"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Skillnader mellan kristendom och islam — del 1 av 2 delar

(Note: at the top of the page you can choose translation of this article to other languages, but don't expect the translation to be perfect — "Välj språk" means "Choose language")

I min avdelning om islam finns mycket mer att läsa i ämnet. Speciellt rekommenderar jag "Litet islamlexikon", där olika begrepp inom islam förklaras kortfattat. Här kan läsaren slå upp ord som förekommer i texten nedan; jihad, hadith, jizya etc. På mina sidor om islam motiveras mer i detalj de påståenden som görs i den följande texten. Alla hänvisningar till Koranen utgår från Zetterstéens svenska översättning från 1917. Observera att versnumreringen kan skilja sig något mellan olika översättningar! Hänvisningar till sharíalagen utgår från numreringen i "Reliance of the Traveller", sammanställd av Ahmad ibn Naqib al-Misri.

GT och NT står som vanligt för Gamla respektive Nya Testamentet. I citat nedan innebär text inom fyrkantparentes (dvs [...]) mina egna kommentarer och förtydliganden till citatet.

 

Inledning

När jag i den följande texten talar om äkta kristna (kan det finnas några andra kristna?), så menar jag människor som har böjt knä för Jesus och som, trots att de är ofullkomliga (vilket vi alla är), har Honom som Herre i sina liv. Jag avser således inte de kungar och präster och maktmänniskor och manipulatörer, vilka under historien (och även idag) utnyttjat/utnyttjar kristendomen för att skaffa sig makt och rikedomar eller för att leva ut sina lustar. Och som använt våld eller förförelse för att leda människor vilse. Eller som använt tvång och våld för att få människor att blir kristna. Eller präster och ärkebiskopar, som för att bli populära och beundrade, och som är för fega för att stå upp för Jesus (vilket alltid är kontroversiellt och obekvämt och alltid leder till förföljelse), negligerar allt i Bibeln som inte för tillfället är politiskt korrekt (obs, jag säger inte att alla kungar, präster etc har använt kristendomen för sina egna syften — långt därifrån — men alltför många har gjort det). Sådant har inget med kristendom att göra. Ingenting! Nothing! Nichts! Nada! Biskop Nils Bolander beskriver den senare typen av kristna i en av sina dikter.

Fingret i luften, Känna sig för,
varifrån fläktarna smeka,
och be om ursäkt för att man stör.
Det är att kristendom leka.

Det låter ju nästan som en exakt arbetsbeskrivning för en modern, svensk ärkebiskop! Man kommer osökt att tänka på den mänskliga svaghet som Hjalmar Söderberg så träffande beskriver i Martin Bircks Ungdom:

Ni ser vart jag vill hän mina herrar: att hålla sig med en personlig gud medför en mängd onödigt besvär: att vara utan är alldeles för riskabelt. Därför måste man ha en opersonlig gud. En sådan gud sätter fantasin i rörelse och tar sig bra ut i poesi utan att i gengäld medföra några förpliktelser. Med en sådan gud blir man av allt bildat folk ansedd för en upplyst och ädelt tänkande person och kan bli ungefär vad som helst, från ärkebiskop till radikal tidningsredaktör.

(Observera att förutsättningen för att man skall kunna välja vilken gud man vill tro på, är att det inte existerar någon Gud! Allt som existerar (dvs som har en objektiv existens och inte bara finns som en tanke i människors hjärnor) har en uppsättning egenskaper. Dvs, om Bibelns Gud har en objektiv, reell existens, kan vare sig ärkebiskopar, teologer eller vanliga människor bestämma Guds egenskaper! Han är den Han är! Och det är också så Gud presenterar sig för Mose i 2 Mos 3:14, när Mose frågar om Guds namn. Svaret blir, "Jag är den jag är". Resonemanget i citatet ovan är således endast meningsfullt om det inte finns någon Gud. Den preussiske kungen Fredrik den Store myntade, i samma anda, uttrycket, "Var och en blir salig på sin tro". Detta låter väldigt förnuftigt och tolerant. Problemet är att uttrycket endast är meningsfullt om det inte finns någon Gud. Finns Gud blir endast den som böjer knä för Gud, dvs kommer till Honom på Hans villkor, salig!)

I föreliggande artikel kommer jag att ta upp två avgörande skillnader mellan islam och kristendom. Det mesta av det jag skriver här finns utspritt över ett flertal artiklar på min hemsida (men samlas således här i en enda artikel).

1. Jesus är (Jesus lever) en Fridsfurste medan Muhammed var (Muhammed är död) en krigarhövding.
2. Kristendomen utbreds genom Ordet medan islam utbreds genom svärdet.

Som kommer att framgå av den följande texten så går 1 och 2 delvis in i varandra. Många av citaten nedan relaterar till båda dessa teman. Om Muhammed hade varit en Fridsfuste hade knappast islam utbretts med hjälp av svärd. Etc. Punkt 2 är mer specifik och går till stora delar in under punkt 1 (man kan säga att punkt 2 utgör en äkta delmängd av punkt 1). Men, jag tror ändå att det är meningsfullt att titta på dessa två frågeställningar var för sig (även fast de har kopplingar till varandra).

Innan den seriöse läsaren går vidare, rekommenderar jag denne att läsa om orden "hadith" och "sharíalagen" i Litet islamlexikon.

 

Jesus är en Fridsfurste medan Muhammed var en krigarhövding

Den första stora och avgörande skillnaden mellan kristendom och islam är att Jesus var/är en fridsfurste medan Muhammed var en krigarhövding. Islam har nästan uteslutande utbretts genom krig eller andra former av våld, eller hot eller manipulation. Kristendomen har utbretts på helt andra sätt. Conquistadorerna, som tvingade indianer i Syd- och Centralamerika att böja knä för korset, har definitivt ingenting med kristen tro att göra.

Det uppskattas att under spaniorernas erövring av Amerika (inledningsvis Centralamerika) så dog ca 8 miljoner indianer. Även om de flesta av dessa dog genom de afro-europeiska sjukdomar som spanjorerna förde med sig, och som indianerna inte hade någon motståndskraft mot, så beskrivs Conquistadorernas erövring av Syd- och Centralamerika av många som ett folkmord. Även om överförandet av sjukdomarna givetvis var oavsiktligt. Under alla förhållanden är det inget att vara stolt över och Conquistadorernas framfart i Amerika har lika litet med Jesus Kristus att göra som Hitlers framfart i Europa under WW2. Det är f ö ganska uppenbart att det viktigaste för spanjorerna inte var att vinna själar utan att erövra nya landområden och plundra dessa på guld och rikedomar. Själavinnandet var väl mest en ursäkt för att med gott samvete kunna plundra och röva.

Man är inte kristen för att man säger sig vara kristen eller är med i en kristen församling, eller för att man är döpt. Man är kristen om man har Jesus som Herre i sitt liv, dvs lyder Honom! Och Jesus förbjuder sina efterföljare att använda någon som helst form av våld (annat än i rent självförsvar) och tvång.

