"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)
"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)
"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)
"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)
"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)
"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)
"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)
"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)
(Note: at the top of the page you can choose translation of this article to other languages, but don't expect the translation to be perfect "Välj språk" means "Choose language")
Då och då får jag mail från muslimer. I dessa mail framförs diverse argument som mailskrivarna påstår bevisar att islam är den sanna religionen. Jag tänker i denna artikel bemöta några av dessa argument (ateister och muslimer använder delvis samma argument mot den kristna tron). Argumenten som jag tar upp nedan är, med något undantag, hämtade från ett mail från en före detta kristen (dessa citat är nedan markerade med fetstil), numera muslim (fortsättningsvis kallad "han", "brevskrivaren" eller "mailskrivaren"). Mailet var inte riktat till mig, utan jag har fått det via omvägar och blivit ombedd att kommentera innehållet (för att diskussionen skall komma fler till del, lägger jag upp mina kommentarer som en artikel). Efter att ha läst nedanstående text lämnade mailskrivaren islam och återvände till kristendomen. Tack och lov!
Föreliggande artikel kommer att bli mycket lång till och med för att vara skriven av mig. Men jag tänker inte ge några ytliga, kortfattade argument som lätt kan missförstås eller avfärdas, utan jag avser att föra en detaljerad diskussion, som klart och tydligt och övertygande visar på svagheterna i de promuslimska argumenten.
Den koranöversättning som används nedan är, om inte annat påpekas, Zetterstéens översättning till svenska från 1917. Eftersom versindelningen skiljer sig mellan olika översättningar, anger jag sura och vers utifrån den översättning jag citerar (dvs i allmänhet Zetterstéens). I citaten från mailskrivaren och andra har jag endast rättat stavfel som försvårar förståelsen av texten. Övriga stavfel etc står kvar. När hakparenteser, dvs […], förekommer i citat innehåller dessa mina egna kommentarer till citatet.
1. Koranen erkänner att Skriften (dvs Gamla Testamentet, ofta förkortat GT) getts till det judiska folket av Allah (Gud). Ofta hävdas från muslimskt håll att Muhammed och Allah finns omnämnda i GT. Låt mig ge två exempel (det första är inte hämtat från det mail jag kommenterar):
a) Från muslimskt håll påstås att det hebreiska ordet halal (som förekommer många gånger i GT) i själva verket syftar på Allah. "Halal", som är ett substantiv, betyder "ära" eller "pris" och en av dess verbformer sammanskrivs ofta med en sammandragning av ordet Jehova, nämligen Yahh. "Yahh" är således en förkortning av "Jehova", som i sin tur är ett av namnen på Gud. Då man gör ett s k stambyte övergår substantivet "halal" till verbet "hillel", som har betydelsen "lova" eller "prisa". I imperativ (dvs befallande form), maskulinum, pluralis skrivs det "hallelu", vilket tillsammans med "Yahh" blir "halleluyahh (dvs halleluja)". Detta uttryck betyder helt enkelt "prisa Jehova (dvs Gud)" eller "lovad vare Gud". I de svenska översättningarna skrivs detta sammansatta ord precis som det låter på hebreiska, dvs "halleluja" (t ex Ps 106:1), medan man i engelska översättningar vanligen använder uttrycket "praise the Lord". Ordet "halal" i Bibeln har således inte något alls med Allah att göra, och att detta ord finns i hebreiska språket är inte mer bevis för islam än att ordet "alla" förekommer på svenska.
Läsaren känner säkert till att det arabiska ordet "halal" (diskuteras senare i denna artikel) betyder att något är förenligt med, eller tillåtet inom, islam (t ex halalslakt). Jag vet inte riktigt hur muslimerna motiverar kopplingen mellan Allah och halal. Kanske handlar det bara om att halal är ett viktigt begrepp inom islam. Att samma ord finns, med olika betydelser, både på hebreiska och arabiska (som båda är semitiska språk) är helt irrelevant i sammanhanget och innebär inte mer än att ordet rolig, med olika betydelser, finns både på svenska och danska (på danska betyder rolig ungefär lugn, rofylld).
Som framgår ovan så krävs det både tid och kunskaper för att reda ut den här typen av argument.
b) När det gäller Muhammed så går argumenten ungefär så här (jag citerar nu från det mail jag nämnt ovan):
Gamla testamentet på hebreiska innehåller en vers som t o m nämner Muhammed vid namn.
"Hikko Mamittakim we kullo Muhammadim Zehdoodeh wa Zehraee Bayna Jerusalem." Song of Solomon [Höga Visan] chapter 5 verse 16:
Muhammadim. Suffixet "im" är något som man i hebreiska lägger till och som indikerar respekt. I Engelska Bibeln har man dock översatt såhär:
"His mouth is most sweet: yea, he is altogether lovely. This is my beloved, and this is my friend, O daughters of Jerusalem."
Muhammadim har bytts ut mot "altogether lovely".
Symptomatiskt är att bibelcitaten är på engelska. Detta antyder att han (mailskrivaren) hämtat hela resonemanget från någon engelskspråkig, muslimsk hemsida (när ateister skriver till mig, och kommer med argument mot Bibeln, är citaten ofta, av samma skäl, på engelska). Nu blir inte ett resonemang felaktigt bara för att det är hämtat från en engelskspråkig hemsida, men det antyder att personen i fråga inte själv är insatt i ämnet och att han bara upprepar något han läst (utan att själv kunna avgöra om det är sant eller ej).
Tyvärr är det svårt att reda ut sådana här saker kortfattat. Jag har talat med två teologer som är mycket kunniga i hebreiska, samt en israelisk jude (som är Jesustroende), och för vilken hebreiskan är modersmålet. Låt oss börja med vad den sistnämnde skrev (han är inte yrkesteolog men att ha hebreiska som modersmål måste väga tungt i sammanhanget):
För det första är det ju intressant Bibelhebreiska han har... ser mer ut som arabiska. Jag skulle transkribera det såhär:
Chiko mamtakim veChulo machamadim, ze dodi veze re'i, bnot Yerushalayim [jämför detta med citatet ovan t o m jag, dvs Krister, ser att det inte ser ut som hebreiska].
Direktöversatt: "Hans kind" "sötsaker" "och hela han" "vackra saker", "det är" "min älskade" "och det är" "min vän", "döttrar" "Jerusalem".
För det första är det ju tydligt att det är en poetisk text som använder parallellismer. Det används ofta i Bibeln när man säger samma sak med olika ord. Hans kind är parallell med hela han, och sötsaker måste då vara parallella med ordet machamadim. Båda är dessutom plural (-im). Dvs "Hans kind är sötsaker, ja hela han är vackra saker".
Machamadim är från roten ch-m-d [i den ursprungliga hebreiska texten fanns bara konsonanter] som har grundbetydelsen finhet, söthet. I modern Hebreiska är "Chamud" sötnos. Chemed och Chemda är också ord som återkommer i Bibeln. Det översätts med "desirable" [åtråvärt] eller "lovely" [älskligt]. Ord som "Machmod" eller "Machamudim" används också i Klagovisorna 1:7 och 1:11. Att den roten finns i besläktade semitiska språk, som arabiska, och att folk använde det ordet i personnamn är inte särskilt förvånande.
Så visst finns det lite långväga koppling. Men det är lika långsökt som när vissa Kristna pekar på ordet "Yeshuah" i GT som betyder frälsning och tycker att det i sig själv är ett bevis på att Jesus (Yeshua) är Messias.
Nästa tävlande på banan är docent i teologi och jag betraktar honom som mycket kunnig och trovärdig. Han skriver:
Jag har nu kollat texten i den etablerade vetenskapliga textens två olika och senaste utgåvor [han talar här om omfattande handböcker som kommenterar bibeltexten]. Det finns inga läsarter till dessa ord [se nedan för förklaring!], och meningen är klar.
Transkriptionen av den hebreiska texten är: h*ikko mam*taqqim wekullo mah*amadim [de bokstäver som följs av asterisk är specialtecken som jag inte har på något typsnitt h med asterisk efter är t ex ett ch-ljud, dvs Chikko respektive machamadim]. "Hans mun är ljuvlig (å det ljuvligaste), och hela han är behagfull (å det behagfullaste)". Den andra läsarten med Muhammed är helt tagen ur luften och saknar vetenskapligt stöd.
Det finns i alla fall inget direkt stöd för u-et i Muhammadim. Betydelsen blir väl också konstig: vad har detta med Muhammed att göra…
Ibland finns det olika s k läsarter, dvs olika textversioner, av bibelverser. Min gode vän har tillgång till alla tänkbara teologiska uppslagsverk och efter att ha kontrollerat just denna bibelvers (Höga Visan 5:16) säger han ovan att det inte finns några olika läsarter. Alla manuskript säger samma sak. Ingen handskrift stöder således tolkningen "Muhammadim".
Teolog nummer två skriver:
Im-ändelsen är en plural-form, som används i samband med något som kallas "pluralis majestatis" typ: "Vi, kung Gustav VI Adolf", som kungen förr i tiden sa vid riksdagens högtidliga öppnande. Aldrig beskrivs någon kung i Israel med denna pluraländelse. Den ende som föräras denna ändelse är Gud tex. Elohim. Detta skulle i så fall göra Muhammed till Gud, vilket är avgudadyrkan och hädelse i Islam.
Här kommer en kommentar över detta uttryck i Höga visan [jag förkortar här eftersom det förekommer hebreiska bokstäver och en massa tekniska utläggningar som kanske verkar förvirrande för lekmannen]:
Termen makhmaddim (åtråvärd) är pluralform av substantivet makhmad (åtrå, åtråvärd sak, dyrbart föremål). På samma sätt som att pluralformen mamtakim (söthet) i föregående parallella rad, så utgör pluralformen här antagligen ett exempel på hur man förstärker ett ord genom att använda pluralformen av ordet, dvs "mycket åtråvärd" [detta stycke utgör en kommentar till Höga Visa 5:16 hämtad ur en teologisk handbok].
Här ser du att detta ord inte har något med Muhammed att göra, eftersom han i så fall skulle heta Muchamed. Vilket han definitivt inte gör. Bokstaven som används heter "chet" inte "he".
Om det verkligen skulle stå muhammed, skulle nedanstående hebreiska text betyda "Hans mun (innersta) är fullkomligt ljuvlig, ja helt och hållet (möjligen 'hela') muhammed, detta är min älskling , detta är min vän, ni Jerusalems döttrar."
Min översättning lyder: "Hans mun (innersta) är fullkomligt ljuvlig(t), ja helt och hållet underbar(t) [relaterar till hans mun]. Detta är min älskling, detta är min vän, ni Jerusalems döttrar"
Hela muhammed? Varför inte halva? Nej, förutom att det rent stavningsmässigt inte kan vara Muhammed eftersom h-ljudet är hårt och dessutom är m-bokstaven inte fördubblad utan enkel, blir meningsbyggnaden orimlig.
Ja, det blev ganska långt. Men att reda ut sådana här saker på ett övertygande sätt kräver sitt utrymme.
Obs! Det framgår ovan att de jag konsulterat stavar samma hebreiska ord på lite olika sätt. Detta är fullt normalt och beror på att när man transkriberar hebreiska bokstäver till latinska bokstäver så kan detta göras på flera olika sätt.
Sammanfattningsvis:
Påståendet att Höga Visan 5:16 innehåller en profetia om profeten Muhammed är så felaktigt som ett påstående kan bli. Samma sak gäller att Allah skulle finnas omnämnd i GT. Det finns inga språkliga eller exegetiska eller logiska argument för dessa påståenden. Det framgår också av diskussionen ovan att påståendet "Muhammadim har bytts ut mot 'altogether lovely'" är grovt missvisande. Man har inte alls bytt ut Muhammadim mot machamadim. Det handlar inte om att byta ut utan om vad som står i texten. Där står helt enkelt machamadim och inget annat.
