"Godhet utan vishet och utan
gränser är bara en annan
form av ondska."
(John Paterson)

"Det är synd att 99% av
journalisterna skall fördärva
förtroendet för en hel yrkeskår"
(Okänd)

"Ormar äro älskliga varelser,
om man råkar tillhöra samma
giftgrupp"
(Artur Lundkvist)

"När försiktigheten finns överallt,
finns modet ingenstans."
(den belgiske kardinalen Mercier)

"Den som gifter sig med
tidsandan blir snabbt änka."
(Goethe)

"Civiliserade är de kulturer
och individer som respekterar
andra."
(Hört på Axesskanalen)

"Det tragiska med vanligt
sunt förnuft är att det
inte är så vanligt."
(Albert Einstein)

"Halv kristendom tolereras
men föraktas.
Hel kristendom respekteras
men förföljs."
(Okänd)

Public Service med förhinder — ett konkret exempel (om slaveri och rasism)

 

(Note: at the top of the page you can choose translation of this article to other languages, but don't expect the translation to be perfect — "Välj språk" means "Choose language")

Den 25/11 2009 sändes i SVT:s TV1-kanal ett UR-program (dvs ett undervisningsprogram avsett för svenska skolungdomar) med titeln "Rasismens historia del 2" (avsnittet kan ses här — programmet var nr 2 i en serie av 6 program, avsedda för årskurs 4-6). I det aktuella programmet behandlades den transatlantiska slavhandeln. Det mesta i programmet var kända fakta och inte så mycket att orda om. Självklart tycker vi alla att slaveriet var någonting fruktansvärt — en skamfläck i den europeiska civilisationens historia. Men slaveriet är också en del av mänsklighetens historia, som innehåller både gott och ont, och är definitivt inte begränsat till Europa och USA. Därför måste slaveriet, för att kunna förstås, ses i ett historiskt perspektiv (vilket inte gör slaveriet mindre ont). Slaveri har förekommit sedan urminnes tider hos alla folk och kulturer (som varit starka nog att skaffa sig slavar).

Jag säger inte att programmet jag såg var genomgående dåligt. Där fanns många bra och intressanta perspektiv. Dessvärre var programmet i vanlig ordning starkt vinklat, och gav uttryck för SVT:s och SR:s sedvanliga antipati mot den kristna tron och mot den västerländska civilisationen (det senare är en sjuka som är synnerligen vanlig hos många vänsterorienterade intellektuella och som föranlett den brittisk-amerikanske historikern Bernard Lewis att kalla dagens västerländska kultur för "självförnedringens kultur").

Eftersom SVT och SR påstår sig vara public service, och eftersom båda dessa institutioner finansieras genom att alla svenskar måste betala en avgift (som i realiteten är obligatorisk — det räcker med att man har en dator så måste man betala), kan man ställa höga krav på opartiskhet. Speciellt måste detta gälla utbildningsprogram för skolelever. Läroplanen säger nämligen att skolans undervisning skall vara objektiv. Enligt LPO 94 gäller:

Undervisningen skall vara saklig och allsidig. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.

SVT skriver dessutom i den patetiska broschyr som följer med licensfakturan "Att kunna titta på tv-program och lyssna på radio som är oberoende av politiska och kommersiella intressen är långt ifrån en självklarhet". Dessvärre är detta inte en självklarhet ens i Sverige, åtminstone om man enbart tar del av utbudet i SVT och SR. Koncernen må vara fri från kommersiella intressen (fast jag är inte ens säker på det — ekonomin måste ju gå ihop), men definitivt är man inte fri från politiska intressen. Dvs man är inte underställd något "yttre politiskt tvång", men däremot driver reportrar, avdelningschefer etc sin egen politiska agenda (med vissa undantag) — man kan således tala om ett "inre politiskt tvång", förmodligen självpåtaget, men som tycks vara minst lika starkt som det "yttre tvång", som normalt förekommer i diktaturer. Politisk korrekthet är ett av SVT:s honnörsord. Jag undrar om jag någonsin mött ett politiskt inkorrekt uttalande eller program i SVT eller SR, annat än möjligen som varnande exempel på hur djupt sjuka och förvirrade hjärnor (dvs personer som dristar sig att ha politiskt inkorrekta tankar) kan sjunka. Det torde stå helt klart att man på SVT och SR har en synnerligen negativ inställning till kristna och till kristen moral, för att inte tala om inställningen till Israel (här överträffar man nästan sig själv — P1:s mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén spelar i en egen division och får t o m Hamas pressbulletiner att verka objektiva).

För att återgå till rasismprogrammet så vill jag kommentera några påståenden där. Låt mig utgå från vad den kvinnliga speakerrösten säger i programmet (orsaken till att jag har ett så pass långt citat är för att läsaren skall kunna se hela sammanhanget — jag kommer att komma tillbaka till detta citat också längre fram i texten):

För att kunna behandla slavarna så här fruktansvärt skyllde man på Gud. Det skulle visst stå i Bibeln att svarta var drabbade av Guds förbannelse och vetenskapsmännen försökte hitta bevis för att afrikaner inte var riktiga människor så då kunde man väl få behandla dem som djur.
Ja idag låter det här så klart helt sjukt. Men det fanns dom som tyckte så då också. En engelsk läkare som jobbat mycket i Afrika och som protesterade öppet var Thomas Winterbottom.

En kort pjäs spelas upp där Winterbottom argumenterar mot slaveriet med några män från engelska överklassen. Och så fortsätter man:

Till slut fick Winterbottom som han ville och slaveriet avskaffades under omgångar i slutet av 1800-talet. I USA hade slavarna själva en stor del i frigörelsen.

Som ett exempel på att slavarna i USA själva hade "en stor del i frigörelsen" tar man en kvinna som hjälpte ”100-tals slavar att fly ur fångenskapen”.

1. Låt mig börja med att kommentera det första påståendet, dvs att slaveriet hade sin grund i att det enligt Bibeln vilar en förbannelse över de svarta folken. Dvs, underförstått, Bibeln är orsaken till slaveriet, eller med andra ord, om Bibeln inte funnits så hade det inte heller funnits något slaveri.

Jag läser Bibeln regelbundet och har systematiskt läst igenom hela Bibeln flera gånger. Jag kan inte minnas att jag någonsin har hittat något bibelställe som klart hävdar att människor med svart hudfärg skall vara andra folks slavar (jag hade definitivt reagerat om jag läst något sådant). Jag har också sökt i min databibel efter verser som talar om svarta människor och att dessa skall vara slavar. Inga sådana bibelställen existerar, den saken är klar!!! Varifrån kommer då påståendet? I programmet gavs ingen förklaring. Inte heller förekom något ifrågasättande eller någon diskussion eller nyansering.

Nu uttryckte man ju sig lite försiktigt när man sade, "Det skulle visst stå i Bibeln...", dvs man sade inte klart att det står i Bibeln. Men med tanke på att programmet vänder sig till barn i åldrarna 9-12 år, borde man i alla fall ha nyanserat påståendet. Risken finns annars att eleverna uppfattar det som att det "står i Bibeln". Men det kanske var meningen? Skicklig propaganda kan vara förförisk även om den är subtil.

