"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Om du ropar "Gud är stor"
samtidigt som du spottar på
skändade kroppar av judiska
kvinnor, så hävdar jag att
din gud inte är en gud värd
att tillbe!

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

En jordanier tar till orda — en utomordentlig sammanfattning av Mellanösternkonflikten

(Note: at the top of the page you can choose translation of this article to other languages, but don't expect the translation to be perfect — "Välj språk" means "Choose language")

Hör upp! Jag är jordanier och jag kan berätta för dig att tvåstatslösningen är död, stendöd. Och jag skall berätta varför.

1994, när Yitzak Rabin var beredd att ge palestinierna en stat på silverbricka, vem var den starkaste rösten mot detta? Benjamin Netanyahu. Och vad kallade världen honom? En extremist, en fiende till fred, en krigshetsare. Även i Israel ansåg många att han var extrem. Men var han det?

Bibis argument var enkelt: Du ger inte en stat till ett folk som öppet deklarerar att ditt land inte har någon rätt att existera och vars yttersta mål är att utradera dig från kartan. Det är inte en "fredsprocess", det är nationellt självmord.

Han förstod säkerhetsriskerna. En palestinsk stat i Judéen och Samarien (Västbanken) skulle ge Israel ett djup av bara 9 miles på dess smalaste ställe. Det är ingenting. Det är en alltför inbjudande invasionsväg. Det är en mardröm när det gäller säkerhet. Det skulle ta minuter att skära av Israel på mitten och massakrera dess folk.

Men lyssnade Israel? Självklart inte. År 2000 kom Ehud Barak tillbaka och gav ett ännu bättre anbud. Han erbjöd Arafat än en gång en stat. Tack gode Gud att Arafat sade nej. Och varför sade han nej? Eftersom han aldrig hade velat ha en stat, han ville att Israel skulle försvinna.

Vi snabbspolar till 2005. Ariel Sharon försökte en annan ansats. Han sade, "Ok, låt oss göra ett experiment." Så han tog bort varenda jude från Gaza, 70 000 bosättare tvingades lämna Gaza med våld. Han gick till och med så långt att han lät gräva upp alla judiska gravar [och flytta kropparna till judiska begravningsplatser i Israel] för att se till så att Gaza var 100% "Judenrein" [detta tyska ord betyder "juderent" och användes flitigt av nazisterna under WW2]. Inga ursäkter kvar. Palestinierna hade nu en chans att bevisa att de kunde driva en stat.

Så vad gjorde de? Byggde de sjukhus, skolor och infrastuktur? Arbetade de på att bygga en nation? Tog de detta gyllene tillfälle för att skapa en blomstrande ministat för att bevisa inför världen att de var redo för självständighet?

Nej! I stället omvandlade de Gaza till en avfyringsramp för terrorism. Sedan 2005 har Gaza varit en raketfabrik, ett träningsläger för jihadister och ett tunnelnätverk som hämtat ur en skräckfilm. Miljarder i bistånd flöt in, och i stället för att bygga en framtid, så byggde Hamas vapen för att förgöra Israel [plus att miljarder dollar hamnade på Hamasledarnas privata konton i Schweiz].

Så låt oss återvända till den ursprungliga frågan. Vem hade rätt, drömmarna som gång på gång erbjöd palestinierna en stat eller Bibi Netanyahu?

Svaret är uppenbart. Bibi hade rätt. Palestinierna brydde sig aldrig om frågan om en stat. Det enda de brydde sig om var den judiska statens utplånande.

Och det här är den delen som människor inte vill uttala högt: Denna konflikt handlade aldrig om "ockupation". Det har alltid varit en lögn. Västbanken och Gaza är bara passande ursäkter. Den verkliga frågan heter jihad.

Bibi förstår detta bättre än någon annan. De människor som Israel har förhandlat med under decennier vill inte ha några gränser. De vill förinta. Det handlar inte om kompromiss. Det handlar om att radera Israel från världskartan.

Så, nej, tvåstatslösningen är inte döende. Den är redan död. Och har varit så sedan första gången Israel försökte få fred med människor som inte tror på fred.

Danny Burmawi [som jag gissar är en synonym — bor han i Jordanien lever han nog farligt om han publicerar en text som denna på Quora]

Tillbaka till avsnittet "Israel - älskat hatobjekt!"