"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
 (John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
 (Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
 (Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
 (Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
 (Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
 (Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
 (Okänd)

Senast ändrad: 2024 11 08 14:07

Ondskans ansikte

Onda människor har sin styrka i att vara onda tillsammans.
           Alexander Solsjenitsyn
Det är lätt att förlåta ett barn som fruktar mörkret.
Den verkliga tragedin är en vuxen som fruktar ljuset.
           Platon
Den som gjort dig riktigt illa förlåter dig aldrig.
           Per Gunnar Evander

 

I det materialistiska/ateistiska perspektivet, där människan är resultatet av blinda naturlagar i kombination med slump och tillfälligheter, finns ingen ondska och därmed inte heller några onda människor, eftersom där inte finns utrymme för någon fri vilja. Lejonet plågar sitt byte, inte på grund av att det väljer att göra det, utan därför att lejonet är programmerat så. Människor som plågar andra människor är på samma sätt programmerade till detta. Mördare, våldsmän, pedofiler etc skall därför inte straffas, utan omprogrammeras. I detta perspektiv reduceras människan till en elektro-mekanisk-biologisk robot, som är deterministiskt styrd av input (indata, dvs uppfostran och miljö), hjärnans neurala nätverk (mjukvara eller kanske snarare "firmware") och gener (hårdvara). Den fysiska verkligheten beskrivs av långa kedjor av orsak och verkan (kausalitet). Mänskliga handlingar är utifrån detta sätt att se bara en del av de kausala sambanden i naturen. Även om vi tror och upplever att vi kan välja, så är det bara skenbart. Våra "val" är i själva verket inga verkliga val, utan våra handlingar är till hundra procent deterministiskt bestämda (möjligen kan det finnas med en slumpfaktor också, vilken kan göra vissa handlingar oförutsägbara). Människan kan således inte starta en kausal kedja, utan är bara en själlös del av en i det närmaste oändlig följd av sådana processkedjor. I detta perspektiv kan man givetvis inte tala om att människor begår onda handlingar. Det som sker det sker. Hitler var bara en produkt av naturlagar och eventuella slumpprocesser. Om materialismen är sann, existerar dessutom inte någon absolut moral, dvs inget absolut rätt eller fel. Det som är rätt och fel är möjligen vad 51 procent av befolkningen i ett land tycker, om vi har någon form av demokrati. I annat fall bestäms rätt och fel av den härskande klassen eller diktatorn. Men eftersom både invånarna i en demokrati och diktatorer ingår i de kausala kedjorna, är det i själva verket naturlagar och slump som bestämmer "rätt och fel".

I det kristna perspektivet, å andra sidan, är människan skapad till Guds avbild. Hon har en fri vilja, vilket innebär möjligheten att agera "first cause", dvs hon kan starta orsak- och verkankedjor, utan att det hon väljer är verkan av en tidigare orsak (vilket inte betyder att vi inte påverkas av olika faktorer när vi väljer — men påverkan är inte samma sak som att vara kausalt bestämd). Människan har också, enligt kristendomen, en moralisk kompass, given av Gud (hon är ju skapad till Guds avbild), dvs hon vet innerst inne vad som är rätt och fel (i det kristna perspektivet finns således absolut rätt och fel). Denna kompass kallas i dagligt tal för samvete. Därför har människan ett ansvar för sina handlingar. Vissa handlingar kan orsaka stort lidande och misär för andra människor, och givetvis också för djur. När människan medvetet fattar ett beslut, vars resultat är andra varelsers lidande, kallar Bibeln detta för en ond handling. Eftersom människan har den unika förmågan att dels veta vad som är ont och gott, dels kunna välja mellan det onda och det goda, har hon ett totalt ansvar för sina handlingar. Detta ansvar medför också konsekvenser. Väljer människan avsiktligt och medvetet det onda, blir konsekvenserna, enligt Bibeln, den eviga döden.

I en tid när ondskan börjar framträda alltmer öppet, tror jag det är viktigt att fundera över det ondas natur. "Vad är ondska?", är en svår fråga och jag har definitivt inget fullständigt svar. Frågan är dock alltför viktig för att negligeras. Ett möjligt och första försök till svar är att ondskan orsakar lidande. Men även tandläkaren eller kirurgen kan ju orsaka lidande (åtminstone tillfälligt — man brukar inte må speciellt bra när man vaknar upp efter en svår operation). I detta fall handlar det dock om ett mindre lidande för att förhindra ett större lidande. Uppsåtet är gott och rättfärdigt. Å andra sidan kan ondskan kortsiktigt ha goda konsekvenser (nazisterna fick slut på arbetslösheten och gav människor mat för dagen), men i långa loppet är dess konsekvenser onda, eftersom uppsåtet inte är gott eller rättfärdigt. Även om det är sant att ondskan orsakar lidande, inrymmer detta således inte hela sanningen. Ondskan har många fler aspekter.

Den amerikanske psykiatrikern Leon Goldensohn gjorde, i samband med Nürnbergrättegången efter andra världskriget, ett flertal intervjuer med de åtalade nazistledarna, bl a Göring och Streicher. Även andra nazister vilka åtalades och dömdes vid andra rättegångar intervjuades, t ex Höss (kommendanten i Auschwitz). Också en del vittnen vid rättegången intervjuades av Goldensohn. Sammanlagt ingick 33 personer i intervjuerna (samtliga intervjuer publicerades 2005 i boken The Nuremberg Interviews av Goldensohn och Gellately och finns att köpa på t ex Amazon). Avsikten var att undersöka hur människor, som vuxit upp i ett land med traditioner från Göthe, Schopenhauer, Mozart etc, kunde hemfalla åt nazismens ofattbara barbari. När Goldensohn efter rättegången fick frågan, "Vad är ondska?", svarade han helt kort, "Brist på empati". Jag tror det ligger mycket i detta. Frånvaron av empati kan göra det lättare att begå onda handlingar eller att acceptera eller sympatisera med ondskans hantlangare, eftersom man inte "mår dåligt" av offrens lidande.

När jag ser människor som demonstrerar mot att en massmördare i USA skall avrättas, betraktar jag det faktiskt som en form av ondska. Var är empatin för offren och offrens anhöriga? Man lyfter inte ett finger för att lindra de anhörigas plåga, medan man samtidigt kämpar med näbbar och klor för att hindra att den skyldige får ta den rättvisa konsekvensen av sina handlingar. Man prioriterar således gärningsmannens bästa framför omsorg om offren och de anhöriga. Jag talar inte här om att man demonstrerar för att man anser att den som skall avrättas är oskyldig. Det är en helt annan sak. Självklart skall den som är oskyldig friges. Men även när det handlar om förbrytare, som bevisligen är skyldiga (så långt som nu något är möjligt att bevisa), och som kanske t o m erkänt sina brott, så förekommer regelbundet sådana demonstrationer. Visst, man kanske tycker att det är fel med dödsstraff. Det har jag full respekt för. Men, den totala frånvaron av empati för offren och deras anhöriga, talar ändå sitt tydliga språk. Ondskans språk.

Varför är då vissa människor oförmögna, eller har starkt reducerad förmåga, att känna empati? Just detta kännetecknar ju bl a psykopater, som i stort sett är likgiltiga för andra människors väl och ve. Som jag ser det, är inte psykopati ett sjukdomstillstånd. Det handlar i stället om en sällsynt obehaglig personlighetstyp. Människor som inte känner några som helst samvetskval för det lidande de orsakar, utan bara ser till sin egen tillfredsställelse. De har helt enkelt valt att göra sig själva till universums centrum på bekostnad av andra människor. Enligt min mening är inte psykopater sjuka, de är onda.

Något, som även hos "normala" människor, kan minska förmågan till empati, är vetenskaplig specialisering och professionalism. I Förintelsen, och även det dödshjälpsprogram som fanns i Nazityskland, deltog med liv och lust framstående vetenskapsmän. Dödshjälpsprogrammet började långt innan nazisterna kom till makten och initiativet till detta hade tagits av flera tyska läkare, psykiatriker och jurister. I inledningen till The Final Solution skriver David Cesarani:

En förvånande stor andel av de män som kommenderade Einsatzgruppen och deras underavdelningar (Einsatskommandon) var utbildade i juridik och hade doktorsexamen [det var dessa grupper, som innan man kom på att gasning var effektivare, sköt ca 1,5 miljoner människor]. Sådana imponerande kvalifikationer... legitimerade utförandet av handlingar som grundläggande var illegala och hjälpte till att skapa en folklig acceptans av det som skedde. Att sådana män kunde bete sig på detta sätt, gör att man måste ifrågasätta den etiska kompetensen hos dessa experter, och antyder att vetenskaplig specialisering kan vara ett sätt på vilket den normala standarden av medmänsklighet kan kortslutas (sid 4).

Boken Die Freigabe der Vernichtung lebensunwerten Lebens (ungefär: Tillåtandet av förintelse av livsodugligt liv), som publicerades i Leipzig 1920 kom att förändra synen på människovärde (inte bara i Tyskland utan också i Sverige). Författare var juristen Karl Binding och psykiatrikern Alfred Hoche, båda mycket välrenommerade inom sina respektive områden. I boken myntades begrepp som "liv utan värde" och "liv som inte är värt att leva". Man pläderade för avlivandet av alla kroniskt sjuka, handikappade och förståndshandikappade och Binding och Hoche fördömde alla eventuella känslor av medmänsklighet, medlidande och sympati inför de som skulle avlivas, eftersom sådana känslor är baserade på felaktigt (dvs ovetenskapligt) tänkande. Den sanne vetenskapsmannen (övermänniskan, eller skall vi kanske snarare säga, psykopaten) tillåter sig inte att hysa sådana "lågt stående" känslor.

Vetenskaplig specialisering och professionalism, kopplad till resonemang ā la Binding och Hoche, gjorde att de läkare som deltog i Förintelsen (med bl a utsorterande av vilka nyanlända fångar som skulle gasas direkt och vilka som skulle bli slavarbetare) lugnt kunde sitta och peka ut de barn som skulle gasas. De såg inte längre barnen som barn. De såg inte det lidande de orsakade. Deras normala medmänsklighet hade helt enkelt kortslutits. Människor blev till objekt i iskalla teorier om rasens överlevnad. Även om man säkert i svaga ögonblick kunde känna vissa tvivel på det man gjorde, intalade man sig att det var nödvändigt och att någon måste göra det som gjordes. Därför är det viktigt att man ser upp! Även idag, när det t ex diskuteras aktiv dödshjälp, finns risk för en liknande utveckling. Observera, även om den vetenskapliga specialiseringen bedövade samvetet och gjorde det lättare att "vara omänsklig", innebär detta inte att dessa läkare och jurister var utan skuld. De valde att låta sig "förföras" och de förment "vetenskapliga" resonemang som användes för att motivera morden, var bara ett försök att rättfärdiga det man gjorde. Man kunde ha agerat annorlunda. Det fanns många läkare som valde att inte delta, eftersom de ansåg att det som skedde var fel.

Men låt oss återvända till ondskans natur. Man skulle också kunna säga att ondska är frånvaro av godhet. Värme är rörelseenergi hos de smådelar som bygger upp materien (atomer och molekyler). Ljus är fotoner som sänds ut från ljuskällan. Kyla är ingenting i sig. Det är helt enkelt frånvaro av värme, dvs avsaknad av atomär rörelseenergi. På samma sätt är i detta perspektiv mörker frånvaro av ljus (fotoner). Jag brukar använda begreppet res presens (närvarande sak) för att beteckna något som existerar i kraft av existensen av någonting. Värme (atomär rörelseenergi) och ljus (fotoner) är således res presens. Motsatsen till detta skulle man kunna kalla res absens (frånvarande sak). Detta står för något som existerar i kraft av frånvaron av någonting. Mörker och kyla är således res absens. Ondska kan på samma sätt ses som en slags res absens. Den är helt enkelt frånvaro av godhet. Godhet handlar om att man aktivt agerar för att minska lidandet i världen, både fysiskt och mänskligt. Bibeln talar om underlåtenhetssynder, dvs att vi låter bli att göra det vi vet är rätt. Att t ex inte dela med sig av sitt överflöd för att lindra lidandet i världen, är definitivt en form av ondska.