Det hela bygger i själva verket på långt dragna bibeltolkningar, vilka under 1800-talet kom att utgöra en del av en rasistisk teori för att motivera slaveri och senare apartheid. Någon stark teologisk grund finns inte för dessa tolkningar, och de har definitivt ingenting med kristen tro att göra (om man med kristen tro menar det budskap som Jesus förmedlade — kan det finnas någon annan kristen tro?). Det handlar om ren spekulation och utgår från en mycket långsökt tolkning av 1 Mos 9:20-25:

Och Noa [dvs den Noa som byggde arken] var en åkerman och var den förste som planterade en vingård.
Men när han drack av vinet, blev han drucken och låg blottad i sitt tält.
Och Ham, Kanaans fader, såg då sin faders blygd och berättade det för sina båda bröder, som var utanför.
Men Sem och Jafet tog en mantel och lade den på sina skuldror, båda tillsammans, och gick så baklänges in och täckte över sin faders blygd; de höll därvid sina ansikten bortvända, så att de inte såg sin faders blygd.
När sedan Noa vaknade upp från ruset och fick veta vad hans yngste son hade gjort honom, sade han:
"Förbannad vare Kanaan, en trälars träl skall han vara åt sina bröder!"

Man kan givetvis undra varför Noa förbannade Hams son Kanaan och inte Ham själv, som ju var den som hade felat. Dessutom kan man fråga sig vad det var för hemskt med att Ham hade sett sin pappas "blygd", dvs könsdelar. Nu fanns i den judiska kulturen ett starkt tabu mot nakenhet, men att se någon naken borde inte ge upphov till en sådan extraordinär reaktion så att man förbannar sitt eget barnbarn. Det finns därför de som menar att texten utelämnar viktiga detaljer, som att Ham eventuellt gjorde någon sexuell handling med sin pappa när denne sov.

En av de främsta uttolkarna av Torah (de fem Moseböckerna), rabbinen Shlomo Ytzhaki (som levde på 1000-talet) förklarar förbannelsen med att Ham antingen begick sodomi (analt samlag) på sin sovande fader, eller också kastrerade honom (det senare med motiveringen att det då inte skulle bli några fler bröder att dela arvet med — för mig framstår båda alternativen som rätt långsökta). Att Noah förbannade Kanaan i stället för Ham skulle då (i kastrationsscenariot) ha logiken, "Eftersom du (Ham) hindrade mig från att få en fjärde son, skall din fjärde son (Kanaan) för alltid vara sina bröders slav". Att dessa detaljer inte nämns i bibeltexten, skulle kunna bero på att det i den judiska kulturen vore tabu att explicit nämna en sådan enormitet som att en son har sex med sin fader eller till och med kastrerar fadern. En annan förklaring till att Hams son förbannas skulle kunna vara att förbannelser gick i arv, i generationer framåt. Dvs även om Ham förbannades, drabbade detta i lika hög grad dennes barn.

Så kommer nästa fråga: "Hur kan dessa verser användas för att motivera att svarta skall vara andras slavar?" I texten nämns ju inte någon hudfärg. Det enda möjliga svaret är att de svarta afrikanerna är ättlingar till Kanaan. Och det var precis detta som påstods när kristna slavägare försökte rättfärdiga slaveriet. "Det är rätt att de svarta skall vara våra slavar. T o m Bibeln säger det." Det finns emellertid ingen som helst historisk grund för att Ham skulle varit anfader till de svarta afrikanerna. Jag känner inte till någon teolog eller historiker eller antropolog som instämmer i en sådan tolkning. Det gäller också de teologiska uppslagsböcker jag har. Snarare var det nog så att vissa människor försökte använda Bibeln för att rättfärdiga sin egen ondska — i det här fallet slaveriet — något som snarare talar till kristendomens fördel. Eftersom kristendomen mycket starkt hävdar alla människors lika värde (till skillnad från t ex islam, som förakter icke-muslimer), levde många slavägare i konflikt med sina egna samveten, och kände behov av att kunna rättfärdiga slaveriet utifrån just Bibeln. Och genom ovanstående långsökta och fullständigt ohistoriska tolkning, kom man fram till att Bibeln gjorde undantag för de svarta, när det gällde jämlikhet och människovärde. Något sådant undantag kan emellertid omöjligen motiveras utifrån bibeltexten (speciellt inte om man se till helheten).

Ephrem Syrianen (teolog på 300-talet) skriver följande (hämtat från Paul Lagardes Materialien zur Kritik und Geschichte des Pentateuchs, Leipzig, 1867, del 2):

När Noah vaknade och fick höra vad Kanaan gjort... Noah sade, "Förbannad vare Kanaan och må Gud göra hans ansikte svart" och omedelbart förvandlades Kanaan; så gjorde även Ham, och deras vita ansikten blev svarta och deras färg förändrades.

De rasistiska tolkningarna av 1 Mos 9 bygger på precis den här typen av uppenbart grundlösa spekulationer. Dvs, inte mycket att komma med när det gäller att utifrån Bibeln motivera slaveriet (för några ytterligare detaljer klicka här).

I alla tider har onda människor, genom att citera isolerade bibelverser, försökt att motivera sina onda handlingar. Bibeln själv säger dock att man inte kan ta enstaka bibelverser som intäkt för sina handlingar, utan att man måste se till helheten, till hela budskapet. I Ps 119:160 läser vi t ex: "Summan av ditt Ord är sanning". Kristen tro handlar dessutom övergripande om Nya Testamentet, och det finns absolut ingenting där som kan användas för att motivera slaveri och förtryck. Så påståendet att Bibeln (och därmed underförstått kristendomen) hävdar att människor med svart hudfärg skall vara andras slavar, är helt taget ur luften (detta gäller även om påståendet att Ham är anfader till de svarta afrikanerna skulle vara sant — vilket det inte är)!

Alla som citerar Bibeln är inte kristna. Kristen är den som är en Jesu lärjunge, dvs som lyder Jesu kärlekslära, att "älska sin nästa såsom sig själv". Genom att antyda att slaveriet har sin grund i Bibeln, och därmed underförstått i kristendomen (det är ju så eleverna säkert kommer att uppfatta det), uppvisar de som gjort programmet en djup orättfärdighet (eller i bästa fall en avgrundslik okunnighet). Slaveriet står i absolut motsats till kristen tro!!!!!!! Slaveriet är i själva verket ett uttryck för människans ondska, vilken Jesus kom för att befria oss från. Ingenstans i någon religiös eller ideologisk urkund betonas alla människors lika värde så starkt som i Nya Testamentet!!!

Att totalt utan kritik eller förbehåll eller nyansering antyda att slaveriet hade sin grund i Bibeln, visar att SVT medvetet driver en ateistisk, antikristen agenda. Att avsiktligt försöka påverka svenska skolbarn till kristendomsförakt bryter klart och tydligt mot skolans styrdokument.

Snarare var det så att Darwins evolutionsteori kom till slavägarnas undsättning. Detta berörs också i citatet ovan, när man säger, "vetenskapsmännen försökte hitta bevis för att afrikaner inte var riktiga människor...". Och det beviset kom Darwin med. "Survival of the fittest" — "den bäst anpassades överlevnad" (eller som man ibland lite slappt brukar säga, "den starkares överlevnad"). Europerna befann sig helt enkelt högre upp på utvecklingsträdet än vad de svarta afrikanerna gjorde, alltså hade man rätt att behandla de senare som djur. "Men nu Krister får du väl ändå ge dig — skulle darwinismen stödja slaveriet?" Tja, historikern Jeremy Rifkin skriver i boken Algeny:

Vad Darwin upptäckte var inte så mycket naturen som sådan utan snarare förhållandet under industrialismens tillkomst, vilket han sedan omedvetet projicerade på naturen. Genom detta förfarande, såg han till att ge biologisk legitimation för sin egen klass' politiska åsikter i början av borgarklassens era (sid 108).

