"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Vem skrev Moseböckerna?

Tanken att de fem Moseböckerna skulle haft flera författare, vilket brukar kallas dokumenthypotesen, föreslogs redan på 1700-talet av fransmannen Jean Astruc, men föll snart i glömska. Under senare hälften av 1800-talet blev dokumenthypotesen emellertid åter aktuell genom Wellhausen. Enligt Wellhausen utgör Gamla Testamentet inte Guds uppenbarelse till människan, utan är mänskliga idéer som utvecklats från lägre stadier av tänkande (polyteism = månggudadyrkan, animism = naturen är besjälad, brutalitet etc) till ett mer avancerat och moraliskt högstående tänkande (monoteism = tron på en enda Gud, barmhärtighet och kärlek). Detta var ju helt i överensstämmelse med det evolutionära perspektiv som då börjat dominera, och hämtade säkert sin inspiration från Darwins tankegångar. Grunden för dokumenthypotesen är att de fem Moseböckerna och resten av Gamla Testamentet skrivits av flera olika anonyma författare. En av författarna brukar gå under namnet Jahvisten (J) och anses ha levt ca 950 - 900 f Kr. J skall ha samlat legender och berättelser som har sitt ursprung i Babylonien och andra nationer och sedan lagt till judarnas egna hjältehistorier. J anses ha skrivit de delar av Bibeln, där gudsnamnet Jahve (Jehova) förekommer. Sedan har vi Elohisten (E), som man menar levde ca 750 - 700 f Kr i det som Bibeln kallar Nordriket (Israel). E har skrivit de verser där Elohim används som gudsnamn. Det finns ytterligare två författare; D (som anses ha skrivit större delen av Femte Mosebok = Deuteronomium) och P (påstås vara en präst = P, som levde i exilen i Babylonien och sammanställde heliga regler). Dokumenthypotesen kallas därför också JEDP-hypotesen efter de antagna författarna. Ett antal olika redaktörer (R) anses sedan ha redigerat ihop alla texterna till en helhet.

Dokumenthypotesen ifrågasätter således hela Gamla Testamentet och därmed indirekt också Nya Testamentet. Man bestrider till och med att Moses någonsin existerat. Det är inte konstigt att den materialistiska liberalteologin så villigt anammat dokumenthypotesen.

I det bibliska perspektivet var Moses både författare och redaktör, Självklart var inte allt i Moseböckerna upplevt av Moses själv. Många händelser inträffade ju långt före hans tid. Troende teologer menar att de fem böckerna sammanställdes av Moses ca 1400 f Kr under gudomlig inspiration. Förutom sina egna upplevelser, använde han både skriftliga källor och muntlig tradition. De sista verserna i femte Mosebok, är uppenbarligen inte skrivna av Moses, eftersom de skildrar vad som hände efter hans död. Enligt Talmudisk tradition lades dessa verser till av Josua.

Vad finns det då för yttre bevis för dokumenthypotesen? Finns det t ex några historiska bevis för existensen av de fyra författarna J, E, D och P? Dvs, bortsett från att materialismen definitionsmässigt utesluter att GT kan vara gudomligt inspirerat, och därför automatiskt måste leta efter en inomvärldslig förklaring till allt, finns det några historiska eller arkeologiska bevis, som inte enbart bygger på "det övernaturligas omöjlighet"? Inte så vitt jag vet. Dokumenthypotesen utgör en konstruktion, vars enda berättigande ligger i att man då blir av med det övernaturliga inslaget i Bibeln.

Finns det å andra sidan något stöd för att Moses är författare till de fem Moseböckerna? Ja, det finns en hel del indicier. För det första så vet vi idag att skrivkonsten var känd och spridd på Mose tid. Enligt dokumenthypotesen så dröjde det flera århundraden efter att den judiska nationen grundades tills judarna skrev ned någonting av sin historia och sina lagar och religion. Här visar liberalteologerna verkligen hur vinklade de är, eftersom det är väl känt att israelernas grannar dokumenterade sin historia och religion långt före Mose tid.

