"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Om du ropar "Gud är stor"
samtidigt som du spottar på
skändade kroppar av judiska
kvinnor, så hävdar jag att
din gud inte är en gud värd
att tillbe!

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

En förklaring av begreppet Woke (SJW)

För den läsare som kanske inte riktigt hänger med i svängarna kan jag berätta att "woke" är en förkortning av det engelska ordet "awoke", vilket kan översättas med "(att vara) vaken". Med detta menas en person som säger sig ha vaknat upp, och som nu ser alla orättvisor i världen (och visst finns det orättvisor, det kan vi väl alla hålla med om) och strider mot dem.

I sammanhanget ser man ibland förkortningen SJW. Den står för "Social Justice Warriors" ("Sociala Rättvisekrigare") och är ungefär synonym med woke.

Wokarna har så gott som alltid en politisk vänsteragenda. Problemet är att wokerörelsen inte i första hand strider mot fattigdom och svält och sådana uppenbara saker, utan likt Don Quijote (som stred mot väderkvarnar, eftersom han var så närsynt att han inte såg någon skillnad mellan väderkvarnar och fientliga riddare) i stället huvudsakligen drar svärd mot inbillade orättvisor eller mot de naturliga olikheter som finns bland människor (t ex att den som jobbar hårt och inte slösar bort sina pengar ofta har mer pengar på banken än latmasken och slösaren och suputen, eller att män i allmänhet är fysiskt starkare än kvinnor — båda dessa saker är fruktansvärt orättvisa enligt wokeideologin och måste bekämpas). Det är bara att öppna en tidning eller lyssna på Rapport så får man exempel på vad det handlar om. I wokevärldsbilden finns förövare, som alltid är onda, och offer, som per definition alltid är goda. Förövarna är så gott som alltid vita heterosexuella män, och råkar de vara kristna är de extra onda, medan offren är olika minoritetsgrupper. Dessa minoriteter är alltid modiga hjältar och har alltid rätt även när de har fel och har rätt till och med när de mördar och rånar och våldtar (det är nämligen inte deras fel att de mördar och rånar och våldtar, utan de drivs till detta av de onda, vita heterosexuella männen, vilka antingen är kristna eller har kristna värderingar)!

Så här se en typisk woke ut. Normalt. Denne talar med len röst och ler ofta och framstår som mycket tolerant och empatisk. Så länge som du håller med woken; om att Israel är den stora Satan och Hamas den inkarnerade godheten och att det inte finns några kön och allt annat som ingår i wokeriet. Och att all ondska i världen emanerar från vita, heterosexuella, kristna män (eller som i varje fall har kristna värderingar).

Vill du veta hur den typiske woken ser ut, efter att du konfronterat honom eller henne? T ex berättat att du står på Israels sida i Mellanösternkonflikten? Klicka då på bilden!!!

I woke-sammanhang ser man ofta förkortningen DEI. Det står för Diversity, Equity och Inclusion och har blivit en slags sammanfattning av wokeriet.

Diversity betyder mångfald och innebär att alla de olika grupper varav samhället består skall vara representerade överallt och alltid, speciellt om det handlar om minoriteter. Ett exempel på Diversity är historiska filmer som handlar om Europa under medeltiden, där mörkhyade personer spelar viktiga historiska personer som definitivt inte var mörkhyade i den verkliga verkligheten. Allt för att avspegla dagens samhällsstruktur. För mig är detta väldigt störande, helt enkelt eftersom det är falskt. Dessutom är det motsägellsefullt, eftersom man idag aldrig skulle acceptera att en Zuluhövding skulle spelas av en vit skådespelare. Ett historiskt drama skall avspegla denna tidsepok på ett trovärdigt och sant sätt. Både när det gäller miljöer och personer. Allt annat är löjligt. De flesta skulle nog reagera om kung Arthur (som levde på 500-talet i England) hade en Heckler och Koch automatkarbin i stället för ett svärd. Diversity innebär också att på alla utbildningar måste elevkår och lärarkår avspegla samhällets olika etniska grupper. Detsamma gäller de olika yrken som finns och speciellt då prestigeyrken. Dvs om 20% av USA:s befolkning är svarta afrikaner, så måste 20% av alla som tas in på MIT:s matematikutbildning och andra prestigeutbildningar etc samt alla stridspiloter, alla matematiker, alla fysiker, alla läkare etc vara svarta afrikaner. Och 50% av alla stridspiloter, spermadonatorer etc måste också vara kvinnor av samma skäl. Eftersom t ex de svarta afrikanerna i USA inte hävdar sig lika bra i skolan som många andra grupper (invandrade vietnameser och en del andra asiatiska grupper lyckas bättre än vita amerikaner i skolan och de senare lyckas bätte än de svarta afrikanerna) måste man kvotera in de grupper som på grund av bristande förkunskaper, lägre begåvning etc har svårt att komma in på elitutbildningar. Vilket leder till en standardsänkning plus att de grupper som kvoteras in blir kända för att vara mindre kompetenta (eftesom de på grund av kvoteringen komkurrerat ut duktigare elever).

