"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Försoningsoffret

Det hebreiska ordet för Jesus ("Yeshua") betyder frälsning!

Gud har talat till mänskligheten på många olika sätt och många gånger under historiens lopp. Johannes kallar i sitt evangelium Jesus för "Ordet". Jesus är Guds sista ord till människan. Lyssnar vi inte till honom, har Gud inte mer att säga oss.

Jesus hade tre viktiga uppgifter här på jorden.

1. Visa för oss vem Fadern är
   
2. Visa hur människan var tänkt att vara.
   
3. Sona våra synder.

Genom Jesus Kristus gjorde Gud sin entré i tid och rum för att uppenbara sig på ett sätt som vårt intellekt och vår själ kan förstå. I Joh 14:9 säger Jesus, "Den som har sett mig har sett Fadern". Jesus — som själv är Gud — har alltså uppenbarat för oss vem Fadern — som också är Gud — är, och genom Jesus kan vi lära känna Fadern.

Jag lärde mig något om inkarnationen [Guds människoblivande] när jag hade ett saltvattensakvarium. Att sköta ett akvarium med havsvattenmiljö var ingen lätt uppgift, upptäckte jag. Med tanke på all möda som jag lade ner för mina fiskars skull, kunde man ha förväntat sig att de skulle varit tacksamma. Men icke. Så snart jag lutade mig över akvariet och de såg min skugga, dök de in under närmaste snäckskal för att söka skydd. Den enda "känsla" de visade mig var fruktan. Även om jag lyfte på locket tre gånger om dagen för att ge dem mat efter ett regelbundet schema, reagerade de på mina besök som om jag varit ute efter att tortera dem. Jag kunde inte övertyga dem om mina verkliga avsikter.

I mina fiskars ögon var jag en gudomlig figur. Jag var alltför stor, och det jag gjorde alltför obegripligt. Min välvilja tolkade de som grymhet, och mina försök att göra gott som förstörelse. Jag började inse att om jag skulle kunna förändra deras uppfattning, så skulle det kräva någon form av inkarnation. Jag skulle behöva bli en fisk själv och "prata" med dem på ett språk som de förstod.

Att en människa skulle bli en fisk är ingenting i jämförelse med att Gud blev en baby. Och ändå är detta, enligt evangelierna, vad som skedde i Betlehem. Den Gud som skapat allt materia tog själv gestalt i den, som om en konstnär skulle förvandla sig till en färgklick på en tavla, eller en dramaförfattare bli en rollfigur i en av sina egna pjäser. Gud skrev en berättelse med hjälp av levande människor, en berättelse som utspelar sig i verkliga livet och blev en sann historia. Ordet blev kött.

(ur Den Jesus jag aldrig känt av Philip Yancey)

Men Jesus visar inte bara vem Fadern är, han visar också hur den ursprungliga människan var tänkt att vara. Då vi ser på Jesu liv i renhet, kärlek och glädje vet vi hur vi själva skall vara. Han är den ende, som är värd att upphöjas som idol och hjälte. Och han är den ende som är värd att följa. Genom hans liv har miljarder människor inspirerats.

Hans viktigaste uppgift var emellertid varken att uppenbara Fadern eller att inspirera människor. Den var att dö! På korset tog Jesus hela mänsklighetens synd och skuld in i sig själv. Utan det som skedde på korset finns ingen kristendom! Jesus förutsäger själv sin död och säger:

Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka.
Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. (Joh 10:17-18)

Jesus offrar således sitt liv av fri vilja. Han, som var oskyldig, tog frivilligt på sig det straff som vi alla hade förtjänat. Utan detta offer hade varje människa gått räddningslöst förlorad.

Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä för att vi skulle dö bort ifrån synden och leva för rättfärdigheten, och genom hans sår har ni blivit helade. (1 Pet 3:24)

Då Jesus dog på korset sonade han all vår synd i ett enda nu. Han blev ett med synden för att vi skulle räddas och inte gå förlorade. Samtidigt som han tog på sig alla våra sjukdomar och fysiska svagheter — vi är ju "helade genom hans sår" — uppfylldes han av den totala summan av ondska och förnedring. I Getsemane, innan Han grips, ber Jesus till Fadern om att om möjligt slippa det fruktansvärda som väntar Honom.

Jag föreställer mig det så: På korset fylldes Jesus av all mänsklig ondska och synd och alla sjukdomar, både sådant som redan hade varit och sådant som ännu inte hade skett. På korset upplevde han all mänsklighetens sammantagna smärta. Han dog miljarder dödar, han våldtogs, misshandlades, mobbades, hatades, genomled alla sjukdomar, gick in i Tredje Rikets gaskammare miljontals gånger, arkebuserades, torterades — allt detta upplevde han fullt ut och lika verkligt och med samma smärta och samma skräck som när en människa upplever det (inte konstigt att han, några dagar innan i Getsemane, bad Fadern om att undslippa detta). Ett ofattbart lidande för den som själv är ren och syndfri och enbart god. Törnekrona och de romerska soldaternas piskor och slag och sparkar och själva den fysiska korsfästelsen var överhuvudtaget ingenting jämfört med den smärta och plåga han upplevde när han på korset fylldes av din och min och alla människors synder och lidande! Det var det han bad Fadern om att slippa (Luk 22:39-46, Matt 26:39).