Richard Milton säger i sin bok Facts of Life:

På Darwins tid accepterades teorin delvis för att den gav stöd åt den rasism och europeiska patriotism, på vilken den brittiska härskarklassens merkantila imperium byggde och upprätthölls (sid 263).

Eller varför inte gå till Charles Darwin själv och höra vad han har att säga (citatet är hämtat från Darwins tredje sons, Francis Darwin, bok The Life and Letters of Charles Darwin (vol 1):

När två människoraser möts, kommer de att bete sig som två djurarter — de slåss, äter varandra och ger varandra sjukdomar etc; men sedan kommer den mera slutgiltiga kampen att visa vem som överlever, nämligen de som har den mest lämpade konstitutionen och instinkten (sid 316).

Darwins evolutionsteori kom helt enkelt att fungera som en slags antideodorant, så att man inte kände stanken från slaveriet. Den kom dock i senaste laget (1859) när slaveriet i Europa och USA redan var förbjudet eller på väg bort. Däremot kom darwinismens inhumana människosyn att användas för att motivera vulgärkapitalismens utsugning av arbetarklassen, Sydafrikas apartheidpolitik samt nazismens och kommunismens mördande av 100-tals miljoner "undermänniskor" och "klassfiender".

Låt oss nu gå till nästa punkt i min kritik:

2. Man räknar med att 9 - 12 miljoner svarta afrikaner transporterades över Atlanten, varav merparten hamnade i Brasilien, ca 3 miljoner. Till USA kom mellan ca 300 000 och 645 000 slavar (man vet inte exakt), dvs en ganska liten del av det totala antal som ingick i den transatlantiska slavhandeln. Trots dessa siffror är det man mest talar om idag slaveriet i USA (kan det ha att göra med att så många intellektuella svenskar ogillar USA?). Det man sällan eller aldrig får veta, är att det också funnits slaveri i alla andra delar av världen. Historiker menar att 12 - 18 miljoner svarta afrikaner, av arabiska slavhandlare, transporterades norrut till Nordafrika samt österut över Röda Havet och Indiska Oceanen. Varför nämns aldrig detta? Och varför nämndes det inte i programmet (arabisk/islamsk rasism är ökänd och är orsaken till bl a folkmordet i Darfur)? Det har också funnits miljoner och åter miljoner slavar i Asien. Varför nämndes inte detta? Indien hade mellan 8 och 9 miljoner slavar 1841. I Sydostasien var i vissa delar av Thailand och Burma mellan en fjärdedel till en tredjedel av befolkningen slavar! I Korea var andelen slavar mellan 30 och 50 procent av invånarna ända in på 1900-talet (siffrorna ovan är hämtade från engelska Wikipedia).

Utan att överdriva kan man säga att de svarta slavarna i Arabvärlden behandlades betydligt värre än i Västvärlden (vilket inte på något sätt ursäktar hur slavar behandlades i USA etc). Ett besvärande faktum för araberna är att det idag finns väldigt, väldigt få svarta afrikaner i arabländerna (och framför allt i Nordafrika, där de flesta slavarna hamnade). Jag har besökt många länder i denna del av världen och kan ärligt talat inte minnas att jag sett några alls. I både Nord- och Sydamerika utgör de svarta som bekant ett högst markant inslag i gatubilden. Dessa är ättlingar efter de 9-12 miljoner svarta slavar som transporterades till den amerikanska kontinenten. Men var finns idag ättlingarna till de 12-18 miljoner svarta afrikaner som blev slavar i Arabien (vissa källor anger siffran 28 miljoner eller fler)? Enligt CIA:s hemsida utgör andelen svarta i länder som Egypten, Marocko, Tunisien, Algeriet etc 0%! Noll procent!!! Svenska Wikipedia skriver följande i sin artikel om Afrika under rubriken "Historia (Arabvärlden och Europa utforskar kontinenten)":

Det arabiska intresset för Afrika går långt tillbaka, men handel med slavar från centra som Lamu och Zanzibar vid östkusten har pågått åtminstone sedan senare delen av 1000-talet e Kr. De miljoner slavar som exporterades till arabvärlden och österut finns dock inte kvar idag som etnisk grupp där, till skillnad från Västindien och Amerika. Vart de tog vägen är ett mysterium än idag (fetstil tillagt av mig). Slavhandel med svarta pågår fortfarande i vissa arabländer, till exempel Sudan.

Det är emellertid inte alls något mysterium varför det inte finns några ättlingar till de svarta slavarna i Nordafrika. De utsattes för något som den fransk-senegalesiske antropologen Tidiane N'Diaye kallar "Det beslöjade folkmordet". N'Diaye, som själv är svart afrikan, har funderat över varför man aldrig talar om den arabiska slavhandeln och varför de svarta inte går tillrätta med araberna på samma sätt som de gör med de vita när det gäller slavhandeln. Och varför det inte finns några svarta i de arabländer som tog emot de flesta svarta slavarna. Hans slutsatser redovisas i boken Le génocide voilé (vilket således betyder "Det beslöjade folkmordet").

Enligt N'Diaye (och Wikipedia) så kastrerades minst 80 procent av de manliga svarta slavarna. Vissa slavar tjänstgjorde som soldater i de olika arabländerna. Dessa kastrerades givetvis inte, eftersom detta skulle inverkat menligt på deras förmåga och lust att strida. Men å andra sidan dog ju en stor del av dem under strid.

När det gäller könsfördelningen så var 2/3 av de slavar som tranporterades över Atlanten män (eller pojkar) och 1/3 således kvinnor (eller flickor). För den arabiska slavhandeln så var siffrorna de rakt motsatta, dvs 2 kvinnor för varje man. Detta visar att man i Amerika (dvs hela den amerikanska kontintenten) var ute efter gratis arbetskraft, medan araberna framför allt ville ha sexslavar.

De svarta kvinnliga slavarna i islamvärlden hamnade i olika harem eller arbetade med hushållsarbete och liknande. Om de blev gravida (med sina muslimska herrar — de kunde ju inte bli gravida med manliga svarta slaver, eftersom dessa var kastrerade), slängdes det födda barnet på soptippen.

N'Diaye menar att det handlade om ren etnisk rensning och inget annat. Den arabiska rasismen finns f ö kvar än idag och trots att det nu finns många svarta muslimer ses dessa ner på i arabvärlden, och när svarta afrikanska muslimer vallfärdar till Mecka får de t ex inte bo tillsammans med övriga etniciteter.

Många av de slavar som kastrerades dog av sviterna (infektioner, blödningar etc). Av de slavar som transporterades västerut dog ca 10 procent under transporten (på slutet blev förhållandena allt bättre på slavskeppen och ganska få dog). De slavar som hamnade i arabernas händer råkade betyligt värre ut. Enligt vissa uppgifter så dog uppemot 80-90 procent innan de nådde slavmarknaden. En hög procent dog under transporten (som ofta innebar en lång vandring genom Sahara, där den som inte orkade slogs ihjäl) och kastreringen (när det gällde manliga slavar). Utifrån hur stor procent som dog under transporten finns det historiker som menar att totala antalet offer för den arabiska slavhandeln kan vara så högt som 140 miljoner.

