"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Om du ropar "Gud är stor"
samtidigt som du spottar på
skändade kroppar av judiska
kvinnor, så hävdar jag att
din gud inte är en gud värd
att tillbe!

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Vad har Bibeln och Koranen att säga om judar, palestinier och Palestina?

(Note: at the top of the page you can choose translation of this article to other languages, but don't expect the translation to be perfect — "Välj språk" means "Choose language")

Som vanligt anger fyrkantparentes, dvs [...], kommentarer (oftast mina) till citat. Dvs vanlig parentes utgör en del av citatet medan fyrkantparentes innehåller en kommentar till citatet.

Innan du gå vidare, läs först denna artikel, som ger en bakgrund till det jag skriver nedan.

 

Bibeln

Låt oss börja med att titta på vad Bibeln har att säga i ämnet. Gamla Testamentet (GT) innehåller förutom mycket annat också judarnas historia, dvs har mycket att säga om det judiska folket och landet Israel. Men inte bara judarna och Israel behandlas i GT utan även de omkringliggande folken och länderna och deras konungar och ledare. Genom att jämföra GT med vad historievetenskapen och arkeologin i kombination med dateringar har kommit fram till, ser vi att GT innehåller mängder av korrekta historiska fakta.

De fyra Evangelierna i Nya Testamentet (NT) handlar om händelser under den tid när Jesus gick omkring här på jorden (från ca år 0 till ca år 33) medan resten av NT (Apostlagärningarna, Paulus brev etc) handlar om tiden efter Korsfästelsen och några decennier framåt. Dvs även i NT får vi kunskap om det judiska folket, och även omkringliggande folk och länder, men från en senare period. Precis som för GT så kan mycket i NT verifieras genom jämförelse med arkeologiska fynd etc.

Självklart kan arkeologi etc inte verifiera de övernaturliga händelser som skildras i GT och NT. Men det faktum att de historiska händelser som målas upp där till stora delar stämmer överens med historieforskningen, styrker vår tilltro till Bibeln som helhet. Påståendet att judarna inte har någon som helst anknytning till Israel/Palestina före 1800-talets slut, faller platt till marken, utifrån dessa texter.

Låt oss nu undersöka om Bibeln har något explicit att säga om Palestina? Palestinierna och palestinavännerna hävdar ofta att det palestinska folket (som i själva verket är araber med rötter i Jordanien, Syrien etc) har sina rötter där "sedan urminnes tider", medan judarna inte har någon som helst anknytning till området och kom dit som inkräktare först efter Andra Världskriget (eller möjligen i slutet av 1800-talet). De vanligaste svenska bibelöversättningarna (1917, 2000 och Folkbibeln) innehåller inte ordet Palestina, vare sig i GT eller NT. Däremot, om vi tittar på King James (KJV) översättning, så hittar vi ordet "Palestine" på några ställen i GT. Låt oss titta på ett av dessa ställen, Joel 3:4. Där läser vi:

Indeed, what have you to do with Me,
O Tyre and Zidon, and all the coasts of Palestine.

(på svenska:
Sannerligen, vad har du med mig att göra,
Oh Tyros och Sidon, och alla Palestinas kuster.)

I New King James (NKJV) är Palestine i Joel 3:4 ersatt med "Philistia", dvs Filistéen. New King James är grundläggande samma översättning som den vanliga King James (KJV) men språket har moderniserats för att bli mer lättläst. Att man i NKJV ersatt Palestine med Philistia visar att man vill förtydliga att det handlar om Filistéen (Gaza) och inte om det vi idag kallar Palestina (Palestina är det latinska ordet för Filistéen men efter 70 e Kr betecknar Palestina inte bara Gaza utan också dagens Israel och Västbanken).

I Bibel 2000 läser vi: "Ni, Tyros och Sidon, och ni, filistéernas alla områden — vad vill ni mig?" I den portugiska bibel jag använder (Nova Versão Internationel) används också ordet Filistéen.

Jag har också kollat i den hebreiska grundtexten och där står "Peleshet", som är hebreiskans ord för Filistéen. I Septuaginta (en grekisk översättning av GT som gjordes ca 250 f Kr) står i Joel 3:4, i stället för Palestina eller Filistéen, "hedningarnas Galiléen". Vilket verkar taget ur luften, eftersom Galiléen ligger i norra Israel och inte i eller nära Gaza. De judar som gjorde denna översättning bodde i Alexandria i Egypten och var kanske inte så väl bevandrade i palestinaområdets geografi.

