"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)
"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)
"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)
"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)
"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)
"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)
"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)
"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)
Den kristna tidningen Världen idag erbjuder läsarna möjligheten att ställa frågor om kristen tro. Jag läste häromdagen (190122) följande fråga där:
Min fråga gäller 1 Mosebok 2–3. Jag tycker Gud är orättvis som dömer Adam och Eva. De hade ju inte kunskap innan de åt av kunskapens träd. Ändå förvisade Gud dem, trots att de var oinformerade och saknade förutsättningar att kritiskt bedöma ormens erbjudande. Gud framstår som en despot som kräver blind lydnad. /Lisa
Frågan, som handlar om det som brukar kallas Syndafallet, är mycket enkel att besvara. Enklast är att citera två avsnitt från Första Mosebok.
Herren Gud tog människan och satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda den. Herren Gud gav detta bud: "Du får äta av alla träd i trädgården utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag du äter av det trädet skall du dö (1 Mos 2:15-17).
Adam visste således att han inte skulle äta av Kunskapens Träd och att han skulle dö om han gjorde det. Texten säger att det handlade om ett "bud" och inte ett förslag eller gott råd. Ett bud är samma sak som en lag. Denna måste åtlydas, precis som att Sveriges Lag måste åtlydas i Sverige. Inte heller kan man skylla på okunskap. En svensk är skyldig att känna till alla lagar och bestämmelser i Sverige.
Vi läser vidare:
Ormen var listigast av alla vilda djur som Herren Gud hade gjort. Den frågade kvinnan: "Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?" Kvinnan svarade: "Vi får äta frukt från träden, men om frukten från trädet mitt i trädgården har Gud sagt: Ät den inte och rör den inte! Gör ni det kommer ni att dö." Ormen sade: "Ni kommer visst inte att dö. Men Gud vet att den dag ni äter av frukten öppnas era ögon, och ni blir som gudar med kunskap om gott och ont." (1 Mos 3:1-5).
Det var således kvinnan (Eva) som ormen vände sig till när han försökte få människan på fall. Ofta anförs (speciellt från ateistiskt håll) att Adam hade underlåtit att berätta för Eva att Gud förbjudit dem att äta av Kunskapens Träd. Underförstått i denna kritik finns då att den mulliga mansgrisen Adam i sitt kvinnoförakt inte delgett Eva det Gud hade sagt (och sedan kan man spinna vidare på teman som genus, härskartekniker och mycket annat). Jag har t o m hört predikningar där man påstått ungefär detta. Av texten ovan framgår dock klart och tydligt att Eva faktiskt kände till att de inte skulle äta av Kunskapens Träd ("Kvinnan svarade: 'Vi får äta frukt från träden, men om...'") och att detta skulle leda till döden. Adam hade således delgett henne vad Gud sagt om detta träd. Eva visste alltså att det var fel och förbjudet att äta av frukten från Kunskapens Träd.
Adam har givetvis lika stor skuld här som Eva, eftersom han också åt av trädet, trots att han visste konsekvenserna.
Ormen symboliserar Djävulen (som förvandlat sig till en orm huruvida det var en verklig orm eller någon slags hypnos spelar ingen roll). Det Djävulen säger här är klassiskt, "Har Gud verkligen sagt...?". Ormens väsande. Hur ofta har inte dessa ord uttalats. Ärkebiskopar, liberalteologer, ja alla som vill kasta tvivel på Gud säger ungefär så. "Skulle Gud ha sagt... ?", som det står i 1917 års översättning. Man riktigt hör för sitt inre hur ormen väser fram, "väässs hiiissss skulle Gud vääässs vääässs hiiisss ha sagt vääässs hiiisss så sssssssssssssssshhhh...."
Det är intressant att Djävulen lovar Adam och Eva att de skall "bli som gudar". Även om Bibeln inte skriver så mycket om Djävulen så framgår i alla fall att han är en fallen ärkeängel vid namn Lucifer (som var den skönaste av alla änglar). Denne gjorde uppror mot Gud och ville ställa sin tron över Guds tron, skriver profeten Jesaja (Jes 14:13). Djävulens dröm är således att bli såsom Gud och bli tillbedd som Gud, och det är precis detta han frestar Adam och Eva med. Och det fungerade ju tydligen!