Siffran 140 miljoner verkar kanske vara i överkant med tanke på att Afrikas totala folkmängd i början av 1800-talet uppskattas till ca 107 miljoner. Å andra sidan så pågick den arabiska slavhandeln i minst 1000 år. Enligt en beräkning jag såg så räknade man också in när det gällde totala antalet offer för den arabiska slavhandeln (dvs både de som framlevde resten av sina liv som slavar och de som dog under kastrering och transport), de afrikaner som dödades när de försvarade sina byar mot de arabiska slavhandlarna, och offren för den hungersnöd som inte sällan blev följden av att ett samhälle förlorade en stor del av de som var i arbetsför ålder (dvs det var mest gamla och barn som blev kvar efter slavjägarnas attack mot byn). Plus, att om en by gjorde starkt motstånd, så brände man ofta byn och dödade alla som inte togs som fångar.

Självklart finns det alltid osäkerheter i sådana här siffror. Men vad som inte är osäkert är att det i USA, Västindien och Sydamerika idag finns mängder av ättlingar till svarta slavar. Inte heller råder någon osäkerhet när det gäller andelen svarta afrikaner i dagens Nordafrika. Noll procent! Folkmord eller etnisk rensning framstår som den mest troliga förklaringen. Och detta är ju också den förklaring som N'Diaye ger.

N'Diaye uttrycker i sin bok förvåning över att inte fler afrikaner idag anklagar araberna för hur de betett sig på den afrikanska kontinenten. I ett kapitel med titeln "'Syndrome de Stockholm á L'Africaine' ou L'Amnésie par Solidarité Religieuse", vilket betyder "'Det Afrikanska Stockholmssyndromet' eller Glömska på grund av Religiös Solidaritet'" diskuterar han detta.

Läsaren känner säkert till begreppet Stockholmssyndromet. Under ett gisslandrama i samband med ett bankrån vid Norrmalmstorg i Stockholm 1973 (där bl a Clark Olofsson var inblandad) visade det sig att gisslan, efter att dramat pågått i några dagar, började uppleva polisen och inte gisslantagaren som det stora hotet mot deras liv. För dem blev således polisen sakta men säkert fienden och gisslantagaren blev vän och beskyddare. Något som förvånade expertisen och som sedan gett upphov till begreppet Stockholmssyndromet. Mekanismerna bakom detta, dvs där vanliga människor solidariserar sig med skurkarna och upplever polisen som hotet, har diskuterats bland psykologer och andra forskare, och är i viss mån förståeliga, men jag avstår från att gå närmare in på detta.

Eftersom norra Afrika (dvs söder om Nordafrika), där merparten av arabvärldens svarta slavar hämtades, till största delen idag är muslimskt, menar N'Diaye, att frånvaron av kritik av den arabiska slavhandeln från svarta afrikaner helt enkelt beror på religiös solidaritet med arabvärlden. Man vill inte kritisera andra muslimer (och då offren inte klagar, anser sig svenska journalister inte förpliktigade att skriva om den arabiska slavhandeln — tvärtom är de glada att slippa skriva om detta, eftersom de vill framställa islam i så god dager som möjligt — samtidigt som de strävar efter att svärta ner sin egen kultur så mycket det bara går, vilket ju programmet "Rasismens historia" är ett paradexempel på).

Serien om rasismens historia består av 6 program och det jag nu diskuterar är program nr 2. Det är det enda program i serien som jag sett. Kanske behandlades arabisk slavhandel i andra delar av serien? TV-tablån på www.dagenstv.com gav en resumé av innehållet i program 2-5 i serien, när jag i skrivande stund kontrollerade detta, och det tycks inte som att man i något av dessa avsnitt tar upp den arabiska slavhandeln (det framgår i alla fall inte av resuméerna).

(Sedan jag skrev ovanstående har jag tittat igenom alla programmen i serien och kunnat konstatera att jag tyvärr hade rätt i min förmodan. Programserien tar enbart upp det europeiska slaveriet och den därmed förknippade rasismen och nämner inte med ett enda ord slaveri och rasism i andra delar av världen och hos andra kulturer.)

Hade programmet vänt sig till vuxna, som ju trots allt har en viss kritisk förmåga (om de inte är intellektuella), hade det varit en annan sak. Men nu vänder sig programmet till barn (enligt UR:s hemsida är programserien avsedd för årskurs 4-6) som inte kan värja sig, utan som kommer att leva i förvissningen att de vita européerna har allt att skämmas för och inget att vara stolta över. Och att slaveriet är en europeisk angelägenhet.

Programmets vinkling gentemot Europa och USA visas klart av några citat ur programmet:

Profit from this built America and Europe [Vinsten från detta (dvs slaveriet), byggde Amerika och Europa].

Industrialiseringen satte fart för att slaveriet banat väg för den.

För att bygga upp städer, rikedomar och industrier krävdes folk som kunde jobba gratis.

Jag förnekar inte att inkomsterna från slaveriet berikade USA och Europa (och även svarta afrikanska slavhandlare). Men jag förnekar att slavarna "byggde Amerika och Europa" och att det var slaveriet som satt fart på industrialiseringen och att det var nödvändigt med folk som jobbade gratis för att bygga upp städer etc. Det här är ett typexempel på den "självförnedringens kultur" som jag talar om inledningsvis. Enligt denna har vi allt att tacka andra för. "Slavarna byggde vårt välstånd" och "muslimerna har gett oss vår vetenskap" utgör några i den långa raden av politiskt korrekta påståenden som idag florerar i media (detta diskuteras i en längre artikel här). Jag försöker inte på något sätt försvara eller förringa slaveriet. Men det var inte bara slavar som låg bakom industrialismen. Det var framför allt de stora uppfinnarna och vetenskapsmännen, som gjorde att vi kunde konstruera de maskiner som var nödvändiga för industrialiseringen. Och inte minst, generationer och åter generationer av vanliga människor i England, USA, Sverige etc arbetade mycket, mycket hårt (redan som barn) för att skapa det välstånd vi har idag. Det mesta av vårt välstånd har vi själva förtjänat genom hårt arbete och duglighet. Jag är övertygad om att vi även utan slaveriet hade haft precis samma välstånd. Och som sagt, slaveriet var inte begränsat till Europa och USA. Om det nu var slavarna som byggde vårt välstånd, varför fick inte de islamska länderna samma välstånd som Europa och USA (med tanke på alla slavar de hade)? De hade ju som grädden på moset dessutom uppfunnit vetenskapen (eller hur?)? Nej, ärligt talat, har nog de islamska stater som har god ekonomi, till 100 procent oljan att tacka för detta.

Slaveri har förekommit överallt och alltid. Barbareskstaterna (Marocko, Algeriet, Tunisien) gjorde ständiga räder mot de spanska, franska och italienska kusterna och tillfångatog män, kvinnor och barn, som sedan blev slavar i muslimvärlden. Man kapade också fartyg och besättningarna blev antingen gisslan, som frigavs mot lösen, eller slavar. Detta upphörde först 1816 när USA:s, Storbritanniens och Nederländernas flottor besegrade Barbareskstaterna. Så även "vita européer" har sålts som slavar.

En intressant sak är att Barbareskstaterna inte vågade angripa brittiska fartyg. Den brittiska flottan var överlägset den starkaste flottan i världen vid den här tiden och hade med lätthet kunnat utplåna Barbareskstaternas flottor. Så de engelska fartygen seglade ohotade genom Medelhavet, medan amerikanska och franska etc, fartyg ständigt angreps. Där ser man f ö fördelen med att ha ett starkt försvar. Då slipper man bli angripen.