Men inte heller summan av det vi hittills tagit upp, dvs "orsakar lidande", "brist på empati" och "frånvaro av godhet" fångar in hela begreppet ondska. Det finns nämligen också någonting aktivt i det onda. Ondskan är en aktiv kraft, som strävar mot ett mål. Bibeln talar om att det bakom ondskan finns en andlig, personlig makt, som kallas Djävulen, vars mål är att förstöra eller pervertera hela skapelsen. Jesus säger om Djävulen, "Tjuven kommer allenast för att stjäla, slakta och förgöra. Jag har kommit för att ge liv och liv i övernog" (Joh 10:10). Ondskan kan bara slakta och förgöra. Den kan inte skapa något, bara stjäla det andra skapat och sedan förstöra det. Det finns alltså något aktivt, en dynamik, över ondskan, något som är mer än bara frånvaro av vissa mänskliga egenskaper. Den vill i princip erövra hela världen och förslava mänskligheten. Alla onda regimer och ideologier och religioner har och har haft denna strävan. Den senaste i raden är den militanta islamismen, som dök upp precis när kommunismen föll.

Ett sätt att karakterisera och definiera begrepp är genom exemplifiering. Genom att räkna upp ett antal egenskaper hos ondskan, kan man få en bättre och tydligare uppfattning av dess natur. Nedanstående lista kan säkert kompletteras med ytterligare punkter (jag är tacksam för förslag). Vissa av punkterna i listan överlappar varandra. Men språket är ett trubbigt instrument, så det får man leva med. Ordningen mellan punkterna är inte något mått på prioritering.

Observera! De flesta människor uppfyller en eller flera av nedanstående punkter. Åtminstone sporadiskt. Detta betyder inte nödvändigtvis att man är speciellt ond eller en ondskans representant här på jorden. Det betyder bara att man är människa, med allt vad det innebär av svagheter och brister (men också storslagna egenskaper). Den sammanlagda mängden av punkter nedan visar emellertid på ondskans natur, och en individ eller kultur eller ideologi, som konsekvent kännetecknas av punkterna nedan, utgör utan tvekan en del av det Onda.

1. Ondskan är dum. Den lutherske prästen Dietrich Bonhoffer, som avrättades av nazisterna bara några veckor före krigsslutet, brukade tala om "den dumma ondskan". Det betyder inte att onda människor behöver vara ointelligenta. De nazistiska ledarna var, med några undantag, knappast ointelligenta, tvärtom. Men intelligens leder inte alltid till att man drar rätt eller rättfärdiga slutsatser. Matar man in fel indata i en logisk processor, blir resultatet fel, oavsett hur kraftfull och snabb processorn är. Vishet är att stoppa in rätt indata, och där kan inte intelligensen hjälpa oss. Vishet, som alltid är kopplad till respekt för sanningen, och innefattar ödmjukhet och erfarenhet, leder alltid till ett gott resultat. Ondskan är alltid i avsaknad av vishet. Därför får intelligenta människor, som hänger sig åt det onda, ofta något dumt över sig. Ondskan fördummar. Men, det finns en bakslug listighet hos ondskan. Det är det som gör den så farlig (klicka här för att se intressant video om Bonhoffers syn på ondskan).

När man ser filmer från nazisternas massmöten, där hundratusentals människor jublande och vrålande viftar med armarna inför en skrikande och gapande Hitler, som vräker ur sig plattityder på löpande band, så ser man den totala dumheten i all sin glans. Islamister som skjuter i luften och vrålar och gapar och bränner flaggor och dockor som föreställer Bush, för att visa sitt missnöje med t ex yttrandefriheten i Väst, utgör ytterligare exempel på den dumma ondskan. Islamisternas förnekelse av att det någonsin funnits ett judiskt tempel i Jerusalem och att judarna har någon som helst anknytning till Israel, är också en del av den dumma ondskan. Det är så korkat så tanken svindlar. Går man till Maos Kina hittar man många exempel på den dumma ondskan. Man planerade t ex att inrätta ett universitet där enda ämnet skulle vara "maotsetungism". Man skulle där enbart studera Ordförande Maos oändliga och outgrundliga visdom. Eller vad sägs om när man i nordkoreanska tidningar skriver om den store ledaren Kim Il Sung och dennes golfspelande? Man påstår då rutinmässigt att varje slag han slår blir "hole in one" (dvs bollen går direkt ner i hålet — något som de flesta spelare aldrig får uppleva under hela sitt liv). Jag har svårt att tänka mig något mer korkat. Det är därför som politisk korrekthet är en del av ondskan. Den är fördummande, eftersom den inte är öppen för alternativa åsikter. Genom att isolera sig från alla motargument, går den politiska korrekthetens företrädare mot en slags tankens entropimaximum, precis som att ett fysikaliskt system som är isolerat från omgivningen går mot maximal entropi (dvs maximal oordning och kaos).

Ondskans fördummande effekter avspeglas i hur västvärldens politiskt korrekta intellektuella (s k) och politiker rannsakar sig själva och Västvärlden för att urskulda islamistiska terrordåd. Vår mellanösternpolitik och de muslimska invandrarnas fattigdom och utanförskap är förklaringen till terrorn, menar man. Det är alltså vårt eget fel. Intressant är att notera att i de nyligen misslyckade bilbombsförsöken i Storbritannien (slutet av juni 2007) så var 5 utav 8 gripna, läkare. De terrorister som var inblandade i 11 septemberdåden var till största delen högutbildade. Hassan Butt, som tidigare var islamist men sedan hoppade av, skrev i The Observer den 1/7 2007:

När jag fortfarande var medlem i det som kanske bäst kallas "the British Jihadi Network", en grupp av halvautonoma, brittiska, muslimska terroristgrupper, sammanlänkade av en enda ideologi, så minns jag hur vi brukade skratta när människor i TV proklamerade att Västvärldens utrikespolitik var orsaken till islamistiska terrordåd, som den 11 september, bombningarna i Madrid och den 7/7 [bombningarna i London 2005].
Genom att ge regeringen skulden för våra handlingar, gjorde de som kritiserade Blair's bombningar i Irak propagandaarbetet åt oss. Ännu viktigare, de hjälpte också till att leda bort uppmärksamheten från den verkliga motorn bakom vårt våld; islams teologi [obs! — det är inte jag som påstår detta, det är Hassan Butt].

Som sagt, ondskan fördummar och omöjliggör för den som går in under den att dra rätt slutsatser (om man med "rätt" menar något som är kopplat till rättfärdighet och sanning).

2. Ondskan saknar humor. Någon sade en gång, "I fanatikernas värld har jag aldrig sett någon skratta. Den ende som skrattar där är Djävulen." Om ondskan skrattar så är det ett hånskratt. Skadeglädje är den enda glädje som ondskan tycks känna till (bortsett möjligen från glädjen på flaska). Dumflinet hos ett tonårsgäng som sparkar ihjäl en 40-årig man på en skolgård i Fittja (vilket hände för några år sedan) är ondskans motsvarighet till humor. Den sanna humorn, den som har värme och medkänsla, får oss att skratta. Men vi skrattar då inte åt andra, utan vi känner igen oss själva och skrattar också åt våra egna svagheter och tillkortakommanden. All stor konst hjälper oss att förstå vad det innebär att vara människa. Den nyligen bortgångne Povel Ramel var en sann humorist. Han kunde vara rolig utan svordomar, könsord, hånfullhet och förakt mot personer. De flesta s k humorister idag tycks tro att humor innebär att stå på scenen och vråla svordomar och könsord i en aldrig sinande ström, uppblandat med att man direkt skymfar andra människor. Att publiken överhuvudtaget skrattar utgör inte precis något som talar till publikens fördel. Endast onda människor skrattar åt det som förnedrar och hånar. Den sanna humorn står alltid på det godas sida! Lasse Åberg är en annan humorist som kan uttrycka den varma, kärleksfulla humorn, som inte hånar, utan som visar på vad det är att vara sann människa. Jag är övertygad om att Gud har mycket humor (det måste han rimligen ha för att stå ut med oss människor).

3. Ondskan går ej att förhandla med. När två demokratier har en konflikt, gör den ena parten kanske en eftergift. Den andra parten tolkar då detta som ett tecken på god vilja och så gör man själv en eftergift, vilket så småningom leder fram till en fungerande kompromiss, som är till fördel för båda parter. Ondskan å sin sida tolkar varje eftergift från motparten som en svaghet och flyttar omedelbart fram sina positioner. Upptakten till andra världskriget utgör ett flagrant exempel på detta. Chamberlain trodde hela tiden att Hitler skulle gå att blidka med ytterligare eftergifter. För att citera Churchill, efter att denne efterträtt Chamberlain, "Man försökte köpa sig fred till priset av vanära. Först kom vanäran och sen kom kriget i alla fall." Kuwait försökte blidka Saddam Hussein. Invasionen kom i alla fall. Det är så ondskan fungerar. De allierade lärde sig läxan och var obevekliga mot den onda Sovjetdiktaturen under Kalla Kriget. Förmodligen undvek vi ett tredje världskrig tack vare detta. Om ondskan någon gång går med på att förhandla, är det bara för att man är i underläge och behöver tid för att stärka sin position. Målet är hela tiden totalt utplånande av motståndaren och någon kompromiss är ej möjlig. Israel har idag precis samma problem när det gäller palestinierna och de omgivande arabstaterna (möjligen med undantag för Jordanien). Både Hamas och PLO har på sin agenda Israels totala utplånande (och förmodligen också förintelse av det judiska folket). Skillnaden mellan dessa organisationer är att Hamas vill utplåna Israel direkt, medan PLO är beredda att förhandla. Arafat, som var pragmatiker, insåg att det var omöjligt att i nuläget utplåna Israel. Han sade flera gånger "Vi tar en bit i taget". Först en palestinsk stat vid sidan av Israel, sedan naggar man delar av Israel och till slut har man fått alltihop. Eftersom det inte går att förhandla med ondskan, är det bättre att sätta hårt mot hårt direkt och vara kompromisslös. Det totala mängden lidande blir då mindre. Det är kanske därför som Bibelns Gud är så obeveklig när det gäller det onda.

På SVT 24 kunde man den 8/7 2007 läsa att Israel nu beslutat sig för att frige 250 palestinska fångar i ett försök att stärka Fatah, som ju förlorat Gaza till Hamas. I artikeln skriver man "den palestinska regeringen välkomnade beslutet som en bra början". En bra början till vad? Till Israels totala utplånande, förmodar jag. Fatah har knappast levat upp till något av sina åtaganden när det gäller fredsprocessen (t ex gripa terrorister, ta bort hatpropaganda mot Israel och judar i skolböckerna, förhindra raketavskjutningar mot Israel etc, etc). En ännu bättre början vore därför om Fatah tog första steget till att fullfölja sina åtaganden. Men så fungerar som sagt inte ondskan. När Israel friger 250 fångar, betraktar Fatah det som ett svaghetstecken hos Israel och en seger för dem själva (och en början på Israels undergång). Någon större vilja till verklig fred som gagnar båda parter tycks inte finnas.

