"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Senast ändrad: 2024 02 29 13:30

Khirbet Qeiyafa etc

Gud mot liberalteologin: 1 - 0 (minst)

 

För några månader sedan råkade jag hamna mitt i ett program om biblisk arkeologi på någon av SVT-kanalerna (jag tror det var TV2). Man intervjuade olika forskare, som menade att arkeologin bekräftar Bibelns berättelser om kung David och Jerusalem och mycket annat. Eftersom programmet sändes i SVT, förstod jag ju att det måste finnas en brasklapp någonstans. Så jag bara satt och väntade på när man skulle visa sitt rätta ansikte. Och mycket riktigt, det dröjde bara några minuter så sade man "Men…." och så hänvisade man till den judiske arkeologen Israel Finkelstein (professor i arkeologi vid Tel Aviv University), enligt vilket det inte finns några som helst bevis för att Israel haft en kung som hette David, etc, etc. De dateringar Finkelstein gjort visar, enligt vad som sades i programmet, att Bibelns berättelser om David omöjligen kan vara sanna. Kanske var David någon obetydlig hövding för en liten skara, men att Israel vid den här tiden skulle varit en nation med Jerusalem som huvudstad, fanns inget som talade för, tvärtom! Och man riktigt hörde hur nöjda programmakarna var.

Och visst är tekniken effektiv! Först visar man forskare som hävdar att Bibelns historieskrivning stämmer med arkeologiska fakta, och sedan gör man helt om och visar att detta är fel och att det är precis tvärtom. Först får man icke troende människor att börja tänka, "Kanske är Bibeln sann trots allt" (och kristna känner sig styrkta i sin tro) och sedan visar man hur felaktig denna slutsats är. En sådan plötslig omsvängning får mycket större effekt än om man direkt angripit Bibeln. En ytterligare bonus är att tittarna dessutom får intrycket att programmet försöker vara objektivt, eftersom man presenterar olika sidor av saken, medan det i själva verket handlar om skickligt gemförd propaganda.

Det intressanta är att om man i SVT visar liknande program om islam, så förekommer överhuvudtaget inga som helst tvivel på islams heliga skrifter. Då är man full av beundran och gör allt för att övertyga tittarna om hur underbar och fredsälskande och sann islam är, och vilken fantastisk man Muhammed var (den 30/9 2012 visade TV2 just ett sådant program om Muhammed med titeln "Muhammeds liv" — det var enbart ohöljd beundran och ingen som helst kritisk granskning, men så heter ju också reportern som gjort programmet Rageh Omaar). Man kan undra vad som driver dessa journalister att så direkt eller indirekt omfamna islam, trots att en överväldigande majoritet av dem säger sig vara ateister. Och trots att de ofta har åsikter långt ut på vänsterkanten — och islam och vänstern är ju ideologiskt varandras absoluta motsatser. Ja, det är märkligt! Personligen misstänker jag att denna absurda vinkling till islams fördel utgör en del i en kampanj för att avlegitimera staten Israel — om den judiska historien [GT] bara är påhittad medan islams historieskrivning utgör en absolut sanning, så har judarna ingen historisk rätt till landet Israel medan muslimerna har all rätt till detta område. Vilket skulle bevisas!

Det fanns dock en sak man glömde att berätta i programmet. Och det var att Finkelstein (som ju var triumfkortet) nu ändrat åsikt. Han har inte ändrat sin kritiska bibelsyn, men utifrån nyare utgrävningar och dateringar så menar han ändå att Bibelns berättelser om kung David etc inte längre kan avfärdas.

I ett nyhetsbrev från "The Australian Institute of Archaeology" (mars 2011 nr 20) kunde man läsa följande om Finkelsteins ändrade dateringar (detta med anledning av att Finkelstein besökt Australien på en konferens).