"Hedningarnas Galiléen" var ett uttryck som ofta användes vid den här tiden. Bakgrunden till detta uttryck var helt enkelt att det bodde så många icke-judar i Galliléen att judarna inte kände sig hemma där, trots att området var judiskt. Detta förklarar givetivs inte varför Septuaginta använder detta uttryck i Joel 3:4. Men utifrån andra översättningar av samma vers drar vi slutsatsen att den korrekta översättningen rimligen måste vara Filistéen.

Slutsatsen blir att vare sig det står Palestina eller Palestine eller Filistéen eller Philistia eller Peleshet i Bibeln så avses inte det vi idag menar med Palestina, utan det som avses är filistéernas land, som omfattade ungefär dagens Gaza (Gazaremsan). Även i de andra verserna i KJV, vilka innehåller ordet Palestine, är det uppenbart att Palestine syftar på Filistéen, vilket är helt självklart, eftersom Palestina är det latinska namnet på Filistéen. Det var ju först efter det judiska upproret år 70 e Kr som romarna döpte hela området till Palestina, syftande på judarnas ärkefiender filistéerna. Detta för att straffa judarna. Bibeln ger således ingen som helst koppling mellan det vi idag kallar Palestina (Israel, Västbanken och Gaza) och den grupp som idag kallar sig palestinier. Alla gånger Palestina nämns i GT (oavsett vilken översättning vi använder) är det uppenbart att ordet syftar på filistéernas rike beläget i Gaza.

Summa summarum är att GT och NT innehåller överväldigande bevis för att det judiska folket har anknytning till det område som idag består av Israel, och Västbanken — Gaza var aldrig en del av Gamla Testamentets Israel) sedan 2000 år f Kr. Och att detta område var judarnas hemland flera tusen år innan islam ens var påtänkt (vilket mer detaljerat diskuteras i den artikel som länkas till i inledningen av föreliggande artikel). Det finns dessutom ingenting, vare sig i GT eller NT som stöder palestiniernas anspråk på att vara de rättmätiga ägarna till Palestinaområdet sedan urminnes tider, eller deras påstående att judarna inte har någon som helst koppling till området.

---

Att Bibeln har mycket att säga om judendom (GT) och kristendom (NT) är självklart. Precis som att det är självklart att Koranen har mycket att säga om islam och det arabiska folket. För fullständighetens skull (även om det inte har med rubriken till föreliggande artikel att göra) vill jag bara helt kort nämna vad Bibeln har att säga om araber och Arabien. Dessa nämns ett tiotal gånger i Bibeln och då enbart i GT. De tas bara upp i föregående, och har ingen direkt relevans för handlingen. Låt mig ge två exempel:

Herren uppeggade filistéerna och de araber som bodde nära kushiterna mot Joram (en judisk kung), så att de drog upp mot Juda (2 Krön 21:16-17).

Kushiterna var ett folk som bodde i Egypten och grundade en dynasti av faraoner som under 900-800-talet f Kr styrde landet.

Lyft upp dina ögon till höjderna och se: var lät du icke skända dig. Vid vägarna satt du och spejade efter dem, såsom en arab i öknen... (Jer 3:2).

I Jeremia 3:2 är Gud arg på Israels folk för att de lämnat Honom och liknar dem vid en äktenskapsbryterska. "Spejade efter dem" syftar på att Israel hade "bedrivit otukt" med andra folk och deras avgudar och nu satt och längtade efter sina forna "älskare".

Araberna nämns således några gånger i GT och det är uppenbart att det under denna period fanns spridda grupper av araber i området (de var ju till stora delar ett nomadfolk som då och då flyttade sina bopålar). Deras roll i Israels gammaltestamentliga historia är försumbar.

 

Koranen

Låt oss nu titta på vad Koranen har att säga om judar och palestinier och Palestina. Jag har använt fyra olika koranöversättningar under mina studier. Dels två koranappar i min iPhone; Noble Quran och Holy Quran, vilka innehåller Koranen översatt till engelska plus lite sökfunktioner och annat (fortsättningsvis kallade NQ och HQ). Jag har också använt Zetterstéens översättning till svenska från 1917 (fortsättningsvis kallad Z). Denne var en skicklig språkman och hans översättning anses allmänt hålla hög kvalitet och vara trogen originaltexten. Slutligen har jag använt Yusuf Alis översättning till engelska (fortsättningsvis kallad YA). Många muslimer hävdar att det är omöjligt att översätta Koranen och att den därför måste läsas på originalspråket, dvs arabiska. De flesta muslimer accepterar dock Yusuf Alis översättning, som de erkänner ger en trogen representation av Koranen.

