"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"Outbildade idioter utgör inte
något större problem.
Välutbildade och intelligenta idioter
är däremot fullständigt livsfarliga.
De kan förstöra ett helt land på
nolltid."
(Okänd)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

"För att komma till flodens
källa måste man simma
mot strömmen."
(Stanislaw Jerzy Lec)

Senast ändrad: 2010 01 01 23:21

Vill araberna verkligen ha fred med Israel?

(de flesta citaten nedan är hämtade från den kristna tidningen Magazinet eller från MEMRI — Middle East Media Research Institute)

Svenska massmedia lägger i allmänhet, och som vanligt, i stort sett hela skulden på Israel för att fredsförhandlingarna med bl a Syrien går trögt. Samtidigt som fredsförhandlingar pågår mellan Israel, palestinierna och Syrien, pågår ett intensivt propagandakrig mot Israel i arabiska massmedia, något som svenska massmedia helt verkar ha missat. Låt mig ta några exempel på uttalanden och artiklar från februari år 2000:

En våg av terror, som aldrig tidigare skådats, har drabbat Mellanöstern på senare tid genom ghettojudar, som drar ut för att röva och plundra och drabbar arabvärlden med sin förödelse för att hämnas det lidande som andra utsatte dem för." (Al Akhbar, Egypten, 18 februari 2000)

[Min kommentar: Här verkar man i alla fall erkänna förintelsen och det är ju positivt. Det normala i arabvärlden är annars att man totalt förnekar den.]

På egyptiska statens officiella hemsida kunde man den 22/2 2000 läsa följande:

Under de senaste veckorna har Israel satt igång ett världsomspännande uppror mot Österrike på grund av att det högerinriktade Frihetspartiet under ledning av Jörg Haider har tagit plats i den österrikiska regeringen. Förevändningen för Israel tillsammans med sionistiska krafter över hela världen har varit uttalanden, som Haider gjort för flera år sedan och senare tagit tillbaka, och som stämplat honom som pro-nazist. Som vanligt gav Europa och USA efter för Israels utpressning och intog en fientlig hållning till den österrikiska regeringen... Varför insistera på att leta efter inbillade risker för neo-nazism [i Österrike] när man samtidigt ser bort ifrån enhetens [Israel] beteende, som redan utmärks av nazismens värsta särdrag. Den [Israel] har till och med överträffat nazisterna när det gäller, rasism, blodtörst, tillsammans med fortsatt aggression och arroganta attityder mot andra folk...

[Min kommentar: Intressant att man här anklagar Israel för att ha nazistiska drag. Nazismen är ju annars något man verkar beundra och hylla i hög grad (se nedan). Förvirringen verkar vara total.]

Den syriske utrikesministern Farouk Shara gav, i ett tal inför det syriska författarförbundet den 27 januari 2000, som återgavs i den statliga tidningen Tishrin, den syriska regeringens syn på fredsförhandlingarna med Israel. På frågan om Syrien inte, genom att sluta fred med Israel, "gav sionisterna rätten till Palestina" svarade Shara:

Detta är en viktig fråga och även Baatpartiet, som jag har äran av att tillhöra, anser att återerövringen av hela Palestina skall vara det långsiktiga strategiska målet som inte kan uppnås i ett steg... Det första steget innebär återerövring av de ockuperade områdena [från 1967] och garantier för det palestinsk-arabiska folkets rättigheter."

Shara antyder således att Västbanken och Golanhöjderna bara är första steget mot att erövra hela Israel från judarna.

Den 29/11 2000 kunde man i en palestinsk TV-kanal se ett program med rubriken "Sidor ur vår historia". Programmet sändes med anledning av årsdagen av FN:s beslut att dela upp mandatet Palestina i en judisk och en arabisk stat 1947. I programmet samtalade dr Jareer Al-Kidwah, rådgivare åt Arafat, och dr Issam Sissalem, föreläsare i historia vid det islamiska universitetet i Gaza och ansedd som "expert" på judar och judendom. Dr Al-Kidwah började med att ge sin syn på FN:s uppdelning av Palestinamandatet:

Jag vill säga att detta är vårt Palestina, från Metulla [Israels nordligaste stad] till Rafiah [arabisk stad vid Gazaremsans gräns mot Egypten] och till Aqaba [jordansk grannstad till Eilat vid Aqabaviken], från Jordanfloden till Medelhavet vare sig de gillar det eller ej