Under sitt föredrag reviderade Israel Finkelstein sina dateringar, och sade att han nu daterade övergången från järnålder I till IIA till omkring 950 f Kr. Detta var betydelsefullt. Grundat på sina erfarenheter från de filistinska områdena och utgrävningar på platser som Lachish, Ussishkin så har Finkelstein [tidigare] daterat början av järnålder IIA till 920-900 f Kr och de, och många andra, har använt denna datering som argument för att David och Salomo inte existerat. Arkeologer som arbetat på andra ställen i södra Levanten (området från Egypten till Mesopotamien) har funnit denna relativt korta period av järnålder IIA problematisk, eftersom det var svårt att komprimera deras järnålder-II-nivåer [olika djup av utgrävningar] med den [dvs Finkelsteins datering av järnålder II]. När de [de andra arkeologerna] framförde sina arkeologiska argument som stöd för en tidigare start av järnålder II anklagades de ofta för att vara vinklade till Bibelns fördel [dvs om de dateringar man gör inte motsäger Bibelns dateringar, då är man vinklad till Bibelns fördel, medan den forskare, vars dateringar motsäger Bibeln, per definition klassas som objektiv].
Nu, när Finkelstein gör utgrävningar i Megiddo, där det finns ett avsevärt djup av järnålder-II-material, inser han att perioden var längre och att ett tidigare datum för början av järnålder II är nödvändigt. Det finns ett flertal böcker skrivna av Finkelstein, där han argumenterar för att det inte fanns något förenat kungadöme [där alla judiska stammar levde under en enda kung — Israels förste kung var Saul som sedan följdes av David och Salomo — efter Salomo splittrades landet i två delar; Israel och Juda], eftersom järnålder II började långt efter den tid när detta kungadöme förmodades ha existerat. Olyckligtvis kommer dessa böcker att fortsätta ha inflytande för decennier framåt [t ex när det gäller journalister som vill göra vinklade program för att visa att judendom och kristendom är falska religioner], även om kärnan av deras argument inte längre accepteras. Förändringen innebär inte att det förenade kungadömet existerade; den tar helt enkelt bort ett av de hypotetiska hindren. Det var intressant att under föredragen så var den enda person som regelbundet hänvisade till de bibliska texterna Finkelstein: för honom verkar att motbevisa Gamla Testamentet vara en kär hobby. En stor del av den akademiska världen har varit fixerade vid hur Finkelstein framfört sina hypoteser som fakta. Det kommer att bli intressant att se om de nu kommer att inta en mindre dogmatisk ståndpunkt.

Finkelstein är inte den ende arkeolog som försöker kasta tvivel över delar av Bibelns historiska autencitet. Andra forskare har varit inne på samma linje men går ännu mycket längre, t ex Philip Davies och Thomas L Thompson. Medan Finkelstein inte avfärdar allt i Bibeln och också försvarar Bibeln (han accepterar t ex att Salomo byggde ett tempel i Jerusalem), kan Davies och Thompson ses som direkt bibelfientliga (och därmed inte trovärdiga). De menar att Bibelns uppgifter om att David och Salomo var kungar i Israel är helt felaktiga. Under den period när dessa skulle varit kungar (1010-930 f Kr) fanns nämligen, enligt Davies etc, inget Israel att vara kung över. David och Salomo var på sin höjd några slags stamhövdingar. Eventuellt var David bara en mytisk figur och bibeltexterna om David och Salomo är påhittade långt senare. Det är ju den typen av åsikter som svenska journalister älskar att förmedla till sina läsare och tittare (utan att berätta att merparten av bibelforskare och arkeologer har en helt annan syn).

För att nu återvända till SVT-programmet om biblisk arkeologi, så kan det givetvis vara så att programmet gjordes innan Finkelstein bytte åsikt. Men oavsett vilket så ser vi att historiska och arkeologiska sanningar förändras med nya upptäckter och metoder. Därför skall man kanske inte vara så snabb med att avfärda Bibeln bara för att en arkeolog eller teolog säger si eller så. Bibeln utgör ju själv en uråldrig historisk källa, som man inte kan bortse från!

 

Sedan några år har det pågått utgrävningar på en plats i Israel som kallas Khirbet Qeiyafa. Denna ligger uppe på en höjd på södra sidan av Terebintdalen (ungefär mitt emellan Jerusalem och kusten mot Medelhavet). Det var i Terebintdalen som David, enligt 1 Samuelsboken 17, besegrade Goliat. 2 km väster om Khirbet Qeiyafa ligger Tel Zakariyeh, vilken har identifierats som den bibliska staden Azeka och 2,5 km åt sydost ligger Khirbet Shuwayka, som brukar identifieras med den bibliska staden Soko.