För det andra så tyder mycket på att den som beskrev uttåget ur Egypten i Andra Mosebok var bekant med området och dess flora och fauna. Det förekommer i texten flera egyptiska ord och hänvisningar till sedvänjor som går tillbaka till 2000 f Kr. Den växtföljd som beskrivs i 2 Mos 9:31-32 är t ex egyptisk och inte israelisk. Träd och djur som omnämns är till största delen sådana som förekommer i Egypten eller på Sinaihalvön, men inte i Israel.

För det tredje så återfinns fler egyptiska låneord i de fem Moseböckerna än någon annanstans i Bibeln, precis som man skull förvänta sig om Moses var författaren (han var ju uppvuxen vid det egyptiska hovet och "undervisad i egypternas hela visdom").

För det fjärde så hävdas på flera ställen i Moseböckerna att Moses är författaren (2 Mos 17:14 m fl). Med tanke på den oerhörda respekt som judarna hade för Gud och Guds Ord, är det uteslutet att den som skriver detta medvetet skulle ljuga (även om författaren nu vore någon av de antagna J, E, D eller P). I övriga Gamla Testamentet hävdas också att Moses var författare till Moseböckerna (Jos 8:32 - 34 m fl). I Nya Testamentet sägs samma sak på ett flertal ställen (Apg 6:14, 1 Kor 9:9 m fl). Och sist men inte minst, Jesus själv säger att Moses är författaren till Moseböckerna (Joh 5:46 m fl). Jesus var, enligt kristen tro, Gud kommen till jorden. Om Jesus inte visste vad han talade om, kan han knappast varit gudomlig. Därmed faller hela kristendomen. Det är därför som det är så tyst i de kyrkor där liberalteologin dominerar. Den levande församlingen har där reducerats till en kaffesörplande förening, som gör trevliga utflykter till Vira Bruk på försommaren, men där bönen tystnat och tron på Guds övernaturliga ingripande för länge sedan upphört.

Dessutom visar inte Moseböckerna på en utveckling från avgudadyrkan och polyteism till monoteism, vilket liberalteologernas religionsevolutionära perspektiv förutsätter. Tvärtom, Första Mosebok börjar med en uppenbarelse av den ende sanne Guden. Denne förkastas senare av judarna, som även börjar dyrka sina grannfolks gudar. Etc.

I början av 1980-talet genomförde man vid Technion University i Israel en datoranalys av den hebreiska grundtexten i Första Mosebok. Man fann då egenheter och mönster som återkommer gång på gång. Enligt projektets ledare, Yehuda Radday visar analysen med en säkerhet av 82 procent, att Första Mosebok har en enda författare, vilket inte är förenligt med dokumenthypotesen (ur tidskriften Omni augusti 1982).

Dokumenthypotesen förutsätter att man bryter sönder vissa verser för att tillskriva delarna olika ursprung. Ibland måste man till och med bryta sönder meningar, eftersom det i en och samma mening kan förekomma flera olika gudsnamn. En sak är säker, som fysiker kan jag lugnt påstå, att skulle man använda samma logiska metod inom en fysikalisk teori, som man använder för att motivera dokumenthypotesen, ja då skulle man bli utskrattad av hela den samlade fysikerkåren (om det inte var första april förstås — då kanske fysikerna skulle tro att det handlade om ett ovanligt lyckat aprilskämt).

Det finns ungefär lika stor anledning att betvivla existensen av Moses, eller att han sammanställt de fem Moseböckerna, som det finns att betvivla att Homeros skrivit Illiaden. Huruvida Bibelns övernaturliga anspråk har fog för sig, är en annan fråga, som inte enbart kan besvaras med logiska argument och vetenskap. Men detta behandlas på annan plats på denna site.

(Data ovan hämtad ur artikeln "Skrev verkligen Moses Första Mosebok?" i Genesis nr 2, 2001)

Tillbaka till avsnittet om Liberalteologi
Tillbaka till avsnittet om Bibelns trovärdighet

© Krister Renard