"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Politik och filosofi kan aldrig lösa människans problem

Kan det rent av vara så att det är fel på den människosyn som är dominerande i västvärlden? Enligt denna är människan ett djur bland andra djur. Hon har uppkommit genom en kombination av slump och blinda naturlagar, utkastad i ett iskallt universum där ord som mening och kärlek bara är fåfänga försök att överskyla hennes nakenhet och ensamhet, eller som biologen Jaques Monod uttrycker det:

Det gamla förbundet är krossat. Människan vet till slut att hon är ensam i universums likgiltiga oändlighet, ur vilken hon uppstod endast genom en slump. Hennes öde finns ingenstans utstakat, inte heller hennes plikt.[1]

Många människor försöker finna svaret och meningen med sina liv i yrkesval, hobbies, meditation, psykoanalys, yoga, akupunktur, sprit, sex, droger, kristallterapi, zonterapi eller någon av de hundratals andra terapier vilka skjuter upp som svampar ur jorden. Inget av detta verkar emellertid kunna ge någon varaktig tillfredsställelse, möjligen kan det döva ångesten och ensamheten för en tid.

Det verkar inte heller som om någon av de olika politiska eller filosofiska "ismerna" — marxism, humanism, pacifism, elitism, nazism, materialistisk kapitalism, socialism, feminism etc — har förmåga att lösa människans grundläggande problem. Alla dessa "ismer" har sitt ursprung i mänsklig vishet och mänskliga tankebyggnader. Gemensamt för dem alla är att man förnekar varje andlig aspekt och betraktar människan såsom enbart en fysisk varelse, en psyko-biologisk maskin. Alla problem kan därför — menar man — lösas genom den social ingenjörskonstens verktyg; högre levnadsstandard, bättre utbildning och positiv påverkan. Ludwig von Bertalanffy, biolog och skapare av den moderna systemteorin, kommenterade vid ett symposium för ett antal år sedan denna materialistiska människosyn på följande sätt:

Medvetet och avsiktligt gav sig psykologin under första halvan av detta sekel in på försöket att forma sig efter fysikens paradigmer. Resultatet blev "robotmodellen" av människan, vilken kännetecknades av stimulus-respons och betingningsmekanismer hämtade från djurexperiment och där man bortsåg från eller förnekade varje mänskligt särdrag i förhållande till djurens beteende. Detta perspektiv var nära förbundet med i andra avseenden motstridiga system, som t ex behaviourismen, den psykoanalytiska teorin, teorin för "hjärnan-som-dator" etc, och det tillämpades på det moderna samhället i form av ett storskaligt experiment. Enligt denna teori skulle lämplig betingning, tillfredsställelse av behov och drifter, avslappning av spänningar etc resultera i psykosocial jämvikt.
   I ett överflödssamhälle, där materiella behov tillgodoses, sexuella impulser lätt tillfredsställs och det mänskliga djuret hålls i god form av massmedia, borde ett tillstånd som närmade sig universell lycksalighet och tillfredsställelse vara i sikte. Tyvärr ledde experimentet till resultat vilka stod i direkt motsats till vad som förväntades. Överflödssamhället fann sig i stället ansatt av otillfredsställelse och social oro, ungdomsbrottslighet, nya former av mentala störningar som existentiella neuroser och andra välkända problem.

De olika storstilade politiska och filosofiska försöken att skapa en bättre värld har alla misslyckats. I Sverige har man visserligen lyckats skapa ett enormt materiellt välstånd. Samtidigt har man dock totalt misslyckats med att åstadkomma "godare och bättre" människor. Föreställningen att det skulle gå att utrota det onda är ingenting annat än en utopi. Idén om en politisk revolution som gör slut på mänskligt lidande och misär har mist den lilla trovärdighet den möjligen en gång i tiden kan ha haft. På de ställen där denna idé blivit dogm, som t ex i östblocket och Kampuchea, har den till och med orsakat oändligt mycket mer lidande än vad den förhindrat. Under de sista ryska tsarerna avrättades t ex i genomsnitt 17 personer om året (alla brott inräknade), medan tjekan (Lenins hemliga polis) i genomsnitt avrättade 1 000 personer i månaden redan 1918-1919, enbart för politiska brott.[2] Sedan blev det ju som vi alla vet oerhört mycket värre när Stalin kom till makten, med miljoner och åter miljoner offer. Letten M Y Latsis som var en av den röda terrorns arkitekter har kanske bättre än någon annan lyckats sammanfatta hur den bolsjevikiska s k extraordinära undersökningskommissionen, som låg bakom alla likvideringar, arbetade:

