"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Ur den kristna tidningen Nya Dagen:

Fega politiker på väg upphäva religionsfriheten
Jan Myrdal går till hårt angrepp mot förslaget om ny homohetslag

Maranata har rätt. Nya Dagen har rätt. Kristdemokraterna har rätt. Om riksdagen den 15 maj i år antar den lag som utvidgar begreppet hets mot folkgrupp till att gälla även homosexuella så innebär detta inte bara att riksdagen fortsätter att undergräva den svenska Tryckfrihetsförordningens principer (de klassiskt borgerliga vilka i Förenta staterna uttrycks i konstitutionens First amendment) utan därtill inte bara undergräver utan direkt upphäver religionsfriheten. Sakförhållandet först: De skrifter vilka de abrahamitiska religionernas troende; judar, kristna och muslimer betraktar som heliga — och på något olika sätt som Guds ord — är helt entydiga när det gäller homosexualitet. Den fördöms. Läs själva! I Gamla testamentet i synnerhet 3 Mos. 18:22 och 20:13. (Därtill berättelsen om Lot i Sodom, 1 Mos 19: 4-11). I Nya Testamentet i synnerhet Romarbrevet 1:25 - 27 och 1 Korintherbrevet 6:9.

I Koranen i synnerhet Sura 4:16 (som dock ger den homosexuelle större möjlighet till omvändelse och bättring än de judiska och kristna skrifterna), samt berättelsen om Lot i Sodom; Sura 7:80 - 81 och Sura 26:150 - 175 (tydligare än Gamla testamentet när det gäller sodomiternas homosexualitet men samtidigt — som mina muslimska vänner påpekat — en mindre otäck berättelse). Det är inget att diskutera. Det är bara att slå upp. Hur vissa samfund som kallar sig judiska, kristna eller muslimska förhåller sig till sina skrifter förändrar ingenting. Inte ens tiotusen gay-präster förändrar skriftens ord för den stora grupp troende som anser att texten är — i olika betydelse i de tre religionerna — Guds ord. Jag är varken jude, kristen eller muslim. Jag är icke troende som min farmor. Även om jag som svensk naturligtvis har Olavus Petri/Martin Luther både i bakhuvudet och strupen.

Detta lagförslag kränker såväl min känsla av respekt för de troende — både bland de folk hos vilka jag bott som i släktleden bakom mig — som min djupast upplevda övertygelse om nödvändigheten att försvara den borgerliga revolutionens stora landvinning; de medborgerliga fri- och rättigheterna. Religionsfriheten hör till dem! Det har inte ett dyft med någon homofobi att göra. Som de flesta pojkar innan vi ännu vågat närma oss flickor på allvar har jag haft homoerotiska erfarenheter. Utan att vare sig då ha skämts eller senare i livet när jag börjat känna kvinnor haft behov av att upprepa det. Men lika övertygad som jag är om att de svenska riksdagsmännen hellre än att riskera förlora sin valbara (och välavlönade) plats på partilistorna till höstens val vägrar att på allvar försvara de utan bevis terroristanklagade svenska medborgarna, lika övertygad är jag om att denna intellektuella och moraliska restgrupp vi fått som våra valda företrädare av religiös likgiltighet och politisk korrekthet den 15 maj kommer att rösta igenom en lag som kriminaliserar de medborgare vilka med hänvisning till Guds klara och tydliga ord skulle hävda att homosexualitet icke vore av naturen utan något att med förböner (läs Sura 4:16!) bota. Jag skäms över att vara medborgare i deras land!

Myrdal skickade från början in debattinlägget till flera av de stora tidningarna (bl a Aftonbladet) men ingen ville ta in det, vilket visar att jag har rätt när jag på mina sidor om journalister hävdar att svenska massmedia offrar sanningen på den politiska korrekthetens och feghetens altare. Den enda tidning som vågade, var således en kristen tidning. Och här ser vi kristallklart hur situationen är. Den kristna världsbilden befinner sig på absolut konfrontation med det postmodernistiska samhället, där sanning, moral och rättfärdighet får stå tillbaka för det som är populärt för stunden.

Tillbaka till "Homoadoptioner och homosexualitet"
Tillbaka till "Sverige — en totalitär demokrati?"