"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Säger GT och Evangelierna och Paulus emot varandra?

Visst låter rubriken spännande? Skulle inte tro det — eller hur? Men oavsett om rubriken är spännande eller ej, så är Nya Testamentet (NT) det viktigaste och mest grundläggande av alla kristna dokument. Man kan i princip vara kristen utan att känna till Gamla Testamentet (GT), men utan NT finns ingen kristen tro. Men för att till fullo förstå NT, måste man också ta tillgång till GT. Stora delar av texterna i NT blir i princip oförståeliga utan kännedom om GT, eftersom NT:s texter innehåller mängder av hänvisningar till GT (Syndafloden, Abraham, Mose, kung David, Tio Guds Bud, Tabernaklet, Templet med sina präster och hela offerväsendet etc, etc). Utan den bakgrund som GT ger, kommer stora delar av den kristna tron att handla om namn och begrepp utan innebörd och blind, mekanisk lydnad inför saker man inte förstår (man förstår då inte på vad sätt Jesu död och uppståndelse kunde rädda människan undan ondskans konsekvenser, man förstår inte nattvardens verkliga innebörd och när Jesus talar om "Jona tecken" säger detta inte läsaren någonting alls etc, etc).

Eftersom GT ger en grund för den kristna tron samtidigt som många kristna undviker denna betydelsefulla del av Bibeln, är det mycket viktigt att försöka förstå relationen mellan GT och NT.

Ateister talar gärna om Gamla Testamentets skräckinjagande gudsbild (detta behandlas mer utförligt här) och menar att GT är omöjligt att förena med den gudsbild som Jesus förmedlar i Nya Testamentet. Gud kan inte vara på två olika sätt, alltså kan Bibeln omöjligen beskriva en sann Gud. Det handlar bara om en gud som är påhittad av oss människor och förändringen av guds natur mellan GT och NT avspeglar bara hur det mänskliga tänkandet utvecklats. Ungefär så går resonemanget. Många kristna har av liknande skäl problem med "alla hemskheter" som de menar finns i GT och som tycks stå i kontrast till Jesu framtoning i NT. Man orkar inte ta tag i problemet utan låtsas som om GT inte existerar. Vilket gör att man blir en svag kristen som vacklar i sin tro, eftersom man inte till fullo förstår det man tror på (som jag förklarat ovan).

Uppenbarelsen av vem Gud är, växer gradvis fram i Bibeln. Gud har aldrig kunnat uppenbara mer för människan än vad hon har varit mogen att förstå (ungefär som att man i matematikundervisningen inte kan införa begrepp och teorier som eleverna inte har möjlighet att förstå — man måste gå långsamt fram). Därför uppenbarar Gud mer och mer av sig själv allt eftersom tiden går (ungefär som att en matematiklärare uppenbarar mer och mer av matematikens hemligheter för sina elever allt eftersom deras förmåga att förstå ökar). Av detta skäl är Nya Testamentets gudsbild mer komplett än Gamla Testamentets. Vilket inte betyder att GT har helt fel. Det handlar inte om en felaktig utan om en ofullständig gudsbild, som blir alltmer fullständig när vi går framåt i texterna. För att förstå Guds fullhet måste GT kompletteras med NT. Genom Jesus har Gud uppenbarat så mycket av sin natur och sina egenskaper som människan har kapacitet att förstå andligt och intellektuellt. Jesus säger i Joh 14:9, "Den som har sett mig har sett Fadern". Gud har således inte förändrats. Det som förändrats är människan. Hon har mognat alltmer och därför har Gud kunnat uppenbara mer och mer av sig själv för henne.

Ateister (och även muslimer) brukar också anföra (påstådda) skillnader mellan Paulus undervisning och Jesu undervisning för att misskreditera den kristna tron. Dvs, som de ser det, så finns inte bara konflikter mellan GT och NT, utan också interna motsägelser i NT. T ex att Jesus i Matt 5:17 och framåt säger att hela lagen gäller ("Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen..."), medan Paulus i Ef 2:8-9 säger att vi är frälsta av nåd ("Ty av nåd är ni frälsta genom tron") och inte genom gärningar (dvs genom att följa lagen).