4. Ondskan saknar empati, ja ibland njuter den till och med av offrens lidande (så är ju fallet vid mobbning, där enda belöningen för mobbaren är just njutningen av att tillfoga andra människor plåga — i detta ingår också en berusande maktkänsla). Ondskan bevekas inte av någonting. Därför så kan den driva ungdomar, ja till och med barn, till självmord genom t ex den numera så populära SMS-mobbningen ("Jag tycker du skall hänga dig ditt dj-la äckel" — texten hämtad från ett sådant SMS till en elev i årskurs 7, vilken senare tog sitt liv). Mer storskaligt kan bristen på empati utrota hela folk eller folkgrupper, som nazisterna gjorde, som turkarna gjorde med armenier och assyrier i samband med första världskriget, och som marxisterna gjorde i Kampuchea, för att inte tala om i Sovjet och Kina. Jag kommer att tänka på när palestinska terrorister för ett par år sedan tog sig in på en kibbutz och sköt ett antal personer. En 5-årig pojke hade gömt sig under en säng och släpades gråtande fram och mördades. Som sagt, ondskan är obeveklig och likgiltig för andras lidande. Den är helt enkelt vidrig, stinkande, äcklig och motbjudande.

5. Ondskan är motsägelsefull. Islamister och vänsterextremister kan gå sida vid sida och demonstrera mot USA och Israel, trots att dessa rörelser representerar hundraprocentigt inkompatibla ideologier. Fascister och islamister kan både förneka Förintelsen samtidigt som de tackar Hitler för att han gjorde det de alldeles nyss sade att han inte gjorde (dvs mördade judar). Feminister talar om vikten av kvinnor i företagens styrelser, samtidigt som de hävdar att det inte finns några skillnader mellan män och kvinnor. Om det nu inte finns några skillnader, vad har då kvinnan att tillföra i så fall? Vissa extrema feminister (som alltid är ateister så vitt jag vet och därmed evolutionister) hävdar också att det inte finns några kön. Könen är bara en social konstruktion (man undrar, är könen i bikupan — arbetare, drönare och drottning — också en social konstruktion, och vem ligger i så fall bakom denna?). Samtidigt talar man om att människan till hundra procent är en produkt av en blind evolution, som då rimligen måste bestämma människans fysiologi och beteende, inkluderande könen och deras olika uttryck.

Samma människor, som i åratal ifrågasatt äktenskapet som samlevnadsform, kämpar nu med näbbar och klor för att samkönade äktenskap skall tillåtas. Plötsligt har det förhatliga äktenskapet blivit en av de allra viktigaste frågorna. Man nöjer sig inte heller med möjligheten att gifta sig borgerligt, utan rätten att gifta sig i kyrkan tycks vara den allra viktigaste frågan och upphöjs nu till en grundläggande mänsklig rättighet, trots att kyrklig vigsel tidigare, av samma människor, sågs på med extra stort förakt. När dessa personer nu talar sig varma för äktenskapet, handlar det om hyckleri av allra värsta slag. De är egentligen inte alls intresserade av äktenskapet som samlevnadsform, utan utökningen av äktenskapsbegreppet (samkönade äktenskap är bara början, nästa steg är månggifte och äktenskap med djur) är helt enkelt ett steg i nedmonteringen av den förhatliga familjen. Kan man inte förbjuda familjer, kan man ju i stället skapa parodier av familjer och få människor att försöka leva i konstellationer som omöjligen kan fungera i långa loppet och som defintivt inte ger eventuella barn den trygghet de behöver för att utvecklas till harmoniska vuxna.

Ateismen innehåller sin beskärda del av motsägelser. Många militanta ateister är t ex väldigt arga på mig. Varför då? Jag är ju, utifrån ateismens eget perspektiv, en produkt av gener och uppväxt och grundläggande är mina handlingar deterministiskt bestämda. Vadan då denna ilska? Jag kan ju i så fall inte rå för att jag skriver det jag skriver. Varje ord på min hemsida är ju ett direkt resultat av lagbundna processer, och min hemsida innehåller således ingen verklig information (informationsinnehållet i deterministiskt bestämda strukturer är definitionsmässigt lika med noll, enligt Shannon — informationsteorins grundare). Att vara arg på min hemsida, är i det ateistiska perspektivet lika motsägelsefullt som att vara arg på en bilmotor, som stannar när bensinen tagit slut. Man kanske skulle sätta en sådan bilmotor i fängelse?! Fast det kanske är just på grund av ateismens brist på koherens som många ateister är så arga. Eftersom deras egen världsbild är totalt motsägelsefull, kan de inte försvara den med argument. Då återstår bara hånet, vreden och hatet (se nästa punkt).

6. Ondskan är aggressiv, hånfull och föraktfull. Den får hela tiden vredesutbrott när den kritiseras eller möter motargument. Jag upphör aldrig att förvånas över den aggressivitet, det förakt och det hån som möter den som t ex vågar ifrågasätta den heliga evolutionen, eller den ateistiska världsbilden, eller rent generellt det politiskt korrekta (om du inte tror mig, prova att i ett större sällskap ställa dig upp och säga att du anser att skulden till konflikten i Mellanöstern huvudsakligen ligger hos den arabiska sidan — hoppas du hinner undan innan du blir lynchad). När jag skulle hålla ett föredrag om intelligent design i Linköping, hösten 2006, ledde detta till ett massmediedrev. På en löpsedel i Linköping kunde man läsa, "Forskarna rasar över extremkristen föreläsare". Verkliga forskare "rasar" dock inte, de argumenterar. Jag har aldrig hört talas om någon som försvarat sin doktorsavhandling med raseriutbrott (i varje fall ingen som fått den godkänd). Ondskan däremot, rasar. Det tycks vara nästan omöjligt att få till stånd en meningsfull och konstruktiv dialog med militanta ateister, feminister, islamister, marxister etc. Man möts så gott som alltid av ett kompakt mur av förakt och hån och vrede.

Läsaren frågar sig kanske, med anledning av detta, om jag anser att alla evolutionister, feminister, ateister etc är onda. Svaret är både ja och nej. Bibeln säger att alla människor är onda (men mer om detta senare). Men rent generellt är exempelvis en ateist inte ondare än en kristen. Det jag menar är de militanta ateister som i princip vill förbjuda den kristna tron, som vill hindra kristna föräldrar att uppfostra sina barn efter sin kristna tro etc. De är utan tvekan en del av det onda, eftersom de valt att ställa sig på det ondas sida! Ondskan förtrycker nämligen andra åsikter. Feminister är i sig inte ondare än någon annan. Men, de feminister som föraktar alla som har en annorlunda syn på saker och som vill påtvinga sin ideologi på alla andra, de är också en del av det onda. Evolutionister är inte heller onda i sig. Evolutionsteorin är en vetenskaplig teori, vilken är fullständigt neutral när det gäller trosfrågor, moral etc. Men de militanta evolutionister, som vill förbjuda varje form at kritik mot evolutionsteorin och som vill göra denna teori till en allomfattande ideologi, som skall utgöra en tvingande och begränsande grund för vilka tankar som får tänkas, de har lämnat vetenskapen och blivit ideologer. Och dessutom ideologer med förtryck och intolerans på sin agenda. Det är definitivt ondska.

7. Ondskan använder "nyspråk". Med "nyspråk" menar jag att man mutar in ord och ger dessa en viss betydelse, som i princip döljer vad det i själva verket handlar om. Det finns ingen som talar så mycket om fred, tolerans och demokrati som ondskan. Det finns inte en enda ond stat som inte har något eller några av orden demokrati eller republik eller folkrepublik i sitt namn. DDR (forna Östtyskland) hette t ex Deutsche Demokratische Republik — Tyska Demokratiska Republiken (dvs dubbel bonus — både demokrati och republik). Nazisterna talade på sin tid om "liv utan värde" och "liv som inte är värt att leva" för att ursäkta morden på hundratusentals handikappade och sjuka. Judeutrotningarna reducerades till "Förintelsen", "eliminerandet av samhällsparasiter" och "den slutgiltiga lösningen" (Endlösung) etc. På 1970-talets glada dagar, när marxismen var den politiskt korrekta ideologin i Sverige, kallade man alla som inte var marxister för "reaktionärer" och "fascister". Det är ju att göra det hela väldigt enkelt för sig. "Eftersom alla som är emot oss är reaktionärer (bakåtsträvare), har vi givetvis rätt. Man hör ju bara på ordet 'bakåtsträvare' vad det är för typer som är våra motståndare. Att de dessutom är fascister blir grädde på moset."

Vår tid har sitt nyspråk. Abort, dvs mord på barn (visserligen ännu ej födda) på grund av egoism (det finns undantag, men dessa är få) kallas "bortskapande av cellklump", "avlägsnande av livmoderinnehåll" eller "instrumentell utrymning av livmodern (det står faktiskt så i en proposition från socialminister Göran Hägglund)" för att dölja vad det handlar om. Man motiverar sina handlingar med att "ingen skall behöva födas oönskad". Precis som att detta rättfärdigar mord. Jag föddes oönskad och är mycket glad över det liv jag haft och har. Vem kan avgöra om en människa vill födas eller ej? Dessutom, många barn blir önskade, även vid oplanerade graviditeter, när man väl bestämt sig för att föda barnet. Det är väldigt lätt att bli lurad av nyspråk och det gäller att se upp. Orden har en förförande makt. Speciellt när de används av den som vet hur man skall manipulera människor (som Hitler t ex). Den gamle Skå-doktorn Gustaf Johnson, som på 1950-talet tog hand om föräldralösa pojkar, var väldigt kritisk till att man använde ordet "älska" när det gällde samlag till höger och vänster. Han tyckte man borde kalla det för vad det var, "slemhinnegnidning"! Ibland kan att kalla saker vid sina rätta namn vara väldigt avslöjande och befriande. Läsaren rekommenderas att läsa H C Andersens "Kejsarens Nya Kläder", en synnerligen aktuell berättelse.

8. Ondskan kan aldrig erkänna att motsidan har det minsta rätt, ens i någon enskild detalj. För en tid sedan såg jag en debatt på TV mellan vänsterledaren Ohly och någon företrädare för den borgerliga sidan (jag kommer inte ihåg vem). Den borgerliga politikern erkände flera gånger att det låg något i vad Ohly sade, men att vägen till detta mål också kunde nås på andra sätt. Inte en enda gång erkände Ohly att det låg någonting i vad den borgerliga politikern sade. Inte en enda gång! Inte en enda gång! Jag har lagt märke till detta så ofta att det nog kan betraktas mer som regel än undantag. Ohly tog högdraget emot erkännandet att han hade rätt, ungefär som en kung tar emot lovord från en krypande undersåte.

Det påminner mig lite grand om när jag i 27-årsåldern arbetade som radiotelegrafist i handelsflottan. När man pratade på telefoni (morsetelegrafi var ju mycket vanligt då och användes nästan mer än telefoni) sade de amerikanska telegrafisterna, som jobbade på den kustradiostation man kommunicerade med, alltid "sir" till mig. Jag nickade nådigt (fast ingen såg det) och tyckte att det var helt rätt. Själv kallade jag dem aldrig för "sir" fast många av dem säkert var äldre och dessutom kunde mer än jag. Jag var väl inget tjänstehjon heller! Jag hade ju minsann sett tv-serien "Herrskap och tjänstefolk", vilket gjorde att man hade lite svårt att säga "sir", eftersom det var så tjänarna tilltalade sin husbonde. I och för sig var ju båtarna kunder hos de amerikanska kuststationerna och de olika radiobolagen slogs om att vi skulle använda just deras stationer, så de hade kanske skäl att vara artiga. Ja, ja, det var då det. När man är 27 år tror man ju att man är över och inte under. Idag skulle jag säkert varit mer artig mot de amerikanska telegrafisterna (jag var givetvis aldrig direkt oartig mot dem).