Eva valde således, i olydnad mot Gud (som varnat dem), att följa ormen i stället för att hålla fast vid Guds varning. Och Adam gjorde samma val, i stället för att tillrättavisa sin hustru. Domen mot Adam och Eva var således rättvis. De visste egentligen att de skulle dö om de åt av trädet (ungefär som att en rökare vet att han kommer att dö en plågsam död i förtid om han/hon fortsätter att röka). Och de valde att inte lyda (precis som alltför många rökare). Och de dog. Inte fysiskt, men andligt. I och med att de åt av Kunskapens Träd förlorade de sin andliga "syn" och var nu för all framtid begränsade till att se och förstå med sina fysiska sinnen och sitt intellekt. Det är därför många människor, när de söker Gud, aldrig finner Honom. De tror att man kan hitta Gud med sitt intellekt i kombination med fysiska observationer, och vägrar att använda andra vägar. De måste öppna sin ande (som alla människor har, fast den är i dvala) om de skall finna Gud. Intellektet kan hjälpa oss en bit på vägen, t ex ge oss argument för att det måste finnas någonting bakom allt, när man tänker på hur fantastisk Skapelsen är. Ta bara cellens inre med all sin komplexitet som vida överstiger någon mänsklig skapelse (en cell består av över en miljard delar, vilka alla måste samverka). När man undersöker Skapelsen, från atomernas innersta till universums oändligheter, tycker sig många forskare se spåren av en Skapare eller Designer. Både när det gäller sinnrikhet och skönhet. Ungefär som Johan Olof Wallins skriver i sin psalm "Var är den vän som överallt jag söker?":
Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusar,
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mig hugsvala. (vers 3)
Ack när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sig förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara. (vers 5)
När Adam och Eva åt av Kunskapens Frukt, upplevde de att de såg och förstod saker de inte sett och förstått innan. Så långt hade Djävulen rätt. Men vad Djävulen inte berättat om var konsekvenserna av det val de gjorde (ofta är Djävulens frestelser sanna, dvs man får det man blivit utlovad men det han inte berättar om är konsekvenserna). Konsekvenserna blev att Adam och Eva förlorade sin andliga syn och förståelse. Dvs, det som gjorde att Gud kunde umgås med dem ansikte mot ansikte. De drabbades av "den falska synens blindhet", som pastor Sten Nilsson brukade säga. De upplevde att de nu såg och förstod saker de inte förstått tidigare. Fast egentligen gjorde de inte det. De förstod bara på ett annat sätt nu, och allt som är annorlunda och nytt har ju en viss tjusning (åtminstone i början). Människans intellekt är utan tvekan ett skarpt verktyg. Men intellektet är begränsat. Dvs människan var i fortsättningen begränsad till att se och förstå med sins fysiska sinnen i kombination med intellektet. Däremot hade hon blivit andligt blind.
Innan människan föll såg och förstod hon således genom sin ande. Denna typ av förståelse ligger på ett helt annat plan än den intellektuella förståelsen. Jag föreställer mig den andliga förståelsen som en slags omedveten, omedelbar förståelse av helheten. Den typ av förståelse som poesin, konsten och musiken försöker förmedla. En förståelse som går bortom vad ord och logik kan uttrycka (poesi är just ett sådant försök, som visserligen arbetar med ord, men där rytm och rim och det som finns mellan orden och det man måste låta sin fantasi fylla i, kanske säger mer än själva orden). Kanske har det vi kallar intuition ibland andliga aspekter. Paulus skriver i 1 Kor 13:12, "Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då [när vi kommer till himlen] skall vi se ansikte mot ansikte". Då är människan tillbaka till sitt ursprungliga tillstånd och har fått tillbaka sin andliga syn och förståelse.
Beträffande frågeställaren, som kallar sig Lisa, så är det uppenbart att hon aldrig läst de första 3 kapitlen i Bibeln. Då hade hon ju själv kunnat besvara sin fråga. Jag gissar att hon hittat den fråga hon ställer på något ateistisk internetsajt. Utifrån formuleringen gissar jag också att hon egentligen inte söker Gud utan försöker hitta skäl att bli av med Gud. Men jag kan ju ha, och hoppas att jag har, fel. Hon påstår att Adam och Eva var oinformerade. Men det var de ju inte, vilket har visats ovan. Huruvida de saknade "förutsättningar att kritiskt bedöma ormens erbjudande" är möjligen en punkt värd att fundera lite över. Här kan anföras fyra saker:
1. Gud är Gud. Universums Skapare, alltings ursprung. När Gud talar, lyssnar människan. Man kan förstå allt vad Gud säger, eftersom Gud talar till oss på ett språk som vi kan förstå. Men vi kan inte alltid förstå varför Gud ger oss vissa instruktioner. Bibeln säger "Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar (Jes 55:9)." Guds ord och lag kan inte ifrågasättas av en människa. Människan måste lita på att Gud vill hennes bästa, även om hon inte kan förstå allt. Det är ju inget märkligt med det. Samma sak gäller relationen föräldrar och små barn. En treåring kanske inte kan förstå allt som föräldrarna säger, men lär sig att lita på föräldrarna, eftersom barn som växer upp i "normala" familjer vet att föräldrarna älskar dem och vill deras absolut bästa. Adam och Eva borde alltså ha litat på Gud, när de fick budet att inte äta av Kunskapens träd. Men de valde att inte göra det.