Ateisternas analys av Bibeln bygger till stor del på missuppfattningar. Det är mycket ovanligt att ateister läser hela bibeltexten i syfte att verkligen förstå vad den vill säga (och gör de det är det inte ovanligt att detta leder till att de blir kristna — så gick det för mig t ex). För att verkligen förstå måste man träda in i den värld som Bibeln målar upp. Endast genom att läsa hela Bibeln från sidan ett till sista sidan, och genom att ha en ödmjuk inställning till det man läser (vilket inte betyder att man inte får tänka själv), kan man sätta in allt i sitt rätta sammanhang. De flesta ateister kanske söker på vissa ord och sedan läser de på sin höjd några verser runt de ställen de funnit. Eller också läser de, utan kritiskt tänkande, enstaka verser på någon ateistisk hemsida (dvs de använder sin kritiska förmåga när det gäller Bibeln men inte när det gäller innehållet på den ateistiska hemsidan). Genom att plottra sönder hela bibeltexten, och genom att vara negativt vinklad, missar man helt och hållet vad Bibeln försöker säga oss (inga andra historiska dokument behandlas så styvmoderligt). Den uttryckliga avsikten tycks vara att finna fel, eftersom man redan från början bestämt sig för att Bibeln är felaktig och att Gud inte finns.

De flesta ateister tycks mena att allt kan förstås enbart genom intellektet. Om de inte omedelbart kan förstå allt i Bibeln genom logisk analys och genom att enbart läsa valda snuttar (som valts utifrån vissa kriterier) i bibeltexten, ja då kan inte Gud existera Att använda sökprogram i en datorbibel (i stället för att läsa Bibeln i sin helhet) är ungefär som att undersöka djuphavet med en trål med 1 meter stora maskor och sedan säga, "Efter att ha trålat i djuphavet i 25 år har jag kommit fram till att alla levande organismer i djuphavet är större än en meter". Genom sökprogrammet hittar man ju bara det man letar efter, dvs det man själv kan föreställa sig, medan man missar allt som är oväntat (t ex fiskar som är mindre än en meter). Ateisterna upphöjer i princip sitt eget intellekt till att vara i paritet med Guds intellekt. Indirekt så säger de, "Det finns ingenting i den totala verkligheten som jag inte kan förstå. Min förmåga att förstå sätter en gräns för vad som kan existera och vad som kan vara möjligt och sant." Detta kallas i klarspråk megalomani (storhetsvansinne). De kan således inte tänka sig att Gud kan ha egenskaper som de själva inte har eller ens kan förstå. Genom att ha en sådan inställning, och genom att studera Bibeln på det sätt jag beskrivit ovan, missar ateisterna hela sammanhanget (tänk om man skulle läsa en spännande eller rolig bok med den tekniken eller tänk om man skulle gå på bio eller teater med den sådan inställning).

En hel del av de problem som många människor upplever när det gäller att förstå relationen mellan de olika bibeltexterna försvinner om man förstår följande enkla fakta:

— Gamla Testamentet pekar framåt mot Jesus
— Evangelierna handlar om Jesu liv och gärning och Jesus som Guds sändebud till judarna
— Paulus brev pekar bakåt mot Jesus och förklarar innebörden av Jesu undervisning och vad korsfästelsen och uppståndelsen innebär ur framför allt hedningarnas perspektiv (hedningar betyder fortsättningsvis i denna text alla icke-judar).

Alla bibeltexter pekar således mot Jesus. GT talar om den Jesus som skall komma. Evangelierna beskriver i nutid den Jesus som är och resten av NT talar om Jesus som sändes av Fadern och som tog våra synder på sig på korset och som sedan besegrade synden genom att uppstå från döden på tredje dagen och som nu sitter på Faderns högra sida. Breven i NT utgör också praktisk undervisning riktad till de nyetablerade kristna församlingarna i Romarriket.

