"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2007 01 16 23:21

"En verklig, förlorad son återfinns"

Följande sanna berättelse är hämtad ur Floyd Mc Clung's bok Gud är din far (utgiven på förlaget SALT & LJUS):

Savát var en ung man från Thailands landsbygd som kom in till Bangkok. Snart var han fångad i en värld av prostitution och droger. Han sålde opium och blev också snart en centralfigur i en av världens största och mest avskyvärda företag, Thailands sexindustri. Savát vanhedrade sin familj och vanärade sin fars namn. Han hade kommit till Bangkok för att komma ifrån tråkigheten i bylivet. Han fann spänning, och så länge han hade framgång i sina smutsiga affärer var han populär. Men så vändes hans värld upp och ned. Han råkade ut för en rad motgångar. Han blev rånad och medan han försökte nå toppen på nytt blev han arresterad. Allt gick snett. I den undre världen spreds ett rykte att han var polisspion. Slutet blev att han bodde i ett ruckel vid stadens soptipp. Där han satt i sitt lilla ruckel, tänkte han på sin familj och speciellt på sin far. Denne var en enkel kristen man från en liten by i söder nära gränsen till Malaysia. Savát tänkte på faderns avskedsord, "Jag väntar på dig". Väntade hans far ännu på honom efter allt han gjort som vanärat familjenamnet? Skulle han ta emot honom nu, då han visat förakt för allt vad han fått lära sig om Guds kärlek? Ryktet hade för länge sedan nått hans hemby om hans liv, brott och synd. Slutligen tänkte han ut en plan. "Kära pappa", skrev han. "Jag vill komma hem, men jag vet inte om du vill ta emot mig efter allt vad jag gjort. Jag har syndat storligen, far. Var snäll och förlåt mig. På lördag kväll sitter jag på tåget som går genom vår by. Om du fortfarande väntar på mig, vill du då hänga ett tygstycke i trädet framför vårt hus."

Under tågresan tänkte han över allt det onda han gjort. Han visste att hans far hade all anledning att visa bort honom. Då tåget slutligen närmade sig byn, fylldes han av fruktan. Vad skulle han göra om det inte fanns något vitt tygstycke i trädet? Mitt emot Savát satt en vänlig främling, som lade märke till hur nervös hans medpassagerare hade blivit. Slutligen stod Savát inte ut längre. Historien forsade ur honom. Han talade om allting för mannen. Då de närmade sig byn, sa Savát, "Åh herrn, jag står inte ut med att se efter. Kan inte ni göra det åt mig! Vad händer om inte min far vill ta emot mig hemma?" Savát gömde ansiktet mellan knäna. "Ser ni det? Det är det enda huset med ett träd framför." -- "Unge man, er far hängde inte ut ett tygstycke. Titta! Han har täckt hela trädet med vita tygstycken." Savát kunde knappast tro sina ögon. Där stod trädet helt övertäckt med tygstycken och på gårdsplanen hoppade hans far upp och ner och vinkade glatt med ännu ett vitt tygstycke. Hans far sprang efter tåget, och när det stannade vid den lilla stationen, slog han armarna om sonen under glädjetårar. "Jag har väntat på dig", förklarade han.

Sådan är en sann far (och mor) och sådan är Gud!

Tillbaka till avsnittet om "Guds kärlek"

© Krister Renard