Nedan koncentrerar jag mig på tre verser eller avsnitt i Koranen, där ordet Palestine/Palestina förekommer (direkt eller att det framgår av sammanhanget att det handlar om Palestina); 10:93 (dvs sura 10 vers 93 — surorna motsvarar Bibelns böcker) och 17:105 och 5:20-21. Det finns fler verser med detta ord, men de är inte signifikanta för vad jag vill visa och tillför inget ytterligare till diskussionen.

De flesta av koranverserna nedan är på engelska. För svensk översättning hänvisar jag till Zetterstéens översättning av dessa verser.

 

Svensk översättning: "Varifrån har ni tagit namnet Palestina, ni lögnare, när Allah redan har kallat det [dvs landet] 'det Heliga Landet' och testamenterat det till Israels barn. Det finns ingen sådan sak som Palestina i Koranen."

Den jordanske sheiken Ahmad Adwan skräder inte orden när han klart uttrycker vad Koranen säger om judarna och det som idag kallas Palestina. Att vad han säger är korrekt framgår klart och tydligt av texten nedan. Klicka här för att läsa en längre intervju med sheik Adwan, hämtad från en israelisk hemsida.
(En sheik är en religiös ledare inom islam som ofta har många efterföljare. En sheik kan samtidigt vara en mufti, dvs en lärd uttolkare av Islam med auktoritet att utfärda fatwor).

Sura 10:93 och 17:104

Vi börjar med de två första verserna, vilka säger ungefär samma sak (för svensk text se Zetterstéens översättning nedan).

Vi börjar med HQ:

And we assigned to the Children of Israel an excellent place to settle (in Palestine), and we provided them with good and pure things. (10:93)

And we said after (it was all over with Pharaoh), to the Children of Israel. Settle down occupying the (promised) land (of Palestine). (17:104)

I 17:104 nämns pharaoh (farao). Jag ber att få återkomma till detta i slutet av föreliggande artikel.

Och i NQ läser vi:

And indeed We settled the Children of Israel in an honourable dwelling place (Sham and Misr), and provided them with good things. (10:93)

And we said to the Children of Israel after him: "Dwell in the land then, when the final and the last promise comes near [i.e. the Day of Resurrection or the descent of Christ [Iesa (Jesus), son of Maryam (Mary)] on the earth]. We shall bring you altogether as mixed crowd (gathered out of various nations). (17:104)

I NQ:s version av 17:104 läser vi således i slutet av versen: "We shall bring you altogether as a mixed crowd (gathered out of of various nations)", vilket på svenska blir: "Vi skall samla er tillsammans som en blandad skara (hämtade från olika nationer)", vilket är precis vad Bibeln säger i Hesekiels bok.

Säg därför: Så säger Herren Gud: Jag skall samla in er bland folken och föra er tillbaka från de länder dit ni skingrats, och åt er skall jag ge Israels land. (Hes 11:17)

Observera också att NQ i 17:104, som kommentar i fyrkantparentes ([...]) har "[i.e. the Day of Resurrection or the descent of Christ" [Iesa (Jesus), son of Maryam (Mary)] on the earth], vilket på svenska blir "dvs dagen för Kristi [Iesa (Jesus), son till Maryam (Maria)] Uppståndelse eller Nedkommanade" på jorden (nedkommande syftar på när Jesus Kristus kommer tillbaka vid Tidens slut).

De platser som nämns i 10:93 i NQ, Sham och Misr, anses syfta på Syrien och Egypten, dvs i denna koranvers i NQ:s översättning anges platsen för judarna som Syrien och Egypten.

Notera att det i NQ 10:93 står: "And indeed We settled the Children of Israel in an honourable dwelling place (Sham and Misr)..." (på svenska "Och verkligen, vi placerade Israels Barn på en ärorik boplats (Syrien och Egypten)...". Texten säger således att Gud redan har placerat judarna där (Sham och Mist). Vilket inte stämmer med 5:21 i NQ (se nedan). Inte stämmer det heller med vad de övriga översättningarna säger. En möjlig tolkning är att "placerade" syftar på att judarna bodde i Sham och Misr innan de gick in i det heliga landet. Därför står verbet i imperfekt (förfluten tid). Det stämmer ju i varje fall att judarna bodde i Egypten (Misr) innan de gick in i det heliga landet. Det kanske även fanns judiska grupper i Sham (Syrien) vid den tiden. Den mest sannolika tolkningen är dock att något blivit fel i NQ. Antingen i grundtexten eller i översättningen.

