"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Är Ps 22:17 (en av de starkaste profetiorna om Jesu korsfästelse) en avsiktlig felöversättning?

För någon tid sedan fick jag ett mail från en kristen person. Denne hade av en ateist fått följande argument mot den kristna tron:

I Psaltaren 22 förekommer en av de mest hårresande felöversättningarna någonsin. Kristen interpolation: Psaltaren: 22:17: "Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat."

Men den hebreiska versionen, d.v.s. originaltexten, säger: "Som ett lejon är de vid mina händer och fötter." Det är vad jag kallar interpolation.

Att få Ki-ari, "som ett lejon", till att genomborra, det är en felöversättning endast för den som medvetet vill bedra läsarna.

Källa till hebreisk text: Rabbi Simmons.

Låt oss innan vi går vidare läsa hela textsammanhanget:

Ps 22:13 Tjurar i mängd omger mig, Basans oxar omringar mig.
Ps 22:14 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
Ps 22:15 Jag är lik vatten som utgjuts, alla mina leder har skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
Ps 22:16 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
Ps 22:17 Ty hundar omger mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter har de genomborrat.
Ps 22:18 Jag kan räkna alla mina ben; de skådar därpå, de ser med lust på mig.
Ps 22:19 De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.
Ps 22:20 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
Ps 22:21 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
Ps 22:22 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

Flera detaljer i verserna runt omkring 22:17 påminner oss om evangeliernas skildringar av korsfästelsen. När någon korsfästs så dras lederna isär, vilket antyds av "Mina leder har skilts åt" (22:15). När en romersk soldat stack Jesus i sidan kom vatten ut står det i Joh 19:34, vilket också är en möjlig tolkning av första delen av vers 22:15. Vers 22:19, "De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad", innehåller en skrivning som mycket starkt påminner om Joh 19:24, där vi läser:

Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. Det tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke.

De sade därför till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.".

Det är med andra ord knappast anmärkningsvärt att många kristna uppfattat verserna i Ps 22 som en profetisk förutsägelse av Jesu korsfästelse. Många detaljer tycks stämma in oerhört bra på evangeliernas skildringar av korsfästelsen. Risken finns givetvis att man i ett sådant sammanhang försöker bättra på verkligheten en smula och kanske frestas att göra en tveksam översättning. Men stämmer det, som brevskrivaren påstår, att det handlar om en avsiktlig felöversättning av vers 22:17, dvs ett medvetet försök att bedra läsarna? Första frågan blir då om även de andra verserna i Psaltaren 22, som också tycks tala om korsfästelsen, är "felöversatta" för att "gynna" det kristna perspektivet.

I Jewish Publication Society Bible (den judiska gammaltestamentliga texten översatt till engelska) läser vi (jag avstår från att översätta till svenska):

Ps 22:15 I am poured out like water, and all my bones are out of joint; my heart is become like wax; it is melted in mine inmost parts.

Ps 22:17 For dogs have encompassed me; a company of evil-doers have inclosed me; like a lion, they are at my hands and my feet.

Ps 22:19 They part my garments among them, and for my vesture do they cast lots.

Även den judiska texten talar således om att "jag är lik vatten som utgjutes" och versen om hur man delar, respektive kastar lott om kläderna är identisk med motsvarande vers i Bibeln. Svaret på frågan om de andra verserna i sammanhanget är felöversatta verkar således vara nej! Jag har också kontrollerat texten i olika varianter av den hebreiska grundtexten och de ord som där används för "leder", "skilts åt", "klädnad", "kasta lott" etc innehåller inga tveksamheter. Vi noterar att man i vers 22:17, i Jewish Publication Society Bible, översatt till "som ett lejon" (like a lion). Precis som påpekades i det brev jag fick.

Slutsatsen tycks bli, att om det handlar om en felöversättning (avsiktlig eller oavsiktlig), så är denna begränsad till vers 22:17, eller snarare till ett enda ord i slutet av versen (se nedan).

I kommentaren till det hebreiska ord som översatts med "genomborrat" står i det bibelstudieprogram jag använde tidigare (som heter e-Sword och är ett gratisprogram — kan verkligen rekommenderas):

ari´
Från H717 (i betydelsen våld); ett lejon: — (ungt) lejon, + genomborra [från marginalen].

(Uttrycket "[från marginalen]" syftar på marginalanteckningar som ofta förekommer i manuskript och tryckta utgåvor av Bibeln och den judiska Skriften. Dessa diskuterar diverse osäkerheter i texten. De anger olika läsarter, alternativa tolkningar, kritiska anmärkningar etc. Vanligtvis kommenterar de sådant som betraktats som tveksamheter i innehåll och stavning, men som ändå tillåtits att vara kvar oförändrat utifrån respekt för den ursprungliga texten.)