Enligt den för närvarande politiskt korrekta historieskrivningen var antalet kristna slavar i muslimvärlden obetydligt, och kan inte på något sätt jämföras med den transatlantiska slavhandeln (om man nu överhuvudtaget nämner att muslimerna hade europeiska slavar, vilket nästan aldrig görs — ja oftast nämner man inte ens att muslimerna hade svarta slavar). Robert Davis (professor i historia vid Ohio State University) skriver i sin bok Christian Slaves, Muslim Masters: White Slavery in the Mediterranean, the Barbary Coast, and Italy, 1500-1800 (Palgrave Macmillan, 2003):

Mycket av det som har skrivits ger intrycket att det handlade om ganska få slavar [kristna slavar] och minimerar betydelsen av detta slaveri för Europas del. De flesta redogörelser diskuterar bara vad som hänt på en enda plats, eller under en kort tidsperiod. Men när man anlägger ett mer brett, och tidsmässigt längre, perspektiv, framgår klart den massiva omfattningen av detta slaveri och dess stora betydelse.

Davis skriver vidare:

Pirater, kallade korsarer [corsairs på engelska], från städer längs Barbareskkusten i Nordafrika — städer som Tunis och Alger — angrep skepp i Medelhavet och Atlanten, såväl som [sydeuropeiska] kustbyar för att tillfångata män, kvinnor och barn. Effekten av dessa attacker var förödande — Frankrike, England och Spanien förlorade tusentals fartyg och långa sträckor längs de spanska och italienska kusterna övergavs nästan helt av sina invånare. Under sin höjdpunkt översteg förstörelsen och avfolkningen inom vissa områden antagligen det som europeiska slavhandlare sedan skulle åstadkomma i Afrikas inre.

(Obs! I inledningen av punkt 2 ovan har redan redogjorts för hur de afrikanska slavarna behandlades av araberna (80% av alla män kastrerade genom att pung och penis skars bort och mer än hälften av alla dog av detta ingrepp). Det som sägs nedan gäller således europeiska slavar.)

Davis påpekar också att livet för de europeiska slavarna i Nordafrika var minst lika hårt och eländigt som livet för de nordamerikanska slavarna. Många av de manliga slavarna blev galärslavar (dvs roddare på de stora arabiska krigsfartygen). Dessa var fastkedjade i fartyget och följde med fartyget i djupet om det sjönk. En annan mörk sida av den arabiska slavhandeln var eunuckerna, där man kastrerade pojkar, som sedan skulle fungera som haremsvakter (här handlade det huvudsakligen om afrikanska slavar men det förekom också att europeiska pojkar utsågs till haremsvakter). Att kastrera vuxna män, genom att enbart ta bort testiklarna, visade sig inte fungera lika bra, eftersom de delvis då hade kvar sin könsdrift och till och med kunde genomföra samlag. Man gick då över till att skära bort alltihop, dvs både penis och pung. Problemet var att många dog av detta. Därför gick man över till att kastrera unga pojkar. Även där skar man bort alltihop. De flesta av pojkarna dog av infektioner (fast inte lika stor procent som när ingreppet gjordes på vuxna män) och de som överlevde hade sedan stora problem med att kissa och överhuvudtaget med underlivshygienen, vilket inte är så svårt att förstå (det var ju inte precis någon finkirurgi det handlade om). När man talar om de vackra arabiska byggnadsverken (Alhambra etc) glömmer man bort denna mörka sida av den arabiska kulturen.

Davis har i sin forskning använt helt nya metoder för att uppskatta antalet europeiska slavar i Nordafrika. Tidigare uppskattningar har gett siffror på maximalt några tiotusental slavar (totalt) medan Davis hävdar att 1 - 1,25 miljoner europeiska kristna förslavades av muslimer i Nordafrika mellan 1530 och 1780. Visserligen var den nordatlantiska slavhandeln av större omfattning (9 - 12 miljoner), men om man enbart betraktar antalet slavar som transporterades från Afrika till USA (maximalt 645 000) var således omfånget av den muslimska slavhandeln med kristna européer ungefär dubbelt så stor. Varför nämns då aldrig detta?

Davis menar att det beror på att förslavandet av européer inte passar in i det allmänna temat, dvs det rådande narrativet, där europeiska erövringar av Världen och kolonialism är centralt för de som forskar på den tidiga moderna eran. Kanske på grund av dess historia, har Västvärldens forskare sett européerna som "onda kolonialister" och inte som de offer de ibland var.

Dessutom var det faktiskt så att Europas erövring av Nordafrika började som ett fälttåg för att befria de kristna slavarna där.

Nordafrikanska slavjägare begränsade sig inte till enbart Medelhavet. Man gjorde också räder mot Portugal och längs den spanska Atlantkusten. Under 1600-talet seglade muslimerna ända upp till Englands sydvästkust (Cornwall och Devon), där de anföll fiskefartyg och tog besättningarna som fångar, vilka sedan såldes som slavar i Barbareskstaterna. Man gjorde även räder i land. Vid en sådan räd mot Irland 1631 rövades t ex 100 personer bort mitt i natten medan de låg och sov. Utanför Cornwalls och Devons kuster återfanns regelbundet tomma fiskebåtar drivande och en femtedel av totala antalet fiskare rövades bort för att blir slavar (de mer bemedlade fångarna kunde ibland bli frigivna mot stora lösensummor, men det gällde knappast vanliga fiskare, vars anhöriga var fattiga). Hela fiskeflottor försvann spårlöst. Efter att England fått fred med Spanien 1604 rustade man ned flottan (känns det igen? — aldrig mera krig, eller hur?), vilket gjorde landet mycket sårbart för den här typen av attacker. Barbareskstaternas slavjägare var under ett antal år ett verkligt gissel för engelsmännen. Inte förrän England rustade upp igen och kunde slå tillbaka blev man av med denna veritabla landsplåga. Enstaka muslimska slavskepp hittade så långt norrut som till Island (man måste beundra deras skicklighet i navigation och sjömanskap), vilket bl a anfölls 1627, varvid man tog 400 fångar. Av dessa såldes 242 som slavar i Nordafrika. I rättvisans namn skall sägas att det fanns europeiska pirater och även europeiska stater (bl a Holland), som samarbetade med Barbareskstaterna för sina olika syften. Men oavsett detta så blev över en miljon vita européer slavar i islamländerna. Det kan vi inte bortförklara hur många om och men vi än försöker komma med.

Cirka 1000 svenska sjömän hamnade som slavar i Nordafrika. Dessa tillfångatogs när deras fartyg under resor i Medelhavet överfölls av slavjägarfartyg från Barbareskstaterna. En del av dessa friköptes medan flertalet fick tillbringa resten av sina liv som slavar. Många konverterade till islam för att förbättra sin situation. Jag citerar från Petterssons blogg:

Den svenska staten ordnade ett friköpssystem med kollekt i kyrkorna och betalade stora pengar till bland annat nuvarande Marocko. Handeln var så organiserat att det till och med fanns fasta prislistor på friköpandet av slavar. 160 000 för en enkel sjöman medan en fartygskapten kostade en miljon i dagens penningvärde. Sverige betalade även pengar till olika furstar för att slippa bli utsatta för kapningar, så sent som 1845 betalades de sista pengarna.

Det var behovet av billigare salt som föranledde svenska skepp att söka sig in i Medelhavet och dess salthamnar. I priset för denna handelsexpansion ingick dock många människors liv... Detta uppmärksammades stort i Sverige och det ordnades kollektinsamlingar och friköpsärenden, det berättades om slaveri i sjömansvisor, tidningsartiklar och i finare litteratur, det kom brev från slavar i Nordafrika till anhöriga.