Flygfoto av Khirbet Qeiyafa

2005 fann man vid utgrävningar i Khirbet Qeiyafa omfattande järnåldersstrukturer. Området har sedan dess grävts ut mer och mer i olika etapper. 2008 grävde man i stadens västra del fram 600 kvadratmeter av en järnåldersstad, där man bl a fann en stadsport. Ytterligare utgrävningar samma år ledde till upptäckten av ytterligare en stadsport i stadens östra del. Den senare portens framsida bestod av två monumentala stenblock, vardera vägande ca 10 ton. Den totala mängden sten i stadsmuren uppskattas till ca 200 000 ton! Dvs ett ganska imponerande byggnadsverk. Khirbet Qeiyafa är den enda funna antika stad i Israel med två stadsportar. Till och med betydligt större städer som Megiddo hade bara en port. "Två portar" heter på hebreiska "shaaràjim".

I Gamla Testamentet omnämns staden Shaarájim (dvs "två stadsportar") tre gånger. I Jos 15:35 nämns städerna Soko och Azeka (se ovan!) som låg på låglandet inom Juda stams område (Judéen), och som hittats intill Khirbet Qeiyafa. I Jos 15.36 nämns sedan Shaarájim (på svenska "Saaraim"):

I Låglandet: Estaol, Sorga, Asna,
Sanoa och En-Gannim, Tappua och Enam,
Jarmut och Adullam, Soko och Aseka,
Saaraim, Aditaim, Gedera och Gederotaim — fjorton städer med sina byar;
(Jos 15:33-36)

I 1 Krön 4:31 läser vi:

Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Birei och i Saaraim. Dessa var deras städer, till dess att David blev konung.

När David hade dödat Goliat i Terebintdalen (som ligger mellan Soko och Azeka) berättar 1 Sam 17:52:

Men Israels och Juda män stod upp och höjde ett härskri och förföljde filistéerna ända dit där vägen går till Gai, och ända intill Ekrons portar; och filistéer föll och låg slagna på vägen till Saaraim, och sedan ända till Gat och ända till Ekron.

Utgrävningarna i Khirbet Qeiyafa visar att Bibeln är väl förankrad i geografiska fakta och verkliga personer och händelser. De städer som omnämns i bibeltexten är uppenbarligen städer som existerat i den fysiska verkligheten. Att 1 Krön 4:31 nämner staden Saaraim och sedan säger "… till dess att David blev konung", styrker att David faktiskt var konung över Israel. Varför skulle man först räkna upp verkliga städer och sedan en påhittad konung? Det verkar inte speciellt troligt.

Men inte nog med det. Vid utgrävningarna i Khirbet Qeiyafas västra del, gjorde man ett unikt fynd av en lerskärva med en femradig inskription på hebreiska. Genom kol-14-datering (av olivkärnor — man kan endast datera organiskt material med kol-14) har denna skrift daterats till ca 1000 f Kr (dvs när David enligt Bibeln var kung — 1-0 till Bibeln med andra ord). Texten lyder:

Du skall inte handla så, utan tillbe Herren.
Döm slaven och änkan rättvist,
döm den föräldralöse och främlingen rättvist.
Ta dig an barnen, ta dig an den fattige och änkan.
Återupprätta den fattige
från kungens händer,
skydda den fattige och slaven,
ge stöd åt främlingen.

Om dateringen stämmer är detta den äldsta hebreiska originaltext som hittats. Denna text påminner mycket om texter i Gamla Testamentet. I 5 Mos 10:18-19 läser vi t ex:

…som skaffar den faderlöse och änkan rätt, och som älskar främlingen och ger honom mat och kläder. Därför skall också ni älska främlingen; Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land.

Det finns också flera andra bibelställen med liknande innehåll.

För det första visar inskriptionen att skrivkonsten var känd av judarna på 1000-talet, något som har förnekats av många liberala teologer. Dessa menar att eftersom judarna inte kunde skriva vid den här tiden, har berättelserna om David och Salomo (och mycket annat) författats långt senare, kanske bara några hundra år före Kristi födelse, och består mest av påhittade myter och sagor (eller möjligen berättelser man fått från andra kulturer). Att förneka att judarna 1000 f Kr kände till skrivkonsten, är ett sätt bland många andra att kasta tvivel över Gamla Testamentets tillförlitlighet som historisk källa.

För det andra är texten, som vi sett ovan, samstämmig med och bekräftar det kanske viktigaste budskapet i Gamla Testamentet, nämligen att Bibelns Gud är kärlekens källa, vilket också ligger mycket nära Jesu undervisning i Nya Testamentet.

