"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Vad är tro?

Jag vet inte om du känner till vad ett slumppunktsstereogram är för något. På engelska kallas det "random dot stereogram" (RDS). Det är ett intressant sätt att göra tredimensionella bilder genom att lura ögat. Innan du läser vidare kan du som hastigast titta på ett sådant (klicka här!). Du kanske kan hålla med om att den bild du just tittat på, vid en första anblick verkar bestå av ett meningslöst punktmönster. Men bakom det till synes slumpmässiga mönstret döljer sig således en tredimensionell bild. Antagligen har du sett sådana bilder i diverse olika sammanhang. För några år sedan förekom de nästan dagligen i tidningarna. Tekniken bakom dem bygger på ingående kunskap om hur vårt synsinne fungerar.

De flesta människor har svårt att omedelbart få ett slumppunktsstereogram att framträda, och behöver ofta betrakta dem en bra stund första gången. För en del kan det t o m ta flera timmar av idoga ansträngningar innan bilden framträder. Vissa synfel kan göra att det är helt omöjligt att se bilder av denna typ.

För att uppfatta bilden kan man använda olika tekniker. Principen är att man inte får fokusera i bildens plan, utan man måste ha synskärpan inställd på oändligt avstånd. Man måste alltså slappna av med ögonen. Det är detta som är själva svårigheten, speciellt för vissa människor. Ögat vill ju automatiskt ställa in sig på bildavståndet och man måste således tvinga ögonen att inte göra detta.

En teknik går ut på att man betraktar bilden på normalt läsavstånd (ca 30 cm) och sedan tittar på de två små svarta kvadraterna ovanför bilden utan att fokusera på dem. Efter en stund ser man 4 kvadrater. När man slappnar av ytterligare så börjar de två mittersta flyta ihop till en. Ibland underlättas detta om man vrider huvudet en aning (är det en bild på att papper kan man givetvis vrida pappret i stället). Man flyttar sedan sakta blicken ned mot själva punktmönstret utan att fokusera. Stereobilden framträder då. Vissa människor ser bilden lättare med hjälp av en annan teknik. Man håller då ansiktet så nära bildskärmen man kan och slappnar av med ögonen. Sedan flyttar man sakta ansiktet bort från skärmen utan att fokusera. Då avståndet till skärmen är ca 30 cm brukar bilden framträda. Så småningom, när man blivit van, brukar stereobilderna framträda nästan direkt utan att man använder någon speciell teknik.

Nu kan du försöka se bilden. Har du svårt att se den på skärmen kan du prova att printa ut den på ett papper, så kanske det går lättare. När du är klar kan du återvända till denna sida. Till bilden.

Jag hoppas att det gick bra att se bilden. Om du inte kunde se den och vill veta vad den föreställer eller vill kontrollera att du såg rätt, kan du klicka här.

Du kanske undrar vad ett slumppunktsstereogram har med kristen tro att göra. Jo, det fungerar som en utmärkt illustration av vad tro innebär.

För den som för första gången ser ett sådant stereogram kan det verka otroligt att det skulle finnas en tredimensionell bild dold i det till synes meningslösa punktmönstret. Enda anledningen till att någon överhuvudtaget är beredd att spendera tid och möda för att försöka se någonting, är att man tror att det verkligen finns något att se. Man måste alltså lita på att den som berättar om stereobilden talar sanning och inte försöker lura en. Det skulle ju kunna röra sig om en ny variant av kejsarens nya kläder.

Om man verkligen vill se bilden, måste man använda rätt teknik. Envisas man att fokusera i papperets plan, kommer man aldrig att se någon bild. Man måste dessutom vara så övertygad om att det finns en bild, så att man inte ger upp även om bilden inte framträder omedelbart. När bilden väl blir synlig, brukar det bli som en aha-upplevelse. Har man en gång sett den, vet man för all framtid att den finns där, och hur mycket någon annan än tvivlar och förlöjligar så vet man ändå att bilden finns.

Precis på samma sätt fungerar tron. Tron kommer av att man får höra, säger Bibeln, dvs att någon berättar om evangeliets goda nyheter. För det första måste man då lita på denna person. Åtminstone så pass så att man är beredd att verkligen testa om det ligger något i det man fått höra. Det handlar således om att med sitt förnuft bedöma sannolikheten för att det skall finnas något att tro på. För det andra, precis som när det gäller bilden, måste man använda rätt teknik. Den som t ex envisas med att försöka finna Gud genom enbart sitt förnuft — fokuserar i "det materiellas" plan — kommer aldrig någonsin att finna honom. När man väl fått möta Gud, då vet man emellertid att han finns, oberoende av vad andra säger.

Ingen annan människa kan se stereobilden åt mig. Andra kan visserligen tala om för mig hur bilden ser ut och hur jag skall bära mig åt för att se den, men jag måste själv se den. Och på samma sätt är det med tron. Andra kan vittna om sin egen tro och kan berätta för mig hur jag skall göra för att få möta Gud. Ingen annan kan emellertid möta Gud i mitt ställe. Jag måste själv möta honom. Att vara kristen är inte att tro på andras tro, utan innebär att själv ha fått möta Gud. Då vet man, och kommer aldrig mer att tvivla.

Ibland säger människor, som länge förgäves suttit och stirrat på en slumppunktsbild, plötsligt något i stil med, "Jag tror jag ser något, några runda saker". Då vet man med säkerhet att de inte sett något överhuvudtaget. Den som för första gången verkligen ser ett slumpstereogram brukar utropa, "Wovvv, ojojoj, faaantastiiiskt!" Ibland hör man på liknande sätt folk säga när det gäller tron, "Jag tror att jag har fått möta Gud". Då vet man på samma sätt att personen i fråga inte alls fått möta Gud. Den som mött Honom, faller på knä och utropar, precis som när den tvivlande lärjungen Tomas fick möta den uppståndne Jesus, "Min Herre och min Gud!"

Blondin var en berömd lindansare som var verksam på 1800-talets senare hälft. Han var mest berömd för att han brukade gå på lina över Niagarafallen, 50 m över vattnet. Han var så skicklig att han ibland gick på styltor på linan, och en gång lagade han till och med mat och åt den, balanserande över avgrunden. Vid ett tillfälle besökte hertigen av Newcastle Niagarafallen för att se Blondin utföra sitt nummer. Denna gång gjorde Blondin något nytt och körde en skottkärra över. På andra sidan lastade han i en säck potatis och körde tillbaka ekipaget på linan. Alla applåderade och var otroligt imponerade. Blondin gick fram till hertigen av Newcastle och frågade, "Tror ni att jag kan köra en person i kärran?" "Javisst", svarade hertigen. "Hoppa i då!", replikerade Blondin. Varken hertigen eller någon av de andra åskådarna var emellertid intresserade. Till slut steg en kvinna upp i kärran och fick uppleva den hisnande färden fram och tillbaka. Det visade sig vara Blondins egen mamma. Hon trodde på sin son. Tro är att våga, att "hoppa i"! Men tron är inte blind. Blondins mamma hade sett sin son utföra livsfarliga lindansarnummer tusentals gånger, och litade fullt på honom. Hon var beredd att lägga sitt liv i hans händer. På samma sätt handlar kristen tro om att våga lägga sitt liv i Jesu händer.

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."
Tillbaka till "Finns det något som talar för att Bibeln verkligen är sann?"

Du kan läsa mer om kristen tro i:
Vad kommer att hända i framtiden?

© Krister Renard