När jag debatterat evolutionsteorin har jag många gånger personligen upplevt denna asymmetri när det gäller att erkänna att även motsidan kan ha en poäng. Mina motståndare brukar aldrig (just nu kan jag inte komma på ett enda fall) erkänna att det ligger något i min kritik av evolutionen. Aldrig, aldrig! Utan allt jag säger är fel! Alla min citat är missvisande och allt jag säger är antingen avsiktlig lögn eller också är jag okunnig (korkad brukar de faktiskt inte säga). Det är emellertid väldigt osannolikt att allt jag säger skulle vara fel. Ofta har man rätt i något, även om man också har fel i andra delar. Om jag i en debatt om evolutionen, skulle säga att Stockholm är huvudstad i Sverige, så skulle motsidan antagligen säga att det är fel. Eftersom det är jag som säger det, måste det ju vara fel. Eller hur?

9. Ondskan är otacksam. Även när man hjälper ondskans företrädare, får man inget tack. De tar nådigt emot hjälpen, eftersom det är de minsta de kan begära av en sådan undermänniska som jag. Jag tänker t ex på islamister som bor i London och som tillsammans med sin familj försörjs av Engelska staten. Ändå predikar de hat mot England och det engelska folket. Många invandrare i Sverige är oerhört tacksamma för att de fått komma hit och för att de fått ekonomisk hjälp. Sedan är ju inte Sverige perfekt, och det kan vara svårt för invandrare att få jobb (men det kan det ju för svenskar också, och det vore orimligt om invandrarna fick företräde på alla jobb och utbildningar — det skulle verkligen vara att bädda för invandrarhat). Men i alla fall så är många invandrare tacksamma (jag känner massor av invandrare så jag vet). Samtidigt finns det också stora invandrargrupper som inte känner minsta tacksamhet över att de försörjs av svenska skattepengar. De bidar sin tid och väntar på den dag när de skall ta över vårt land. Läsaren inser säkert att jag talar om islamister (således inte muslimer i gemen utan islamister — tyvärr misstänker jag att en skrämmande stor del av vanliga muslimer innerst inne sympatiserar med islamisterna, helt enkelt eftersom islamisterna är de sanna muslimerna, vilka gör exakt vad islams heliga skrifter befaller dem att göra). Och därmed visar de att de utgör en del av ondskans axelmakter. Bibeln talar om att otacksamhet är en mycket allvarlig synd, som väcker Guds vrede.

10. Ondskan lämnar alltid förödelse och lidande efter sig (även om det kan se bra ut i början). Resultatet av Hitlers drömmar var ett totalförstört Tyskland, med 20 miljoner döda tyskar (vill jag minnas) och tyska städer närmast helt utplånade. Endast västmakternas stora ekonomiska hjälp, och att man avstod från att kräva krigsskadestånd, räddade Tyskland från total kollaps. Nazismen, som utlovat ett Pangermania där Tyskland regerade över stora delar av världen, ledde i stället till ett Pannkaksgermania. Upp som en sol, ner som en pannkaka. När sovjetdiktaturen föll lämnade den efter sig ett ekonomiskt och moraliskt vakuum, som befolkningen ännu inte repat sig från. Nordkorea är ett av de fattigaste länderna i världen, som inte ens kan försörja sin egen befolkning. Ondskan bryter ned, precis som förruttnelse. Och det är inget som förvånar. Den innebär ju helt enkelt en form av förruttnelse.

Några bilder från Berlin, precis efter krigsslutet. En perfekt illustration av vad ondskan lämnar efter sig.

11. Ondskan utgör en slags inverterad evolutionsteori. Darwins teori bygger på att den mest dugliga individen överlever och att de mindre dugliga konkurreras ut. På så sätt "förädlas" varje art långsamt. Ondskan å sin sida dödar de goda och premierar de onda. Regimkritiker ses i diktaturer som mer farliga än barnamördare och banditer. Ofta utgör den senare gruppen vakter i lägren medan kristna som står för sin tro, människor som kämpar för yttrandefrihet och fria val, universitetsprofessorer och lärare etc, behandlas sämre än djur. Hittills har vi aldrig sett (vilket vi i och för sig skall vara tacksamma för) någon regim i världen som samlat in de "riktiga brottslingarna" (rånare, mördare, våldsmän, bedragare, våldtäktsmän, etc) i läger och sedan avlivat dem. (om evolutionen utgör hela sanningen om människan vore detta ganska rimligt — då skulle vi ju bli av med de sämsta generna i populationen). Däremot har vi i alla onda regimer sett hur forskare, präster, författare, skådespelare etc samlats in och avlivats. På så sätt överlever de sämsta i arten i en ond diktatur och det är inte konstigt att ett sådant land har svårt att återhämta sig när det eventuellt blir fritt. De bästa generna är ju borta. Åtminstone om vi får tro evolutionen.

12. Ondskan hatar så gott som alltid Israel och USA. Som jag påpekat många gånger, så är varken Israel eller USA perfekta länder. Båda dessa länder har begått avskyvärda handlingar (men det har Sverige också — våra malmleveranser till Nazityskland anses t ex ha förlängt Andra Världskriget med ett år — det var först när det stod fullständigt klart att Tyskland skulle förlora kriget som leveranserna upphörde). Men, allt ont i världen är inte Israels eller USA:s fel. Det var inte USA som överföll Sydkorea, det var Nordkorea. Sydkorea vädjade sedan till USA och FN om hjälp. Det var inte USA som startade andra världskriget. Det var Tyskland, Italien och Japan. USA drogs in i kriget när japanerna attackerade Pearl Harbor (hur skulle Sverige reagera om Ryssland utplånade Karlskrona eller Berga Örlogsbas). Det var inte USA som invaderade Kuwait. Det var Irak (därför kan man vara kritisk mot USA:s andra krig mot Irak). När det gäller Israel så hänvisar jag till mina sidor om Mellanöstern och Israel (jag har en hel avdelning om Israel under länken "Dagens adrenalinkick" — jag har också ett antal artiklar under länken "Aktuella händelser").

13 Ondskans företrädare känner igen sina bröder. De dras till varandra som flugor dras till en koskit (ursäkta uttrycket, men jag har vuxit upp på bondgård så jag har sett många flugtäckta koskitar). Jag har en hel artikel om detta här, vilken också på många sätt kompletterar föreliggande text.

14. Det finns ett klart samband mellan ondska och feghet. Nämligen att feghet är en förutsättning för att ondskan skall kunna manifestera sig. Hade det inte funnits en massa fega människor i Nazityskland, hade aldrig judeutrotningen kunnat genomföras. Hade det inte funnits en massa fega kräk, hade aldrig en mobbare kunnat få grepp om sitt offer. Han hade åkt på stryk för länge sedan. Bibeln talar om att feghet är en av de absolut värsta synderna och säger att de fega är de första som skall kastas i den brinnande sjön på domens dag.

Man kan inte säga att ondskan i sig alltid kännetecknas av feghet. Ibland är det utan tvekan så. Jag tänker på mobbare, och mobbarens beundrande hov av ynkliga ja-sägare. Nazisterna å sin sida var inte alltid fega. SA-män som gav judar stryk på gatorna, och ibland slog ihjäl dem, var fega kräk. SS-vakterna i lägren var säkert också fega ynk. Men givetvis fanns det också oerhört modiga tyskar. Nu var ju inte alla tyska soldater nazister och alla stödde inte Hitler. De stred för sitt land. Men det fanns också övertygade nazister i SS, vilka dog för sin ideologi och vilka inte var fega, utan mycket modiga. Muslimska självmordsbombare är inte heller fega. Det krävs givetvis ett visst mod för att spränga sig i luften (men det är klart tror man verkligen på mullornas löften om evig lycka i Paradiset, med vackra kvinnor och allt annat, så blir det utan tvekan lättare). Frågan är dock om de som sänder ut självmordsbombarna, har samma mod. Det är en sak att manipulera tonåringar som inte begriper speciellt mycket och som dessutom är hjärntvättade från barnsben, och en annan sak att själv vara beredd att dö.

Bland de människor som väljer att gå det ondas väg, finns således både modiga och fega människor. Men en sak är som sagt säker, feghet utgör en förutsättning för ondskans utbredning.

15. Ondskan hatar det goda och det godas företrädare. I Markusevangeliet läser vi om Jesu första underverk:

Han gick till synagogan en annan gång, och där satt en man som hade en förtvinad hand.
De höll ögonen på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten; de ville ha något att anklaga honom för.
Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom fram."
Sedan frågade han dem: "Vad är tillåtet på sabbaten, att göra gott eller att göra ont, att rädda liv eller att döda?" De teg.
Då såg han på dem fylld av vrede och sorg över att de var så förstockade. Och till mannen sade han: "Håll fram handen." Han höll fram den, och den blev bra igen.
Men fariseerna gick bort och började genast överlägga med Herodes anhängare om hur de skulle röja Jesus ur vägen. (Mark 3:1-6)

Först vaktade man på Jesus för att hitta något att anklaga honom för. Och sedan, när han botade en sjuk människa, bestämde man sig för att döda honom. Han gjorde det ju på Sabbaten, som var vilodagen då man inte fick arbeta. Men det var bara en ursäkt. Man letade efter skäl att döda honom, eftersom man hatade honom. Och nu hade man fått ett sådant skäl. Ondskan blir väldigt oroad av genuint goda människor. Eftersom man inte kan förstå hur någon kan vilja ägna hela sitt liv åt att hjälpa andra utan att själv tjäna på det, misstänker man att det måste finnas en hund begraven. Genom sig själv känner man ju andra. Jag har under årens lopp fått en antal mail där man anklagar Moder Théresa för att ha haft en dold agenda. Hon gjorde det hon gjorde, enbart för att vinna någonting på det. Den indiske gurun Sadu Sudar Singh, som så småningom blev kristen, sade en gång:

När en ond människa hör talas om något ont, så tror hon genast på det, eftersom hon vet att människan är sådan. När en god människa får höra talas om någon ont, tror hon inte på det, eftersom hon inte kan tänka sig att människor kan vara så nedriga.
När en ond människa får höra talas om något gott, tror hon inte på det, eftersom hon inte kan tro att någon kan handla osjälviskt [hon känner ju sig själv], medan när en god människa hör talas om något gott, så tror hon omedelbart på det, eftersom hon tar det för självklart att människor är sådana.

Genom sig själv känner man som sagt andra, och ondskan känner sig uppenbarligen hotad av det goda. Och det med all rätt!

16. Ondskan saknar ödmjukhet. Det finns många exempel man kan ge på detta. Låt mig ta ett från min egen direkta erfarenhet. Jag har vid ett flertal tillfällen debatterat ursprungsfrågor, såväl vid offentliga debatter som via brev, mail och privata samtal. Alltför ofta möter man hos de mer militanta företrädarna för evolutionen en inställning som i mina ögon är mycket märklig. Vad man grundläggande tycks säga är:

Det är självklart att ett universum kunnat uppkomma av sig självt ur ingenting och att detta universum dessutom råkat få den ytterst osannolika kombination av egenskaper (naturkonstanter etc) som är nödvändiga för existensen av kolkemi (liv). Vidare är det helt självklart att oorganiska ämnen sedan satt sig samman, genom en kombination av slump och naturlagar, till någonting så fantastiskt komplext som en cell (läsaren kan läsa lite om detta här — observera, trots att vi känner till oerhört mycket om cellens innersta, är vi fortfarande ljusår ifrån att ens kunna kopiera en cell utifrån oorganiska byggstenar). Dessa celler har sedan, genom slump och urval, utvecklats till komplexa, flercelliga strukturer, som har medvetande, självmedvetande, förmåga att älska, förmåga att skilja på rätt och fel, och som till och med funderar över sitt eget ursprung. Allt detta är absolut hundraprocentigt självklart, och den som uttrycker minsta tvivel på detta är antingen okunnig, dum i huvudet, fanatisk eller ond och utgör ett allvarligt hot mot både demokratin och mänskligheten och skall tystas så snabbt som möjligt.

