"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2024 02 29 13:30

Det finns i Nya Testamentet två till synes motsägande berättelser om hur Judas dog — således kan inte Bibeln vara sann

NT innehåller två berättelser om hur Judas Iskariot, dvs den lärjunge som förrådde Jesus, dog. Dessa kan vid en första genomläsning te sig motsägelsefulla.

1. När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad angår det oss? Det är din sak." Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sade: "Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom de är blodspengar." Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern (Matt 27:3-8)
2. Han [Judas] var en av oss och hade fått samma uppdrag som vi. Med lönen för sin ogärning köpte han sig en bit jord. Men där föll han framstupa, och buken sprack så att alla inälvorna rann ut. Det blev känt för alla i Jerusalem, och sedan kallades platsen på deras språk för Akeldamak, det vill säga Blodsåkern (Apg 1:17-19).

De citerade verserna ur Apostlagärningarna är hämtade från en predikan som Petrus höll, när man skulle utse en efterträdare till Judas (det är således egentligen Petrus, och inte Lukas, som här skildrar Judas' död).

För det första kan vi slå fast att Evangelierna och Apostlagärningarna rent generellt utgörs av vittnesmål från ögonvittnen eller av personer, vilka haft ögonvittnen som källor (dvs man accepterade maximalt ett överföringsled). Beträffande ovanstående verser om Judas är det ytterst osannolikt att vare sig Matteus, Lukas eller Petrus var närvarande när Judas lämnade tillbaka de pengar han fått för att förråda Jesus, eller när han tog livet av sig. Här handlar det sålunda om andrahandsuppgifter. Att de två versionerna skiljer sig åt är precis vad vi förväntar oss. Hade de sagt exakt samma sak, i alla detaljer, hade vi vetat att texten var redigerad i efterhand eller att det handlar om rena falsarier (samma princip använder både polis och domstolar när de bedömer vittnesmål). Det är ungefär som om en navigatör skulle få fem pejlingar att gå genom exakt samma punkt på sjökortet. Då vet alla kunniga navigatörer att det handlar om fusk.

1968-1969 arbetade jag som telegrafist på en kyl/frysbåt. På den tiden användes astronomisk navigation för positionsbestämning vid oceannavigering (GPS var än så länge enbart på planeringsstadiet). Normalt tog man solhöjder vid middagstiden (lokal tid) och sedan ett antal stjärnhöjder i samband med skymningen (att ta en höjd innebär att med hjälp av ett noggrannt vinkelmätningsinstrument, en s k sextant, mäta vinkeln mellan en himlakropp och horisonten). Minst två personer gjorde detta var för sig (kapten och vakthavande styrman). Vid skymningen brukade man ta 5 till 7 höjder av olika stjärnor. Moln kunde givetvis begränsa eller omöjliggöra dessa observationer (vilket var en av nackdelarna med astronomisk navigation). Varje observation (av solen, månen, en planet eller en stjärna) resulterade i en rät linje utritad på sjökortet (efter ganska omfattande beräkningar och användande av tjocka tabeller — det här var före räknedosans tid). Observerade man 7 stjärnor blev resultatet således 7 räta linjer som förhoppningsvis korsade varandra inom ett litet område (inom vilket fartyget sannolikt befann sig). Sannolikheten för att alla linjerna skulle korsa varandra i en enda punkt var i princip noll. Det skulle ju implicera att mätningarna var utan mätfel, vilket är en omöjlighet.
Kaptenen ombord på fartyget, inga namn nämda, lyckades alltid med bedriften att få alla 7 linjerna att exakt gå genom en och samma punkt, vilket styrmännen (överstyrman, andrestyrman och andrestyrman junior) hade jätteroligt åt. Det var ett populärt samtalsämne. Vid ett tillfälle spionerade en av styrmännen på kaptenen när denne lade ut sina linjer (kallas ortlinjer) på sjökortet. Skar en linje de andra linjerna på "fel" ställe så vred kaptenen lite på vinkellinjalen (kallad transportör) så att det stämde bättre. Inför sig själv motiverade han säkert detta genom att intala sig att hans stora erfarenhet berättigade honom att göra så.

Ursäkta utvikningen! Men jag försöker ju allmänbilda mina läsare. Tillbaka till ämnet!

Det är således fullt naturligt om Matteus (som med all sannolikhet var en av lärjungarna) och Lukas (som var läkare och själv var med om många av de händelser som skildras i Apostlagärningarna) beskriver Judas' död på något olika sätt.

Enligt Matteus så gav således Judas tillbaka silvermynten till prästerna och gick sedan och hängde sig. Prästerna köpte för pengarna Krukmakaråkern. Enligt Apostlagärningarna köpte han sig en åker (Akeldamak) och där föll han framstupa så att buken sprack och inälvorna rann ut.