Höga Visan, som är en enda lång kärleksdikt, och som utgör en av världslitteraturens kanske vackraste kärleksdikter, handlar ytligt sett om kärleken mellan man och kvinna. Men där finns, som så ofta när det gäller Bibeln, en djupare nivå, där kärleken mellan Gud och människa beskrivs. Varför skulle ordet Muhammed finnas med där, fullständigt lösryckt ur det sammanhang som Höga Visan beskriver?
Barn tycker ofta det är roligt med ordlekar och liknande. Jag minns från min egen barndom ett "bevis" för att livet är en potatis. Det gick så här:
Livet är en strid. Striden är en kamp. Kampen är en häst (förr kallades hästar ibland för kampar, t ex en "åkarkamp", dvs en häst som användes av ett åkeri). Hästen är en dragare. Dragaren är ett stadsbud (förr fanns det stadsbud på t ex Stockholms Central, vilka tog hand om folks bagage mot en smärre ersättning). Stadsbudet är en sakförare. Sakföraren är en advokat (advokater kallas ibland sakförare, man tänker då på rättssak, dvs att de driver ett ärende inför domstol). Advokaten är en knöl (det vet vi ju alla eller hur?) och slutligen så är knölen en potatis. Alltså är livet en potatis. Vilket skulle bevisas!
Sådana "bevis" tyckte vi ungar var jätteroliga när vi var 8-10 år gamla. Men de innebär givetvis inga bevis i egentlig mening. Det handlar ju bara om att man leker med ord och utnyttjar homonymer (samma ord kan betyda olika saker banan kan både tolkas som en frukt och t ex en bana på vilken tåg kör) och synonymer (samma sak kan uttryckas med olika ord t ex påstående och yttrande). Ovanstående argument för islam befinner sig på ungefär samma nivå som beviset för att livet är en potatis. Dvs det hör hemma i sandlådan och inte i en teologisk diskussion.
Dessutom, även om "Muhamadim" skulle vara en möjlig läsning (vilket det inte är) bevisar det ingenting. Att det finns ord på hebreiska och arabiska som liknar varandra (fred på hebreiska heter shalom och på arabiska salam) bevisar ingenting. Hebreiska och arabiska är båda semitiska språk och vi kan förvänta oss sådana likheter. Men det blir bara en lek med ord som inte är värd att tas på allvar. Dessutom, varför skulle en profetia(?) om Muhammed plötsligt dyka upp mitt i en kärleksdikt? I GT finns 300 profetior om den kommande Messias, vilka alla uppfylldes genom Jesus Kristus. Dessa profetior förekommer inte lösryckta utan utgör en del av en sammanhängande text.
Att hitta ett ord (i det här fallet Muhammed), dolt i en vers och dessutom lösryckt ur sammanhanget, och sedan dra avgörande slutsatser utifrån detta, är typiskt för esoteriska läror, som menar sig besitta hemliga kunskaper. Ingenting betyder egentligen vad det står, utan bakom texten finns hemliga meddelanden som endast de utvalda och invigda kan förstå. Sådan är inte Bibeln (däremot älskar vissa människor sådant som gör att de kan känna sig utvalda). Bibeln är Guds budskap till människan och inte ett hemligt meddelande till medlemmarna i en mystisk, exklusiv sekt. Paulus skriver i 2 Kor 1:13, "I det som vi skriver till er ligger ingenting annat än det ni läser och även kan förstå".
2. Nästa påstående som jag vill bemöta handlar om Koranen och vetenskap. Jag citerar ur mailet (jag delar upp citatet i tre delar):
Koranen innehåller hur mycket vetenskapliga fakta som helst. Efter att dessa fakta presenterats så står det i Koranen "Detta visste ni inte innan". Känner ni till någon annan bok som skriver på det viset? Alla andra böcker hänvisar till någon annan källa. Men inte Koranen. Och människan borde därför fråga sig själv hur detta kan vara! Särskilt eftersom vi faktiskt inte hade denna kunskap innan Gud genom Koranen gav den till oss!
Jag förstår inte riktigt vad den som skriver detta tänker på. Det är sant att det finns verser som talar om att Allah gett oss saker vi inte visste innan, t ex:
För Gud har nedsänt Boken och visdomen till dig och lärt dig vad du inte visste innan. Och Guds ynnest mot dig är stor (Sura 4:113 i Yusuf Alis översättning).
Men jag kan inte se att detta säger något. De vetenskapliga fakta, som inte var kända när Koranen skrevs, och som brevskrivaren påstår finns i Koranen, skulle jag gärna vilja veta var de står. Jag har själv läst Koranen två gånger och kan inte minnas några sådana. Det enda jag kan hitta är några verser som handlar om solen, månen och stjärnorna i stil med:
Eder Herre är förvisso Gud, som skapat himlarna och jorden på sex dagar. Sedan satte han sig på tronen för att breda natten över dagen, så att den ena följer omedelbart på den andra. Solen, månen och stjärnorna äro ock hans bud underdåniga. Tillkommer ej skapelsen och makten honom? Välsignad är Gud, all världens Herre (Sura 7:52).
Det påminner ju lite grand om verser i Bibelns Skapelseberättelse (t ex sex skapelsedagar men detta har Koranen uppenbarligen fått från Bibeln och inte tvärtom). Att det skulle handla om några "vetenskapliga fakta" kan jag inte se. Snarare handlar det om plagiat från GT.
Dessutom påstås att "Alla andra böcker hänvisar till någon annan källa,. Men inte Koranen." Mig veterligen hänvisar inte Bibeln till andra (utombibliska) källor (däremot citerar t ex Jesus GT, men GT är ju en del av Bibeln). Det är nog snarare så att delar av Koranen har sin källa i Bibeln (eftersom Koranen kom långt efter Bibeln över 1000 år efter de yngsta delarna av GT).
Mailet fortsätter:
Detta har man aldrig lyckats svara på i Väst. Och det tillåts fortsätta eftersom människor nöjer sig med att någon antimuslim ger ett argument. Personer kan nöja sig med detta argument, oavsett vad det är, och vill inte höra muslimernas svar. Katolska Kyrkan har i 1400 år forskat på Koranen och vad det är för något. Och de skriver själva att hittills så har ingen lyckats ge ett bra svar. Detta skriver Vatikanen! De är åtminstone ärliga. Men hur skulle det se ut ifall vanligt folk fick veta detta??
Vad har man inte lyckats svara på? Såvitt jag förstår finns inget att "svara på", eftersom Koranen, mig veterligt, inte innehåller några förvånansvärda, naturvetenskapliga påståenden. Påståendena om Katolska Kyrkan säger ingenting. Vad har de inte lyckats ge ett bra svar på? Och exakt var (i vilken skrift och på vilken sida) skriver de så? Och varför skulle inte "vanligt folk" få reda på detta? Dessutom kan det knappast stämma att katolska forskare studerat Koranen i 1400 år. I så fall började man forska på Koranen innan den skrevs (Koranen sammanställdes först efter att Muhammed dött år 632 och lägger vi till 1400 år så hamnar vi på år 2032 den katolska koranforskningen måste således ha påbörjats 20 år innan Koranen fanns imponerande måste man säga!).
Och så kommer det vi alla väntat på:
Vems vetenskap tror ni den västliga vetenskapen är byggd på? Om man går tillbaka i historien så ser man att det allt som oftast är översättningar av arabisk litteratur som utgör grunden för ett fält av vetenskap.
Detta är numera ett politiskt korrekt standardpåstående, som okritiskt har accepterats av alla intellektuella människor i Västvärlden. Godhetskören talar i mun på varandra för att intyga hur mycket vi har islam att tacka för när det gäller i stort sett allting. I otaliga tv-program i SVT, History Channel etc etc förs detta budskap fram. Det är dessvärre endast delvis sant. Jag har skrivit en lång artikel om just detta och ber att få hänvisa läsaren dit. Att säga att vi har islam att tacka för vår vetenskap är som att säga att vi har inkvisitionen att tacka för Västvärldens vetenskap. I viss mån är det korrekt att man i Väst använt översättningar av arabisk litteratur. Men då har det handlat om arabiska översättningar av de gamla grekiska filosoferna, matematikerna och astronomerna, vilka sedan spridits till Västvärlden (det handlar således i detta fall inte om vetenskap och filosofi skapad av muslimer). Muslimernas egna bidrag till vetenskapen har varit tämligen begränsade och upphörde nästan helt när mullorna på 1200-talet fick makten. Idag förekommer överhuvudtaget ingen vetenskap värd namnet i islamvärlden. Och ju mer renlärigt islamskt ett land är (dvs ju mer man lever efter Koranen), desto mindre vetenskap. 30% av nobelpristagarna i fysik är judar (totalt finns 12 miljoner judar i världen). 0 % av nobelpristagarna i fysik är muslimer (av ca en miljard muslimer). Finns något mer att säga? Men som sagt, läs min artikel!
3. I mailet länkas till ett filmklipp, där en muslimsk präst predikar. Sedan läser vi:
Strax före i klippet får man ta del av en undersökning som icke-muslimer gjort: Hälften av de mest lärda kristna i anglosaxiska kyrkan, the scholars [jag antar han här avser de främsta teologerna inom kyrkan] alltså, tror inte att Jesus var något annat än Guds profet! De gör detta efter att man i modern tid vetenskapligt sett över alla Bibelns originaltexter, och funnit att flera (alla?) verser som stödjer treenigheten är fabrikationer! Det betyder inte att de är muslimer, det betyder bara att de accepterat vem Jesus var enligt Bibelns originaltexter, enligt historiska texter och dessutom enligt Koranen! Huruvida de tror att Muhammed är profet eller ej har jag ingen aning om.
Återigen ett felaktigt påstående. Dvs det finns säkert teologer och präster inom Anglikanska Kyrkan (han avser antagligen denna kyrka, annars vet jag inte vad han menar med "Anglosaxiska Kyrkan") som förnekar treenigheten. Anglikanska Kyrkan lider idag av samma problem som Svenska Kyrkan, nämligen att ledningen inte längre tycks stå för kristen tro eller Bibeln, utan mer fungerar som vindflöjlar, vilka ylar med vargarna i den politisk korrekta kören. Många afrikanska kyrkor samarbetar inte längre med den engelska Anglikanska Kyrkan, eftersom de inte betraktar denna som en kristen kyrka (att det sedan, precis som när det gäller Svenska Kyrkan, finns enskilda präster och församlingar där som är klart kristna är en annan sak).
Vad avfälliga kristna säger, vilka försöker förvandla Jesu budskap om omvändelse och upprättelse och helighet till politiskt korrekt, sockersött nonsens, är helt ointressant. Kristen tro definieras inte av falska kristna, som förnekar allt i Bibeln som inte är politiskt korrekt. Kristen tro definieras av Jesus Kristus. Påståendet att de verser som talar om treenigheten skulle vara fabrikationer är hämtat ur luften. Jag har goda vänner som är teologer. En av dem, som är docent i teologi, brukar säga att även icke-troende teologer i allmänhet menar, att den lära som förmedlas av Nya Testamentet (NT), är den lära som de första kristna hade och den lära som Jesus förmedlade till sina lärjungar.
Själva ordet treenighet förekommer inte i Bibeln och treenighetsläran är inte frälsningsavgörande. Man blir inte kristen genom att tro på treenigheten utan genom att med sin mun bekänna Jesus som Herre i sitt liv och i sitt hjärta tro att Gud har uppväckt honom från de döda (Rom 10:9). Men även om vi bortser från treenigheten kan Jesus ändå inte reduceras till en mänsklig Profet. Bibeln är mycket klar över att Jesus var Gud själv kommen till jorden för att rädda människan från syndens och ondskans konsekvenser (här kan läsaren ta del av en artikel där jag diskuterar Jesu gudomlighet och treenigheten).
Om Jesus inte var Gud, blir hans försoningsoffer på Golgata meningslöst. En medlare måste representera båda sidor för att kunna fungera som medlare. Jesus var både Gud och människa säger Bibeln klart och tydligt. På detta sätt kunde han genom sin offerdöd rädda (återupprätta) den fallna människan (i min avdelning "Livsåskådning och kristen tro har jag flera artiklar där jag diskuterar detta närmare rubrikerna torde visa vilka artiklar som är aktuella).