Någon kanske tycker jag överdriver. Jag anser inte det, utifrån min inte ringa erfarenhet i detta fall. I en proposition som nyligen lades i Europarådet ville man att evolutionen skulle bli EU:s officiella ideologi och man uttryckte oro över att skapelsetroende och anhängare av intelligent design, precis som jag skriver ovan, utgjorde ett hot mot både demokrati och mänskliga rättigheter. Propositionen återremitterades med motiveringen att den var för ensidig — EU-länder från forna sovjetblocket, bl a Polen, påminde om att evolutionen just hade varit officiell ideologi hos det land som varit deras förtryckare i nästan 50 år.

Jag respekterar den som uttrycker en viss förundran inför att naturen själv haft förmåga att skapa något så komplext som universum, livet och människan, men som ändå menar att givet oerhört lång tid kanske det till synes omöjliga ändå är möjligt. Men att påstå att det är självklart att enbart naturlagar och slump ligger bakom universum, livet och arterna, och att alla som har en annorlunda åsikt skall tystas, är något helt annat. Det är den nakna, vidriga ondskan som sticker upp sitt fula tryne ur underjorden!

Francis Crick, DNA-spiralens upptäckare, sade en gång, "Biologerna måste ständigt påminna sig om att det som verkar designat i själva verket är resultatet av slump och lagbundna processer". Tecknen på design är med andra ord så starka att biologerna måste stålsätta sig för att inte ge efter för sådana tankar. Man måste intala sig att det som verkar designat i själva verket är resultatet av naturlagar i kombination med slump. En följdfråga som dessa biologer aldrig ställer sig är varför naturlagarna i ett slumpgenererat universum tillsammans med slumpprocesser obevekligt leder fram till liv. Varför har vårt slumpgenererade universum fått sådana ytterst märkliga egenskaper? Det är en fråga som pockar på ett svar. Tidigare diskuterade jag hur vetenskaplig specialisering kan kortsluta vår normala medmänsklighet (vilket uppenbart skedde i Nazityskland). Det tycks som att vetenskaplig specialisering kan kortsluta, inte bara vår medmänsklighet, utan också vårt sunda förnuft (jag börjar alltmer luta åt att den moderna supersträngteorin utgör ett exempel på detta). Det finns många exempel man kan hämta från vetenskapens historia. Någon skrev om behaviorismen (en ovanligt korkad teori inom psykologin), "En teori så urbota dum, att endast en mycket lärd man skulle ha kunnat komma på den". Obs jag är inte antivetenskaplig! Problemet är att många materialister drar växlar på vetenskapen, som den inte kan leva upp till. En vetenskaplig teori blir i deras tappning, i stället för att vara en användbar modell av verkligheten, en ideologi med anspråk på absolut sanning. Detta är till stor skada för vetenskapen.

Bibeln säger:

Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan ge honom råd och undervisa honom? (Jes 40:13)
Se, mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger HERREN.
Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket är också mina vägar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar. (Jes 55:8-9)

De militanta ateisterna, t ex representerade av Humanisterna (jag förstår inte riktigt vad denna ateistiska, intoleranta förening har med humanism att göra — den tycks snarare stå för intolerans och bristande respekt för andra människors åsikter) verkar vara i total avsaknad av ödmjukhet inför universums storhet. De upphöjer sin hjärna till måttet på vad som kan vara sant och möjligt. Vilket är oerhört motsägelsefullt med tanke på deras egen syn på människans ursprung (slump och blinda naturlagar). Varför skulle en varelse, som enligt evolutionen enbart är optimerad för att överleva fysiskt i en viss begränsad miljö, ha fått förmågan att förstå universums innersta struktur och alltings ursprung? Ateistens enorma tilltro till sin egen förmåga att dra rätt slutsatser, när det gäller universums och livets ursprung, saknar helt grund (utifrån de premisser som ateismen utgår ifrån). Här finner vi en allvarlig motsägelse i den ateistiska världsbilden. I det kristna perspektivet däremot, som säger att människan är skapad till Skaparens avbild, finns en förklaring till varför vi har en sådan förmåga (vilket inte innebär att vi kan förstå allt).

Många av mänsklighetens främsta tänkare har haft en betydligt mer ödmjuk inställning i dessa svåra frågor än vad företrädarna för Humanisterna har. I boken Problem och Perspektiv (Gebers 1952 — originaltiteln är Out of My Later Years) skriver Albert Einstein:

Själva det faktum att våra sinnesintryck äro sådana, att de kunna ordnas av tänkandet (mentala operationer med begrepp, skapande och utnyttjande av speciella funktionssammanhang mellan dem samt sammankopplingen av sinneserfarenheter med dem), detta faktum måste fylla oss med vördnad, trots att vi aldrig kunna fatta det. Man kan säga att "världens eviga mysterium är dess fattbarhet". (sid 57)
Men den som verkligen upplevat de stora framstegen inom detta område [dvs vetenskapens område] måste gripas av en djup vördnad för det förnuft som uppenbarar sig i tillvaron. Genom tänkandet uppnår han en långtgående frigörelse från sina personliga förhoppningars och önskningars bojor, och kan därigenom få den rätta ödmjuka inställningen till storheten hos det förnuft som förkroppsligar sig i tillvaron och som i hela sitt djup är otillgängligt för människan. (sid 30)

De militanta ateisternas normala argument mot denna typ av citat brukar ungefär vara:

1. Einstein menade inte vad han sa.
2. Citaten är ryckta ur sitt sammanhang.
3. Einstein uttalar sig här om sådant han inte begriper och har fel.

Och därmed dömer de sig själva, menar jag. De militanta ateisterna är totalt oemottagliga för argument och deras fanatism är fullt jämförbar med fanatismen hos de mest extrema religiösa fundamentalister (vilket visar att denna typ av ateism har starka religiösa undertoner). Man tycks mena att allt som talar emot ateismen måste vara fel, eftersom ateismen definitionsmässigt är sann. Jag är övertygad om att hade Einstein levat idag, och skrivit en artikel där han klart och tydligt förklarade att han tyckte sig se en designer bakom universum, så hade de militanta ateisterna buat och sagt att "Karln begriper inte vad han säger. Han är uppenbarligen senildement, eller också har han inte skrivit artikeln."

Man är som sagt inte ond för att man är ateist (alla människor är enligt Bibeln onda och behöver räddas från sin egen ondska), men när man handskas med sanningen på det sätt som många ateister gör, och dessutom uppvisar en total brist på respekt för andra åsikter, så väljer man faktiskt det ondas sida. Att hävda att alla citat av forskare som tycker sig se en designer bakom universum, livet och arterna (Einstein är långt ifrån ensam om detta) alltid är felaktiga är absurt. Jag har läst tillräckligt av Einstein och om Einstein för att anse mig ha en mycket god bild av hans åsikter i denna fråga. Påståendet att det inte finns en enda framstående forskare som tycker sig se en designer bakom universum är en blatant lögn. Lögnen går alltid Djävulens ärenden (t o m när kristna ljuger). Jesus säger att Djävulen är lögnens fader. Djävulen ljuger till och med när han talar sanning, eftersom han inte redovisar hela sanningen.

17. Ondskan är oemottaglig för argument. Detta ligger nära föregående punkt. Brist på ödmjukhet gör ju att man anser sig inte ens behöva lyssna på motsidans argument. Man kan också säga att denna egenskap hos ondskan är besläktad med den dumma ondskan. Dumheten vet ju alltid bäst. Men som jag sagt ovan, mina olika punkter överlappar delvis varandra.

18. Ondskan är intolerant och odemokratisk. Som jag diskuterar på många ställen på min hemsida så finns idag en oerhörd intolerans mot de kristna i vårt land. De militanta ateisterna vill i princip tysta den kristna rösten (genom t ex lagstiftning) och de vill hindra kristna föräldrar att överföra sin tro till sina barn. I den kommunala skolan pågår en intensiv och framgångsrik ateistisk/materialistisk hjärntvätt av barn och ungdomar. Motståndet mot skolor med en kristen framtoning är kompakt, även om man inte rönt så stor framgång här som man hade hoppats. Men man arbetar oförtrutet vidare på att hindra det fria ordet i vårt land (och övriga Europa). Ondskan är alltid intolerant (utom mot det som är nedbrytande). Intolerans omöjliggör en sann demokrati. Som påpekats ovan talar alltid ondskan oerhört mycket om tolerans och ödmjukhet. Men det handlar bara om nyspråk. Ondskans definition av tolerans är ungefär, "Under förutsättning att du tycker precis som vi, tolererar vi dina åsikter". Att ordet demokrati eller republik ingår i ett lands namn säger ingenting har vi ju sett. Ju ondare ett land är, desto mer sådana vackra ord finns med i landets namn (något som kanske talar gott för Sverige). Skälet är säkert att man försöker ersätta bristande verklig demokrati med vackra ord.

Att det förekommer val utgör ingen garanti för att ett land är demokratiskt. En person jag känner lite grand, studerade några år i Leningrad (dvs under sovjettiden). När han berättade för sina ryska studiekompisar att det i Sverige fanns flera partier att välja mellan, blev de helt konfunderade. "Men då måste det ju bli kaos och anarki när man skall välja. Hur skall man veta vem man skall rösta på, när det finns flera att välja mellan?", var vanliga kommentarer. I Världen idag den 2/7 2007 skrev Mats Tunehag lite grand om detta med demokrati och skendemokrati.

Demokratier har yttrandefrihet, mötesfrihet, pressfrihet, religionsfrihet och politisk frihet. Demokratier har fungerande och oberoende rättssystem. Demokratier skyddar religiösa och etniska minoriteter. Statsapparaten är öppen och kan granskas och kritiseras. Korruption och nepotism är minimal och bekämpas. Journalister hotas inte. Det finns frihet att skapa och uttrycka sig i litteratur, konst och musik. Man får starta föreningar, byta religion, bygga kyrkor och förmedla sin religiösa övertygelse till andra. Det finns ett utbildningsväsende som inte uppmanar till våld, hat och förintelse av andra stater eller folkgrupper. Det finns fria medier som kan framföra olika värderingar och åsikter. Män och kvinnor, fattiga och rika, muslimer och kristna är lika inför lagen. Det förekommer inte tortyr. Det finns öppna och rättvisa rättegångar. Listan kan göras mycket längre.

Det är ganska uppenbart att Nazityskland, den forna Sovjetdiktaturen, Maos Kina, Nordkorea och de stater där islam har stort inflytande uppfyller få, om ens några av dessa kriterier. Organisationen Freedom House gör varje år en bedömning av världens länder ur demokratisynpunkt. Tar vi t ex Mellanöstern kommer Freedom House fram till följande status (Sverige finns med som jämförelse):


Land Politisk
frihet		 Medborgerliga
friheter
Sverige
1
1
Israel
1
2
Palestinskt område
6
5
Iran
6
6
Syrien
7
7
Saudiarabien
7
6
Egypten
6
5
Siffran 1 står för maximal frihet och 7 för minimal frihet (dvs maximalt förtryck). Observera att i alla länder i tabellen så förekommer allmänna val!

