"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Den fallna skapelsen

Enligt vad Bibeln säger har universum, jorden och allt levande skapats av en övernaturlig Skapare. Skapelsen är därför inte slumpmässig utan det finns en avsikt och en mening med den. Skaparen, som också kallas Gud, är inte en materiell varelse utan har en andlig natur. Till skillnad från fysiska varelser och objekt består han således inte av materia och existerar inte i rum och tid. Han har alltid funnits och ingen har skapat honom. Han har därför ingen början och inget slut. Han är evig och allestädes närvarande. Till skillnad från vissa moderna trosuppfattningar, där Gud är en intellektuell princip eller en andlig dimma som genomsyrar allt, är Bibelns Gud en personlig varelse. De två ord som kanske framför allt karakteriserar hans natur, är kärlek och sanning.

Skapelsen var från början alltigenom god. Människan, skapad till Guds avbild, var både en andlig och en fysisk varelse. Hon hade skapats med personlighet, fri vilja och förmåga till kärlek och levde i en ljuvlig lustgård. All makt på jorden hade getts åt henne, och hon hade en nära gemenskap med Gud. Kung David, som skrivit de flesta psalmerna i Psaltaren, skriver om människan:

Dock gjorde Du honom [människan] nästan till ett gudaväsen, med ära och härlighet krönte Du honom. Du satte honom till herre över dina händers verk. Allt lade Du under hans fötter. (Ps 8:6-7)

Djävulen, som var en fallen ängel, lurade människan att av fri vilja lämna ifrån sig denna makt. På detta sätt kom synden eller ondskan in i världen. Genom synden gjorde också döden, både den fysiska och den andliga, sitt intåg i skapelsen. Varken sjukdom, lidande, fattigdom eller svält var någonting som Gud hade planerat, utan en konsekvens av att:

Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det... (Rom 8:20-21)

Djävulen har således på ett legalt sätt fått makten över jorden. Han har inte stulit den, utan människan har utan tvång och av fri vilja överlämnat den till honom. Det onda som sker på jorden är därför helt enkelt ett uttryck för Djävulens natur. När denne frestade Jesus och erbjöd honom att få alla riken i världen, sade han:

Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i mina händer och jag kan ge den åt vem jag vill. (Luk 4:6)

Den som har lagt denna makt i Djävulens händer är alltså människan. Orsaken till att Jesus avböjde Djävulens till synes generösa erbjudande, var att han i så fall skulle vara tvungen att falla på knä och tillbe Djävulen, vilket givetvis var helt uteslutet.

När jorden hamnade under Djävulens våld, drabbades den av en förbannelse. Död, sjukdom och miljöförstöring kom in i bilden:

Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bor där måste lida vad de har förtjänat. (Jes 24:6)

Det onda kommer följaktligen inte från Gud, vilket ibland till och med hävdas av kristna. I USA använder man t ex i försäkringssammanhang termen "act of God" — Guds handlande — för att beteckna naturkatastrofer, krig etc. Därmed antyder man att naturkatastrofer och krig kommer från Gud! Denna bild av Gud som en nyckfull och outgrundlig despot, vilken ibland sänder lidande, ibland goda gåvor, återfinns i många österländska religioner, men är helt i strid med den bibliska uppenbarelsen. Endast människor som aldrig lärt känna den levande Guden kan uppleva honom på detta sätt. Skriften säger:

Idel goda gåvor, idel fullkomliga skänker kommer ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker. (Jak 1:17)

I Gud finns bara ljus, inget mörker finns i honom. Gud är helig, rättvis, sann, alltigenom god och full av kärlek. Jesus säger klart att lidande och sjukdom kommer från Djävulen, inte från Gud:

Tjuven [dvs Djävulen] kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd. (Joh 10:10)

När Jesus höll sin första predikan i Nasarets synagoga, dvs i den stad där han hade växt upp, började han på följande sätt:

Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet. (Luk 4:18-19)

Sedan fortsatte han, "I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig."

Vad kan då Jesus mena med "ett glädjebud för de fattiga"? Att det skulle innebära att de fattiga skall förbli fattiga eller till och med bli ännu fattigare, verkar inte speciellt sannolikt! Nej, Jesus kom för att ge i överflöd åt var och en som vill ta emot! Det som gör sann kristendom så unik bland alla världens religioner, är att fattigdom och sjukdom inte anses vara en naturlig del av skapelsen, utan är ett uttryck för det onda och i direkt strid mot Guds vilja och natur. Därför har sanna kristna alltid kämpat mot det onda i alla dess former.

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom? Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: "Gå i frid, håll er varma och ät er mätta", men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv utan gärningar är den död. (Jak 2:14-17)

Tillbaka till "Livsåskådning och kristen tro."

Du kan läsa mer om kristen tro i: Guds plan för att rädda världen