2. Bibelns övergripande budskap är att Gud är absolut rättvis och kärleksfull. Vi kan alltså utgå från att Gud inte dömde Adam och Eva orättfärdigt. Adam och Eva borde som sagt ha litat på Gud och inte på Djävulen. Tro är att tro på Gud och lita på Gud, och den sanna förståelsen kommer genom vår tro.
3. Det framgår av de första kapitlen i 1 Mos att Adam och Eva umgicks med Gud. De hade en andlig syn och förståelse, som de (och alla kommande generationer av människor) förlorade i och med att de åt av Kunskapens Träd. De borde således, genom sin andliga förståelse, ha kunnat genomskåda Djävulens frestelse och insett konsekvenserna, men valde att låta sig förföras.
4. När Gud förbjöd Adam att äta av Kunskapens Träd står det 1 Mos 2:16 "Herren Gud gav detta bud...". Dvs, att man inte skulle äta av Kunskapens Träd var ett bud, en lag, något som inte gick att diskutera. Det spelar ingen roll om Adam och Eva hade förutsättningar att kritiskt bedöma ormens erbjudande. Det kan ju vara så att de inte hade intellektuell kapacitet till detta, eftersom de ännu inte ätit av Kunskapens Frukt. Men de hade definitivt andlig kapacitet att bedöma Djävulens erbjudande. Dessutom så handlade det som sagt om en lag. De bröt alltså med vett och vilja mot Guds lag.
Varför valde då Gud att utvisa Adam och Eva från Lustgården? Kunde han inte bara förlåta? Nja, så enkelt är det ju inte. Adam och Eva visste konsekvenserna av att äta Kunskapens Frukt. De valde av fri vilja, mot bättre vetande, att göra detta och fick ta de konsekvenser som följde på detta. Alla val har konsekvenser. Vår fria vilja gör att vi kan välja (inom de fysiska lagarnas ramar vi kan t ex inte välja att av egen kraft, utan hjälpmedel, börja sväva upp mot taket i lägenheten). Men det finns en sak vi inte kan välja. En sak som är absolut. Nämligen konsekvenserna av våra val. Våra val leder alltid till konsekvenser, vare sig vi vill eller ej. Konsekvenserna av våra val är ofrånkomliga. Vilket vi alltid måste tänka på när vi väljer. Och det är ju därför barn inte får göra vilka val som helst, eftersom de är oförmögna att överblicka de långsiktiga konskekvenserna av en del val (t ex att vilja hoppa av skolan och börja jobba i godisbutik när man fyllt 10 eller att göra könskorrigerande operationer när man är 14).
Pastor Sten Nilsson, en av mina kristna förebilder, menade att om Adam och Eva, efter Syndafallet, tillåtits att stanna kvar i Lustgården och sedan ätit av Livets Träd, som gav evigt liv och som var tillåtet att äta av, så hade de konserverats för evigt i sitt fallna tillstånd. Gud hade då aldrig kunnat rädda människan. Man kan säga att hela Bibeln, hela judendomens och hela kristendomens historia, dvs Guds handlande med mänskligheten, går ut på att reparera de fruktansvärda konsekvenserna av Adams och Evas olydnad.
Bibeln säger att den människa som inte böjt knä för Gud är förblindad och inte förstår.
Ty denna världens gud [dvs Satan] har förblindat förståndet hos dem som inte tror, så att de inte ser ljuset från evangeliet om härligheten hos Kristus, Guds avbild. (2 Kor 4:4)
Jesus kan ses som Anti-Adam. Han gör motsatsen till vad Adam gjorde. Paulus skriver i Första Korintierbrevet (15:21-22):
Ty eftersom döden kom genom en människa kommer också uppståndelsen från de döda genom en människa. Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus.
Att böja knä för Jesus (vägen till Gud går genom Jesus Kristus ingen kan komma till Gud utan genom Jesus, säger Bibeln) innebär att ens andliga ögon och sinnen öppnas så att man ser och förstår saker som man inte såg och förstod innan. Det är därför att bli kristen innebär ett modigt språng ut i det okända. Det är inte förrän man blivit kristen som man kan veta att man valt rätt. Då först förstår man.