GT innehåller bl a det judiska folkets historia. Där finns också många praktiska regler, t ex hur man gräver latringropar och att man inte skall äta fläsk eftersom det fanns risk för trikiner (självklart finns inte ordet trikiner i texten — men förbudet var säkert till för att stoppa denna sjukdom) och där finns underbara lovsånger till Gud, och i Höga Visan hittar vi litteraturens kanske vackraste kärlekspoesi. I GT finns också profetior och symbolik som pekar framåt mot den kommande Messias. Dessa profetior etc uppfylldes av Jesus Kristus. Gamla Testamentets offerväsende är t ex en förebild på Jesu offer på Golgata. Genom de exakta profetiorna bevisas GT:s övernaturliga ursprung. Mycket som står i GT är inte tillämpligt idag (som kristen är det oftast mycket lätt att förstå vad som är tillämpligt respektive icke tillämpligt idag), men genom att läsa GT förstår vi saker i NT, som vi annars inte skulle kunna förstå, ja GT är, som påpekats ovan, helt enkelt nödvändigt för en verklig förståelse av NT.

Evangelierna handlar som sagt om Jesu liv och hans död och uppståndelse och hur Jesus verkade bland sitt eget folk, judarna. Vi får nämligen där veta att Jesus inte sändes till hedningarna utan till judarna. I Matt 10:5-6 läser vi:

Dessa tolv (dvs lärjungarna) sände Jesus ut, och han befallde dem: "Gå inte in på hedningarnas område eller in i någon samaritisk stad. Gå i stället till de förlorade fåren av Israels hus".

I Matt 15:24 säger Jesus till den kananeiska kvinnan (som således inte var jude), som ber att Jesus skall bota hennes sjuka dotter, "Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus." Sedan botar Jesus hennes dotter i alla fall och säger i vers 28, "Kvinna, din tro är stor. Det skall bli som du vill."

Av dessa verser framgår att Jesus under sin livstid i princip endast vände sig till judarna, dvs sitt eget folk. När Jesus talar i NT, talar han således till judarna och inte till hedningarna (men hans ord är eviga och talar samtidigt till oss alla). Paulus förklarar sedan vad det Jesus säger innebär för oss hedningar. Självklart är Jesu budskap samma för alla människor, men beroende på bakgrund (jude eller hedning) kommer vi att uppfatta det Jesus säger på olika sätt. Det är därför som Paulus förklaringar är så viktiga. Det var säkert ingen slump att Gud valde just honom för att förklara Evangliet för oss. Han var personlig lärjunge till den store rabbinen Gamailiel och var antagligen en av sin tids främsta teologer.

Men även om nu Jesus, enligt vissa bibelverser, var sänd till det judiska folket, så finns andra verser som visar att Jesu budskap, efter hans uppståndelse, var ämnat att nå ut till alla världens folk, t ex Matt 28:19:

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.

Efter sin uppståndelse kallar Jesus en av den spirande kristendomens värsta fiender, den judiske rabbinen Saulus (denne jagade Jesustroende judar och dömde dem till döden — som påpekats ovan så var han en av den tidens främsta rabbiner), till att bli hans lärjunge och sprida Evangeliet till hedningarna. Saulus byter namn till Paulus för att markera att han nu inte längre är judisk rabbin utan en missionär för hedningarna.

Paulus förklarar innebörden av Evangelierna. Man skulle kunna säga att Evangelierna innehåller Jesu budskap om vägen till frälsning, dvs "hur" (utan att förklara varför man skall göra si eller så), medan Paulus i sina brev förklarar de andliga skeenden som ligger bakom det vi kan se med våra ögon, dvs Paulus förklarar "varför". Paulus undervisning ger oss så att säga röntgenbilder av Evangelierna, så att vi förstår de bakomliggande mekanismerna.

Paulus är konsekvent inriktad på att förklara innebörden av Jesu undervisning och hans död och uppståndelse och nämner överhuvudtaget inte någonting om hans födelse och uppväxt och liv innan han korsfästs. Det förstnämnda är ju det enda som har betydelse för vår frälsning.

Det är mycket viktigt att förstå ovanstående för att rätt förstå den kristna tron. När en jude läser NT så uppfattar han inte texten exakt på samma sätt som när en icke-jude läser NT. Men även om nu Jesus i Evangelierna talar till judarna och Paulus i NT vänder sig till framför allt hedningarna, är både GT och Evangelierna och Paulus brev (och resten av NT) nödvändig läsning för både Jesustroende judar och hedningar.