Vi ser här att det uppenbarligen finns olika grundtexter för Koranen, precis som det gör för Bibeln. Enligt de flesta koranversioner så är den plats, som Gud gett till det judiska folket, Palestina (ungefär lika med Israel, Gaza och Västbanken) eller, som vi så vill Kanaan (vilket är ungefär samma sak).

Det vi idag kallar Gaza eller Gazaremsan utgjorde en del av Kanaans land. Ingen av de fyra översättningar som används i föreliggande analys nämner i själva korantexten Kanaans land. Yusuf Ali nämner dock Kanaan i några fotnoter i sin översättning. I not 1474 till Sura 10:93 skriver han t ex "After many wanderings the israelites were settled i the land of Canaan, described as 'a land flowing with milk and honey (Exod 3:8)'." ("Efter många vandringar slog sig israeliterna ned i Kanaans land, vilket beskrevs som 'ett land som flyter av mjölk och honung' (2 Mos 3:8)." Så om Gud gav Kanaan till judarna så ingår Gaza i deras gudomliga arvsrätt. Men observera, här handlar det om Alis kommentarer till sin översättning, som inte kan ges samma auktoritet som själva korantexten. I korantexten står "det heliga landet" eller "det utlovade landet". När Palestina nämns i korantexten står ordet inom parentes, vilket visar att det lagts till av den som redigerat grundtexten eller av övesättaren (som ett förtydligande). Och den som gör ett sådant förtydligande i en helig skrift, måste rimligen vara övertygad om att det verkligen är på detta sätt. Av verserna runt omkring 10:93, 17:104 och 5:20-21 framgår dock att det Heliga Landet omfattar ungefär Kanaans land. Möjligen med undantag för Gaza. Israel har för övrigt aldrig gjort anspråk på Gaza.

Det Ali skriver i sin fotnot stämmer med vad GT säger (han citerar ju helt enkelt GT, även om citatet inte är ordagrant). Judarna slog sig således inte ned i det som på den tiden kallades Filistéen (dagens Gaza) utan i Kanaans land (dvs det vi idag menar med Palestinaområdet). Så Yusuf Ali, som gjort den av muslimer mest hyllade översättningen av Koranen, anser att den säkra plats som Allah (Gud) gett judarna, inte är Filistéen eller Syrien eller Egypten utan Kanaans land (lika med dagens Palestina, möjligen med undatag för Gaza)!

Observera att Sham och Misr står inom parentes, dvs finns antagligen inte i grundtexten utan har lagts till av någon teolog eller av översättaren som ett förtydligande. Å andra sidan står ju även Palestine inom parentes i HQ (och på alla andra koranställen där ordet Palestina förekommer), så samma reservation måste gälla även där. Jag ber att få återkomma till detta längre fram i texten.

Låt oss nu se hur Zetterstéen översätter dessa verser:

Vi hava ju givit Israels barn en säker boning och beskärt dem med goda ting (10:93)

Därefter sade vi till Israels barn: "Bebon landet!" (17:105)

I Zetterstéens översättning finns inte ordet Palestina med. Denne var en mycket noggrann översättare och i hans grundtexter saknades med all säkerhet ordet Palestina och eftersom han ville vara trogen originalet lade han inte till någonting, även om det från koranverserna runt dessa verser klart framgår att den säkra plats som Gud talar om var Kanaans land (ungefär lika med dagens Palestina).

Slutligen tittar vi på YA. Motsvarande verser lyder:

We settled the Children of Israel in a beautiful dwelling-place, and provided for them sustenance of the best: (10:93)

And we said therafter to the Children of Israel, "Dwell securely in the land (of promise)" (17:104)

YA säger således i princip samma sak som HQ, NQ och Z. I YA och NQ och HQ svarar vers 17:104 mot vers 17:105 i Z. Versindelningen skiljer sig lite mellan olika grundtextversioner av Koranen. Motsvarande gäller också de manuskript som ligger till grund för Bibeln (de ursprungliga textversionerna hade ingen versindelning utan den gjordes långt senare).