Många försök har gjorts att tolka detta. Enligt vissa äldre tolkningar, så lyfte Djävulen upp Judas i luften, ströp honom och slängde honom sedan i marken så att han sprack. Andra menar att Judas efter hängningen föll nedför en brant ner i en djup dal (den som har varit i Jerusalem vet att det inte är svårt att hitta sådana platser, eftersom terrängen är full av branta klippor och djupa dalar, t ex Hinoms dal) och då skadades så svårt att buken sprack (och att detta kan ske är inget märkligt — t o m vid magplask från tiometerstrampolinen riskerar man att buken spricker). Det finns också de som menar att Judas hängde sig nära en brant, och att ingen tog ner kroppen utan att den hängde där och ruttnade alltmer, ända tills den sprack och inälvorna rann ut (i varma länder tar detta inte många dagar).

Något som starkt stöder den sista tolkningen är att det grekiska uttryck som översatts till "falla framstupa", ginomai prenes (γινομαι πρενες), också kan betyda att "svälla upp". När det i texten står "Men där föll han framstupa" kan detta således alternativt översättas till "Men där svällde han upp", dvs ruttnade (jag har precis fått veta att den s k Reformationsbibeln kommer att välja denna översättning i nästa upplaga). Kanske sprack buken enbart på grund av de gaser som bildas vid förruttnelsen; kanske gick repet han hängt sig med av och vid fallet så sprack den uppsvällda buken. Detaljerna lär vi aldrig få reda på, men vi behöver inte heller känna till dem, eftersom de inte spelar någon som helst roll för den kristna tron.

I Matteus version så gick Judas "bort och hängde sig". Det grekiska ord som översatts med "hängde sig" är apagchomai (απαγχομαι) och har fler möjliga betydelser än "hänga sig". Ordet kan också översättas med kvävas, strypa, strypa sig. Man kan således tänka sig att innebörden, i Matteus skildring av hur Judas dog, kan vara att Judas kvävdes till döds. Detta kan ju ha gått till på många olika sätt.

När det gäller vem som köpte åkern menar t ex Reverend Dake (som har gett ut en mycket användbar och omfattande kommentarsamling till Bibeln — The Dake Study Bible Notes) att när det står att Judas köpte åkern, så avses att prästerna tog Judas' pengar och köpte den och sedan begravde honom där. Verbformer kan vara svårttolkade och bruket av passiv och aktiv form av verb skiljer sig åt mellan svenska och grekiska. Om prästerna tog Judas' pengar och för dessa köpte en åker, tillhörde åkern rent juridiskt Judas.

Beträffande de olika namnen på åkern så finns ingen motsägelse. Apostlagärningarna säger att Akeldamak betyder Blodsåkern och Matteus säger att Krukmakaråkern sedan fick namnet Blodsåkern.

Grundläggande kan man säga att Matteus beskriver hur Judas tog livet av sig, medan Lukas (dvs egentligen Petrus) berättar vad som hände med honom efteråt.

Det finns ytterligare möjligheter. Ibland när man beskriver händelser i Bibeln, som är av stor principiell vikt, anknyter man poetiskt till verser ur GT och uttrycker sig gärna i dessa versers poetiska stil. Enligt en fotnot i NT81 till Apg 1:18, säger man "...anknyter sannolikt till sådana beskrivningar av syndarens undergång som Vish 4:19, 2 Mack 9:7 (dessa är s k Apokryfer, som ej finns i de kanoniska texterna). I predikningar är det inte ovanligt att man använder just en sådan poetisk stil, eftersom man då mer försöker visa på andliga principer än på faktiska detaljer. Det aktuella avsnittet i Apostlagärningarna är hämtat ur en predikan av Petrus. Det verkar därför troligt att vi här har den viktigaste förklaringen till olikheterna mellan Matteus och Lukas' berättelser om Judas' död.

Skulle man förkasta Nya Testamentet på grund av olikheterna i ovanstående bibelverser, så finge man också förkasta de allra flesta antika Skrifter (åtminstone om man ville vara konsekvent). Det handlar uppenbarligen om fullständigt oväsentliga detaljer som inte påverkar någon enda kristen levnadsregel. Inte heller påverkar det vår syn på Gud och Jesus eller det kristna budskapet överhuvudtaget.

Jag kan garantera med hundraprocentig säkerhet att hade det inte funnits en enda olikhet, ens i någon detalj, mellan de olika bibelböckerna, så hade herr/fru Kristendomsfiende tagit detta som ett absolut bevis på att kristendomen är påhittad. Nu tar samme herr/fru Kristendomsfiende existensen av några få, betydelselösa olikheter (som inte påverkar en enda trosartikel eller levnadsregel) som ett absolut bevis för att kristendomen är falsk. Och därmed avslöjar herr/fru Kristendomsfiende sig. Problemet är inte att han/hon inte kan tro, utan att han/hon inte vill tro! Och varför vill han/hon inte tro? Jo, därför att han/hon inte kan acceptera att böja sig under den Heliga Treenigheten, Fadern, Sonen och den Helige Ande. Den enda treenighet vederbörande kan erkänna är den oheliga treenigheten, Jag, Mig och Mitt! Och det är precis därför som världen ser ut som den gör!

Tillbaka till Problem och motsägelser i Bibeln

© Krister Renard