Låt mig ge några exempel på hur den sanna kristendomen har utbrett sig:

Till Irland kom kristendomen på mitten av 400-talet genom en ung engelsman vid namn Maewyn Succat, vilken senare antog namnet Patrick. Denne, som var kristen, hade i sin ungdom blivit bortrövad av slavhandlare och sålts som slav på Irland. Så småningom lyckades Patrick rymma och ta sig tillbaka till England. Efter några år upplevde Patrick att Gud manade honom att återvända till Irland som missionär. En uppmaning som han åtlydde. Ensam och med fara för sitt liv (han var ju en förrymd slav) begav han sig till Irland, och började predika (som slav hade han ju lärt sig språket), vilket så småningom ledde till att hela Irland böjde knä för Jesus Kristus (Patrick var inte den ende missionären som kom till Irland men utan tvekan den viktigaste). Irländarna blev sedan själva entusiastiska missionärer och spred kristendomen till Skottland, Nordengland och Centraleuropa. Patrick är idag Irlands skyddshelgon och Irlands nationaldag kallas också Saint Patrick's Day (den brukar också kallas "världens mest firade nationaldag").

I Kina växer kristendomen starkt just nu (och har så gjort under lång tid). Trots förföljelse från regering och lokala politiker. Kristendomen sprids ofta av unga kineser som berättar för andra om sitt möte med Jesus och vad detta inneburit.

Ungefär 30% av Sydkoreas befolkning är idag kristen som ett resultat av kristen, fredlig mission och att kristna koreaner sedan spridit budskapet vidare till grannar, släktingar, vänner, arbetskamrater etc. Inte genom våld och hot utan genom att berätta om sin tro.

Till Norden kom inte kristendomen med arméer och tvång och våld och hot, utan genom enstaka munkar och präster som predikade Evangeliet. Många av dem fick sätta livet till. En av dessa pionjärer var Ansgar. Det var Evangeliets Sanning och Kärlek som övertygade och inte svärd, gevär och kanoner.

Under historiens gång har miljoner kristna mördats, torterats eller fördrivits för att de försökt sprida Evangeliets glada nyheter, att en Frälsare är oss född och att det finns en lösning på syndens och ondskans problem. De har inte hotat någon, inte dödat någon eller använt tvång, utan bara vittnat om sin tro, både i ord (genom att predika och sprida biblar) och i handling (de har byggt sjukhus, skolor, de har försökt ge fattiga människor mat och husrum och bättre liv). Inom kristendomen betyder ordet "martyr" en person som vittnar om sin tro och som fått betala för detta med sitt eget liv. Kristendomen har som sagt miljoner martyrer. Inom islam finns också martyrbegreppet, men där betyder det en person som dött under jihad. Dvs som dött när han försökt erövra nya länder och områden för islam, för att tvinga människor där att bli muslimer. Dvs en muslimsk martyr är en person som dödar andra för att sprida islam och som sedan dödats av de som försvarat sitt land! En muslimsk martyr är således angripare medan en kristen martyr är den som angrips! Som sagt, kristendomen är en fridens och fredens och kärlekens religion medan islam är en våldets och krigets och hatets religion. Tyvärr! Jag önskar äv hela mitt hjärta att det inte vore så, och att jag inte skulle behöva skriva dessa ord, men fakta (samtliga islams heliga skrifter och islams historia) talar sitt tydliga språk.

Många muslimer jag talat med har inga invändningar mot beskrivningen av Muhammed som krigarhövding. Jag är överrtygad om att detta gäller för merparten av alla världens muslimer. De ser det snarare som beröm än som kritik. De betraktar alltså Muhammeds krigiska natur som en styrka och inte som en svaghet. Av samma skäl var också Hitler en stor beundrare av Muhammed och dennes religion och uttryckte flera gånger missnöje med att den mjäkiga, ynkliga kristendomen fått så stort inflytande i Europa, i stället för den ädla krigarreligionen islam. Han beklagade att Kalifatet inte vunnit slaget vid Poitiers år 732 mot de kristna frankerna (vid detta slag, där Islam försökte tränga vidare in i Europa sedan de erövrat Iberiska halvön, avgjordes Europas framtida öde — hade frankerna, under ledning av Karl Martell, förlorat hade antagligen islam härskat i Europa idag). Enligt vad Albert Speer, Hitlers rustningsminister, skriver i sina memoarer Inside the Third Reich (Trede Riket inifrån) så sade Hitler vid ett tillfälle:

Den muhammedanska religionen skulle ha passat oss mycket bättre än kristendomen [Hitler menar här att islam skulle passat det ariska temperamentet mycket bättre än den ynkliga kristendomen]. Varför blev det i stället kristendomen [som vann] med sin ödmjukhet och slapphet [här talar Hitler utifrån total okunskap om vad sann kristendom innebär — kanske bedömde han kristendomen från samtal han haft med liberalteologiska präster]?

Om Europa blivit islamiserat, hade Tyskland lett detta islamska imperium, byggt på en religion som trodde på att sprida tron med svärdet och att underkuva alla nationer till denna tro [detta är precis vad islam arbetar på och var givetvis det som Hitler uppskattade med islam].

Låt mig ge ett ytterligare känt citat från Speers bok:

Hade Karl Martell inte segrat vid Poitiers så skulle vi alla förmodligen ha konverterat till muhammedanismen, den kult som glorifierar heroism och som öppnar upp den sjunde himlen endast för de modiga krigarna. Då skulle de germanska raserna ha erövrat hela världen. Kristendomen ensam hindrade dem från att göra så [fetstil tillagt av mig — det Hitler säger här är helt korrekt].

Ett känt talesätt lyder, "Säg mig vilka dina vänner, är så skall jag säga dig vem du är". Hitler älskade islam och avskydde kristendomen. Inte så smickrande för islam och synnerligen smickrande för kristendomen. Att vara avskydd av Hitler är bland det finaste beröm en människa eller företeelse kan få! Det svarar mot att få Nobels fredspris varje år under de närmaste 100 miljarder åren.

Hur långt ifrån kristendomen är inte det som beskrivs ovan! Jesaja talar i en av sina profetior om den kommande Messias (dvs Jesus Kristus):

Ty ett barn har fötts, en son är oss given. Väldet är lagt på hans axlar, och detta är hans namn: Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig fader, Fredsfurste (Jes 9:6).

I Lukas evangelium läser vi:

Men till er som vill lyssna, säger jag [dvs Jesus]: Älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon från dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också (Matt 6:27-29).

Var barmhärtig så som er fader är barmhärtig (Matt 6:36).

Vidare säger Jesus:

Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er (Matt 5:43-44).