Alla fyra översättningarna säger således i stort sett samma sak (bortsett från att Z och YA inte anger var den säkra boningen var belägen i själva översättningen). Plus att NQ anger en annan plats (Syrien och Egypten) där judarna skall ha sin säkra boning (fast 10:93 i NQ är, som nyss påpekats, lite annorlunda formulerad än i HQ, Z och YA, och skulle kunna tolkas som att judarna bodde i Syrien och Egypten, innan de intog Kanaans land).

 

Sura 5:20-21

Låt oss nu titta på 5:20-21. Där läser vi i HQ:

And (recall the time) when Moses said to his people, "O my people! Remember Allah's blessings upon you when He raised Prophets among you and made you masters of your own affairs, and He gave you what He has not given to any other of your contemporary peoples.
"Oh my people, enter the Holy Land which Allah has ordained for you, and turn not on your backs, for then you turn losers."

Motsvarande verser i NQ lyder:

And (remember) when Musa (Moses) said to his people: "Oh my people! Remember the Favour of Allah to you, when he made Prophets among you, made you kings, and gave you what He had not given to any other among the Alamin (mankind and jinns in the past)."
"Oh my people! Enter the holy land (Palestine) which Allah has assigned to you, and turn not back (in flight) for then your will be returned as losers."

I vers 20 nämns "mankind and jinns" (människor och jinner). De senare är, enligt islam, andliga varelser med fri vilja, som också är skapade av Allah. Jinner kan vara onda eller goda, de väljer själva. Den främste av alla jinner är Djävulen.

I Z läser vi:

Än när Mose sade till sitt folk: "Mitt folk, kommen ihåg Guds nåd mot eder, då han förordnade profeter bland eder, gjorde eder till härskare och gav eder vad han icke givit någon annan i all världen!
Mitt folk, träden in i det helgade landet, som Gud bestämt för eder, och ryggen ej tillbaka, så att I vänden åter med förlust!" (5:23-24)

YA gör följande översättning:

Remember Moses said to his people: "Oh my People! Call in remembrance the favour of God unto you, when He produced prophets among you, made you kings, and gave you what He had not given to any other among the peoples.
"Oh my People! enter the holy land which God hath assigned unto you, and turn not back ignominiously, for then will ye be overthrown, to your own ruin." (5:20-21)

Även här skiljes sig versnumreringen (5:23-24 hos Z i stället för 5:20-21 hos NQ, HQ och YA).

Observera att NQ här i vers 21 anger att det heliga land (holy land) som Gud ger till judarna är Palestina. NQ säger således emot sig själv, eftersom NQ i 10:93 anger Sham och Misr som judarnas säkra boning. Jag ber att få återkomma till detta i slutet av föreliggande artikel.

I 5:20-21 är det bara NQ som i själva översättningen anger det land som judarna skall gå in i.

Enter the holy land (Palestine) which Allah has assigned to you..." (Gå in i det heliga land (Palestina) som Allah har tilldelat eder...)

Att det handlar om Kanaans land framgår av koranverserna före och efter vers 20 och 21. Där beskrivs bl a hur judarna inte vågade gå in i Kanaans land av rädsla för de "jättar" de trodde bodde där (judarna hade fått för sig att landet var befolkat av jättar). I nästa avsnitt diskuteras detta mer i detalj.

Yusuf Ali har en lång fotnot till denna vers där han ber läsaren ta fram en karta och sedan beskriver han ganska detaljerat judarnas vandring till Kanaan efter flykten från Egypten. Dvs han förnekar således inte att judarna, med Guds välsignelse, bosatte sig i det område som idag utgörs av Israel, Västbanken och Gaza. Och att detta skedde några decennier efter att Mose hade dött (dvs ca 1300 - 1200 f Kr). Se dock addendument nedan!

Zetterstéen har omfattande kommentarer till sin översättning. Han har dock inga kommentarer rörande de tre koranställena ovan.

---

Addendum: Sedan jag skrev texten ovan har jag upptäckt ytterligare ett par verser i Koranen som handlar om Israels barn och Palestina. Och det är i sura 10. I YA:s översättning läser vi:

Treasures, and every kind of honourable postion;
Thus it was, but we made the Children of Israel inheritors of such things. (10:59-60)

(Skatter och varje slags ärorikt uppdrag; Så var det, men vi gjorde Israels barn arvtagare till sådana ting)

Yusuf Ali har en kommentar till detta:

Israels barn ärvde sannerligen trädgårdar, källor, skatter och ärorika ställningar i Palestina efter många år av vandringar i öknen. Men när de bedrog Gud, förlorade de allt detta igen och ett annat folk (muslimerna) ärvde det när de var sanna i sin tro. De senare ärvde inte bara Palestina utan också Egypten, och den gamla faraoniska makten och institutionerna förlorades för alltid.