För att återvända till den afrikanska slavhandeln så nämns aldrig att det i allmänhet var svarta slavhandlare som sålde de afrikanska slavarna till de europeiska och amerikanska slavskeppen. Det var alltså svarta slavjägare och slavhandlare (dvs själva afrikaner) som fångade in slavarna och transporterade dem till kusten och sedan tjänade stora pengar. Engelska Wikipedia skriver, under rubriken "slavery", om de expeditioner som gjordes in i landet för att fånga in slavar:

Dessa expeditioner genomfördes typiskt av afrikanska kungar, sådana som Oyoimperiet (Yoruba), Ashantiimperiet, Kungen av Dahomey och Arokonfederationen. Européer gav sig sällan in i Afrikas inland på grund av rädsla för sjukdomar och hårdnackat motstånd från afrikaner.

När slaveriet var på väg att förbjudas i England reste en delegation av svarta, afrikanska slavhandlare dit, för att försöka förmå engelsmännen att fortsätta med slaveriet. De såg sina goda affärer hotade. Detta känsliga ämne (i det politiskt korrekta perspektivet) har länge varit tabu, men under de senaste 10 åren har det faktiskt diskuterats i ett fåtal artiklar och böcker (läs t ex följande artikel i The New York Times — enligt denna artikel var 90 procent av de som skeppades till den Nya Världen förslavade och sålda vidare av andra afrikaner!)

För en tid sedan kunde man läsa en mycket intressant krönika av Dick Harrison, professor i historia vid Lunds Universitet. Rubriken var "Kränkta av fakta". Harrison skriver inledningsvis, baserat på sina egna bittra erfarenheter:

Att få en felaktig uppgift rättad, ett historiskt faktum påpekat eller sin åsikt ifrågasatt är allt som krävs numera. Allt fler känner sig kränkta. Av det offentliga samtalet, av böcker de inte läst, ja till och med av undervisning. Det är unikt i vår kända historia.

I krönikan ger Harrison ett antal exempel på vad han menar:

Ännu värre blev konsekvenserna när jag i mitt trebandsverk om slaveriets världshistoria (Slaveri – en världshistoria om ofrihet, publicerat 2006-2008), skrev att afrikanska kungar deltog i, och tjänade pengar på, den transatlantiska slavhandeln på 1600- och 1700-talen, och att både slavhandel och slaveri hade mångtusenåriga rötter i Afrika. Under en månad tvingades jag löpa publicistiskt gatlopp på kultursidorna i Dagens Nyheter. Jag utpekades som Afrikahatare och rasist. Jag beskylldes för att kränka alla nu levande afrikaner, inklusive afro-amerikaner och afro-svenskar, eftersom jag retroaktivt skuldbelade Afrika för ett av de värsta brotten mot mänskligheten i historien. Väl att märka hade ingen av belackarna läst mina böcker. Vid mitt eget universitet uppmanades jag att inställa mig till ett studentlett seminarium och diskutera mitt förmenta ställningstagande. Jag accepterade, men med kravet att motparterna först läste vad jag skrivit. Eftersom de vägrade blev det aldrig något seminarium.

Godhetskören (dvs den ivrigt godhetsflaggande kultur"eliten" etc i vårt land) menar således följande: Allt ont som någonsin skett i världshistorien har begåtts av vita, heterosexuella, kristna, europeiska män. Alla andra grupper och individer är offer och har per definition alltid rätt. Och bär aldrig någon skuld till sina egna problem Det är alltid någon annans fel. Problemet för Godhetskören är att detta påstående knappast stöds av historiska fakta. Ondskan är inte begränsad till vita, hetersosexuella, kristna män, vilka i vår tid demoniseras av den politiska korrekthetens företrädare. Ondskan är ett allmänmänskligt problem!!! Det finns med all sannolikhet minst lika stor procent onda afrikaner, onda kvinnor, onda homosexuella och onda transvestiter, för att inte tala om onda journalister och onda politiker, som det finns onda, vita, heterosexuella män. Endast en ren idiot skulle tro något annat!

Det tycks som att alla folk och kulturer varit ungefär lika goda kålsupare när det gäller slaveri och kolonisation (dvs erövrandet av nya territorier). Vi får inte glömma bort att ett av de största imperium som någonsin funnits (vilket omfattade ca 22% av jordens totala landareal) var Djingis Khans (antalet dödsoffer för denna onda person anses ligga runt 40 miljoner), och denne var definitivt inte kristen europé (heterosexuell var han dock så det räckte och blev över — 0,5% av alla nu levande människor bär på hans gener). I stort sett hela det område som idag ligger under islam är också resultatet av blodiga erövringskrig med hundratals miljoner människor mördade (i Allahs namn). Afrikanerna hade ju själva slavar, dvs andra afrikaner. Så vi behöver nog alla skämmas för slaveriet, även muslimer och svarta afrikaner. Det är det jag menar när jag inledningsvis sade att vi måste anlägga ett historiskt perspektiv för att kunna förstå. Vad jag försöker säga är att alla folk och kulturer behöver be om förlåtelse för många saker i sitt förflutna (och även som sker nu). Andra folks onda gärningar friköper givetvis inte Europa från sin skuld, lika lite som Europas onda gärningar friköper andra folk och kulturer från deras skuld. De svarta och muslimska etc slavhandlarna (och kolonisatörerna) är lika skyldiga som de europeiska slavhandlarna (och kolonisatörerna).

Något man inte heller nämnde i programmet var att slaveriet fortsatte långt in på 1900-talet i vissa länder. Följande lista visar när slaveriet förbjöds i några utvalda länder:

1807 — England avskaffar slavhandeln inom och till brittiska imperiet.
1813 — Sverige förbjuder slavhandeln
1833 — England förbjuder slaveriet
1847 — Sverige förbjuder slaveriet
1865 — USA förbjuder slaveriet
1906 — Kina
1962 — Saudiarabien
1970 — Oman
1981 — Mauretanien

Skall vi vara noga så var slaveriet i princip olagligt långt innan det officiellt förbjöds i England. 1102 fördömdes slaveriet av ett nationellt kyrkoråd i Westminster under ledning av ärkebiskopen av Canterbury. Man förklarade, "Låt ingen människa hädanefter engagera sig i den skändliga handeln där hittills i England människor sålts som själlösa djur". Den brittiska lagen utgick från den kristna världsbilden och människosynen och slaveriet var inte förenligt med engelsk lag. 1569, under Elisabeth den förstas regering, tog en person vid namn Cartwright med sig en slav från Ryssland till England. Efter att han piskat sin slav blev han åtalad för misshandel och domstolen beslutade att slaveri inte erkändes av engelsk lag. 1701 bestämde en domstol att varje slav som sätter sin fot på engelsk mark måste friges. 1772 förklarade den engelske domaren Lord Mansfield vid Court of King's Bench att slaveriet var olagligt i England, vilket ledde till frigivandet av tusentals slavar i England och Wales. När slaveriet officiellt upphörde 1833 (genom bl a Wilberforces arbete) fanns det således enbart slavar kvar i de brittiska kolonierna.