Anmärkning: Det finns flera olika sätt att representera en hebreisk text med latinska bokstäver (det senare är det alfabet vi använder i Sverige). Därför kan resultatet skilja sig åt beroende på vem som gör denna konvertering. I mitt eSword lexikon skrivs "ari" även som "ar-ee" och "ar-yay". Och i mitt Olive Tree bibelstudieprogram (se nedan) skrivs samma ord "aryeh".

(Obs! Tycker du det är svårt att se de hebreiska bokstäverna i den följande texten, använd "ctrl-+" (dvs tryck samtidigt ner control-tangenten och plustecken) för att förstora webbläsarens text. Upprepning av detta kommando förstorar mer och mer. Kommandot "ctrl-0" ger återgång till normal textstorlek. Fungerar i de flesta webbläsare)

"Ari'" är således det hebreiska ordet för "lejon". I grundtexten står (enligt den tolkning som görs i den judiska Skriften — det finns ytterligare en möjlig tolkning som strax kommer att diskuteras) "ki-ari'" (כּארי — observera att i hebreiskan så läses bokstäverna från höger till vänster, dvs baklänges enligt vårt sätt att se), vilket betyder "som ett lejon".

De hebreiska bokstäverna i כּארי är från höger till vänster; kaf med dagesh (k), alef (a), resh (r) och yod (y). Den lilla punkten inuti bokstaven kaf kallas dagesh. Många bokstäver i hebreiskan representerar två olika ljud; ett hårt och ett mjukt. Dagesh innebär att bokstaven skall uttalas med det hårda ljudet (i detta fall uttalas kaf som "k" i "kvist").

Det omstridda ordet är således "ki-ari´", vilket betyder "som ett lejon". Men vi ser att ordet också, enligt en marginalanteckning, kan översättas med "genomborra".

I min mobiltelefon har jag det utomordentliga bibelstudiprogrammet Olive Tree (som är payware) med King James översättning (bland ett dussin andra översättningar). Jag har köpt till hebreiska och grekiska lexikon (Strong's). När jag slår upp det hebreiska ord i Ps 22:17, som i King James och de flesta bibelöversättningar, inkluderande 1917 års svenska översättning, översatts med "genomborra" (pierce), visar det sig vara ett annat ord än det som angetts ovan (ki-ari'). Där står i stället ordet "kara'h", vilket enligt Strongs lexikon betyder att "att gräva", "att borra" eller "att öppna". Här har vi således ett helt annat ord med en betydelse som stämmer in på översättningen "genomborra".

Hur kan detta komma sig? Finns det flera olika hebreiska grundtexter? Nja, förklaringen är helt enkelt att det är osäkert hur ordet i grundtexten skall utläsas. I alla äldre hebreiska texter (t ex i texterna från Qumran — de s k Döda Havsrullarna) finns endast konsonanter. Vokalerna saknas således. I hebreiskan anges vokalerna (i den mån de finns med) som små prickar under och över konsonanterna. Också i moderna hebreiska texter saknas i allmänhet vokaler och man får själv hålla reda på var någonstans de skall sättas in. Det betyder att man inte alltid säkert vet vilken s k rot ett visst hebreiskt ord har, och det är det första en texttolkare måste bestämma sig för (osäkerheten blir givetvis större ju äldre texterna är). Därför kan man ibland komma fram till olika slutsatser. T ex så olika saker som "såsom ett lejon" (ki-ari) och "genomborra" (kara'h).

Vokalerna fick således läsaren själv lägga till i äldre texter. För att underlätta använde man ibland konsonanter som s k vilbokstäver (silent consonants), vilka inte uttalades men som fanns med för att upplysa läsaren om viktiga vokaler i texten. Detta kallas också matres lectionis (latin för "läsandets mödrar"). Konsonanten "alef" (א — första bokstaven i hebreiska alfabetet) använd som vilbokstav anger t ex att vokalen skall vara ett "a".

Sammanfattningsvis så menar vissa uttolkare således att det omstridda ordet i Ps 22:17 skall utläsas som "ki-ari´", dvs "som ett lejon" ("ari´" kommer från stammen "arah"). Andra väljer en annan och lika möjlig tolkning, där man tolkar "alef" som en vilbokstav. I det senare fallet blir ordet i stället "kara´h", dvs "genomborra".