Ett ganska vanligt påstående i sammanhanget är att det var först vid kyrkomötet i Nicéa år 325 e Kr som man införde tron på Jesu gudomlighet. De första kristna hade inte en sådan syn, menar man. Detta kan lätt motbevisas genom att citera några av de mest kända kyrkofäderna (observera årtalen):
1. Ignatius av Antiokia: "För vår Gud, Jesus Kristus, föddes av Maria i enlighet med Guds plan: av Davids ätt det är sant, men också av den Helige Ande" (brev till Efesos 18:2, år 110).
2. Tatian från Syrien: "Vi leker inte dumbommar, ni greker, inte heller talar vi nonsens när vi hävdar att Gud föddes som människa" (Tal till grekerna, år 170).
3. Clemens av Alexandria: "Ordet, sedan Kristus, är orsaken både till vårt ursprung för Han var i Gud och vårt välbefinnande. Och nu har samma Ord uppenbarats som människa. Han allena är både Gud och människa och källan till alla goda ting" (Förmaning till grekerna 1:7:1, år 190).
4. Tertullianus: "Gud allena är utan synd. Den enda människa som är utan synd är Kristus; för Kristus är också Gud" (Själen 41:3, år 210).
5: Origines: Fastän han var Gud, tog han sin boning i köttet; och efter att ha gjorts till människa, förblev han det han var; Gud" (De Fundamentala Doktrinerna 1:0:4, år 225).
Jesu gudomlighet var således accepterad inom kristenheten mer än tvåhundra år före kyrkomötet i Nicéa.
Treenighetsbegreppet är svårt att förstå, det kan erkännas. Men ibland kanske vi måste acceptera saker som vi inte till fullo kan förstå. Att avfärda treenigheten bara för att vårt intellekt inte kan förstå detta begrepp fullt ut är egentligen hädelse. Då säger man indirekt att människan är intellektuellt jämlik med Gud, eftersom man hävdar att Gud inte kan ha egenskaper som människan inte kan förstå. Profeten Jesaja skriver:
Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina [dvs Guds] vägar högre än era vägar, och mina tankar högre än era tankar (Jes 55:9).
Den katolske författaren och prästen Wilfrid Stinissen har följade att säga om treenigheten:
Ju djupare man tränger in i de asiatiska religionerna, desto bättre förstår man vikten av Treenigheten. Dessa icke-kristna religioner och likaså de flesta filosofer har uppfattat det absoluta som blott och bart enhet. De har föreställt sig det absoluta på ett så absolut sätt, så upphöjt över alla relationer, att de inte kom på idén att det absoluta i sig självt är "relationer". Det är med Gud som det är med atomen: man tänkte att atomen var den sista, odelbara enheten, men i verkligheten är den, som man senare upptäckte, en värld av relationer. Jesus uppenbarade för oss att det absolutas enhet är en mycket rikare enhet än man hade kunnat föreställa sig: den är inte någon enhet, utan enig-het, treenighet.
Det är märkligt att muslimerna, som annars upphöjer Allah över allting, till och med logiken, har en sådan snusförnuftig inställning till Gud och Guds egenskaper. Man kan säga att de reducerar en övernaturlig Gud till en slags supermänniska (visserligen oerhört mycket starkare och smartare än en människa, men ändå i princip en människa som vi kan förstå). Varför skulle inte Gud kunna förmå det människan inte kan förstå? Att upphöja sig till Guds intellektuella jämlike måste betraktas som en oerhört allvarlig hädelse.
Om det är något man kan beundra muslimer för så är det att de vågar stå för sin tro oavsett om det är inne att göra detta eller ej. Det är därför märkligt att muslimerna väljer att citera kristna teologer som så uppenbarligen inte står för kristen tro. Det är svårt att förstå att de, som själva sätter en ära i att nitälska för sin tro, samtidigt kan respektera åsikterna hos den som så påtagligt anpassar sin tro till majoritetens och tidsandans åsikter.
4. Vi fortsätter med nästa punkt.
När jag växte upp lärde ni mig aldrig att be "i Jesu namn". Varför ska ni göra det nu? Varför ska ni vara sådana kristna som tror på treenigheten? Vi har aldrig pratat om detta, men jag gissar att när jag blev muslim tvingades ni själva ta ställning till en massa religiösa frågor. Sen har ni fått höra att om man är kristen så tror man att Jesus var Guds avlade son och således också Gud. Men nä, man behöver alltså inte tro på detta för att vara kristen. Hälften av de lärda kristna, som alltså verkligen tror på Gud och kan mest om Bibeln, tror inte själva på treenigheten utan menar att den är fabricerad och att beviset finns i Bibeln själv. Klippet ovan är från en utfrågning av muslimer i Sydafrika där det var kristna som ställde frågorna. Om ni ser den från nr 1 till nr 16 (160 minuter) och inte tror som jag tror så kanske jag måste överväga mitt val, men jag tror ni kommer komma till samma slutsats som mig.
Varför detta inte når ut till den stora kristna gruppen är för att kristna som grupp inte tror så mycket, är för stressade och för upptagna av det världsliga för att bry sig. Och muslimerna är antingen för rädda för att prata (i väst) eller upptagna med annat (deras egna problem i Mellanöstern).
Det här är ju intressant. Han skriver, "När jag växte upp lärde ni mig aldrig be 'i Jesu namn.'" Tyvärr finns stora brister i bibelkunskap inom många frikyrkor (och även Svenska Kyrkan). Jesus själv lär oss att be till Fadern (och inte till honom själv). Men, säger Jesus, vi skall be om det vi ber om "i Jesu namn".
…och vadhelst ni ber om i mitt namn, det skall jag göra, på det att Fadern må bli förhärligad i Sonen (Joh 14:13).
Man ber således till Fadern i Jesu namn, så det borde brevskrivarens kristna föräldrar ha lärt honom att göra redan från början. Det är ju vad Bibeln säger. Att de inte gjort detta är förvånande. Att be till Jesus är inte något som uppmanas till i Bibeln (nu tror jag Gud lyssnar till våra ärliga böner, trots att de kanske inte uppfyller alla formella krav). Men även om man nu inom vissa kristna samfund inte är så bibelförankrade, kan jag inte se att detta utgör något bevis mot Jesu gudomlighet eller mot treenigheten.
För övrigt säger han ungefär samma sak här som under föregående punkt. "Hälften av de lärda kristna, som alltså verkligen tror på Gud och kan mest om Bibeln, tror inte på själva treenigheten utan menar att den är fabricerad och att beviset finns i Bibeln själv." Hur vet han att det är hälften "av de lärda kristna"? Som jag skrev under föregående punkt så finns det kristna och kristna. Att K G Hammar eventuellt inte tror på treenigheten är irrelevant (jag vet inte var han står just i denna fråga). Inte ens ateisten och filosofiprofessorn Torbjörn Tännsjö räknar in K G Hammar i de troendes skara. Som jag sagt tidigare så känner jag ett antal teologer. Alla dessa stöder treenighetsläran (läs gärna min artikel om treenigheten som jag länkar till ovan). Och enligt vad dessa säger så gäller detta i stort sett alla framstående teologer (dvs de icke troende teologerna tror givetvis inte på treenigheten, men de menar att treenighetsläran var en del av den urkristna kyrkan de anser alltså att den är en del av kristendomen). Att man sedan kan hitta teologer, som tror på vad som helst, säger som sagt ingenting.
Det filmklipp som hänvisas till är 160 minuter långt (jag orkar definitivt inte slänga bort en massa tid på att titta på sådana här klipp jag vet inte hur många filmklipp av den här typen jag blivit ombedd att se och som jag förslösat min dyrbara tid på).
Argumenteringen ovan är av samma typ som när det gäller konspirationsscenarios. Man använder i dessa sammanhang ofta "argumentation genom utmattning". Man överöser motståndaren med påstående efter påstående. I allmänhet anger man inga specifika källor för dessa eller ger några specifika argument som går att bemöta. Man kommer med lösa påståenden som att "många framstående forskare anser att…Bibeln själv säger… Detta är tillagt efteråt…". Ibland hänvisar man till diverse böcker och hundratals timmar av filmklipp, som ingen normal människa har tid att läsa eller titta på. Och läser man någon av dessa böcker eller tittar på någon av dessa filmer, och inte drar samma slutsatser som man förväntas dra, ja då är man oärlig eller okunnig. Eller också har man inte fått tag på de rätta versionerna av dessa böcker etc. "Fortsätt att leta så kommer du att se! De rätta versionerna är dessvärre förstörda av 'sanningens fiender'. Det är en sammansvärjning. Alla vet egentligen att det är så men ingen vågar säga det." Etc, etc." Och så fortsätter det ända tills man ger upp. Detta sätt att argumentera kännetecknar Förintelseförnekare och andra konspirationsteoretiker (läs gärna min artikel om konspirationsteorier).
Att komma med påstående efter påstående, som i princip är mycket svåra eller omöjliga att kontrollera, eftersom de är vagt formulerade, är inte ett giltigt sätt att argumentera. Kommer man med argument som bryter mot den allmänt accepterade uppfattningen, förväntas man underbygga sina argument. Inte genom lösa påståenden som "beviset finns i Bibeln själv". Då måste argumenten vara specifika och klara, ungefär som diskussionen i början av denna artikel rörande påståendet att "Muhammed" finns omnämnd i Gamla Testamentet. Där gick det att bemöta argumenten, eftersom det handlade om en specifik bibelvers, som angavs, och ett klart påstående om denna vers. Men argument som "Hälften av alla de lärda kristna… menar att den är fabricerad och att beviset finns i Bibeln själv… etc" går av uppenbara skäl inte bemöta.
5. Och så lite mer på ungefär samma tema.
Men det mest otänkbara är ändå den grupp av scribes som avsiktligen förändrar Bibeln! I många nya översättningar så översätts messias på ett väldigt biased [vinklat] vis: Alla profeter i gamla testamentet som av Gud kallats så översätts med "den smorde" eller dylikt, men för Jesus används plötsligt det grekiska ordet christos vilket får läsaren att tro att Jesus var något annat än vad han var. Nutida kristna lärda har alltså bevisat att det finns många fabrikationer och de har slängt flera verser som har med treenigheten att göra ifrån Bibeln. Så i The revised standard version så finns dessa verser inte med. Men vad har hänt??. Jo, några har klagat och velat få tillbaka verserna och åberopar tradition!? Jag måste fråga: Tror dessa människor på Gud? För om man tror att Gud verkligen existerar, vill man då lägga till något i Hans Bibel? Koranen skriver om detta.
[3:78] Among them are those who twist their tongues to imitate the scripture, that you may think it is from the scripture, when it is not from the scripture, and they claim that it is from GOD, when it is not from GOD. Thus, they utter lies and attribute them to GOD, knowingly.
[Bland dem finns sannerligen ett parti, som förvränger tungan vid läsningen av skriften, för att I skolen tänka, att det hör till skriften, ehuru det icke hör till skriften; de säga: "Det kommer från Gud", ehuru det icke kommer från Gud, och påbörda Gud lögn mot bättre vetande (sura 3:72 i Zetterstéens översättning).]
Här ser vi än en gång svårigheten att bemöta den här typen av argument. Han talar om "många nya översättningar", och att Messias översätts på ett vinklat sätt. Hur skall man bemöta det? Han borde ha tagit en specificerad bibelvers som exempel och sedan gett texten på både originalspråk och i en översättning som visar på det han säger. Då först skulle det vara möjligt att bemöta hans argument. Hur skall man t ex kunna avgöra om något är vinklat? Det blir ju bara en lek med ord. Allt som är till islams nackdel är vinklat och allt som talar till islams fördel är korrekt.
