihjäl MEMRI. The Guardian, en av Englands mest inflytelserika tidningar som läses av den brittiska kultureliten, är en synnerligen antiisraelisk tidning. Den 12/8 2002 hade deras Mellanösternkorrespondent, Brian Whitaker, en artikel med titeln, "Selective MEMRI [selektiva MEMRI] (artikeln kan läsas på http://www.guardian.co.uk/). Hans artikel är en direkt attack på MEMRI. Han menar bl a att MEMRI framställer arabvärlden i dålig dager (Whitaker har f ö en arabvänlig internetsite, med namnet "Arab Gateway — http://www.al-bab.com — vilket kanske ger viss information om hur pass objektiv han kan förväntas vara). Här har Whitaker fel! Det är arabvärlden som framställer sig själv i dålig dager. MEMRI översättar ju bara arabiska massmedia. Whitaker skriver i alla fall i artikeln, "Ingen, så vitt jag vet, ifrågasätter den generella korrektheten hos MEMRI:s översättningar". Han skulle knappast skriva detta om det inte vore så. Vad han anklagar MEMRI för är bl a att de är selektiva. Men självklart är MEMRI selektiva, eftersom de väljer ut vissa artiklar. Det finns ju knappast någon anledning att översätta arabiska matrecept eller artiklar om fåravel i Ramallah. Men de artiklar som MEMRI översätter är faktiska artiklar i existerande arabiska media. Dessa artiklar avspeglar uppenbarligen de åsikter och tankar som förekommer där (MEMRI skrev den 21/8 2002 ett svar på Whitakers artikel som kan läsas här)

En viktig faktor som talar mot att MEMRI selekterar på ett missvisande sätt, är att många citat är hämtade från de olika muslimska ländernas mer eller mindre officiella regeringsorgan, t ex det egyptiska regeringsorganet Al-Akhbar. Och en sak är säker, i muslimska länder får man inte skriva vad som helst i tidningarna, och speciellt då inte i regeringens egna. Så det som står där är direkt eller indirekt sanktionerat av respektive lands högsta ledare. Misstag kan ju ske. Ett saudiarabiskt regeringsorgan hade vid ett tillfälle en artikel som beskrev hur judar använder blod från icke-judiska barn vid sin purimfest. MEMRI översatte artikeln till engelska, och detta ledde så småningom till mycket stark amerikansk kritik mot Saudiarabien. I förlängningen bad den saudiske chefredaktören om ursäkt och den kolumnist som skrivit artikeln fick sparken. Och det var ju positivt. Lika positivt är det dock inte alltid. Chefredaktören för det egyptiskta regeringsorganet Al-Ahram riskerar just nu (oktober 2002) åtal både i England och i Frankrike för anstiftan till antisemitism och rasism. Al-Ahrams chefredaktör är beredd att ta strid för sin rätt att sprida anstisemitism och har stöd av majoriteten av Egyptens litterära elit, Egyptens parlamentsledamöter, fackföreningsledare och mängder av organisationer i arabvärlden. Detta visar att de hemska uttalanden mot judar och även västvärlden, som gång på gång görs i arabiska media, inte är några isolerade, udda företeelser, utan att det handlar om allmänt spridda och starkt förankrade åsikter.
Tidningen The Middle East Time ges ut både som papperstidning i Kairo och finns också i en internetversion. På tidningens internetsite skriver man om hur egyptiska tidningar ständigt censureras (klicka i menyn på "Censored"). Man berättar att man numera demonstrativt lämnar ett tomt utrymme i tidningen för de artiklar som censurerats. Detta accepteras tydligen av myndigheterna. Det är dock inte tillåtet att nämna varför tidningen innehåller sådana vita ytor. Den läsare som inte tycker mitt försvar av MEMRI ovan håller, rekommenderas att gå till denna hemsida och läsa själv. Statens kontroll över arabländernas tidningar, bevisar bortom varje rimligt tvivel att de artiklar MEMRI översätter, representerar arabstaternas officiella åsikter. Att MEMRI selekterar påverkar inte detta faktum!

Dessutom översätter MEMRI inte bara artiklar som innehåller aggressiva angrepp på Väst och på andra religioner. Man översätter också, vilket jag ger flera exempel på, på andra ställen på min hemsida, artiklar som visar att det faktiskt finns en debatt bland intellektuella muslimer, där man bl a ifrågasätter mullornas tolkningar av Koranen. Det värsta är dock att mullornas tolkning nog är korrekt. Det är inte mullorna det är fel på, utan den religion de företräder. Om mullorna fick lära känna den levande Guden, den sanne Guden, så skulle de förstå att Gud är kärlek och inte hat, och att lösningen på världens problem inte är terror utan kärlek. Störst av allt är kärleken.

Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delat ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner ingen glädje i orätten, men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. (1 Kor 13:1-7)

Tillbaka till avsnittet "Islam"
Tillbaka till avsnittet "Det fruktansvärda..."

© Krister Renard