Låt oss sammanfatta vad som talar för att fynden vid Khirbet Qeiyafas verkligen är den bibliska (judiska) staden Saaraim (Shaaràjim):

1. Khirbet Qeiyafas ligger inom Juda stams område, dvs Judéen. I Jos 15:21 läser vi, "Och de städer som låg ytterst i Juda barns stam, mot Edoms gräns, i Sydlandet, voro:…" I den uppräkning av städer som sedan följer nämns i vers 36 Saaraim. Dvs, enligt Bibeln tillhörde den stad som återfunnits i Khirbet Qeiyafas Juda stam.
2. Befästa städer fanns endast i Judéen. Utgrävningarna visar att den stad som grävts fram i Khirbet Qeiyafas var synnerligen starkt befäst.
3. De stadsmurar som återfunnits i Khirbet Qeiyafas var av kassemattyp, dvs dubbla murar med ett utrymme emellan. Den typen av murar är endast kända från Judéen.
4. Den östra stadsporten, som uppenbarligen var huvudporten, är vänd mot Jerusalem, vilket vi förväntar oss om staden var judisk.
5. Man har inte funnit några rester av grisben under utgrävningarna, vilket starkt talar för att staden var judisk.
6. Den typ av lerkärl som återfunnits under utgrävningarna är typiskt judiska.
7. Man har funnit hebreiska inskriptioner i Khirbet Qeiyafas (bl a den lerskärva som nämnts ovan).
8. Och sist men inte minst, den ruinstad som återfunnits i Khirbet Qeiyafas hade två stadsporter (och är den enda funna antika stad i området med två stadsportar), vilket på hebreiska heter "shaaràjim".

Låt mig, medan vi är inne på ämnet biblisk arkeologi, ge ett par ytterligare exempel på fynd, som är kompatibla med Bibelns historieskrivning.

A. Al-Aqsamoskén, på Tempelberget i Jerusalem, byggdes efter att muslimerna erövrat staden år 638 e Kr. Under årens lopp har denna moské flera gånger renoverats och reparerats på grund av att den skadats vid diverse jordbävningar. På 1930- och 1940-talen genomgick Al-Aqsamoskén en omfattande restaurering, vilket bl a innebar att man ersatte ett antal träbjälkar som ingick i moskéns tak och kupol. De längsta av dessa var över 12 m långa. En del av bjälkarna har i många år legat bortglömda i ett hörn av Tempelberget (nära Gyllene Porten) medan andra sålts av Waqf (den muslimska organisation som ansvarar för Tempelberget) och hamnat på Rockefeller Museum i Jerusalem och i bosättningen Ofra i Judéen.

När man byggde Al-Aqsamoskén använde man delvis sekundärt byggnadsmaterial, dvs sten och trä som ingått i tidigare byggnadsverk i närområdet (att återanvända material från tidigare byggnader är mycket vanligt). Av denna anledning har det funnits intresse för att datera de aktuella bjälkarna, vilket bl a gjorts av en forskare vid Universitetet i Tel Aviv, Nili Liphschitz, tillsammans med några kollegor. Liphschitz själv är dendrokronolog (se Liphschitz, N, Biger, G, Bonani, G & W Wolfli, 1997, Secondary and Tertiary Use of Archaeological Timber: Botanical Identification and 14C dating of Carved Panels and Beams of the Al Aqsa Mosque. Jerusalem. Jour. Archaeol. Sci, 24:1045-1050).

Dendrokronologi innebär att man studerar årsringar hos träd. Klimatet påverkar hur snabbt träd växer och årsringarna blir därför olika tjocka år från år. Årsringarna bildar av denna anledning karakteristiska mönster, ungefär som fingeravtryck. Genom att identifiera överlappande årsringsföljder hos två eller flera träd, som vuxit under olika perioder, kan man passa ihop deras årsringar och få långa årsringsserier, vilka sträcker sig tusentals år bakåt i tiden, dvs mycket längre tid än ett enskilt träds livslängd. Ofta kombinerar man dendrokronologi med kol-14-datering. Den ålder man på så sätt får fram är den tidpunkt när trädet i fråga avverkades, dvs höggs ner (läs mer om dateringsmetoder här).