Vilket är då den rätta översättningen? Ja, utifrån vad som hittills framkommit är det svårt att säga. Båda översättningarna är lika möjliga och lika rimliga. För att få ytterligare argument kan vi undersöka vad Septuaginta säger. Septuaginta, som ofta förkortas LXX (dvs talet 70 skrivet med romerska siffror), är en översättning till grekiska av den judiska Skriften (dvs det vi kallar Gamla Testamentet). Den var klar ca 250 f Kr. Namnet betyder "de Sjuttios", eftersom traditionen säger att översättningen gjordes av 70 personer.

Om vi nu går till LXX och läser vad som står i Ps 22:17, så finner vi att motsvarande grekiska ord är "ωρυξαν" [ôruxan — "de genomborrade]". Betydelsen i LXX är således helt klar. Det står "genomborra" och inget annat.

LXX anses allmänt vara en tillförlitlig text med förhållandevis små textvariationer. Dessutom hade de som gjorde LXX tillgång till äldre handskrifter, än de som gjort senare textsammanställningar. Dessa bör rimligen ha innehållit färre fel än senare handskrifter (ju närmare källan, desto färre fel). Det finns många handböcker och kommentarer till LXX och jag lät en god vän, som är teologie doktor, granska eventuella kommentarer till Ps 22:17 i LXX. Enligt honom finns inga kommentarer till denna vers, vilket betyder att det inte finns några variationer i grundtexterna och att därför översättningen till "genomborra" kan betraktas som mycket tillförlitlig.

Den andra viktiga judiska textversionen, vid sidan av Septuaginta, är den s k Massoretiska grundtexten. Den gjordes mellan 700 - 1100 e Kr av judiska rabbiner. I den Massoretiska texten införde man vokaler. Från början fanns, som påpekats tidigare, bara konsonanter i den hebreiska grundtexten, men så småningom började man glömma bort vilka vokaler det skulle vara, varför texten blev allt svårare att tolka. Vokaliseringen innebar en viss osäkerhet, och det finns rabbiner som av detta skäl inte accepterar denna version. De menar att det är bättre att ha en svårläst version (utan vokaler), men där man vet att inga fel smugit sig in, än att ha en version, som visserligen är lättläst (med vokaler), men där man inte kan vara helt säker på att alla vokaler är korrekta.

För att sammanfatta så här långt. Det finns två möjligheter att översätta כּארי (det omstridda ordet i den hebreiska grundtexten), beroende på om man tolkar det alef (א) som ingår i ordet som en vilbokstav eller ej. Handlar det om en vilbokstav står det "kara´h", dvs "genomborra". Om det inte rör sig om en vilbokstav måste man läsa ordet som "ki-ari´", dvs "som ett lejon". Septuaginta, som är mycket äldre än den Massoretiska texten (ca 1200 år äldre) stöder enligt ovan entydigt översättningen till "genomborra". Detta tillsammans med kontexten i verserna runt 22:17 ("mina leder ha skilts åt" etc), vilken uppvisar stor likhet med Jesu korsfästelse, implicerar att "genomborra" är en mycket rimligare översättning än varianten "som ett lejon".

(Saker och ting är i allmänhet mer komplicerade än vad man kanske inser när man börjar studera ett ämne. Och så är fallet även här. Det finns fler tolkningsmöjligheter än de två som hittills nämnts. Enligt vissa forskare så är den sista bokstaven i det omstridda ordet inte yod (י) utan wav (ו). Dessa två bokstäver ser ju ganska lika ut — speciellt i ett handskrivet dokument — och kan lätt förväxlas. Utrymmet tillåter dessvärre inte att vi fördjupar oss i detta. Majoriteten av teologer och andra forskare (inklusive judiska rabbiner) tolkar under alla förhållanden den sista bokstaven som yod.)

Påståendet att det handlar om medvetet bedrägeri är således felaktigt. Det handlar helt enkelt om en bibelvers, där det finns flera möjliga översättningar. Ser man till sammanhanget är "genomborra" inte alls någon orimlig översättning. Snarare tvärtom! Att det skulle handla om ett medvetet bedrägeri framstår som rent nonsens.

Men det finns ytterligare en viktig aspekt, som har stor tyngd. När den Massoretiska texten iordningsställdes så hade redan korsfästelsen etc ägt rum. Eftersom judarna inte trodde att Jesus var Messias, utan tvärtom var fientliga till denna tanke, valde man medvetet, när man sammanställde den Massoretiska texten, textversioner som inte bekräftade evangelierna. Man kan således misstänka att den Massoretiska grundtexten inte är fullt objektiv, utan att man valt texter som är så negativa som möjligt ur kristen synpunkt.