Vi utkämpar inte ett krig mot individer. Vi är i färd med att utplåna borgerligheten som klass. Vi söker inte efter bevis eller vittnen för att avslöja dåd eller ord riktade mot den sovjetiska makten. Den första frågan vi ställer är: vilken klass hör han till, vad har han för ursprung, uppfostran, utbildning eller yrke? Dessa frågor avgör den anklagades öde. Detta är den röda terrorns kärnpunkt.[3]

Bakom alla dessa människotillverkade "utopier" ligger till stor del de tankar som filosofen Herbert Spencer (1820-1903) uttryckte i sin bok Social Statics. Han skriver där bl a:

De krafter som arbetar på den stora lyckans projekt tar ingen hänsyn till lidanden av underordnad betydelse, utan utrotar sådana sektorer av mänskligheten som står i dess väg... Mänsklig varelse eller djur — hindret måste bort (kapitel XXX §4).

Man kan undra vad Spencer egentligen menade med "den stora lyckan". Vems lycka? Han kan knappast ha menat de ca 100-150 miljoner människor som fick sätta livet till under den ryska revolutionen och den terror som sedan varade i ca 70 år? Eller de miljontals judar som förintades i Hitlers koncentrationsläger. Och inte heller de svarta i Afrika, vilka också på olika sätt konfronterats med denna olycksaliga människosyn. Spencer själv var i sin tur djupt påverkad av Darwins tänkande, liksom även Marx, Lenin, Stalin och Hitler. [4]

Konsekvenserna av Spencers fruktansvärda idéer är alltför uppenbara för att ens behöva kommenteras. "Den stora lyckan", byggd på likgiltighet inför individen, blir i stället "det stora helvetet"! Ur askan i elden. "Paradiset" kan aldrig grundas på att mänskliga individer betraktas som ett medel för att nå ett mål. Det är i stället de enskilda individerna som är målet. Människan är inte till för staten, utan staten för människan!

Människans försök att avskaffa Gud och med hjälp av social ingenjörskonst bygga ett eget paradis på jorden, tycks inte lyckas något vidare. Om ateismen vore sann, skulle människor vara lyckligare idag än någonsin tidigare, med tanke på att de flesta människor nu "befriats från religionens förtryckande bojor" (ett uttryck som ofta används av ateister) och nu är fria att gå sina egen vägar utan hänsyn till någon överordnad, gudagiven lag. Ändå tycks människor mer olyckliga och vilsna än någonsin tidigare. Sedan 1997 har sjukfrånvaron i Sverige ökat dramatiskt. I september 2002 var det nästan 900 000 människor i arbetsför ålder, dvs ca 20 % av arbetskraften, som inte arbetade på grund av att de var arbetslösa, sjukskrivna eller förtidspensionerade. De två sista grupperna stod för drygt hälften av de 900 000 enligt statistik från Konjunkturinstitutet. Trots dessa höga siffror, orsakas sjukskrivning och förtidspensionering ganska sällan av kända och väldiagnostiserade sjukdomar som hjärtfel, virussjukdomar och andra tydliga sjukdomar. Det blir allt vanligare att människor sjukskrivs eller förtidspensioneras utan någon objektiv medicinsk diagnos. Ofta handlar det om diffusa symptom som stress, värk, depression eller trötthet. Den höga sjukfrånvaron kan knappast förklaras av fysiska faktorer, som t ex sämre förhållanden på arbetsplatserna. Aldrig någonsin har arbetsmiljön varit bättre än i våra dagar. Inte heller kan den bero på för lite vila och avkoppling. För 70 år sedan arbetade människor 6 dagar i veckan och hade bara någon veckas semester. Går vi ännu längre tillbaka arbetade människor ofta 12 timmar om dagen och hade ingten semester alls. Dessutom har svenska folket, trots den höga sjukfrånvaron, egentligen ett utmärkt hälsotillstånd, vilket avspeglas i en allt längre medellivslängd, där man i genomsnitt är fysiskt aktiv tio år längre än för 50 år sedan.

Det är tydligt att människan inte enbart behöver materiell välfärd, utan också en mening med sitt liv. En absolut mening utanför det egna jaget. Endast detta kan ge människan sann tillfresställelse.

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."

Du kan läsa mer om kristen tro i:
Varför är världen så full av ondska om den skapats av en god Gud?

---

[1] Ur Chance and Necessity av Jaques Monod, sid 180, New York, Knopf, 1971.
[2] Siffrorna hämtade ur Moderna Tider av den engelske journalisten och historikern Paul Johnson, utgiven på förlaget Ratio, 1983, sid 101.
[3] Harrison Salisbury, Black Night, White Snow: Russia's Revolutions, 1905-1917, London 1978, sid 565.
[4] I litteraturförteckningen anges två titlar som tydligt visar på kommunismens och nazismens ondska; Stéphane Courtois' Kommunismens Svarta Bok samt Max Weinreichs Hitler's Professors.