Han skriver också "Så i The revised standard version [RSV] så finns dessa verser inte med." Det hade underlättat om han angett exakt vilka verser (bok, kapitel och vers) som inte finns med i stället för att rent allmänt säga de verser "som har med treenigheten att göra". Då hade det varit lättare att kontrollera påståendet. Men låt oss granska ett av de bibelställen som talar om Fadern, Sonen och den Helige Ande (dvs treenigheten som jag nämnt tidigare så förekommer inte själva ordet treenighet i Bibeln). Brevskrivaren påstår att de verser som handlar om treenigheten inte finns med i RSV. När jag slår upp t ex Matt 28:19 i RSV läser jag:
Go therefore and make disciples of all nations, baptizing them in the name of the Father and of the Son and of the Holy Spirit…
[Gå för den skull ut och gör lärjungar av alla folk, döpande dem i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn…]
När jag kontrollerar den allmänt accepterade grekiska grundtexten för denna vers nämns Fadern (pater), Sonen (huios) och den Helige Ande (hagion pneumatoz). Så här har muslimerna fel, fel, fel och åter fel! De tar saker ur sitt sammanhang eller hittar på eller missförstår bibeltexterna och sprider sedan detta okritiskt utan att kontrollera fakta. Och sedan anklagar de dessutom de kristna för att inte ta reda på hur det förhåller sig.
Dessutom är det inte speciellt intressant att diskutera översättningar. Alla översättningar har brister (förhoppningsvis förmedlar de ändå kärnan i budskapet). Kristendomen handlar inte om översättningar utan om originalbudskapet. Så att lägga tid på att analysera och diskutera översättningar är bortkastad tid (om diskussionen handlar om vad den kristna tron säger). Vid den här typen av diskussioner är det enbart texter på originalspråken (hebreiska, arameiska och grekiska) som gäller.
Påståendena i mailcitatet är så felaktiga att de egentligen är helt meningslösa. Eftersom det är uppenbart att brevskrivaren citerar texter skrivna av islams försvarare, blir slutsatsen att man inom islam inte förstått bibeltexternas innebörd.
Bibel 2000 (den senaste "officiella" svenska översättningen) säger i sin uppslagsdel när det gäller Messias:
"Messias" är en grekisk omformning av det hebreiska ordet för "smord," mashíach (på arameiska meshichá). I GT används det framför allt om kungen. Till hans gestalt knöts tidigt förhoppningar om seger, lycka och evig fred (t.ex. 2 Sam 7:8-16; Ps 89:20-38; jfr Jes 9:2-7; Mik 5:2-5). I och med det israelitiska kungadömets nedgång och fall måste dessa förhoppningar ställas på framtiden. Man väntade sig då att en kommande ättling till David skulle återupprätta folket ur dess förnedring och förverkliga Guds herravälde (Jer 23:5 f.; Hes 34:23 f.). Det framgår både av NT och av utombibliska texter att sådana förväntningar var starka bland judarna på Jesu tid. Ordet "Messias" knöts nu direkt till Israels kommande räddare. Föreställningarna om honom och hans förelöpare var dock inte enhetliga. Det förekom t.ex. att man väntade på två messiasgestalter, en kung och en präst; GT-ställen som Sak 4:14 kan ha bidragit till detta. Tanken att Messias måste lida är inte klart belagd före nytestamentlig tid. Den härleds i NT bl.a. ur psalmer som handlar om den frommes, eller kanske kungens, förnedring (Ps 22; 69). NT binder samman förutsägelserna om en kung av Davids ätt med en mängd andra GT-ställen. Särskilt stor roll spelar de texter som handlar om en profet lik Mose (5 Mos 18:15), om "Herrens tjänare" (t.ex. Jes 42:1-9; 52:13-53:12) och om den himmelske "Människosonen" (Dan 7:13-27). Alla dessa ställen tillämpas på Jesus. Eftersom Herrens tjänare i Jes 40-55 står för Israel (se t.ex. 49:3), liksom Människosonen i Dan 7 representerar gudsfolket, innebär detta att Jesus tillskrivs den roll som Gud enligt GT utvalt Israels folk att spela. Den urkristna tron på Jesus kunde sålunda uttryckas på många sätt. Han kallades Guds son, Människosonen, Guds tjänare, Guds helige, den Rättfärdige, Davids son, Messias. Bland dessa beteckningar kom "Messias" att få en sammanfattande betydelse. I NT:s grundtext förekommer denna hebreisk-grekiska form bara två gånger (Joh 1:41; 4:25); i övrigt används dess grekiska motsvarighet christós (Kristus).
Beträffande christos (slå på ordet Kristus) säger Bibel 2000:
Det grekiska ordet christós, i latiniserad form "Kristus", betyder "en som är "smord" (dvs. kung) eller "den smorde". Ordet motsvarar alltså det från hebreiskan hämtade "Messias" och används i NT med samma innebörd. Uttrycken "Jesus är Messias" (Apg 9:22) och "Jesus är Kristus" (1 Joh 2:22) har i grundtexten samma lydelse. I föreliggande NT-översättning står "Messias" när judisk miljö och judiskt tänkande präglar sammanhanget. I övriga fall står "Kristus" i anslutning till grundtextens form. Undantagsvis kräver sammanhanget en annan återgivning ("falska frälsare", Matt 24:24 med par.). I urkyrkans grekisktalande del kom "Kristus" efter hand att användas som namn. Paulus kan tala om Jesus, Kristus, Jesus Kristus och Kristus Jesus utan någon nämnvärd betydelseskillnad. Uttrycket "Jesus Kristus" står allmänt som en fast formel i NT, även på några ställen i evangelierna (t.ex. Matt 1:1). Ibland kan det tänkas att den ursprungliga betydelsen hålls aktuell ("Jesus Messias" eller "Jesus är Messias", se t.ex. 1 Joh 4:2 med not). I NT:s brev, särskilt hos Paulus, förekommer ofta uttrycket "i Kristus" (ibland "i Jesus" eller "i Herren"). Det har en vid och skiftande innebörd; på grekiska kan det även betyda "genom Kristus" och måste ibland översättas så. Meningen kan vara att Gud verkar i gemenskap med Kristus, t.ex. när han skapar världen, utväljer de troende eller styr deras liv. Vidare förekommer tanken att allting sammanfattas "i Kristus". Då antyds bilden av en rymd, som Kristus omfattar och innesluter. Denna av honom behärskade sfär representeras enligt NT på jorden av den kristna kyrkan. Att en människa är "i Kristus" innebär att hon rör sig inom dess gemenskap. Alltefter sammanhanget kan tonvikten ligga på hennes personliga förening med Kristus i tron (t.ex. 1 Joh 2:5 f.) eller på den yttre grupptillhörigheten. Dopet, som innefattar båda dessa moment, beskrivs med orden att man döps "in i Kristus" (Rom 6:3; Gal 3:27; ). I texter som gäller den synliga församlingsgemenskapen ger ordet "kristen" ibland den bästa svenska återgivningen (t.ex. 1 Kor 7:39; Gal 1:22). På tre ställen (Apg 11:26; 26:28; 1 Pet 4:16) använder grundtexten den direkta grekiska motsvarigheten till detta ord, adjektivet christianós, om Kristus-anhängare eller medlemmar av Kristus-gruppen.
Brevskrivarens argument när det gäller messias och christos kan således helt avfärdas. Man började inte alls plötsligt säga christos om Jesus för att tilldela honom en status han egentligen inte har. Vederbörande har uppenbarligen inte förstått bibeltexten och har inte på ett trovärdigt sätt kunnat belägga sina påståenden. Tvärtom, så är det uppenbart att dessa påståenden inte stämmer.
I mailcitatet ovan anklagas kristna för att lägga till saker i Bibeln. Bibelns sista bok, Uppenbarelseboken, avslutas med orden:
Och om någon tar bort något [självklart innebär detta att varje form av förändring är förbjuden, vare sig att ta bort eller lägga till] från de ord som står i denna profetias bok, skall Gud ta ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, som det står skrivet om i denna bok (Upp 22:19).
Att ta bort eller lägga till texter i Bibeln är således strängt förbjudet. En övertygad kristen eller jude skulle aldrig våga sig på något sådant. Judarna har sådan respekt för Torah (Moseböckerna), att de inte vågat ändra på de smärre felaktigheter som smugit sig in under det att man kopierat texterna. Gud är till och med så helig för judarna att de inte ens vågar skriva ned hans riktiga namn, utan kallar honom Jehovah (vilket är en omskrivning av hans egentliga namn, Jahve). De enda "kristna" som skulle våga ändra i bibeltexten är de kristna som egentligen inte tror på det de säger sig tro på. I Bibel 2000 (som är gjord av icke-troende teologer, som säkert är duktiga språkmänniskor) har man t ex i GT gjort vissa omskrivningar för att ta bort saker man inte tycker om. I 1 Mos 1:2 översätter man "Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet" medan man i andra bibelöversättningar (t ex 1917 års svenska översättning) översätter till "Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet". Det är uppenbart att översättarna av Bibel 2000 vill tona ned det övernaturliga i Bibeln (eftersom det enligt liberalteologin inte kan finnas något övernaturligt) och så ersätter man "Guds Ande", som är en person, med en opersonlig "gudsvind". Båda översättningarna är fullt möjliga rent språkligt, men av Bibeln som helhet kan man nog säga att "Guds Ande" är en mer trolig översättning. I Psaltaren 119:160 läser vi, "Summan av ditt ord är sanning". Dvs sanningen finner vi inte i en enstaka bibelvers, utan vill vi verkligen förstå det budskap Bibeln vill förmedla till oss, måste vi ta del av hela texten och väga in varje vers i Bibelns totala sammanhang. Och vid oklarheter måste vi gå till grundtexten.
För säkerhets skulle konsulterade jag en av mina teologvänner och han gav följande svar (han konstaterade också att argumenteringen var barnslig och löjlig):
Det finns ingen grupp av scribes som avsiktligt förändrar i bibeln. När det gäller GT:s skriftlärda, kan man t ex i Qumran-dokumenten konstatera hur välbevarad och oförändrad t.ex. Jesaja har förblivit under tusentals år. Den text man haft som grund för de första bibelöversättningarna var före upptäckten av Qumranrullarna från 1000-talet e.Kr.
Den Jesajarulle man fann i Qumran 1947 är från c:a 2-300-talet f.Kr. och uppvisar bara språkliga skillnader i texten, som är naturliga med tanke på att det skiljer 1000 år emellan dem. Ungefär som skillnaden i stavning av "Gud som hafver barnen kär...! För 100 år sedan. Innehållsmässigt uppvisas inga skillnader.
När det gäller Messias är ju detta översatt "den smorde" i alla GT texter. Christos är den grekiska översättningen av det hebreiska mashiach, som helt naturligt endast används i NT. Man skulle dock kunna kolla hur LXX [Septuaginta, dvs den grekiska översättning av GT som gjordes ca 250 f Kr] översätter de GT:liga texterna [jag har gjort detta i t ex Daniel 9:26 finns uttrycket "den smorde" och i LXX står "christma" som är en böjningsform av christos].
Förklaringen är enkel: I GT var såväl kungen, profeten som prästen smorda Herrens tjänare. Ingen av dem kallades Messias [i bemärkelsen Israels räddare]. Jesaja profeterade om en kommande Messias, smord. Men han skulle ju komma i framtiden. I NT:s perspektiv talas inte om prästen, kungen eller profeten annat än i samband med att Jesus uppfyllt profetiorna om dessa. Jesus är ju profeten som skulle komma, kungen som kommer ur Davids säd och översteprästen som bär fram sitt eget blod i det allra heligaste.
En annan sak är upptäckterna av nyare manuskript än de som King James grundar sig på. Det är på grund av detta som nyare översättningar ibland formulerar sig annorlunda än de äldre. Liknande är också orsaken till att NT:s citat av GT är annorlunda än texten i GT. NT:s författare, apostlarna och andra, använde den grekiska översättningen LXX när de citerade GT. Vår text i bibeln grundar sig på den hebreiska grundtexten. Därför ser det olika ut. Men skillnaden är inte större än när vi läser och jämför engelska bibelöversättningar och svenska.
Gnostikernas texter (som bl a Davinci-koden grundar sig på) däremot, har ändrat i texterna och därför klassats som obiblisk och tom heretisk skrift.