Det här är Alis egna spekulationer. Han har ingen faktagrund för det han skriver mer än att det utifrån hans muslimska tro verkar rimligt att det förhåller sig så. Korantexten kan emellertid tolkas annorlunda (se diskussion i sammanfattningen nedan). Men även om Yusuf Alis skulle ha rätt här, så erkänner han i alla fall två viktiga saker:

1. Judarna har haft anknytning till det område som idag kallas Palestina redan för flera tusen år sedan.
2. Judarna har bott där och området var en judisk stat redan för tusentals år sedan.

Ali menar således att "stafettpinnen" gick vidare till muslimerna på grund av judarnas otro (det Ali skriver ovan utgör ett försök att motivera muslimernas rätt till området). Under alla förhållanden, även om Ali skulle ha rätt, så erkänner han att palestinierna och palestinavännerna har fel när de förnekar judarnas mångtusenåriga anknytning till Palestina!

I alla översättningarna ovan av sura 5:21 så varnas judarna för att "rygga tillbaka så att ni vänder åter med förlust" (Z), "turn not your backs for then you turn losers (HQ) etc. Vilket Yusuf Ali tolkar som att judarna förlorade sin rätt till Kanaans land när de tvekade (vilket de enligt Bibeln gjorde). Koranen har således fångat upp något av GT:s berättelser i samband med judarnas intåg i Kanaans land, men missförstår det hela (de flesta av Koranens återberättelser från GT är grovt förvanskade). Se min sammanfattning nedan, där jag förklarar bakgrunden till att judarna fick vandra i 40 år i öknen innan de fick komma in i det heliga landet.

I texten till bilden i inledningen till avsnittet om Koranen, säger sheik Ahmad Adwan, "Det finns ingen sådan sak som Palestina i Koranen". Ovan har vi sett att när Palestina nämns i Koranen så står det inom parentes (eller i fotnoter), dvs är tillagt senare av den som sammanställt grundtexten eller av översättaren, som ett förtydligande. I Koranens grundtext nämns däremot "det Heliga Landet". Att detta syftar på det område som idag kallas Palestina (och tidigare Kanaans land) framgår av sammanhanget i verserna runt de citerade koranställena. Sheik Adwan menar att eftersom Koranen inte nämner Palestina borde inte heller rättrogna muslimer göra det. Det är ju inte Allah (eller Gud) som döpt området till Palestina utan en romersk kejsare.

 

Slutsatser och sammanfattning

Vers 5:21, som nämnts ovan, slutar i alla fyra översättningarna med en varning till judarna. I YA läser vi "and turn not back ignominiously, for then will ye be overthrown, to your own ruin" (på svenska: "och rygga inte tillbaka nesligt, för i så fall kommer ni att besegras, vilket blir ert fall."

Innan judarna skulle gå in i Kanaans land sände Mose ut 12 spanare som skulle bespeja landet under 40 dagar. De skulle sedan rapportera om landet var bördigt, vad som växte där och hur stark landets armé var och andra viktiga saker. När de kom tillbaka berättade de för Mose och folket att landet var bördigt och välsignat men att männen där var stora och starka och skrämmande.

När Mose vill gå in i Kanaans land, efter att spejarna kommit tillbaka, säger folket (i Z), "Mose, där finns förvisso ett folk bestående av jättar och vi skola aldrig komma ditin förrän de draga bort därifrån" (5:25). I de andra översättningarna (HQ, NQ och YA) finns inte ordet "jättar" med. Men där läser vi i 5:22 att folket i Kanaan är "ett folk med stor styrka" (great strength) och att många judar anser att det inte är någon idé att försöka inta landet innan detta folk lämnat området. Dvs alla de fyra koranöversättningarna säger i princip samma sak.

