"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Outbildade idioter utgör inte
något större problem.
Välutbildade och intelligenta idioter
är däremot fullständigt livsfarliga.
De kan förstöra ett helt land på
nolltid."
(Okänd)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2007 01 16 23:44

Ekonomiskt under

Bibeln talar om att Gud är vår försörjare. Detta tolkas ibland av ateister och en del andra som att kristna egoistiskt menar sig ha rätt att leva i överdåd och lyx medan resten av världen dör av svält. Detta är en medveten och illvillig vantolkning av Bibelns budskap. Det framgår både av Bibelns allmänna budskap och av vad Jesus säger, att Gud vill oss väl. Att han är vår försöjrare tolkar jag som att han vill att vi skall ha det vi behöver för att leva bra. Inte på någon annans bekostnad, utan Gud vill att alla skall ha vad de behöver (världen är fallen och utanför Guds vilja, så därför är inte världen som Gud skulle vilja att den var). Man får inte heller glömma bort att Gud också kallar oss att dela med oss till de som ingenting har. Även moder Theresa är en del av det kristna livet!!! Tyvärr finns det kristna som glömt bort detta! Hur som helst så fick jag höra om följande, som man väl kan beteckna som ett mirakulöst, övernaturligt sammanträffande. Det var min gode vän koreamissionären Gösta Öman som berättade det för mig. Gösta fick själv höra talas om det när han besökte Chicago 1961.

Undret inträffade 1931 under depressionen. En man var skyldig banken 3 500 USD och hade svårt att betala. Banken, som ville åt hans företag, eftersom det i grunden var ett solitt företag även om det under depressionen saknade likvida medel, vägrade kompromissa och gå med på en avbetalningsplan. Den skuldsatte mannen var helt förtvivlad. I sin nöd gick han ut på en åker för att få vara ensam med Gud. Han föll ned på knä och ropade till Gud "Du måste hjälpa mig, jag har fru och barn!". Något föll ned på hans huvud och när han tittade efter vad det var, så var det ett kuvert innehållande 3 500 dollar, dvs exakt vad han var skyldig. Det fanns inget namn på kurvertet, så det fanns ingen möjlighet att spåra varifrån det kom. Eftersom summan i kuvertet exakt var lika med hans skuld, så tog han det som en gåva från Gud och löste sin skuld med pengarna. 30 år senare, dvs 1961, skrev han ett brev till Nordstatsbaptisternas tidning "The Standard". Eftersom Nordstatsbaptisterna menar att undrens tid är förbi, dvs att undren tog slut i och med att den siste aposteln (Johannes) dog, brukade deras tidning aldrig innehålla berättelser om underverk, men den här gången gjorde man ett undantag. Bland annat beroende på att brevskrivaren var känd som mycket trovärdig.

Just nu kan jag se framför mig hur herr ateist, eller herr kristendomsfiende, som alltid söker efter fel, tänker i sitt stilla sinne, "Jaså Gud stjäl pengar från människor. De där 3 500 dollarna måste ju någon ha förlorat". Nu kommer emellertid det mest fantasiska. Några dagar efter att berättelsen om undret publicerats i "The Standard" ringer en man till redaktionen och berättar att han visste var pengarna kom från. Samma dag som den förste mannen fick kuvertet i huvudet hade den andre mannen (dvs den som ringde), som bodde i en helt annan stad, varit på väg till sin bank för att sätta in 3 500 dollar. Hans affärer hade gått ovanligt bra trots depressionen. Plötsligt snubblade han och tappade kuvertet med pengarna, som försvann i den starka vinden. Även om 3 500 dollar var en stor summa och förlusten var kännbar, så var förlusten ingen katastrof för honom. Han var givetvis bedrövad. Dagen därpå gjorde emellertid hans bank konkurs och på den här tiden i USA fanns inga statliga bankgarantier. Gjorde en bank konkurs, förlorade alla spararna sina pengar. Så hade han satt in pengarna, hade han i alla fall förlorat dem. Gud tog alltså inga pengar från någon.

Ovanstående berättades för Gösta av chefredaktören för "The Standard", Martin Ericsson. Denne var samordnare för Göstas resor under hans predikoturne i USA 1961.

Ateistens första försök att bortförklara ovanstående går säkert ut på att hävda att alla inblandade ljuger eller att det hela är ett enda stort missförstånd. Denna möjlighet kan man nog lugnt avfärda. De kristna jag känner ljuger inte när det gäller sådana saker. Att chefredaktör Ericsson skulle ljuga kan vi nog definitivt utesluta. Eftersom två helt olika personer vittnar tillsammans, verkar det inte heller särskilt sannolikt att allt bara är lögn. Kan det då vara en slump, ett osannolikt sammanträffande? Teoretiskt ja, men sannolikheten måste vara så liten att denna möjlighet nog kan uteslutas. Att det tappade kuvertet blåser iväg och hamnar i huvudet på en person miltals därifrån, som just ligger och ber om att få exakt den summa som finns i kurvertet, verkar inte speciellt troligt.

Tillbaka till avsnittet om "Underverk och bönesvar -- finns det?"

© Krister Renard