Septuaginta däremot var klar flera hundra år innan de händelser, som evangelierna skildrar, ägde rum. De som gjorde denna översättning hade givetvis ingen som helst anledning (eller möjlighet) att välja textversioner som skulle bekräfta eller motsäga evangelierna. Man valde helt enkelt ut de grundtexter som man uppfattade som de mest tillförlitliga. Septuaginta kan således inte misstänkas för att vara vinklad åt något håll. Och det är i Septuaginta som vi hittar det starkaste beviset för översättningen "genomborra". Det finns således större sannolikhet för att "kara´h" är det korrekta grundordet än att "ki-ari´" skulle vara det.

Rent allmänt så upplevde de rabbiner som var verksamma efter Jesus död att Septuaginta var alldeles för "positiv" gentemot de kristna påståendena. Det är intressant att notera att man av detta skäl, under de första två åhundradena e Kr, gjorde flera översättningar av den judiska Skriften till grekiska (bl a Aquila och Symmachus,) för att polemisera mot Septuaginta. Där valde man, menar många teologer, medvetet ut grundtexter som inte stämde med den kristna synen.

Slutsats: Det omtvistade ordet i Ps 22:17 är svårt att översätta. Båda möjligheterna, "genomborra" och "som ett lejon" är fullt rimliga om man bara tittar på den hebreiska grundtexten. Tar man också hänsyn till sammanhanget i verserna runt omkring 22:17, blir "genomborra" det något rimligare alternativet. Och tar man sedan Septuaginta i beaktande, så framstår "genomborra" som den troligaste, ja kanske enda möjliga, översättningen.

Påståendet att det skulle handla om medvetet bedrägeri kan utan vidare avfärdas. Det är ganska typiskt för ateister att föraktfullt anklaga kristna för att vara lögnare och bedragare. Jag skulle vilja säga att en sådan anklagelse snarare utgör ett exempel på medvetet bedrägeri. Och anklagelsen är dessutom ganska löjlig, med tanke på hur viktig sanningen är för den som är kristen. Varför skulle en kristen ljuga för att "förbättra" sin tro? Varför skulle man vilja leva på en lögn? Det är ju inte ens trovärdigt. Sanna kristna ljuger överhuvudtaget inte. Miljoner kristna har dödats för sin tro under årens lopp. Vem skulle vilja gå i döden för något man vet inte är sant? För något man hittat på själv? Ingen!!!

För mig framstår det som galopperande storhetsvansinne när en ateist så självsäkert uttalar sig om Bibeln och den kristna tron. Efter att ha läst några lösryckta bibelverser eller någon kommentar från en motståndare till kristendomen så tror man sig veta allt och avfärdar nästan definitionsmässigt de tusentals teologer och bibelöversättare som ägnat hela sina liv åt att studera Gamla och Nya Testamentets grundspråk. Och som levt i och mediterat över bibeltexterna. Och inte nog med det, ateisten dristar sig också att kalla de kristna för bedragare och lögnare (självklart finns det ateister som också noggrant studerat Bibeln, men hos dem finner man ofta en respekt för den kristna tron och de troende). Vissa (alltför många) ateisters notoriska underskattande av de kristna och deras tro, bottnar i själva verket i en fanatisk tro på den egna ideologin. Ateismen företräder, tyvärr alltför ofta, en total intolerans mot andra tolkningar av den totala verkligheten och baseras snarare på ovetenskaplighet än vetenskaplighet (många av de som stöder eller är medlemmar i Föreningen Humanisterna är exempel på denna typ av ateism). Att dra sådana växlar på vetenskapen som många ateister gör, är att vara antivetenskaplig. Då har man inte förstått att vetenskapens begränsningar är dess styrka. En av dessa begränsningar är att vetenskapen inte kan uttala sig om det övernaturliga. Men om vetenskapen inte kan uttala sig om det övernaturliga, kan den inte heller avfärda existensen av en övernaturlig verklighet. Vetenskapens begränsningar ökar dess säkerhet och bevisförmåga. Priset för detta är att många viktiga frågor och fenomen därmed ligger utanför dess kompetensområde. Och skulle man utöka vetenskapens område för att också inkludera det övernaturliga, ja då skulle vetenskapens slutsatser vara omöjliga att bevisa. Ett dilemma som ateisten tycks vara lyckligt omedveten om. Ateisten tycks tro att man både kan ha kvar kakan och äta den. Vilket visar att ateisten i alla fall har en djupt grundad tro på mirakler.

Tillbaka till Problem och motsägelser i Bibeln