När England 1833 bestämde att slaveriet skulle upphöra var det inte bara att befalla slavägarna att ge sina slavar frihet. Slavarna svarade mot en stor investering för slavägaren och eftersom England inte var en diktatur så var man tvungen att följa lagen. Dessutom fanns inga slavar i England vid den här tiden utan de fanns i Västindien och där var Englands makt begränsad. Därför tvingades England att friköpa slavarna, vilket medförde en enorm kostnad (ca 40% av BNP). Så mycket pengar finns inte i likvida medel i statskassan utan man tvingades låna pengar. Detta lån var inte helt återbetalt förrän 2014, vilket innebär att dagens britter också fått vara med om att betala för upphörandet av slaveriet. Inget av detta nämns någonsin i diskussionen om slaveriet. Självklart ursäktar inte att man friköpte slavarna slaveriet som företeelse, men visar ändå på skillnaden mellan den kristna delen av världen och t ex islamvärlden. Att de senare skulle gjort något motsvarande när de (motvilligt) lade ner slaveriet finns inte på kartan.

Än idag förekommer slaveri i arabvärlden, bl a i Sudan. Även i Kina förekommer fortfarande slaveri. I juli 2007 befriade t ex de kinesiska myndigheterna 570 personer (varav 69 barn) som var slavar på en tegelfabrik i Kina. Enligt uppskattningar finns ca 29,2 miljoner slavar runt om i världen just nu (slutet av november 2009). Där inräknas skuldslavar (som genom att de tvingats ta lån till skyhöga räntor i praktiken är livegna), trafficking med mera. Läs gärna vad Wikipedia skriver (slå på ordet "slavery" — använd engelska Wikipedia, som oftast är mer omfattande än den svenska), där framgår klart hur missvisande programmet om rasismens historia är.

Det finns mycket som gjorts av européer som det finns anledning att skämmas över. Slaveriet är ett exempel. Det är helt sant. Men att ljuga behöver inte innebära att man säger direkta osanningar. Att ljuga kan också innebära att man utelämnar viktig information. Genom att ge barnen uppfattningen att slaveriet enbart är ett kristet och europeiskt problem, ger man barnen en helt felaktig historisk förståelse och får dem att förakta sin egen kultur och sitt eget land (men det är ju precis det som är meningen).

Att slaveriet är ett allmänmänskligt problem, som funnits över hela världen, visar att slaveriet inte har med Bibeln eller kristen tro att göra. Att vissa människor försökt försvara slaveriet genom att citera bibelverser, visar helt enkelt att onda människor kan använda precis vad som helst för att motivera och försvara sin ondska. Som påpekats tidigare så finns onda människor överallt, både i Europa, Afrika och Mellanöstern (för att inte tala om bland journalister).

Och så kommer vi till min sista punkt:

3. I det aktuella programmet hävdades att den som fick slut på slaveriet i England var en läkare, Thomas Winterbottom (omnämnd ovan), vilken hade tillbringat några år i Afrika (Sierra Leone). Jag citerar från programmet:

Ja idag låter det här [slaveriet och hur slavarna behandlades] så klart helt sjukt. Men det fanns dom som tyckte så då också. En engelsk läkare som jobbat mycket i Afrika och som protesterade öppet var Thomas Winterbottom.

En kort pjäs spelas upp där Winterbottom argumenterar med några män från överklassen. Och så fortsätter man:

Till slut fick Winterbottom som han ville och slaveriet avskaffades under omgångar i slutet av 1800-talet.

Den uppfattning eleverna får är alltså att det var Thomas Winterbottom som i stort sett ensam avskaffade slaveriet i England. Det intressanta är att jag aldrig hört talas om Winterbottom. När jag sökte på hans namn hittade jag en artikel på Wikipedia. Där nämns att han levde 1766-1859 och var den läkare som för första gången beskrev symptomen på sömnsjuka. Man säger inledningsvis att han förutom läkare var filantrop och abolitionist (motståndare till slaveriet). Att han skulle haft något avgörande inflytande när det gäller slaveriets avskaffande nämns inte. Inte heller nämns Winterbottom i engelska Wikipedias långa artikel om slaveriet (där man har ett helt avsnitt som behandlar de faktorer som fick slaveriet att upphöra). Att ge Winterbottom i stort sett hela äran för slaveriets avskaffande framstår som bedrägeri av allra värsta slag.

I citatet påstår man att "slaveriet avskaffades under omgångar i slutet av 1800-talet" (genom Winterbottoms arbete), något som knappast är förenligt med att slavhandeln i England förbjöds 1807 och att slaveriet upphörde 1833 (enligt tabellen i avsnitt 2 ovan). Observera att det är England man talar om. Det tycks som att programmakarna varit dåligt pålästa när det gäller historiska fakta.

"I USA hade slavarna själva en stor del i slaveriets upphörande", säger man också i programmet (se det långa citatet i början av min artikel). Det är säkert sant att det fanns slavar i USA som på olika sätt arbetade mot slaveriet (det är ju kanske inte så konstigt för övrigt). Men man kunde ju också nämnt Abraham Lincoln och de miljoner nordamerikanska soldater som under Amerikanska Inbördeskriget dog för att få slut på slaveriet. Hade det enbart hängt på slavarna själva, hade det nog dröjt till långt in på 1900-talet innan slaveriet i Sydstaterna hade försvunnit. Inte med ett ord nämndes heller i programmet alla de kristna, individer och grupper, som just utifrån sin kristna övertygelse om alla människors lika värde, målmedvetet arbetade mot slaveriet. Sådana aktivister fanns både i England och USA.

I England förbjöds slavhandeln långt innan den upphörde i USA. Utvecklingen i England kom sedan starkt att påverka USA:s och andra länders syn på slavhandel. Den engelske politikern och överhusledamoten William Wilberforce är kanske den mest kände av de som arbetade mot slaveriet i England. Wilberforce var en hängiven kristen och inspirerades av sin kristna tro i sitt arbete för slavarnas frigivning. Svenska Wikipedia skriver om Wilberforce:

Därefter [efter att slavhandeln i England förbjudits 1807] blev Wilberforces nästa uppgift den att förmå brittiska regeringen att ingripa mot andra nationers slavhandel. Själv bemödade han sig att överflytta agitationen han inlett även till andra länder. Och hans arbete var inte utan framgång. 1808 avskaffade USA den afrikanska slavhandeln. 1811 tog de forna spanska kolonierna i Sydamerika ett liknande steg. 1813 följde Sverige och Portugal efter, 1814 Danmark, 1815 Frankrike. På Wilberforces föranledande tog Castlereagh upp slavhandelns avskaffande på tal vid kongressen i Wien. Wilberforce skrev själv till tsar Alexander I, till kungen av Preussen och Talleyrand [framstående fransk politiker och diplomat].

Engelska Wikipedia skriver, att som en följd av Wilberforces arbete så uppbringade brittiska krigsfartyg mellan 1808 och 1860 omkring 1 600 slavskepp och frigav 155 000 slavar som befann sig ombord på dessa. Kunde man inte ha nämnt detta? Men det är klart, Wilberforce var ju kristen, och det vore ju att ge kristendomen positiv reklam.

Wilberforce var starkt påverkad och inspirerad av kyrkoherden John Newton i London, som tidigare själv varit slavhandlare, men sedan böjt knä för Jesus Kristus, och som arbetade resten av sitt liv för att slaveriet skulle förbjudas i England. Något år före sin död fick Newton se sitt hjärtas önskan gå i uppfyllelse. John Newton är kanske mest berömd för att ha skrivit en av världens absolut mest kända psalmer, "Amazing Grace".