Ett flagrant exempel på ondskans intolerans är Comhems kabelutbud. När man väljer det som kallas "Stora Comhem", så ingår de flesta kanaler, bl a Playboy (en porrkanal). Däremot ingår inte den kristna kanalen God Channel. Den kan man välja till för 29 kr/månad (ovanpå priset för Stora Comhem). När jag skrev till Comhem och frågade varför inte God Channel ingick i Stora Comhem, fick jag svaret att den tidigare ingick men att "många" tittare hade klagat. De ville inte bli påhoppade av kristen propaganda när de zappade runt bland kanalerna. När jag då frågade varför det var ok att bli "påhoppad" av porrprogram när man zappade runt bland kanalerna medan tittarna samtidigt skulle skyddas mot kristna program, hade man givetvis inget svar. Kvinnan som svarade var ärlig och höll faktiskt med mig om att det var motsägelsefullt. Om en kristen ringer eller skriver och klagar på ett program som hädar kristen tro, blir normalt svaret, "Ja men byt kanal då!" eller "Det finns en avstängningsknapp på TV:n!". Och jag håller med om det. Det går bra att byta kanal eller stänga av. Men, varför blir då inte svaret, när någon ringer och klagar på att det finns en kristen kanal i utbudet, "Ja men låt bli att titta på den då!"? Nej då säger man, "Ursäkta, vi skall omedelbart ta bort den". Dessutom utgör den kategori som klagar på kristna program en ytterst liten men högljudd skara, som till stora delar är kopplad till Humanisterna (varför inte döpa om Humanisterna till "Isterna", så värst mycket med humanism tycks inte finnas med i agendan — att Humanisterna "lagt beslag" på ordet "humanism" betraktar jag helt enkelt som en del av ondskans nyspråk). Det är samma lilla skara som lyckades få Scandic att ta bort Biblarna på hotellrummen (däremot var det ok med porr på hotellrummens tv). Nu blev ju reaktionerna från kristna så skarpa att Scandic backade på sitt beslut. Biblarna fick vara kvar. Men som sagt, det är intressant att se hur den odemokratiska och intoleranta ondskan agerar. Samtidigt hävdar de militanta ateisterna att de kristna är intoleranta och odemokratiska. Ett påstående som är så absurt att en massa människor förmodligen kommer att gå på det. I själva verket är det precis tvärtom — det är knappast en tillfällighet att den moderna demokratin uppstod i den judisk-kristna delen av världen. Bibeln talar ju om alla människors lika värde, vilket utgör grunden för all sann demokrati. I det ateistiska perspektivet har människan inget värde alls, och det kan ju i och för sig kallas jämställdhet. Men knappast en jämställdhet som garanterar respekt för livet, eller ens respekt för den fria tanken.

19. Ondskan ger med tiden upphov till ett växande gap mellan är och bör. Vad menar jag då med det? Jo, ondskan målar upp en världsbild med hjälp av nyspråk och politiskt korrekthet. Ju längre en viss ond ideologi får verka, desto större bli gapet mellan ideologins påståenden om verkligheten och verkligheten själv. Till slut handlar det bara om kulisser. Verkligheten låter sig nämligen inte begränsas av ideologier. Den är vad den är. I länder och sammanhang där ondskan har stort inflytande, och får verka under lång tid, blir till slut förljugenheten närmast total. I Sovjetunionen ljög man för sina vänner, sin fru, sina barn, ja till och med för sig själv. Tidningarna ljög, tv ljög. Allt byggde på en gigantisk lögn. Sovjetstaten var ju arbetarnas paradis, där arbetarna hade det bättre än någon annanstans på jorden, och ve den som inte höll med om detta. Till och med barn kunde ange sina föräldrar om de uttryckte tvivel på kommunismens frälsande kraft. I dagens Sverige börjar förljugenheten blir alltmer besvärande. Den ena larmrapporten efter den andra talar om hur dåligt människor mår. Förskrivningen av psykofarmaka ökar dramatiskt, inte minst bland unga. En tredjedel av svenskarna har svåra sömnproblem och ångest. Barn mår dåligt. Skolan är så nära en parodi på skola som man kan komma. En svensk jude kan inte gå ut och promenera med sin kippa (sin speciella mössa). Då riskerar han att åka på stryk (eller ännu värre). Samtidigt beskrivs Sverige av myndigheter och media till stora delar som ett paradis. Frihetens och fridens paradis. Där ingen behöver vara rädd. Gapet mellan den officiella självbilden och verkligheten växer så alltmer och vi går mot den totala förljugenheten.

När nazisterna fick makten i Tyskland började de omedelbart med att rusta upp försvaret. Man byggde storslagna motorvägar, och den förödande arbetslösheten förbyttes snabbt mot arbete åt i stort sett alla. Problemet är att ondskan inte kan skapa något som varar. Det hela var en gigantisk Potemkinkuliss. Man kan nämligen inte skapa sant välstånd genom att tillverka vapen och bygga motorvägar. Gapet mellan nazismens propaganda och den ekonomiska verkligheten växte dramatiskt och runt 1939 var Tyskland nästan bankrutt och kriget var en nödvändighet för att landet inte skulle kollapsa ekonomiskt.

20. Ondskan hatar alltid bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?). Alltid, alltid, alltid, alltid, alltid, alltid, alltid!!!!!!! Detta är så självklart att det inte ens behöver kommenteras. Bibelns Gud är Ondskans absoluta fiende!!!

21. Ondskan är likgiltig inför andra människors lidande. Elie Wiesel, överlevare av Förintelsen och mottagare av Nobels fredspris hade följande budskap i ett tal inför president Bill Clinton och USA:s kongress år 1999:

Likgiltigheten inför lidande är vad som gör människor omänskliga. Likgiltigheten är farligare än hat och ilska. Likgiltigheten gynnar förtryckaren — aldrig den förtryckte, vars smärta blir värre när han eller hon känner sig bortglömd.

Likgiltighet, inte hat, är kärlekens absolut motsats. Klasskamraternas likgiltighet inför mobboffrets lidande, den rika västvärldens likgiltighet inför lidandet i de fattiga delarna av världen och det tyska folkets likgiltighet inför judarnas lidande i de av nazisterna kontrollerade länderna under andra världskriget utgör en del av, och en förutsättning för, ondskan!

22. Ondskan tar sig rätten att skarpt kritisera andra, men blir djupt sårad när den själv kritiseras. På detta skulle jag kunna ta oräkenliga exempel. I en artikel i UNT för ett antal år sedan, i samband med en debatt om skapelse/evolution, skrev en professor vid Biomedicinskt Centrum (BMC) i Uppsala följande:

På Uppsala Universitet har jag vid några tillfällen träffat studenter som är medlemmar i Livets Ord. Dessa har haft mycket svårt att förstå vissa biologiska och biomedicinska resonemang på grund av sin blockering mot evolutionsbiologisk information.

Professorn i fråga antyder således att medlemmar i Livets Ord har svårt att förstå viktiga resonemang inom biologin om dessa strider mot vederbörandes världsbild. För det första tror jag inte han har rätt (rent generellt — och om påståendet inte gäller generellt är det irrelevant i en debatt om skapelse/evolution). Att inte hålla med är inte samma sak som att inte förstå. Jag känner flera personer från Livets Ord som både tagit examen vid BMC och även doktorerat där. Jag anser påståendet vara djupt kränkande mot kristna människor utifrån vad det antyder. Någon vecka senare fick jag in ett motinlägg i UNT. I detta formulerade jag mig ganska skarpt, men jag tycker inte att det var det speciellt vasst. Och definitivt var det inte kränkande. I så fall hade knappast UNT släppt fram min artikel. En tid senare ville sagde professor träffa mig för ett lunchsamtal. Vad detta skulle handla om hade jag ingen aning. Det visade sig att han hade blivit oehört sårad av det jag skrev. Tja, den som ger sig in i leken, får leken tåla. Men ondskan accepterar inte sådant. Den tar sig rätten att såra och förolämpa, men så fort den möter skarpa argument och mothugg känner den sig hotad och kränkt (numera talas det mycket om hatbrott på Internet — alltför ofta handlar det inte alls om hatbrott i egentlig mening utan bara om någon som inte håller med Godhetskören — men att inte stämma in i vargflockens ylande är således idag ett tecken på hat). Och det är ju så det blir när man inte har några hållbara logiska argument för sin sak. Då tål man inte att ifrågasättas. Och i stället för en debatt får man en metadebatt om debatten, dvs man bemöter inte argumenten utan ifrågasätter motpartens motiv och moral.

23. Ondskan hatar alltid offret och ger offret skulden för det som sker (dvs ondskan är oförmögen att känna skuld). Jag har gång på gång sett exempel på detta vid t ex skilsmässor. Jag avser då traumatiska skilsmässor, där kanske den ena parten bedragit eller svikit den andra parten grovt. Eller där misshandel varit en del av bilden. Där har jag märkt att det så gott som alltid är den som felat som hatar den förfördelade, medan den senare ofta har en attityd av förlåtelse. Den felande parten ger således den andra parten skulden för att man själv varit otrogen (eller vad det nu är) och kräver att få huset och alla bilarna och ensam vårdnad om barnen, fast man tycker att personen ifråga i stället borde skämmas ögonen ur sig och vilja göra allt för att gottgöra. Men så agerar inte ondskan. Den tar för sig. Den kan bara ta och aldrig ge. Och den har alltid rätt (i sina egna ögon). Ett annat exempel är mobbaren, som ofta ger mobboffret skulden för mobbningen ("offret är så vidrigt att denne provocerar mig till att bli en mobbare", heter det ofta). Ett ytterligare exempel hittar vi i islamvärlden, där man stenar våldtagna kvinnor ("på grund av offrets sammetsögon och utmanande rörelser var det omöjligt för den stackars mannen att stå emot", brukar det heta).

Strax före julen 2009 sände BBC ett program som handlade om ett katolskt barnhem på Västbanken eller Gaza (kommer inte ihåg vilket), där merparten av barnen var gravt handikappade. Bakgrunden var att unga palestinska tonårsflickor hade blivit våldtagna av någon farbror eller kusin, och då blivit gravida. De vågade ingenting säga, eftersom de (med rätta) var rädda för att de skulle anklagas för att ha förfört farbrodern eller kusinen, och då mördas av sin egen familj (här kan man verkligen tala om perverterad kultur). På grund av muslimska kvinnors sätt att klä sig var det lätt att dölja graviditeten för omgivningen. Under tiden försökte flickorna att åstadkomma missfall och hoppades att på så sätt rädda sina liv. Många av fostren skadades under de tafatta abortförsöken och föddes sedan missbildade. Det var alltså sådana barn som nunnorna på barnhemmet hade tagit hand om.

På samma sätt gav nazisterna judarna skulden för Förintelsen. Omgivningen deltar ibland i denna förvända verklighetsbeskrivning (och visar därmed sin egen ondska), när man t ex i skolans värld flyttar på mobboffret i stället för att flytta på den som mobbar. Eller när en kvinna som i åratal förföljts och hotats av en man tvingas flytta till en annan stad eller gå under jorden, när det rimligen borde vara mannen som skulle tvingas flytta (långt, långt bort och dessutom få ett långvarigt fängelsestraff om han kommer inom 1000 km från där kvinnan bor) — det är inte offret som skall behöva gå omkring och vara rädd resten av sitt liv — om det är någon som skall gå omkring och vara rädd så är det gärningsmannen! I samma anda motiverar man förtryck med att det är offrets fel att han/hon blir förtryckt. Offret behöver ju bara ändra åsikter, är logiken, så upphör förtrycket omedelbart (fast så enkelt är det sällen — förtrycket brukar fortsätta i alla fall). Här snuddar vi också vid punkt 18 ovan, som handlar om ondskans intolerans (som jag inledningsvis påpekade så går de olika punkterna in i varandra).

De flesta yttringar av ondska utgör en blandning av ovanstående punkter. Låt mig ta några konkreta exempel.

