"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Kristendomens särbehandling

Det är ganska uppenbart att det i västvärlden idag finns ett oerhört intresse för det övernaturliga. Människor dras till och fascineras av ockultism av allehanda slag. TV, tidningar, böcker, ja i stort sett alla massmedia, genomsyras av detta. Stora dagstidningar ägnar helsidor åt att föra fram new-age-budskapet. I bokhandlarna svämmar hyllorna över av böcker i astrologi, shamanism och andra ockulta företeelser. Läser man veckans TV-bilaga finner man ett rikt utbud av program som i olika form sysslar med det övernaturliga. Det kan vara dokumentärer eller "vetenskapliga" program, där man undersöker paranormala fenomen, men oftast rör det sig om fictionprogram av olika slag. Ett slående exempel är TV-serien "Kung Fu-legenden", vars huvudperson är shaolinprästen Caine. Denna serie har under flera års tid visats i "femman". Caine är expert på den österländska stridstekniken Kung Fu, med vars hjälp han övervinner i stort sett hur många motståndare som helst på en gång. Men inte nog med det, Caine besitter också, i egenskap av präst, en övernaturlig förmåga och en visdom som skulle fått själve kung Salomo att bli grön av avund. Ofta räcker det med några få ord från honom i stil med "Var och en måste finna sin egen väg" eller något annat djupsinnigt, för att en människa omedelbart skall få hela sitt liv förvandlat till det bättre. Ibland använder han sina kunskaper i det övernaturliga mer direkt, och kan t ex genom att bara lägga handen på en människa omedelbart få kunskap om dennes problem och lösningen på dem.

Man kan i allt detta urskilja en stark längtan efter att det skall finnas en övernaturlig, god makt, vars "prästerskap" går omkring här på jorden och hjälper behövande människor. Samma längtan avslöjas i de sciencefictionfilmer som görs idag. Filmserien "Stjärnornas Krig", där man hela tiden talar om den goda och den onda kraften är ett exempel bland många. Som tur är segrar den goda kraften till slut. För trettio år sedan handlade i stort sett alla sciencefictionfilmer om hur jorden invaderades av ondskefulla, monstruösa varelser, vars mål antingen var att förinta eller förslava mänskligheten. Under senare år, i storfilmer som "E.T.", "Närkontakt av tredje graden" och "Cocoon" har rymdvarelserna emellertid blivit alltmer jesuslika. Vårt hopp verkar ligga i att dessa goda besökare från avlägsna delar av universum skall hjälpa oss i vår förtvivlade situation. I intervjuer med ufo-entusiaster kan man ana en oerhörd längtan efter att "besökarna", som de ofta kallas, skall kontakta oss och ställa sina obegränsade resurser till vårt förfogande. Man verkar inte kunna tänka sig att dessa utomjordingar kanske är lika onda som vi själva är. Kanske kommer de, om de nu finns, att kolonisera jorden på ungefär samma sätt som européerna koloniserade Nordamerika! Eller kanske till och med utrota allt jordiskt liv.

Att så många människor verkar längta efter övernaturlig eller utomjordisk hjälp, beror säkert på en medveten eller omedveten insikt om hur illa ställt det faktiskt är. Allt verkar ha gått snett. Upplysningstidens löften om ett jordiskt paradis, där människan, efter att ha kastat av sig kristendomens bojor, äntligen skulle kunna förverkliga sig själv, visade sig vara ett falskt löfte. När människorna i Europa fick tillfälle och möjlighet att göra det dom innerst inne ville, att leva ut sin sanna natur, ledde detta inte till ett paradis utan till miljöförstöring, explosionsartad utveckling av brottsligheten, folkmord på judar, folkmord i före detta Jugoslavien, folkmord och massvält i Sovjetparadiset med miljoner döda, två världskrig, terrordåd, hot om utplåning genom kärnvapen etc. Människans sanna natur var inte enbart så ljus som upplysningsfilosoferna hade hoppats, utan visade sig innefatta avgrunder av ondska och själviskhet. Det är inte konstigt att många människor idag upplever sig som skeppsbrutna och vill sända ett nödmeddelande, "Hjälp! Mayday! SOS! Finns det någon därute som kan rädda oss? Vi klarar inte det här längre. Kom och hjälp oss!" Problemet är emellertid att vi inte enbart behöver räddas ur vår förtvivlade situation, utan att vi framför allt behöver räddas från oss själva, från vår egen fallna natur! Och det kan vare sig shaolinpräster eller gröna gubbar från rymden göra. Endast Jesus Kristus kan förvandla vår natur och befria oss från själviskhetens förbannelse.