Jag skulle kunna ge hur många exempel som helst på att Jesus är en Fridsfurste, full av kärlek, nåd, barmhärtighet och förlåtelse. Detta betyder inte att Jesus var en mes. Som alltför många kristna tyvärr tycks vara. Tvärtom! Jesus är skoningslös när det gäller synden och ondskan — men full av kärlek och medkänsla med syndaren. Jesus tillbringade mycket av sin tid med syndare av olika slag; korrupta ämbetsmän, prostituerade, tjuvar och rövare etc. Detta gjorde han för att rädda dem (från sig själva). Han säger:

Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare (Matt 2:17).

Ett av de viktigaste buden är, enligt Jesus, att vi skall älska vår nästa som oss själva. Vid ett tillfälle blev han tillfrågad av en skriftlärd (en slags judisk teolog, en uttolkare av Guds lag) vilket som är det viktigaste budet.

Jesus svarade: "Det förnämsta är detta: 'Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av allt ditt hjärta, och av hela din själ och av allt ditt förstånd och av all din kraft [detta är den judiska trosbekännelsen].' Därnäst kommer detta: 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.' Intet annat bud är större än dessa." (Mark 12:29-31).

Muhammed fick vid ett tillfälle ungefär samma fråga av en av sina anhängare. Detta skildras i en hadith:

Berättade Ibn 'Umar:

Allahs apostel [dvs Muhammed] tillfrågades, "Vilken är den främsta handlingen?" Han svarade, "Att tro på Allah och hans apostel (Muhammed)." Frågeställaren undrade då, "Vad är nästa (i godhet)?" Han svarade, "Att delta i jihad (religiöst krig) för Allahs skull." (Hadith enligt Bukhari, Vol 1, Bok 2, nr 26)

Observera att "religiöst krig" inom parentes är inte något som jag lagt till som ett förtydligande. I så fall hade jag använt fyrkantparentes. Det står så i hadithen, som ett förtydligande! För att det inte skall gå att missförstå texten.

Jihad (att utbreda islam genom krig eller våld av olika typer) är således en av islams grundläggande pelare och räknas som den näst främsta handlingen inom islam (efter "att tro på Allah och hans apostel [Muhammed"]).

Jesus använder ovan uttrycket "din nästa". Vem är då vår nästa? Den frågan besvarar Jesus mycket klart i berättelsen om den barmhärtige samariern (Luk 10:25-37). Det är alla människor!!! Oavsett kön, ras, ålder, utbildning, folkgrupp, religion, kultur eller vad som nu kännetecknar oss eller skiljer oss åt. Islam är inte lika inkluderande. Den är exkluderande. I sharíalagen (som utgör tolkningen av islam, där man tagit hänsyn till samtliga islams heliga skrifter) finns det visserligen verser som tycks tala om att vi skall älska varandra, t ex:

P75.28: (Reliance of the Traveller) Profeten (Allah välsigne honom och give honom frid) sade:

Genom Honom i vars hand min själ är, ingen av er skall komma in i paradiset förrän ni tror, och ingen av er kommer att tro förrän ni älskar varandra. Skall jag inte berätta något för dig som skapar kärlek mellan er om du gör detta? Gör det till en vana att hälsa varandra genom 'as-Salamu 'alaykum [Frid vare med dig!].' (Kitab al-kaba'ir wa tabyin al-maharim (y36), 35-181).

Och det låter ju bra, även om att hälsa någon med "Frid vare med dig" kan tyckas ganska mediokert jämfört med Jesu uppfordrande krav att vi skall älska vår nästa såsom oss själva. Det senare innebär ju betydligt mer än bara hälsningsfraser. När jag först läste detta blev jag ändå glad. Kanske fanns möjlighet att islam skulle kunna skapa en bättre värld. Glädjen försvann emellertid ganska snart när jag såg överskriften till denna avdelning av sharíalagen. Den lyder, "Not loving one's fellow Muslims", dvs "Att inte älska sina muslimska bröder". Det framgår således klart att Muhammeds uppmaning här endast omfattar andra muslimer. Ens nästa inom islam exkluderar således alla icke-muslimer.

Vid stora katastrofer, när världens länder skickar nödhjälp av olika slag, kännetecknas muslimska länder antingen av sin totala frånvaro eller av synnerligen blygsamma bidrag. Vid den stora tsunamikatastrofen i området runt Indonesien 2004 bidrog Norge ensamt med betydligt mer pengar och annan hjälp än hela islamvärlden tillsammans (trots att de värst drabbade områdena var muslimska). Samma sak gällde för Holland. Kuwait, som är ett av de rikaste arabländerna, gav 200 miljoner USD. USA gav 1939 miljoner USD! Det finns en del prat om kärlek i islams heliga skrifter. Verkligheten visar emellertid att det är väldigt mycket prat och väldigt lite verkstad. På frukten känner man trädet, vilket Jesus säger i flera sammanhang (i denna artikel jämför jag i mer detalj kristendomens och islams syn på kärlek).

Att Muhammed var en krigarhövding torde vara så klart att det knappast behöver kommenteras. Det är ju bara att titta på islams historia av krig och erövringståg. Och då säger kanske vän av ordning, "Ja men titta på kristendomens historia då! Där finns också våld och krig!" Detta är emellertid en ogiltig invändning, eftersom kristendomens historia inte är ekvivalent med kristna länders historia.

Islam är inte bara ett religiöst system utan också ett politiskt system. I ett land där islam dominerar är det prästerskapet som styr utifrån islams heliga skrifter. Motsvarande gäller inte kristendomen. Jesus säger "Mitt rike är inte av denna världen. Ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör!"

Jesus var mycket noggrann med att påpeka att hans Rike inte är av denna världen, dvs inte utgörs av geografiska länder eller stater. Jesu Rike är helt enkelt summan av alla människor som har Jesus som Herre i sina liv! Som böjt knä för Jesus (och inte för jordiska härskare och makter) och som lyder Jesu befallningar. Föreliggande avsnitt handlar om skillnaden mellan Jesus och Muhammed (och inte om skillnaden mellan t ex den svenske kungen Gustaf II Adolf och den tyske kejsaren Ferdinand II, vilka var huvudmotståndare under trettioåriga kriget). Ovan har jag visat att Jesus inte uppmanar till våld utan predikar kärlek, förlåtelse, barmhärtighet, ödmjukhet och fred. Det finns ingenting i Jesus ord som kan tas som intäkt för att starta krig eller tvinga människor att bli kristna.

Jesus tvingar ingen, han talar till människor och sedan får dessa själva bestämma om de vill ta emot eller förkasta hans budskap. I Johannesevangeliet säger Jesus:

Om någon vill göra hans [Guds] vilja, skall han förstå om min lära är från Gud eller om jag talar av mig själv (Joh 7:17).