De flesta av bjälkarna från Al-Aqsamoskén visade sig vara av turkisk ek men det förekom också bjälkar av libanesisk ceder, cypress och andra träslag. Med hjälp av dendrokronologi och kol-14-datering kom Liphschitz och hennes kollegor fram till följande resultat, efter att ha undersökt 140 bjälkar: En del av bjälkarna var från 600-talet (vilket alltså skall tolkas som att de träd som ingick i dessa bjälkar avverkades vid denna tidpunkt), dvs den tidiga muslimska eran. Andra bjälkar innehöll äldre trä som daterades till romartiden, dvs den tid när det andra judiska Templet (kallat Herodes Tempel) fanns på Tempelplatsen (det Tempel som figurerar i Evangelierna). De mest intressanta fynden var dels en bjälke av cypressträ, som daterades till ca 630 f Kr plus/minus 180 år, dvs innan det första Templet (också kallat Salomos Tempel) förstördes, dels en ekbjälke som daterades till runt 880 f Kr, dvs i början av det första Templets period. Det kan inte uteslutas att bjälkarna från romartiden ingick i Herodes Tempel medan bjälkarna som daterades till 638 respektive 880 f Kr mycket väl kan ha utgjort delar av det första Templet.

B. I början av juli 2019 publicerade flera media (läs bl a här) nyheten att forskare från The Hebrew University i Jerusalem menar sig ha funnit den bibliska staden Siklag, vilken finns omnämnd flera gånger i GT (i bl a Andra Samuelsboken kapitel 4). Det var i Siklag som David (innan han smordes till kung) fick skydd när han flydde från kung Saul som ville döda honom. Det var också där David befann sig när han fick budet att Kung Sauls son Ish-Boshet var död. Och det var från Siklag David begav sig till Hebron för att smörjas till Israels kung. Utgrävningarna har pågått sedan 2015 vid Khirbet a-Ra'i i Judéen (som således identifierats som Siklag).

C. I en artikel i den kristna tidningen Världen idag den 29/7 2020 diskuterar man förhållandet Bibeln och arkeologin. Bl a skriver man:

Faktum är att arkeologiska fynd hittills inte bara har bekräftat Bibelns generella beskrivning av samhället och historien, men de har också bekräftat existensen av en rad personer som omnämns i Bibeln, inklusive David, Hiskia, Manasse, Gedalja, Omri, Ahab, Jerobeam II och Hosea. Faktiskt har 53 härskare från Israel och omkringliggande nationer, omnämnda i Bibeln, blivit identifierade genom arkeologi — plus en rad mindre kända personligheter. Sannolikheten är stor att man till och med har identifierat profeten Jesaja.

Fynden i Khirbet Qeiyafas och bjälkarna från Al-Aqsamoskén och identitiferingen av staden Siklat och sammankopplingen av bibliska personer med verkliga, historiska personer etc, bevisar givetvis inte i sig att Bibelns alla berättelser om kung David och kung Salomo och de två Templen i Jerusalem är sanna. Ännu mindre bevisar de att Bibelns berättelser om mirakler och om Guds agerande i historien är sanna. Men fynden i Khirbet Qeiyafas och bjälkarna från Al-Aqsamoskén etc, etc utgör ändå viktiga delar av en lång kedja av indicier, både fysiska (arkeologiska fynd etc) och logiska. De olika arkeologiska fynd, som gjorts under utgrävningar i Mellanöstern, visar att Bibeln talar om verkliga städer och platser. Men inte bara det, olika typer av texter (på krukskärvor, inristningar på murar etc), som återfunnits vid dessa utgrävningar, visar att många av de personer och händelser, som omnämns i Bibeln, är verkliga, historiska personer och händelser. Givetvis kan vi inte bekräfta alla bibliska platser och personer genom arkeologiska fynd. Det är inte heller något vi kan förvänta oss. Men de fynd som gjorts, varav inga motsäger Bibeln, talar sitt tydliga språk, och visar att Bibeln inte kan reduceras till en mytologisk berättelse, utan att den utgör en viktig och tillförlitlig historisk källa (jag har många exempel på detta i diverse andra artiklar, som återfinns bl a i min avdelning om kristen tro).