Eftersom Gud hade lovat att hjälpa judarna vid erövringen av det Heliga Landet, tog Gud folkets rädsla som otro (vilket det var), och att de inte litade på Honom, och blev vred. Därför bestämde Han att judarna skulle vandra omkring i öknen i 40 år (lika många år som spejarnas 40 dagar) innan de skulle få komma in i Kanaans land. Alla de spejare och andra judar som hade tvivlat på Gud hann dö under dessa 40 år, dvs ingen av de som misstrodde Gud fick komma in i det utlovade landet. Den avslutande varningen i 5:21 anspelar således på detta. "Om ni ryggar tillbaka, ja då förlorar ni allt." Det är uppenbart att Muhammed, när denne skrev Koranen, kände till en hel del om judendomen och om judendomens historia (GT). Men han tycks ha missuppfattat det mesta. Judarna tappade inte sin rätt till Kanaans land genom att inte lita på Gud (vilket Yusuf Ali påstår). Det som hände var att de som tvivlade på Gud aldrig fick komma in i landet. Men när alla tvivlarna var borta så fick judarna komma in. Dvs "stafettpinnen" gick inte vidare till muslimerna utan judarnas rätt till landet står fast!

Hur vet vi då att det är judarna som Allah säger skall ha en säker boning i Palestina? Tänk om det är muslimerna han talar om?! Svaret är att vi kan vara absolut säkra på att det är judarna som avses i dessa verser. Beträffande 10:93 och 17:105 så står det uttryckligen i alla fyra översättningarna (NQ, HQ, Z och YA) att det är Israels barn (the Children of Israel) dessa verser handlar om. I de fyra översättningarna av 5:20-21 läser vi i 5:20 "Mose sade till sitt folk" (Moses said to his people) och Moses folk är det judiska folket!!! Därom råder ingen som helst tvekan.

För att summera: Koranen säger således att Allah (Gud) har gett judarna en säker boning. I tre av de fyra översättningarna ovan (alla utom Z) anges platsen för denna boning (direkt eller indirekt) som Kanaans land eller Palestina (om vi med Palestina menar dagens innebörd av detta ord). Det här ju superintressant och slår hål på alla palestinska påståenden att judarna inte har någon som helst antik anknytning till Palestinaområdet. Koranen erkänner således att judarna, efter att ha flytt från Egypten under ledning av Mose, sedan fick en säker boning av Gud. Och att detta hände flera tusen år innan araberna (palestinierna) erövrade området. NQ är ensam om att i (10:93 hävda att denna säkra plats var belägen i Syrien (Sham) och Egypten (Misr), men motsäger sig sedan i 5:21 och hävdar att platsen i stället är Palestina. Eftersom både HQ och YA och en av verserna i NQ hävdar att platsen är Palestina, blir slutsatsen att det handlar om Palestina och att NQ i 10:93 har gjort ett misstag.

Koranen stöder således inte alls det vanliga påståendet från palestinier och palestinavänner, att judarna inte har någon antik anknytning till Palestina utan kom dit först efter Andra Världskriget, eller möljligen i slutet av 1800-talet, och sedan trängde undan de rättmätiga ägarna, palestinierna.

För att tolka Koranen rätt måste man ta hänsyn till vilken kronologisk ordning en sura har (läs om Al-Nasikh wal-Mansoukh i mitt lilla islamlexikon). Denna princip innebär att en sura när som helst kan ersättas av en ny och bättre sura som säger emot en äldre sura (enligt vad Koranen själv säger). Det är alltid den sist skrivna suran som gäller. Surorna i Koranen står emellertid inte i kronologisk ordning, vilket ställer till problem när man skall tolka Koranen. För att komma tillrätta med detta har teologerna gjort tabeller som anger varje suras kronologiska ordning. Alla teologer är desvärre inte överens och vissa surors kronologiska ordning är väldigt osäker (klicka här för att se fyra sådana listor gjorda av fyra olika teologer). Av dessa fyra listor framgår att 10:93 och 17:105 har kronologisk ordning mellan 50 och 80 (ungefär) av Koranens 114 suror. Även om teologerna inte är helt överens gällande dessa två suror, så placerar alla dem någonstans i mitten tidsmässigt. I princip skulle det kunna finnas senare suror som annulerar dessa två suror. Men jag känner inte till några sådana. Beträffande 5:20-21 så har denna sura kronologisk ordning mellan 100 och 114 i de fyra listorna. Tre av listorna ger denna sura tidsordning 112 eller 113 eller 114 medan en lista ger den tidsordning 100, dvs den är med stor sannolikhet någon av de absolut sista surorna av Koranens 114 suror. Sannolikheten att det finns någon sura som annulerar sura 5 är därför liten.

Utifrån tabellen (länk i föregående stycke) över surornas kronologiska ordning har jag läst igenom alla suror som eventuellt, enligt denna tabell, kan ha kronologisk ordning mellan 100 och 114. Dvs jag har läst igenom alla suror som skulle kunna vara kronologiskt senare än sura 5 och därmed ha potential att upphäva sura 5. Jag kan inte hitta någonting i dessa suror som motsäger det sura 5:20-21 säger (dvs som annulerar Guds befallning till judarna att "träda in i det heliga landet", vilket klart syftar på Palestina — se ovan).