Den som gör Guds vilja, dvs lever efter de principer som Jesus förmedlar, kommer att själv förstå, utan yttre tvång, att det Jesus undervisar om är det rätta och det sanna och det goda. Jesu budskap talar för sig självt. Jesus säger ju att hans rike inte är av denna världen. Därför använder inte Jesus denna världens metoder för att få människor att lyda. Han har inga arméer, inga flottor, inget flygvapen, ingen jordisk makt, inget propagandakontor och inga pengar. Och han manipulerar ingen. Han säger bara sanningen. Ändå har han påverkat fler människor än någon jordisk härskare, hur mäktig denne än varit. Han har inspirerat oräkneliga människor att bli bättre människor. Genom att följa honom har miljoner knarkare, alkoholister och andra, vilka befunnit sig på samhällets absoluta botten, lyfts upp ur sin misär och upprättats till fullo. Familjer har fått tillbaka sina pappor och föräldrar har fått tillbaka sina vilsegångna barn, efter att dessa fått möta Jesus. Och miljoner människor som böjt knä för Jesus har under stora uppoffringar och med fara för sina egna liv rest till främmande länder för att förmedla det glada budskapet om människans möjlighet till räddning från syndens och ondskans konsekvenser. De har startat skolor, de har byggt sjukhus, borrat brunnar, undervisat om effektivare jordbruksmetoder etc, och därmed lyft fattiga länder så att de som bor där kunnat få bättre liv. Eller också har de, efter sitt möte med Jesus, skänkt de pengar och resurser som gjort allt detta möjligt. Och genom att höra Evangeliet predikat, har människor befriats från förbannelsen av ockultism och vidskepelse och andra destruktiva traditioner, så att de av egen kraft kunnat bryta sig loss ur de bojor som hållit dem kvar i fattigdom och misär.

Att Muhammed var en krigarhövding torde, som påpekats ovan, vara så klart ett det egentligen inte behöver bevisas ytterligare. Det framgår kristallklart av islams heliga skrifter. Koranen och hadítherna är fulla av befallningar att använda våld för att utbreda islam. I en hadith hittar vi t ex följande citat av Muhammed (hadítherna har inom islam i stort sett samma auktoritet som Koranen — närmare detaljer återfinns i Litet islamlexikon):

"...jag [dvs Muhammed] har befallts att strida mot människor, tills de erkänner att det inte finns någon annan gud än Allah och att Muhammed är Guds profet, och förrättar bönerna och betalar zakat [den skatt som är anbefalld enligt islam]..." (hadith enligt Bukhari, Volum 1, Bok 2, Nummer 24).

I nästa avsnitt hittar vi ytterligare citat som visar på Muhammed som krigarhövding.

 

Kristendomen utbreds genom Ordet medan islam utbreds genom svärdet

I detta avsnitt diskuteras inte bara hur människor blir muslimer utan också närliggande frågor, t ex i vad mån det är möjligt för en muslim att lämna islam. Här finns, som nämnts ovan, kopplingar till föregående avsnitt. I föreliggande avsnitt skall vi också beröra en del andra aspekter, t ex hur en så stor del av världen kunde falla under islams välde så snabbt och varför det tycks vara så svårt för individer och grupper och länder att frigöra sig från islam.

När det gäller kristendomen så har det visserligen förekommit att utbredningen skett genom våld och krig och även mutor (det lär ha förekommit att missionärer i Nya Guinea mutade de infödda med långkalsonger om de lät döpa sig). Men detta har, som påpekats tidigare, inget med Jesu lära att göra (till skillnad från islams våldsanvändning, vilken är uttryckligen anbefalld, i samtliga islams heliga skrifter som allmän metod för att utbreda islam). Den levande kristendomen har, som redan berörts, utbretts på helt andra sätt. I början spreds den genom Jesu växande skara av lärjungar och efterföljare, vilka vittnade för grannar, arbetskamrater etc om sin nyfunna tro. Eller predikade inför större grupper av människor. När islam t ex erövrade Egypten under mitten av 600-talet var landet redan kristet sedan mer än 400 år tillbaka (Markus, en av de fyra evangelieförfattarna, anses ha varit den förste som predikade Evangeliet i Egypten). Kristendomen hade snabbt spridit sig runt Medelhavsområdet genom missionärer och vanliga kristna. Som den första kristna missionären brukar man räkna Paulus. Denne var ortodox jude och en av sin tids mest lärda teologer, och förföljde till en början de kristna. Ända tills han själv fick en övernaturlig uppenbarelse av Jesus. Detta förändrade hans liv totalt, och resten av detta liv använde han till att sprida Evangeliet. Han dog som martyr i Rom (förmodligen år 64-65). Paulus och andras missionsresor ledde till att länder som Syrien, Libanon, Grekland, det som idag är Turkiet m fl tidigt kristnades (mellan år 47 och 62). De kristna i Egypten, Syrien etc hade av fri vilja, utan något som helst våld eller tvång, blivit kristna, eftersom de helt enkelt hade övertygats om att det kristna budskapet är sant. Och detta är Jesu metod för att vinna människor (och någon annan metod omfattas inte av kristendomen — såsom den definieras i inledningen till denna artikel).

Låt mig, för att ytterligare poängtera hur den sanna kristendomen fungerar, berätta om hur en indianstam i Amazonas kristnades:

På 1970-talet (tror jag det var) kunde man i tidningarna läsa om några amerikanska missionärer som dödats av en fruktad indianstam i Amazonas djungler. De hann inte mer än landa med sitt lilla flygplan på flodstranden så blev de bokstavligen slaktade, och kropparna lämnades svårt stympade på stranden. Åtskilliga år senare såg jag i en kristen tidning att en av de indianer som varit med om massakern blivit pastor i den kristna församling som nu fanns hos dessa indianer. Hur hade detta gått till? Hade amerikanska armén ingripit och skjutit några av gärningsmännen för att sedan tvångsdöpa resten? Tyvärr har ju vissa länder och folk "kristnats" på just detta sätt. Nej, vad som hände var i stället att några av änkorna efter de mördade missionärerna en tid senare kände en kallelse från Gud att bege sig till denna indianstam. De hade inte med sig fördömelse och anklagelser utan kom fyllda av kärlek och förlåtelse. Detta blev för mycket för de tuffa och krigiska indianerna. De blev tvungna att kapitulera inför den kraft som är starkare än både giftpilar och hat, ja starkare än någonting annat i universum. Kärlekens kraft!

Någon sa en gång följande om Jesus, "Onda människor kunde inte ha hittat på Jesus även om de velat och goda människor hade inte velat göra det även om de kunnat". Det verkar osannolikt att människan skulle kunna uppfinna något som är högre än vad hon själv är. Om en människa skulle försöka hitta på en religion, skulle denna med all säkerhet ligga på samma nivå som hon själv eller lägre. När man granskar de olika religionerna, finner man ganska snart att två religioner framstår som unika och som klart lysande fyrbåkar jämfört med alla andra, och det är judendom och kristendom (båda tillber samma Gud). Övriga religioners moraliska standard tyder på att de är mänskliga påfund och inget annat.