Huruvida de andliga skeenden som Bibeln beskriver har någon verklighetsbakgrund kan inte avgöras av arkeologiska fynd eller av bibeltexten själv. Men med tanke på judarnas oerhörda respekt för Gud och Guds Ord (man vågade inte ens uttala Guds heliga namn) framstår det som ytterst osannolikt att de medvetet skulle valt att ljuga i bibeltexten (vare sig om historiska eller andliga händelser). När man dessutom ser hur Bibelns budskap förvandlat oräkneliga människors liv till det bättre — räddat drogmissbrukare och alkoholister, upprättat utslagna och lidande människor och inspirerat människor att ge sina liv i det godas tjänst — tycks det svårt att helt avfärda bibeltexterna som enbart en mänsklig produkt.

Det mesta talar för att de liberalteologer, som påstår att Bibeln består av uppdiktade myter och sagor, har fel. Fynden som gjorts i Khirbet Qeiyafas och på andra platser utgör starka indicier för att Gamla Testamentets historieskrivning bygger på verkliga platser och verkliga personer och verkliga händelser. Slutsatsen att kung David och kung Salomo är uppdiktade personer, som aldrig var kungar över Israel på 1000-talet och att Israel kanske inte ens fanns som nation på den tiden, framstår som rent spekulativa försök att misskreditera Bibeln.

Det är intressant att notera att vissa typer av "forskare" enträget försöker visa att Bibeln ger en opålitlig, för att inte säga felaktig, historisk beskrivning, och att det mesta i Bibeln är påhittat långt efteråt (minst lika intressant och signifikativt är observationen att Koranen aldrig någonsin ifrågasätts, vare sig historiskt eller andligt). Samtidigt gör man allt för att bevisa sanningshalten i de egyptiska och babyloniska skrifterna. Kommer Bibeln med ett historiskt påstående, som kanske är svårt att förstå eller vid ett första påseende tycks motsägelsefullt, utgår man definitionsmässigt från att det handlar om uppdiktade sagor och myter. Kommer babyloniska eller egyptiska skrifter med påståenden som är svårförståeliga eller till synes motsägelsefulla, gör man allt för att hitta en rimlig förklaring till varför påståendet visserligen tycks motsägelsefullt, men att det trots detta förmodligen finns en historisk verklighet bakom.

I samma anda hävdar man att alla folk i området kunde skriva, utom det judiska folket. Och eftersom judarna inte kunde skriva, är Gamla Testamentet grundat på hörsägen och muntliga berättelser, och har med säkerhet förvanskats grovt under tidens gång (till skillnad från de andra folkens berättelser). Man kan sannerligen undra varför det judiska folket skulle vara det enda folk i Mellanöstern som inte hade ett skriftspråk 1000 f Kr. Det judiska folket framstår ju inte precis som ett ointelligent folk, med tanke på att ungefär 30 procent av nobelpristagarna i fysik är judar (svenskar har fått 2 procent av nobelprisen i fysik = 4 personer — det finns ungefär lika många svenskar som judar i världen — och muslimerna 0 procent = 0 personer — antalet muslimer är ca 1,6 miljarder).

Jag misstänker att oviljan att acceptera Bibeln som en trovärdig källa beror på att man innerst inne är rädd för att Bibeln skulle vara sann. Den babyloniska eller egyptiska religionen är ju knappast något man kan ta på allvar. För en modern människa framstår det nog som helt otänkbart att solen t ex skulle vara en person, som varje natt strider mot mörkrets makter, för att nästa dag uppstå igen (vilket den gamla egyptiska religionen säger). Förmodligen oroas och berörs många ateister av evangeliernas levande berättelser om Jesus. Kanske inser många ateister innerst inne att det mycket väl skulle kunna vara så att Bibeln är sann och att Jesus faktiskt är den han sade sig vara; dvs vår Frälsare kommen till jorden för att rädda människan från ondskans konsekvenser. Kanske försöker man hela tiden övertyga sitt intellekt om att det omöjligen kan vara så, genom att misskreditera Bibelns autencitet. De andra religionerna har man ingen anledning att misskreditera, eftersom det framstår som helt uteslutet att de skulle kunna vara sanna. Jag har svårt att förstå varför man annars skulle särbehandla Bibeln och den kristna tron så oerhört negativt som man de facto gör.

Du kan läsa mer om Khirbet Qeiyafa här (innehåller många intressanta bilder)
(obs, denna fil är stor och länken seg, så låt hela filen laddas ned innan du börjar scrolla i den)


Tillbaka till "Liberalteologin, ett misslyckat försök att bortförklara Bibelns Gud"
Du kan läsa mer om kristen tro i: Säger GT och Evangelierna och Paulus emot varandra?

© Krister Renard