Dr Al-Kidwah menar således att hela området tillhör palestinierna och att judarna inte har någon som helst rätt till en enda kvadratmeter mark. Dr Sissalem (är det inte intressant hur mycket "doktorer" det finns här i världen, så säg?!) talade sedan om förintelsen och sade:

Lögner har kommit upp till ytan om judar som mördats både här och där och om Förintelsen. Och naturligtvis är det enbart lögner och ogrundade påståenden. Inget Chelmo, inget Dachau, inget Auschwitz [namn på tre olika kända koncentrations- läger]. De var desinfektionsplatser [Detta är en mycket vanlig bortförklaring hos förintelseförnekare som lätt kan motbevisas. Här hittar du argument som bemöter förintelseförnekarnas lögner. Dessvärre har jag bara detta på engelska].

Dr Sissalem fortsätter:

"Kommittéer arbetade här och där för att etablera den här enheten (Israel brukar kallas för "enhet", eftersom man inte vill ta ordet Israel i sin mun), denna främmande enhet, inplanterad som en cancersvulst i vårt land, där våra fäder levde, där vi lever och där våra barn efter oss skall leva. Förintelsen genomfördes mot vårt folk... Det är vi som var offren, men vi kommer inte alltid att vara offer..."

Vill man verkligen veta vad de palestinska ledarna menar, skall man tydligen lyssna på vad de säger när de talar på arabiska till de sina, och tror att ingen utomstående hör dem. Ett gott råd till svenska journalister, lär er arabiska, om ni verkligen vill ge en sann bild av vad som försiggår i Mellanöstern!

Låt mig ge ett ytterligare exempel hämtat ur ett tal som den palestinske ministern Faysal al-Husseini höll inför arabiska advokater i Beirut den 23/3 2001.

Det är skillnad mellan det palestinska folkets strategiska mål, som inte är villigt att ge upp ett uns av palestinsk mark, och den politisk-taktiska ansträngningen, som har att göra med den aktuella maktbalansen och med det aktuella internationella systemets strukturer. Vi kan vinna eller förlora taktiskt, men våra ögons mål är att forsätta att aspirera på det strategiska målet, nämligen Palestina från floden till havet [dvs från Jordanfloden till Medelhavet, eller med andra ord hela det område som idag utgör landet Israel — min anmärkning]. Vad vi än kan uppnå nu kan inte få oss att glömma denna högsta sanning. (Källa: MEMRI — The Middle East Research Institute i Washington DC)

Hela tiden pågår en massiv antiisraelisk och antijudisk propagande i palestinska massmedia. Överallt, på nöjessidor, i helgbilagor och i tecknade serier för barn hittar man antijudiska karikatyrer och hatiska utfall mot judar och förnekande av Förintelsen och av landet Israels existens. I den palestinska tidningen Al-Hayat Al-Jadida förekom den 19/2 1999 ett korsord där man frågade efter namnet på en plats. Den ledning man gav var "Judiskt center för bevarande av lögnerna om Holocaust [Förintelsen]". Det rätta svaret var "Yad Vashem", dvs minnesplatsen i Jerusalem över Förintelsens offer. I tidningen Al-Quds korsord den 24/11 2000 var en av frågorna, "Judisk egenskap". Rätt svar skulle vara "förräderi".

Den 20/4 2001 kunde man i den egyptiska, regeringsstödda tidningen Al-Akhbar läsa om Förintelsen. Den egyptiske kolumnisten Ahmad Ragab gjorde där i sin dagliga kolumn några anmärkningsvärda uttalanden. Han skrev t ex följande om Adolf Hitler, "Tack till Hitler, välsignat vare hans namn, som på palestiniernas vägnar i förväg tog hämnd mot de värsta brottslingarna på jordens yta. Fast vi har ett klagomål mot honom — hans hämnd var inte tillräcklig." En vecka senare, den 27/4, upprepade Ragab den tidigare hyllningen till Hitler och inledde med "För andra, gången tack till Hitler...". Hur kan det komma sig att dylika uttalanden aldrig leder till några kommentarer i svenska tidningar? Finns det inga arabisktalande journalister i Sverige? Inte heller svenska myndigheter verkar ha något att säga i frågan. Ynkedom, okunnighet eller medvetet? Tja, vem vet.