Beträffande korancitatet som brevskrivaren kommer med ovan, vilket handlar om de som förvränger Guds Ord, så är detta inte tillämpligt på de troende kristna, utan möjligen på de kristna som vill förvandla Jesu kärlekslära till politiskt korrekt nonsens, som kliar våra öron med det vi vill höra.
För att sammanfatta så betyder det hebreiska ordet mashíach helt enkel "den smorde". Cristos är det grekiska ordet för "den smorde". Eftersom Nya Testamentet är skrivet på grekiska använder man där oftast ordet cristos när man talar om "den smorde" men i två fall använder man motsvarande hebreiska ord, dvs messias. Konstigare än så är det inte.
Jag nämnde ovan "argumentering genom utmattning". Den läsare som orkat läsa så här långt kanske börjar förstå vad jag menar. Argumentering genom utmattning besvaras tyvärr endast med hjälp av motargumentering genom utmattning.
6. Brevskrivaren fortsätter:
I förra mailet skrev jag flera saker som Jesus sade som bara passar in på Muhammed. Här är några till. Jesus pratar till judarna om att de inte ska ärva the kingdom of God. "Therefore, say I unto you, The Kingdom of God shall be taken away from you, and given to a nation bringing forth the fruit thereof [Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt ett folk som bär dess frukt.] (Matthew 21:43)"
Är det de kristna som knappt är kristna eller är det muslimerna som menas? Jesus säger också i Bibeln: Ingen kommer in i himlen som inte är bättre än en jude och som inte accepterar Jesus som Guds profet. Läser de kristna Bibeln? För att vara bättre än juden (fariseerna etc) så måste människan skärpa sig och följa Guds bud. Det betyder att följa vad Jesus sa, inte vad Paulus sade när han helt själv hittade på att de kristna får äta gris, göra en massa andra saker som är haram men blir räddade för att Jesus dog för oss. Jesus sade om den mosaiska lagen:
"Think not that I am come to destroy the law, or the prophets: I am not come to destroy, but to fulfil". (Matthew 5:17)
[Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.]
Det finns mycket att säga om detta. Mailskrivaren påstår att flera saker som Jesus sade bara passar in på Muhammed. Jag kan inte se att han kommer med någon giltig motivering för sitt påstående. Överhuvudtaget så tycks han ha helt missuppfattat vad Jesus säger här. Han påstås att Jesus sagt, "Ingen kommer in i himlen som inte är bättre än en jude och som inte accepterar Jesus som Guds profet." Jag vet inte varifrån detta är hämtat. Jag har kontrollerat i flera svenska och engelska bibelöversättningar men inte hittat något som säger just detta. Jag har sökt på ord som profet (och prophet) och andra enstaka ord i uttrycket för att inte missa något. Jag har också sökt pä "Jesus and profet within 5 words", vilket innebär de ställen där Jesus och profet finns med maximalt 5 ord mellan (där borde jag hitta alla aktuella ställen). Antal relevanta träffar lika med noll! Citatet är antagligen en parafras av bibeltexten. Uttrycket "Jesus som Guds profet" används här av brevskrivaren för att det skall stämma in på den muslimska bilden av Jesus. Jesus själv säger:
Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på yttersta dagen (Joh 6:54).
Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör (Joh 11:25).
Den som säger sådana saker är ingen profet. Antingen är han en dåre som jämställer sig med Gud (och hör hemma i madrasserad cell på ett dårhus) eller också är han den han säger sig vara Gud själv kommen till jorden för att rädda människan ur ondskans järngrepp. Genom det han säger gav han oss aldrig möjligheten att reducera honom till en vishetslärare eller en profet. I och för sig stämmer delar av citatet. Det räcker inte att vara jude för att komma till himlen. Men det räcker definitivt inte heller med att tro på Jesus som profet. Jag citerar än en gång Romarbrevet, "Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst (Rom 10:9). Att reducera Jesus till profet och inget annat är hädelse i det kristna perspektivet.
Det påstås också att Paulus själv hittade på saker och ting. Hur vet brevskrivaren det (bortsett från att han läst det på någon muslimsk hemsida)? Detta är för övrigt ett vanligt påstående från ateistiskt håll och det är förvånande att muslimer använder ateistiska argument för att bevisa sin tro. Detta kan nog i islams perspektiv betraktas som grov hädelse. När det gäller Paulus skriver Petrus (den kanske främste bland lärjungarna och den som Jesus lämnade över den kommande kristna kyrkan åt):
Detta har också vår käre broder Paulus skrivit till er, i enlighet med den vishet han har fått (2 Petr 3:15).
Enligt Petrus har således Paulus fått vishet och varifrån han fått denna torde vara helt klart Jesus själv. Om Paulus hade hittat på egna saker, hade knappast Petrus rekommenderat det Paulus skriver. Petrus säger för övrigt också:
Det var inte några utstuderade myter vi följde, när vi förkunnade för er vår Herre Jesu Kristi makt och hans ankomst, utan vi var ögonvittnen till Jesu majestät. Ty han blev av Gud, Fadern, ärad och förhärligad, när en röst kom till honom från den upphöjda Härligheten: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje." Den rösten hörde vi själva från himlen, när vi var med honom på det heliga berget (2 Petr 1:16-18).
Mailskrivaren var knappast med vid det här tillfället. Men Petrus och några andra lärjungar var det. Alla lärjungar utom Johannes dog senare martyrdöden. Om Petrus ljuger här, så skulle han veta att ovanstående är en lögn. Varför skulle han och de andra lärjungarna hellre dö än förneka sin Herre och Frälsare (hade de förnekat Jesus, hade de räddat sina liv), om de visste att allt var påhittat?
På frågan "Läser de kristna Bibeln?" kommer jag med motfrågan "Läser muslimerna Bibeln?" Om de läser den, måste de läsa den med konstiga glasögon. Det är uppenbart att de grovt förvanskar texterna när det passar dem. De plockar ut enskilda bibelverser, ändrar lite i texten när det gäller nyanser (Jesus blir t ex profet), och vips så har man en vers som tycks bekräfta Koranen. Självklart finns det kristna som inte läser Bibeln, men då talar vi om de avfälliga kristna och de är inte intressanta när vi diskuterar kristen tro. Argumenteringen är ungefär lika absurd som om man i ett föredrag om marxismen enbart skulle tala om Ronald Reagans skådespelarkarriär (som knappast har något med marxism att göra).
När det gäller att äta gris så handlar det inte enbart om Paulus. I Apostlagärningarna 10:9-15) läser vi:
Men dagen därefter, medan dessa voro på vägen och nalkades staden, gick Petrus vid sjätte timmen upp på taket för att bedja.
Och han blev hungrig och ville hava något att äta. Medan man nu tillredde maten, föll han i hänryckning.
Han såg himmelen öppen och någonting komma ned som liknade en stor linneduk, och som fasthölls vid de fyra hörnen och sänktes ned till jorden. Och däri funnos alla slags fyrfota och krälande djur som leva på jorden, och alla slags himmelens fåglar.
Och en röst kom till honom: "Stå upp, Petrus, slakta och ät." Men Petrus svarade: "Bort det, Herre! Jag har aldrig ätit något oheligt och orent. "Åter, för andra gången, kom en röst till honom: "Vad Gud har förklarat för rent, det må du icke hålla för oheligt."
Här säger alltså Gud klart och tydligt till Petrus att all mat är ren, inklusive gris!
Muslimerna förstår inte kristendomens grunder. Det beror bl a på att de läser enstaka verser och aldrig ser helheten. Det är sant att Jesus säger "Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda (Matt 5:17)". Men detta måste ses i ett större perspektiv. Grundläggande kan man säga att lagen inte räddar människan. Den ger bara insikt om synd. Det är Guds nåd som räddar oss. Nya Testamentet är solklart när det gäller detta.
Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd (Rom 3:20).
För en mer omfattande diskussion läs följande nyskrivna artikel, där jag försöker reda ut ovanstående.
7. Och så var det dags för nästa punkt.
Jag har hört att Jesus i Bibeln blir frågad vilket det viktigaste budordet är, och han svarar "det första".De bibelverser brevskrivaren tänker på är:
Då trädde en av de skriftlärde fram, en som hade hört deras ordskifte och förstått att han hade svarat dem väl. Denne frågade honom: "Vilket är det förnämsta av alla buden?"
Jesus svarade: "Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en [detta är den judiska trosbekännelsen].
Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft.'
Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' Intet annat bud är större än dessa." (Mark 12:28-31)
Han skriver "jag har hört att Jesus i Bibeln blir frågad…" Enligt uppgift har vederbörande vuxit upp i ett kristet sammanhang. Han har uppenbarligen aldrig läst Bibeln själv, annars skulle han inte formulera sig som han gör. Jag har för övrigt väldigt svårt att tro att någon som känner till Bibeln skulle kunna konvertera från kristen tro till islam.
Samma händelse skildras också i Matteusevangeliet, med något annorlunda formulering. Här visar muslimerna tydligt att de inte förstår treenigheten. Det är sant att Gud är en. Det finns en enda sann Gud! Detta är precis vad Bibeln säger! Men gudomen rymmer tre personligheter; Fadern, Sonen och den Helige Ande (se tidigare diskussion om treenigheten).
När det gäller de som Jesus kommer att säga "gå bort från mig…" ( Matt 7:23) så säger Jesus i några verser innan, "Inte skall var och en som säger 'Herre, Herre' till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja… (Matt 7:21)".
Att vara kristen är att göra Guds vilja, såsom den uppenbaras i lagen och i Jesu undervisning (t ex i de liknelser som Jesus berättar för oss). Att det Jesus säger främst skulle syfta på brott mot första budet finns inget belägg för. Nu erkänner ju brevskrivaren att det handlar om en gissning. Men gissningar av den typen är meningslösa när vi har tillgång till Jesu egen undervisning. Guds vilja innefattar att vi lever i lydnad, dvs att vi delar med oss till de fattiga, att vi visar kärlek mot alla människor, att vi strider mot lidandet i världen, att vi berättar de glada nyheterna (Evangeliet) för andra människor etc. Gud är kärlekens Gud och inte någon byråkratgud som främst sätter värde på att hans barn har rätt formell trosbekännelse.
8. Ännu mer om treenigheten.
Treenigheten innebär tre distinkta bilder av Gud i sinnet: Fadern som har skägg och sitter i himlen, sonen som någon som föreställt Jesus på film eller teater och den helige anden som flög omkring i form av en duva när Jesus döptes.
En oerhört barnslig bild av treenigheten, som kanske skulle vara gullig om den framfördes av en femåring i söndagsskolan. Men framförd av en vuxen person, som dessutom har ett akademiskt yrke, är den tragisk. Det finns väl inget i de verser i Nya Testamentet som nämner Fadern, Sonen och den Helige Ande, som talar om en fader med skägg eller någon filmisk Jesus. Däremot stämmer det att den helige Ande uppenbarade sig som en duva vid Jesu dop. Detta står klart och tydligt:
När Jesus hade blivit döpt, steg han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över honom (Matt 3:16).
De andra tre evangelisterna har precis samma berättelse. Men än sen då? Jag kan inte se att detta säger något om treenigheten. Att Gud kanske i vissa söndagsskolplanscher framställts som en farbror med skägg har inget med Bibelns gudsbild att göra. Det är bara ett sätt att beskriva Fadern för små barn. Och ett sätt för den kristna trons fiender att förlöjliga den kristna tron. Jag känner ingen kristen som tror att Gud Fadern är en gammal farbror med skägg. Gud har inget kön. Gud är andlig och utanför rum och tid. Dvs alla bilder av Gud är missvisande. Våra sinnen har inte kapacitet att föreställa sig hur Gud i själva verket ser ut. Däremot kan bilder kanske ge barn (och även vuxna) en slags inre bild av, inte hur Gud ser ut, utan hurudan han är.
