"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Outbildade idioter utgör inte
något större problem.
Välutbildade och intelligenta idioter
är däremot fullständigt livsfarliga.
De kan förstöra ett helt land på
nolltid."
(Okänd)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2009 12 29 06:37

Genom "rullstolsevangelisten" fick jag möta Jesus

Nedav följer två berättelser om hur människor fått möta Jesus genom Lars-Göran Hansson, även kallad "rullstolsevangelisten i Sundsvall". Lars-Göran, som är svårt handikappad och talar genom en dator, åker runt i Sundsvall på kvällar och nätter och vittnar för människor om sin tro på Jesus Kristus. Under årens lopp har många människor funnit Jesus genom honom.

Olles berättelse

Jag kom till Jesus och blev fri

Jesus Kristus, Guds son lever och vägen till Gud är öppen genom Honom. Han vill rädda, bota, befria och upprätta dig idag. Läkedom och befrielse kan bli något som du får uppleva, vem du än är, hur du än är och vart du än är. Bara öppna ditt hjärta för Gud, be i namnet Jesus. Här berättar jag lite om några avgörande händelser som gjort mig till en övertygad kristen.

Jesus har förändrat mitt liv

Min bakgrund kan kort nämnas: Jag hade en barnatro fastän familjen ej var kristen, kyrkans barntimmar var det enda som jag minns förutom en kristen mormor. Jag var allmänt omtyckt i släkten, som liten. Hemmet splittrades efter 10 års åldern, allt blev oerhört jobbigt. Jag blev "den tystlåtne" överviktiga, isolerade som spelade TV- spel dygnet runt. 15 år - hade hittat livet i punken efter att gått igenom några fatala år av missbruk i hemmet, psykisk misshandel och dåligt sällskap. Nu kom drogerna in, festerna var fler, så också ångest och hat. Då vid sexton års ålder minns jag att jag i mitt slitna inre att jag kom att tänka på Jesus Kristus. Min tro växte när jag läste i bibeln om Honom som tog min synd på ett kors. Jesus var svaret jag väntat på. Utgången blev att jag gråtande bad om förlåtelse till den Gud jag övergett som upprorisk tonåring. Detta var en mäktig återupprättelse! I hela mitt liv hade Gud i sin kärlek väntat på att jag skulle komma till Honom!

Jag blev avfällig

Men slapp som jag var, glömsk och full av egen vilja, gick åren och fastän jag var kristen falnade den genuina kärleken till Jesus och Fadern i himlen. Hjärtat var inte längre hos Gud på samma sätt. Jag hade växt och blivit stark, pengar hade jag och mådde bra. Bibeln var inte alls intessant längre, new age-litteratur hade istället letat sig in.

Vid 19 års ålder kom en total krasch. När jag plötsligt började söka Guds vilja igen tog det tvärstopp. En otäck kamp började i min verklighet som fort övergick till ett psykotiskt tillstånd. Jag var inskriven i tre veckor på psyket, mitt liv förvandlades till en öken!

Men under de närmaste månaderna förstod jag att det saknades något. Mitt psyke var totalt knäppt. Ständig rädsla och inbillning jagade mig hit och dit. Jag var inte mig själv, den positive glade Olle var väck! Depression svart som natten lägrade sig om mitt sinne. Då mötte jag Lars Göran, rullstolsevangelisten vid åkanten i Sundsvall. Jag hade talat med honom som 13-årig svartrockare ute på stan, och nu sågs vi till och från vid åkanten där jag och gänget satt och drack öl. Eftersom jag redan började bli uttråkad av festandet, började jag hänga med han på dagarna, eller, han drog med mig! Tillslut, bjöd han mig hem till sig och med viss tveksamhet tog jag emot inbjudan.

Gud kan nå dig på gatan i Sundsvall

Jomenvisst, Lars Göran har ihärdigt jobbat som gatumissionär i centrala Sundsvall. Hans starka vision och brinnande kärlek till Jesus har påverkat hundratals- ja tusentals sökande människor. I nio år har rullstolsevangelisten delat ut traktat till över 28000 människor, påverkat det andliga klimatet i Sundsvall med ett vittnesbörd fyllt av tro och hopp. Han beskriver hur Jesus hjälpt honom genom livet trots sitt handikapp. Han samtalar gärna (med sin taldator förstås) helt vardagliga ting för att sedan föra dig in i frågeställningen: Vad tror du på, vad händer när du dör och vill du lära känna Gud? Ibland händer det att människor på plats tar emot inbjudan till frälsning. Lars Göran är en pionjär när det gäller evangelium på gatan och detta skall vi att se mer av! Tack vare hans tjänst kunde jag lära känna Gud djupare, "Lasse" är en radikal som smittar med sin tro!