Men låt oss återvända till Muhammed och islam. De följande citaten handlar om islams utbredning men visar också på islams och därmed Muhammeds våldsamma och krigiska natur. I Koranen själv läser vi följande befallning (dvs Muhammed har full uppbackning av Allah när det gäller krigiskhet):

Strid mot dem som inte tror på Allah och den Sista Dagen och som inte förbjuder det som Allah och hans budbärare har förbjudit, och inte heller erkänner sanningens Religion [islam], även om de är Bokens Folk [med vilket menas judar, kristna och zoroaster — de sistnämnda är anhängare till zoroastrismen, grundad ca 1000 f Kr av den persiske filosofen och poeten Zarathustra] tills de i villig underkastelse betalar Jizya [en straffskatt som dessa grupper måste betala för islams beskydd] och erkänner sig underkuvade (sura 9:29).

Judar, kristna och zoroaster kallas Bokens Folk, eftersom de har en helig bok som är äldre än Koranen.

Sharíalagen o9.8-9 säger följande:

Kalifen [den högste ledaren för det världsvida islam] för krig mot judarna, de kristna och zoroasterna tills de blir muslimer eller betalar jizya.

Kalifen strider mot alla andra folk [dvs de som inte är judar, kristna eller zoroaster] tills de blir muslimer [alternativet är halshuggning].

Dvs alla som inte tillhör Bokens Folk måste böja knä för Allah eller dö, när islam tar över ett område!!!

Enligt en mildare tolkning skall Kalifen först skriva ett brev till härskaren i det land som islam planerar att erövra, och erbjuda denne och hans folk att gå in under islam (dvs att härskaren och folket konverterar till islam). Om hela landet frivilligt gör detta, får landet fortsätta att vara fritt, som en del i det världsvida Kalifatet. Om Härskaren i landet avböjer inviten, ja då gäller Sharíalagen o9.8-9.

När ett område erövras av islam (i detta fall har landet inte frivilligt gått in under islam utan erövrats av muslimerna) har judar, kristna och zoroaster således rätt att behålla sin tro om de underkastar sig islam (dvs lever som s k dhimmis i ett slags apartheidförhållande till muslimerna) och betalar jizya. I praktiken har judar, kristna etc, trots ovanstående, ofta tvingats att bli muslimer, antingen genom direkt våld, eller genom att deras livsförhållanden varit så eländiga att de helt enkelt varit tvungna att bli muslimer för att överleva (jizya kunde i vissa fall vara så hög att den i praktiken var omöjlig att betala och samtidigt kunna ge sina barn mat).

Varför utgör då kristna, judar och zoroaster undantag? Svaret hittar man kanske i Jobs bok. Åklagaren (Djävulen) vill visa för Gud att den rättfärdige Job i själva verket inte är så rättfärdig som han verkar och begär att få pröva Job genom att plåga honom. "...då kommer han [Job] att förbanna dig [Gud] rakt i ansiktet." (Job 1:11) Gud säger då:

Gör vad du vill med det som tillhör honom, bara du inte rör honom själv. (Job 1:12)

Gud, som vet att det finns en gräns för hur mycket plåga (och frestelse) en människa kan uthärda, begränsar således vad Åklagaren får göra med Job. På samma sätt (tror jag) att Gud begränsat vad den andemakt som finns bakom islam får göra. Denna andemakt har således inte tillstånd att tvinga kristna och judar att bli muslimer (zoroasterna följer väl med av bara farten).

För den som motsätter sig att islam erövrar ett land (dvs som försvarar sitt land mot muslimerna) väntar följande öde:

Deras lön, som bekämpa Gud och hans apostel [dvs Muhammed] och anstifta ofärd på jorden, varder blott, att de dödas eller korsfästas, eller att deras händer och fötter avhuggas korsvis, eller att de förvisas ur landet. Detta varder deras skam i detta livet och i det tillkommande väntar dem ett förskräckligt straff (sura 5:37).

När islam erövrade ett område, och befolkningen där gjorde motstånd, var det vanligt att alla män och alla pojkar över puberteten dödades och resten av befolkningen såldes som slavar. IS följde exakt dessa befallningar lika noggrant som när någon följer manualen vid hopsättandet av Ikeabokyllan Billy. Punkt för punkt! Skruv för skruv! Mutter för mutter! Inte så mycket fred och frid där inte!!! Den arabiske historieskrivaren al-Tabari berättar t ex om hur muslimerna erövrade en turkisk stad (som med all sannolikhet hade kristna invånare — det vi idag kallar Turkiet var, som nämnts ovan, bland de första områden som anammade den kristna tron), "Invånarna i staden fylldes med en skräck de aldrig tidigare upplevt. Allt de såg var muslimer mitt ibland dem, som skrek 'Allahu Akbar!' Allah ingöt skräck i deras hjärtan... Männen [i staden] korsfästes på en sträcka av 24 km." Detta helt i enlighet med Koranens befallning ovan! Al-Tabari själv säger att muslimerna gjorde ovanstående i lydnad gentemot vad Koranen säger i sura 3:151:

Vi skola sända skräck i deras hjärtan, som är otrogna, därför att de vid Guds sida satt sådant, varom han ej nedsänt något bemyndigande. Deras hemvist varder elden... [Zetterstéens översättning — verserna skiljer sig något åt i olika översättningar och här är det sura 3:144].

Uttrycket "därför att de vid Guds sida satt sådant, varom han ej nedsänt något bemyndigande" syftar uppenbarligen på de kristna och att dessa betraktar Jesus och den Helige Ande som Gud.

Innan läsaren går vidare rekommenderar jag läsaren att klicka här för att läsa om jihad i mitt islamlexikon!

Hur långt ifrån detta är inte missionärsänkorna i Amazonas jag nyss berättade om. Eller Sankt Patrick. Eller Ansgar. För att inte tala om Jesus Kristus, Fridsfursten. En gud, som uttryckligen befaller sina tillbedjare att mörda alla män och pojkar över puberteten och förslava resten av stadens invånare, är inte en gud som kan jämföras med Jesus Kristus eller Herren Jehova. Jag överlåter åt läsaren att själv avgöra vem en sådan gud mest kan liknas vid!

Att förneka att Muhammed var en krigarhövding kräver uppenbarligen gigantiska mått av självbedrägeri och oärlighet. Alternativt bottenlös dumhet.

Ordet islam betyder ungefär "underkastelse". Dvs islam är till sin själva natur förknippad med tvång. Att utbreda islam genom tvång och våld är, som visats ovan, anbefallt i islams heliga skrifter. Att vägra bli muslim straffas med döden (om man inte är jude, kristen eller zoroaster). Att lämna islam är absolut förbjudet. Straffet för detta är döden. Utan undantag. Dvs även om man tvingats bli muslim!