Hur mycket en människa än försöker, så kan hon omöjligen sammanföra dessa tre bilder till en. Att överhuvudtaget ha en enda bild av Gud i huvudet är fel. Vi kan inte föreställa oss Gud. I Koranen så lär Gud oss istället Sina egenskaper. Han är Rahman (mest barmhärtig), Subhanula (höjd över allt ont) etc etc, men ingen bild av Honom ges.
Det stämmer inte alls. Vi kan mycket väl förstå hur Gud både kan vara Fader och Son och den helige Ande. Det handlar om tre olika personer, som är så starkt sammanknutna att man kanske inte kan tala om individer i någon mänsklig mening, men de är ändå distinkta och urskiljbara. Det finns många sätt att se detta. Kanske är Fadern, Sonen och den helige Ande helt enkelt tre olika perspektiv av Gud, ungefär som att en cylinder kan se ut som en cirkel eller som en rektangel beroende på från vilket håll vi ser den (se bild nedan!). Den här typen av snusförnuftiga resonemang innebär, som jag påpekat tidigare, att man jämställer sig intellektuellt med Gud. Varför skulle vi kunna förstå allt? Även om en människa inte kan förstå treenigheten, så utgör detta inte något bevis mot treenigheten. Det är precis vad vi kan förvänta oss om Gud är en Gud som är värd att tillbe. En Gud som är som en människa, och som till fullo kan förstås av en människa, vore knappast värd att tillbe.
Det är ju förbjudet att avbilda Gud i både Judendom, Kristendom och Islam. Ändå så ber kristna i kyrkan vända mot en avbild av Jesus. I Islam lär man sig, om jag fattat rätt, att vi omöjligen kan tänka oss hur Gud är eller ser ut men att vi kan lära känna honom genom hans attribut. I Koranen så lär Gud oss istället Sina egenskaper. Han är Rahman (mest barmhärtig), Subhanula (höjd över allt ont) etc etc, men ingen bild av Honom ges.
Det är helt korrekt, som jag ser det, att vi omöjligen kan tänka oss hur Gud är eller ser ut i någon direkt mening, men att vi kan lära känna honom genom hans attribut. Men detta bevisar inte att vi kan förstå alla hans attribut, t ex treenigheten. I Bibeln får vi veta vem Gud är, dvs hans egenskaper (men förmodligen inte alla egenskaper vissa av dem kan vi antagligen inte förstå, hur gärna vi än skulle vilja). Genom Jesus får vi veta så mycket om Gud som vårt intellekt är kapabelt att ta emot. Jesus säger ju "Den som har sett mig har sett Fadern" (Joh 14:9).
Däremot är det inte korrekt att kristendomen uttryckligen förbjuder avbildningar av Gud (även om sådana bilder är tämligen ovanliga). Detta har diskuterats inom kristendomen och under 700-talet förekom stora stridigheter om huruvida man skulle få ha bilder i kyrkorna (läs gärna här). Majoriteten av de kristna samfunden tillåter idag avbildningar i kyrkor. Även inom islam har det funnits diskussioner om detta. Dagens talibaner tillåter inte ens avbildningar av människor.
Konstens uppgift är att ge människan insikter och upplevelser som går utanför eller över intellektets förmåga. Genom musik, poesi, bildkonst etc kan man uttrycka stora sanningar, som omöjligen skulle kunna uttryckas inom logikens (intellektets) snäva begränsningar. Poeter, musiker etc, uppfyllda av en djup, varm tro, kan i sin konst förmedla stora sanningar om både Gud och människa. En bild av Fadern som en snäll farbror kan ge ett litet barn en uppfattning om vem Fadern är. När barnet blir äldre så inser det givetvis att sanningen om vem Gud är, inte kan innefattas i en snäll farbror, utan att Gud är så mycket mer. Men det betyder inte att bilden av Gud som en snäll Fader/farbror är helt fel.
I den rymd eller det rum vi lever i uppfattar vi intuitivt tre rumsdimensioner. Inom matematiken arbetar man med rum av fler dimensioner än så; fyra, fem etc. En fyrdimensionell kub kan vi omöjligen föreställa oss. Vi kan inte blunda och se den framför oss. Vår hjärna har inte kapacitet att föreställa sig eller förstå ett fyrdimensionellt objekt. Inte heller kan vi tillverka en modell av ett sådant objekt (ett fyrdimensionellt objekt kan inte existera i ett tredimensionellt rum. Men matematiskt är det ren rutin att räkna på t ex fyrdimensionella kuber (resonemanget som nu följer är förenklat).
Håller vi en vanlig (tredimensionell) kub framför en vit skärm och belyser kuben så kastar kuben en kvadratisk skugga på skärmen (om vi håller den på ett visst sätt). Den enklaste tvådimensionella projektionen av en kub är en kvadrat. På samma sätt kan en cylinder (tre dimensioner) projiceras som en cirkel eller som en rektangel i två dimensioner (se bild nedan). Dessa tvådimensionella projektioner är sanna bilder eller avspeglingar av cylindern. Men de innehåller inte hela sanningen om cylindern.
På samma sätt som att man kan räkna ut de tvådimensionella projektionerna av en tredimensionell cylinder så kan man matematiskt räkna ut de tredimensionella projektionerna av en fyrdimensionell kub (eller fyrdimensionell cylinder om vi så vill). Dessa projektioner kan sedan återskapas i en dator eller tillverkas av ståltråd (se t ex här). Eftersom projektionen är i tre dimensioner, kan den existera i vårt tredimensionella universum och förstås av vårt intellekt. Det fyrdimensionella objektet i sig kan vi dock inte förstå med våra sinnen eller vårt intellekt. Men projektionen kan hjälpa oss att förstå viktiga egenskaper hos det fyrdimensionella objektet. Precis som att projektionerna av en vanlig cylinder kan hjälpa oss att förstå denna (kontruktionsritningar, som används inom tillverkningsindustrin, är ju tvådimensionella projektioner av det objekt som skall tillverkas en duktig ingenjör är expert på att översätta tvådimensionella ritningar till den färdiga, tredimensionella produkten numera har man, som läsaren säkert vet, stor hjälp av datorprogram för detta, t ex CAD-program).
På liknande sätt kan konstnärliga "avbildningar" av Gud och himmelska ting hjälpa oss att förstå dessa himmelska ting. "Avbildningarna" är inte lika med Gud. De visar inte hur Gud ser ut i någon bokstavlig mening (lika lite som en projektion av en cylinder visar hur en cylinder ser ut) men de ger oss ändå kunskaper om Gud (avspeglar viktiga sanningar om Gud). I Sixtinska Kapellet finns Michelangelos berömda målningar, bl a den klassiska scen som visar Adams skapelse. Man ser där Guds utsträckta hand ur vilken Adam tycks emanera. Självklart tror ingen för den skull att detta utgör en vetenskapligt sann bild av Adams skapelse, men målningen uttrycker ändå någonting om denna händelse. Målningar av den här typen kan förmedla viktiga sanningar om Gud, men utgör inte hela sanningen om Gud (analogt med resonemanget om geometriska projektioner ovan).
Michelangelos berömda målning "Adams skapelse" i taket av Sixtinska Kapellet i Vatikanstaten i Rom. Det finns väl knappast någon kristen som tror att Gud ser ut på detta sätt. Ändå kan målningen hjälpa oss att förstå innebörden av Bibelns skapelseberättelse.
Jesus antog mänsklig gestalt står det i Filipperbrevets andra kapitel, och blev som en av oss. Jesus var 100 procent människa och 100 procent Gud. "Omöjligt!" säger herr Snusförnuft. Ja för vårt intellekt kanske. Men, återigen, vårt förnuft kanske inte har kapacitet att förstå detta. Människans förnuft begränsar inte vad som kan vara sant och möjligt. Människan Jesus kan givetvis avbildas precis som han såg ut (nu vet vi ju inte exakt hur han såg ut jag talar principiellt). Men Jesus som Gud är, precis som Gud Fadern, en annan sak. Men där kan konsten (jag talar då inte bara om bildkonst) ändå "avbilda" Jesus på ett sätt som ökar vår förståelse av Jesus som Gud och Jesus som människa. Nils Ferlin har skrivit en underbar dikt om Jesus som heter "Kan du höra honom komma…". Den avslutas med strofen:
Ty han talar ej latin som den grå teologin,
vilken halkat på sin egen halhets halka
Men han talar som en ton ur en mjuk violin
Och han talar såsom aftonens svalka.
Dessa fyra rader säger kanske mer om Jesus än ett helt teologiskt bibliotek!!!
Sammanfattningsvis så finns ingen mogen kristen som tror att Gud är en skäggprydd farbror på ett moln. Men konst i olika former kan uttrycka djupa sanningar om Gud och det gudomliga. Sanningar som inte kan förmedlas genom konventionella predikningar eller teologiska avhandlingar (vilket inte skall ses som att jag nedvärderar predikningar och teologi). Någon sade en gång att stor konst är som om konstnären fått lyfta på evighetens förlåt (ett äldre ord för draperi) och för ett kort ögonblick kunnat skåda in i himlen. Kanske ligger det mycket i denna liknelse?!
När det gäller påståendet om Allah, "Han är Rahman (mest barmhärtig), Subhanula (höjd över allt ont) etc etc, men ingen bild av Honom ges" så ser man inte mycket av barmhärtighet och godhet i islam. Det man ser är mest stening, halshuggning, stympning, kvinnoförtryck, hat, våld, intolerans, förakt för alla andra kulturer och religioner och en gudomlig befallning att med våld (om så nödvändigt) erövra hela världen och tvinga mänskligheten in under islams system. Detta utgör inte kännetecknen på en god Gud utan på en ond Gud. Om det är sant att Allah är höjd över allt ont (dvs är god) tolkar jag det som att hans anhängare i så fall är de mest olydiga anhängare man kan tänka sig, med tanke på att de tycks frossa i ondska (nu talar jag om de anhängare som verkligen tar sin tro på allvar fundamentalisterna det är de som står för den sanna islam). En alternativ tolkning är att Allah är höjd över allt ont i en mer österländsk bemärkelse, dvs att han är så allsmäktig att han gör vad som helst, vare sig ont eller gott. Han står över sådana "futtiga" begrepp. Problemet här är, att en sådan Gud tycks vara lika mycket i behov av frälsning som människan.
Argumentering genom utmattning var det ja. Nu börjar vi närma oss slutet.
9. Jag delar upp påståendena i mindre bitar.
I Kristendomen tror man på arvssynden. Man tror att alla människor föds syndiga och att om man inte döps så kommer man inte till paradiset, vilket såklart måste vara mkt tungt för kristna mammor och pappor som förlorar barn vid födseln. Således ser man att hela livet kommer vara fullt av frestelser man måste motstå. Jesus sägs i Bibeln ha sagt åt oss att "försaka världen". Detta får till följd att den kristne tror att alla människor och hela världen är syndig. Eftersom det är omöjligt att inte begå synder om så är fallet, så ger människan upp och synder bara mer.
Som jag skrivit tidigare har jag svårt att tro att den skriver detta verkligen kan ha varit kristen. Eller kan ha läst Bibeln.
"Jesus sägs i Bibeln ha sagt åt oss att försaka världen". Vad menas med det? "Sägs ha..." Var står det att vi skall försaka världen? Jag kan inte minnas att det står så någonstans i Bibeln. Det Jesus säger åt oss är att vi inte skall leva allenast av bröd, utan av Guds ord (t ex Luk 4:4). Vi skall ha vår blick riktad mot himlen. Vi skall inte ta avstånd från världen utan delta i den. Inte genom att anspassa oss till den utan genom att påverka den. Inte genom våld och tvång (som i islam) utan genom att stå för sanning och kärlek och genom att göra goda gärningar.