Fruktan, släpp ditt grepp i Jesu namn!

Först när Lars Göran spelat lovsång på stereon, ville jag inte ta emot budskapet. Det lät löjligt tyckte jag, barnsligt. Jag var en hårding, svartklädd, nitbälten, tuppkam, sminkad. Jag brukade lyssna på black metal och råpunk, bara det mest aggressiva. Men Lars Göran spelade sin härliga, glädjefyllda segermusik. Dessutom kollade vi på video med olika predikanter som på ett otroligt sätt talade in i min situation.

Mitt hjärta hade börjat mjukna nu, vi hade bett till Jesus flera gånger och något började hända. Den helige Andes närvaro där vi satt och bad var påtaglig. Mina ögon började se sanningen, mitt hjärta började sakta men säkert komma in i en helandeprocess. I Guds närhet var kärlek och renhet. Jag ångrade mig all synd jag hade på mitt samvete. Någon hade tänt ljuset igen!

Då när vi tittade på en video från Livets Ord i Uppsala hände det jag längtat efter. Ulf Ekman, pastorn, talade till ett fullsatt mötestält. Plötsligt när han sa att Gud ville avlägsna en ande av fruktan från någon i folkhavet, kom det en värmevåg och uppfyllde mig. Varje spår av inre oro var borta, jag kände frid! WOW! Halleluja! Jag hade blivit befriad, förlåten och fylld av helig Ande. Jag avbröt min medicinering, Gud hade helat mig! Nu ett år senare mår jag bättre än någonsin.

TACK GUD!

Morgans berättelse

Lars-Göran är min skyddsängel, vägvisare och tröst, en fridfull, varm och glad människa.

Jag har alltid haft en tro och en djup respekt för Gud, fast jag har levt ett liv ganska långt från Jesus fyllt av droger och brott. Förra sommaren levde jag verkligen långt från Jesus men kände ändå inom mig att Gud kallade mig. Jag var i stan nästan varenda dag, vilket innebar att jag träffade Lars-Göran ganska ofta och varje gång han såg mig kom han fram och pratade om ett bättre liv tillsammans med Jesus och han berättade saker om Gud och Jesus som träffade en rakt i hjärtat. Det skrämde mig ibland när han berättade saker som stämde in på mig perfekt. Jag fick som en rädsla för honom, för det var så sanna ord som han sa. Jag kände en inre tomhet, och fast jag visste att det var Jesus plats så fyllde jag min tomhet med alkohol och andra droger.

En kväll träffade jag Lars-Göran utanför krogen och jag gick fram och pratade med honom. Han frågade då om jag ville följa med honom upp till hans lägenhet. Jag tänkte att jag hade ingenting att förlora så jag följde med. Väl däruppe satte han på kristen musik och berättade att Jesus älskade mig och att jag kunde få syndernas förlåtelse. Vi bad till Jesus tillsammans. Jag började gråta och han tröstade mig medan vi bad. Efteråt kände jag att min tomhet hade blivit fylld.

Kristers kommentar

Nu säger kanske den intellektuelle, "Allt det där är ju bara en illusion som möjligen kan lura enkla själar. En intelligent människa skulle aldrig gå på något sådant". Då skulle jag vilja citera vad en alkoholist, som fått hela sitt liv förvandlat till det bättre av Jesus, skrev när någon påpekade att det som hänt bara var en illusion:

"Tack Gud för den illusionen; den har gett kläder till mina barn, skor på deras fötter och bröd i deras munnar. Den har gjort en man av mig och har skapat glädje och frid i mitt hem, vilket tidigare varit ett helvete. Om detta är en illusion, må Gud sända denna till spritens slavar överallt, för deras slaveri är en fruktansvärd realitet."

Intelligens är nog bra, men intelligens kan aldrig lösa människans grundproblem, som bottnar i själviskhet och ondska. För att verkligen hjälpa lidande och olyckliga människor, som är slavar under oförlåtelse, ensamhet, självförakt, sprit, droger och perversioner, etc, räcker det inte att vara medlem i "Mensa" (en förening för de mest intelligenta människorna i världen — vad man nu menar med intelligens, man kanske egentligen borde säga en förening för de människor som fått bäst resultat på intelligenstester). Såvitt jag känner till har vare sig Mensa, eller dess medlemmar, på något sätt bidragit till att skapa en bättre värld, om man med bättre värld menar en mer kärleksfull och mänsklig värld. Intelligens kanske kan konstruera datorer, men aldrig befria människor från det förflutnas skugga.

Tillbaka till avsnittet om "Underverk och bönesvar — finns det?"

© Krister Renard