En Hadith som går tillbaka till Uthmân Ibn Affân lyder:

Jag hörde Allahs sändebud [dvs Muhammed] säga:

Utgjut inte en muslimsk mans blod utom i ett av dessa tre fall:

— Man som begått äktenskapsbrott... han skall stenas.
— Man som dödat [en annan muslim — Kristers kommentar] utan giltig orsak.
— Man som avfallit från islam.

(Sunun, Hâfith Ibn Abdallah Muhammed Bin Yazîd Al-Qazwini Ibn Mâjah, Hadith 2533)

I Sharíalagen o8.1-2 läser vi:

När en person, som har uppnått puberteten och är vid sina sinnens fulla bruk av fri vilja lämnar islam, förtjänar han att dödas.

I ett sådant fall är det obligatoriskt för kalifen (eller dennes representant) att be honom [den som lämnat islam] att ångra sig och återvända till islam. Gör han detta, accepteras det. Men om han vägrar skall han omedelbart dödas.

Enligt en mildare version skall kalifen fråga tre gånger. Om den anklagade svarar nej alla tre gångerna, gäller det som står ovan.

Den som lämnat islam kan, enligt den allmänt förekommande tolkningen, dödas av vem som helst (jämför fatwan mot Salman Rushdie).

Sammanfattningsvis är det inom islam inte bara tillåtet utan även anbefallt att tvinga människor (som inte är judar, kristna eller zoroaster) att bli muslimer (vid hot om dödsstraff). Samtidigt är det förbjudet att lämna islam (även om man blivit muslim genom tvång). Också i detta fall är påföljden dödsstraff. Ett perfekt, men djävulskt system, för att behålla greppet om människor. När islam väl fått makten i ett område är det således i stort sett omöjligt att bli av med islam.

Islam kan liknas vid en invaderande, aggressiv cancer, som utbreder sig okontrollerat och är omöjlig att bli av med utan radikal behandling. I fallet cancer finns tre behandlingsmetoder att välja mellan; kirurgiska ingrepp, strålbehandling och cellgifter. I fallet islam finns tre motsvarande terapier; krig (kirurgi), ett övernaturligt gudsingripande/väckelse (strålning) eller att islam förgiftas av liberalislamism (cellgifter).

Ibland brukar jag på skoj tänka mig följande lösning (enligt metod 3 ovan, dvs genom förgiftning). Man klonar en lämplig svensk ärkebiskop (K G Hammar t ex) i 50 000 kopior och lär dem att tala och skriva flytande arabiska. Plus att de får studera islamsk teologi under ett par år. Och dessutom får klonerna träna fallskärmshoppning. Sedan luftlandsätter man dem jämt utspridda över islamvärlden. Och så behöver man bara vänta några år så har islam förvandlats till en kaffesörplande, liberalislamsk sörja, där man inte tror på nånting. Och där prästerskapet betraktar islams heliga skrifter som sagoböcker (en oroande stor del av dagens präster, pastorer och biskopar i Västvärlden betraktar uppenbarligen Bibeln på detta sätt). Jag skämtar givetvis, men vem vet, det kanske skulle fungera. De svenska ärkebiskoparna (och alltför många biskopar och även präster) har ju under senare år med stor framgång spritt sitt liberalteologiska och politiskt korrekta gift över svensk kristenhet.

Någon kanske tycker att jag är elak mot svenska ärkebiskopar. Inte alls! För det första är det helt naturligt att en svensk ärkebiskop inte är någon gudsman eller gudskvinna och kanske inte ens är kristen i Bibelns bemärkelse. De är ju tillsatta politiskt och är mycket trogna sin uppdragsgivare, som inte är Jesus Kristus utan politiker (ärkebiskopen väljs av Kyrkostyrelsen och stiftsstyrelserna, vilka är politiska organ). Många av dessa politiker, ja förmodligen majoriteten, är med all sannolikhet ateister (eller har i varje fall en synnerligen liberal bibelsyn, enligt vilken Jesus i princip nästan aldrig menade vad han sade). För det andra, om ärkebiskopar vill slippa den här typen av kritik, tycker jag de skall böja knä för Jesus Kristus och inte för Aftonbladet och tidsandan! En kristen ärkebiskop skall självklart representera Jesus Kristus och inte det Socialdemokratiska Partiet (eller överhuvudtaget några politiska partier). Grundproblemet är, att hade en svensk ärkebiskopskandidat deklarerat Jesus som sin Herre och Mästare, hade denne aldrig blivit vald!!! Därför är det självklart att det är som det är, utifrån den procedur genom vilka ärkebiskopar tillsätts. Om Svenska Kyrkan vill fortsätta att vara en del av Jesu Kristi kyrka och inte en förlängning av SSU eller Humanisterna, måste politikerväldet över Kyrkan upphöra, alternativt att Kyrkan splittras.

För att återvända till ämnet, hur stor är inte skillnaden mellan Jesu lära och Muhammeds lära! Man kan inte tvinga någon att bli kristen. Även om en person tvingas att döpa sig och att med sin mun bejaka alla kristna dogmer, så är denne i alla fall inte kristen i Guds ögon. Den sanne Guden ser till våra hjärtan och vad som finns innerst inne hos oss. För att Gud skall räkna en person som kristen måste denne, av fri vilja och i sitt hjärta (sitt innersta), bejaka Bibelns Gud och Jesus som Hans son och Jesu död på korset och dennes uppståndelse som räddningen undan ondskans konsekvenser. Inte heller kan man tvinga någon att lämna kristendomen. Även om personen (under tvång) förklarar att han inte längre är kristen och bekänner alla ateismens eller islams trosbekännelser, så räknar Gud personen i fråga ändå som kristen, om omvändelsen inte skedde av fri vilja!

I Romarbrevet läser vi:

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är Herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt Honom från de döda, skall du bli räddad (Rom 10;9).

Munnens bekännelse är således inte tillräcklig utan den måste vara kopplad till hjärtats tro. Överhuvudtaget så är kristendomen inte kopplad till yttre attribut och dogmer. Kristendomen är liv. Grundläggande så är kristendomen en kärleksrelation med Universums Skapare!

Personligen är jag som sagt helt övertygad om att ifall en person tvingas att bli kristen, så räknar inte Gud denna person som kristen, eftersom denne i sitt hjärta inte tror (sedan kan det givetvis hända att en person som tvingats att bli kristen och som läser Bibeln och lyssnar på predikningar, så småningom börjar tro i sitt hjärta, men det är en helt annan historia).

Jag är också helt övertygad om motsatsen, dvs att om en person tvingas att avsvärja sig sin kristna tro för att bli muslim (som i muslimsvärlden) eller ateist (som i Nordkorea), så räknar inte Gud detta, eftersom avsvärjandet inte har sin grund i ett frivilligt viljebeslut utan i hot, ja kanske t o m dödshot. Även om den personen resten av sitt liv går i moskén, läser de islamska bönerna etc, eller deklarerar sig som ateist, så är den personen fortfarande frälst i Guds mening och kommer till himlen efter döden (någon annan himmel än Guds himmel tror jag inte existerar). Inget yttre tvång kan således få en människa som en gång böjt knä för Jesus att tappa sin frälsning. För detta måste man medvetet och av hundraprocentigt fri vilja ta avstånd från sin tro. Detta är givetvis ett dilemma för Djävulen, som i detta fall går miste om deras själar!

