"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2024 02 29 13:30

Upplysningsfilosofin

För att förstå hur dagens övertro på vetenskapen och dess förment "obegränsade möjligheter" vuxit fram, måste man gå ca 200 år bakåt i tiden. Den s k upplysningen var en filosofisk strömning i Europa under senare delen av 1700-talet. Kända företrädare för denna filosofi var Voltaire, Montesquieu, Leibniz och Kant. Enligt Kant var upplysningens motto "att ha modet att vilja veta". Upplysningsfilosofin hämtade sin inspiration från bl a Isaac Newtons vetenskapliga arbeten. I sitt stora verk Mathematical Principles of Natural Philosophy, vilket publicerades 1687, visade Newton hur universum till stora delar kunde förklaras matematiskt. Upplysningsfilosoferna ville emellertid gå ännu längre. Om det nu var möjligt att med tankens hjälp förstå det fysiska universum i all dess komplexitet, så borde det också vara möjligt att förstå fenomen som moral, politik, rätt och fel, alltings ursprung, ja till och med människan själv på samma sätt.

Grundläggande för upplysningen var skepticism. Ingenting, hur vedertaget det än ansågs vara, fick tas för givet utan allting måste prövas utifrån förnuftet. Det som inte förnuftet kunde förklara kunde helt enkelt inte existera, menade man. Som en konsekvens av detta måste givetvis allt övernaturligt i Bibeln skalas bort, och därmed på sikt också Gud själv.

Upplysningstänkandet var genomgående optimistiskt och man var övertygad om att människan så småningom skulle lyckas med att genom sitt förnuft bemästra både naturen och sina egna svagheter. Det fanns mycket positivt i upplysningsfilosofin. Det är ingen tvekan om att det existerade många stelbenta tankebyggnader som mådde bra av att förutsättningslöst undersökas. I likhet med så många andra ideologier led emellertid upplysningen av svagheten att tro sig själv stå över de begränsningar som andra filosofier ansågs lida av. Upplysningstanken som sådan, dvs utgångspunkten att allt kan förstås med förnuft och logik, fick inte granskas skeptiskt, trots att allt annat skulle nagelfaras på detta sätt. Tanken att all meningsfull kunskap var möjlig att uppnå med enbart förnuftets hjälp fick därmed status av absolut sanning, fast det i själva verket handlade om ett filosofiskt antagande, en premiss.

Speciellt de franska upplysningsfilosoferna var mycket negativa till all religion och deras tänkande kom att ett sekel senare leda fram till liberalteologin, dvs den teologi som förnekar allt övernaturligt i Bibeln (denna företeelse diskuteras detaljerat här). Upplysningsfilosofernas bestridande av Guds existens var egentligen ganska motsägelsefullt med tanke på att upplysningen hade sina rötter i Newtons naturvetenskapliga upptäckter. Newton själv drog ju inte alls sådana slutsatser. Tvärtom. Han menade att hans teorier inte bara var förenliga med Guds existens, utan att de till och med bevisade den. Newtons religiösa intresse framgår också av att han faktiskt efterlämnade mer teologiska avhandlingar än naturvetenskapliga.

Eftersom upplysningens företrädare inte accepterade någon absolut sanning eller några absoluta moralregler, lämnades människans ondska utan någon hämmande faktor. Det finns många kritiker av upplysningsfilosofin, såväl dåtida som nutida, vilka menar att både franska revolutionens blodbad och Sovjetkommunismens slaktande av miljoner och åter miljoner människor är en direkt följd av upplysningen. Även om Voltaire och de andra upplysningsfilosoferna själva med all säkerhet hade tagit avstånd från t ex Stalins dödsläger, fanns ändå, menar man, förutsättningen för dessa inbyggd i upplysningens optimistiska, men tyvärr också fullständigt orealistiska, människosyn.

Läs gärna sista avsnittet i denna artikel, där ovanstående resonemang utvecklas ytterligare (rubriken är: Upplysningen — dummeligensens egen filosofi).

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."
Tillbaka till avsnittet om liberalteologi
Tillbaka till inledningen av tro och vetenskap
Tillbaka till avsnittet om uniformism
Tillbaka till avsnittet om materialismen
Tillbaka till avsnittet "Evolutionsteorin — vår tids religion"

Du kan läsa mer om kristen tro i:
Finns det något som talar för att Bibeln verkligen är sann?

© Krister Renard