Nära kopplat till Diversity är Equity. Det finns två ord på engelska för jämlikhet; equality och equity. Equality innebär att alla skall ha samma möjligheter (till olika utbildningar och yrken). Men alla konkurrerar här på samma villkor, varför vissa grupper kommer att vara överrepresenterade, eftersom de har bättre förkunskaper och kanske också mer begåvning än andra grupper (undersökningar visar att medelintelligensen i bortre Asien är högre än i både Europa och USA). Man brukar säga "lika ingång men olika utgång", dvs alla skall ha samma möjligheter att söka in på en utbildning (i rättvis konkurrens med andra sökande) men alla har inte samma möjlighet att komma in eller att slutföra utbildningen, dvs ta examen. Att vissa människor är mer begåvade och/eller har bättre förkunskaper kan tyckas vara orättvist, men ett samhälle har helt enkelt inte råd att inte ta tillvara på de mest begåvade.

Equity utgör en perverting av begreppet equality. Ordet betyder formellt jämlikhet men där finns en underbetydelse av passionerad rättvisa. Om inte alla grupper har samma chans att komma in och sedan slutföra en svår utbildning, måste man i rättvisans namn kvotera in de svaga grupperna eller individerna för att få "rätt" elevfördelning. Men det räcker inte. Dessa svaga elever måste ju sedan klara av utbildningen. Vilket endast kan åstadkommas genom att sänka standarden på utbildningen så mycket att alla svaga grupper klarar att ta examen. Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk kan betvivla att detta är synnerligen skadligt för ett samhälle. Den typen av rättvisa kallar jag för felvisa.

Detta tänkande är hämtat från marxismen, eller snarare socialismen, enligt vilken den som är beredd att genomgå en svår utbildning och sedan arbeta hårt och ansvarsfullt och leva sparsamt under hela sitt liv inte skall tjäna mer, eller ha mer pengar på banken, än latmasken eller slöfocken eller slösaren. Enligt denna hjärndöda analys beror det faktum att inte alla lyckas lika bra på vissa utbildningar, eller i yrkeslivet eller i livet i största allmänhet, på rasism eller kvinnohat etc, etc.

Inclusion, som betyder inkluderande, ingår egentligen i Diversity och Equity och behöver inte förklaras särskilt. Man har väl lagt till detta ord av poetiska skäl. Alla goda ting är ju tre.

Wokerörelsen kännetecknas av presentism. Detta innebär att man kritiserar och bedömer äldre tiders politik/moral/handlingar/världsbild utifrån vad vi idag (presens=nutid) anser vara rätt och riktigt och moraliskt. Dvs underförstått, "Hade jag levt när slaveri var tillåtet, hade jag varit motståndare till slaveri och själv inte haft slavar (under black-lives-matter-upploppen i USA 2020 förstördes mängder av statyer av kända och betydelsefulla personer i USA och England med motiveringen att de eller deras släktingar haft slavar). Och hade jag levt på 1700-talet, hade jag haft samma "framsynta" kvinnosyn som Gudrun Schyman (under Linnéåret 2008 kristiserades t ex Carl von Linné för sin "taskiga kvinnosyn" — som om kritikerna haft någon annan kvinnosyn om de varit samtida med Linné). Och hade jag levt i Tyskland under nazisttiden, hade jag varit en av de få som kämpade mot Hitler (sannolikheten för det är minimal — förmodligen hade du i stället varit en sadistisk vakt i Treblinka eller Auschwitz!). "Och hade jag levt på vikingatiden, ja då hade jag tvingat vikingarna att uppfinna vattentoaletten. Jag hade aldrig accepterat att göra mina behov på en stinkande latringrop (det senare sa faktiskt en moster till mig en gång, när vi såg ett TV-program om vikingatiden)." Presentism är ett uttryck både för extrem dumhet och närmast ofattbar hybris. Den kan också vara orsakad av att man helt enkelt inte tänkt utan bara säger saker för att alla andra säger så. Presentism är rikligt förekommande idag i debatt och litteratur, eftersom detta utgör en viktig del av det som kallas godhetssignalering (där politiker, intellektuella och wokar, genom att säga och skriva de rätta orden och ta avstånd från de rätta sakerna, bevisar sin magnifika godhet och sin högstående moral). Jag brukar likna dessa personer med prinsessan på ärten, eftersom de får "andliga blåmärken" när de tar del av fel åsikter och därmed bevisar att de är riktiga godhetsprinsessor.

