"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Fundamentalister och fundamentalister

Ofta hör man i dessa tider av islamistisk terror att lika mycket ont minsann begåtts i kristendomens namn. Man tänker då bl a på korståg och inkvisition. Låt oss undersöka hur det verkligen förhåller sig. Leder såväl kristendom som islam, ja kanske rent av alla religioner, till onda konsekvenser? Kanske är det som vissa militanta ateister vill hävda, att religionen är mänsklighetens värsta gissel.

Låt oss i den kommande diskussionen utgå från följande lilla figur:

I figuren finns två "axlar", en för kristendomen och en för islam. I ändpunkterna finns "extremvarianterna" av dessa religioner. Längst till vänster finns de "avfälliga" troende, dvs de för vilka religionen bara är en tradition, eller som använder religionen för sina egna syften utan att egentligen själva tro. Här hittar vi t ex majoriteten av svenskarna, som även fast de är med i Svenska Kyrkan och därmed är kristna till namnet, ändå inte tror. De tycker kanske om vissa traditioner; julevangeliet, lite stilla orgelbrus på begravningar etc. Även de "kristna" som gjort onda saker i Jesu namn återfinns här: Falska amerikanska TV-pastorer som tjänat miljoner på aningslösa troende, makthavare som använt kristendomen för att förtrycka folket och grymma korsfarare som oftast egentligen inte var något annat än blodtörstiga pöbelhopar vilka slaktade allt som kom i deras väg. När det gäller islam hittar vi namnmuslimerna i Turkiet och en del andra islamistiska stater. Dessa bryr sig normalt inte om sin religion, går sällan till moskén, ber knappast de dagliga bönerna etc, och är tämligen oförargliga även om de kanske försvarar sin tror då den angrips.

I högra ändpunkten av axlarna finner vi de som tar sin tro på allvar. Som rannsakar skrifterna för att gå tillbaka till sin tros källa, och som verkligen tror på det de säger sig tro på. Tittar vi på kristna samfund så hittar vi här pingstvänner och andra karismatiska kristna. Samtidigt finns levande troende inom alla kristna samfund, även om de utgör en minoritet i de samfund som numera tyvärr verkar vara saligen insomnade. När det gäller islam hittar vi här de algeriska fundamentalisterna, Irans ayatollor, Hamas terrorister etc, etc.

För att vara rättvis då man jämför kristendom och islam måste man således jämföra bibeltrogna fundamentalister med de islamistiska fundamentalisterna. Det är ju dessa grupper som avspeglar vad deras religion verkligen står för. Det onda som har begåtts i kristendomens namn har så gott som uteslutande begåtts av avfälliga namnkristna. Väckelsekristna sysslar, även om de långt ifrån är perfekta, med goda saker som u-hjälp, hem för gatubarn, sjukvård och skolor i u-länder, barmhärtighetstjänst av olika slag här hemma i Sverige etc, etc. Oräkneliga äkta kristna har gett sina liv för det goda under de tvåtusen år som kristendomen funnits. Då det gäller islam är det precis tvärtom. Det onda i Guds namn begås där i huvudsak av "väckelsemuslimerna", dvs de som säger "tillbaka till Koranen". Slutsatsen blir således att ju närmare man lever efter Bibeln, desto ljuvligare blir det, medan det beträffande Koranen verkar vara tvärtom. Ju noggrannare man följer den senare, desto mer ondskefulla ter sig konsekvenserna. I Matt 7:15-20 säger Jesus:

Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt.

Slutsatsen av ovanstående analys måste tyvärr bli, att eftersom frukten av sann islam, dvs islams verkliga ansikte, är så fruktansvärd, måste dess ursprung vara ont.

Många människor menar att Bibelns Gud och Koranens Allah egentligen är samme Gud, varför det är fel att överhuvudtaget diskutera vilken av dessa två religioner som är den rätta. Sådana åsikter har till och med förts fram av kända företrädare för kristendomen. Förmodligen med det i och för sig vällovliga syftet att bland allmänheten skapa ökad förståelse för andra religioner och andra kulturer. Problemet är att man då förväxlar tolerans med sanning. Vi har ju i denna framställning sett flera exempel på att Bibeln och Koranen omöjligen kan vara sanna samtidigt. Är Koranen till hundra procent sann, vilket den själv gör anspråk på, och dessutom rimligen måste vara om den är direkt dikterad av Allah själv, är Bibeln falsk och vice versa.

Påståendet att kristendomen och islam egentligen säger samma sak har sin grund i en felaktig analys av problemet, vilket kan illustreras med hjälp av följande figur:

Axlarna i den tidigare figuren har här flyttats om och placerats bredvid varandra. De kristna och de muslimer, för vilka religionen bara utgör en slags kulturfernissa, befinner sig i en slags gråzon, där de båda religionerna flyter ihop. När man hävdar att kristendom och islam går att förena, förväxlar man denna gråzon med den rena läran. Går man till de två religionernas urkunder, är gapet mellan dem oöverstigligt, vilket illustreras av att kristna och muslimska fundamentalister utgör motpoler i figuren ovan.

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga att förutsättningen för att både kristendom och islam skall kunna vara sanna samtidigt, är att båda är falska. Endast om varken Gud eller Allah existerar, vilket ju är ungefär vad namnkristna och namnmuslimer innerst inne anser, kan båda dessa religioner vara förenliga med varandra. Priset för den typ av tolerans, som hävdar att alla religioner är lika sanna, är således att man indirekt ogiltigförklarar alla religioner! Frågan är om denna inställning förtjänar att kallas tolerans!

Tillbaka till "Islam"