Under ett oändligt långt ögonblick av outhärdlig fasa, bröts kontakten mellan Fadern och Sonen. Gud kan naturligtvis inte ha någon gemenskap med den som är uppfylld av synd och ondska. Det var nu som Jesus ångestfyllt ropar, "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?" (Matt 22:46). I Evangeliernas beskrivningar av Jesu död, finns vissa uppgifter, som enligt en del läkare och patologer kan tolkas som att han dog av "brustet hjärta"![1]

När Jesus gav upp andan, rämnade det stora tempelförhänget i två delar, uppifrån och ned. Detta draperi, eller som det kallas i 1917 års bibelöversättning "förlåt", hängde framför ingången till det allra heligaste i templet och skilde det tillbedjande folket från Guds heliga närvaro. Den ende som kunde gå in där var översteprästen och detta bara en gång per år, då han gick in för att med blodet från ett offerlamm sona folkets synder. För att kunna gå in där var översteprästen tvungen att rena sig genom speciella ceremonier. Gjorde han inte detta, föll han omedelbart död ner inför Guds helighet. Att förhänget brast kan ses som ett symboliskt tecken på att varje människa i fortsättningen, själv och utan någon mellanhand i form av präster eller dylikt, kan träda fram inför Guds ansikte. Att det i bibeltexten uttryckligen står att tempelförhänget rämnade "uppifrån och ned", kanske vill säga oss att det var Gud själv som här öppnade vägen för människan in i det allra heligaste (varför skulle annars texten poängtera detta). Gemenskapen mellan människa och Gud, som hade brutits genom Syndafallet, hade nu således återupprättats genom att Jesus Kristus på Korset friköpte oss från syndens och ondskans förbannelse.

Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig. (Gal 3:13)

Eftersom Jesus själv var syndfri (den synd han bar på korset var ju inte hans egen), hade Dödsriket inte rätt att behålla honom, och enligt Evangelierna så uppstod han på tredje dagen.

De två egenskaper som mer än något annat utmärker Gud är absolut helighet och absolut kärlek. Guds helighet gör att han inte kan acceptera synden och ondskan. Därmed kan han inte heller acceptera den fallna människan (som är full av synd och ondska), dvs dig och mig. Samtidigt älskar Gud alla människor förbehållslöst (trots deras svagheter och brister) och Guds högsta önskan är att varje människa skall bli hans barn. Logiskt sett verkar det vara omöjligt att harmoniera dessa två aspekter av Gud. Det tycks som att endast ett mirakel skulle kunna förena den absoluta heligheten, som inte accepterar några fel eller brister, med den förbehållslösa kärleken till varje människa (som är full av fel och brister).

Ingenstans framgår dessa två sidor av Gud tydligare än vid Jesu korsfästelse på Golgata. Guds absoluta helighet och rättvisa kräver att all synd och all ondska måste dömas. Hans natur förbjuder varje form av kompromiss med det onda. Den rättvisa domen för synden är "den eviga döden". Varje människa har därför ett dödsstraff hängande över sig. Guds oerhörda kärlek till människan fick honom emellertid att själv komma ned till jorden för att ta detta straff på sig ("och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä" — 1 Pet 3:24). På så sätt kunde både Guds krav på absolut rättvisa och hans överflödande nåd uppfyllas. Genom undret på Golgata förenades kärleken och lagen på ett övernaturligt sätt. Genom att Jesus var både 100 procent Gud och 100 procent människa, kunde han representera båda sidor och därmed fungera som den perfekte medlaren mellan den Helige Guden och den fallna människan. Enligt min mening är Golgata det största mirakel som någonsin inträffat och som någonsin kommer att inträffa!!!

Vi är således räddade genom Korset! För tvåtusen år sedan sonade Jesus vår skuld. Det enda vi behöver göra idag är att först tro på och sedan bejaka detta, eller med andra ord, att acceptera det Jesus gjorde för oss.

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad. (Rom 10:9)

I USA finns ett TV-program, där man försöker spåra upp människor, som har arv att kvittera ut, men som dödsboförvaltarna av olika anledningar inte lyckats få tag på. Sammanlagda värdet av dessa outtagna tillgångar lär röra sig om hundratals miljoner dollar. Man kan säga att den ofrälsta människan är i precis samma situation som den som ännu inte har kvitterat ut sitt arv. De kristna som på olika sätt försöker sprida evangeliet om Jesus Kristus motsvaras då av TV-programmet. Evangeliets glada nyheter innebär ju att varje människa fått ärva en himmelsk skatt av ofattbart värde.

När Jesus gav upp andan på korset sade han, "Det är fullbordat". Syndens och ondskans problem löstes en gång för alla vid Golgata för snart 2 000 år sedan. Detta gäller alla människor oavsett ras, hudfärg, kultur, kön, socialgrupp, ja vad som än kan användas för att sätta etiketter på oss. Det som återstår är att man måste få veta att man har ett himmelskt arv att kvittera ut och sedan också verkligen göra detta. Någon måste alltså tala om för oss vad Jesus har gjort, och sedan måste vi, dvs var och en av oss, "skriva under checken", eller med andra ord säga ja! Vilket innebär att böja knä inför Jesus Kristus, bekänna vår ofullkomlighet och ta emot Försoningen på Korset.

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."

Du kan läsa mer om kristen tro i:
Jesu död på korset var exakt förutsagd i Gamla Testamentet, 700 år i förväg!

---

[1] I Illustrerad Vetenskap nr 3 1996 fanns en artikel med titeln "Jesu död — timme för timme". Där konstaterades bl a att den vanliga bortförklaringen av uppståndelsen, som går ut på att Jesus aldrig dog utan levde vidare, inte håller. "Medicinare och patologer har nyligen analyserat berättelserna i Nya Testamentet, och sett ur deras synvinkel råder det ingen som helst tvivel: Ingen kan överleva den behandling som Jesus utsattes för." Experterna angav enligt artikeln två möjliga dödsorsaker; hjärtsvikt (brustet hjärta) eller kvävning.