Låt mig ge ett par konkreta exempel. Först ett exempel som visar på hur GT pekar framåt mot Jesus:

Läsaren känner självklart till hur Gud befaller Abraham att offra sin ende son på berget Moria, och att en Herrens ängel sedan hindrar Abraham att genomföra offret (läs mer om detta här). Förutom i berättelsen om Abraham, finns det ett ställe till i Gamla Testamentet där Moria berg omnämns (vilket är mycket lätt att kontrollera i en datorbibel). I Andra Krönikeboken 3:1 finner vi nämligen följande passage: "Och Salomo började bygga Herrens hus i Jerusalem på berget Moria..." Templet i Jerusalem låg således på Moria berg. Det är därför inte omöjligt, utan snarare troligt om man tänker på den symbolik som genomsyrar hela Bibeln, att Jesus långt senare korsfästes på exakt den plats där Gud befallde Abraham att offra sin son. Vi ser alltså här en skuggbild av Jesu offer. Precis som Jesus, hade Isak kommit till på ett övernaturligt sätt. Sara var ju gammal och kunde mänskligt sett inte längre föda barn. Och precis som Jesus — Guds enfödde Son — var Isak ende sonen. Båda skulle offras på samma plats och båda räddades — "uppstod" — genom ett övernaturligt ingripande.

Och så ett exempel som visar hur Paulus pekar bakåt mot Jesus och förklarar så att även hedningarna kan förstå innebörden av Jesu undervisning:

I Matt 5:17-18 säger Jesus:

Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.

Många sökare och många övertygade ateister har svårt att förstå detta. Ateisterna (och även muslimerna) använder som nämnts ovan dessa verser för att försöka bevisa att Bibeln innehåller motsägelser. Men också många judar missuppfattar innebörden. Här säger Jesus att lagen gäller fullt ut medan han på andra ställen talar om förlåtelse och nåd. Det som man då, som icke-jude eller ateist, inte förstår, är att Jesus i bibelcitatet ovan talar till det judiska folket som levde under lagen och inte under nåden. Paulus förklarar sedan hur de som är kristna skall se på detta med lagen och nåden. I Rom 8:1-3 skriver han t ex:

Nu blir det alltså ingen fällande dom för den som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud. Då han lät sin egen son bli lik en syndfull människa och sände honom som ett syndoffer, dömde han synden i människan.

Nyckeln till Guds nåd är enligt Romarbrevet vår tro och inte våra gärningar. Som påpekats i andra artiklar på denna hemsida, gavs egentligen inte Lagen till människan för att den skulle hållas. Gud visste att detta var omöjligt. Den fallna människan kan inte, hur mycket hon än anstränger sig, till fullo hålla Lagen! Denna fungerar i stället som en "spegel", vilken Gud håller upp framför henne, för att hon skall rygga tillbaka inför sin spegelbild, dvs förstå sin sanna natur, och i sin förtvivlan inse att det enda hon kan göra, är att vädja till Guds nåd och kärleksfulla barmhärtighet. Paulus skriver i Rom 3:20:

Ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig inför honom. Lagen kan bara ge insikt om synd. (Rom 3:20)

Lagen kan således inte rädda oss. Hos den frälsta människan finns lagen inskriven i hjärtat (och inte på tavlor av sten). Även om hon ibland gör fel och faller i synd, vet hon i sitt hjärta att det är fel och gör allt för att rätta till där hon felat. Och det är inte av rädsla för straffet som hon gör detta, utan på grund av att hon, precis som Gud själv, avskyr ondska och orättfärdighet. Och då även sin egen ondska och inte bara andras. Att vara kristen innebär inte att vara perfekt. Det är omöjligt. Att vara en sann kristen innebär att hålla med Gud om vad som är rätt och fel. Någon uttryckte det ungefär så här; "Att vara kristen är att strida tillsammans med Gud mot sin egen fallna natur. Att stå på Guds sida mot sig själv".

Utan Paulus förklaring av lag och nåd, blir det svårt för en icke jude att verkligen förstå hur Jesus kan förena dessa till synes motsägelsefulla begrepp.

Före Jesus var människan till för lagen, medan Jesus lär oss att lagen är till för människan. Lagen är inte till för att förtrycka människan utan för att hjälpa människan att leva rättfärdigt i en fallen värld. I Mark 2:27 säger Jesus, "Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten."