Arvssynden innebär att Skapelsen är fallen. Genom synden kom ondskan in i världen (som en smitta kan vi säga). Det betyder att alla människor frestas av det onda. Men det betyder inte att man själv blir ond och dömd genom arvssynden. Man blir enbart dömd genom sina egna gärningar. Ett litet barn som dör kommer självklart automatiskt till himlen. Det står visserligen inte uttryckligen i Bibeln, men är den rimligaste slutsatsen (och känner man Jesus, vet man att det är så). Inom många kyrkor har man tillämpat nöddop av nyfödda barn, som man inte trott skulle överleva. Men detta är snarare en tradition inom dessa kyrkor än det bygger på något som står i Bibeln. I Matt 19:14-15 säger Jesus:
Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! Ty himmelriket tillhör sådana." Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.
Himmelriket tillhör barnen. Det skulle det inte göra om de var besmittade av ondskan. Och hade ett litet barn varit tvungen att bli döpt för att komma till himlen, hade Jesus döpt dem och inte bara lagt händerna på dem, eller hur?
Det mailskrivaren säger om frestelser och försaka världen och att världen är syndig etc utgör brottstycken av kristna sanningar, men som han framställer det så är det till sin helhet mer fel än rätt (man plockar brottstycken här och där och sätter sedan ihop det som det passar, en teknik som också används av Jehovas Vittnen på så sätt kan man bevisa vad som helst). Världen är fallen i ondska ja! Men det innebär inte att människan ger upp och syndar mer. Det innebär att människan brottas med sin synd och strider mot ondskan i världen och inom sig själv (för övrigt är det senare något som också finns inom islam och där kallas "stora Jihad"). Jag kan inte gå närmare in på detta, eftersom då skulle den här artikeln bli en lärobok i kristen tro och den skulle bli mycket, mycket, mycket lång (500 sidor). Men läs gärna mer på mina sidor om kristen tro. Där har jag många artiklar som behandlar mycket av det jag tar upp ovan. Rubrikerna i min innehållsförteckning gör att det är lätt att hitta de aktuella artiklarna.
Men detta löses genom tre-enigheten och korsfästelsen. Om Gud nu dödat en del av sig själv för människans skull så är det mer eller mindre fritt fram för människan att göra vad som helst så länge han tror på att Jesus är Gud. Religionen säger alltså att Gud dog. Detta har lett till ett samhälle som de facto dödat Gud. Folk är ateister här och ateism är normen. Istället för att bry sig om religion så bryr sig folk om bonde söker fru.
Här tar jag mig för pannan. Den som skriver något sådant har totalt missuppfattat allt vad kristen tro är. Påståendena är så absurda att det man enda kan säga om dem är att de är så felaktiga att man inte ens kan säga att de är fel. Det är ungefär som att säga att "kvadratroten av Lill-Babs är lika med en halv chokladpudding". Är detta påstående fel eller rätt? Det går inte att svara på, eftersom påståendet är fullständigt meningslöst.
Varför skulle det vara fritt för människan att göra vad som helst bara för att Jesus dog på Korset och man tror på detta? Den som skriver så kan omöjligen ha varit kristen. Det här är ju själva kärnan i den kristna tron. Om vederbörande verkligen varit kristen, måste han ha blivit hypnotiserad efteråt eller något liknande för att skriva så absurda saker. "Om Gud dödat en del av sig själv…" Gud har inte dödat sig själv. Det är sant att Guds Son, Jesus Kristus, kom till jorden för att dö i vårt ställe. Men att påstå det brevskrivaren påstår ger en helt felaktig bild.
Grunden för den kristna tron är att människan är så fallen i synd och ondska att hon inte kan rädda sig själv. Ondskan är som en drog som är nästan omöjlig att bli fri från. På grund av sin ondska har människan ett rättvist, välförtjänt dödsstraff hängande över sig. Men eftersom Gud älskar människan gjorde han sig själv till en människa och kom, i form av Jesus Kristus, ned till jorden för att ta vårt straff på sig i stället. På korset fylldes Jesus av all mänsklig ondska och synd och sjukdomar, både sådant som redan hade varit och sådant som ännu inte hade skett. På korset upplevde han all mänsklighetens sammantagna smärta. Han dog miljarder dödar, han våldtogs, misshandlades, mobbades, hatades, genomled alla sjukdomar, gick in i Tredje Rikets gaskammare miljontals gånger, arkebuserades, torterades allt detta upplevde han fullt ut och lika verkligt och med samma smärta som när en människa upplever det (inte konstigt att han kort innan i Getsemane bad Fadern om att undslippa detta). Ett ofattbart lidande för den som själv är ren och syndfri och enbart god. Efter döden kom han ned i dödsriket, men eftersom han var utan synd (han hade ju inte själv gjort något fel) kunde dödsriket inte behålla honom, utan han uppstod från döden på den tredje dagen. Straffet för våra synder är därför redan avtjänat genom Jesu offerdöd och vi behöver bara vädja till Korset för att också våra synder skall vara sonade. Som jag skrivit ovan betyder inte detta att det är fritt fram för människan att göra vad som helst. Tvärtom, tron leder till handlingar. Att vara kristen är att lyda Gud, säger Jesus.
Låt mig som illustration berätta en historia (som lär vara sann) om en domare. Denne skulle döma ett mål, där en gammal skolkamrat var åtalad för någon ganska allvarlig förseelse. Det hela utspelades i USA, där man har s k snabbdomstolar, där straffet utmätes direkt och där man betalar eventuella böter direkt i domstolen. Sådana domstolar dömer givetvis endast mindre allvarliga brott (det har faktiskt talats om att införa sådana i Sverige för att komma tillrätta med de långa handläggningstider som förekommer även vid bagatellbrott). Bland åhörarna fanns flera gemensamma vänner till domaren och den åtalade. Dessa var givetvis intresserade av hur domaren skulle döma. Dömde han till ett för milt straff, kunde man misstänka att han favoriserade sin skolkamrat. Dömde han till ett alltför hårt straff, kunde domaren anklagas för att ha gjort så, inte för att det var det korrekta straffet, utan för att det inte skulle verka som om han tog hänsyn till att han kände den åtalade. Dvs hur han än dömde skulle säkert någon tycka att han gjorde fel. Maximala straffet för det begångna brottet var mycket höga böter. Efter att förhandlingarna var färdiga avkunnades domen. Det gick ett sus genom åhörarbänkarna när de hörde straffet. Maximala böter!! Domaren hade således dömt sin gamle skolkamrat till lagens hårdaste straff. Men nu inträffade något märkligt. Efter att domaren fastställt domen med sin klubba, reste han på sig, tog av sin ämbetsdräkt (och därmed förvandlades från domare till en vanlig medborgare) och gick sedan fram till den sekreterare som satt i lokalen. Till allas stora förvåning tog domaren fram sin plånbok och betalade själv böterna. På så sätt hade rättvisa skipats. Lagen hade tillfredsställts fullt ut. Samtidigt slapp den gamle skolkamraten ta det rättmätiga straffet för det han gjort.
Denna historia har stora likheter med Bibelns budskap. Många människor har svårt att förstå hur Gud skulle kunna vara både kärleksfull och helig, dvs både älska människan och samtidigt hata det onda som människan gör. Guds absoluta helighet och rättvisa kräver att all synd och all ondska måste dömas. Hans natur förbjuder varje form av kompromiss med det onda. Den rättvisa domen för synden är "den eviga döden" säger Bibeln. Varje människa har därför ett dödsstraff hängande över sig. Guds oerhörda kärlek till människan fick honom emellertid att själv komma ned till jorden för att ta detta straff på sig. På så sätt kunde både hans krav på absolut rättvisa och hans överflödande nåd uppfyllas. Det som skedde på Korset är ingenting mindre än historiens största mirakel. Där förenades kärleken och lagen på ett övernaturligt sätt. Och på ett sätt som ingen människa hade kunnat räkna ut (och speciellt hade inte herr Snusförnuft kunnat räkna ut det).
Visst har brevskrivaren rätt när han skriver, "Folk är ateister här (Västvärlden) och ateism är normen. Istället för att bry sig om religion så bryr sig folk om bonde söker fru". Men hans förklaring till detta är så fel som någonting kan bli. Det har ingenting med kristendomen att göra. Folk i Västvärlden förkastar i ännu högre grad islam (det är ytterst få etniska européer som konverterar till islam).
Jag har mötts av oerhörd förvåning när jag berättat att jag blivit muslim anledningen är att folk inte kan förstå hur man kan tro på Gud. Detta eftersom Bibeln innehåller så mycket vetenskapliga misstag att en ateist direkt avgör att religionen är man-made.
Det skulle vara intressant att höra honom precisera vilka vetenskapliga misstag i Bibeln han avser. Nu är inte Bibeln en lärobok i naturvetenskap och den utgår inte från den vetenskapliga världsbilden (som inte fanns när den skrevs). Men Bibeln innehåller mängder av naturvetenskapliga påståenden och antydningar som är helt korrekta. Bibeln säger grundläggande att när Gud skapade universum så skapade han också tiden. Detta kom den judiske rabbinen Nachmanides fram till redan på 1200-talet genom att analysera Skapelseberättelsens första verser. Den idag allmänt accepterade big-bang-teorin säger precis samma sak när det gäller tiden. I Job 26:7 läser vi, "Han [dvs Gud] spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet". Att jorden är upphängd på intet, dvs svävar fritt är ett anmärkningsvärt avancerat påstående för att vara skrivet när det skrevs. Jobs bok anses vara Bibelns äldsta bok. Exakt när den skrevs vet vi inte, men de vanligaste dateringarna ligger mellan 400 och 600 f Kr. Men den kan mycket väl vara betydligt äldre än så.
När det gäller att Bibeln skulle vara full av vetenskapliga misstag resonerar brevskrivaren precis som en ateist, vilket bara det är märkligt. Ateister brukar t ex ta upp att det i 3 Mos 11:13 - 19 talas om diverse olika orena "fåglar" som inte får ätas. I uppräkningen ingår "örnen, lammgamen,..., härfågeln och fladdermusen". "Fladdermusen är ju ingen fågel, utan ett däggdjur", konstaterar man förnöjt. "Och eftersom Bibeln har fel här, har den säkert fel överallt." Problemet ligger inte i bibeltexten utan i översättningen. Det hebreiska ord som översatts till "fågel" är ordet "oph". Detta ord betyder vinge och inte fågel. I grundtexten står således "dessa bevingade varelser skall ni inte äta…" och fladdermusen är utan tvekan en bevingad varelse. Linnés klassificeringssystem fanns inte på Gamla Testamentets tid och man tänkte inte i termer av fåglar, däggdjur etc. Allt som flög var helt enkelt bevingade varelser.
Koranen innehåller väldigt lite kontrollerbara vetenskapliga fakta, vilket berörts tidigare. Jag har svårt att tro att en normal svensk av intellektuella skäl skulle välja Koranen framför Bibeln. Om det är någon religiös urkund som framstår som man-made så är det Koranen. I sura 33:37 läser vi:
Än när du sade till honom, som både Gud och du bevisat nåd: "Behåll din hustru hos dig och frukta Gud!" Och du dolde i din själ vad Gud uppenbarade och räddes för människorna, ändock Gud är mera värd att rädas för, men när Zaid icke längre önskade behålla henne, förmälde vi henne med dig, för att det ej skulle vara någon synd för de rättrogna att gifta sig med sina adoptivsöners hustrur, när dessa icke längre önska behålla dem, ty vad Gud bjuder, det sker.
Denna sura tillkom när Muhammed önskade gifta sig med sin adoptivsons hustru. Adoptivsonen vågade inte annat än gå med på detta (annars hade han antagligen blivit dödad). Detta väckte så mycket kritik från Muhammeds anhängare, att han tvingades rättfärdiga sig genom en särskild sura (man behöver nog inte vara Albert Einstein för att inse vem som skrivit denna koranvers). Det kom således en sura lägligt neddipmade från himlen, vilken intygade att Muhammed gjort rätt. Det är svårt att tro att ovanstående text skulle vara skriven av en Gud värd att tillbe. I stället uppvisar den alla tecken på att vara "man-made", dvs skriven av en människa, som föröker rättfärdiga sin synd.