Amazing Grace, how sweet the sound
That saved a wretch like me
I once was lost, but now am found
Was blind but now I see…

(Förunderliga nåd, hur ljuvlig du är
Som räddade en usling som mig
Jag var en gång förlorad, men är nu återfunnen
Jag var blind men nu jag ser...)

Känner man till John Newtons bakgrund förstår man att det är John Newtons hjärta som talar i texten.

Att överhuvudtaget inte nämna att kristna varit starkt involverade i kampen mot slaveriet är i mina ögon rent kriminellt (eller borde i alla fall vara kriminellt). Speciellt med tanke på att man i programmet samtidigt insinuerade att slaveriet hade sin grund i Bibeln. Jag tycker det är helt sjukt. Den som gör ett sådant program, avsett för svenska skolbarn, borde få sparken och yrkesförbud. Vederbörande kan ju alltid åka till någon diktatur och få jobb. Där finns behov av den typen av journalister. Att sitta här hemma, och njuta av den frihet vi fortfarande har i Sverige, och sedan ösa galla över vårt kulturarv, över vår historia och över den religion som gett västvärlden dess höga moral [tidigare vill säga — numera tycks moralen vara på väg bort, i takt med avkristningen] är ynkligt. Det tycks som att intellektuella människor, trots alla sina fina ord och sina examina i konflikthantering och internationella relationer, begriper mindre av verkligheten än vad en vanlig hederlig arbetare gör.

För att sammanfatta:

1. Man påstår i programmet att slaveriet motiverades bl a utifrån Bibeln. Utan att på något sätt nyansera eller problematisera detta påstående. I ett program gjort för skolelever i åk 4-6 är detta synnerligen allvarligt. Dessa är ju värnlösa mot den här typen av propaganda. Det hela bryter både mot skolans styrdokument och mot god publicistisk sed.

2. Man nämner enbart slaveriet i England och USA och bortser helt från slaveriet i arabvärlden och övriga delar av världen, som varit av mycket större omfattning. Även om man i programbeskrivningen säger att programmet behandlar "de vita européernas övergrepp mot olika folkslag i hela världen", kan det inte ursäkta programmets ensidighet. Det vore intressant att veta om man t ex sänder andra UR-program där man nämner "arabernas övergrepp mot olika folkslag i hela världen" och den arabiska slavhandeln. Jag är säker på att man inte sänt några sådana program och heller aldrig kommer att göra det. På så sätt ger man eleverna en helt snedvriden syn på sin egen kultur. Men jag förmodar att det är precis det som är meningen.

3. Man undviker helt att nämna att många av de ledande abolitioniserna (som man ofta kallade de som arbetade på slaveriets avskaffande) var troende kristna, som drevs av sin kristna tro i sitt arbete. Alla människors lika värde är en av den kristna trons hörnstenar. Att t ex inte ens nämna Wilberforce, när man talar om slaveriets avskaffande i England, är helt otroligt. Det hela blir extra allvarligt med tanke på att man samtidigt försöker ge Bibeln (och därmed kristendomen) skulden för slaveriet. Då borde man åtminstone ha varit så nyanserad att man också visade på att det fanns kristna som kämpade mot slaveriet.

Dessa anklagelser är synnerligen grava, enligt min mening. Och min fråga är, om det verkligen är SR:s och SVT:s uppgift att bedriva ateistisk, antikristen och antieuropeisk propagande i sina utbildningsprogram?! Jag har svårt att tro att man här verkligen uppfyller sitt statliga uppdrag. De som gjort programmet och de som godkänt det för sändning borde ha sparken. Och om man inte avsiktligt vinklat programmet, uppvisar man i så fall en monumental okunskap i historia. Gör man på UR en så dålig research inför en programserie, ja då borde man ha sparken av det skälet.

Dagens debatt i Sverige — den politiska korrekthetens högborg — har blivit en metadebatt. I stället för att debattera sakfrågor, debatterar man själva debatten. I stället för att t ex debattera islams slavhandel debatterar man huruvida en sådan debatt är tillåten eller ej (och kommer givetvis fram till att den inte är tillåten, eftersom den kränker muslimerna — som per definition alltid är oskyldiga offer).

SR och SVT tycks föga intresserade av verkligheten eller av sanningen. Man tycks se som sin huvuduppgift att uppfostra människor till den rätta, politiskt korrekta vänsterglobalistideologin. Därför borde SR och SVT fråntas sin status som public service-kanaler och bli vanliga betalkanaler (det är tveksamt om jag skulle abonnera på dem). Och en Utbildningsradio som gör program av den typ jag diskuterar i föreliggande artikel, borde definitivt skrotas för gott. Eller sälja sina tjänster till någon blodig diktator som har behov av just den typen av propaganda. Svenska skolan klarar sig bra utan.

Jag har talat!

---

Senaste Nytt

Eftersom jag anser att programserien Rasismens historia på det grövsta bryter mot tanken och andan i Public Service (av skäl som jag angett ovan), anmälde jag programmet till Granskningsnämnden. Efter någon månad (ovanligt snabbt) fick jag så svaret från denna illustra nämnd (kan läsas här). Min kritik underkändes på samtliga punkter. Jag visste ju att det skulle bli så, och att jag överhuvudtaget anmälde programmet var mest för att övertyga mig själv om hur illa det är ställt med Public Service i vårt land. Jag anser att programmet är kriminellt vinklat och rent logiskt är det för mig ofattbart hur Granskningsnämnden kan skriva som de skriver utan att skämmas. Men det är ju så politisk korrekthet fungerar. Den är intill akut idioti fördummande helt i enligthet med den av mig formulerade tankedynamikens andra lag (jämför med termodynamikens andra lag och begreppet entropi), som säger:

Cogitropin i ett slutet/isolerat tankesystem går mot sitt maximum.

Cogitropi är ett mått på tankekaos, dvs maximal oordning och motsägelse i tankarna. Ett slutet tankesystem är ett system där inte nya tankar kan tillföras eller läcka ut.

Ett politiskt korrekt tankesystem som vi har i Sverige är en slags psykologisk motsvarighet till den ultimata termosen. Värme kan transporteras på tre sätt; konduktion, konvektion och strålning. Konduktion innebär att värme leds genom ett material (vissa material leder värme bättre, andra leder sämre — kaffeskedar i silver är t ex olämpliga eftersom silver är en bra värmeledare, vilket gör att skedskaftet snabbt blir lika varmt som kaffet). Konvektion är att värme transporteras genom att varm materia förflyttas (t ex Golfströmmen eller varmvattnet som cirkulerar i hus med vattenburen värme). Värmestrålning slutligen sker genom att varma objekt stålar ut infraröd elektromagnetisk strålning (IR). En bra termos har spegelbeläggning på insidan för att reflektera tillbaka värmestrålningen från termosens innehåll. Den har ett lock som hindrar det varma innehållet att rinna ut och den har ett isolerande lager (ofta vakuum, som inte leder värme) för att hindra att värmeenergi förloras genom värmeledning. Den stoppar således alla tre formerna av värmetransport ut från termosen (ju dyrare termos, desto mindre förluster). Läsaren kanske själv kan försöka räkna ut vad värmestrålning, konvektion etc svarar mot när det gäller överföring av tankar.

Regeringen har aviserat att Granskningsnämnden kommer att läggas ned och ersättas av en annan myndighet. Frågan är om den kommer att bli bättre. Själv hyser jag inte stort hopp om detta. Men vi får väl se. Jag har svårt att tro att det kan bli sämre. Det vore ju nästan omöjligt.

 

Tillbaka till sidan med aktuella kommentarer.