Vice Generalsekreteraren i Hizbolláh, Sheik Na'im Qasem uttryckte Hizbolláhs inställning till Israel i libanesisk TV (Al Manar Television, den 2/6 2002) på följande sätt:

Faran med Israel är inte begränsad till Palestina... Den sprider sig till hela området. Imam Khomeini sade, "Målet för detta virus [Israel], som inplanterades i hjärtat av muslimvärlden, är inte bara att utplåna en arabiska nation... Faran gäller hela Mellanöstern... och lösningen är att utplåna viruset. Det finns ingen annan behandling. De islamiska länderna och muslimerna måste påbörja utrotandet av denna korruptionshärd [Israel] med alla tillgängliga medel... Det är tillåtet att använda biståndspengar för detta ändamål [Palestinierna har gång på gång anklagats för att använda biståndspengar för att finansiera terror, vilket de ihärdigt förnekat. Här har vi svart och vitt på att det är helt i enlighet med den islamiska doktrinen att använda biståndspengar till terror]...

Israels areal utgör en tiondel av en procent av arabvärlden. Israel har inga som helst planer på att erövra eller kontrollera arabvärlden. Det enda Israel begär är en trovärdig och stabil fred med sina grannar samt att på något sätt kunna samexistera med palestinierna. Hur kan det komma sig att den lilla staten Israel upplevs som ett sådant hot mot sina rika och mäktiga grannar? En fara med Israel är givetvis att landet är en demokrati. Kanske är man rädd för att demokratins "gift" skall sprida sig till de muslimska länderna, om man tillåter en sådan stat att existera mitt inne i arabblocket.

Nu kan man kanske invända att det som förekommer i arabiska och palestinska massmedia inte nödvändigtvis avspeglar de åsikter och strävanden som de arabiska och palestinska ledarna har. Men den invändningen faller platt till marken inför det faktum att myndigheterna i arabvärlden har en närmast total kontroll över alla massmedia. I mars i år (2001) så stängdes t ex Al-Jazeeras kontor på Västbanken av palestinska säkerhetsstyrkor. Al-Jazeera är en framträdande arabisk satellitkanal med huvudkontor i Qatar. Orsaken var att kanalen hade sänt ett program, där Yassir Arafat hade framställts på ett ofördelaktigt sätt. Al-Jazeera är, enligt nyhetsbyrån AP, en TV-station som inte är rädd för att kritisera arabiska regeringar och lyfta fram alla sidor i kontroversiella frågor. Hursomhelst, hade Yassir Arafat haft en diametralt annorlunda syn på Israel och judar än vad som t ex framkommer av de ovan citerade korsorden, hade dessa korsord definitivt aldrig någonsin kommit i tryck, den saken är klar. Detsamma gäller övriga arabstater.

Mig veterligt har få svenska massmedia uppmärksammat ovanstående. Varför kan man undra. Feghet? Okunnighet? Partiskhet? Judehat? Språksvårigheter (det finns kanske inga arabisktalande svenska reportrar)? Jag har svårt att tro att det handlar om okunnighet, möjligen en vilja att inte vilja veta (Men för att inte vilja veta, måste man veta att man inte vill veta, vilket innebär att man inte kan svära sig fri från ansvar). Hur kan man förvänta sig att Israel skall kunna förhandla med en fiende som en gång för alla bestämt sig för att utplåna landet. Låt vara ett steg i taget. Varför skall man avträda landområden, som kostat blod att erövra, bara för att underlätta för fiendens nästa angrepp?

Om massmedia tog sitt ansvar, skulle man så småningom kunna skapa en stark opinion i Västvärlden mot den arabiska antisemitismen, vilket på sikt skulle tvinga arabsidan att upphöra med sin antisemitiska propaganda. Det kommer aldrig att kunna bli fred så länge som de arabiska/palestinska ledarna fortsätter att demonisera det judiska folket. Det kommer i stället att sluta med katastrof, ja kanske i värsta fall till och med kärnvapenkrig. Förmodligen dröjer det inte länge förrän Saddam Hussein har kärnvapen, och han är beredd till nästan vad som helst för att köpa sig popularitet i arabvärlden. Att Israel har kärnvapen torde knappast råda någon tvekan om. Är det detta scenario som svenska journalister strävar efter? De jobbar i varje fall hårt på att det skall bli verklighet. Låt vara att det är omedvetet (hoppas jag — det är ju i alla fall mer sympatiskt att vara dum än att vara ond).

Tillbaka till avsnittet "Israel - älskat hatobjekt!"

Du kan läsa mer om Israel i:
Israel oktober 2000 — vad händer och varför?

© Krister Renard