Samtidigt som människor idag således lockas av allehanda ockulta fenomen, det ena mer otroligt än den andra, är man i allmänhet mycket negativ till kristendomens övernaturliga manifestationer. Samma tidningar och tidskrifter som i helsidesartiklar frossar i tankeläsning, telekinesi, shamanism och healing etc, är ytterst kritiska eller förlöjligande gentemot de andliga yttringar som förekommer i kristna sammanhang. Men inte bara massmedia särbehandlar den kristna tron. Många vanliga människor, som i ena ögonblicket är iskallt rationella när de försöker att motbevisa och förlöjliga Jesu jungfrufödsel, hans uppståndelse och alla bibliska underverk, lägger i nästa ögonblick ned alla sina förnuftsargument och låter sig tjusas och hänföras av astrologi, österländsk mystik, häxor, spiritism och alla andra varianter av det ockulta.

I P1 hörde jag för några år sedan två kvinnor samtala om livet efter detta. Den ena kvinnan hade funnit stor tröst i Astrid Lindgrens bok Bröderna Lejonhjärta och dess beskrivning av landet Nangijala, dit man enligt boken kom efter döden. Jag är övertygad om att denna kvinna skulle blivit mycket förnärmad, om någon hade påpekat att Bibeln faktiskt också har något att säga i ämnet. Hon skulle antagligen sagt någonting i stil med, "Vad har du för rätt att kritisera min syn på döden". Det säger ganska mycket om vår tids tänkande, när människor finner lika stor eller till och med större tröst i en påhittad saga, än i Guds eget Ord.

Under maj månad 1996 besöktes Sverige av Dalai Lama, ledare för den tibetanska buddhismen och fredspristagare. Han fick ett fantastiskt mottagande. I Globen i Stockholm talade han inför bl a 7 000 ditkommenderade gymnasister. Några av huvudsponsorerna var Stockholms Stad och Dagens Nyheter. Hans tal i Globen avslutades med en buddhistisk bön. Dalai Lama hade också ett seminarium för framträdande representanter för näringslivet, t ex Curt Nicolin, vilka satt andäktigt vid hans fötter och lyssnade till de visa ord som ansågs flöda ur hans mun. En gymnasieelev jämförde honom till och med i en intervju med Jesus. Det är inte utan att man blir en aning fundersam. Dalai Lamas lösning på människans problem var att vi måste bli mer ödmjuka och kärleksfulla. Och det är förvisso sant. Men det vet vi ju redan. Den stora frågan, som Dalai Lama undvek att svara på av den uppenbara anledningen att han helt enkelt inte hade något svar, är emellertid hur vi skall bli mer ödmjuka och kärleksfulla. Det är ju just människans egoism och kärlekslöshet som är orsaken till att världen ser ut som den gör. Vackra ord, hur välformulerade de än är och hur sympatiskt de än framförs, löser dessvärre inte ondskans problem.

Som nyss påpekats så diskrimineras kristendomen på ett uppseendeväckande sätt i våra dagar. Ett tydligt exempel på detta är att Skolverket under våren 1996 förbjöd psalmsång på skolavslutningar om man inte först informerat föräldrarna. Motivet är att det inte får förekomma "opinionsbildning" vid dessa tillfällen. Samtidigt som Dalai Lama fick avsluta sitt tal till de 7 000 gymnasieleverna i Globen med en lång buddhistisk bön, trots att inga föräldrar förvarnats, är det alltså förbjudet att under liknande omständigheter sjunga "Den blomstertid nu kommer" eller att be "Fader Vår".

Nästan vad kristna än gör så drar de på sig kritik (enda undantaget är möjligen om de förnekar sin tro). Jesus sade en gång om Johannes Döparen:

Johannes kom och han varken äter eller dricker, och då säger man: "Han är besatt." Människosonen kom, och han äter och dricker, och då säger man: "Se vilken frossare och drinkare..."

Klär sig kristna i säck och aska, då tycker människor dom är helknäppa och föraktar dom. Klär sig kristna snyggt och försöker göra det bästa av sitt utseende, då börjar man i stället prata om "trosbarbiedockor" eller något annat föraktfullt.

När "kristna" i t ex USA går i kyrkan men inte lever efter sin tro, anklagas de föraktfullt för dubbelmoral (dvs underförstått är att om de bara tog sin tro på allvar skulle man respektera dem). När kristna i Sverige tar sin tro på största allvar, och efter bästa förmåga försöker leva efter sin tro, ja då är inte det bra heller. Då anklagas de för att vara fanatiska, fundamentalistiska och intoleranta (underförstått är nu helt plötsligt att om de bara inte tog sin tro på allvar, ja då skulle man respektera dem). Suck! Det är inte lätt att tillfredsställa människor.

Ett aktuellt exempel från december 2002 på hur kristendomen särbehandlas: Jag har digitalbox med com.hem (dvs Telia) som leverantör. Jag betalar där för ett paket med kanaler som kallas "Stora com.hem". I detta har hittills ingått God Channel, som är en kanal med ett tydligt kristet budskap. För någon månad sedan försvann denna kanal helt plötsligt ur utbudet. Jag mailade då com.hem och undrade vad som hänt. De berättade i svaret att kanalen tagits bort på grund av att kunder klagat. De ville inte bli "påhoppade" med kristen "propaganda" när de zappade bland kanalerna. Mycket intressant! När kristna klagar på att man i de vanliga tv-kanalerna visar extremt våld eller filmer som framställer Jesus på ett hädiskt sätt, brukar reaktionen vara, "Men låt bli och titta då!" Och det kan ju ligga något i det. Men då skulle man ju kunna säga samma sak när människor klagar på kanaler med kristet innehåll. "Låt bli och titta då!"