I programmet "Ring P1" pläderade en kvinna nyligen för att man inte skulle "mörda mördarsniglarna" (det har varit mycket diskussioner om hur man skall komma tillrätta med detta plågoris som kan totalförstöra en trädgård på mycket kort tid). "De har också rätt att leva", menade hon. Respekt för livet med andra ord. Det var inte så länge sedan som man kunde läsa om att Vägverket satsade på övergångsställen för grodor någonstans i södra Sverige. Och visst, jag säger inte att det är fel att bygga ett övergångsställe för en utrotningshotad grodart. Det är av uppenbara skäl inte lätt för en groda att ta sig över en starkt trafikerad väg. Och vill man kämpa för mördarsniglarnas rätt att leva, så var så god (fast mördarsniglarna tycks inte ha så värst mycket respekt för växternas rätt att leva). Respekt för djurens rättigheter är högsta mode idag. Och jag tycker inte att detta är fel i sig. Men det hela blir ganska motsägelsefullt, när man samtidigt tänker på bristen på respekt för det ofödda barnets rättigheter. Ondskan är sannerligen motsägelsefull. Men något som är ännu mer talande än detta är följande: Skulle jag komma med kritik mot "mördarsniglarnas vänner", skulle de med all säkerhet bli jättearga på mig. Samtidigt är de antagligen jättearga på mig för att jag försvarar det ofödda barnets rätt att leva. Ondskan är som sagt alltid arg! Och motsägelsefull!
När det gäller barn och ungdomar som begår brott så bedöms deras handlingar annorlunda än när vuxna gör samma sak. Jag såg på nyheterna precis att tre ungdomar nu var misstänka för mordbrand i ett garage i Uppsala. 80 bilar förstördes. Om de fälls för detta, kommer de att få ett mycket mildare straff än om det handlat om vuxna gärningsmän. Skulle dessa ungdomar få betala för vad de gjort, skulle de antagligen vara ekonomiskt bankrutta i många årtionden (80 bilar som kanske är värda 150 000 kr styck, blir totalt 12 miljoner kr — dvs en ganska betungande skuld att betala av för tre ungdomar). Men de kommer inte att behöva betala något annat än ett symboliskt skadestånd, om de nu fälls. Varför då? Jo därför att det vore orimligt att ungdomar, som inte kan överblicka konsekvenserna av sina handlingar (vare sig för sig själva eller för andra) skulle få resten av sina liv förstörda för en dumhet de gör i 15-årsåldern. Jag är helt med på detta. Av samma skäl får inte 14-åringar bli flygkaptener, de får inte köra buss eller bil, de får inte handla ut på systemet etc, etc. De är inte mogna för detta och utan dessa begränsningar skulle det sluta med katastrof både för dem själva och för andra. Jag är övertygad om att de flesta tycker detta är rimligt. Men nu kommer vi till det intressanta och någonting mycket motsägelsefullt. Skolverket och de intellektuella i Sverige är mycket nöjda med svenska skolan och dess brist på tvång. Ungdomar skall ha frihet att bestämma över sina liv och sin framtid! Ehhhhh.....?! Men de får ju inte bli piloter eller hjärnkirurger. Alldeles nyss konstaterade vi att de inte var tillräckligt mogna för att fatta långsiktiga beslut, vars konsekvenser kanske varar livet ut. Den frihet, eller snarare parodi på frihet, som vi ser i dagens svenska skola, är helt enkelt friheten för unga människor att förstöra sin egen framtid. Värstingar och slöfockar, som går igenom skolan utan att i stort sett lära sig någonting, kommer garanterat att ångra sig djupt när de är vuxna, och känna sig lurade. Ungdomar är inte mogna att inse de livslånga konsekvenserna av att inte ta skolan på allvar. De behöver ett visst mått av tvång och stöd (jag talar inte om kadaverdisciplin). T ex kräver all utbildning en viss ordning på lektionerna. Man måste respektera sina lärare. Man måste vara tyst när läraren eller andra talar. Man måste göra sina läxor. Etc, etc. Skolan måste ha verktyg för att implementera detta. Skolverket är jättearga på kristna skolor, eftersom dessa står för just ordning och reda. Och här ser vi ondskans natur. Frihet, i ondskans tappning, innebär unga människors rätt att begå grova brott utan att behöva ta de fulla konsekvenserna av vad man gjort (här håller jag med till en viss gräns — mycket grova brott måste dock få mycket hårda straff även för unga förbrytare). Frihet blir således här en slags katalysator för att begå onda handlingar. Samtidigt innebär skolans frihet att unga människor inte tar skolan på allvar, utan glider igenom utan att lära sig speciellt mycket (vissa elever lär sig i stort sett ingenting alls). Och dessutom förstör dessa elever ofta undervisningen för de ambitiösa eleverna. Skolverkets frihet är således inte bara friheten att förstöra sin egen framtid, utan också friheten att förstöra sina klasskamraters framtid. Så här har vi således en ny tolkning av begreppet frihet — nämligen friheten att förstöra för sig själv och andra. Sann frihet är friheten att utvecklas maximalt utifrån sina förutsättningar, utan att förtrycka andra människor. Det är den enda frihet som ger verklig tillfredsställelse. Friheten eller rättigheten för de skötsamma eleverna att få ut någonting av skolan förutsätter att värstingarnas frihet att förstöra lektioner begränsas starkt. Varför prioriterar Skolverket värstingarnas frihet framför de skötsamma elevernas frihet? Jo, därför det är så ondskan fungerar. Ondskan är alltid destruktiv. Ondskans definition av frihet är just "friheten att förstöra".
Jag såg idag den 18/7 2007 ett program i en serie som heter "Stridsplan" på History Channel (kl 16.00-17.00). Serien handlar inte om flygplan, som man skulle kunna tro, utan om olika kända militära operationer. Just det här programmet handlade om strid i stad och som exempel tog man dels kampen om Stalingrad under Andra Världskriget, dels Nordvietnams angrepp på sydvietnamesiska städer under Vietnamkriget. Nordvietnams "store" general hette Giap. Denne var utan tvekan en duktig militär. I Giaps planer ingick inte bara en militär seger, utan också att hela Vietnam skulle läggas under kommunismens flagga. Efter de reguljära nordvietnamesiska trupperna följde därför specialförband, vars uppgift var att mörda lärare, högre tjänstemän, poliser etc, vilka annars skulle kunna försvåra den kommunistiska indoktrineringen. Ondskan är livrädd för självständigt tänkande människor och ärliga debatter. Det är därför som kommunismen och alla andra onda ideologier betraktar kritik av läran som det värsta av alla brott (mycket mycket värre än massmord). Varför? Jo det är mycket enkelt. Ondskan är så absurd, och läran så dum, så att om människor verkligen skulle få tid och tillfälle att i lugn och ro tänka efter och ta del av starka och genomtänkta motargument, så skulle de snabbt inse att "kejsaren är naken". När Hitler talade, så gjorde han det inför jättelika folkskaror och det var facklor och flaggor överallt och alla jublade och applåderade. Vi får inte heller glömma bort den eggande musiken och allsången. Hade Hitler i stället skickat ut sina tal i bruna kuvert (obs skämtet) till tyska folket och man hade kunnat läsa hans tal i lugn och ro, så hade de flesta säkert stötts bort. Hitlers tal saknade både substans och verklig logik, och byggde på användandet av nyspråk i kombination med massuggestion. Ondskan fungerar ungefär som när en kypare bär på en hög tallrikstrave och traven börjar falla framåt (ett problem som Kalle Anka råkar ut för då och då). Kyparen måste springa fortare och fortare för att traven inte skall rasa totalt. På samma sätt kräver ondskan hela tiden en upptrappning, dess företrädare måste bli mer och mer höggljudda och hetsiga. Den måste hela tiden eskalera för att behålla greppet om folket. Till slut går luften ur (traven rasar) och då återstår bara terror för att kontrollera människorna. Hade Hitler inte startat andra världskriget, hade nazisterna förmodligen förlorat folkets stöd ganska snabbt. Tyskland var, som nämnts tidigare, nästan bankrutt när kriget började och behövde stjäla välstånd från andra länder (olja, arbetskraft, jordbruksprodukter etc). Man kan ju inte skapa äkta välstånd genom att bygga autostrador och rusta upp krigsmakten. De onda ledare som inte har Hitlers gåvor när det gäller att tala (han var ju också uppbackad av den genialiske Dr Goebbels — förmodligen en av alla tiders främste PR-konsult) är hänvisade till andra medel. Indoktrinering av barnen i skolan är ett viktigt sådant. Förtryck och terror ett annat. Hitler hade aldrig kunnat sitta och diskutera i lugn och ro framför TV-kameran med en intelligent och vältalig motståndare (det fanns faktiskt TV vid den här tiden, även om vanliga människor inte hade en egen apparat hemma). Då hade han omedelbart blivit genomskådad. Det hade varit intressant med en sådan debatt mellan Hitler och Churchill i tysk TV 1939. Den hade nog gått till historien. Ondskan är således hänvisad till att vara högljudd, arg och hånfull. Och manipulera. Men som tur är faller den ändå till slut. Dessvärre tycks det som att den omedelbart då poppar upp i någon annan form. Men dess attribut är densamma och dess mål är detsamma.
Häromdagen kunde man läsa i tidningen om hur två inbrottstjuvar brutit sig in hos en familj i Connecticut, USA. Mannen slogs medvetslös och bands i källaren. Sedan våldtog tjuvarna mannens hustru och två döttrar (Haley 17 och Michaela 11 år). De tre kvinnorna mördades sedan, varpå tjuvarna tände eld på huset. Mannen lyckades göra sig fri och ta sig ut innan huset brann ner. Tack och lov har de varelser (jag vill inte kalla dem människor) som gjorde detta gripits.
En annan, ungefär lika vidrig händelse inträffade i Florida för något år sedan. En man rövade bort en nioårig flicka ur hennes sovrum och tog henne till sin husvagn. Där våldtogs hon upprepade gånger. Till slut grävde mannen ned henne levande. Hon hittades nedgrävd (givetvis död), kramande sin gosedelfin. När jag läste detta grät jag hejdlöst. Jag känner hur tårarna kommer när jag skriver detta. Den som gör någonting sådant förtjänar att dö! Trots att jag är kristen är detta min bestämda åsikt. Ingenting kan ursäkta en sådan handling! Jag vill minnas att gärningsmannen, som tack och lov greps, dömdes till döden. Jag förmodar att vi kommer att få se demonstrationer när han skall avrättas. Någon empati för flickans föräldrar, som aldrig kommer att hämta sig från det som hänt, kommer dessa demonstranter garanterat inte att ha. Och skulle de ha det kommer de i varje fall inte att visa det. Och det är handlingen som räknas, inte tanken!!!
I augusti 2002 mördade skolvaktmästaren Ian Huntley två tioåriga flickor, Holly och Jessica (i Soham, strax utanför Cambridge). Flickorna skulle gå till bensinmacken och köpa godis, men kom aldrig tillbaka. Deras sönderbrända kroppar hittades två veckor senare i ett dike. Huntley, som kände flickorna, hävdade att flickorna ringt på hans dörr, eftersom en av flickorna blödde näsblod. Uppe i badrummet råkade hon sedan snava och slå ihjäl sig mot badkarskanten. Den andra flickan började då skrika och Huntley blev nervös och höll för hennes mun, varvid hon oturligt nog kvävdes. Eftersom han insåg att ingen skulle tro på hans historia, gjorde han sig av med kropparna. Inget var givetvis Huntleys fel, utan allt var en olyckshändelse. Han hade bara försökt hjälpa flickorna. Endast en hjärndöd idiot skulle tro på en sådan historia. Vad som i själva verket hände vet man inte och kommer förmodligen aldrig att få veta. Kanske vill vi inte ens en gång veta det hemska som drabbade dessa små flickor?! En tidigare flickvän kunde vittna om Huntleys intresse för minderåriga flickor, så man kan ju i alla fall gissa vad motivet var. Huntley dömdes till dubbelt livstidsstraff. Hade motsvarande skett i Sverige hade han antagligen varit ute igen efter ett par år (Expressen den 19/12 2003).