Låt oss nu tillämpa Al-Nasikh wal-Mansoukh på NQ:s två motsägande koranställen, 10:93 och 5:20-21. Enligt denna tolkningsprincip gäller, om två suror säger emot varandra, den sist skrivna suran, som således annullerar den först skrivna. 10:93 hävdar att Allah gett judarna Sham och Misr (Syrien och Egypten) att bo i (kan eventuellt tolkas på annat sätt — se tidigare diskussion) medan 5:21 säger att Gud gett dem Palestina. Sura 10 och sura 5 säger alltså emot varandra på denna punkt (eventuellt). Eftersom Sura 10 kronologiskt har ordning 50-80 medan sura 5 kronologiskt har plats 100-114 utav Koranens 114 suror, är sura 5 med stor marginal senare än sura 10 och annulerar således sura 10! Alltså är den plats som Allah (Gud) gett judarna Palestina!!!! Punkt slut!

I HQ 17:104 nämns "Pharaoh" och jag lovade att återkomma till detta. Låt oss läsa versen före 104, dvs vers 103 (vi väljer NQ, eftersom denna översättning är tydligare just här):

So he [Farao] resolved to turn them out of the land (of Egypt). But we drowned him and all who were with him.

(Så han (Farao) beslöt att kasta ut dem ur landet (Egypten). Men han drunknade tillsammans med alla som var med honom).

Detta syftar uppenbarligen på när judarna flydde från slaveriet i Egypten och Farao förföljde dem för att tvinga dem tillbaka (han försökte således inte kasta ut dem, som Koranen påstår). När judarna kom till Röda Havet delade Gud på detta så att judarna kunde tåga igenom, men när sedan Farao hade kommit halvvägs över så kom vattnet tillbaka med våldsam kraft och hela Faraos här plus han själv drunknade. Koranen innehåller mängder av anspelningar på både GT och NT men de är som sagt ofta starkt förvanskade. Eventuellt hade inte Muhammed tillgång till bra översättningar av GT. Eller också byggde han sina kunskaper om GT på hörsägen från judar och andra. Men även om berättelsen är förvanskad så är det uppenbart att den anspelar på GT:s berättelse om flykten från Egypten (vilket uppenbarligen Yusuf Ali håller med om — se ovan). Att Farao och uttåget från Egypten nämns alldelse före de verser som säger att Allah ger judarna en säker boning i Kanaans land, visar att detta skedde ganske nära efter uttåget från Egypten (ca 1200 f Kr). Dvs stämmer med den bild som GT målar upp. Och även med historiska fakta.

Teologi är inte någon exakt vetenskap och självklart kan man genom att missbruka logik och teologi och använda retorikens alla fula knep etc ogiltigförklara de suror jag citerar ovan. Eller få dem att betyda något annat. Men det viktigaste är inte att Allah, enligt Koranen, ger judarna Kanaans land som en säker boning. Det är intressant och viktigt i sig, men det absolut viktigaste är att Koranen otvetydigt säger att det judiska folket har en koppling till och närvaro i Kanaans land som föregår islam med tusentals år. Judarna gick ju, enligt GT, in i Kanaans land runt 1300 f Kr, dvs ca 2000 år innan Koranen skrevs och ca 3000 år innan det fanns ett folk som kallade sig palestinier! Vilket också stöds av samstämmig historieforskning och arkeologi. Plus att Koranen stöder detta!!! Koranen själv ger således judarna en anknytning till Palestinaområdet som föregår palestinierna med tre tusen år! Vad säger ni om det? Alla Greta Thunbergare, judehatande palestinavänner, korkade universitetsstudenter vid Harvard och Oxford och det intellektuella patrasket och alla godhetsknarkande kändisar som ylar med vargarna? Vad säger ni om det, som sagt!

Summa summarum: Både Bibeln och Koranen och historievetenskapen och arkeologin visar att judarna har en mångtusenårig anknytning till det område som idag utgörs av Israel, Västbanken och Gaza! Både Bibeln och Koranen säger dessutom att judarna har en gudagiven rätt till detta område!

Tillbaka till "Israel - älskat hatobjekt!"

Du kan läsa mer om Israel i:
FN:s orättfärdiga roll i konflikten

© Krister Renard