Dessutom finns en ytterligare aspekt. I Stora com.hem-paketet ingår Playboykanalen, med klart pornografiskt innehåll. Jag förmodar att det kanske inte är värsta sortens hårdporr, men ändå. Jag skrev därför tillbaka till com.hem och påpekade att den logik som använts för att ta bort God Channel också kunde användas för att ta bort Playboy. Om de som inte vill bli påhoppade av kristna program får sin vilja fram, borde väl också de som inte vill bli påhoppade av pornografiska program få sin vilja fram?! I svaret erkände com.hem att det låg något i mitt resonemang, men att det också handlade om förhandlingar med de stora kabeltv-bolagen och att Telia inte hade full kontroll över kanalutbudet. Men de skulle fundera på saken. Nog är det intressant. Kristna skall således acceptera att "bli påhoppade" av porrkanaler, medan kristendomens fiender inte behöver acceptera att "bli påhoppade" av kristna kanaler. Slutsatsen blir att kristendomen således anses mer destruktiv än pornografin. Ändå vet alla hur skadlig porren är. Flickorna som ställer upp slutar ofta som miserabla drogmissbrukare och djupt olyckliga människor, vilket både undersökningar och före detta porrstjärnors självbiografier visar.

Nu kan ju någon invända att jag i så fall inte borde ha "Stora com.hem". Problemet är att där ingår mängder av kanaler som jag vill ha (t ex alla fyra Discoverykanalerna), och skulle jag betala enskilt för dessa, skulle det bli avsevärt dyrare. Men jag skall överväga saken.

Väckelsekristendom kommer alltid att hatas och avskys av vissa människor, eftersom den är så utmanande. Det spelar ingen som helst roll vad kristna gör eller säger. Det är fel i alla fall. Men eftersom människor inte bara kan ställa sig upp och säga, "Jag avskyr och hatar väckelsekristendom", försöker man hitta någonting att hänga upp sitt hat på. Och det går alltid bra, speciellt om man inte är så noga med sanningen.

En annan intressant iakttagelse man kan göra, och som är viktig i sammanhanget, är att inom alla religioner utom den kristna gör dess uttolkare — dvs präster och teologer — sitt yttersta för att bevisa att deras heliga skrift är sann och att deras religion därmed är den rätta. Samtidigt verkar de flesta "kristna" teologer vara intensivt engagerade i den rakt motsatta verksamheten, nämligen i att försöka bevisa hur felaktig Bibeln är och att det mesta som står där bara är myter och sagor.

Den "kristne" teolog som anser sig ha bevisat att Jesus, när han som barn var i Egypten, blev invigd i de hemliga mysterierna av de vita mästarna, blir mycket positivt behandlad i massmedia och alla tycker det var en fantastiskt intressant teori. Att Jesu invigning i det ockulta, vilket var orsaken till hans mirakelkraft, skedde i Cheopspyramidens kungskammare är väl närmast en självklarhet. Var annars?! Det skulle väl knappt gå att hitta en mer passande miljö. Lyckas man sedan finna argument som tycks visa att Jesus överhuvudtaget aldrig existerat och att det var den "romerske spionen" Paulus som hittade på kristendomen, är lyckan fullkomlig i de liberalteologiska leden. Samtidigt vet vi hur det skulle gå för den muslimske teolog som i sin moské förde fram åsikten att Muhammed bara var en vanlig människa och att det medvetslösa tillstånd han då och då hamnade i, och som av hans anhängare tolkades som andehänryckning, i själva verket var epileptiska anfall. Detta skulle knappast rendera honom en professur i teologi vid universitet i Mecka. Tvärtom. Hans förväntade livslängd kunde nog räknas i minuter eller sekunder.[1]

Att kristendomen så uppenbart särbehandlas jämfört med alla andra religioner är helt i linje med det bibliska scenariot och är precis vad man skulle förvänta sig om det finns en ond makt som med alla medel försöker utplåna kristendomen. Orsaken till att de andra religionerna eller ockultismen undgår att angripas på samma sätt, och till och med uppmuntras av denna onda makt, skulle med andra ord kunna bero på att dessa religioner ändå inte leder människan till den sanne Guden.

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."

Du kan läsa mer om kristen tro i: Gud, kärlekens källa

---

[1] Jag är glad att vi i Sverige, till skillnad från många andra länder, har frihet att föra fram alla möjliga åsikter utan att bli ett huvud kortare. Jag tycker det är bra att man får kritisera kristendomen, bara det också är tillåtet att kritisera islam, liberalteologi, new age och det österländska tänkandet. Det är dock viktigt att komma ihåg att oberoende av vilka åsikter vi har om en viss religion eller filosofi så är det till syvende och sist en fråga om vad som är sant. Endast det som är sant är värt något!