Jessica Chapman blev bara tio år. Hon och hennes bästis mördades av skolvaktmästaren Ian Huntley
I Aftonbladet fanns den 27/2 2003 en artikel om mordet på femårige Pascal. Denne hade ända sedan treårsåldern utnyttjas av en pedofilgrupp i den tyska staden Saarbrücken. Pascal utnyttjades av 12 vuxna innan han sedan mördades den 30/9 2001. Hela händelsen, både övergreppen och mordet, filmades. Efteråt grävde man ner kroppen i en sandgruva. Tanken svindlar inför en sådan fruktansvärd ondska. Det är lätt att man stålsätter sig och inte tar det till sig, men då ställer man sig på det ondas sida, eftersom brist på medkänsla just är ett av ondskans allra mest tydliga kännetecken.. Om man verkligen försöker tänka sig in i hur Pascal måste ha lidit, hurdant hans liv varit (hans mamma var prostituerad) känns det som att något måste brista inom en. Tanken är närmast outhärdlig. Vad tänkte den lille pojken när den ena vuxna mannen efter den andra våldtog honom? Ett ofattbart lidande! Bibelns tal om ett evigt helvete känns ibland oerhört tillfredsställande. Inget straff är tillräckligt för en sådan vidrig, djävulsk handling.

Pascal, fem år, utnyttjades sexuellt och mördades sedan av en grupp pedofiler i den tyska staden Saarbrücken.
Läsaren kanske undrar varför jag har med bilder på mördade barn. Jo för att du, som läser detta, inte skall komma undan. Jag vill att du skall bli berörd. När man läser om mord på anonyma människor blir det lätt bara siffror. Man kopplar aldrig in sitt hjärta utan det hela blir bara intellektuellt. När man får veta namn och se bilder blir det hela plötsligt levande och man påverkas. Titta på bilderna på dessa barn som fått lida så mycket, tänk dig in hur barnen måste ha skrikit, fulla av ångest, när de mördades. Känn på ondskans vidrighet! Den stinkande ondskan. Bibeln talar mycket om Guds godhet och kärlek. Men när det gäller ondskan säger den, "Gud hatar det onda". På ondskan väntar en fruktansvärd dom vid tidens slut.

Jag skulle kunna fortsätta med exempel efter exempel i all oändlighet, men jag tror att den normalbegåvade läsaren vid det här laget bör ha förstått ungefär vart jag vill komma (även om vederbörande kanske inte håller med mig).

Jag är övertygad om att en del som läst så här långt just nu är väldigt arga och upprörda. Jag vill då påminna om att denna artikel finns under avdelningen "Dagens adrenalinkick". Så du kan i varje fall inte säga att jag far med falsk varubeteckning. Du fick precis det jag utlovade — en adrenalinkick!

När man diskuterar ont och gott får man ofta kommentaren: "Du delar in människor i onda och goda, och själv räknar du dig förstås till de goda. Och dessutom så definierar du ondska så att kristna definitionsmässigt blir goda."

Jag håller inte med om denna kritik. För det första så möter jag varje morgon ondskan. Jag ser rakt in i ondskans nakna ansikte när jag står framför badrumsspegeln och skall raka mig. Jag är också en del av det onda. Många av de ondskans egenskaper, som jag räknar upp ovan, är en del av min natur. Tyvärr!!! Jag erkänner det fullt ut. Och jag skäms över min ondska. Det är därför jag blev kristen. Jag insåg att jag var slav under det onda och behövde hjälp. Och det är egentligen detta som kristendomen handlar om. Övernaturlig befrielse från ondskan och dess konsekvenser.

För det andra så är enligt Bibeln (och enligt min egen erfarenhet) alla människor onda. Även kristna. Eller snarare, alla människor är en blandning av ont och gott. I varje människa bor både en Adolf Hitler och en Moder Théresa. Det är vi som bestämmer vilken av dessa personligheter vi släpper fram. Jag är övertygad om att både du som läser detta och jag själv, skulle kunna ha varit lägervakter i Auschwitz, om vi hade haft oturen att födas i Nazityskland. Hade vi fötts i Syrien eller Saudiarabien, hade vi kanske varit den som körde in en bil på marknadsplatsen och sprängde hundra människor, varav många barn, i småbitar. Vi får kanske vara tacksamma över att vi aldrig behövt visa vår sanna natur. Varken du eller jag vet om vi skulle bestått provet. Hade vi valt det goda eller det onda? Det är lätt att sitta vid sitt skrivbord och påstå att man skulle ha valt det rätta. Ondskan är ett allmänmänskligt problem.

Varje människa har potential att göra fruktansvärda saker, men också potential att ställa sig i det godas tjänst. Ovan har jag genom exempel försökt visa på det ondas natur. Få människor är enbart goda eller onda. Jag påstår inte att alla som inte tycker som jag är onda. Jag påstår inte heller att jag själv är god. Men jag längtar efter att vara god. Det räcker emellertid inte med att längta. Man måste också vara beredd att ändra sig. Man måste vara beredd att underordna sig sanningen. Att vara kristen innebär inte att man är perfekt och enbart god. Snarare innebär det att man står på Guds sida mot sin egen ondska. Dvs, när man handlar fel, så ställer man sig på sanningens och rättens sida mot sig själv. Självklart handlar också kristna fel. Jag har blivit lurad på pengar av kristna. Kristna åker fast för både stöld och mord. Men, det finns en skillnad. En sann kristen erkänner sin skuld och skäms! Och vill så gott det går, ställa allt till rätta (vilket ju är svårt när det gäller mord). Vi får inte glömma bort Jesu egen inställning till de fallna människor han mötte. Det handlade om tjuvar och rövare (som säkert också var mördare) och prostituerade. När de mötte Jesus och kände Guds sanna kärlek, förstod de att fanns något bättre. Och Jesus sade till dem, "Dina synder är dig förlåtna. Gå och synda inte mer." När de egenrättfärdiga fariséerna hörde detta, blev de rasande. Och det är så den självrättfärdiga människan reagerar inför Jesu budskap. I sin Bergspredikan (Matt 5:6) säger Jesus, "Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet. De skall bli mättade". Ingen människa är således av egen kraft rättfärdig i Guds ögon (det var ju precis det som fariséerna hävdade att de var). Det närmaste vi kan komma är att "hungra och törsta" (dvs längta) efter att vara det (att vi sedan kan bli/vara rättfärdiga genom Guds nåd är en helt annan sak, vilket jag diskuterar i flera artiklar i min avdelning om den kristna tron).

Jag delar således inte in människor i onda och goda på något lättvindigt sätt. Vad jag säger är att det finns ondska. Vad ondskan är och dess egenskaper har jag försökt fånga in ovan. Självklart har jag inte lyckats fullständigt, långt därifrån, men jag tror ändå att det ligger en hel del i det jag skriver.

För att sammanfatta: Människan har både en god och en ond sida. Det gäller alla människor. Precis som att det finns människor som blir det godas tjänare, så finns det människor som öppet och medvetet tycks välja den mörka sidan. När man går in under ondskan, så blir man också dess slav och ondskan kan ta sig alltmer fruktansvärda uttryck hos en sådan människa. Valet ligger hos oss, och en gång kommer vi att dömas för de val vi gör. Den domaren, dvs Gud, går inte att lura. Gud är absolut rättvis och sitter dessutom inne med all information. I Psaltaren (103:14) skriver kung David, "Ty han [Gud] vet vad för ett verk vi är, han tänker på att vi är stoft." Gud vet hur svårt det är att vara människa. Gud känner till alla frestelser och alla våra svagheter. Man även om det nu finns frestelser och svagheter och alla människor dessutom är påverkade av uppfostran och miljö och genetiskt arv, har vi i alla fall en möjlighet att välja. Det kan vara svårt ibland. Ja! Men vi kan välja! Vårt samvete är en osviklig kompass så vi vet också vad som är rätt och fel, dvs vi har möjlighet att välja rätt. En självmordsbombare som kör in sin bil på en marknadsplats full av kvinnor och barn i avsikt att spränga alla i luften, vet innerst inne att detta är fel. Därmed drar han (eller hon) en dom över sig. Nazisterna visste att dödshjälpsprogrammet och Förintelsen var fel. Därför försökte man sopa igen spåren efter dödslägren och de som varit direkt inblandade flydde (om de hann) eller begick självmord (som Himmler). De som stannade kvar eller greps (Göring, Hess, Speer m fl) förnekade av samma skäl varje kännedom om Förintelsen och bedyrade att de inte på något sätt varit inblandade. Eller också skyllde de på att de bara lytt order (som Eichmann). De visste alla att det de gjorde var fel. På samma sätt vet den som stjäl, mobbar, misshandlar, mördar, ljuger etc etc att detta är fel. Och har möjligheten att välja att låta bli att stjäla, mobba etc.

Man brukar säga att "tillfället gör tjuven". Det är alltså omständigheterna som avgör om vi stjäl eller ej. Detta innebär att människan reduceras till en robot. Bibeln säger i stället, "tillfället visar vem som är tjuv". Det finns människor som hittar tiotusen kronor på gatan. Ingen ser dem. Vissa väljer att lämna in pengarna till polisen, andra väljer att stoppa dem i egen ficka. Tillfället avslöjar således vem som är tjuv och vem som inte är tjuv. Skulden är vår, enbart vår, och det råder ingen tvekan om att vissa människor öppet och medvetet står på det ondas, dvs Djävulens, sida, medan andra valt att solidarisera sig med det goda, dvs med Gud.

Det tycks som att ondskan uppenbarar sig allt mer tydligt i vår tid. Vi tycks leva i den upp- och nedvända världen, där bibeltroende kristna (kan det finnas några andra kristna?), judar i allmänhet och Israel i synnerhet samt USA ses som det stora hotet i världen, och där det tycks vara viktigare att vara politiskt korrekt än att vara en god och hederlig människa. Det tycks som att vårt samhälle blir allt ondare. Politikerna verkar tro att ett samhälles hälsa och framgång kan mätas i tekniska och ekonomiska termer. Och att ju mer avantgardistiskt ett samhälle är, desto bättre. Bort med äktenskapet, krossa familjen, döda de ofödda barnen, allt är normalt (får jag göra en liten förutsägelse — om 25 till 50 år kommer pedofili att vara allmänt accepterat och tillåtet, vi kommer att ha månggifte, äktenskap mellan människor och djur kommer att vara legaliserat och det kommer att vara straffbart att hävda att Förintelsen ägt rum — det finns givetvis en annan möjlighet som knappast är bättre och som inte alls är osannolik, nämligen att sharialagar då kommer att gälla i Sverige, vilket bl a innebär att homosexuella stenas till döds).

Ett samhälles välstånd, handlar inte om social ingenjörskonst och ekonomi eller frihet från moral och heder. Politisk korrekthet leder inte heller till välstånd. Det handlar i stället om just moral. Rätt och fel. Ett lands viktigaste tillgångar är inte kapital eller råvaror utan dess folk. Och framför allt då folkets moral och hederlighet. Välstånd är en konsekvens av moral och sanning i kombination med lagar som garanterar äganderätt och demokratiska fri- och rättigheter (inklusive rätten att ha och framföra åsikter som kultureliten ogillar).

Tillbaka till kontroversiella sidan.

© Krister Renard