Att islam talar så mycket om underkastelse, och att islam islamiserar världen genom våld (om det inte går på annat sätt), talar för att det inom islam räcker med att man på ytan, utåt sett, följer islams regler. Deltar i de dagliga bönerna, går i moskén regelbundet etc. Och säger alla de rätta sakerna. Sådant förekommer också inom kristendomen, men då handlar det inte om äkta kristendom. Jesus talar om omvändelse och att födas på nytt. Dvs att man förändras i sitt innersta. Blir en ny människa. Kanske därför det ser ut som det gör i de muslimska länderna med en enorm korruption, farbröder och kusiner som har sex med unga flickor i familjen och när sedan flickan blir gravid så stenas hon eller fördrivs för att hon har förfört sin farbror eller kusin (genom sina vickande höfter och sammetsögon) etc. Det senare är ett jätteproblem i muslimska länder. På detta sätt får man ett samhälle fullt av hycklare och lögnare (självklart finns muslimer som har en genuin tro och försöker leva efter den, men dessa utgör nog undantag — dessutom hjälper det inte om man har en genuin tro om det man tror på inte är sant).

I det kristna (och judiska) perspektivet är det avgudadyrkan att tro på och söka gemenskap med och offra till andra gudar eller andliga krafter än Bibelns Gud. Paulus säger i 1 Kor 10:19 att den som tillber avgudar får gemenskap med demoner. Bakom falska gudar finns således demoniska krafter och i förlängningen Djävulen själv. När man ser islam i praktiken (islams kvinnosyn och människosyn, allt våld och allt hat och förakt för allt som inte tillhör islam etc), så ligger det nära till hands att acceptera det Paulus säger. De krafter som finns bakom islam har skapat ett nära nog perfekt, djävulskt system för att tvinga människor in i och hålla dem kvar i systemet. I islams lära förekommer många bibliska gestalter; Adam, Abraham, Moses, Jesus, Jesu moder Maria etc. Detta gör att steget från judendom och kristendom till islam inte verkar vara så stort (åtminstone vid ett ytligt påseende). Alltså borde det gå lätt för en jude eller kristen att bli muslim. Dvs hela islampaketet är skickligt anpassat, ja skräddarsytt, för att förföra judar och kristna (åtminstone namnkristna — en andefylld kristen genomskådar givetvis lögnen). En ytterligare observation är att om islam hade försökt utbreda sig några 100 år tidigare eller senare, så hade antagligen Nordafrika varit mycket starkare och inte varit lika lätt att erövra. Ja kanske t o m varit omöjligt att erövra. Dvs timingen var också perfekt. Djävulskt perfekt!

Sammanfattning: Islam tvingar människor att bli muslimer. Och det är förbjudet att lämna islam (även om man blivit muslim genom tvång). Alternativet i båda fallen är döden.

Kristen kan man, som framgår ovan, bara bli frivilligt. Annars räknas det inte. Och en kristen kan när som helst lämna sin tro utan någon påföljd (att det t ex tidigare i Sverige var obligatoriskt att gå i kyrkan hade inget med kristen tro att göra — det har ingen förankring i Jesu undervisning, vilken är vad som definierar kristendomen). Dvs, att lämna kristendomen får ingen påföljd här i livet. Konsekvenserna av att inte vara kristen kommer i stället efter döden. Inställningen till Jesus avgör var en människa kommer att tillbringa evigheten. Eller som den kristne filosofen C S Lewis skriver, "Det finns till slut bara två sorters människor: De som böjer knä och säger till Gud 'Ske Din vilja' och de till vilka Gud säger 'Ske din vilja [du vill inte ha med mig att göra och du får som du vill — in i evigheten]'".

Till den som nu är jättearg på mig och tycker att jag är nazist, rasist och islamofob och sprider hatpropagande har jag följande svar:

För det första är jag inte nazist, eftersom jag i så fall också vore judehatare (termen antisemit anser jag vara missvisande, eftersom också araberna är semiter, dvs är man antisemit borde man också hata araber, vilket inga antisemiter gör). Att jag vare sig är judehatare eller nazist torde framgå kristallklart av ett stort antal artiklar på min hemsida och blogg. För det andra innebär rasism att diskriminera någon enbart utifrån "ras", dvs utifrån vilken genetisk folkgrupp man tillhör. Att kritisera en religion kan därför aldrig vara rasism. Islamofob är jag däremot, på mycket goda grunder, eftersom islam är kristendomens absoluta motpol. Islam hävdar att kristendomen är en falsk religion. Koranen säger klart och tydligt att Jesus inte är gudomlig (sura 5:19) och aldrig korsfästes (sura 4:156) och att Han inte är Guds Son (sura 6:101). Dessa tre punkter är absolut centrala i kristendomen, dvs om Koranen har rätt här så kan Jesus omöjligen vara vår Frälsare! Därmed faller hela kristendomen. Skulle jag som kristen inte ha rätt att försvara mig mot den som påstår att min tro är falsk? Självklart har jag det!

Dessutom kan det på goda grunder ifrågasättas om jag verkligen är islamofob. En fobi är en sjuklig rädsla eller avoghet mot något som inte utgör något reellt hot. Ungefär som att man är rädd att bli överfallen och strypt av sina tapeter. Arachnofobi är en sjuklig rädsla för spindlar. Jag hade en moster som nästan svimmade om man visade henne ett foto på en liten spindel. Däremot, att vara rädd för spindlar om man bor i vissa delar av Australien är definitivt ingen fobi. Det är en högst relevant rädsla som ökar chansen att överleva. På samma sätt är min rädsla när det gäller islam inte en fobi, eftersom det handlar om en synnerligen befogad rädsla. Samtliga islams heliga dokument befaller ju entydligt muslimerna att till varje pris erövra hela världen och sedan tvinga alla människor att bli muslimer och halshugga de som vägrar (med undantag för Bokens folk, som vi sett ovan). Så i stället för islamofob vill jag kallar mig "rädd för islam". Vilket jag verkligen är. Och vilket jag anser vara synnerligen befogat!!!

Kristendom och islam är helt enkelt logiskt oförenliga. Om både Bibeln och Koranen har rätt, så skulle Jesus både vara min Frälsare samtidigt som han inte är min Frälsare. Och han skulle både vara korsfäst och inte vara korsfäst. Och både vara Guds son samtidigt som han inte är Guds son. Detta är logiskt omöjligt! Om kristendomen är sann, måste således islam vara falsk. Och om islam är sann, måste således kristendomen vara falsk. Jag är övertygad om att i stort sett alla muslimer skulle hålla med om de två sista meningarna. Frågan återstår då, vilken av dessa två religioner som är sann. Kristendomens respektive islams frukter ger det tydliga svaret!