I wokarnas värld talar man bara om den transatlantiska slavhandeln, där afrikaner skeppades över till Amerika för att bli slavar. Dessutom nämner man nästan enbart slaveriet i USA, trots att det bara var en liten del av dessa slavar som hamnade där (de flesta hamnade i Brasilien och Västindien). Den muslimska slavhandeln i Afrika, som omfattade mångdubbelt fler offer och som pågick i över 1000 år (den transatlantiska slavhandeln pågick i drygt 300 år) och där alla manliga slavar, utom de som skulle bli soldater, kastrerades (genom att både penis och pung skars bort), nämns aldrig. Aldrig, aldrig aldrig!!! Aldrig, aldrig aldrig, aldrig, aldrig aldrig, aldrig, aldrig aldrig!!! Aldrig, aldrig aldrig, aldrig, aldrig aldrig, aldrig, aldrig aldrig!!! Aldrig, aldrig aldrig, aldrig, aldrig aldrig, aldrig, aldrig aldrig!!! Inte heller nämner man att de svarta afrikanerna själva hade slavar, eller att det var svarta afrikaner som hade fångat in och sedan sålde merparten (över 90%) av de slavar som transporterades över Atlanten. Sådan är wokerörelsen! Förblindad av hjärndöd (vänster)ideologi och hat mot alla åsikter som wokarna inte delar. Och förblindad av självhat (mot sitt eget land, mot sin egen kultur ja mot allt som kan förknippas med Västvärlden). I wokarnas värld är ondskan begränsad till vita, kristna, heterosexuella män, medan ondskan i själva verket är ett allmänmänskligt problem. I varje människa (oavsett hudfärg, kön, sexuell läggning etc) bor både en Adolf Hitler och en Moder Therésa och det är vi själva som bestämmer vem av dessa vi vill släppa fram.

Wokereligionens syndakatalog får Pingströrelsens och Katolska Kyrkans syndakataloger att framstå som något som knåpats ihop på dagis av jollrande treåringar. Och wokarnas hängivenhet och fanatism när de nitälskar för sin religion får kristna fundamentalister att framstå som likgiltiga, kompromissande fegisar. Den avgörande skillnaden mellan wokereligionen och kristendomen är dock inte graden av entusiasm och hängivenhet, utan något helt annat. I wokereligionen finns ingen nåd och inget förlåtelse. Även om en person som fördöms av wokarna är död sedan hundratals år tillbaka så är hatet mot denna person lika vitriolliknande som om personen fortfarande levde. Och allt som idag påminner om denna person (statyer, tavlor, biografier) måste förstöras (även om denna person kanske också gjorde mycket gott under sitt liv). Det är sant att Bibeln talar om synd, rättfärdighet och dom, för den som gör onda saker och att Gud är kompromisslös när det gäller ondskan. Men till skillnad från wokeriet så finns här nåd och förlåtelse och upprättelse för den som i djupet av sitt hjärta ångrar sig. Gud hatar synden men inte syndaren! Och även för den som inte ångrar sig finns nåd och förlåtelse. Wokarna ligger därför nära islam där man inte heller kan räkna med förlåtelse och där Allah till och med har bestämt vilka som kommer att hamna i helvetet, ovsett vilka gärningar de begått. Dvs redan när de föds är vissa personer predestinerade för islams helvete och inga goda gärningar eller någonting överhuvudtaget kan ändra detta! Därför är det konsekvent att wokarna instinktivt sympatiserar med islam (99,9% av dem har aldrig öppnat en Koran) och avskyr äkta kristendom (99,9% av dem har aldrig öppnat en Bibel). Och att man sympatiserar med Hamas och hatar Israel. Wokerörelsen är som kristendom utan nåd och förlåtelse — vilket inte är någon kristendom alls. Förlåtelse är det enda som kan bryta ondskans grepp över Skapelsen. Genom förlåtelse bryts kedjan av hämnd och oförsonlighet. Wokerörelsen bidrar därför till ondskan i världen genom sin oförsonlighet, sin självgodhet och sin intolerans för andra åsikter. Wokarna framställer sig ofta som svaga och ödmjuka och som offer men är i själva verket de värsta förtryckare som finns, eftersom deras förmenta svaghet helt enkelt är en härskarteknik. Ett sätt att manipulera människor. Wokarna talar ofta med vänlig och mjuk röst och ler med hela ansiktet och framställer sig som empatiska. Men ve dig om du säger emot en woke. Då blottas blodiga huggtänder som vill slita strupen av dig! Sådant är wokeriet!!! Och jag har själv många erfarenheter av detta.

Tyvärr innebär ideologi alltför ofta "idiotologi" (en sammandragning av idioti och perverterad logik). Wokerörelsen utgör ett utmärkt men samtidigt tragiskt exempel på idiotologi!

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."