10. Och så kommer den sista punkten (puuhh!)
I Islam lär man sig att en människa föds som muslim och utan synd. Under livet så lär vår omgivning oss rätt eller fel saker men det är upp till varje människa hur den handlar. Man ser inte människan som nödvändigtvis syndig. Istället så berättar Islam för en människa vad som är halal och vad som är haram. Det finns alltså mkt underbara saker i världen som är halal och bara är att åtnjuta. Men vi ska hålla oss borta från det som är haram eftersom när man gör saker som är haram så slutar det alltid med att man själv, ens nästa eller samhället skadas [då skulle man tro att muslimsk terrorism vore haram, vilket den definitivt inte är]. Gud säger i Koranen att vi inte skall gå till överdrift i vår religion. Det finns inga nunnor, munkar eller präster som inte får gifta sig. Vi ska inte heller sitta och be hela tiden. Nä, vi ska leva och ha roligt och vara goda [när det gäller islams godhet så framstår denna godhet som i det närmaste osynlig varför ser vi aldrig denna godhet manifestera sig, varför finns inte muslimska grupper som tar hand om uteliggare och gatubarn etc?]. Det är mkt simpelt!
Inte "nödvändigtvis syndig"! Jo jag tackar jag. Problemet är att muslimer aldrig kan veta om de kommer till himlen eller ej. Enligt sura 51:56 har Allah skapat djinnerna, dvs de onda andarna (vilket innebär att Allah skapat ondskan). Det tycks som att Allah är så allsmäktig att han inte ens är bunden av sanningen eller av sina löften. Sådan är inte Bibelns Gud. Denne anger exakt vad som krävs för att bli hans barn. Han står vid sina löften och han är sanningens Gud. Vi kan veta att vi är frälsta. Paulus skriver:
Ty den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet han som är Guds avbild (2 Kor 4:4).
"Den här tidsålderns gud" syftar på Djävulen, som således förblindar och bedrar människor så att de har svårt att se sanningen (skulden för detta är dock deras egen, eftersom inga andliga influenser kan komma in i människan som hon in själv av fri vilja släpper in).
I Koranen läser vi följande:
Gud har förseglat deras hjärtan och öron, och över deras ögon är ett täckelse; ja dem väntar ett förskräckligt straff (sura 2:6).
Här är det således Allah (Gud) som förblindar människor och sedan dömer dem till ett förskräckligt straff för att de inte förstår vad som är rätt. Först gör han dem blinda och sedan straffar han dem för detta! Det påminner om vakterna i koncentrationslägren, som beordrade fångar att gå mot det elektrifierade taggtrådsstängslet. Vägrade de, blev de skjutna. Lydde de, sköts de från vakttornen (det var förbjudet att komma inom ett visst avstånd från stängslet) eller dog av högspänningen i taggtråden. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att betrakta en sådan Gud som rättvis och god. Allah framstår i Koranen som så allsmäktig och mäktig att ingenting kan existera utan att han vill det och själv aktivt åstadkommer det. Detta tycks även inkludera ondskan.
Sådan är inte Bibelns Gud. Gud hatar det onda, står det. Han har ingenting med det onda att göra. Det onda är skapat av Djävulen och av människor (som använder sin fria vilja för att göra fel) och strider på alla sätt mot Guds vilja.
Brevskrivaren skriver "Man ser inte människan som nödvändigtvis syndig. Istället så berättar Islam för en människa vad som är halal och vad som är haram." Hur skall vi tolka detta. Det framstår som helt obegripligt. Han säger att det finns rätt och fel (halal och haram) och att Koranen lär oss vad som är vad. Jag kan inte se att detta skiljer sig från den kristna tron. En människa är inte, enligt den kristna tron, "nödvändigtvis syndig". Hon blir en syndare när hon syndar, dvs gör det som är fel.
Självklart så talar även Bibeln om vad som är rätt och fel. Jag tror inte riktigt att brevskrivaren förstått begreppet synd. Han säger ju själv att det finns saker som är fel enligt islam (haram). Synd betyder i kristendomen att man bryter mot Guds ordningar, dvs grundläggande så finns samma begrepp inom både islam.och kristen tro (men man använder olika termer). Bibelns Gud har skapat en underbar värld där människan får njuta av allt detta underbara. Men Bibeln säger också att det finns handlingar som inte är nyttiga för människan. Man kan skada både sig själv och andra när man gör vissa saker. Det är ju i princip vad brevskrivaren skriver ovan.
Inte heller säger Bibeln att vi skall sitta och be hela tiden. Munkar och nunnor bad inte hela tiden. De var t ex de som startade de första sjukhusen i Europa. De utvecklade mediciner och operationsmetoder. De utvecklade också vetenskapen under Medeltiden och framåt. Den som upptäckte den moderna genetiken var för övrigt en munk, Gregor Mendel. Huruvida klosterväsendet är bibliskt eller ej är en helt annan diskussion, som jag inte tänker ta här. Men jag har svårt att tro att det skulle vara absolut förkastligt att välja ett liv, där man hänger sig åt Gud i bön och studier av Guds heliga Skrift. När det gäller bön så uppmanar Bibeln alla kristna att be. Och då inte bestämda böner på bestämda tider. Vi kan tala med Gud och lägga fram det vi har i våra hjärtan. Att vara kristen är att ha en personlig, levande relation med en levande Gud, och att kommunicera med denna Gud, och inte att mekaniskt rabbla nedskrivna böner på förutbestämda tider enligt förutbestämda ritualer. Som kristen förväntar man sig dessutom att få svar på sina böner.
Så här är brevskrivaren än en gång ute och cyklar. Den kritik mot kristendomen som framförs i mailet är överhuvudtaget inte riktad mot den kristna tron. Det han kritiserar är hans egen påhittade vrångbild av den kristna tron. Jag tror inte heller på den gud som brevskrivaren inte tror på.
Låt oss nu vända blickarna mot islam
Avslutningsvis tycker jag vi skall vända på kakan och granska islam kritiskt. Efter att ha läst Koranen två gånger har jag gjort följande indelning av innehållet (självklart är det förenklat men jag tror ändå att det ligger tillräckligt mycket i min indelning för att den skall vara meningsfull):
1. Muhammed försvarar sig och hotar de som inte tror på honom. Han talar t ex om att "lyda Allah och aposteln [dvs Muhammed]". Därmed tycks det som att han jämställer sig med Gud. Ingen kristen pastor skulle kräva av sin församlingen att de skall lyda "Gud och mig". I sura 4:17-18 läser vi:
Den, som lyder Gud och hans apostel, skall han låta komma in i lustgårdar, genomflutna av bäckar, att där evinnerligen förbliva; detta är den högsta lycksaligheten.
Men den, som är olydig mot Gud och hans apostel och överträder hans stadgar, skall han låta komma in i eld att där evinnerligen förbliva; ja honom väntar ett nesligt straff.
Jag har aldrig någonsin hört eller läst någon kristen ledare nämna sig själv och Gud samtidigt på detta sätt. Aldrig! Det skulle nog uppfattas av de flesta kristna som grov hädelse.
2. Angrepp på judar och kristna. Uppmaning till blodbad på de otrogna (se nedan). Kritik av den kristna tron utifrån diverse missuppfattningar (t ex att treenigheten består av Gud, Jesus och Maria Sura 5:116). Korsfästelsen förnekas.
3. Löften om ett paradis med storbröstade unga oskulder och flödande vin och porlande vattenbäckar, dvs precis vad ett mänskligt, mullig-mansgrisigt, ökenlevande önsketänkande skulle ge upphov till. Detta talar starkt för att Koranen är författad av en människa. Det är ju för övrigt dessa löften som driver självmordsbombarna.
4. Återberättelser av GT och NT i grovt förvanskad form. Jesu moder Maria påstås vara Moses syster Miriam (sura 19:28-29). Det påstås att Jesusbarnet talade i vaggen (19:31) etc, etc.
5. Eget material. Lagar och bestämmelser (mycket av detta är hämtat från preislamska religioner som redan fanns i Mecka denna stad var ett religiöst centrum långt innan Muhammed föddes). Lite poesi hittar man och också suror som talar om att man måste lyda Profeten (som nyss påpekats) och att profeten har rätt att ta sin adoptivsons hustru (se citat ovan) etc, etc.
Tyvärr tillåter inte utrymmet att jag går in på detta. Jag har en ganska omfattande avdelning om islam på min hemsida. Den läsare som vill ha lite mer kött på benen rekommenderas att läsa mera där.
Jesus förutsägs i ca 300 profetior i GT, vilka alla uppfylldes genom Jesus. Han gjorde mirakler uppväckte döda, botade sjuka, gick på vattnet, stillade stormar etc. Genom allt detta bevisade Jesus att han var den han sade sig vara.
Muhammed var, till skillnad från Jesus, inte förutsagd någonstans (även om muslimerna försöker påstå detta se t ex punkt 1 i början av denna artikel). Han gjorde inga mirakler, vilket han försöker bortförklara i Koranen (t ex sura 6:7-9). Det enda som bevisar att Koranen är skriven av Gud (Allah) och att Muhammed var Guds profet är att Muhammed själv säger att det är så. Vi skall alltså lita på en enda mans ord. Hade islam varit en god kraft i världen (ungefär som kristendomen och buddhismen), hade man möjligen kunnat vara beredd att lyssna på vad Koranen säger. Men när vi mer och mer tydligt ser islams frukter, blir det allt mer uppenbart att Koranen inte är Guds ord och att Muhammed inte är Guds profet. En Gud som ger följande befallning till sina anhängare är inte mycket till Gud:
När I möten dem som äro otrogna, så halshuggen dem, tills I anställt ett blodbad bland dem! Slån dem då i bojor! Och skänken sedan efter eller fordren lösepenning, tills vapnen nedlagts! Så är det ... De, som dödats för Guds sak, deras gärningar skall han aldrig låta gå om intet (sura 47:4-7).
Jesus befaller sina efterföljare att älska sin nästa så som sig själv. Till och med sina fiender skall man älska, säger han. I liknelsen om den barmhärtige samariern (Luk 10:25) visar Jesus klart och tydligt vad han menar med "sin nästa". Detta begrepp innefattar alla människor. Ofta påstås av medlemmarna i Godhetskören att även Koranen har liknande undervisning om kärlek. Detta stämmer inte alls (läs t ex här). Och speciellt har islam en helt annan definition av vem som är ens nästa. Sura 4:94-95 säger:
Det är ej tillåtet för en rättrogen [dvs muslim] att döda en rättrogen, så vide det ej sker ouppsåtligen…
Men den som uppsåtligen dödar en rättrogen, hans löns varder helvetet, att han där evinnerligen må förbliva, ty Gud vredgas på honom och förbannar honom och bereder honom ett förskräckligt straff.
Inom islam räknas icke-muslimer som ett slags undermänniskor. Det är därför som islamländernas bidrag till offren för naturkatastrofer, när det gäller icke-muslimska länder, lyser med sin frånvaro eller är försumbara, medan kristna organisationer hjälper alla, även muslimer.
Som sagt, på frukten känner man trädet. Hade religionen islam varit vad brevskrivaren påstår, hade det sett helt annorlunda ut i islamvärlden. Det relativa välstånd som finns i några få oljestater runt Persiska Viken har inget med islam att göra, utan har sin hela förklaring i de biljontals oljedollar som varja år strömmar in i dessa länder.
(Det finns något som intellektuella muslimer brukar kalla "Shabbir Allys 101 påvisade motsägelser i Bibeln". Detta är en sammanställning av motsägelser som muslimska präster påstår sig ha hittat i Bibeln. De flesta av dessa är mycket lätta av avfärda och bygger, precis som argumenten ovan, helt enkelt på en oförståelse för den bibliska texten. Man har helt enkelt, precis om många ateister, inte orkat sätta sig in i vad Bibelns författare försöker säga, utan leker bara med ord på ett oerhört barnsligt sätt. Kristna apologeter har sammanställt en skrift där man motbevisar vart och ett av Shabbir Allys 101 argument mot Bibeln. Läsaren kan ta del av hela denna artikel här tyvärr bara på engelska.)
Här kan du läsa om islam och vetenskap!
Till Huvudsidan om islam