(Det finns givetvis en tredje logisk möjlighet, nämligen att både kristendom och islam är falska. Här bortser vi dock från denna möjlighet, eftersom vi just nu diskuterar kristendom kontra islam och inte ateism kontra religion. Det senare är ju en helt annan diskussion, som jag tar upp i andra artiklar på hemsidan).

Islam uppvisar stora likheter med kristendomen; islam är monoteistisk, man accepterar GT och profeterna där, Jerusalem är en helig stad för islam, Jesus (som enligt islam var muslim) har en framträdande roll som den näst främste profeten (efter Muhammed) och vid den Yttersta Tiden skall Jesus komma tillbaka (tillsammans med Muhammed) etc, etc. Dessa likheter gör att det antagligen inte är så svårt för en kristen att konvertera till islam. Speciellt om man befinner sig under starkt yttre tryck att konvertera. Men även om mycket i den kristna tron finns med i islam, så saknas det absolut grundläggande, det viktigaste. Utan vilket det inte finns någon frälsning. Islam inte bara förnekar att Jesus är Guds son (dvs är gudomlig), utan förnekar detta synnerligen aggressivt (Koranen säger t ex i sura 5:76 att den som tror att Gud har en son hamnar i helvetet). Vidare förnekar Koranen att Jesus dog på Korset och sedan uppstod (se stycket ovan som börjar "För det första är jag inte..."). Dvs Koranen erkänner mer eller mindre allt i den kristna tron som inte leder till frälsning, samtidigt som den aggressivt förnekar själva kärnan i kristendomen. Det som möjliggör människans frälsning (korsets innebörd inom den kristna tron förklaras här). Islam tycks vara specifikt konstruerad för att locka över kristna och sedan beröva dem frälsningen! Den kristne filosofen C S Lewis kallade islam för "en kristen irrlära" och jag skulle vilja lägga till "vars uttryckliga mål är att hindra människan från att bli frälst, dvs att bli ett Guds barn".

Observera att jag inte hatar muslimer. Inte på något som helst sätt. Jag har träffat många fina människor som varit muslimer. Och jag har varit i många muslimska länder (Marocko, Tunisien, Egypten, Jordanien, Jemen och Sudan) och alltid blivit väl behandlad. Det är ideologin/religionen islam jag tycker illa om och på mycket goda grunder är livrädd för. Jag tycker det är en stor tragedi att så många människor blivit andligt fångna i ett så motbjudande, destruktivt system. Jag ser inte ner på muslimer eller vill dem illa. Tvärtom! Jag skulle vilja befria dem från detta falska system, Helt enkelt för att jag är helt säker på (så säker som det är möjligt att vara) att deras religion är en falsk religion. Och det tror ju f ö större delen av svenska folket också, inkluderande merparten av journalister, våra högsta politiker etc. Hur kan jag säga så? Jo, därför att majoriteten av svenska folket är ateister. Och rimligen kan inte en ateist på allvar tro att Allah har en objektiv existens! Alltså anser så gott som alla svenskar att islam är en falsk religion! Men på grund av trycket i vårt land att vara politiskt korrekt är det förbjudet att kritisera islam. Alltså tiger man när det gäller islam eller krystar fram sockersött, till intet förpliktigande, nonsens, medan man samtidigt kan säga de mest fruktansvärda saker om kristendomen och även om Jesus själv!

I sin bok Illusionen om Gud skriver t ex den kände ateisten och evolutiontisten Richard Dawkins följande om Gamla Testamentets Gud (som också är Nya Testamentets Gud),

Mycket talar för att Gamla Testamentets Gud kan betraktas som världslitteraturens mest osympatiska karaktär; avundsjuk och stolt över det; ett småsint, orättvist, oförlåtande kontrollfreak; en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare; en kvinnohatande, homofobisk, rasistisk, barnamördande, folkmördande, sonmördande, pestspridande, storhetsvansinnig, sado-masochistisk, nyckfullt illvillig översittare.

På förlagets hemsida (Leopard Förlag) beskrivs boken på följande sätt, "Richard Dawkins, den framstående vetenskapsmannen och förmodligen världens mest kände ateist, tar sig an den allvarliga skada som religionen och tron på Gud har åsamkat". Och då avses givetvis kristendomen. I beskrivningen nämns korståg och häxbränning och inbördeskriget på Irland, men givetvis inte att islam huvudsakligen utbretts genom våld och massmord. Dawkins bok har övervägande fått goda recensioner i Sverige. I England har den dock delvis sågats och den kände ateisten Michael Ruse skrev på sin hemsida, "När jag läser Dawkins bok, skäms jag över att vara ateist". En annan recensent skrev, "En bok skriven av en som ingenting vet om kristendomen, avsedd för de som ingenting vill veta om kristendomen". Men som sagt, i Sverige har jag huvudsakligen sett positiva recensioner. Läsaren kan ju fundera över vad som skulle ha hänt om Dawkins skrivit motsvarande om Allah eller Muhammed. Han hade omedelbart blivit utstött, förlorat sitt jobb och blivit en social paria. Kanske att hans fru till och med lämnat honom och hans barn tagit avstånd från honom (sådant har hänt). På senare tid har Dawkins faktiskt ändrat sig en del och kallade t ex på sin blogg islam för "an unmitigated evil" (dvs renodlat ond). Han har därför blivit deplattformerad (dvs är inte längre välkommen som talare) på flera politiskt korrekta universitet i USA (trots att han inte talar om islam utan om evolutionen). Vilket bara bekräftar det jag skriver.

Sveriges substitut för justitie- och migrationsminister, Morgan Johansson, har t ex nyligen sagt att han "vill utplåna kristendomen" i vårt land (läs gärna vad Stanley Sjöberg har att säga om detta i Världen idag). Man undrar, vill Johansson också utplåna islam (i konsekvensens namn måste han rimligen vilja det, eftersom han är medlem i Humanisterna, ateisternas organisation i vårt land — deras mål är ju att få bort alla religioner)? Och i så fall, varför säger han inte det? Jag överlåter till mina begåvade läsare att själva besvara denna fråga. Svaret är ju ganska uppenbart.

Muhammed Omar, tidigare muslim, skrev på bloggen Det Goda Samhället (6/4 2021):

Själv är jag ateist och tror inte på någon religion. Men som förnuftig människa gör jag skillnad på religioner. Jesus hade inget harem, var inte kung över ett världsligt rike och utbredde inte sin religion med svärdets hjälp. Han lät inte som Muhammed korsfästa andra, utan blev själv korsfäst."

I en eventuellt kommande artikel planerar jag att ta upp två ytterligare viktiga och avgörande skillnader mellan islam och kristendom.

Till: Skillnader mellan kristendom och islam — del 2 av 2 delar

 

Tillbaka till huvudsidan för islam