Lukas 6:5 berättar om hur Jesu lärjungar under en sabbat, när de passerade genom några sädesfält, tog ax och åt av (vilket i princip var tillåtet). Några fariséer kritiserade detta, eftersom det var förbjudet att plocka ax under själva sabbaten. Jesus svarar då att "Människosonen är herre över sabbaten". I 1981 års bibelöversättning, i en fotnot till denna vers, nämner man ett tillägg som finns i en av de handskrifter som ligger till grund för 1981 års bibelöversättning:

Samma dag fick han se en man som arbetade på sabbaten och sade till honom: Om du vet vad du gör är du salig, men om du inte vet det är du förbannad och bryter mot lagen.

Vad Jesus menar här är att om man inte känner till och har förstått nåden (som Jesus förkunnade) står man fortfarande under lagen och är förbannad om man bryter mot sabbatsbudet. Men om man vet att sabbaten är till för människan och att människan blir frälst genom att vädja till Guds nåd, kan man frimodigt bryta mot sabbatsbudet, eftersom det finns en högre väg till Gud än att vara slav under lagen, nämligen nådens väg (det Jesus säger i Matt 5:17-18 gäller således för den som inte känner till nådens väg eller för den som tror sig kunna bli rättfärdig i egen kraft, som fariséerna).

När man talar om att människan är frälst av nåd och inte genom att följa lagen, brukar många ateister (de som alltid söker fel i Bibeln, utan att egentligen på allvar undersöka Bibeln) säga, "Jaha, så då kan man som kristen leva som vilket svin som helst; bedra människor, stjäla, våldta etc, och sedan är det bara att hänvisa till Guds nåd.

Ingalunda! I Jakobs brev (anses skrivet av Jesu broder Jakob) 2:14-18 läser vi:

Mina bröder, vad hjälper det om någon påstår sig ha tro men saknar gärningar? Kan väl en sådan tro frälsa någon? Om en broder eller syster inte har kläder och saknar mat för dagen och någon av er säger till dem: "Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det?
Så är också tron i sig själv död, när den är utan gärningar.
Nu säger kanske någon: "Du har tro." — Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar.

Genom att Paulus var så inriktad på att förklara att vi är frälsta genom nåd och inte genom lag, började en del kristna att strunta i lagen (gärningar). Detta är helt oförenligt med andan i Jesu undervisning (och även i det Paulus skriver), och aposteln Jakob fann det nödvändigt att poängtera att gärningar är en del av att vara kristen. Visserligen är vi frälsta genom Guds nåd, men vår tro måste, om den är äkta, också få praktiska konsekvenser i våra liv. Kristen kärlek är inte vackra ord, utan innebär handling. Som Carola sjunger i "Save the children", "Save them your sympathy, without action it's lost — dvs att hysa sympati för de lidande barnen i världen, utan att handla, är bortkastat).

Man upphör aldrig att förvånas över hur energiska vissa ateister är i sin iver att misskreditera Bibeln. Under samtal och mailväxling med ateister har dessa många gånger hävdat att NT är fullständigt schizofrent. Paulus, som de menar säger emot Jesus (som nämnts ovan), talar om nåden och så börjar Jakob i sin tur säga emot Paulus och betona vikten av gärningar, dvs NT är en enda härva av förvirrande motsägelser. Då har man inte förstått någonting. Men så blir det ju när man inte läser bibeltexten rakt igenom och ser sammanhanget. Jakob säger inte alls emot Paulus. Han (och de andra författarna till breven i NT) kompletterar Paulus undervisning. Eftersom människor kom att missbruka Paulus undervisning om nåden, fann sig Jakob föranlåten att föra församlingen tillbaka till spåret. Att påstå att Jakob och Paulus är oense, är som att säga, att om en bilförare kör på en rak väg och först vrider ratten lite grand åt vänster och sedan lite grand åt höger, så är han schizofren. Den enkla sanningen är att han på så sätt försöker hålla bilen på vägen! På samma sätt försökte Paulus och Jakob tillsammans hålla församlingen på vägen.

Du kan läsa mer om kristen tro i: Uppfyllandet av Bibelns profetior.

Tillbaka till Problem och motsägelser i Bibeln